hnmotorsport

2013-07-27
Men vilken dag det blev! Det började med en massa krockar för datumet, med många som åkte till Östersund på rally, musik i Yttersti, sjukdomar, etc, etc. Men till slut blev vi ändå drygt 20-talet leksugna dårar. Ja, alla kanske inte visste om från början att de var leksugna, men det tog inte länge innan alla blev varse om att det bor en liten tävlingsdjävul i oss alla! Sällan vi så kallat vuxna har så roligt, som när vi får leka som barn!
Vi inledde dagen med tipspromenad, där somliga lyckats klura till det så pass bra att ingen fick ihop alla rätt. Jag tog mig friheten att sätta ihop "paren" (en del "par" bestod av upp till fem personer...), och såg då givetvis till att splittra på äkta makar. Erfarenheten av tidigare lekar, säger att lite familjerivalitet är perfekt som krydda! Bäst av alla lyckades min kära mamma-Siw i par med allas vår Thomas "Rosen" Rosenberg. 11 av 13 rätt var uppenbart ett bra resultat, i alla fall när man jämförde mot övriga. Mamma och Rosen belönades med varsin t-shirt, som jag själv pysslat ihop. Även Gezze fick en med lite egen design som det anstår grundaren av tidningen Motor Norr, och den fantastiska facebook-sidan Motor Norr! För er som inte vet kan jag som kuriosa nämna att Motor Norr bildades 1983, så det var ett ganska bra läge för en Motor Norr-träff, så här 30 år senare! Det enda som avsaknades på träffen, var dåligt väder och myggor - kan inte säga att vi saknade vare sig det ena eller det andra!

Vad paren inte visste, var att deras resultat skulle slås samman till ett gemensamt lagresultat, i lag som jag givetvis Hitler-aktigt satt ihop på eget bevåg. Resultatet blev nu alltså grundande för ena laget som en grenseger i den 10-kamp vi hade att utföra under dagen.
Grenarna bestod allt som allt av :
Tipspromenad
Fälgkors-kastning
Kastspö (med mutter som sänke, mot poäng-mål)
Däckstafett, med avslutande spikning
Däck-avkrängning
Flermanna-skidåkning med avslutande skattjakt
Vattenstafett
Varpa
Kasta fläktrem på levande måltavla
Eldning och vattenkok (med tändstål)

Ordningen blev inte som jag skrev den, men det var väl bra gjort att jag i alla fall kom ihåg allt vi gjorde?!
Fredrik Tiger fick i kraft av sina fem SM-guld vara galjonsfigur i lag 2, men det var främst när det gällde hjärnkraft hans lag var med i matchen. När det gällde urkraft och fysik, var det snarare Tigrinnorna Maritha och Emelie som tillsammans med Lag 1 hade overdrivern i!

 

2013-07-18 & 19   (Tävlingen avgjordes 2013-07-17)

 

Hemkommen från rallycrossen igår kväll var jag rent euforisk! När jag väl somnade, var det med ett leende på läpparna. När jag vaknade idag var det med träningsvärk som efter ett värre gym-pass! Men det var det värt. Så himla kul jag har haft. Trevligt sällskap hade jag både när jag fotograferade, och i depån vimlade det av underbara motor-nördar, dvs dårar som jag själv!

Tävlingen flöt på i ett rasande tempo med bra jobb hela vägen, med disciplinerade förare, engagerade funktionärer och skickliga traktorförare som trots allt fick jobba en del med sina vaggor.

2013-06-30
Idag är man mör, det erkännes på stående fot, och jag har inte fått ihop många knop idag. Mest bara hjärnslöhet vid datorn, där man som vanligt inte kan låta bli att bli inblandad i diskussioner om heta potatisar.
Jag kan inte låta bli att bli upprörd när folk sågar en arrangör vid fotknölarna, utan insikt i hur mycket jobb det ligger bakom en tävling, hur många ideellt arbetande människor som verkligen gjort sitt bästa för att bjuda på det bästa. Sen behövs inte mycket, så kan hela kedjan brista pga att en länk inte fungerar som den ska. Så är det. Visst, jag håller med om att det blev en lång dag, men jag hade jätte-trevligt! Den enda kritik jag kan haka på, är att man gärna kan meddela till publiken om något strular, om det är möjligt säga vad som strular och även hur länge det kan tänkas ta.
Men annars var det lika härligt trevliga funktionärer som vanligt, och DET mina vänner, betyder mycket mer än en punktligt följd tidsplan!
För mig har detta med SM i Älvsbyn känts i hela kroppen, ett bra tag innan det var dags för tävling. Det här är klassisk mark. Här har man såååååå mycket minnen, framförallt från rallycrossens storhetstid på det ljuva 80- och 90-talet! Ja, nu erkände jag ju att jag har passerat vissa ålder-milstolpar, men jag bjuder på det. Högheden-banan var faktiskt hemma-bana för oss till 1989, då vi fick vår egen anläggning i Kalix.

 

Jag har även upplevt de roligaste ögonblicken i min korta rallycross-karriär här, både för att jag älskar banan men även resultatmässigt, eller snarast "nästan resultatmässigt". Här låg jag tvåa efter vår fantastiska Katarina Sjögren (numera Strömberg) till dryga halvvarvet återstod, då jag blev bortvänd av Eva Såsser som i det läget dessutom redan var klar för A-final och inte ens hade behövt köra heatet. Jag var så arg själv, att jag näst intill slog av ett ben i handen när jag spöade ratten. På filmen hör man Claes Lundqvist säga att "där går Jenny i mål, och hon är så besviken, hon slår näven i ratten..." Han ser tydligen allt vår härliga speaker! Robert var så upprörd att jag snudd på fick hålla fast honom. Själv har jag alltid ogillat förare som inte kan hantera sin ilska, och springer runt och skäller ut varandra, så jag gömmer mig till min ilska gått över istället. Men i det här fallet gick Katarinas gubbe, Gunnar, och talade om för Eva vad han tyckte om tilltaget, och han gjorde det på ett sånt sätt att det faktiskt bara värmde i hjärtat - vilka fina vänner man har!
Ännu en sådan anti-klimax-upplevelse har jag från Högheden, och då låg jag rent i ledning före faboulus-Katarina! Men precis vid dåvarande huvudposteringen i första kurvan, tvär-dör min pärla; FÖRGASARNA FLÖDAR!!! Om det helst kunde varit ett "riktigt" fel... Nåväl, Katarina hade garanterat plockat mig i alla fall, så mycket bättre var hon, men jag hade ju gärna fått chansen att köra om det!
Jag körde även min första folkrace i Älvsbyn, men om det inte vore för att "det alltid är nåt speciellt med första gången", så hade jag nog förträngt den tävlingen helt. Det regnade, och den som kört på Högheden-banan i regn vet vad det innebär, och där satt man som total-rookie, 15 år och totalt utan träning, jag kunde ju knappt köra bil! Nåväl, på nåt sätt ska man ju bli av med "oskulden" för allt, och jag vårdar det ändå som ett kärt minne.

På väg till Älvsbyn igår, laddade jag genom att terrorisera Robert med "min" 80-tals musik! Shanghai fick fylla cupén i Vito´n! Nåja, till slut veknade jag och lät andra artister ta plats de med, men det mesta var 80-tal eller tidigt 90-tal. På plats i Älvsbyn fick vi fin-fin plats på press-parkeringen, utan knussel från en trevlig och tillmötesgående parkeringsvakt. Det rent bubblade i kroppen på mig! Vi landade i princip prick klockan elva, och det var vad man aviserat som första start-tid. Men som tur var för oss, hade det varit bärgningar och grejor som ställt till det för arrangören. Själv hade jag ingen klocka, vad skulle jag med den till?! Speaker-Claes berättade ju när det var dags att förpassa sig till publik-plats, i övrigt var det ju bara flyta omkring och umgås och låta massor av ord få slippa loss från tungan med en massa trevliga människor! Jag och pappa slog nytt rekord tror jag. Det talades om att starten försenades med ca 1,5 tim, för egen del tror jag knappt det kan ha varit 20 min, för vi han då inte ens ett halvt varv runt i depån! (ler)

 

Som en liten passus, för att få er som inte riktigt kan förstå hur man kan känna så här för en plats som Högheden, måste jag berätta om en vän. Historien är sorglig, men den rymmer så mycket att jag måste dela med mig av den ändå :
- En vän, som under många år skruvat åt vår levande legend Alf-Erik Bäckström, har kämpat mot cancer under ett antal år. Vid det här laget var det dock känt, att vår vän inte skulle vinna det här sista slaget och han var verkligen inte i bra form. Men när han hörde talas om att det var dags för SM på Högheden igen, gjorde han upp med Alf-Erik och min far att de skulle åka på rallycross. Vår vän bokade färdtjänst, och så sent som i fredags (dagen före tävlingen) var han riktigt positiv och såg fram emot tävlingen. På lördag morgon vaknade han inte...

Ja, det är hemskt, men historien berättar om en person med en fantastisk viljestyrka. Den berättar även hur mycket ett evenemang som detta betyder för många av oss, när man är så sjuk i cancer att man rent inte överlever, men ändå hade modet så högt i topp att man in i det sista siktade mot att delta!

En stor man som får bli en symbol för en härlig sport!

 

Tävlingen var jätte-rolig! Många härliga fighter, men väldigt få tilltag över gränsen och inga otäcka krascher. Ett gäng punkteringar var det dock, och visst är det lätt att skylla på arrangören och visst kan säkert arrangören motverka en del av dessa punkteringar i framtiden, men det förstår alla att man inte bygger om en bana under pågående tävling. Då måste man istället själv se till att däcken håller, vilket det också faktiskt gjorde för det stora flertalet. Antingen fyller man mer luft, laddar lite mindre, ger fan i curbs, eller en kombination av flera.

 

 

 

 

Högheden är en speciell bana, inte bara för att den är klassisk och roligast i Sverige, utan den kräver sin man för att bemästras. Många banor har kurvor utformade så man kan köra fort in, smyga runt och fort ut, och på så sätt vinna framgång. Men i Älvsbyn finns inte många ställen man kan smyga sig fram och behålla sin plats - nix, här är det snabba och härliga kurvor!

Den som bemästrade dem bäst, var Älvsby-sonen Viktor Johansson!
Michael Schumachers fans hade en slogan : "All the formula one drivers walks on water - only Schumie runs". I Viktors fall lät jag mynta en svensk rallycross-variant : "Alla rallycross-förare kör fort på Högheden - Bara Viktor flyger fram!" Han körde bra i alla omgångar, inklusive finalen där han var ohotad segrare, men hans första heat var rent magiskt. Redan i starten såg man hur bestämt han tog plats längst fram, som om han hade tittat på förarna bredvid sig och förkunnat :
- Det här är min bana!

En kommentar som i så fall inte hade varit alldeles fel, eftersom Viktors härliga pappa Staffan sponsrar klubben genom att ha "köpt" forna Norsjö-aslfalt-kurvan, som därmed numera heter Allmecan-kurvan!

Viktors glädje-yttringar efter målgång var stora, men inget i paritet med vad han måste ha känt. Om Högheden är speciell för de flesta, hur ska det då inte vara att som Älvsby-son gå och vinna sin första del-seger i SM på denna anläggning?!

 

 

 

Det var många fina körningar, och många jag har kvar på mina näthinnor, men delar jag med mig av alla mina upplevelser blir det här som ett enda långt hyllningstal, och inte himla skoj att läsa (det kanske är på gränsen redan nu... ler)

 

I Supernationella klassen hade man ju så klart förhoppningar på Tigern, som åkte bra i vanlig ordning och även var snabbast på tidskvalet. Men ett krånglande oljetryck gjorde att han inte var lika vass som han brukar. Ändå stack han ut bland de flesta andra, med ett kaxigt lugn över sin körning och inga överilade handlingar nånstans.

 

 

Jag har tidigare vid tre tillfällen, under loppet av väldigt många år, fått en stark känsla före tävlingen, angående vem som skulle vinna. Igår slog en sån känsla ner på mig redan när vi passerade över bron in mot avfarten till Högheden, på väg till tävlingen. Känslan sa mig att Linus Westman skulle vinna. För första gången hade känslan fel, även om Linus vann 3:e omgången och var i A-final, så vann han inte tävlingen.

Den här gången var det mitt förnuft som hade rätt. För skojs skull klockade Robert från gröna lampan tändes,
till en punkt i första kurvan. Andemeningen var att jämföra skillnaden mellan super-nationell och 2400. Det visade sig att vid klockningstillfället var Uffe Eriksson EN HALV SEKUND snabbare än nästa man, och det på denna korta sträcka! Hatten av, det var en mycket värdig vinnare!

 

Annat anmärkningsvärt... Ja, absolut, och ett av det viktigaste är att Rasmus Olsson, son till Roy "Notte" Olsson, äntligen har hittat sin andra hjärnhalva! Skämt å sido, pojken har skruttat runt i en fel-hjulsdriven ryggsäck under hela sin junior-tid, trots att han borde lärt sig av sin far vad det är som gäller. Jag har pikat och munhuggits med Rasmus om detta, och ser man på, trägen vinner! Nu åker han BMW i 2400, och så bra han gör det!!! Han ledde rent ett tag C-finalen. Förvisso snurrade han bort ledningen, och JA, jag är ledsen Rasmus, men även om vi låg på latsidan med fotograferandet idag så fastnade just detta ögonblick på bild! Men jag gillar rallycross-valpen ännu mer efter hans slutkommentar med en blinkning till mig :

- Jag har väl kört framhjulsdrivet för länge!

 

 

 

2013-03-10

Igår var vi föråkare i tävlingsfart i Boden, på NMS-svängen. Maken till perfekt arrangemang har jag aldrig varit med om, då t o m vädret var med oss! Lägg till det så trevliga arrangörer, att man verkligen kände sig som hemma!

Tävlingen bestod av en ca 12 km lång sträcka, som kördes tre gånger. För somliga kan det låta tråkigt, men då har man inte sett sträckan! Jisses, när vi åkte ut på morgonens rekognocering, var frågan om tårarna i ögonen berodde på solen som skrek i ansiktet, eller att sträckan var så blank av is att man blev bländad - eller ännu mer troligt att det var rent vackert! JA, är svaret på frågan, när rally är som bäst, är rally vackert!

 

Serviceplatsen var förlagd så den låg utmed inledningen av sträckan, så utan att röra sig många meter från servicebilarna, kunde man se rallybilarna flera härliga kurvor. Hur ofta sker detta på en rallytävling? Dessutom var det plogat så rytmiskt, fint och brett, att det var roligt att köra också, och dessutom möjlighet att bjuda på lite lång-snö åt publiken! Tro mig, t o m från en tenderande åksjuk sate som mig, var detta en ren njutning.

Tänk er att på dessa 12 km var det inte 5 gupp vi hade med i våra noter, och då hade vi tagit med ALLA gupp. Dessutom var det gupp av en sån karaktär, att inte en Skutta-zonen hade några problem av dem.

Även om det var snabbt och brett, så var det mycket lurigheter, och den isiga vägbanan var halkig och gjorde saken spännande! Arrangören hade rent vattnat vägen för att undvika att underliggande asfalt smög sig fram. Ok, halkigt är besvärligt, men det är lika för alla, och hur ofta får man chansen att åka vilket spår man vill i rallyskogen?! Min kära make var lyrisk, han sa att det var rena rama banracingen i rallyskogen.

Tyvärr blev det inte så långvarigt äventyr för Amazing Red.

Efter bara nån kilometer av andra varvet, rasslade det till av det värre slaget i bilen. Vi tittade på varandra i bilen, och min kommentar :

- Växellådan?!

... möttes av ett ögonblicks tystnad, inkluderande försök att få i växlar, besvarades till slut av ett "ja, faaan!"

Vi lyckades tack och lov ta oss till ett närliggande vägbyte, och fick bilen åt sidan. Dessutom var den första att hoppa ner från plogvallen ingen mindre än vår super-mek Tobbe Hansson! Han och kompisgänget kom och förflyttade pärlan utom fara för alla efterkommande dårar, och det var väldigt få som ens hade sett att vi stod på sträckan.

 

 

 

Nåja, inget ont som inte hade något gott med sig - vi fick trevligt sällskap i skogen, och vi fick se hur det gick för vår utlånade pärla GBH! Ingemar Svensson hade sin födelsedag till ära, lånat vår 940 och provade ett klassbyte. Gick riktigt bra, helt enligt mina förväntningar, för den här karln har åkt bakhjulsdrivet trots att ha tjurat med att göra det i Golf i en jäkla massa år. Lugnt och fina spår, och en hedrande placering i mitten av VOC - inte en skråma på bilen. Klart karln hör hemma i VOC, eller möjligen Appendix K med en pärla av det slag han åkte på det ljuva 80-talet!

 

 

Nog om våra egna upplevelser, det handlade ju om tävling! Många galna prestationer, men somliga stack ut mer än andra.

Tobias Forsman knäckte ett hydraulrör och med 5 km kvar av sträckan hade han varken bromsar eller fjädring i sin BX. Trots det var han 3 sek före bästa VOC, men 7 sekunder efter dagens suverän - Jonas Rönnlund! Den här karln har verkligen vilat sig i form under sitt uppehåll, och körningen igår var rent makalös! Det såg rent bra ut i skogen, trots att karln envisas med att åka Golf! Forsmans bromsrör var sprucket, och därmed irreparabelt, så t o m ett team som ogärna ger upp, fick kasta in handduken och lasta liket på släpet. Nu väntar en välkommen översyn av fransyskan, vars motor nu gått 36 tävlingar utan handpåläggning!

Nästa storhet, faktiskt något av det största med gårdagen i min värld, var Dan Thörnewall. Jisses, denna försynta och ofantligt trevliga karl, som för inte alls länge sedan var en fotbollspelande dåre. Igår blev han tvåa totalt i Ekonomi, men må vara placeringen - VILKA TIDER!!! Theres Aldenlöv, den här "adoptionen" blev verkligen lyckad!

Trea i Ekonomi blev ingen mindre än Dick Ohlander, vilket förstärker Thörnewalls insats ännu mer!

 

Att VOC skulle vinnas av Lasse "Pålacken" Johansson, var ju ingen direkt högoddsare. Inte på den vägtypen och hemma i Boden, för där är karln rent grym. Som han körde sen! Där vi stod med Amazing i vägbytet, fick vi en upplevelse av det adrenalinstinnaste slaget, när karln kommer på fulla spjäll och rakar drivorna på båda sidorna av vägen, och det är bara full attack och inte tillstymmelse till tvekan eller gassläpp! Mäktigt! Tvåa slutade nu... Fan, var är min resultatlista? Men jag tror bestämt att det var Göran "Kangen" Ahlström som var sekundlika med Alexander Pettersson på tredjeplats. Fyra Samuel Miettinen. Dennis Jönsson hade slaget om andraplatsen med Ahlström, men tappade allt på tredje svängen av oförklarlig anledning.

- Nä, jag tyckte det gick bra, men vi har tappat sjukt mycket!, berättade en väldigt besviken Dennis.

 

Totalt vann i alla fall Kennet Andersson, trots ett och annat missat vägbyte. Jan-Olov Renberg hade mer problem med chikaner och snurrningar, men det utvecklades till en trevlig sekundstrid dessa herrar emellan, även om Renberg fick nöja sig med andraplatsen.

 

Kungen i skogen, Thomas Lahti, åkte som en dröm med sin 940. Första varvet var han bäst, men ju halkigare det blev, desto svårare hade han att hänga med fyrhjulingarna. Men bästa 2 wd var det aldrig något hot om, före Linus Johansson som åkte väldigt städat och fint. Peter Johansson tvingades tyvärr bryta.

2013-03-03
Så är då gubbarna på äventyr idag igen, och kvar hemma blev jag med ett gäng busiga hundar, en snabeldrake som vittrar många dammråttor, och en massa skidåkning på TV.

Förhoppningsvis får jag lika fina rapporter från Robert som igår, och i så fall delar jag löpande med mig av dem här under dagen. Kompletterar förhoppningsvis med bilder redan ikväll!

 

 

15.10     The drama goes on! Mikael Jansson snabbast ut igen, men näst sista eller sista varvet får han bryta igen, punka igen! (samma som hände i lopp ett har jag fått rapporter om). Linus Westman tog över ledningen och förvaltade den som han skulle och knep sin första seger. Fredrik Tiger gjorde n bra start, men än en gång började bilen gå på tre cylindrar. Trots det hängde han med bra och slutade tvåa. Sören Häggström 3:a och sedan i nämnd ordning Kjell Persson, Salomonsson och Englund.

 

 

That´s it för den här gången, får se om det blir några kompletteringar efter gubbsen kommit hem, men åtminstone lär jag bjuda på lite bilder vad kvällen lider - om jag orkar. Håll ut, den som väntar på nåt gott... Tja, ni vet!
Ber om ursäkt för att det texten blir i lite omvänd ordning, men så blir det när man bjuder på mer eller mindre live-uppdatering löpande under en dag!

 

Lev å må!

 

14.50     Kimmo Anttila gjorde än en gång en super-start, före Kim Andersson. Andersson gjorde dock årets körning och passerade Anttila på varv två och tog hem en härlig seger. Jonas Ökvist gjorde en dålig start, men körde upp sig till andraplats!!! Trea slutade Mörtsell och i nämnd ordning följde sedan Carlström, Anttila och Fredrik Johansson. Lundberg bröt. Mycket värre snörök i detta race än i det första. Två sista varven var det snörök hela varvet runt! Makalösa prestationer de utför våra race-grabbar!

Andreas Pettersson kom tyvärr inte till start, plogvallen var för hård för hans Öhlin-dämpare som var sönderkrökt.

 

 

Här på hemma-plan har jag haft sån puls att jag hållit på att svimma - men det räckte till guld för Johan Olsson på 5-milen och det var helt jäkla underbart! Kanske lite fel sport för min normala bloggning, men det är alltid kul när det går bra för Sverige!!!

 

14.30     Dålig rapport från sängvärmaren, men Anders Andersson vann, före Markus Kumlin och Anders "Edde" Bergström. Henry Nilsson låg 2:a ett tag, men bröt, och exakt samma scenario för Emil Johansson. Tommy Jakobsson kom inte till start.

 

 

 

13.10     Spänning och dramatik fortsätter, i överflöd!

Anders Nyman tog starten före Sören Häggström, och i princip jämsides gick hela startrakan. Mikael Jansson och Fredrik Tiger närmade sig på yttern och kunde också passera de båda på yttern i kurva två. Sören Häggström låg trea, men passerades av Linus Westman men körde sekvensen senare in i ban-depån av ännu okänd anledning, för han kunde köra därifrån för egen maskin.

Efter ett tag började både Janssons BMW och Tigers för dagen inhyrda VOLVO S40 att gå dåligt, vilket till slut fick Jansson att bryta. Till slut gick S40´n så dåligt, så den stora spänningen var om den jäkla målflaggan skulle hinna ut före bilen gav upp - och det gjorde den! Seger till Volvo-Tigern, före Westman och Kjell Persson. 4:a sutade Lasse Englund, före Nyman och Salomonsson. Då blir det alltså även här till att hålla tummarna för att bilar hinner fixas i tid till nästa race!

 

 

12.45     Nu är den här tjejen riktigt jublande glad, för en stor personlig favorit som alltid har en massa jäkla strul, trots ett super-team med bra ordning och en jäkla talang att vrida ratt själv, vann precis! Har ni räknat ut att jag pratar om JONAS ÖKVIST?! Han var 2:a efter Anttila i starten, men gick om redan efter ett halvt varv, och vann till slut med drygt ett halvt varv!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är klass på karln när han kommer loss och grejorna verkligen håller!!!!!! Stort GRATTIS till hela team Ökvist, det här var ni verkligen värda!!!!!!!!!

Tvåa slutade Kimmo Anttila, före Fredrik Johansson. Fyra var Robert lite osäker om det blev Anders Rönnlund, som det visade sig att hade rullat igår, vilket Robert missat men ändå misstänkte pga fågelbad på taket. Kim Andersson stod kvar på startplattan till de andra kört nästan ett varv, men lyckades köra upp sig och det är osäkert om han ev knep fjärdeplatsen för Rönnlund. Gårdagens gigant, Tommy Carlström, körde ihop med Andreas Pettersson, mitt framför fötterna på Robert, så jag misstänker att det kan komma nån bild på det senare i kväll. Carlström blev stående, och Pettersson lunkade sakta, sakta mot mål med en demolerad framvagn. Stackars Andreas som fick sin moter så sent som natten mot i fredags, men inte hade ork och flyt att hinna få ihop den i tid till gårdagens tävlingar. Men efter en heroisk insats trots allt kom till start idag. Bara hoppas att både Tommy och Andreas hinner och har möjlighet att laga sina bilar så de finns med till nästa race!

 

Inbjudningsklass Rallybilar och 2150-rallycross
Kl 12.30     Har precis fått rapport från första racet av inbjudningsklassen för rallybilar och 2150 rallycrossbilar, där Tommy Jakobsson hade storslam igår. Det började bra även idag, men en hungrig yngling, i skepnad av Markus Kumlin gjorde en fin-fin uppkörning efter att ha varit 5:a i starten. Redan på startrakan in mot första kurvan, var det han som var senast på bromsen och på så sätt plockade han två medtävlande. Nästa varv ytterligare en, och till slut var det bara Tommy Jakobsson kvar. Sida vid sida gick de mot "startkurvan", och Peugeoten v/s Honda verkade vara dött lopp maskinellt. Sen om det var ungdomligt mod / dårskap / hunger (gränsen är hårfin), men Kumlin lyckades ta sig förbi Jakobsson och tog en fin-fin seger. Tyvärr började Jakobssons bil gå dåligt just efter detta, möjligen av snöröken då Kumlin gick förbi, och tyvärr tvingades han bryta. Anders Andersson slutade 2:a, medan keep-going-strong Harry Johansson knep 3:e platsen med sin 2150-rallycrossare! Efter dem blev det i nämnd ordning Henry Nilsson, Anders "Edde" Bergström, Emil Johansson och Esa Makslahti.

Knappt har man hunnit tugga färdigt på julskinkan, så är det plötsligt 2:a Mars och Is SM-premiär. Morjärv stod som värd, och Robert och pappsen var på plats. Själv fick den här 7-hunds-mamman stanna hemma och ta sitt ansvar över en orolig flock; 1 tik i höglöp, 4 sympati-löperskor och 2 knäppa hanar (trots att de är kastrerade).
Självklart saknar jag många kompisar och hetluften, men idag var det väldigt kall hetluft och jag mår inte alls dåligt av att umgås med våra trollungar heller. 

Dessutom har jag ju en så omtänksam karl, att han ringde hem med rapport efter varje lopp, och dessutom hade han hem runt en 300 bilder som gjorde att jag fick lite känsla av dagen. Det enda som saknas är ljudet, vilket han kanske kan fixa om han filmar lite i morgon, men tyvärr finns inget bra sätt att få hem den ljuva doften av väl använda drivmedel!

Inbjudningsklass; rallybilar och 2150 cc rallycross
Inbjudningsklassen bestod till största delen av rallybilar den här dagen, och dubbel-vanns av Tommy Jakobsson.

2013-01-13

Dags för årets första bloggning!
Igår var det rally i Råneå, klassiska Månstråket, på riktigt klassiska vägar! Stor eloge till Ban-chef Kent Larsson, som jag misstänker att har haft ett långt finger med i spelet! Upplägget var Hällkölen, Hedhusdamnet och Tippen, men det här året var det gamla, superfina varianten av Hedhusdamnet! Den är så jäkla fin, att tävlingen gott kunde ha varit en Sikfors-variant med tre vändor enbart på den är vägen! Den är snabb, inga dum-nypande kurvor, bred och fin väg som man kan nyttja spårval på, knappt ett gupp på hela vägen – godis helt enkelt!

Hällkölen tillhör normalt mina favoriter. Men nån jäkla timmer-bil har nött på så det var spårigt, trots som vanligt excellent plogning av Lennart Ahlbäck. Att inleda en sträcka med långa raksträckor, där man står på tvären ibland för att det jazzar på, var ingen bra inledning för min mage. Sen då lägga till våra numera 16 år gamla Lappi W3, gjorde att vi bara flöt ovanpå underlaget även resten av sträckan, så jag var inte i jätte-fin form när vi kom i mål. Robert däremot, han sken som en sol, som vanligt!

Den skumma vintern gjorde att det var länge sen man varit med en sämre upplaga av Tippen (Blåsberget). Guppig är den alltid, men nu var det riktigt råa varianter av både gupp, sprätt och kanter.
Plötsligt ropar Robert till:
- Hör du orrtjäderhöna, flytta på dig!
Det blir tvärnit, för Robert är lika stor djurvän som jag. Tack och lov verkade pippin av okänt slag ha förstått sitt eget bästa, och flaxade över plogkarmen på ett ögonblick, och vi kunde stå på igen.
En bit in på sträckan börjar bilen uppträda ännu oxigare än den kan göra när den är vrång, och när vi på transport till servicen testar den, inser vi att den tok-drar till höger vid inbromsning. På service-platsen visar det sig att halva framvagnen släppt, och höger-hjulet hade rört sig så till den grad att det blivit en liten buckla på grenröret. Men super-service med pappa som stod för att äta, fika och lysa med ficklampa, och Palle ”Ferdinand” Jönsson med verktyg i högsta hugg, innebar att vi var i tid till SS4.
Hällkölen igen…
Det här varvet var det faktiskt bättre fäste, men av nån anledning började jag må ännu sämre än första varvet, förmodligen för att ingen åk-sjuka springer ut genom fönstret på noll-tid, i synnerhet inte när den får fortsätta att skumpa rallybil x antal timmar från när den uppträdde. Robert har nog aldrig haft så tyst i bilen som på transporten till Hedhusdamnet. Han försökte prata och analysera sträckan, medan jag satt och övertalade den lilla kexchoklad-biten att stanna kvar i min mage.

Hedhusdamnet igen då, godis-vägen, och det kändes jätte-bra, trots att jag mått så himla dåligt inför den. Dessutom tog Robert det väldigt mycket lugnare, åkte 16 sek långsammare än första varvet, trots att vi inte hade några fadäser eller att sträckan blivit sämre. Han är bra omtänksam min karl!
Trots det kände jag när vi kom ut på transporten, att nu är det kris, så Robert stannade och jag klev i rask och oväntat smidig fart ur stol, bälte och bur till bågen. Lite kaskad-kräkningar, tillbaka in i stolen och till service.
Japp, så kan livet vara för en knäpp kartläsare som inte inser sitt eget bästa – men vad gör man när man tycker att det är så förbaskat skoj och dessutom inser att man åtminstone inte är fullständigt hopplös på den man gör?!
Inför denna sträcka, hade vi ett konstigt tjutande ljud, så till den grad att Robert var ut och kollade att generatorremmen satt där den skulle. På service efteråt fann vi att generatorn satt lös pga att bulten hade gått av, vilket så klart fixades (vi hade med EN bult av rätt längd!). Detta hade förmodligen också hänt på Tippen första varvet, insåg vi när vi åkte iväg och upptäckte vilka bra lysen vi plötsligt hade fått. Dessutom verkar det stämma rätt bra att jag ibland upplevde att pärlan gick orent på höga varv på Hedhusdamnet. Jag kan ju inget om sånt här, men har en fixering på motorljud sedan barnsben. När inte generatorn laddar, och bilen enbart drivs på ström från batteriet, blir spänningen aningen lägre, fick jag lära mig igår. Det innebär att tändningen inte fungerar på topp, och bilen kan gå orent, vilket jag också upplevde vi något enstaka tillfälle på toppvarven. Super-mek man är va`?! Skulle inte tro det!

Dags för Tippen igen, och nu mådde jag faktiskt ganska bra, men väldigt matt dock. Var total-tom i hjärnan, så jag fick rent ta hjälp för att räkna ut vår transport-tid. Helt otroligt otäckt vad slut man kan bli!
Det här varvet tog vi det lite lugnare, för att inte hoppa sönder bil-stackaren igen. Men attack var det så klart i alla fall, svårt med annat eftersom Robert verkligen älskar att köra rallybil! Gick bra hela vägen, ända till de folktätaste kurvorna ca 500 m från mål, när Robert laddar för att bjuda på rejäla uppställ i den härliga kurvkombinationen – böööööhhhh. Total-fall i källaren, trodde jag, men det var ingen växelmiss, fanns nämligen ingen 2:a! Växellådshaveri – jäklar! Dyr-lådan! Men på 3:an och 4:an kom vi i alla fall i mål, bara 10 sek efter vår tid på första varvet! Då visar det sig att det är spakstället vi har hoppat sönder detta varv, så när vi ska iväg från målet får Robert böja sig fram och växla med en liten växelspak som sitter i princip under instrumentbrädan.
Man får nämligen inte byta till kort växelspak a´la den variant man åker med i exempelvis Volvo 142, men däremot får man bygga eget spakställ – skumma regler, men verklighet i Appendix K! Vårt spakställ är dock super-fint, byggt av en drygt 70-årig gubbe i Stockholm som brinner för det här med gamla bilar och en gång varit guru på Volvo! Men det går att laga det med. Krävs väl några timmar i garaget för att åtgärda allt som ställdes till med, men tack och lov inget som kostar annat än svett!

Thomas Lahti / Tomas Wikström vann rallyt, och fröjdade publiken i skogen än en gång. Men det som var mest anmärkningsvärt, var att pojkspolingen Alexander Pettersson, som knappt kört en handfull tävlingar, slog till med en TOTAL fjärdeplats i tävlingen! En C-förare i VOC!!! Huka er soldater, här kommer en beväring som snart blir general!

Super-trevliga sträckfunktionärer, som skötte sig på samma lysande vis som folket i Sikfors.
Dock är det nog bara att inse, att upplägget i Sikfors funkar bättre för min mage. Korta transporter, långa servicetider så maginnehållet hinner lägga sig på plats, och lagom mycket SS. Dessutom vill vi i dagens generation, med många från gårdagens och även förrgårdagens generation gärna ha noter. Mycket SS är alltid populärt, men med dagens sinande deltagarantal, kanske det är bättre att dra ner på sträckantalet. Dels för att minska behovet av funktionärer och utgifter med plogning, samt att i frånvaro av tillgång till notskrivare, låta ekipagen få en chans till egen rekognocering.
Men det är min åsikt, som jag förvisso vet att flera delar, men var å en må styra sin egen tungas framfart!

Idag är det rally i Morjärv, men själv är jag hemma. Räcker gott med en tävling per helg, i synnerhet när man ska må som jag mådde igår. Dessutom visade våra hundar med tydligt kroppsspråk, att idag ville de bestämt ha matte på hemma-plan. Pirelli la sig rent över mina ben i sängen, som för att hålla mig kvar på rätt ställe. Mina tappra soldater, Robert och pappa, steg däremot plikttroget upp i arla ottan. Robert ska åka med Erik Wiklund, medan pappa är service-chef. Låter stort va`?! Men lugn, jag har anlitat Palle "Ferdinand" Jönsson till barnvakt åt pappsen även idag - så både han, Robert och Erik är i trygga händer!

Lev å må!

2012-12-29

Vilken dag vi haft idag! Det började med uppstigning 05.30, hundarna trodde vi var galna, och ställde sig att vänta bakom sovrumsdörren trots att jag stod och serverade mat. Jisses, det här är ingen tid att stiga upp för oss sjusovare! Packade bilen full med grejor, 2 av hundarna (Danica & Penske, övriga stannade hemma med mamma) samt mig själv, pappa och Robert.Termometern vandrade uppåt och nedåt hela vägen, och bottenmarkeringen var-29,5! -27 var det när vi anlände till Sikfors!

Men först var vi med om nåt märkligt; vi har varit till framtiden! Jo, det är sant! När vi passerade Antnäs satt det en skylt uppsatt, där det stod "Årets by 2013" - hmmm... Hur vet man det redan 2012, även om det inte återstår många dagar?! Så vi drog helt enkelt slutsatsen att vi varit till framtiden! Nån gång under forntiden fanns det nåt radioprogram som hette nåt med Mosebacke, eller liknande. Pappa brukar citera att de en gång sa :
- Man kan inte åka till framtidens land på en gummi-madrass!

Men uppenbart kunde man åka till framtidens land med en Vito och Amazon på släp!

 

Väl framme i Sikfors ville inte pärlan starta, den tyckte uppenbart inte heller om kylan. När den väl gick igång, så sprängdes kylaren sönder.

Fortsättning följer i morgon!

 

 

2012-12-30

Efter en god natts sömn, där man somnade nästan innan man landade på kudden, är jag nu åter redo för att skriva om min trevliga gårdag!

Som jag tidigare påbörjade i mina kåserier, så var det inte ett liv i den röda skönheten, när Robert drog på starten. Efter en stunds bogserande gick den till slut igång, och Robert kom körandes tillbaka till depåplatsen. Men tjoho vad det började ryka! Hål i kylaren, och vattnet sprutade ut! Snälla Curre Jonsson kom springandes och erbjöd oss att låna hans garage, men då kylaren bara sitter med i princip två skruvar, valde Robert att åka och kolla om han hade nån kylare som passade. För av nån underlig anledning var det ingen som hade en Amazon-kylare på reserv med sig i depån! (ler) Curre hade ett flertal kylare, men ingen passade, så sista chansen var Veidec quick-stop. Men bilen var inte besiktad, och tiden rann iväg, och dessutom närmade sig rekognocering. Curre fixade då så besiktningspersonalen uppsökte oss, istället för tvärtom och så var första problemet löst. Den quick-stop vi skulle använda, hade så klart legat och skumpat i lastutrymmet, så den hade frusit. Men medan vi åkte och skrev våra noter, fixade Robban så den tinade.

 

Rekognoceringen gick så bra som vi förväntat oss - 12 säsongers notskrivande har väl kanske gett en viss rutin... Att man fick reka två varv var helt perfekt, det är så vi brukar köra vid ny-notning i normala fall också. Det var riktigt roligt att själv få njuta av sitt eget arbete. Noterna var klockrena och satt som smäcken. Skönast av allt var att inte behöva oroa sig för att nån skulle vara missnöjd med det jobb man gjort, och jag kan meddela att det känns jäkligt skönt att vi inte har några helger uppbokade av noskrivning för 2013!

 

När vi kom tillbaka fick vi hjälp av allas vår Palle "Ferdinand" Jönsson, men det ville inte cirkulera, och det rök och bilen gick illa, dessutom pissade det på rätt bra från kylaren så fort varven ökade.

Till slut gick jag för att renskriva mina noter och delta för vår räkning på förarmötet, ifall miraklet skulle ske, men det var inte muntert när jag och kusin-Emma lämnade lägret. På väg till samlingslokalen mötte vi Kent Larsson som anslöt till skaran, och han drog direkt iväg och anslöt till serviceteamet.

Efter en inte alls särskilt lång stund, och dessutom i tid till förarmötet, dyker Robert plötsligt upp och meddelar att det blir start! Jihopp, där satt jag, och hade inte ens justerat in bältet, då det var min "storasyster" Pia som åkte senast, och hon är betydligt mindre än mig. Så jag bad Robert att släppa på bältet så jag bara behövde spänna det när jag klev i, för jag blev ju så klart kvar och inväntade tidkortet.

När jag kliver in i bilen och ska ta på mig bältet, ramlar halva högra axelremmen bort! Hjälp, bältet är sönder! Men så var det ju förstås inte, däremot hade det glidit isär av mitt bökande, för jag har aldrig insett att det faktiskt inte är ihopsytt, utan sitter ihopträtt med nån form av aluminium-byglar. Under den korta transporten till sträckan, försöker jag förtvivlat få ihop bältet, med hjälp av Robert i den ack så trånga cupén i den lilla Amazonen! Till slut är bältet på plats, och då rullar vi fram till startbilen! Pust, vi han!

Sen visar det sig att jag tar i med armbågen i stolen när jag ska stänga dörren, och inte når jag med min vänstra arm heller då jag sitter fastspänd. Men det fixade den trevliga killen i startbilen, som fick bli min privata dörr-stängare resten av tävlingen!

 

5-4-3-2-1 KÖÖÖÖÖR!

Så spinner vi iväg på den inledande is-delen av sträckan, ÖHNV Lg (Öppen Hårnål Vänster Lång) och jisses vad halkigt det var! Men vad hade vi egentligen förväntat oss av de bästa 15" hjul vi hade att uppbringa i det HN´ska residens-garaget? Per-Eriks SM-vinnande Lappi W3 från 1997 - jo, de var en gång jäkligt bra däck, och dubbarna är nog fortfarande bra. Dock har det en inte allt för oväsentlig betydelse vad dubben är fäst i också... Det stackars gummit har nog torkat rätt bra på sina semester-år i däck-förrådet, och inte blev det ju bättre av kylan heller! Men det var som sagt det bästa vi hade, och då gillar man läget och kör efter det!

Men jisses vad det ormade och for! Jag var beredd på avåkning typ överallt på den 5 km långa sträckan!

 

 

Ungefär halvvägs viftade man från publiken att vi skulle ta det lugnt, och direkt tänkte jag tanken att comebackande avåkar-kungen Dennis Jönsson parkerat. Men där stod minsann annars alltid lika vägsäkre klasskompisarna Curre Jonsson / Lasse Nilsson prydligt inparkerade i skogen. Tack och lov hade bilen klarat sig, och de blev med på de två avslutande rundorna.

 

Det var ett roligt upplägg på tävlingen, nästan lite back-tänk över det hela. Samma 5 km-sträcka kördes 3 ggr, och man fick en platssiffra för sin tid i varje åk. De två bästa platssiffrorna samman-räknades till att få fram ett gäng klass-vinnare. Men därefter korade man en total-segrare, som dessutom fick 5000:-, genom att plocka fram den som hade minsta differensen mellan sina två räknade tider. En kul grej som fick en att hålla mer koll på varandra över klass-gränserna! Till slut var det Brage Lundmark och Markus Nilsson som hade 2 sekunder mellan sina tider (vi hade 3 sek mellan våra), och fick särskiljas med sin tredje tid och ytterligare en särskiljning innan det till slut blev Markus som fick segern och pengarna.

 

Åter till vårt eget tävlande. De två följande varven gick det lite vådligt både här och där, men nånstans hade jag slagit mig till ro med att "gick det första varvet, så går det nu också", och så blev det ju också. Låter galet att man är rädd, och ändå åker med, men det är nån slags skräck-blandad förtjusning, och en jäkla kick! Bäst av allt, var att jag inte mådde illa på hela dagen!!!

 

Efter den här styrningen har jag fått mer förståelse för att min kära far hade frekvent återkommande träffar med både tallar och vallar, för gick det så här på gränsen med filbunken Robert, så känns det nu mer overkligt att min galenpanna till pappa verkligen kommit i mål nån gång överhuvudtaget!
Kollar hur det studsar och far på en mysig film-snutt av Anders Blomqvist :

http://www.youtube.com/watch?v=vyyzctb0Enw

 

Gårdagen blir verkligen ett positivt minne för livet. Inte minst för att man kände sig så jäkla välkommen överallt. Antingen hade bröderna Jonsson haft hela sin funktionärsstab på charmkurs, eller också är man bara så vänligt inställda och positiva till rally i Sikfors. Överallt var det bara glada leenden, trots att det egentligen borde ha varit omöjligt att åstadkomma ett leende överhuvudtaget i den stränga kylan!

Dessutom var konceptet hel-rätt. Det var kort transport till sträckan, och kort transport tillbaka från den, men ändå väl tilltagen tid mellan varje körning. Det gav en tid både att umgås, hinna uppsöka toaletter och äta, men framförallt han servicepersonalen utan problem med att se alla tre åk utan att få problem att hinna serva bilen! Anders Jonsson, en legendarisk förare från 80- och 90-talet, var tävlingsledare, och gav arrangemanget en extra tvist. Han fick också en välkommen-åter applåd av oss tävlande på förarmötet, för visst är det på motorsport-evenemang den här mannen hör hemma!

Klockrent - är mitt omdöme om tillställningen!

Dessutom fick vi med oss jätte-fina pokaler hem, inte stora och vräkiga, utan små och fina ljusstakar med text som sa att vi varit duktiga.

Dagens hjältar var funktionärerna i skogen, som stod ute hela dagen för våran skull, i den kylan.

Hjältar var även en oväntat stor publik, som troget följde alla sträckor, och även några hjälte-fotografer och filmare som förevigat en rolig dag för oss!

 

Roligt att se att det händer saker i sporten också, inte bara depp med alla nya kostnader som lägger krokben bland annat för oss efter nyår.

Dennis Jönsson gjorde comeback med Magnus Lundgrens gamla 940 VOC, som varit på utflykt till södern ett tag. Med brorsan Jimmy i högerstolen höll man sig på vägen, och räknade man alla tre tider körde de dött lopp med oss! Tyvärr räknade man bara två tider, så då slog dårarna oss med 1 sekund... Nåja, vi bjuder på det, för egentligen är vi stolt att det gick så pass bra för oss. Det var förvisso debut för Dennis i bilen, men han är en duktig chaffis och 940´n går betydligt stabilare på vägen än Amazonen!

Kenneth Andersson gjorde premiär med Subarun, med Inger Lundberg i högerstolen. De gick från klarhet till klarhet, och nu tror jag baske mig äntligen Inger får börja inkassera pokaler för total-segrar under 2013 - det är både hon och Kennet värda!

Jag ska inte sticka under stolen med vad jag tyckte mest om på nyhetsfronten - Thomas Lahti´s ny-inköpta 940-GrpH!!!!!!!!!!!!!! Så jäkla snygg, och vilken vacker sång!!!!!!!!!!!!!!! Nån sa att de tyckte den gick lite tyst, men icket! Den sjöng som en schlagervinnare! Jag hade mina funderingar igår angående hur man egentligen kan beskriva skillnaden mellan sången i Lahtis bil och i våran Amazon. För visst har även Amazing sångröst, det fick vi höra smakprov på i Anders Blomqvist´s film-snutt. Men B230 är något särskilt! B20 är lite råare och mindre förfinat - man kan nästan likna B20´n med hårdrock, typ TNT med AC/DC eller nåt, och B23´an med Jennifer Rush och The Power of love! Förstår ni hur jag tänker?! Det är liksom renare toner när Jennifer tar i och får pälsen att resa sig på kroppen, men även om sångaren i AC/DC inte tar så många rena toner så blir det power och ståpäls ändå! Typ... Jo, jag är knäpp, jag vet. Men det är genetiskt!

 

 

När vi kom hem igår, hade min goa mamma bullat upp med oxfilé och en god sås, som en perfekt avslutning på en perfekt dag!

 

Nu när man fått smak för detta, känns det extra surt att vi inte har råd att köpa nya overaller, hjälmar och hybrider än på ett tag. Men man får väl suga på den här karamellen, och hoppas på nån tipsvinst så vi kan vara med på 2013-års upplaga av Sikfors mys-tävling!

 

Lev å må!

2012-11-02
November har anlänt, och på termometern står det +3 - skönt! Men tyvärr har det varit regnigt, och gården ser ut som en leråker. Några inslag av den vita varan, men väldigt lite och väldigt kortvarigt. Några dagar med frusen backe, men inte mer.
Igår var det säkerhetsföreläsning i Boden, på initiativ av bla Hans "Moro" Aldenlöv och Roger Öberg. Det var en kille från Simpsons i Umeå, och jag ber om ursäkt om jag skriver fel namn, men jag tror han hette Jan Persson. Vi var några minuter sen, så vi missade presentationen. Whatever, den här killen var ingen sälj-kåt försäljare, utan en jäkligt kunnig karl med brinnande intresse för det han håller på med! Drillad som man är från 3 års gnatande på sjukgymnastutbildningen, satt jag mig i åhörarskaran med ett kritiskt förhållningssätt. Men ju längre föreläsningen framskred, insåg jag att den här karln visste verkligen vad han pratade om. Det var inte bara en massa statistik och tomt prat, utan han hade verkligen koll, och han hade svar på alla följdfrågor.
Mest intressant var nog det han tog upp om våra bälten, och hur viktigt det är att de är korrekt monterade i våra bilar. Det visade sig att i princip alla FIA-godkända stolar, dvs det vi får använda, har hålet i sitsen för långt fram för att vi ska få rätt placering av pung-krossar-bandet i bältet. Han förklarade hur viktigt det är att hålen i nackstödet hamnar i rätt höjd, och inte ligger en bit ovanför våra axlar, för då kommer vi åt att röra oss i stolen i höjdled i samband med gupp, lyft, rullningar, etc. Bältet får inte ligga an mot stolen någonstans, och man ska undvika att ha för långt till bältesinfästningen bakom stolen. Detta för att alla bälten töjer sig vid påfrestning, ex vid en krasch. De bälten som töjer sig mest, är de av nylon. Där satt vi i lokalen, och inte en käft hade koll på vilket material våra bälten är tillverkade av! Jag vågar påstå att inte en enda av oss hade koll på detta heller. Angående infästningen bakåt, är ju det ett dilemma med certade burar i VOC exempelvis, där det är en rejäl transportsträcka för bältet nästan till hatt-hyllan i våra farkoster. Här skulle mycket kunna vara vunnet om någon tog reda på hur vi kan kringgå eller få tillåtelse att göra en bältesinfästning närmare stolarna! Bältet SKA gå rakt bakåt, och absolut inte dyka nedåt som man ex haft problem med BMW pga deras ordinarie placering av bältesinfästningar. Vi blev även informerade om att bältet ska gå i kors bakom stolarna (finns fina bruksanvisningar att tillgå) för att fungera med de skydd vi nu påtvingas. Sen visades en bild på hur spännet till bältet ska vara, och som han sa det ska man aldrig se båda sidorna av metallspännet. Svårt att förklara utan bild, men jag måste gå på studiebesök i garaget och kolla hur vi har våra bälten, så jag återkommer med bilder oavsett om de sitter rätt eller fel. På årets upplaga av midnattsolsrallyt kollades 80 ekipage på denna punkt, och 75 hade bältet felaktigt fastsatt! Man blir alldeles stum att denna information har delgetts vårt kära förbund, men inget har kommit ut på marknaden så att vi kunnat åtgärda såna enkla men stora säkerhetsbrister! Det är som vanligt, man kan stipulera regler på vissa områden, medan andra hänvisas till vårt sunda förnuft. Visst, mycket av det vi fick höra igår var väldigt logiskt, och hade man bara slagits av tanken att fundera över saken och med lite anatomiska och fysiologiska kunskaper, hade man kanske kunnat räkna ut det själv. Men för att man ens ska tänka i såna banor, krävs ju att man dirigeras i den riktningen! Uppenbarligen räcker det inte med sunt bondförnuft, eftersom så mycket säkerhetsbrister råder.
Den stora anledningen till att jag åkte dit, var för att få se, klämma och känna på Hybrid-skyddet som jag hört en del om. Jag kan säga att efter mitt möte med HANS-skyddet, inföll ett lugn över mig. Hybrid-skyddet kommer jag att plocka på mig, så snart jag har råd att köpa det. Den grejen tror jag på! En annan sak som var väldigt skönt för lilla fråge-fröken-Jenny, var att jag äntligen fick kred för mina farhågor angående HANS-skyddet. Skyddet dissades inte på något sätt, och det fanns med i Simpsons reportoar till försäljning, MEN det skyddet kräver mycket mer för att fungera än Hybriden. För att en HANS-skydd ska nå sin fulla förmåga ska man ha rätt vinkel på skyddet, och det kan skilja för samma förare i olika bilar. Det är jätte-viktigt att prova detta, och att prova det på plats i sin bil. Nästa steg är att HANS bara skyddar vid smällar framåt-bakåt, för att skydda vid sidosmällar krävs en stol med tighta öron som stoppar huvudet i de riktningarna. Sist, men absolut inte minst, är att HANS kräver ett 8-punkts speciellt HANS-bälte, för att fungera som det ska. Skyddet ger ett visst skydd även utan alla dessa punkter, men felaktigt använt kan det leda till skador, och man har faktiskt också sett dödsfall till följd av felaktigt användande av HANS. Inse hur skönt det kändes, när jag tog upp detta med de farhågor jag haft och att jag blivit idiotförklarat för det, och jag får svaret :
- Vad spelar det för roll, du hade ju rätt!!!
Jag hade kunnat kliva upp och gå och ge karln en stor puss för de orden! För hur mycket spott och spe har jag inte fått utstå när jag vågat sätta ord på mina farhågor. Det visade sig dessutom att det var fler som funderat i mina tankebanor, men inte vågat ge uttryck för det.
Angående Hybriden, så fungerar den i alla stolar och med alla bälten. Vilket underlättar för vad vi så kärleksfullt kallar "rally-horor", med vilket vi egentligen menar dessa underbara människor som ställer upp med sina kunskaper åt alla som behöver. Hur skulle det ha kunnat gå, om man som kartis kommer på tävlingsdagen och sätter sig i stolen i den bil man ska åka, och upptäcker att man har fel grader på HANS-skyddet?! Hur många vågar säga att,"-Nej, du får nog avanmäla dig för jag sitter inte bra!"? Med Hybriden funkar även detta. Hybriden är dessutom smidigare, så risken att man ska bli kvar i en brinnande eller snöfylld bil, minskar drastiskt jämfört med HANS. En annan fantastisk detalj, är att det ingår i priset att man vid behov kan få "selen" till skyddet måttsydd. Vilket underlättar i synnerhet för oss damer med livets givna härligheter av olika storlekar. Det skrattades gott när jag provade skyddet, och insåg att det var bland det värre till push-up mina C-kupor utsatts för!
Ingemar Svenssons giftiga tungar drämde till med kommentar efter kommentar, men den som vann var nog ändå :
-"Det var bältet som skulle vara i kors, inte brösten!"
Jag fick bra info om hur man skulle mäta för att få rätt storlek, och känner mig trygg med att jag kommer att få rätt storlek när den dagen kommer.
Det här skyddet finns i två prisklasser, där den stora skillnaden är att det dyrare skyddet är i kevlar (eller kolfiber, minns inte...) och har en längre ryggplatta som jag kände att i synnerhet kan vara en fördel för oss lite mer utsatta på kartläsarsidan, och i synnerhet såna som jag som inte har världens bästa hållning och dessutom problem med bröstryggen. Det skyddet kostar 11 000:-. Den nya varianten har en mindre ryggplatta och är tillverkat i komposit-material, och var klart bra det med. Till skillnad mot HANS-skyddet märker man inte av denna viktskillnad när skyddet är påsatt.

Det pratades dessutom en del om hjälmar, eftersom vi givetvis inte får fortsätta med våra trotjänande Peltor-kadaver. Simpsons tester har visat att en integralhjälm med rätt utformning, är ljusår mycket säkrare än en öppen hjälm (jet-hjälm). Men i Sverige får vi inte använda integralhjälm i täckta bilar. Vi fick en anledning till det nu, men jag köpte den inte. Man vill ha lättare att kolla att vi har fria andningsvägar, sägs det. Men vad hjälper det att kolla dem, om vi redan är helt eller halvt ihjälslagna av sånt vi kan få in via framrutan? Simpsons hjälm hade dessutom luftkanaler inbyggt i hjälmen, vilket kan vara en fördel ex när det packar bilen full av snö. Jag hade själv en integralhjälm när jag började med folkrace för ca 100 år sen, och jag upplevde det bra mycket säkrare, i synnerhet när man tävlar med glasruta. Jag kommer att skriva ett brev till SBF´s säkerhetskommitté och ifrågasätta hur det kan vara möjligt att små-ungar tillåts åka med integralhjälm i karting, men vi vuxna får inte åka med det i täckta bilar. Jag hoppas fler hakar på och bombarderar förbundet i frågan, vilket jag också uppfattade som en förtäckt uppmaning av vår föreläsare...

Jag tog även upp detta med att man fortfarande för diskussioner angående kragen i folkrace. Dröm om min förvåning när jag såg diskussionen på facebook, att man fortfarande inte löst denna fråga. Man kan kasta ut ett krav om ett skydd, men man kan inte ta reda på hur det ska användas för att inte göra mer skada än nytta. Galet! Det är 20 år sen en händelse på en folkracetävling i Luleå gav upphov till diskussionerna, och man har alltså än idag inte kommit med någon gemensam riktlinje för vad som är säkrast. Jag har tidigare fått svar av kunnigt folk att öppningen ska vara framåt, för det är nackens naturliga rörelsebana, och det var även vad säkerhetsfolket på Simpsons kommit fram till. Så, för er som fortfarande undrar, VÄND KRAGEN MED ÖPPNINGEN FRAMÅT!

En till sak som togs upp, var ett för mig kärt ämne. Vår föreläsare blev lite chockad över av vi förmodligen var de enda i församlingen som använder oss av flamsäkert underställ och balaklava. Det såg han som en självklarhet. Dock visade det sig att alla billigare underställ på marknaden, i princip är lika säkra som dass-papper. Känns ju inte alls särskilt bra att såna grejer ens klassas som godkända! Han berättade även att när det gäller FIA-godkända overaller, så klarar de ca 9 sek öppen eld. Medan USA-varianten (tror det hette SFI) klarar över halvminuten. Dessutom kostar dessa overaller ca hälften av de vi måste använda... Mycket som är galet, helt klart.

Jag slogs av en liten klyscha, där jag satt :
-"Ska vi krångla till det själv, eller ska vi ta hjälp av SBF?!"
Jag är hård, jag vet, vi har mycket hjälp av vårt förbund också. Men jag tycker man kunde kräva att man tar hjälp av en anatomi- och fysiologi-kunnig person, till att bistå våra tekniker och säkerhetsspecialister. Det är det minsta man kan begära, med tanke på allt som prackas på oss!

I övrigt var det fantastiskt trevligt att träffa en massa kompisar, och bli lite ompysslad av vår eviga matmor, Eva Aldenlöv!
Jag är evligt tacksam till min kära mor som mer eller mindre övertalade mig att åka på föreläsningen, trött och slut som jag var efter en dag med besök hos både läkare och rygg-knäckare. Inte bara tog hon hand om 5 av 7 trollungar, dessutom hade hon gjort bort ca 3/4 av min ordinarie fredagsstädning!

TACK än en gång till er som fixade denna föreläsning, och ett jäkla stort TACK till Simpsons för engagemanget att göra vår sport säkrare!

Jag kommer väl fortfarande att vara en motståndare till att vi prackas på regler utan att kunna påverka själv. Man kan aldrig skydda sig mot allt, och trots att vi löper störst risk att krocka på E4´an på väg hem från jobbet eller nåt, så åker vi aldrig med vare sig Hybrid eller HANS-skydd där. Jag tror att mer frihet skapar mer tänkande hos den enskilde. Säkert finns alltid undantag, men jag väljer att leva på hoppet. Kort och gott, jag kommer att skaffa en Hybrid, frågan är bara om det kommer att innebära att fröken Amazon inte kommer ut till vintern... Närmare 30 000:- i bara skydd och hjälm är ingen nätt kostnad för det här teamet, tyvärr.

 

Jag vet inte vad som hänt med klimatet i vår kära sport, men plötsligt har tonen vässats och de fria åsikternas tid med högt till tak verkar vara förbi. Många vassa svar, och ibland rena idiotförklaringar, är vad man ska vara beredd på, när man vågar sticka ut hakan och ställa en fråga eller ha en åsikt. Själv är jag ju född med både glapp käft och hyperaktiva fingrar (på tangentbordet), och har ju lite svårt för att inte uttrycka det jag tycker, och dessutom är jag uppfostrad enligt konceptet att "fråga är att erkänna sig dum för ett ögonblick, att låta bli att fråga är att förbli dum!". Så visst blir det en och annan käftsmäll. Jag tar det, men jag tycker inte det är kul, och jag tycker det är dumt att göra det på såna som gör ett försök att våga försöka upphöra med att "förbli dum". En het potatis har länge varit detta med HANS-skydd. Tiden är förbi då det är idé att försöka jobba mot det, för det är redan spikat och klart att det numera är obligatoriskt fr o m årsskiftet i både rally och rallycross även på nivåer lägre än SM. Klass Ekonomi är undantaget ytterligare några år.

När jag framför mina farhågor om HANS-skyddet, finns det ett gäng som genast slår alla taggar utåt, och tycker att jag är dum som är mot förändringar och i synnerhet saker som har med säkerhet att göra. Jag har flera gånger försökt förklara att jag absolut inte är mot säkerhet, och jag är inte mot HANS-skyddet som sådant. Men det går inte hem, utan urartar ständigt i snudd på löjliga diskussioner och dårars försvarstal. Men här på min egen blogg kan ingen stoppa mig från att tala till punkt i alla fall, så nu tar jag mig friheten och gör det.

 

Jag är generellt för saker som förbättrar säkerheten i våra bilar, absolut. Är utbildad sjukgymnast, och även om det är ett tag sen jag hade lön som sådan, har jag inte glömt allt jag lärt mig under mina tre år på högskola. Men en av de saker som präntats in i mitt lilla huvud, är att allt man får jobba med som sjukgymnast, måste vara evidensbaserat, dvs måste ha säkra tester bakom sig att det verkligen fungerar.

Det jag har emot HANS, är för det första att man i princip gick från ett förbud mot att använda det, till ett krav. Ett "ok" att använda skyddet, hade jag välkomnat, för då hade man haft sin fulla frihet att köpa det. Allt efter egen plånbok och enligt vad man tror på.

Man säger att kravet beror på ökad mängd nackskador, men många av dessa uppstår i folkrace, och den sportgrenen har fortfarande inget krav på HANS.

Jag säger att jag vill se tester som visar att skyddet verkligen är bra. Först har det varit tyst, och sen har jag börjat få se en massa tester som är gjorda för sportgrenar som utförs på bana. Hur ofta är det ex man kör in i ett träd med en F1´a`?! Dessutom är det många som säger att de har kraschat med HANS och klarat sig så bra - ja, men jätte-bra! Absolut! Men frågan återstår, har de gjort samma krasch utan HANS för att se om det kanske egentligen berodde på något annat att man klarade sig så bra? Min pappa kraschade rejält i Vasa för ganska många år sen nu. Han gjorde förvisso illa ryggen, men det berodde på att hans stol gick sönder. Nacken har han däremot inga bekymmer från. Likaväl som ingen enskild krasch kan säga att HANS är bra, kan pappas krasch säga att han inte hade mått ännu bättre med HANS. Jag har själv rullat x 2 i folkrace, båda gångerna fick jag ont i huvudet av att jag slog huvudet i bågen, men nacken har klarat sig. Så min åtgärd är att jag numera har öron på min stol, som håller huvudet borta från bågen. Jag har även rullat en gång i rally, då i högerstolen i en Ekonomi-Golf. Då blev jag öm i nackmusklerna, men bara övergående. Kanske hade jag inte ens varit öm om jag hade haft HANS? Eller kanske jag hade fått mer ont nån annanstans om jag hade haft det? Många frågor, men inga evidensbaserade svar, bara väldigt många teorier och åsikter. Jag har ingen åsikt egentligen, men jag vill ha svar! Dessutom hade ju inte HANS-kravet hjälpt mig i den bilen ändå, för den klassen är ju undantagen kravet ytterligare några år... Suck! Man behöver inte vara Volvo-fanatiker för att inse att det lär vara tryggare att krascha i en bil som från fabrik har ett duktigt säkerhetstänk, och dessutom har rejält med plåt, än en liten "ryggsäck" (ryms ju nästan i bagaget på en 940!). Få nu inte för er att tolka mig till att jag inte tycker om klass Ekonomi, för det är rent båg. Nej, jag är bara upprörd över att den klassen kunde undantas regeln, men inte Volvo Original, trots ansökan om dispens!

 

Om det är så enkelt att kasta ut en regel på ett skydd som kostar åtminstone 10 000:- (inkl den nya hjälmen) / person, så borde man väl kunna kasta ut en regel om regelbunden nackträning också! Det kostar bara tid och svett, och ger vinning inte bara i sportsammanhang utan även i privatlivet.

Jag ställer samtidigt frågan varför man inte har krav på underställ, inkl balaklava? Det blir nu obligatoriskt i folkrace, och har gällt i rallycross så länge jag kan minnas. I de grenarna står det en gubbe med brandsläckare i varje kurva, i rally kan det gå kilometer utan att man ser annat än träd. Samma sak gäller att se över sittställningen på folket i bilen, och i synnerhet kartläsaren. Det är skrämmande att se, att än idag är inte alla rallybilar försedda med fotstöd till kartläsaren. Jag vågar satsa en av mina två hjärnceller på att det lätt ger mer än ett HANS-skydd, och det gör definitivt aldrig någon skada! Dessutom kostar det i princip bara arbete och en plåtbit. Men sånt går inte att ställa krav på!

 

Jag fortsätter att vidhålla, att jag aldrig ens yppat något om att HANS ÄR dåligt, jag bara ifrågasätter hur man fått fram fakta som gör att man säger sig veta att det är bra!

Men kärnan till min aggressiva inställning till HANS-skyddet, är att jag är livrädd för att det påverkar det sinande deltagarantalet i vårt distrikt ännu mer negativt! Det är ju bara att titta till oss själva. För att vi överhuvudtaget ska kunna lufta Amazing i vinter, krävs 6 däck, HANS-skydd + hjälmar i dubbel uppsättning, och förmodligen ska man väl hitta på nåt mer vi också ska tvingas investera i. Förstå vilka pengar det handlar om! Om risken finns att en så inbiten motorfamilj som vår inte kommer ut till vintern, då förstår ni mina farhågor när det gäller ny-rekrytering, nyligen ny-rekryterade, småbarnsföräldrar, etc!

Men det här är gnäll, de här åsikterna får jag inte ha! Däremot är det legitimt att säga att det är dyrt med 400:- för ett nothäfte. Det är hyffsat legitimt att klaga över startavgifter, och det är absolut legitimt att klaga över däckkostnader. Vi tävlar i en dyr sport, och vi är medvetna om vad vi gett oss in i. Men varför är det då fult att ifrågasätta kostnader?

Igår ifrågasattes den höga kostnaden för ÖNBF´s årliga höstkonferens, på Motor Norr´s eminenta sida på Facebook. Det blev inte poppis, och tolkades direkt som kritik mot arrangörerna. Men så var aldrig tanken. Frågan väcktes bara om det fanns fler som var villiga att pruta på olika bekvämligheter, för att spara pengar åt både oss själva och våra klubbar. Det kanske är så att man inte ens tänkt i de banorna, eftersom vi haft den här nivån på alla höstkonferenser under en längre period. Dessutom kanske det är så att stora flertalet vill ha denna höga standard, och är villiga att betala för det. Så jag tycker absolut frågan är befogad, och den måste få ställas och besvaras.

Nu ska jag inte ta upp mer i det ämnet, utan vill bara få folk att tänka till att det ur ställda frågor kan komma mycket bra, så låt folk ha åsikter och frågor utan att bli upprörda och arga. Framför istället mot-åsikter om det är så, vi är väl ändå inga politiker som inte klarar att prata ur skägget?!

 

Nu till något annat. Den hemska stämningen som lämnats in mot Sydsvenska rallyt och Gunnar Barth´s noter. Jag blir mer än mörkrädd!

En bil kraschade, vid det här laget vet nog de allra flesta att det handlar om en av det här distriktets största talanger sen många år, Stefan Jonsson från Vännäs. Hans kartläsare skadades olyckligt, och det var inte skoj alls. Men att från det ge sig på att stämma arrangören för att noterna inte stämde, trots att man fått rekognocera vägen x 2 innan start, dvs man har haft dubbla möjligheter att korrigera Barth´s noter. Sen är jag inte helt säker på nästa påstående, men det finns påståenden om att det dessutom var andra gången sträckan kördes i tävlingstempo. Whatever, förstå hur det skulle kunna slå mot sporten om den här galenskapen gick igenom! Vem vågar stå som arrangör i framtiden? Varje krasch kommer att kunna rendera i en potentiell stämning, för då borde väl varje kurva där en krasch är möjlig ha varnats av arrangören?! Galet, galet, galet! Jag ber till högre makter att stämningen grävs ner under en stor gödselhög, och blir liggande där till den multnat bort. Jag tycker synd om kartisen för de skador han åsamkats, men jag tänker inte blida tankar om vad han med sitt påhitt kan åsamka vår älskade sport. Enligt vad jag hittills fått berättat för mig, står dock inte Stefan bakom stämningen. Jag hoppas verkligen att det är så, annars tappar han åtminstone min aktning för honom!

 

Återigen, låt oss fortsätta ha högt till tak i våra diskussioner. Låt allas åsikter få komma fram. Trampa inte ned nån i dyngan genom vassa kommentarer, utan ta istället chansen att sakligt framföra din egen åsikt. Respektera varandra och värna om varandra! Tillsammans kan vi utöva det roligaste som finns!!!

 

Igår kom det snö - wow snö i Baskeri den 16/10, det är tidigt det. Den lär ju smälta bort i vanlig ordning, men kanske kan vi få en vinter med bra med snö och trevligt underlag. Bara stämningen mot SSR inte går igenom, kan det snart börja lukta trevligheter - dvs rally på vinterväg!

 

Lev å må!

2012-08-12

Larre Ohlander fick äran att skjutsa banchefs-Hollis. Den här Golfen är till salu - ni som
är intresserade ska skyndsamt kontakta Larre, för så snart den är såld är sannorlikheten
att Larre blir en välkommen del i Volvo-maffian!


Besiktnings-Lantvik från Piteå


Esa Makslahti - framtiden för rally i ÖNBF! Hur kan jag säga det om en man av 60-talet?!
Jo, det handlar om att lägga fokus på rätt ställe! Vi talar om ny-rekrytering och vi talar
om ungdomar och talanger. Vi har både ungdomar och talanger i distriktet, och i de
flesta fall går de orden hand i hand. Utan att någon ska känna sig glömd eller undan-
skuffad lär jag kunna lyfta fram Wiktor Danielsson, Samuel Miettinen och Daniel
Larsson som bra exempel. Vi behöver givetvis alltid fler såna, men alla kan aldrig bli
vinnare, och vad vore motorsporten utan bredden? Hur kul skulle det vara att stå och
se en tävling som består att bara potentiella vinnare? Det skulle inte vara många! Esa
Makslahti och Rolf Kemi (bilden nedan) är de som kör av riktigt rätt anledning - det är
så förbaskat skoj! Folk som kör med glädje och utan press, är de som är störst
sannorlikhet att vi får behålla i sporten - så jag fortsätter att säga : - Esa Makslahti och
Rolf Kemi - framtiden för rally i ÖNBF!


Roffe Kemi - gårdagens, dagens och morgondagens man!


Golfar på grönbete! Det idoga miljöarbetet i distriktet har gett resultat, och det visar nu
Jocke Gustafsson (grå Golf bilden ovan) och Wiktor Danielsson (orange Golf) genom
att framföra miljöbilar som uppenbart är gräsätare!


Erlandsson


Bröderna John & Danne Hovila - ny-rekryteringar som hajat att man inte måste ha allt
det bästa för att lära sig sporten. Med mestadels inköp av begagnade däck, och för-
hållandevis låg budget, har man redan kört till sig ett antal klass-segrar. I Boden blev
det dock nos på en sten och bruten tävling.


Samuel Miettinen lotsades för dagen av Magnus Kitti - ett bra koncept som ledde till
framgång! Samuel var distriktets första junior, talangfull som få. Fortfarande ung, men
inte junior, är han ändå en talang i skogen!


1997 var den här pärlan vit och tillhörde min svåger, men rattades på Månstråket av
min Robert. Det var tävlingen jag blev av med min kartläsar-oskuld, -30 grader utomhus,
och vi vann VOC-elit! Ca 11 år senare var det dags för högerstolen igen i denna bil,
2008 på jubileums-upplagan av Kanonrundan. Då tillhörde bilen Göran Ahlman, men
den kördes av dåvarande kommunalrådet Olle Lindström. Vilka minnen man kan ha
med en bil! Idag rattas bilen av NMS Bodens galna ordförande, Johan Löfgren,
lotsad av minst lika tokiga Magnus Larsson.


Lasse Vennbergs co-driver fick förhinder i sista stund, och in kastades mer rutin än
man trodde var möjligt att få plats i en bil - nämligen svärfar Thord Thingvall!


Herr Blå-142 debuterade med skarp övning, och fick sin första seger-pokal tillsammans
med husse Curt Jonsson och Lasse Nilsson. Dessa herrar sken i takt med solen, och
verkade ha minst lika skoj som Robert och Pia hade med fröken Amazing! Appendix
är skoj! Hoppas på fler kollegor i den här regionen - synd bara det ska vara så dyrt och
krångligt... Men klarade vi det, så klarar fler det!


Suomen-pojka Tunkkari - på med kofångare så blir det här kärlek på fyra hjul! Ascona B
är alltid Ascona B, men jag föredrar kofångare på skapelsen!


B-O Näslund


Appendix utan htp = Grp H - Anders Jonssons Ascona A är en fin skapelse, som vi
hoppas han tar in i Appendix och blir en framtida klasskompis. Bra sjung även i denna!


Sex laxar i en laxask?! Nej, men två galningar och en cykel-kartong!
En cykel lottades ut på startnumret, och den tillföll Erik Wiklund. Här grattas han av sin
överman i skogen - Göran Ahlström


Extra rolig bild, då man känner till att Erik är säljare på Laitis Bildelar!


Erik & Inger provsitter fröken Amazon, och Erik försöker sig på en svada noter på
klingande Pite-mål, och gör hån av sig själv när han inser vilken katastrof som skulle
inträffa om han och Inger bytte plats även i 740´n! Då inte med hänseende på Ingers
skicklighet bakom ratten, utan bristen på skicklighet och förekomst av åkrädsla hos sig
själv som co-driver!


Ingers första bil var en Amazon, av samma fula (förlåt!) färg som våran var vid inköp!
Man inser hur mycket kärlek det är med en Amazon, om man tittar på Ingers leende!


Mer genuin, äkta och snäll människa än Inger Lundberg är svår att hitta - den här
kvinnan har hjärtat på rätta stället och man blir glad bara man ser henne, för det är
nästan omöjligt att låta bli att smittas av hennes entusiasm!


Nu ska jag försöka mig på finska igen, för det här är ÖNBF´s "yliherrajohtaja", dvs
ordförande Mats Öberg. Han förkunnade med ett brett leende att han förstört många
Amazoner under sin era!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2012-07-19

Inom loppet av mindre än en vecka, har jag efter ett års träda nu plötsligt bevistat två rallycross-tävlingar! Det har dock inte stillat min abstinens, utan snarare väckt mersmak.

Om vi börjar med SM i Piteå, så var det dels underhållande körningar, men sen har ju Piteå en helt fantastisk depå! Den är som gjord för att gå "looping", som min kära far och Kent Larsson myntade som uttryck en gång i tidernas begynnelse. Utan större ansträngning har man gått runt och fått en överblick av alla deltagande team, och stora delar av åskådande föredettingar också för den delen. Jag hade så fantastiskt trevligt i Piteå, att min känsla av nån slags halv eufori inte ens kunde förtas av att tävlingen drog ut på tiden så vi var tvungen att åka hem innan A-finalerna skulle köras, eftersom min mamma var hemma med 6 av våra trollungar, vi hade hennes bil och hon skulle iväg för nattjobb klockan 19.30.

Det var främst tidtagningen som strulade, och visst fanns det de som var upprörda, men... Vad 1000:an, konst-pauserna gav en ju mer tid till "looping" och att få utlopp för en massa ord som stod i kön på tungan (för att fortsätta med min kära pappas uttryck).

I Piteå vände det äntligen för Tiger, och säsongens första seger jämte bästa tid i tredje omgången och därmed 5 bonuspoäng i SM, tog honom raka vägen upp dit han hör hemma - till SM-ledning!

Riktigt skoj även att Micke Dahlberg fick till det, och slutade tvåa och Linus Westman trea.

 

Annars var det nog främst en röd Escort MKIII som fastnade på mina näthinnor; - Ola Stenvall was back on track!

Ola och "Bettan" - jisses, det är nästan kärlek på racerbana! Som han behandlar den bilen! Det stod dock tydligt att se, att stackars "Bettan" är i behov av en betydligt starkare maskin, men Ola han kämpade sig ända in i B-final ändå!

 

Det hände så klart mycket mer i Piteå, men för att inte trötta ut er med alla mina hyllningar, nöjer jag mig med att avslutande säga att Patrik Ydrefalks körningar var en delikatess, och slutresultatet (seger) föll mig helt på läppen

Dags för kvällstävling i Kalix. Mamma skulle till läkaren i Sunderbyn klockan 15.00 och första start 17.00... Hmmm... dilemma, hur löser man det? Men jag undrar om inte läkaren hade ett sjätte sinne eller ett hjärta för motorsport, för i sista stund ringde de och ändrade tiden till nästa vecka, och mamma anmälde sig som frivillig hundvakt igen - underbara mamma!

Så runt 16.30-snåret drog jag och Kickan på rallycross. När vi kom till korsningen i Vånafjärden, där man precis svängt av E4`an, insåg jag att jag precis prickat lemmel-tåget från Kalix-hållet. Tänkte tanken att "fan, här blir jag stående länge", men han inte ens få stopp på hjulen innan en svart Audi stannar och viftar in mig i kön - Theres Aldenlöv och Dan Thörnevall! Inte bara slapp jag vänta i kön, dessutom förgylldes min kväll av sällskap av min kära "lillasyster"! Stackars Dan kommer förmodligen ha sviter länge av såren i öronen vi förorsakade honom igår! Men vad ska man förvänta sig när man släpper ihop döttrarna till Hans Aldenlöv och Henry Hapasari?!

 

Norrlandsveckan i fjol var en hit. Norrlandsveckan i år är en succé! Hjälp vad mycket bilar! Massor av härliga heat, underbara kamper - mestadels juste också! Men undantag fanns givetvis...

Fredrik Tiger körde som den kung han är, och jag var säker på att han skulle vinna. Men så gick det som det kan gå ibland, när man nästan undrar om sagan var bestämd och författad på förhand. Andreas Sandberg har haft sån motvind i... ja, jag kommer faktiskt inte ens ihåg hur länge, men jävligt länge! (på ren svenska). Igår var inget undantag. På träningen bröt han av huvudströmbrytaren, första kvalet tror jag det var ett fjäderben han knäckte. Andra kvalet snurrade han, men fick i alla fall en tid, och i tredje satte han snabbaste tid! Det innebar B-final, vilken han vann och blev runner-up till A-final. I A-finalen stod - hör och häpna - Ola Stenvall granne med Tiger i första startled! Jisses, karln utför stordåd efter stordåd med den lilla Escorten! Kändes som att uppleva minnan från fornstora dagar, när Tiger och Stenvall gjorde allt för att jaga livet ur varandra. Men i starten förvandlade Linus Westman de andra till något av statister, med en sån kanonstart, att man nästan kunde ana anti-spinn! Skämt å sido, det är sällan man skådar såna starter, och dessutom från andra startled! Tiger var dock tätt bakom honom, när det roliga tog slut med en punktering i velodromen. Tiger fortsatte, med en vilt jagande Stenvall i baken. Så mycket hände detta första varv, att jag inte förrän dammet lagt sig, insåg att Micke Dahlberg blivit kvar i första kurvan på innerplan, och Andreas Sandberg gjorde bort alternativet. Så när Tiger gjorde sitt alternativ, smet Sandberg förbi och det blev en hård men sjukt juste fight ända över mållinjen. Tiger visade stor sportsmanna-anda då han visade minst lika stor glädje som Sandberg, då de gemensamt gjorde slut på en omgång bakdäck som hyllning till den stora publiken, och därefter var Tiger snabbt ute ur bilen och den första att krama om och gratta Sandberg - så ska det se ut och jag är stolt över "Pappa Tiger och hans valp som börjat bli stor!"

 

Trots denna nästan redigerade underhållning, är det en annan sak jag bär med mig nära mitt race-hjärta. Ja, Jens Lindberg gjorde comeback, det var jätte-skoj att se. Likaså Anders Nilsson. Matte Strömberg ledde länge A-finalen i 2150, det var fantastiskt och jag hade verkligen önskat honom på topp, även om den slutliga tredjeplatsen var suverän den med i rådande konkurrens. Nä, det jag främst bär med mig i mitt race-hjärta, är en blyg liten Älvsby-bo. Något av en pånyttfödd Peter Bäck, kombinerad med lite Patrik Ydrefalk, men ändå snudd på ännu mer unikt och... jag har inte superlativ så det räcker för att sätta ord på denna yngling. Jag gör helt enkelt så att jag kallar honom vid namn, och förbereder er på att ni kommer att få höra mer om honom, mycket mer, jag är övertygad : VIKTOR JOHANSSON!!!!!!!!!!!!!

Grabben gick rallyskola som kartläsare till sin pappa Staffan för ett antal år sedan, på så vis fick jag äran att lära känna denna härliga familj. Tror det var 2011, möjligen 2010, som Viktor tog över ratten i Staffans VOC-240. Det tog inte länge var han B-förare, och låg direkt med och hotade A-förarna, och då ska alla veta hur sjukt duktiga A-förare vi har i vårt lilla distrikt! Till denna säsong inhandlades Johan Dahls BMW M3, och steget till rallycross togs. Jag förväntade mig att få se Viktor köra i Piteå i lördags, men oljepumpen skar på träningen och det sket sig. Men den som väntar på nåt gott... Igår fick jag se Viktor köra sin fjärde rallycross-tävling, haveri-tävlingen i Piteå inräknad - få saker får mig tyst, men Viktors körning gjorde mig stum! Bästa tid i omgång två, i klassen 2400 som har så sjukt hård konkurrens! A-final, och för ett tag låg grabben rent i ledning. När han låg i hasorna på Ydrefalk, höll han jämna steg, och han åker så vackert och så juste, att det var ren poesi. Jag känner själv hur jag spårar ur i alla superlativ, och många tror förmodligen att jag överdriver. Men jag tror inte det är möjligt att överdriva om denna grabb, och är det någon man unnar framgång, så är det familjen Johansson från Älvsbyn! Många har sååååå mycket att lära av dessa människor hur man uppträder bland folk, för maken till ödmjukhet har knappt skådats. Dessutom är detta vanliga knegare, som i princip jobbar dygnet runt, då det inte är tävlingar vill säga, så för varje krona de lyckats skrapa ihop till sin satsning är de egentligen värda minst det tredubbla. Jag bugar och bockar, och gläder mig att en ny stjärna har fötts, och trots att mitt race-hjärta redan rymmer många, fanns det plats för en till - en stor plats!

 

Det är första gången jag sett rallcross vid midnatt, men det gick det med i midnattsolens land. Det var så varmt på dagen, att man höll på att förgås. Men ju längre kvällen led, var det fler än jag som letade fram vinterjackor, trots alla värmande körningar. Ni kommer säkert att få kritik från sina håll, förhoppningsvis inte bara negativ utan även konstruktiv, kära tävlingsledning i min kära hemma-klubb, men av mig får ni klart Godkänt - jag hade en förbaskat trevlig kväll!

 

Hur sugen man än är, så tvivlar jag ändå på att det blir något Skellefteå för oss på lördag. Nu har den här hund-mamman töjt navelsträngen alldeles för hårt, och dessutom är det alldeles för många projekt som väntar på hemma-plan. Man hinner inte med allt, hur gärna man än vill. Men jag önskar er alla som åker till Skellefteå en fantastiskt trevlig dag, och så ser ni till att heja hem riktigt mycket prispengar till mina klubbkompisar i supernationella klassen!

 

Lev å må!