När politiken når bilsporten!
2018-08-20
Foto: Victoria Andersson
Det har varit en omtumlande helg för oss med hjärta för bilsport. Först kom de fruktansvärda nyheterna om den hemska olycka som hände på Gelleråsen i Karlskoga i lördags, där man direkt ser alla gamar som vältrar sig i nyheten, och plötsligt är motorsporten sprängstoff i alla tänkbara media.
Sen händer det bästa som kunde hända, en mycket trevlig milstolpe i bilsporthistorien, som ger fokus på glädje istället för sorg, när Mikaela Åhlin-Kottulinsky som första kvinnliga förare fick kliva överst på ett STCC-podium! Den spontana, sprudlande och äkta glädje hon visade, kan knappast ha lämnat någon oberörd, och vet man dessutom lite mer om hennes väg fram till framgångarna, är det inte utan att det blir lite fuktigt i ögonvrån.
Men så går det några timmar, och plötsligt får motorsporten i Sverige nya stora rubriker - den första kvinnliga segraren i STCC är diskad! Hela mitt väsen skriker "neeeeeeeeej", och den första spontana känslan är att vi måste kunna sköta såna här saker på ett snyggare sätt! När vi äntligen får positiva rubriker, måste vi väl inte direkt dra ner oss själva i skiten igen?!
Jag är verkligen en som vill ha rättvisa förhållanden, alla ska vara lika inför lagen, etc, men i ett sånt här läge kunde man väl ändå ha tittat på saken med lite svetsglasögon på. Jag är förvisso ingen motortrimmare, men jag har mycket svårt att tro att det var detta eventuellt felaktiga avgassystem som grundlade denna historiska seger - har jag dessutom fattat saken rätt, är det varianter av detta avgassystem som nyttjas av flertalet startande i STCC, men huruvida den uppgiften stämmer eller inte ska jag låta vara osagt.
Nu är saken dessutom överklagad, vilket borde innebära att det råder tveksamheter till huruvida det är felaktigt eller inte - och det stärker min känsla om att man kunde hanterat ärendet på ett annat sätt. OM tekniköverträdelser inte ger en direkt fördel av betydelse, borde man kunna lösa det med exempelvis bötesstraff, eller möjligen tidstillägg vid grövre överträdelser, och en uppmaning om att fixa det innan nästa tävling. I det fall man inte ordnat det till nästa tävling, och man fortfarande är överens om att det är fel, då anser även jag att diskning är på sin plats.
Nu är saken dessutom överklagad, vilket borde innebära att det råder tveksamheter till huruvida det är felaktigt eller inte - och det stärker min känsla om att man kunde hanterat ärendet på ett annat sätt. OM tekniköverträdelser inte ger en direkt fördel av betydelse, borde man kunna lösa det med exempelvis bötesstraff, eller möjligen tidstillägg vid grövre överträdelser, och en uppmaning om att fixa det innan nästa tävling. I det fall man inte ordnat det till nästa tävling, och man fortfarande är överens om att det är fel, då anser även jag att diskning är på sin plats.
I min hjärna spelas nu en tråkig del av svensk bilsporthistoria upp igen, med vetskapen om att Mikaelas morfar, Freddy Kottulinsky, fick genomgå en liknande process 1967, då han i kampen om SM-guldet i Formel 3, knuffades av banan av Reine Wisell. Domarna på plats bedömde att knuffen var mot reglerna, och uteslöt Wisell, varefter Kottulinsky tog hem SM-guldet. Saken överklagades i efterhand till högre instans, och efter ett antal turer valde man att köra över domarnas beslut, och därmed förlorade Freddy sitt SM-guld. I sin frustration valde Freddy därför att tävla med finsk licens under ett antal år, men kom tack och lov tillbaka och tävlade under svensk flagg igen några år senare!
Förhoppningsvis löser man nu denna händelse på ett snyggt sätt, och låter Mikaela fortsätta sätta sin prägel på sporten och ge den positiva rubriker. Bort med jante-lagar och annat oknytt, och låt den sanna glädjen regera i bilsporten - sporten av alla sporter!
Lev å må!
//JH-N
Än kan gubben!
2018-08-18
Än kan gubben!
Än kan gubben!
foto: Mikael ”Hollis” Hollström
När Boden-föraren Kenneth ”Fröhandlarn” Johansson, lade ratten på hyllan 1989 gjorde han det för gott - trodde han! Drygt 25 år senare (2015) blev suget för stort, och det blev comeback i historiska rally-klassen, i nästan likadan bil som han skördat framgångar med under 1980-talet (Opel Ascona B). Framgångarna lät inte vänta på sig, och det blev snabbt klass-segrar i både rallyskogen och sprintserien, men trots det kunde Kenneth inte låta bli att snegla på den tvåhjulsdrivna värsting-klassen, och i vintras slog han till och köpte klubbkompisen Thomas Lahtis potenta Volvo 940.
Efter diverse inkörningsproblem, med småsaker som lagt krokben på sprintar, var det så äntligen dags för sommar-premiär med nya bilen i rallyskogen, då DM-finalen skulle avgöras i Umeå-skogarna (lördag 18/8). Då ordinarie co-drivern fick förhinder, kastade Kenneth in kompisen Robert Niemi, Kalix MK, i högerstolen. Robert kör normalt sett helst själv, och har lite problem med att bli åksjuk, trots att han har en hel del vana som co-driver. Men när barndomsidolen behövde hjälp var det svårt att säga nej.
- Inte alla som får chansen att åka med den man som pojk sett upp till när man varit på tävlingar!
I Umeå bjöds man på kanon-vägar, och ett trevligt arrangemang, och i grevens tid satt plötsligt alla detaljer på plats. Bilen gick som en klocka, och chauffören och co-drivern var inte så pjåkiga de heller, när man slog till med en total andraplats i tävlingen, och därmed tog man även hand om bronset i totala DM.
- Det kändes bra, och vi hade roligt!, konstaterar en i vanlig ordning fåordig Kenneth ”Fröhandlarn” Johansson, efter tävlingen.
Något som är extra roligt med Kenneths framgångar, är att under de decennier det varit torka på rally-fronten, har hälsan inte varit Kenneths bästa vän. Efter att ha besegrat både cancer och hjärtinfarkter, är kroppen märkt av allt den fått genomgå. Kenneth själv gör ingen stor sak av sin insats, men förutom andra krämpor är det stora dilemmat att han bara har ungefär 50%-ig lungkapacitet, och i synnerhet långa specialsträckor är det en bragd att denna 60-åring ens kommer i mål!
foto: Mikael ”Hollis Hollström
Efter diverse inkörningsproblem, med småsaker som lagt krokben på sprintar, var det så äntligen dags för sommar-premiär med nya bilen i rallyskogen, då DM-finalen skulle avgöras i Umeå-skogarna (lördag 18/8). Då ordinarie co-drivern fick förhinder, kastade Kenneth in kompisen Robert Niemi, Kalix MK, i högerstolen. Robert kör normalt sett helst själv, och har lite problem med att bli åksjuk, trots att han har en hel del vana som co-driver. Men när barndomsidolen behövde hjälp var det svårt att säga nej.
- Inte alla som får chansen att åka med den man som pojk sett upp till när man varit på tävlingar!
I Umeå bjöds man på kanon-vägar, och ett trevligt arrangemang, och i grevens tid satt plötsligt alla detaljer på plats. Bilen gick som en klocka, och chauffören och co-drivern var inte så pjåkiga de heller, när man slog till med en total andraplats i tävlingen, och därmed tog man även hand om bronset i totala DM.
- Det kändes bra, och vi hade roligt!, konstaterar en i vanlig ordning fåordig Kenneth ”Fröhandlarn” Johansson, efter tävlingen.
Något som är extra roligt med Kenneths framgångar, är att under de decennier det varit torka på rally-fronten, har hälsan inte varit Kenneths bästa vän. Efter att ha besegrat både cancer och hjärtinfarkter, är kroppen märkt av allt den fått genomgå. Kenneth själv gör ingen stor sak av sin insats, men förutom andra krämpor är det stora dilemmat att han bara har ungefär 50%-ig lungkapacitet, och i synnerhet långa specialsträckor är det en bragd att denna 60-åring ens kommer i mål!
I skrivande stund har jag inte koll på alla DM-medaljörer, men är helt säker på att det är på sin plats att gratulera Jonas Snäll / Joakom Wikström, Piteå MS, till DM-guldet i 2WD, trots att man idag tvingades bryta redan på SS1, med trasig drivknut efter närkontakt med en sten.
I Appendix K gratulerar vi Kenneth Andersson / Inger Lundberg, Piteå MS, och i VOC borde det vara Simon Olsson / Jonathan Melinder, Vännäs MK som vi utbringar våra hyllningar till.
I 4WD vet jag att Thomas Lahti hade bra med poäng, men eftersom han missade finalen då den krockade med SM-deltävlingen i Hässleholm, så misstänker jag starkt att det är Marcus Nilsson som är mannen med guldkant - och skulle han inte vara det, så är han värd att hylla ändå.
I Appendix K gratulerar vi Kenneth Andersson / Inger Lundberg, Piteå MS, och i VOC borde det vara Simon Olsson / Jonathan Melinder, Vännäs MK som vi utbringar våra hyllningar till.
I 4WD vet jag att Thomas Lahti hade bra med poäng, men eftersom han missade finalen då den krockade med SM-deltävlingen i Hässleholm, så misstänker jag starkt att det är Marcus Nilsson som är mannen med guldkant - och skulle han inte vara det, så är han värd att hylla ändå.
Lev å må!
//JH-N
