Racingspecial Kalix 12/8 2017

2017-09-06
Så har då turen kommit till en bild-kavalkad från Racingspecialen hemma på motorstadion i Kalix. Ett trevligt evenemang, ackompanjerat av kanonväder! Fredrik Tiger höll i taktpinnen, och förarna skötte sig i vanlig ordning exemplariskt.
Peter Forlund hade äntligen fått en frisk bakaxel, och gjorde sin första sommar-tävling för i år. Det blev en fjärdeplats i klassen, GrpH 2WD.
Perra Sandgren smög i buskarna med sin Canon - alltid lika trevligt med besök av mina kamera-beklädda kollegor!

Anders Bergström slutade tvåa i Grupp H 2WD.
Peter Bäck körde bara en omgång, för sen gick mellanaxeln sönder på hans stiliga 940 - det dröjde dock till tredje omgången innan nån rådde på hans fantastiska tid, och Peter slutade på en fin tredjeplats trots allt!
 
 
 

Alexander Pettersson hade en ovanligt svag dag på jobbet, och trots att det såg bra ut, slutade han bara fyra. Dock får han högsta betyg ur en fotografs synvinkel i vanlig ordning, för det är otroligt hur långt man kan sprätta grus med en standardbil!
Erik Wiklund lastade med sig sin galna vän Juha Ylipuranen i högerstolen, trots att man vid event som dessa inte har något krav på kartläsare. Kanske var Juha lite för tung, för det blev en sjätteplats för duon i VOC.
Göran "Kangen" Ahlström stod knappt att känna igen den här dagen, för det gick så städat att man undrade om han bytt chaufför. En femteplats är inte heller den position man vant sig att se denna sprintkung på.
Dennis Jönsson hade också en tam inledning av dagen, och en förklaring var att han hade problem med att växlarna inte ville hållas på plats, samt att man gjort om lite i fjädringen så han inte kände sig riktigt hemma i bilen. Men efter lite "skäll" av mig, plockade han fram manlig körning som det anstår en Jönsson till tredje omgången, och då klev han också upp på pallens tredjeplats!

En som däremot inte behövde någon som helst piskning för att föra det han skulle, var Simon Olsson! Oj, som han körde, denna yngling från Vännäs! Det var rent vackert att se! Kanske sov han och teamet gott i vårt reservhus natten till tävlingen (ler). Simon vann i alla fall VOC med dryga sekunden, och var i en liten klass för sig den här dagen.

Erik Lindqvist lånade NMS Bodens klubb-bil, och körde stabilt och fint till en sjundeplats.

Det var uppenbart det unga gardet som hade vaknast på bäst racing-sida den här dagen, och Mathias "Lill-Fröis" Johansson slog till med andraplatsen bakom Simon Olsson.

Att beskylla Mats Öberg för att tillhöra det unga gardet, vore väl en sanning med kraftig modifikation - OM man inte ser till sinnet. Med 60-strecket passerat med marginal, har han nu gjort comeback, och går omkring med ett mer eller mindre permanent leende på läpparna. Mats var ensam i standardklassen, så han tävlade främst mot sig själv den här dagen - och givetvis vann han!

Robert Niemi och Mikael "Hollis" Hollström - är man inte vapendragare i rallybilen, så kan man konkurera med påskkärringarna och sköta kvasten.

Väldigt samspelta i sina moves också!

Simon Tiger vann sin klass övertygande.

Lars Bergqvist slutade tvåa efter Simon Tiger - jag har fått för mig att det här är en 2400-bil, men jag har förmodligen fel, om det inte är så att Lars vill köra på fria däck...

Oavsett vilket så har Lars alltid varit den som stått för stiligaste ekipagen i depån, och det trots att han nu ramlat i trappan och köpt sig en Ford! Bilen blänker i alla fall så mycket, att t o m solen kände sig hotad och var tvungen att komma fram bakom molnen för att ta upp konkurrensen om vem som skiner mest!
 

Mathias Forsman vann 2400, och som vi sett på inlägget från Kalix, som trängt sig före i blogg-kön, så vann han även DM-finalen i rallycross här på Kalix Motorstadion. Forsman har städat till sin körning och ser ut som handen som hittat rätt storlek på handsken, när han framför sin Ford Escort.
 

På andraplats återfanns Forsmans gamla bil, numera i händerna på Roger Frisk, men enligt uppgift tillhörande Lasse Englund.
 

Robert Nyström tillhör dessa fenomen som inte ser ut att köra fort, utan smyger sig fram snyggt och prydligt. Idag blev det dock en tredjeplats för honom, då två av mina klubbkompisar uppenbart vaknat på race-humör.

Michael Johansson var en av de jag hade förväntat mig att se i resultatlistans övre hälft, men problem med registret på motorn, gjorde att ha Micke slutade på en blygsam fjärdeplats, med fyra deltagare i klassen, extra förnedrande då klubb- och arbetskompisen Kalle Nilsson vann med en SAAB!

Däremot var Micke så klart fotogenisk i vanlig ordning, och jag gillar skarpt att han inte har några planer på att överge Volvo 240!
Anders Danell hade däremot fart på bubblan, och slutade tvåa idag.

Men snabbast av alla var Kalle Nilsson, med den Saab vi vant oss att se hans hustru Sandra köra rallycross med. Måste vara en rent magisk chaufför som kan vinna trots att han far omkring med en Saab - eller hur Hans "Moro" Aldenlöv och Peter Lidman! (ler)

Leif Jonsson sladdade friskt och förmodligen mest av alla i klassen, såg härligt ut, men räckte bara till en fjärdeplats.

Anton Mattsson vann den här tävlingen 2016, men då var det förstås ingen BDG-Escort på plats. Idag fick Anton nöja sig med andraplats, efter fin körning.

Peter Engström har blivit varm i kläderna i sin BDG-Escort, och verkar lyckas med det mesta han företar sig det här året. Andraplatsen i klassen i Midnattsolsrallyn sticker så klart ut bland allt annat, speciellt då vinnaren i klassen var Mäster Stig Blomqvist. Tävlingen i Kalix blev det övertygande seger, trots att co-driver Thomas Nilsson fick åka med i högerstolen som nåt slags försök att vara ballast - men här får jag citera en vän (Ulf Forslund) som brukar säga -"Det är svårt att vara tung när man är lätt!"

Kenneth "Fröhandlarn" Johansson slutade trea med sin Ascona B - och tyvärr är nog dessa bilder de sista jag tagit på Kenneth med den här bilen. Bilen är enligt uppgift såld, och bara Kenneth än en gång får ordning på sin trilskande hälsa, så kommer det med all säkerhet en ny bil till familjen.

Simon Tiger passade på att låna allt han bara kunde, från pappa Fredriks sandlåde-arsenal, och körde imponerande fint även med denna crosscart.
Även om de gav ett slött intryck, så jobbade Robert och Hollis på bra med Blåkulla-verktygen, rent så Robert hade lite träningsvärk i armarna dagen efter!

Sandra Jönsson blev tvåa i folkrace-klassen.

Eero Tallus hade inte mycket att sätta emot SM-suveränen Michael Wikström, och fick nöja sig med andraplats i 4WD.
Michael Wikström kör med ett sånt självförtroende, att det rent syns utanpå bilen. Vinner man SM-deltävlingar och SM-sprintar på löpande band, var det så klart inte förvånande att han vann även Racingspecialen i Kalix.

Urban Jakobsson slutade femma i GrpH 2WD

Dan Thörnevall kämpade för att rå på Peter Bäcks fina tid från första åket, och i tredje försöket lyckades han slå tiden och knuffa ner Peter från podiets översta plats!
 
 
 
 
 

Dessa tre bilder på Mats Öberg står det fel på fotograf - för det är "lillebror" Örjan Larsson som provkör min kamera.
 

Undrar om det här är vad Anders Jonsson skulle kalla "Micro-kris"?! Det är åtminstone vad min galna far skulle kalla "fränt" och rätt använd utrustning!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tommy och Annika Lundqvist - att lita på i ur och skur! Alltid lika ivriga att hjälpa till, och mer än guld värda!

Dennis fick som sagt upp ångan till tredje omgången, och fick som vanligt MVG i betyg av mig!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hasse Lundbäck blev trea i folkrace-klassen.

En lika självklar som trevlig närvaro i Kalix - Eilert Gezelius, mannen som skapar magi om han får en kamera i sina händer!

Ser ut att vara hemliga saker som avhandlas av Robert Niemi och Peter Bäck

Yngst i familjen Aldenlöv, men lystrande till namnet Thörnevall, Alma Thörnevall för att vara mer exakt.

Kalle Nilssons snyggaste supporter - lillasyster Hannas stiliga schäfer.

Dårarnas paradis - efter jag hade träffat på Dennis Jönsson för första gången, utnämnde jag honom till att vara nån slags reinkarnation av min pappa H - efter att ha känt honom under rätt många år nu, har jag inte blivit mindre säker på min utnämning. Galna och snälla som få - två av mina favoriter!

Bengt Asserfeldt och Anton Mattsson - hur mycket bilsport-erfarenhet ryms det egentligen i samma bild?!
 

Tävlingsledare Fredrik Tiger

Michael Wikström, mannen som väljer att köra Ford, trots att han har en Ascona 400 hemma i garaget. Vad ska man säga?!

Thörnevall, Bergström och Bäck - kunde lika gärna ha varit klubbmästerskapet i NMS Boden!

Simon Olsson, Mathias Johansson och Dennis Jönsson

Sandra Nilsson-Björn - ett yrväder som hjälper till överallt där hon bara hinner - och lite till, och hela tiden med ett leende på läpparna!
Kallen Nilsson, Anders Danell och Robert Nyström, grattas av Fredrik Tiger

Peter Engström, Anton Mattsson och Kenneth "Fröhandlarn" Johansson

Hasse Gustafsson fick bara kört en omgång i folkrace-klassen, och då var jag inte på plats med kameran - därav inga bilder. Det räckte ändå till seger före Sandra Jönsson och Hans Lundbäck.
 
Det var allt för den här gången!
Lev å må!
//JH-N
 

Kanonrundan

2017-09-05
Ja nu blir ju det här en fantastisk oordning på inläggen, med tanke på datumen då tävlingarna kördes - men å andra sidan är ju även brist på ordning, en slags ordning det med!
Kanonrundan i Boden, något av årets höjdpunkt för oss rallynördar. Historiens vingslag slog så hårt i år, att man till slut bokstavligen hade svårt att stå still i de friska vindarna i skogen. Till årets upplaga tror jag hela startfältet hade käkat taggtråd till frukost, för det var generellt härligt bra ladd.
Spännande var det också, för efter att årets komet, Dan Thörnevall fick stå över tävlingen i Umeå till förmån för ett bröllop, tog Anders Andersson över DM-ledningen. Förutsättningarna var att om Dan vann tävlingen, fick Anders inte sluta bättre än femma i klassen. Dessutom skuggade Peter Johansson och Ingemar Svensson tätt bakom Dan. I 4WD var Thomas Lahti mer eller mindre klar på förhand, och likaså Alexander Pettersson i VOC och Kenneth "Fröhandlarn" Johansson i Appendix K.
Några "blåbär" sågs inte till i skogen den här dagen, då inte ens juniorerna uppträdde som sådana. Men lingon hade jag som kompisar däremot!
De halta och lyttas förening - alias Team Fröhandlar-kompaniet. Per "Norrman" Johansson hade bänglat till det rejält, och lyckats slita av hälsenan lagom till tävlingen i Boden. Men inte fanns det i hans vokabulär att stå över - nä, vad 1000:an, skyddet gick ju att dra ovanpå overallen! Ger mig tusan på att hans galna sambo, Marlene, hade ett finger med i spelet - med tanke på att hon jobbar på en ortoped-avdelning i Umeå. Tyvärr tvingades Kenneth och Per bryta redan på första sträckan, men istället fick vi sällskap av dem i skogen. Här på första varvet av Kusträsk (SS2).
Kenneth "Fröhandlarn" Johansson haltade även han förbi min kamera...
... vilket även alltid lika glada, men för tillfället knäskadade Håkan Wårgren gjorde.
När gänget skulle ta sig över diket till en lämplig publikplats, fick Janne "Sunka" Sundqvist agera sjuktransport, och låna ut Pers kryckor till Håkan. Jag frågade om man använde "handikapptillståndet" som medlemskort i teamet, och fick till svar av Per att det även funkar med frikortet till sjukvården - det här gänget alltså, kan man annat än tycka om dem?!
Emmy Berglund har vuxit ur övningskörningsskylten, och gjorde sin första start som senior och C-förare i Boden. Premiären avklarades med bravur, då Emmy slog till med klasseger och även blev tvåa totalt i standardklassen - endast slagen av Per-Erik Niemi! Hatten av för Emmy - det var inte bara tiderna som var bra, det såg bra ut i skogen också!
Kjell Grage tog hand om andraplatsen för C-förare i standardklassen.
Esa Makslahti slutade på tredjeplats bland C-förarna i standardklassen.

Göran "Kangen-Transmissionskunden" Ahlström var ovanligt tam i sin körning på racingspecialen i Kalix (det blogginlägget kommer senare), men han kompenserade det till 100% i Boden. Underbar laddning som fick ståpälsen att resa sig. Trots det fick han nöja sig med en tredjeplats i VOC, efter att ha lyckats vinna en sekundstrid mot Lars Vennberg på tävlingens andra varv. Det var mästerliga styrningar rakt av i den här klassen!
 
Om transmissionskungen Ahlström hade käkat taggtråd till frukost, så undrar jag vad Alexander Pettersson hade intagit - för här var det ännu ett snäpp högre på attacken! Seger i klassen, dock bara med 7 sekunders marginal till Nils Östgård!
 
Precis omnämnde Nils Östgård, blev alltså tvåa i VOC, efter stenhård fight med Alexander Pettersson. Nils gjorde också en massiv attack att nå Alexander på sista varvet på Kusträsk, och lyckades där ta in 7 av de 14 sekunder som skiljde duon åt.
 
Joakim Persson slutade 5:a totalt i VOC, men 2:a bland B-förarna i VOC.
 
Erik Wiklund hade också en trevlig dag i sladd-matchen, tredje bästa B-förare och 6:a totalt, blev hans resultat.
 
Lars Vennbergs attack på SS2, låg definitivt i nivå med Alexander Petterssons! Efter första varvet höll han tredjeplatsen totalt, men passerades på andra varvet av transmissionskungen Ahlström - men bästa B-förare blev han i alla fall. Dagen till ära hade han sin svåger, Anton Thingvall i högerstolen.
 
Emmy Berglunds tidigare kombatant i junior-klassen, Maja Rönnqvist, hade även hon tagit klivet upp i senior-klassen. Även Maja hade bra fart, och blev dagens bästa C-förare.
 
Magnus Lundgren ansluter till de svartkläddas förening, dock hade han inget behov av kryckor för att ta sig över diket!
Peter Engström, skogens näktergal som sjunger så det är svårt att få ståpälsen att lägga sig igen! Seger i Appendix k idag.
 
 

Fredrik Lank från MK Team Westom i Arvika, förgyllde dagen med en läcker Appendix K-Kadett, och det var ladd så det räckte för att charma en luttrad race-tant som mig!
 
 
 
 
 
Anders Andersson och Dan Thörnevall var förmodligen skogens mest omtalade hela dagen, och det blev en batalj som inte var avgjord förrän tidkorten var kontrollerade flera gånger om.
Dan Thörnevall med co-driver Magnus Kitti var klart snabbast i skogen, och det var så sjukt bra laddning på speciellt den här sträckan, att jag nästan skämdes över hur en luttrad bakhjulsdrift-fanatiker som jag, kunde stå och njuta i fulla drag av en japansk framkrafsare! Men jag erkänner det, det var mäktigt att se Dan i skogen den här dagen. Segermarginalen till tvåan, Peter Johansson, blev dryga 40 sekunder!
Dagens tvåa, Peter Johansson med bilägaren Tommy Jakobsson i högerstolen.
Raimo Tunkkari från Kemi bjuder alltid på lång-grus. Idag blev det en sjätteplats för honom.
 
Även Anders Bergström var på åkhumör, och kompletterade prispallen till att bara bestå av Honda-ekipage, då han körde in som trea, med dottern Linnea i högerstolen.
Ingemar Svensson hade inte sin bästa dag i skogen, med mycket små-missar och lite tam i vissa lägen - trots det slutade han fyra, och kompletterade den trio som Dan Thörnevall behövde ha mellan sig och Anders Andersson för att ta hem DM-guldet!
Men visst var det bra attack från herr Svensson under stundom i alla fall, titta bara här!
 
Jonas Snäll hade i vanlig ordning bråttom i skogen, men han och co-driver Jocke Wikström måste ha lyckats med ett svårslaget rekord i årets DM-serie. Man tog klivet upp i den trimmade klassen det här året, men fick inte pappren till bilen klara i tid för DM-premiären. Lagom till Råneå var allt klart, och man hade direkt hårresande framfart mellan tallarna - ända till man rullade på sista sträckan. Så har det sedan fortsatt hela säsongen, och sammanfattningsvis har duon startat i 7 tävlingar, men inte tagit sig i mål på en enda tävling! Haverier och avåkningar har avlöst varandra. Men Jonas är skapt av det rätta virket, och tar det hela med ett leende, och siktar in sig på nästa säsong. Själv kommer jag att bli mycket förvånad om inte den här duon är med i fighten om DM-guldet 2018 - OM man börjar komma i mål på tävlingarna vill säga!
Glömde att berätta, att den här tävlingen var det ett brustet styrstag som spolierade dagen för duon Snäll-Wikström.
 
 
 
Arto Tunkkari från Kemi, fick hela ansvaret att stilla begäret hos oss som förstår oss på det här med romantik på fyra hjul = Ascona B! Närmare bestämt familjen HN, Björn Eriksson och Anders Jonsson - i runda slängar!
Han axlade uppgiften rätt bra, och det är gott ljud i den här rovan, trots att det är en Opel - för som bekant gillar jag ju Opel Ascona B med Volvo under huven bäst - OM det nu inte är så att Michael Wikström får för sig att rasta sin Ascona 400 - för Cosworth under huven slår ju faktiskt det mesta!
 
 
Lars-Erik Henriksson och Maria Aldenlöv fick bryta även de, med nåt konstigt fel på Peggan.
 
 
Johan Sandow är alltid en frisk fläkt, oavsett vilken bile eller sportgren han företar sig. Tyvärr blev det "DNF" även för honom, med något tekniskt fel av för mig okänd art.
 
 
Hendrik Andersson med sambon Ida Johansson i högerstolen, imponerar stort på mig. Debuterade i rally för bara några år sedan, och trots att 40-strecket är passerat är han redan med och hugger i den övre regionen av Grupp H, med en härlig åkstil i skogen. Den här dagen blev det en sjunde plats och bästa B-förare, och det i ett gäng där alla verkar ha käkat taggtråd till frukost!
 
 
Om man har långtråkigt i skogen medan man väntar på nästa bil, kan man alltid roa sig med att klättra upp i ett träd, pilla lite på telefonen, eller nåt!
Tråkigt har man inte när Peter Forlund swishar förbi med sin fyrhjuliga jukebox, med ett musik-register som är svårslaget. Från rena bas-toner till höga hårdrocksvrål - mumma för en racetant med Volvo ingraverat över hela hjärtat! Peter slutade åtta, och blev även dagens bästa C-förare.
 
 
 
Om det är nån som aldrig prutar på laddning, så är det Jan-Olov Marklund i sin klassiskt Martini Racing-stylade Lancia Delta Integrale. Han verkar även ladda på en stor omgång krut inför varje sträcka, och det låter som om han konkurrerar med jaktlagen och skjuter med sig flera troféer varje sträcka!
Lancia Delta Integrale - smakar rallyhistoria av stora mått!
J-O Marklund har fått bära hem den tunga Kanonrundan-pokalen x flera, men idag fick han nöja sig med en tredjeplats.
Michael Wikström och Lennart Nilsson, krigar i SM-toppen och vann nu sin... Jag tror jag hörde siffran 5, dvs femte Kanonrundan på raken! Men den här gången satt det hårt inne - Thomas Lahti skuggade i hasorna, och var till slut bara 2 sekunder bakom!
Michel Wikström är en riktig stilåkare, som inte kastar fler stenar omkring sig än han behöver för att det ska gå nog fort. Trots det är det nåt slags grace över hans framfart, så man blir charmad som fotograf, trots att man föredrar långa gruskaskader.
 
Thomas Lahti gör mig lika besviken varje gång han väljer röd Evo istället för silverfärgad EVO (Volvo 940), han spädde på mina våndor genom att dra Mitsubishin genom en vattenpöl precis innan "våran kurva", så bilen lätt som ett skrövel och det var knappt så det flög en sten om normalt så bredåkande kung Lahti. Tyvärr verkar han tycka det är roligare att leka med den här farkosten, och co-driver Thomas Wikström verkar lika hjärntvättad. Man kan väl alltid hoppas det är en tillfällig 50-års kris - vilket Thomas mamma hade frågat om det var, när han berättade att han skulle köpa en Mitsubishi. Thomas föräldrar är kloka de, och man får hoppas att förvirringen snart lägger sig även för token i cupén på den här bilen!
Marcus Nilsson hade tufft sällskap i klassen idag, och fick nöja sig med en femteplats, trots fin styrning.
 
 
 
Mika Pyyny från Torneå, tvingades bryta efter två sträckor.
 
Kenneth Andersson är mannen som förmodligen kan framföra vad helst man sätter honom i - så länge det har ratt,pedaler och fyra hjul! Han kör inte bara fort och fränt, han gör det också med sådan kontroll att man kan förstå att han varit aktiv i mer än fyra decennier!
Inger Lundberg lämnade sin Kadett hemma i Piteå, och lotsade sin radarpartner Kenneth Andersson till en fjärdeplats i klassen.
 
Erik Sjöström och Eric Lennartsson från Vännäs, var dagens enda junior-ekipage. Ser ut att vara ett namn att lägga på minnet för framtiden!
 
 
Robert fick sina pikar om att han skulle ta längre steg och oftare - tja, ni vet ju hur det kan låta. Men när han svarade att han "är van att gå där" följt av ett själironiskt skratt, kom pikarna liksom av sig. Precis här tappade han och co-driver Hollis bakhjulet på Asconan i fjol, och ni ser ju vägkanten hur det lutar - där fick Hollis springa ner i en ravin och hämta hjulet, som klarat sig helt oskadat!
Göran Ahlman och Camilla Lindfors - jag är så själaglad att det har gått bra med Görnas ögonoperation, så han kunde återuppta rallykörandet! Även om hans Volvo bytts mot en Saab, och går tvärtemot det jag fått i nappflaskan, så gör det faktiskt ingenting, så länge han är med och har roligt! Rally är inte bara en sport, det är en livsstil!!!
 
Leif Berg luftade sin PV, men fick bryta med knäckt framvagnsbalk eller nåt i den stilen.
 
The Good, the Bad and the Ugly - visst hör ni alla signaturmelodin i bakgrunden?! Om inte så kopiera länken nedan (och klistra in den i ett nytt fönster) och återgå sedan till den här fliken igen med muskien på i bakgrunden - så förstår ni mitt tänk! (ler) För Eilert Gezelius, Bo-Göran "Boggie" Carlsson och Perra Sandgren, har samtliga sina Canoner (nåja, Boggie kör väl Nikon) laddade och redo för sammandrabbning!
https://www.youtube.com/watch?v=h1PfrmCGFnk
 
Fler dårar med loaded guns in the skog of Boden City - Per "Crazy Norrman" Johansson.
När vi ändå är inne på filmtemat, så är väl det här gänget från High Chaparal då!
Vi tar en länk till för att påminna er som inte minns : https://www.youtube.com/watch?v=xfSdTa-vKQ4
Föraroverall var gångbart i rallypubliken den här dagen, och i synnerhet om man tillhörde fröhandlar-familjen Johansson. Mathias kom inte med på en enda av mina bilder som bilburen den här dagen, då något hände i bakvagnen i ett tidigt skede.
 
Pierre Hansson körde brutalt som om han framförde en bakhjulsdriven farkost, och var en ordinarie tävlande, trots att han var nollbil - dock var detta ett brett vägbyte i hyffsat långsamt tempo - för er som precis började harkla er och tänka att en nollbil inte ska ladda så brutalt. Båda nollbilarna gjorde precis det man var där för att göra, men passade på att få lite extra nöje när tillfälle gavs!
 
 
 
 
Birger Sandin, i nollbil nr 2 öste också på bra.
 
 
 
Per-Erik Niemi och Mats Öberg - två herrar som skulle kunna vara pappa och morfar till större delen av dagens startfält. Perkas kommentar om sin comeback i rallyskogen - "Det var lika jäkla skoj som för 30 år sen!", säger ju en hel del bara den. Bra gick det också - full fight med Nils Sandström, och inför sista sträckan skiljde bara 3 sekunder - men äventyret slutade på tak för Sandström, och segern gick till Niemi-Öberg.
Mats Öberg gjorde förövrigt debut som co-driver, efter att ha passerat 60-strecket med marginal. Han sken som en sol, och njöt av det han kallar "familjen Bilsport".
 
 
Att det var hård strid och körning på gränsen, syntes redan när Nils Sandström passerade "vårat vägbyte", då det blev liiiiite sen inbromsning, även om det gick bra. Men som sagt, tyvärr slutade dagen upp och ned i ett dike för Vännäs-duon Sandström och Magnus Lindström.
 
 
Emmy Berglund
 
Kjell Grage och Annelie Wemmenhag
 
 
 
Esa Makslahti och Ulf Lindberg
 
Kardan-kungen Kangen
 
 
 
Alexander x 2 - Pettersson och Helmersson
Spana in laddet, och kamma sedan ner ståpälsen!
 
 
 
 
 
Nils Östgård och Fredrik Andrén - precis som i tidernas begynnelse för detta fantastiska Vännäs-ekipage. Men Östgård känns besvärligt att få till, då det här är en av "the fabolous Franssons" - Fransson må vara ett vanligt namn, men i rally klingar det nästan adligt i den här regionen!
 
 
 
 
 
Joakim Persson och Jörgen Persson
 
 
 
 
Erik Wiklund och Tommy Berggren
 
 
 
 
Lars Vennberg och Anton Thingvall - jag vet att jag varit lite slarvig med klubbtillhörigheten i det här inlägget, bjuder på det, men här är det viktigt att säga att Anton tävlar för KALIX MK (ler) - ännu ett bra samarbete mellan NMS Boden och Kalix MK!
 
 
 
 
 
 
Maja Rönnqvist och Lars Fahlesson, Vännäs MK
 
 
 
 
 
Cosworth Power!!!!!!!!!!!!!!! Peter Engström och Thomas Nilsson, Ford Escort BDG - say no more!
 
 
 
 
Fredrik Lank
 
 
 
 
Miika Vuokila i en liten Citroên C2 R2 - bröt men startade om, och var ett friskt inslag i skogen på SS5! Ettrig som en bålgeting, och häftig attack!
 
 
 
 
Men mäktigast i skogen, var Dennis Rådström som fått låna Peter Engströms extra-bil (ni vet, om man kör Ford behöver man en hel extra-bil - eller hur Örjan Larsson, Boggie Carlsson, Stig Hellberg och Hollis, mfl). Sveriges nya JVM-äss körde på rent Lahti-manér och jag undrar om inte hans pappa Arne börjar få titta sig över axeln, för snart är han bara tvåa i familjen Rally-Rådström! Tyvärr fick Dennis problem med en säkring och fick bryta, men startade om och förgyllde tillvaron en stund, innan det blev trasigt igen - hur var det nu jag skrev om Ford?! Har hört att det egentligen är en bokstavskombination som betyder "Fordrar Ordentliga Reparationer Dagligen" - men onekligen var det tråkigt, hade varit roligt att se hur långt herrar Rådström och Johan Johansson hade stått sig i totalen!
 
 
 
 
Anders Andersson slutade på samma poäng i året DM som Dan Thörnevall, men då finalen var avgörande fick Anders nöja sig med att bli tvåa.
Som Dan körde den här dagen, råder inget tvivel om att det var en mycket värdig DM-vinnare i 2017-års rallymästerskap i norr!
 
 
 
 
'
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 

Boden Alive sprinten - 21/7 2017

2017-09-04
En bildkavalkad från Boden Alive-sprinten i juli. Var inte själv på plats, så ni får vila ögonen på lite fina bilar och slipper mina långa textinlägg den här gången. Det står att det är jag som tagit alla bilder - givetvis är det Robert Niemi som ska ha cred för dem, råkade bli lite fel när jag märkte dem. Men å andra sidan delar vi både kamera och tandkrämstub, så det är nog inga problem om det går för detsamma!
 
 
 
 
 
Överhövding Aldenlöv

2150 cc : 1 Kalle Nilsson, 2 Mats Mortensen, 3 Anton Johansson

2400 cc : 1 Michel Janson, 2 Daniel Loggert, 3 Björn Eriksson

Grupp F : 1 Per-Erik Niemi, 2 Nils Sandström, 3 Mats Öberg

VOC : 1 Simon Olsson, 2 Göran "Transmissions-kungen" Ahlström, 3 Alexander Pettersson
Grupp H 2 WD : 1 Peter Bäck, 2 Thomas Lahti, 3 P-O Larsson

Grupp H 4WD : 1 Jan-Olof Renberg, 2 Kenneth Andersson, 3 Eero Tallus
 
Hoppas ni njöt av lite lugnt och fridfullt bild-tittande, för nu är det Kalix Racingspecial och Kanonrundan som väntar - och då var jag själv på plats, så ni lär få lida av betyyyyydligt mer finger-diarré då!
 
Lev å må!
//JH-N
 
 
 

Rallycross DM-final Kalix 2017-09-02

2017-09-02
Det är inte länge sedan man hånfullt skrattade åt "de äldre", som sa att "åren går bara fortare och fortare med åren", för det var ju bara löjligt nonsens som "äldre" säger - nu är man själv en av de som säger att "man hinner knappt svälja JULskinkan, så är det JULi", och vart tusan tog den här sommaren vägen?! Idag har det varit en sån där dag som man lägger på nöjes- och må-bra-kontot, väl spenderad tillsammans med många härliga vänner på Kalix Motorstadion. Rallycross DM-final stod på dagens meny, och strålande sol serverades som tilltugg. Dagen till ära hade vi hela ÖNBF´s styrelse på plats, eftersom man valt att placera ett av sina styrelsemöten på Kalix Motorstadion. Mycket trevligt inslag att få ha dessa blå-jackade, trevliga människor på plats!
Själv slog jag nästan rekord idag, för jag lyckades ta mig ett varv runt depån - tog bara drygt en timme! Men vad tusan ska man göra då, när depån är full av härliga människor?! Gjorde ett försök att upprepa bragden under lunch-pausen, men då tog jag mig inte ens en fjärdedel - men vem tror väl på mirakel?!
 

Tiger x 2 - kan det tänkas vara nån form av stallorder från pappa-Tiger till sonen Simon?!

Mats Öberg är som en pånytt-född tonåring - ett bra sätt att marknadsföra sporten med den här filuren, som gjort comeback som förare efter typ ett sekels bortavaro med diverse domar-uppdrag, men dessutom har han nu efter att ha passerat 60-strecket också gjort debut som co-driver! (mer om det kommer i blogg-inlägget om Kanonrundan). Inte ens en punktering på personbilen, kunde sudda bort Mats glada min, denna soligt härliga race-dag på Kalix Motorstadion!

Dessa fantastiska Johanssons från Älvsbyns, idag var det Anton Johansson som förde befälet över bilen, men i vanlig ordning hittar man överhövding Staffan fixandes i det tysta.

Daniel Loggert inledde DM-säsongen med två brutna tävlingar, körde inte nästföljande, men trots att han inte hade något med totala DM-ställningen att göra, kunde han inte låta bli att ställa upp vid finalen i Kalix, bara för att han tycker det här med rallycross är så himla skoj - det är precis den attityden jag tycker så himla mycket om hos våra förare - och extra mycket när topp-namnen fortfarande har kvar gnistan och kan prioritera nöjet före resultatet!

Alltid lika trevligt med Norge-besök i depån!

Värvning av förare till isen 2018?! Man skulle kunna tro att det är något sådant som pågår med tanke på långnabbs-rävarna Niklas Sandström och Niklas Mörtsell i mitten.

Ibland hittar man skatter i depån i Kalix. På Norrlandsveckan hittade jag meste tjejmästaren Ingela Eriksson, och denna lördag var det ingen mindre än tidernas första vinnare i tjej-SM, Eva-Britt Sandström som förärade Kalix med ett besök. Inga-Britt och maken Hans är trogna supportrar till Oskar Andersson (på bilden tillsammans med Eva-Britt) - inte alla som har SM-vinnare i sin fanclub!
Spana in overallen till vänster i bilde - visst får ni som varit med ett tag ståpäls bara vid tanken på vad vi fått se den vara med och utföra på våra arenor i landet?! Idag är det dock inte rattvirtuosen Ola Stenvall som bär den, utan sonen Oliver. Alltid trevligt med återväxt, men jag kan inte sticka under stolen med att det värmer extra i race-hjärtat när det är våra infödda race-valpar som växer upp och axlar sina fäders mantlar! Nu hade Oliver förmodligen en av sina tråkigare dagar på jobbet, då han blev vänd i två omgångar. Men efter regn kommer solsken, och jag ser fram emot att få se den här röda overallen i depån fler gånger!

Martin Ekspjut är en rätt ny förmåga på fyra hjul, men enligt uppgift en riktig hejare på snöskoter. Talangen innefattade uppenbart även dessa farkoster, och trots att jag kallade hans Subaru för Ford hela dagen (till jag läste resultatlistan), så blev det en fin tredjeplats för honom i tävlingen. Ser gärna mer av den här liraren, för jag tyckte om det jag såg på banan!
Mer känt folk i farten, Peter "Ludde" Lundin tillhörde en gång i tiden de klokas skara, då han åkte rallycross med en Ascona B. Nu är det sonen Emil som för familjens fana i sporten högt, medan pappa får supporta.

Galna gänget på huvudposteringen - Johan Larsson skötte i vanlig ordning kollen av alternativspåret, medan Tobbe Hansson fick ta hand om det övergripande ansvaret för posteringarna, då Robert svartfotade som racecontroller. Men då Ingemar Svensson och Peter Lindqvist också var tillbaka på sina positioner, kändes det som att huvudposteringen ändå var i tryggt försvar. Dessutom gömmer sig Sebastian Boström bakom gubbgänget.
 
Oliver Stenvall
 
Våra trogna funktionärer, Tommy & Annika, idag med hjälp från någon jag tyvärr inte ser vem det är på det här avståndet. Förhoppningsvis var det en extra trevlig dag för i synnerhet Annika, som råkar vara storasyster till vilddjuret Michael Johansson, som slog till med fantastiska styrningar och slutade tvåa i dagens tävling!
 Per Nordgren från Örnsköldsvik, i en riktigt stilig Ascona A - slutade 12:a idag, efter att ha brutit semifinalen.
Oskar Andersson slutade på en 19:e plats



Trots att jag borde ha känt igen färgerna, tog det en stund innan jag insåg att det var mannen från paradiset (Sorsele - Nalovardo RC) Tom Backman som måste ha ramlat och stött sig en aning, eftersom han uppenbart lämnat Volvo och satsat på Ford - nu blir mina Ford-tokiga vänner lena i blicken, och själv får jag väl trösta mig med att jag hellre har Tom i en Ford, än inte med alls!

Anders Danell före Per Lidberg, inne på alternativspåret
Otilia Lindblad bröt i första heatet efter att ha kört sönder framvagnen - i alla fall trodde jag det till jag fick se hennes pappa, ratt-mästaren Anders Nilsson, kliva ur Golfen. Det är en fröjd att få se Anders köra rallycross - vissa är helt enkelt född till vissa saker! Trots att det blev A-final för Anders, där han slutade 6:a efter lite tuffa kubbningar som gjorde att han fick bryta med en tilltufsad bil, så är jag helt säker på att det hade blivit ännu bättre om han hade fått låna sonen Edvins Volvo 240. För er som inte har stenkoll på Anders, så har han varit så nära att vinna EVO-cupen 2002, så det egentligen borde ha varit omöjligt att inte vinna den i det läge han var. Förutom framgångarna i rallycross, finns det DM-guld från rallyskogen i den här mannens samlingar - så att det är en komplett och skicklig chaufför råder inga tvivel om. Dessutom är han ju som Lycksingar i allmänhet brukar vara - förbaskat trevlig!
Erik Jonsson - den här mannen har jag skrytit så mycket på, att jag undrar om det finns kvar några oanvända superlativ i mitt vokabulär. Det är rent vackert att se honom på banan, och det inte bara för att han kör äkta racing-kärlek på fyra hjul - Ascona B! Erik hade platssiffra 1 - 2 - 2, men sen blev det tvärnit då han tvingades bryta i semifinalen.
Magnus Abrahamsson - här skulle man kunna använda den där termen om vin, ja, ni vet den om att man blir bättre med åren - men jag tycker ju inte om vin, så det passar ju inte att använda en sån liknelse på en förare som verkligen bott in sig i mitt racehjärta, och det redan på tiden som mekaniker till Johan Stenvall. Vissa människor är bara omöjligt att inte tycka om, och kör de sedan så vackert som Magnus, är de ju fullständigt oemotståndliga! Inför dagen höll Magnus ledningen i 2150, 5 poäng före kompisen Jens Olofsson. Snöpligt nog uteblev den stora fighten - trodde jag i ett helt dygn! För Magnus BMW fick för sig att tvärdö på startplattan i andra omgången, men med kompisars hjälp fick han ordning på nåt mickel i el-systemet, och slog sedan till med dagens bästa tid i tredje omgången, tog sig vidare till semi och led två, men vann trots det både semi och final i stor stil. Jag trodde alltså att det inte räckte till FM-guld - men blev upplyst av Abris under söndagen att det faktiskt gjorde det! Oavsett vilket tycker jag det var roligt att fighten stod mellan två så fina kompisar, och så juste förare - och när jag kommer med ett sådant påstående, måste jag faktiskt säga att jag är stolt över hur fina körningar som presterades över lag i Kalix! Visst var det några övertramp, och det delades också ut några flaggor, men jämför man med rallycross VM, så var det här rena rama söndagsskolan - och det gillar jag! Fair play, och må snabbaste förare vinna!
 
Viktor Fahlgren och Emil Grubbström
Emil Grubbström - svårt att tro att han är bror till Fredrik Grubbström - i alla fall om man tittar på finnishen på deras bilar (bild på Fredriks läckra Ascona kommer snart i ett blogginlägg om Boden Alive-sprinten). Till Emils försvar får man väl säga att det här var sista tävlingen efter en lång säsong. Däremot är Emil verkligen en av dessa härliga Volvo 240-åkare, som älskas av oss fotografer - till och med av tokar som Bo-Göran "Boggie" Carlsson, som tror att Ford är bättre än Volvo!
 
Micke Johansson (svart Volvo-rumpa i bilden) fick se mycket av Jens Olofsson i backspegeln den här dagen. Hård fight i både första och andra heatet, samt A-finalen, där Micke hedrande nog drog det längsta strået i samtliga. Han erkände också att det var svettigt att ha en så skicklig förare som Jens bakom sig.
 
Micke Johansson, före Jens Olofsson, tillika dagens slutliga 2:a och 3:a
 
 
Anton Carlsson fanns även han med i förhandsdiskutionerna om vart FM-titeln skulle kunna hamna. Nu gick inte saker och ting riktigt som Anton hade tänkt sig, då det bland annat blev en bruten kvalomgång 2.
Simon Tiger var ensam i den supernationella klassen, och fick därför kvala tillsammans med 2400 - ett bra initiativ av tävlingsledare Kalle Nilsson, då det blev klart intressantare körningar på det viset. Dessutom fick Simon agera bra morot för distriktets just nu hetaste kort i 2400, Jesper Carlsson, som fick vittring på Simon i en av kvalomgångarna och det utvecklades till en spännande fight. Storleken sägs ju sakna betydelse, och jag kan hålla med om att det är mycket viktigare att hantera redskapet på rätt sätt. Dessutom är det betydligt lättare att hantera 10 hästar än 40 - och även om det är en klar fördel med mycket effekt, så är det inte helt enkelt att hantera dem. Rookie-Tigern Simon har hanterat både hästkrafter och pressen hans efternamn också lägger på honom, på ett helt lysande sätt!
Jesper Carlsson framför sin BMW med en sån säkerhet och sånt självförtroende, att det känns som att ingenting kan vara omöjligt för denna yngling från Lycksele. Pappa Bertil har gjort ett bra jobb med uppfostran!
Mattias Forsman kör nästan som pånyttfödd sedan han la händerna på den här Forden. Nog för att jag föredrar Volvo, men i det här fallet ser det ut som en hand som hittat en handske i precis rätt storlek.
Martin Ekspjuth
I det militära brukade Eilert Gezelius befäl kalla honom "utegångs-får" pga hans karakteristiska hårman. För egen del gillar jag att han vågar hålla stilen, trots att han får stå mycket spott och spe för att hans ålder i siffror sprungit ifrån hans sinne. Däremot kan jag hålla med om att han är tjurskallig som mitt eget får, Ascona Bä, och det krävs en som är ännu tjurskalligare för att klara av de hårda bataljerna mot honom - dvs en sån som jag, som vuxit upp med en av Gezzes likasinnade som pappa, och därmed har tränats under många år för att kunna vinna OS i verbal fight mot Mr G!
Mattias Johansson - trevligt med ett återfall, som jag själv främst förknippar med Fredrik Tigers gamla Ascona A.
På tal om trevliga och duktiga funktionärer - Bengt-Erik Nilsson med sonen Sebastian - det är inte ovanligt att man har PM på facebook som säger -"Vi från Överkalix kan ta en postering om ni behöver hjälp!" - gissa om det är guld värt. Om det nu finns nån som tvivlar, så finns det alltid behov av hjälp till en tävling!
 

Anders Lindfors, Skellefteå MS, i en Peugeot 206 - lurade mig att tro att Simon Hedestig var på plats. Nu var det visst en helt annan Peugeot-modell som Simon kör, men vad tusan, blå Peugeot som blå Peugeot - jag såg ju i alla fall vad det var för märke - till skillnad från Martin Ekspjuths Subaru, som jag kallade Ford en hel dag!
Men det här är i alla fall en Ford Focus, rattad av marius Novstad från NMK Hålogaland.
Per Lindberg, Lycksele MK
 
 
Bo-Göran "Boggie" Carlsson, en av de tokar som vågat åka högerstol i rally tillsammans med min pappa! En person jag gladeligen spenderar varje racedag tillsammans med - trots att han gillar Ford!
Oliver Stenvall
 
Anders Nilsson, i bredd med Fredrik Sundkvist och jagad av sonen Edvin Lindblad
Oliver Stenvall hade en tråkig dag, när hans närvaro på banan uppenbart inte var uppskattad, då han två gånger om vändes bort från ledning.
 
Harry Johansson, rallycross-morfar i sällskapet, men trots att han passerat 70 tycker han det är lika roligt än med rallycross!
Fredrik Sundkvist, Luleå MS
Anders Nilsson, Lycksele MK
 
Ni minns vad jag skrev för en stund sen om Volvo 240 - visst börjar ni förstå varför alla (nåja, nästan i alla fall) fotografer älskar Volvo 240! Edvin Lindblad är det som står för underhållningen den här gången.
 
Jörgen Boström från Skellefteå, rullade sin Volvo 240 rejält vid Norrlandsveckans deltävling på hans hemmaplan. Jag fick ett telefonsamtal från en lätt nedslagen Jörgen, som avanmälde sig till våran deltävling i Kalix. Men här minna vänner, finns det en fru av härlig caliber, för när motivationen tröt för Jörgen, skickade hon ut honom i garaget för att jobba på bilen! Tog runt 2 veckor så var bilen fit for fight, och Jörgen var på plats redan på Motorveckan i Lycksele. I Kalix fanns inga tecken på att rullningen skulle gnaga honom i bakhjuvudet, och det var inte långt borta att han knep en plats i A-finalen - till slut blev det en fjärdeplats i semin och en sur 7:e plats totalt.
Fler Volvo 240 till racingfolket - härligt juste tag, trots hård laddning!
 
Petter Berg, Älvsbyns MS
 
Anders Danell, Kalix MK
Anton Carlsson, Lycksele MK
Per Nordgren, Örnsköldsviks MK
Anton Carlsson och Anders Danell hade närkontakt av tredje graden, när Danell kom ut från alternativet samtidigt som Anton kom på huvudspåret. Båda förarna klarade sig bra, och kunde fortsätta tävlandet redan i nästa omgång. Anton Johansson passade på att bryta i samma veva, men hade ingenting med Antons gräsklippande BMW att göra.
Duktiga funktionärer in action - postering T (för Thingvall) har så många års erfarenhet av motorsport, och även av just denna postering i velodromen, att det är för jobbigt att räkna hur många år det handlar om!
Robert Nyström, följd av Erik Jonsson
Fredrik Grubbström uppvaktar Erik Jonsson...
...
... och plötsligt blev Robert Nyström inblandad i kråksången.
 
 
 
 
Micke Johansson före Jens Olofsson - än en gång, och en lätt deformerad Erik Jonsson hakar på...
 
Robert Nyströms Kadett C fick lite ny design
Spana in Erik Jonsson som smyger i bakgrunden av Micke Johansson och Jens Olofsson...
 
...
... och trots startincidenten lyckades han smyga sig fram och snuva herrar Johansson och Olofsson på heatsegern! Jag säger bara en sak : ASCONA B!!!
 
 
 
 
 
 
 
 
Jesper Carlssons fina körning, som gav Simon Tiger lite svettigare heat än han förmodligen väntat sig.
 
Daniel Loggert och Petter Nårsa
 
 
 
 
Fredrik Tiger kunde inte låta bli att leka lite själv, och fick lite värdefull träning till kommande Crosscart-tävlingar
 
 
Undrar hur mycket det svider i själen, på en av landets duktigaste plastare (äger företaget BD Plastindustri, vars logga skymtar på framskärmen) att få tejpa ihop plastskärmen på sin VW Bubbla?!
Lycksingar - de är som ett folkslag jag trivs ihop med! Lättsamma, glada och trevliga. Här är det Johan Haraldsson tillsammans med vad jag av utseendet att döma skulle kunna utse till Jens Olofssons pappa.
Nervösa beräkningar inför tredje omgången. Lite lugnare för Jens, som hade två bra omgångar färdiga, medan Magnus "Abris" Abrahamsson hade nollat andra omgången och var piskad att få en bra tid i den tredje - men han höll för pressen och slog till med dagens bästa tid!
Två härliga sportsmän, konkurrenter och kompisar, som självklart ställde upp och showade lite för min kamera.
 
Micke Johansson, fokuserad inför tredje omgången.
Förrymd förare - Sandra Nilsson-Björn hade hand om frammatningen, istället för att mata fram sin egen Saab den här dagen. Sandra är verkligen en föredömlig guldklimp, som tar sig an hur många funktionärs-positioner som helst under en tävling - och allt gör hon med ett leende, och motiveringen att hon tycker det är roligt att vara funktionär och gärna har fullt upp om hon ändå hjälper till! Maken Kalle var dagens tävlingsledare, och hans förmågor som ledare har jag skrytit på flera gånger tidigare, och den här dagen var inte något undantag!
Elle Almroth och hennes "damliga" skötte som vanligt uppställningen av bilar föredömligt.
Hasse Gustafsson såg till att säkerheten sköttes på bästa sätt.
 
Dårarnas paradis - Team Loggert! Kan man annat än tycka om människor som jämt ler och tycker livet är rätt kul i allmänhet?!
 
Giganternas kamp - Erik Jonsson och Jens Olofsson, här precis uppställda av Elle Almroth
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Alexander Pettersson är inte grym i rally, han är även en grym kompis som ställer upp när man har kris om funktionärer. Här på postering tillsammans med kollegor jag tyvärr saknar namn på.
Thord och Anton Thingvall, med förstärkning jag saknar namnet på.
Jörgen Boström tog ledningen i sin semifinal, men fick till slut finna sig i att bli fyra.
 
 
 
Undrar om Anders Nilsson hade några tankar på att hjälpa svärsonen Jens Olofsson, ifall det skulle behövas?!
 
 
 
Abris tog starten i sin semi, och var helt omutbar om vilken plats han tänkte stå på i A-finalen.
 
 
 
 
 
 
 
 
Här slutade Per Nordgrens dag, och visst var det lite läcker reklam att en liten orange Ascona A, hamnade under en skylt som gör reklam för löjrom - nog skulle man lätt kunna associera den här lilla läckerbiten till ett romkorn!
Daniel Loggert före Mattias Forsman
 
 
 
 
 
Jesper Carlsson toppade sin semi-final i 2400 - inte helt lätt att hålla isär dessa röda BMW-bilar - men när studerar man dem så sticker faktiskt Jesper ut med sin körning, som fullständigt gnistrar av självförtroende för närvarande!
 
 
 
 
Här skulle man vilja vara en liten fluga på axeln, som fick höra vad det är för galenskaper som dessa två bilsport-reliker diskuterar; Eilert Gezelius och Bengt Asserfeldt.
 
 
 
Gezze hade nån kommentar på Motor Norr om vinklarna på kamera-gluggarna, när han smygfotograferat mig Boggie och Kent Englund, som avhandlade något världsproblem. Men här var det verkligen markspaning hos Gezelius själv, som verkar visa stort intresse för Fredrik Tigers Crosscart - men vad du än gör Fredrik, släpp för bövelen aldrig in det gråhåriga toket i den farkosten, det skulle förmodligen bli det sista han gjorde på den här platsen!
 
 
Tiger-buren vaktas av Asserfeldt och Gezelius
Min Ford-tokiga driftingkung till "lillebror", Örjan Larsson
Abris var fullständigt omutbar i A-finalen, och förutom den andra kvalomgången där hans BMW vägrade lämna startplattan, hade han som sämst en andra tid den här dagen - en mäktig uppvisning som tyder på att herr A trivs i Kalix. Hoppas verkligen på att få se mer av honom nästa år!
 
Svart verkar var färgen som är inne i år, och gångbart verkar det också vara eftersom det här är dagens 1:a och 2:a i klassen 2150 - Magnus Abrahamsson Vännäs MK och Michael Johansson Kalix MK.
Pär Lidberg och Jens Olofsson
Daniel Grubbström och Anders Nilsson - Grubbström slutade fyra i tävlingen, medan Anders tvingades bryta.
 
 
 
Känner mig nästan som mannen i Göta Kanal, som säger att kanoter inte är hopfällbara, när jag säger att jag aldrig tidigare sett någon försöka använda en Golf som gräsklippare. Anders Nilssons försök slutade inte heller bra, utan han tvingades bryta A-finalen, efter glimrande körning denna DM-final.
 
Stilstudie av Anders Nilsson, som visar orsaken till att han tvingades bryta A-finalen - för er som inte ser det direkt, tipsar jag om att titta på höger framhjul.
 
 
 
Dagens trea, Jens Olofsson, bjöd på stor rök-show efter målgång - så här glad blir man när man trots att det "bara" blev FM-silver, efter en stenhård guldfight med Abris!
 
 
 
När man vill stå någorlunda säkert och har för lite zoom, får man istället nöja sig med att berätta om allt som hände innan den här bilden togs i andra kurvan av 2400´s A-final. Jesper Carlsson gjorde en kanonstart och var först ner till första kurvan, men där hittade Daniel Loggert vinnarhålet och skulle smita förbi, när han nyttjade Jespers framhjul som uppkörningsramp och blev nalta luftburen. Istället kom nu Mattias Forsman fram, och med inte så lite matjord i fickorna, tog han sig helt ren genom första kurvan och fick en fin ledning.
 
 
I Vilda västern-finalen hade sedan Petter Nårsa och Anders Lindfors lite kubbning...
 
 
 
 
... och som ni ser skuggar Jesper Carlsson i bakgrunden och blir lite hindrad av Nårsa som står åt fel håll tvärs över banan.
 
Trots det svarade Jesper för en strålande uppkörning
 
 
 
... och tog sig ikapp Mattias Forsman!
 
Full fight ut på det sista varvet...Men den här segerpiruetten visade sig "bara" vara för DM-guldet, då det varit så spännande att man glömt rycka målflaggen på rätt varv - och därmed var det alltså Mattias Forsman som blev dagens vinnare.Bertil Carlsson - vi diskuterade ju däckslitage, jag tror du får revidera din kalkyl om sonen ska fortsätta så här! (ler)    Dagens prisutdelning blev precis så kladdig och blöt som en prisutdelning ska vara, när vuxna män blir till pojkar igen, och bevisar att mitt favoritordspråk är sant : Stora är de män, som har sitt barnasinne kvar! Tack för den här gången alla härliga människor - ses nästa gång! Ordningen på mitt bloggande har blivit lite konstigt, men jag hoppas ni överlever. Nu väntar både sprintar från Kalix och Boden, samt rallytävlingen Kanonrundan - vilket ni får läsa om först, det vet inte ens jag än! Lev å må!//JH-N
 
 
 

Is SM 2017

2017-03-28
Varför är dygnet skapt med så få timmar? Pappa H brukar säga att "om man jobbar in lunchen får dygnet 25 timmar", men vete fåglarna om jag tror på det. Oavsett om han har rätt eller inte, så har jag försökt, och det räcker ändå inte!
I vilket fall råder bästa årstiden här i norr! Jag försöker njuta allt jag bara kan, för jag älskar snö - oavsett om den kommer från himlen eller ligger på backen! Igår var det snöyra, och idag är det strålande sol - kan man annat än älska mars i norr?! Att det dessutom är just den bästa årstiden man bjuds på isracing av högsta klass, gör ju inte saken sämre!
Årets serie startade i Åsele, fortsatte till Robertsfors och anlände därefter traditionsenligt till Morjärv. Därefter skulle man ha fortsatt till Överkalix, och avslutat med final i Kalix. Men anrika Överkalix MK har dock under ett flertal år kämpat mot ett sinande medlemsantal, och trots att man genom åren gjort sig kända för att lösa ALLT (nästan i alla fall) så blev det till slut för tungt även för dem. Istället var det Morjärv som gick in som räddande änglar och körde ytterligare en tävlingsdag, dagen efter sin planerade. Faktiskt var det på ett liknande manér som Morjärv startade sin era som is-arrangörer, då man 1992 fick gå in och ta över Piteås tävling. Därefter har man enligt de uppgifter jag kan få fram, varit trogna arrangörer årligen, och är nu den arrangör som anordnat flest Is SM-deltävlingar i historien! Förstå att man kan åstadkomma något sådant, i en by som enligt wikipedia tappade sin status som "tätort" 2015, då invånarantalet understeg 200 personer!
Men isracing är isracing, och det är här man hittar de envisaste av alla envisa och de tjurskalligaste av alla tjurskalliga - oavsett om det gäller tävlande eller arrangörer! Isen var inte den första bilsporten vi tävlade om SM-titlar i, men däremot är det grenen där det tävlats om SM-tecken i längst oavbruten följd. Varje år sedan 1958 har man delat ut SM-titlar, och inte ens världshändelser som bränslekriser (1974), varma vintrar, nedkörda maskiner, etc, har kunnat stoppa isracingens framfart. Tittar man sedan på hur en säsong kan se ut för de aktiva förarna med team, så är årets kalender ganska karakteristisk. Första tävlingsdagen var alltså i Åsele, och följdes av Robertsfors redan dagen efter - vilket innebar en geografisk förflyttning som enligt eniro.se handlade om styvt 22 mil - och då vet ju inbitet racefolk att det finns en hel del att göra på en tävlingsbil efter en tävlingsdag, ÄVEN om den inte gått sönder. Vardag igen, innebär för de flesta av oss ett arbete för att få in pengar så det räcker till det som måste göras i garaget under kvällar och nätter. Därefter förflyttning till Morjärv, vilket för de flesta innebar avfärd redan fredag. Lite lugnare tempo nu, då det inte krävdes någon förflyttning mellan lördag och söndag - men fortfarande skulle fyra deltävlingar avgöras på två dagar! Sedan samma visa igen under veckan, innan det var dags för avslutande finalen i Kalix. 10 tävlingar på tre veckor - vilken annan sportgren klarar det, utan att det handlar om proffs som inte gör annat?! Hatten av för dessa is-hjältar!

Vet inte om jag är lite skadad, men jag tycker långnabbshjul är små konstverk i sig. Här är det Niklas "Lill-Stöcke" Lundströms däck på bild - och det är också mannen som står för tillverkningen av flertalet däck som tävlas på i den klassen.
Niklas "Lill-Stöcke" Lundström - att den här mannen får ihop sitt eget tävlande, som dessutom traditionsenligt bestått av massor av problem på både tävlingsbil och dragbil / buss, sitt arbete som säljare och dessutom att dubba däck till sina konkurrenter / kollegor - det är förmodligen en lika stor gåta som de svarta hålen i rymden!
 
Som grädde på moset är han alltid (nästan!) lika glad också, vilket försvårar ekvationen ytterligare, men samtidigt förklarar varför man inte kan låta bli att tycka så mycket om det här gubbskrället!

På tal om att tycka om någon, så blev det här en passande bild. Peter Bäck med dottern Enya. Hur mycket känslor ryms inte i den här bilden?! Peter är nog dessutom en av de förare som väcker mest känslor på en tävlingsarena. Med ett hjärta av guld, en gasfot av bly och en förmåga att vrida ratt som sällan har skådats, lämnar han inte ett enda race-hjärta oberört! Välkommen tillbaka Peter, det är här du hör hemma!
 
Håkan Johansson med sin vackra PV, inledde med tre segrar, men en trasig vattenslang i sista tävlingen i Robertsfors, en punktering i Morjärv och en bil som inte alls ville samarbeta på mjukare is, fick luften att fullständigt gå ur hans satsning mot en rekord-samling i antal SM-guld. Det finns visst en musikal som handlar om att "guldet blev till sand", men här blev guldet inte sand, utan ett tröst-brons. Ser man det positivt, innebär det att Håkan blir kvar längre på isen för att nå sitt mål - och den här yngligen fyller ju bara 60 år i år - i jämförelse med Ove Salomonssons 74 så har han ju många härliga år kvar!
Härliga gubbar! Peter och Anders Christoffersson var stora favoriter till en betydligt mindre upplaga av mig själv, i synnerhet på det ljuva 1980-talet. Idag är Peters son, Tommy Carlström, den mest framgångsrika i familjen, då han dessutom utökade sin guldsamling med ett fjärde guld i år.
En av Tommy Carlströms lite mer speciella sponsorplatser på Hondan - sonen Lukas och pappa Peter (=farfar)
Sandra Nilsson-Björn fick chansen att vara med och leka med sin Saab i Morjärv. Hon tyckte hon fick lite dålig sikt under racet, vilket inte var så konstigt då det visade sig att bilen kräkts upp nästan alla olja! Men efter lite påfyllning av maken Kalle, och putsning av diverse vitala delar, var bilskrället fit for fight till nästa race!
Kalle och Sandras sjövilda son, Elias, hade egen underhållning.
Inger Lundberg har shoppat trevlig leksak till årets säsong, och åker nu Kadett GSI GrpH. Ett besök i en plogvall i Morjärv krävde lite putsning. Inger höll bra fart med sin framkrafsare, och fick en och annan av sina manliga konkurrenter att sätta frukosten i vrångstrupen, när hon passerade och körde ifrån dem. Det blev en total nionde plats i totala tabellen (av totalt 21), en placering med mycket mersmak!
Kung Bäck i sin vita springare - han kör så vackert och stilrent, att ståpälsen tar timmar på sig att lägga sig till fullo! Folk pratar om muséer och kladdiga skapelser vid namn Mona Lisa, men det här gott folk, det här är konst på riktigt! Sviter efter kraschen i Askersund 2006 fick till slut Peter att lägga hjälmen på hyllan, men suget blev för stort och det här bilbygget påbörjades. Diskbråck i ländryggen och sjukskrivning satte käppar i hjulen och fördröjde projektet, men nu äntligen var både bilen och Peter körklara!
- Bilen är i princip en uppdaterad VOC´are, så det finns mycket mer jag vill göra när jag får råd, berättar Peter som bland annat drömmer om bättre fjädring och kort styrväxel.
Göran Ahlström och Alexander Pettersson - två riktiga profiler, som vet hur man underhåller både på banan och vid sidan om - galenpannor är bara förnamnet!
Vill man fånga min uppmärksamhet är det bara att skaffa sig en Ascona B - det konststycket lyckades Lyckseles Tony Wåhlberg med, och det blev en fin total fjärdeplats i sammandraget i dubbklassen.
Mannen som kanske imponerat mest på mig den här säsongen - Mikael Johansson, Kalix MK. Från att ha varit en komplett galning, med vad jag trodde var en avklippt hälsena på gasfoten, eftersom den verkat befinna sig i konstant utfällt läge, med övervarvade motorer som vardagsmat - visade han nu en helt ny sida av sig själv. Kontrollerade, snabba och fina körningar rakt igenom, fick mig att fråga om han fått träningsvärk av att börja använda insidan av hjälmen! "Kanske därför jag har huvudvärk?!" blev svaret jag fick på min fråga efter Morjärvs första deltävling. Efter lika fin körning fortfarande vid finalen i Kalix, tror jag herrn får köpa större hjälm, för muskler som används växer ju som bekant! Hatten av Micke Johansson, den här sidan av dig vill jag se mer av!!!
Jönssonligan och is-cupen?! Åtminstone världens bästa foto-kollegor : Anders "Blomman" Blomqvist, Maria Engström-Andersson, Kurre Jönsson och sist men inte minst, allas vår nestor Eilert Gezelius.
Björn Eriksson (blå bil) och Martin Åberg (röd bil) i full fight.

Joakim Andersson jagar Mattias Johansson, en trevlig comeback till tävlingsarenorna. Själv minns jag främst Mattias som en snabb arvtagare till Fredrik Tigers Ascona A - om minnet är helt galet får ni rätta mig!
Mats Savilahti får liksom inte riktigt till det med sin Ford. Han bjuder på trevliga uppställ, men det känns lite trist när man vet att denna karl var ständigt i topp med sin gröna Volvo 240, och även med den Escort han hade under en period som jag hade förträngt, men blev påmind om av Stefan Aho. Är ju så lätt att glömma en Ford - eller hur Boggie Carlsson, Örjan Larsson, Mikael "Hollis" Hollström, Mats Löfgren och Stig Hellberg?!
För mig som inte tycker det här med turbomotorer är så fränt som alla andra tycker, så känns det extra skoj att Andreas Sandberg abonnerade på förstaplaceringarna all the way, med sin BMW V8 under huven på S40´n. Läste att Niklas Mörtsell döpt bilen till en BMWolvo - och det var ju en väldigt bra benämning - BM-Volvos står säkert på gården hos flera av dessa aktörer - i alla fall står det såna hos oss i familjen "Traktor-nörd". Volvo kan, till och med i samarbete med andra kollegor!
Ok, jag är inte särskilt förtjust i turbo, men desto mer förtjust är jag som tidigare nänmts i denna dåre från Umeå AK, säkraste och bästa vårtecknet, Niklas "Lill-Stöcke" Lundström.
Inte utan att man växte en halvmeter där man stod på plogvallen, och såg sina klubbkompisar i Kalix MK sopa hem hela prispallen i första finalracet. Här är det Andreas Sandberg före Fredrik Tiger, som äntligen gjort comeback i en supernationell bil (ja, ja, jag vet att det heter Supercar 2WD). Niklas Sandström gjorde sedan trion komplett på prispallen.
 
Lasse Englund i sin stiliga Porsche, före Håkan Johansson i sin läckra PV - ingen dålig skalp för Lasse att få uppleva den PV´n i backspegeln!
Niklas Mörtsell gömde sig mest i snödimman den här vintern. En seger i Robertsfors, men sen blev det främst andra- och tredjeplaceringar. Men vad spelar det för roll, då det innebar att han tog hand om den slutliga förstaplatsen och det mäktiga långnabbs-guldet?! GRATTIS Niklas, du är grym! Gillar extra mycket att du tog guldet vanlig sugmotor, men gillar desto mindre dina planer på turbo till nästa år! Ni borde få stå ute och lyssna på er själva, hur mycket vackrare det sjunger under turbo-visslandet!
Mikael Lundström, en skön lirare som gömt sig lite i snödammet bakom sin lillebror Niklas. På nåt sätt har Micke flutit med i kölvattnet, och det känns som att han varit med hur länge som helst. Nu visade det sig att det här bara var hans 16:e istävling. Hans race-filosofi var härlig den med, och jag ber om ursäkt för att jag inte kan återge den ordagrant, men det handlade om att han har två förebilder; Sir Jackie Stewart och Emerson Fittipaldi. Den ena första lär ha sagt något om att den främsta konkurrenten man har, är en själv, och den andra att har man total kontroll går det inte tillräckligt fort! - Jag strävar alltid efter att nästa varv ska bli ännu bättre än det föregående, det är mitt mål! berättade Micke för mig efter tävlingen.
Kalix-tävlingarna blev kanske inte något han kommer att berätta om den dagen han sitter på ålderdomshemmet, då han var sista av de körande i mål i första loppet, och stannade tillsammans med Håkan Johansson i en plogvall i andra. Men placeringar är rätt underordnade, för den här mannen borde bli en levande marknadsföring för sporten - han har skoj, och förgyller tillvaron med ett lika brett leende som lillebror, och har dessutom snillrika filosofiska inlägg i olika debatter - till skillnad från lillebror Niklas som är skvatt galen rakt igenom, och förmodligen inte alltid själv hinner med på allt som hoppar ur matintaget (ler)
 
 
 
 
 
Det såg ut som att Niklas Mörtsell körde safe och bara vaktade på de poäng som behövdes för att säkra guldet i första racet - men det var inte hela sanningen. Problemet låg i att torkaren hade lagt av, så sikten var till och med ännu sämre än den brukar!
Det är inte ofta man ser Håkan Johansson göra ett fotbad på PV´n i en innerkurva! Man behövde inte vara raketforskare för att se  att något inte står rätt till med väghållningen på bilen. Trist att man inte hittade felet, hade varit skoj att se en härlig fight om guldet med många väl fungerande bilar!
Jag har sagt till "Lill-Stöcke" att vi kan dejta i depån istället, men nog var han ändå tvungen att stanna vid mina fötter i första racet. Han hade nån förklaring om att en slang gått sönder så turbon fungerade som en dammsugare, och drog in vatten, vilket motorn är väldigt allergisk mot. Dessutom hade han gas-häng, så det var några spännande varv för friskusen från Umeå. Här var han faktiskt ovanligt uppgiven för att vara Niklas Lundström. - Fan, jag ville ju ha den där pallplatsen!, kommenterade han. Jag svarade att han får fixa det i andra racet, men det såg mörkt ut för att det alls skulle bli nåt mer, blev svaret. En kommentar som brukar vara sååååå tråkig att höra, är "vad var det jag sa" - men i det här fallet är den på sin plats, och av trevliga anledningar - Niklas körde som en dröm i andra racet, och slutade på en mycket fin andraplats efter flera fina omkörningar!
En raceprofil av hög caliber, i alldeles fel mundering. Thord Thingvall är inte klar med sitt 240-projekt, och trivs inte riktigt med familjens andra bil, en S40. Det här är en härlig familj som ställer upp på det mesta, och det sitter aldrig fast när man frågar om funktionärs-hjälp. Man skickar ett PM till Anton Thingvall, och hinner knappt skicka iväg det, så får man ett positivt svar. Tummen upp för hjältar som Thingvalls, mfl!
AB Bus & co; Pappa-H och Stefan Dahlén
Madde Axbergs starter går inte av för hackor, och i första racet hängde hon oväntat bra med Simon Tiger i sin hormonstinna, skönsjungande 240. I andra racet tackade växel nr 3 för sig, och det blev istället fighter längre ner i fältet för Madde, medan Julia höll fanan högt och tog andraplatsen bakom Simon - som vann båda racen efter fina styrningar.
Madde och Ilkka Anttila
Simon Tiger - fattar ni hur vackert denna 16V-motor på 3,2 L sjunger?!
 
Stundtals var det så här bra sikt för Madde Axberg, men det är inget som stör henne. - Nä, jag vet ju vars jag ska!
Intressant att hon däremot inte tänkte börja köra is, för att hon var rädd för att isen skulle gå sönder! Madde är tredje generationens Is-Axberg från Åsele, där farfar Clarence och pappa Jan haft stora framgångar före henne. Clarence vågade sig aldrig ut för att titta när Madde tävlade, han sa att han var för nervös för det. I år hade han ändrat sig, och lovat att komma till Åseles tävling och titta. Tyvärr fanns det andra planer för honom, och 86 år gammal tog han plats i race-himlen i januari. Jag är dock helt säker på att han fortfarande håller koll, och var den stoltaste farfar himlen skådat, då Madde säkrade sitt första JRM-guld!
Julia Lundkvist i sin läckra svarta springare. Julia verkar trivas extra bra i Morjärv, där hon i fjol tog sin första seger på is, och i år blev det två segrar (en per dag). Den här 17-åringen kan gå hur långt som helst, och verkar dessutom ha förärats med samma lugn som pappa Jens.
 
 
Inger Lundberg med sin Kadett. Jag har ju ingen förkärlek för framhjulsdrivna bilar, men de är trevliga inslag bland de bakhjulsdrivna, när det sitter begåvningar som Inger bakom ratten! Jag är inte den som per automatik tycker det är störthäftigt med en tjej bakom ratten i en tävlingsbil, jisses, vi är väl skapta som alla andra med två armar och två ben - typ! Däremot imponeras jag av tjejer som de fyra jag fått se på isen i år; Inger Lundberg, Madde Axberg, Julia Lundkvist och Sandra Nilsson-Björn. Helt orädda tar de för sig, och visste man inte att det var tjejer bakom ratten skulle man inte se det. För nånstans i evolutionen tror jag vi tjejer skapades lite mer med en mer konsekvens-tänkande hjärna än flertalet karlar - vilket gör att i normalfallet är karlar duktigare i bilsport än tjejer. Men det finns undantag, och något verkar ha hänt med evolutionen, för tendensen är att det blir allt vanligare med riktigt duktiga tjejer! Det vore skoj att se fler duktiga tjejer testa på isracing och ge gubbarna en match. Jennika Jennerfors, Pernilla Storm, Josefin Strömberg, mfl, testa ni med!!!

Alexander Pettersson körde hem RM-bronset i dubbklassen till NMS Boden. Han inledde säsongen med sin 2150-RC-bil, men fick en så hård smäll att han kastade in handduken och tog fram nästa bil, sin 940 VOC. För Alexander sitter det liksom aldrig fast, och med kartis-Alexander i ryggen, är man dessutom ett av de mer omtänksamma teamen i depån. En som vet att skriva under på den iakttagelsen, är förmodligen Göran Ahlström, som rullade sin 240 i Morjärv. Den tog "Alexanders" hem på lördagen och fixade så han kunde köra söndag igen.
Henry Nilsson - mannen som gör det omöjliga möjligt!
Till slut fick Göran Ahlström vika ner sig och inse att hans 240 fått nog, och fick då för första gången testa sin 940, som han annars låtit svärsonen Johan Löfgren köra med.
 
 
 
Kortnabben - spana in starten på Tommy Carlström! Förvisso inte helt rätt bokstav på bilen, men Ascona är Ascona, och i händerna på en förarbegåvning som Tommy, blir det en oslagbar kombination!
Tight och trångt, men väldigt juste! Imponerad över årets körningar!
Vill man se bredsladd, ska man zooma in Björn Eriksson. Uppenbart verkar säsongen ha varit roligare än han trott, för "Till Salu-skyltarna" har försvunnit från bilen!
 
Kimmo Anttila bjöd på rätt breda svansviftningar han med.
Ääääääääntligen, är ordet som är på plats med Johan Riström och hans Peugeot! Efter en säsong där bilen krånglat från första tävlingsdagen, med ett periodiskt elektroniskt fel, som inte stod att finna vid test och felsökning på hemmaplan. Till slut var det mesta utbytt, och utan att veta varför, så gick plötsligt bilen som den skulle vid finalen i Kalix. Då fick man också se vad Johan är god för, och efter flertalet läckra omkörningar, blev det en fin andraplats i sista finalracet. För er som inte minns, kan jag berätta att Johan gjorde rent hus på isen 2009, då han vann samtliga deltävlingar med sin S40, och blev svensk mästare i stor stil!
Mikael Janson, NMS Boden. Bode kunna utropas till årets rookie, då han lyckades köra till sig ett fint SM-silver, denna debut-säsong på is. Svårt att känna igen den en gång i tiden så sjövilda rallyföraren, i denna städade, fin-åkande BMW-förare!
En av de läckra omkörningarna, handlade om att snuva Jocke Andersson på andraplatsen, precis före mållinjen.
 
Plogbilshjältarna fick skyffla mycket vatten den här dagen. Tack och lov fungerade tävlingarna bra, trots mycket vatten på sina ställen. Var väl ändå typiskt att vattennivån i älven precis nu skulle vara högre än på länge, och om inte jag är felunderrättad började den sjunga typ dagen efter tävlingen.
 
På tal om hjältar så hade jag själv två uppenbarelser av räddande änglar, under lördagen i Kalix. Klantig som man är, har jag haft en stortå som mått lite kymigt under några veckor. Efter diverse egna, mer eller mindre avancerade operation, "råkade" jag avlägsna hela nageln på fredagen innan tävling. Gick bra en bit, men avslutningen blev en svettigt brottningsmatch som jag till slut gick vinnande ur, efter att blodvite uppstått för tån. Jag behöver förmodligen inte berätta hur den mådde på lördagen, då den dessutom skulle förpassas ner i en sko?! Nåja, det gick bättre än förväntat, men det var med lätt hälta jag fick ta mig fram i halkiga och blöta förhållanden, dessutom utan mina älskade Icebugs (dubbskor) som inte var att tänka på med en tå i det skicket. Herr Gezelius, mfl "snälla" fotografkollegor har fångat mina graciösa försök att ta mig fram, ibland nedsjunken till knäna i sörja och vatten. Vid ett tillfälle hade jag sett ut den perfekta vägen, men halvvägs insåg jag att jag bildligt talat "tagit mig vatten över huvudet", men mer bokstavligt hade vatten upp till knäna. Utan att svimma pga en galen tå, lyckades jag till slut ta mig upp på sista vallen vid banan, och skulle precis andas ut för att jag klarat pärsen - då ser jag vattengraven framför mig! I samma veva som jag inser detta och drabbas av nåt slag ångest om huruvida jag ska göra ett försök att ta mig över, simmande eller på två ben, hör jag en traktor som närmar sig. Jag hinner tänka att "nu fan är jag i vägen också, som grädde på moset", när jag inser att det är en traktorskopa vars sidovingar öppnar sig välkomnande för mig. Jag tittar upp och får se Kalix MK´s ordförande bakom spakarna, Gunnar Andersson. Förstår ni hur omtänksam man kan vara?! Där har han uppenbart sett min svandans, och kommer för att rädda mig. Inte nog med det, han skjutsar mig dessutom över hela banan, ända fram till plogvallen som var mitt mål! På vallen stod några skrattande killar, och jag förklarade att jag för det första är vig som ett kassa-skåp, har jordens längsta tax-ben i förhållande till min längd, och att jag dessutom balanserar omkring på en tung kamera som inte direkt underlättar mina strapatser. Det visade sig att det var Samuel Wärskog jag haft min trevliga pratstund med (vi surrade givetvis inte bara om min tå, innan det blev dags för start och åter till verkligheten). Efter tävlingarna var slut för dagen, var det dags att försöka ta sig tillbaka till depån igen. När jag precis skulle påbörja min vådliga färd tillbaka till depån, över dessa vallgravar och "sumphål" (bestående av snösörja), så står Samuel och väntar, och erbjuder sig att baxa över min kamera, så jag fick fokusera hela min energi på mina taxben och min nagellösa tå! Gick som smort den här gången! Vilka vardagshjältar det finns, med hjärtat på rätta stället! För er som tycker det låter som banala saker, kan jag meddela att det är de små sakerna i vardagen, som sätter guldkant på tillvaron!
Långnabb, sista finalracet.
 
Finns visst nån slogan om att "Alla heter Glenn i Göteborg", i långnabben skulle man kunna göra det lätt för sig vid förhandstippning, om man satsade på några Niklas på pallen. Här är det Niklas Mörtsell före Niklas Lundström, och sen har vi då även Niklas Sandström att lägga till gänget av fartdårar.
Niklas Lundström var på riktigt åk-humör i andra racet, se bara på den här läckra omkörningen av den redan korade svenske mästaren, Niklas Mörtsell.
 
 
Verkar ha varit ett riktigt bra avsnitt på banan för Niklas Lundström - här är det Niklas Sandström som får se sig bli passerad.
I första racet fungerade inte torkaren, och här är det ju rätt lätt att se att sikten inte är på topp i race två heller för Niklas Mörtsell. Tror dock inte han sörjde nämnvärt, utan guld-smilet satt förmodligen på plats hela loppet!
 
 
Vid uppladdning av bilderna, fick datorn för sig att lägga bilderna från Morjärv längre ner än Kalix. Den här gången följer jag minsta motståndets lag och låter det vara så. Hoppas ni överlever!!!

Full fight i Morjärv, mellan Madde och Julia
Ilkka Anttila och Pelle Karlsson
Perra Sandgren har tagit post...
.... likaså Kent Englund...
... mästerfotografen Anders "Blomman" Blomqvist...
... och sist men inte minst mäster Gezelius och Maria Engström-Andersson. Undrar om de är medvetna om att de befinner sig i samma klimat?!
Tänk att det skulle till en Ascona B för att erbjuda motstånd till mäster Bäck?! (ler)
Bengt-Erik "Benke" Nilsson gjorde comeback och delade S40 med sonen Sebastian. Benke hade fin framfart, men rullade vid söndagstävlingen så både han och bilen blev för stukade för fortsättning.
En annan som gjorde comeback, var min svåger, Per-Erik Niemi. Suget blev för stort, så han lånade Mats Öbergs precis färdigbyggda 940 ekonomi.
Fjolårsmästaren Lars Wåhlberg fick känna på hur svårt det kan vara att försvara ett guld, och trots stundtals fina körningar, blev det en blygsam slutplacering för honom den här säsongen.
 
Sandra Nilsson-Björn ger både Saab-däng och tjej-pisk till Alexander Pettersson.
 
Kurre Ahlström, i Göran Ahlströms fina 940, före Per-Erik Niemi.
 
Kortnabb med snabbe Tommy Carlsson i spets med sin ny-stylade Honda.
 
Dubbel-seger på lördagen i Morjärv, men på söndag när sista spiken skulle läggas till guldkistan, blev det tråkigt nog motorhaveri. Men som bekant löstes det problemet genom att låna Daniel Loggerts Ascona A till finaltävlingen i Kalix.
 
 
 
Mikael Janson tog paus i plogvallen. Lördagen i Morjärv var ingen större succé för Janson, men söndagen blev precis omvända förhållanden, då det blev dubbel-seger!
 
Johan Riströms Peugeot var lite lätt om-stylad i fronten.
 
 
Finske Jari Pääkölä (eller hur det nu stavas) var startsnabb med sin Escort.
"Pääkiömäki"
 
Men vad hjälpte det då Andreas Sandberg var desto mer "ban-snabb"?!
 
 
 
 
 
 
En mästerfotograf in action - Eilert Gezelius med fullt fokus på Jula Lundkvist.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Göran Ahlström marknadsför den tomma reklamplatsen på taket. Gick dock rätt ok med både honom och bilen, som kom till start redan dagen efter, med mycket hjälp från "The Alexanders" i Råneå.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
74-årige Ove Salomonsson ger Niklas Lundström en fight...
... men här hjälpte det inte att gammal är äldst...
... för den orange faran från Umeå drog det längsta strået.
 
 
 
 
 
Matservering i Maria Johanssons ambullerande restaurang - bakom varje framgångsrik man, står en förvånad kvinna - eller hur var det nu det var?!
En talande bild för vår fantastiska sport - bittra rivaler på banan, men härliga kompisar i depån. Niklas x 2 - preics klar SM-vinnare Mörtsell till vänster, och turbo-slang-sökande Lundström till höger.
 
 
Se så nöjd han ser ut Tommy Carlström, när han får hänga över huven till en Ascona!
 
Vissa människor har förmågan att t o m se bra ut, hoptryckt i en hjälm. Julia Lundkvist ger mig vibbar till de magiska bilder som finns på den störste av alla stora i våran sport - Ronnie Peterson.
 
I härliga familjen Lundkvist finns det alltid nån trevlig och söt familjemedlem att förgylla tillvaron med. Här är nog dock den snyggaste av alla, lilla Nelly.
Måste vara ganska tryggt att få assistans av en pappa med all den rutin Jens Lundkvist har!
På området mysiga Lundkvistare, här är det självaste ur-modern Britt-Inger som förärar pappa-H med en bamse-kram.
Maria Engström-Andersson är stenhård med hur grabbarna ska posera, och det är minst lika roligt att titta på hur de formar sig som vax i hennes händer (ler)
Härlig guld-trio, och tänka sig att 2 av dessa guld åkte till NMS Boden, och det tredje till lilla Älvsbyn, vilket är snudd på grannkommunen!
Även "De tre musketörerna" var fyra, och med tanke på vilka vi har i bild lär det väl vara Madde som får agera den lite lugnare och skötsammare D´Artagnan (ler)
Lite mer tjuvfotande av Maria Engström-Andersson som fick agera media-tränare på plats, här tillsammans med junior-tjejerna Julia och Madde.
 
 
 
Nix, inga glösögon, de får mamma Jennie Lundkvist ta hand om!
 
 
 
Finsk version av bärgning i Kalix - själv är bäste dräng eller nåt!
 
Alltså, jag har ju skrivit några gånger om dessa galna Lundströms från Umeå - det inskränker sig inte till enbart rattande bröderna Niklas och Mikael - det gäller hela högen av mekaniker också!
Bröderna Niklas och Mikael Lundström - kolla, städade på en bild!
Men där var jag tvungen att vara lika snabb med avtryckarfingret som när de svischar förbi på banan, för snabbt var de igång!

Guldmakarna Team Loggert och Team Christoffersson-Carlström; fr vä Daniel Loggert, Tommy Carlström och Jonas "Joppe" Törnqvist.
Den här mysiga bilden får sätta "p" för min finger-diarré för denna gång. Jag ber om ursäkt för att bilderna är lite blandade mellan Morjärv och Kalix, men det får ni leva med. Nu ska jag njuta av livet med hundarna resten av denna årstid, så blir det förhoppningsvis lite skönsång ackompanjerat med grussprut om några månader.
 
I år har vi tappat flera stora race-profiler, däribland Ingemar Bjöörn och Bengt Astergren, som båda låg mig varmt om hjärtat. Jag hoppas verkligen det finns en race-himmel, där vi alla en gång möts igen!
Var rädd om varandra, lev som om varje minut vore den sista, för ingen vet vad morgondagen har i beredskap.
Carpe diem!
//Jenny

Rallysäsongen i full rulle - och färdigt rullad!

 
2017-01-25
Tänk när man var liten och alla "gamlingar" sa att åren går fort, så tänkte man att de bara svamlar. Nu har man insett att de faktiskt hade ganska rätt - knappt har man badat färdigt i juli, så är det dags att ta fram julpyntet. Nu insåg jag precis att det här blir mitt första blogginlägg för i år - och det har redan gått 25 dagar av 2017! Inte undra på att våra kompisar börjar ha snart fullvuxna ungar - för själva blir vi ju så klart inte äldre... Eller?!

Nåväl, rallysäsongen är nu i full gång, och för somliga av oss är den redan slut också.
Vi började i Boden, den 8 januari, med en tävling som borde burit SM-status! Vilka vägar, och vilket arrangemang! 10,5 mil SS är inte direkt vardagsmat, och inte med den kvaliteten. Gänget i NMS Boden har en tendens att jobba hårt, ja, gränsfall till överarbete om man ska tänka på deras egen hälsa - men det är gött att få vara med och skörda resultatet. Som väntat gick det hårt åt bilarna, att genomföra vad som nästan motsvarar 2,5 vanliga DM-tävlingar, och manfallet var stort. En trippelkrock i snöröken, mellan Otilia Lindblad, Rickard Bergström och Johan Sandow, gjorde ju inte direkt saken bättre - men huvudsaken är så klart att de klarade sig helskinnade själva!
Thomas Lahti var i vanlig ordning på åkhumör, och i något som borde kunna klassas som hans eget konungarike, var det mäktigt att se hur han framförde sin Volvo 940. Han var rent total-snabbast på första sträckan, och det med marginal dessutom. Men säg den lycka som varar för evigt! När det var dags för samma sträcka igen, en 2,5 milare på Kusträsk, så sattes Volvos traktor-egenskaper på prov, då herrar Thomas x 2 försökte bryta egen väg, i djupsnön i ett krondike - även om spåren bakom dem avslöjar ett mycket gott försök, så blev man kvar där resten av den dagen. Istället blev det nu Jan-Olof Renberg som tog hem totalsegern i den prestigefyllda tävlingen, och Dan Thörnevall blev totaltvåa, och tillika klass-segrare i GrpH 2WD. Men nu kommer vi till tävlingens stora överraskning, och riktiga bragd - Kenneth "Fröhandlarn" Johansson blev total-trea med sin AppK-Ascona B!!! Min gamla barndomsidol är still going strong, och ni vet ju vilken bilmodell som har störst plats i mitt ärrade racinghjärta! Wow, säger jag bara - vilken bragd! För oss som dessutom vet att Kenneths lungkapacitet är under all kritik, så stundtals framför han bilen utan att knappt få luft! Så att kalla det bragd är veckans understatement! Men är man en rattvirtuos och vinnarskalle, så är man! Sen får jag väl även säga att jag är ganska stolt att kunna meddela, att på placeringen bakom honom slutade Robert med gammel-Amazonen! Extra kul att min rallycross-idol från barndomen, Anton Mattsson, verkar vara evigt ung även han, och i rally har han nog aldrig kört bättre än han kör nu! Lite fräckt att vi tävlar i en så härlig sport, så mina barndomsidoler har sekundstrider med min gubbe! Rolig kuriosa var när Antons kartis, Jonny Olofsson, kommenterade att Robert var så "ung", då han inte ännu fyllt 50, och Robert kontrade och förkunnade att han tillhör "juniorlandslaget i Appendix K"!
 

Appropå Juniorlandslag, den här killen, Martin Dahlén, är min nya favorit i ungdomsgardet. Vettig som vore han lastgammal, men ivrig och ambitiös som den yngling han är. Har väl tyvärr hunnit draftas av Piteå MS, men tar ni inte vara på honom där, så hoppas jag vi i Kalix MK hinner med när transferfönstret öppnas! En riktig pärla, som dessutom tycker om att vara funktionär!

Appropå funktionärselit, så traskade Torbjörn "Still" Johansson och Solveig "Sollan" Johansson också förbi.
Meriter så det räcker till, som både det ena och det andra, men nu är Mats Öberg på G tillbaka till förarledet igen! Per-Erik Niemi har fixat det sista på 940-projektet som pågått några år, så i Råneå körde han sina första sträckor med bilen - förvisso som föråkare, men snart mina vänner, snart blir det comeback!!!

Här ser vi en helt orutinerad yngling, eller hur det nu blev. Roland "Micro" Åström - tror utförligare presentation är överflödig?! En tokskalle som gillar Saab i alla fall!

En av mina absoluta favoriter i rallycross, på den tiden det begavs. Det var alltid stor show när Anton Mattsson körde, allra helst så länge han åkte Volvo. Hur det såg ut när han åkte Ford... Det har jag förträngt! (ler)

Amazig red skötte sig bra i skogen, och kabinfolket skötte sig säkert skapligt de med!

Kenneth "Fröhandlarn" Johansson, med världens tokigaste och svenskaste "norrman", Per Johansson i högerstolen.

Alexander x 2 - alltid maximum attack!

Staffan Johansson, lugnet själv i depån, men kör som om han har stulit bilen! Tyvärr drabbades man av motorhaveri, och när man får fel grejor levererat, lägger det krokben även för Johanssons från Älvsbyn, som vi tyvärr därför inte fick se i Råneå.

Peter Engström har köpt en till Ford Escort, som luftades på North Rally. Växellådshaveri var nog inte det man hade planerat, men så blev det. Till Råneå skulle BDG-Escorten fram, men dagen före tävling drabbades man av kabelbrand, så av de planerna blev intet. 

Kenneth Andersson bjuder alltid på show, men tvingades bryta även han, i sviterna efter en avåkning.

Visst är det som lite gulligt med Marshall-extraljus?! Lyser inte mycket mer än de ordinarie lamporna, men är det kult så är det!

Fröis satsar på värre doningar som synes, men så är ju hans ögon 11 år äldre än Roberts också, så ok då, det får väl gå då! (ler)
 

Industrispionage från Anton Mattsson, vid däcksbyte efter 3/4 av North Rally i Boden.
Japp, så här illa är det, vi idkar barnarbete i Hapasari-Niemi Motorsport! Casper och Cornelia Hansson assisterar pappa Tobbe Hansson och Johan Larsson.
Dagens mest imponerande gubbe, Kenneth "Fröhandlarn" Johansson.

Man kan ju undra vad "K´et" i klassnamnet "Appendix K" står för - hade det inte varit bättre med "Appendix G", för "G" som i "Gubbar". Dock måste jag tillstå, att när dessa gubbar sätter sig i sina bilar, kör de som vore de unga på nytt!
Appropå "Gubbar", så var det i vanlig ordning den här gubben, Hans "Moro" Aldenlöv, som sydde ihop kappsäcken i NMS Bodens eminenta funktionärsstab. Bra jobb som vanligt, men säg det inte åt honom, för då blir han så stöddig! (ler)

Eftersom jag varit fullt sysselsatt med senaste bokprojektet, och stundtals varit så nedgrävd i projektet, att jag knappt vetat vad det är för dag, så blir det inte djupare resumé än så från Boden-tävlingen. Men innan jag går vidare med nästa tävling, måste jag ju faktiskt flika in och skryta lite, eftersom jag fått vara med om en så galet häftig grej! Blev bjuden av Thomas Rådström att närvara på Citroëns vintertest i Arvidsjaur. Det blev en magisk dag, i -25 grader, där man varvade underhållning i en varm bil, med Rådis och Ture Karlsson som berättade gamla minnen - med att det sprakade på en radio att det var dags att gå ut i kylan och titta på Kris Meeke som swishade förbi i nya Citroën C3 - så färsk att den ännu var maskerad! Vi var dessutom välkomna in i mekartältet - men utan kamera! Rådis och Ture retade oss för att det var ett karaktärstest - och det kan jag lova att det var! Inte för sensationen som en äkta paparazzi hade nosat, utan för att få ta med hem och visa pappa H! Men vi fick fota körningen, och det var rätt tillfredsställande det med! Trevligt folk var det dessutom, både de tokiga Umeå-gubbarna som höll i eventet, med Rådis i spetsen, men även fransmännen som faktiskt inte alls tvekade att samspråka på engelska!
 

Kris Meeke och Paul Nagle, Citroën C3





Paul Nagle och Kris Meeke


Testansvarig från Citroën, och en högre chef på Michelin - kommer tyvärr inte ihåg namnen.
 
Paul Nagle, Thomas "Rådis" Rådström och Kris Meeke, -25 grader i Arvidsjaur. Jag sticker ut hakan och hävdar att Rådis är en av de snabbaste förarna vi har haft i det här landet! Tyvärr var det mycket stolpe ut och otur, och sedan avslutade han sin karriär alldeles för tidigt - i mina ögon! En trevlig prick! Roligt att lyssna på honom när han berättar om sina äventyr, för han blygs inte att berätta även om det som inte gick som han hade tänkt sig! Tack Rådis för en av de trevligare dagarna i mitt rally-liv!


Nåväl, åter till verkligheten. Den 21 januari var det anrika Månstråket som stod på schemat, på vägar Robert trivs mycket bra på. Tyvärr saknades Anton Mattsson denna gång i Appendix, men istället hade Kenneth Andersson städat fram sin Saab V4. Kenneth är en fantastisk chaufför, alla kategorier, men om alla människor föds med en livsuppgift, tror jag Kenneths uppgift var att köra V4! De kurviga och sedemera spåriga vägarna i Råneå, passade honom perfekt, och det blev sekundstrid av rang mellan Robert, Fröis och Kenneth A (givetvis måste ju gubbarna dela förnamn, bara för att krångla till saken!). Fröis tog kommandot genom att vara snabbast på de två första sträckorna, den första var han 4 sek före Kenneth och 7 sek före Robert, SS 2 var han 7 sek före Kenneth och 10 sek före Robert. Men så var det dags för "Tippen" (Blåsberget), en sträcka som de flesta förarna tycker om, oavsett vilken bil man kör. Robert är definitivt inget undantag, utan han ääääälskar Tippen! På förhand hade han också sagt att han lär få stryk på de två första sträckorna, men på Tippen skulle han ge Fröis en match. Egentligen borde inte sträckan passa Amazonen, för det är nu kurvigt, guppigt och lyftigt. I princip så tar man första skuttet efter 100 meter, och sen hinner inte efterskalven avta innan nästa gupp, och så håller det på i princip hela sträckan - men Robert verkar inte ha förstått att sträckan inte passar Amazonen - i likhet med att humlan egentligen har för små vingar för att kunna flyga - humlan vet inte om det, så den flyger ändå, och Robert vet inte att han inte borde köra fort på Tippen, så han gör det ändå! Var snäll och berätta inte för honom att det är så, för än en gång satte han en kanontid - OCH han slog Fröis med 2 sekunder! Delmål 1 uppnått! Däremot fick han stryk av Andersson med 1 sekund :
- Fortare än så där kan då inte jag köra med en Amazon, så jag är nöjd ändå, och det är bara att gratulera Kenneth som körde ännu fortare med Saaben!, säger Robert.
 

Fortfarande Amazing Red...

Kul att se när Robert och Fröis passerar, för den snåla och vägvinnande körstilen är nästan identisk mellan dessa herrar. 
En av Sveriges absolut skickligaste Saab-åkare, Kenneth Andersson med Inger Lundberg i högerstolen.

Men nu kom jag på, "Appendix K", som i "Kurt"... Fast det blev ju inte heller rätt, herr Jonsson stavar ju med "C"... Hmmm... Ett av de äldre ekipagen i startfältet, troligen det äldsta, om man sammanräknar ålder på bil, förare och co-driver.
Mats Öhrlund / Mikael Öhrlund, en trevlig återkomst i skogen, även om comeback gjordes redan i fjol.

Nils Sandström / Magnus Lindström, hade bra fart, men stod sedan parkerade i målet av SS1 med haveri.
Niklas Engström / Jimmy Engström, seger i Ekonomi, trots att man tappat 3 minuter på SS3 - men å andra sidan blev man ensam kvar i klassen då Nils Sandström bröt.

Jonas Lindberg / Mikael Gunnarsson - segrare i VOC C, än en gång i sekundstrid med Mathias "Lill-Fröis" Johansson. Tror det skiljde ca 10 sekunder i Boden, på 10,5 mil SS. I Råneå var det 16 sekunder till fördel för Gargnäs-duon.

Mathias "Lill-Fröis" Johansson föddes i princip när hans far slutade med rally. Nu har han själv gjort debut, i princip samtidigt som pappa Kenneth gjorde comeback - båda har bra fart mellan träden. Skillnaden är att Mathias är mycket klokare än pappa  Kenneth, uppenbarligen ett mors-arv, så det här kan bli hur bra som helst!

Alexander "Blyfot" Pettersson var lite trögstartad, men på Tippen går det aldrig långsamt för denna duo av Alexanders - sjätte tid totalt, båda varven där! Imponerande!

Joakim Persson / Jörgen Persson, Umeå AK

Johan Löfgren / Magnus Larsson, NMS Boden

Totalsegraren Michael Wikström / Lennart Nilsson. Ja, det är häftigt med den här farkosten, men det hjälper inte, jag håller på att längta mig tokig efter att få se skapelsen den här herrn gömmer hemma i garaget! ASCONA 400 - Guds gåva till rallyfolket!!!
 

Jan-Olof Renberg / Jan Stenberg

Lövångers-duon Jonas Rönnlund och Rickard Normark var äntligen ut och luftade sin Subaru.

Skogens konung - Thomas Lahti / Thomas Wikström, hade rätt bil på Månstråket! Evo som Evo?! Nej, absolut inte, det här är Mr & Mr Volvo, så det så!
 

Ingemar Svensson / Peter Lindqvist utförde inga stordåd i skogen, men tog sig runt och fick de svar man ville ha från bilen.

Dan Thörnevall / Daniel Jonsson. Planen var att Theres skulle hoppa tillbaka på sin plats den här säsongen, men sen kom man på att det kan ibland bli oplanerade stopp i skogen, och eftersom dottern Alma fortfarande är beroende av mammas mjölkbomber, så blev lösningen att Dan bara skulle köra de närmaste tävlingarna hemikring den här säsongen. Lennart Nilsson hade visst kläckt en passande kommentar angående att det lät som en knarkare som sagt att han inte skulle ta nån sil den här vintern... Lennart är en vis man! Givetvis kommer inte Dan att kunna hålla sig - i synnerhet inte då han befinner sig i klar DM-ledning efter två körda tävlingar! Go Dan, go! I den här sporten tycker vi väldigt mycket om karlar som "saknar karaktär" (ler)
 
Min stora favorit redan som liten, är fortfarande en favorit, Anders Bergström, med dottern Linnea i högerstolen. Anders går ständigt omkring med ett leende på läpparna, och han är alltid på när det gäller rally-äventyr. Vi har mycket att lära av positiva människor som Anders och min pappa H, livet blir så mycket trevligare när man ser det genom deras ögon! Tyvärr tappade duon en växel redan på väg till första sträckan, man kämpade ändå på till sista sträckan, men när även bromsarna började kärva, var det läge även för positivitetskonsulten själv att kasta in handduken.
Lars-Erik Henriksson / Maria Aldenlöv
Peter Johansson / Tommy Jakobsson, snabbaste tvåhjulsdrivna ekipage och totaltvåa.
Jonas Snäll var ganska dum med sin bil - då han la den på tak redan i premiär-tävlingen, med Jocke Wikström i högerstolen. Men å andra sidan vill mitt minne göra gällande att han gjorde likadant med sin förra bil, dvs rullade i premiären - och den säsongen blev det FM-guld i ekonomi. Vågar man spekulera i vad som kan komma denna vinter?! Fantastiska tider hade han redan inledningsvis i alla fall, och det är så kul att ha fått ännu en brummare i skogen - även om driften hamnat aaaaningen i fel ände! (ler)
 

Hendrik Andersson / Ida Johansson, NMS Boden. Lite ovanligare att få se en Citroën Xsara i de norrbottniska rallyskogarna, men ack så trevligt! På den internationella scenen är det väl en av de mest vinstrika modellerna i WRC!
 

Peter Forlund / Anders Aidanpää, i en bil som till och med sjunger vackrare än den ser ut! Heja PF Racing, mer weber-sång till rallyfolket!!!
Emmy Berglund / Leif Burman, tävlingens enda junior - eller, ja, inte i högerstolen då (ler). Emmy har verkligen haft stolpe ut i år. Tror det var en bärarm eller nåt liknande som stoppade henne i Boden, den här gången gick generatorn sönder på SS3. Bara att bryta ihop och komma igen, det här är en liten och spe tjej, men med tjockt skinn på näsan! Efternamnet lurar en aning, men med en mamma som heter Inger Lundberg, finns det race-gener så det räcker till!
 
Tävlingen genomfördes med tre sträckor, där samtliga körde två gånger, med bara en service i halvtid. So far so good, 6 sekunder upp till Kenneth Andersson på andraplats och 17 sekunder upp till Fröis. Själv stod jag först och fotade på SS1 tillsammans med världens bästa Gezze, men efter sista bil tog jag chansen att hoppa med gubbarna i efterbilen, dvs Kent Larsson och min pappa H.

Efterbil, fylld av galenskap; Kent Larsson och Henry Hapasari

I starten på SS3 var det service som inte går av för hackor - där sträckchefen Palle Jönsson stod och stekte hamburgare till sin sträckpersonal - och dessutom försåg efterbilen med supergoda hamburgare!
Jag måste medge att det var en spännande känsla, att sitta och äta hamburgare under vår färd nedåt Blåsberget - det är lätt omvända förhållanden mot vad jag är van vid - nu tillförde jag magen mat, istället för att som i vanlig ordning få maten åt andra hållet när jag åker rally!

Jag fick se hur spåriga vägarna hade blivit, och kände en oro börja gnaga i magen, med vetskap om att Amazonen är en av startfältets smalaste bilar, och inte sväljer spåren särkilt bra. Jag hade precis lagt ut en rapport på facebook om hur gubbarna skött sig på första varvet, där jag i sista sekunden la till att jag hoppas alla kommer i mål med hela bilar, "för jag har sett spåren...". Lägger ner telefonen i famnen, då den ringer! Ja gott folk, och i synnerhet ni som agerat service eller anhörig till rally-nördar - ni vet känslan när telefonen ringer! Ni vet dessutom känslan när ni inser att det är bilens co-driver, Mikael "Hollis" Hollström, som ringer! Pulsen hade förmodligen fördubblats innan jag hanna svara, och den mildrades inte när jag fick höra Hollis säga att "vi har rullat"! Fula ord, fula ord, fula ord!!!!!!!!!!!!!
Vi var då precis på väg till sträckan där det hänt, och det var nästan så man hade önskat att man kunde släppa de sista bilarna med bara en halv minuts mellanrum, så man fortare fick komma in. Vi raggade folk med oss i både starten och chikanen, vilka anslöt plikttroget så snart sträckan dragits in officiellt.
Man kunde inte missa Amazonen, som låg prydligt på tak, alldeles vid plogkarmen. Alla trodde att den var flyttad dit, men så var det inte, det var där man hade stannat. Hollis och Robert var helt oskadda - eller, nä, inte riktigt. Hollis stukade tummen när han skulle försöka ta sig in i bilen för att hämta grejor, efter man redan hade kommit ut i första läget. Robert klämde ett finger när han skulle ta fram triangeln i kofferten, då han samtidigt fick hålla fast reservhjulet så inte det skulle ramla ut. Fröis, som startade minuten bakom, var imponerad över hur snabbt de hade tagit sig ur bilen, och det får man hålla med om, att "junior-landslaget i Appendix K" är vid god vigör, trots att den ena precis passerat 50 och den andra snart är framme vid den magiska gränsen. Däremot fick man ju inte med sig mer än en triangel i första utbrytningen, så mellan varje bil fick man sedan skynda tillbaka och hämta OK-skylt och kläder. Roberts ena handske hade lagt sig längst bak på hatthyllan, och dit är det inte lätt att komma sig när bilen står på hjul, så ni kan ju ana hur lätt det är när bilen ligger på tak! Men då är det praktiskt med en kartis som är lång och smal, med bra räckvidd, så Hollis for fram som en orm i bilen, och hittade allt de behövde.
Mekar-Tobbe fick förmodligen en black-out, kanske av pulsstegringen när rapporter kom om en rullning, för han drabbades plötsligt av mitt eminienta lokalsinne, och åkte åt fel håll. Så det tog en bra stund innan vi fick släpet till sträckan. Men det gick ingen nöd på oss, idel ädel racing-adel hade hittat oss på sträckan. Där var bland annat forne rallycross-räven Christer Fredriksson, allas vår rally-ikon Rolf Kemi och kunarna av Hällkölen, bröderna Bo-Gustaf och Lennart Ahlbäck. Dessutom hade Daniel "CastroL" Larsson lyckats pricka in en blixtvisit till Luleå, precis när det var rally - och denna härliga karl, som stod på samma sträcka 2015, när Robert och Hollis tappade spåret och flög upp i drivan, stod alltså bara några hundra meter före rullningen den här gången! Han har dock lovat, att nästa gång ska han stå i målet på sista sträckan! 2015 hade Daniel och några skolkompisar från LTU förirrat sig ut i skogen, nu är han bosatt i Göteborg, så oddsen är som ni förstår inte alldeles högst. För er som inte minns, eller helt har missat det, så tappade Amazonen kromlisten på höger framskärm vid den avåkningen, och den gick inte att hitta hur man än sökte. På sommaren hade denna Daniel förirrat sig tillbaka till skogen, hittat ungefär samma plats som avåkningen, och hittat listen i en bäck - helt intakt! Den kom han sen och levererade till Robert, på klubbtävlingen i Kalix, hösten samma år!
Till en början var det lite vilda västern över hur bilen skulle tippas på rätt köl, men så såg jag till att Bo-Gustaf Ahlbäck tog kommandot och styrde upp saken, och då gick det som en dans. Man vill ju liksom inte ha mer skador än nödvändigt på bilen!
 

Riktigt så här är det inte man vill se sin gubbe i skogen... Eller, jo, det är det ju, för han och Hollis mår ju bra, vilket är huvudsaken - så den korrekta formuleringen är att så här vill man inte hitta sin pappas Amazon i skogen!
 

Som ni vet är det svårt att på bild visa hur brant något är, vilket man bland annat ser när slalom visas på TV. Här har jag försökt fota den bäck-ravin man passerat med det berömda hårstrået som marginal! När man passerade här, hade man dock inte börjat rulla ännu. Tur i oturen kan man lugnt säga!

Kunde inte låta bli att ta en bild, för den här prydliga högen i snödrivan, var som en symbol för uppgivenhet...

Likaså det här, en av de tråkigaste syner man kan mötas av i en rallyskog...
Bo-Gustaf Ahlbäck har varit med förr, och föreslog direkt att bilen skulle rullas över på hjul mot plogvallen, för att åstadkomma så lite skador som möjligt på den. Det gick smidigt som bara den, med så många hjälpsamma änglar på plats!
Ser ut som att det brinner i bakgrunden, men måste vara ljusets brytning i röken från Ahlbäckarnas skotrar.
 
Klart man kunde le mitt i allt elände, när man hittade så här trevliga tokar i skogen! En extra häftig grej, är att Daniel "CastroL" Larsson, mannen utmed Robert som fått sina byxor förstörda av Castrol-olja från Amazonen, numera jobbar som ingenjör på Volvo i Göteborg!
 
Nåväl, vad hände då egentligen?! Robert har inte slagit runt sedan 1994, och bilen var då en Mitsubishi Galant. Hollis är ännu värre, och har inte rullat sedan mitten av 1980-talet - så det är inte direkt vardagsmat i teamet. Avåkningar överhuvudtaget, hade vi före den 2015, inte haft sedan slutet av 1990-talet - MEN, det är nåt magiskt med denna sträcka, för de TRE senaste incidenterna av rang, är på den sträckan! Den första var dock med en 940 GrpH, och sen två med Amazonen.
Det är svårt att säga vad exakt som hände, men en sak som kan ha inverkat, är att trumbromsarna har en tendens att få bilen att dra åt höger vid inbromsning, men oavsett vilket har Robert full kontroll över kurvan, och inget överladd, även om det är en snabb kurva och han kör på fyrans växel. Men höger bakhjul lyckas i alla fall hitta vad som förmodligen är enda stället där det finns en tendens till överplogning på sträckan, skär ner och suger fast bilen, och tyvärr var det även kantskuret karmen precis här - vilket innebar att det inte fanns något att stötta mot. Man har gått en bit i drivan, och passerat en bäck-ravin med en hårsmån (!), innan det sög fast bilen och slog runt den 1,5 varv! Det är alltså inte ens en reguljär avåkning, i stil med 2015, utan nån variant av att bilen kliver ur spår och sugs fast. Oavsett vilket, måste man säga att det är fantastiskt bra kvalitet på gamla bilar! Inte en enda ruta är trasig, och även om han är ful i plåten och det väntar en massa jobb, så borde han ha varit mycket fulare med tanke på smällarna den har utsatts för! Volvo-quality a la 50-tal!!!
Det lustigaste av allt, är att Robert verkligen gillar denna oturssträcka, och Lennart Ahlbäck hade i vanlig ordning gjort ett häst-jobb med plogningen.
- Det var så läckert att gå ut först på första varvet. Normalt är det ingen fördel att gå ut först, men på den här sträckan var det trevligt. Det var så fint plogat, så man kunde åka precis vilket spårval man ville!, var betyget från Robert.
 
Nåväl, bilen kom sig upp på släpet, och efter många om och men in i garaget. Nu väntar tak-byte, och... Nä, enklare att gå andra vägen och säga att vi hoppas slippa byta bakskärmar, dvs att en skicklig plåtslagare kan få ordning på dem, och sen är dörrar och koffertlucka hela - tror jag! Vi tror inte heller att det har blivit några skador på vitala organ, men det är väl vad vi får se när vi väl börjar riva. Bilen ska dock bli lika fin igen, finns inga alternativ, så någon fler start för oss i vinter, det blir det inte! Jag lovar att uppdatera er här på bloggen, hur återuppbyggnaden av Amazonen fortskrider!

Skadorna är aningen värre än vad bilderna visar, men ändå förhållandevis små med tanke på att det är en rullning från körande på fyrans växel, och 1,5 varv! Volvo är som grejer det, och i synnerhet det gamla gardet!
 
Fronten ser inte så farlig ut, men har ett fult veck som det vete fåglarna om går att fixa så det blir snyggt, men det får plåtslagare avgöra. Taket kommer i alla fall att bytas, troligen båda framskärmarna, och huven. Bakluckan har bara en lackskada! Bakskärmarna är inte mycket buckliga, men det är fula vecka... Men vi hoppas vi får ordning på dem, skulle helst slippa byta... Det finns i alla fall underbara människor, som ringt och erbjudit tak!!!
Lite spill får man räkna med... Men den skumfyllda tanken fungerade alldeles utmärkt - inte en droppe bensin har läckt ut!
 
Tävlingen i övrigt fick jag lite dålig koll på, då mitt fokus körde i diket vid Amazonen. Men Fröis lyckades i alla fall hålla Andersson stången, och drygade till och med ut sin ledning på andra varvet. Curre Jonsson övertog nu den tredjeplats Robert hade på gång.
 
Totalt i tävlingen, var det Michael Wikström / Lennart Nilsson som höll i taktpinnen, och vann med en minut före Peter Johansson / Tommy Jakobsson, som äntligen fått igång den Honda Civic som man har nån slags delad vårdnad om. Duon vann givetvis även klassen för GrpH 2WD, 16 sekunder före Thomas Lahti / Thomas Wikström och ungefär minuten före Dan Thörnevall / Daniel Jonsson. Jan-Olof Renberg / Jan Stenberg fick slut drivning på SS3, och Jonas Rönnlund drabbades kanske av något liknande, då det står "drivknut" i resultatet. Jäklars skoj att Lövångers-gubbarna, Jonas Rönnlund och Rickard Normark hittat tillbaka ut i rallyskogen - de är friska fläktar både på sträckor och serviceplatser!

Intressant start gjorde Jonas Snäll / Joakim Wikström, som nu taggat upp från Ekonomi-klassen och kör en Honda Civic, som Jonas och Per-Åke hämtat i Litauen. Man hann inte få pappren klara i tid för premiären i Boden, men redan från SS1 var man i full kubbning och körde på liknande tider som Thörnevall! Tyvärr tog det roliga slut i början av sista sträckan, då det blev tak-känning även för dem. Dock en snällare rullning, så de har förmodligen snart fixat bilen och är fit for fight för nästa deltävling i Umeå.
I Boden hade Ingemar Svensson / Peter Lindqvist problem med lite mätare i bilen, och vågade inte chansa och riskera något. Motorn är nu genomgången, och bilen visade sig vara i god vigör, nu till skillnad från sin chaufför som går på antibiotika mot en envis förkylning. Som de flesta av oss vet får man inte antibiotika mot en vanlig förkylning, så särskilt kry lär herr Svensson inte ha varit, men man tog sig i mål, och har fått de svar man vill ha av bilen. Motortrimmaren Peter Forlund, med Anders Aidanpää i högerstolen, genomförde nu sin andra raka tävling, efter att ha debuterat i rally i Boden. Han har en historia med ett fåtal rallycross-tävlingar, för ungefär hundra år sen, och gör det fantastiskt bra. Han kör så klokt att jag nästan undrar om han genomgått nån form av lobotomi! (ler)
 
I VOC var det så klart Råneå-sonen Alexander Pettersson med namnen Alexander Helmersson i högerstolen, som bestämde tempot. Han sa själv att han varit lite ofokuserad från början, och man ser på tiderna att det är Tippen som är favoriten, för där har han mästerliga tider. Huvudkonkurrenten, Göran "Växellådshaveriet" Ahlström / Kurt Ahlström, har uppenbarligen kommit på att det finns fler roliga grejer man kan ha sönder i transmissionen, då man den här gången slog till med bakaxelhaveri, på väg från besiktningen till start- och målplatsen! Man kan inte annat än gråta en skvätt, för dessa galenpannor av rang!
 
I Ekonomi-klassen var det tunnsått, dels avverkades ju som berättat ett antal bilar i Boden, och dessutom var det nån jäkla mässa i Göteborg, som gjorde att varken Esa Makslahti eller Erik Wiklund (VOC) fanns på plats. Niklas Engström / Jimmy Engström vann tävlingen, trots att man tappat några minuter på SS3, och tabelltvåan Nils Sandström tvingades bryta med haveri, vid tidbilen på SS1.
 
Inser att jag suttit och rabblat kartläsare, överallt, utom för Kenneth x 2 i Appendix K. Hur är det man brukar säga?! Man sparar de bästa till sist! Inger Lundberg dikterar i Anderssons högerstol, och Per "Norrman" Johansson håller låda i Fröis högerstol - icket att förglömma!
 
Jag ber om ursäkt för mina egna tråkiga bilder, men för att få lite mer action har jag fått lov av min "lillebror", Örjan Larsson, att dela med mig även av hans fräcka bilder :
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Närstudera bilden och spana in leendet på Maria Aldenlöv i högertolen - ska vara en Aldenlövare för att kunna le åt en sån här halv krissituation!
 
 
En bra bilsportfotograf har både koll på hur man hanterar en Canon och var det händer saker i skogen - kanske inte så konstigt att Örjan Larsson har koll just på "Tippen" - har förmodligen bättre koll på vart varje sten ligger på den sträckan, än var han har gjort av med sina egna kalsonger!
 
I vanlig ordning ett marathon-inlägg, men har ni orkat ända hit ner, så önskar jag er alla en god fortsättning på det nya året, och meddelar att min pappas behandling flyter på fin-fint, och våra race-vänner i Umeå ser till att han har en kunglig tillvaro!
 
Lev å må!
//Jenny
 
 
 
 
 
 
 

Klubbmästerskap och årets party

2016-10-15
Så var det då dags för årets "Lilla VM", dvs klubbtävling i Kalix Motorklubb. Enligt den fina tradition som Fredrik Tiger & co inledde i fjol, så räcker det med stödmedlemskap i Kalix MK för att få möjlighet att vara med och slåss om klubbmästartiteln. Ingemar Svensson, NMS Boden stod som titelförsvarare.

Idel ädel NMS Boden-gubbar på denna bild - förra veckans segrare i FM-finalen i Racingspecial (på samma sträckning som dagens tävling) Anders Bergström (närmast i bild), Micke Hollström, min efterträdare i Roberts högerstol och så rödklädda regerande mästaren Ingemar Svensson.
Vi har några guldklimpar att tillgå på våra tävlingar, här är två av dem : Malin Lassi börjar snart kunna klassas som inventarie som sjuksköterska på våra arena-tävlingar, och Sandra Nilsson-Björn behöver nog ingen närmare presentation - hon är ju typ inblandad i allt där det behövs en hjälpande och kunnig hand!

Anders Danell (vä) och Tommy Lundqvist, och baktill i bild skymtar Hasse Lundbäck.
Med ny-riktad bakaxel och diverse fixat i baken på Asconan, var tydligen Robert och Hollis på ordentligt åkhumör. Själv var jag helt säker på att Anders Bergström hade tagit det - men jag borde ju ha lärt mig vid det här laget, att det är när det inte ser så jäkla märkvärdigt ut, som herr Niemi kör som fortast. Han var inte bara snabbast, inte bara snabbast i alla tre åk, utan hade dagens tre snabbaste tider! Inte utan att man blir lite stolt!

Ingen tvekan om vem som hade snyggaste bilen i depån den här gången heller, för Peter Forlund och pärlan var på plats igen! Idag blev det en femte plats för Peter.
Till skillnad mot förra helgen hade Ingemar Svensson idag ordning på drivaxlarna på sin och Peter Lindqvists läckerbit. Han bjöd på bra ladd, ibland gränsfall till överladd, men jäkligt kul att se! Ingemar slutade trea idag, 5/100 efter Anders Bergström.
Anders Bergström tog sig inte ens till första kurvan innan en drivknut gick sönder i första åket...
... men den här solstrålen vet nog inte hur man deppar, för han är glad till och med när han får haveri! Men Anders bytte sin drivknut i en rasande fart, och kom till start precis när övriga hade kört sitt tredje åk, och fick köra två åk på raken - vilket alltså räckte till en andraplats!
Peter Lindqvist fick assistera vid bärgningen.
Alexander Pettersson körde minst lika vackert idag, och slutade fyra med skrämmande bra tider! Han börjar ge mig associationer tillbaka till Peter Bäck och hans era i VOC, med en körning där man knappt kan se att bilen är odiffad!
 
 
 

Det här är ingen bra bild, men jag måste bara visa att det finns ställen där det går brett, för min snålåkande sängvärmare också!

Här hör man riktigt Anders Jonsson dra efter andan - men det blir fräna bilder!!!

Här ser ni varför det här har varit en stor favorit hos mig, och fortfarande är trots att han övergett Volvo - häftig laddning av Anders Bergström.
 
 

Fredrik Tiger upplyser mig om att Robert vunnit

Kalle Nilsson fick slippa att titulera sig tävlingsledare den här dagen, men var givetvis inblandad i allra högsta grad i både det ena och det andra.

Dagens etta och tvåa, Robert och Anders
Alexander Pettersson vann tävlingen om dagens galnaste mekaniker, Kurre Ahlström, till vänster i bild, bredvid världens bästa pappa H.

Kurre visar Alexander hur han kört, och av leendet att döma är han nog inte alltför missnöjd!
Härligt med klubbtävling, där alla hjälper till och får tävlingarna att flyta - var ett gäng föraroveraller ute och jobbade på varandras tävlingar (rallyfolket jobbade på folkrace och rallycross, och vice versa)
På området att hjälpa varandra fanns fler exempel - här är det Micke Sandberg som pysslar om Roland "Glasmästarn" Andersson

Pappa H ger pep-talk, eller nåt, till Micke "Maniac" Johansson

Micke Sandberg bytte gren, och körde dagen till ära folkrace.

Team Forlund och Svensson på väg ut för funktionärs-tjänstgöring.

Hasse Gustavsson gjorde förmodligen dagens bästa start, i första omgången. Han vann också heatet, men sen ville inte Bubblan mer den här dagen heller.

Tommy Lundqvist i svarta BMW´n och sen full fight mellan Jan Johansson i 340´n mot David Midebjörk.

Roland "Glasmästarn" Andersson var kung i starterna i samtliga tre omgångar, här är det Micke "Maniac" Johansson som får vika ner sig, även om han sen vann heatet i alla fall.

Redan i första omgången såg man att ingen skulle kunna rå på Ove Björn, förutom om bilen möjligen gick sönder!

Simon Tiger före Micke Sandberg, där den senare ögonblicket efter rammar en däcktrave, som han gjorde en redig flygtur över - men då hade jag plockat ner kameran och var beredd att springa - för nog är det med hjärtat i halsgropen man tittar på dessa galenpannor i bilar som ofta studsar fram som herrelösa gummibollar!

Förmodligen gav det utslag i någon seismograf nånstans, när Tobbe Hansson vecklade ut långbenen och tog storkliven i rask takt!

Inte ofta man får se Tobbe springa så kläderna nästan flyger av honom!
När Micke Sandberg stökar, får Tobbe och Hollis städa - nytt djungelordspråk i Kalix

Ännu en av Glasmästarns sagolika starter - svårt att tro att en karl med den här reaktionsförmågan, var startfältets äldsta deltagare. En av de yngsta valparna, Micke Sandberg, var däremot tvärsist i alla starter - men körde desto bättre ute på banan.

Här är jag osäker om det är Tommy Lundqvist eller Johan Ekersund som är längst till vänster (båda körde svart BMW), men Micke Sandberg är helt klart i mitten, och Ove Björn har precis hittat vinnarspåret längst till höger.

Olov Björkman, Simon Tiger och David Midebjörk.
 

Mitt trevliga sällskap under folkracen. Min initiala plan var att avvika från tävlingen direkt efter rallyt, eftersom jag behövde hinna hem och aktivera våra fyrbeningar, då det väntade klubbfest på kvällen - men med så här trevligt sällskap var det liksom svårt att slita sig : fr vä Alexander Pettersson, Kurre Ahlström och Anders Bergström

Micke Johansson och Jan Johansson i full fight - den senare skördade både det ena och det andra av utsatta hinder på banan...

... och i vanlig ordning fick Tobbe Hansson jobba!

Olov Björkman var nog en av de som provade flest olika spår, på flest olika ställen ute efter banan. Tog även ett alternativt alternativspår i en av omgångarna!

Tommy Lundqvist, i mitten var en av de som imponerade mest på mig med sin körning under dagen - lugnt och städat utan större utsvävningar - och slutade också på andraplats till slut! Sandra Nilsson-Björn som skuggar i bakgrunden med sin enormt fula Saab, lyckades tyvärr till slut få ihjäl Saab-uslingen - annars undrar jag om inte hon var den enda som på allvar hade kunnat utmana sina kära far, Ove Björn, om segern.

Här har dock Sandra tagit sin Saab på lite grönbete.

I tredje omgången var förväntningarna stora på vad som skulle bli "Duellen med stort D" - när Micke Sandberg och Micke Johansson skulle försöka jaga livet ur varandra. Men den uteblev, för Micke Johanssons bränslepump gick sönder - förmodligen är det dock bara en undanflykt, för har var rädd att få stryk av den yngre Micke-upplagan (skratt). Istället blev det Ove Björn och Micke Sandberg som fick leka ensamma i heatet.

I finalen fick Micke som synes på sin bästa start - om än helt chanslös mot omutbara Ove Björn i täten...

... men sen gick han in i dimman...
... och där blev han kvar, och lämnade "liket" och stegade iväg...

... så Robert och Tobbe fick ta hand som skräpet som stod mitt på banan - man riktigt ser hur mycket Robert tar i för att assistera Tobbe (skratt)
 

I förra blogginlägget, lyckades jag med bedriften att döpa om mannen till höger i bild - jag gör ett nytt försök, och döper härmed galenpannan till Tomas Jansson - hoppas han känner sig mer bekväm under den pseudonymen! (ler) Med honom i bild ses ryggtavlan på en magisk Opel mekaniker - det inte Ove Forslund kan om Opel-bilar (åtminstone före 2000) är inte värt att veta! Var under hur många år som helst Alf-Erik Bäckströms klippa på mekanikerfronten.
Niklas Sandström var ensam i Supercar 2 wd, och därmed klubbmästare i den klassen så klart. Men i dagens superfinal, där man startade enligt ett handikappsystem där 2150 startade först, 10 sekunder senare 2400 och 5 sekunder senare supercar 2 wd - Niklas slutade tvåa. 

Sandra är nog en av de som testat flest uppgifter på och omkring Kalix Motorstadion.

Anders Danell var i vanlig ordning en giftig kandidat till slutsegern i superfinalen - men fick bryta med trasig koppling.

Kalle Nilsson fick äntligen köra lite själv, och vann 2150, men blev trea i superfinalen, passerad av Niklas Sandström precis på slutet.

Dagens giftigaste räv var i vanlig ordning Fredrik Tiger - i lånad 2400-bil var det han som tog hand om segern! Här är det sonen David som fixar med bilen.
Baken på Fredrik Tiger, var precis vad konkurrenterna fick nöja sig med att se i superfinalen.

Tävling är tävling, oavsett dignitet - djup koncentration inför start.

Dagen avrundades med klubbfest ute på vår fina motorstadion - det bästa förslag jag hört på länge - så hela vårt team nappade direkt och anmälde oss. Det blev till och med ännu roligare än jag hade förväntat mig!!! Stor eloge till festarrangörerna : Ida Nyman, Sandra Nilsson-Björn, Maritha och Emelie Thiger!

Kvällen började med mingel i grillkåtan, och fortsatte sedan med grillbuffé och kluriga tävlingar i klubbstugan.

Snacka om att Robert hade medvind denna dag - det blev rena rama hattricket, då han vann även två av kvällstävlingarna. Här får han pris av Ida efter att ha vunnit frågesporten, med frågor om klubbens historia - måste ha varit mygel när en gammal LMS´are tog hem spelet! (ler)

Kvällens händigaste skulle givetvis också utses - och det gick ut på att Tobbe Hansson, Micke Johansson, Micke Sandberg och Robert skulle välja sig fem verktyg ur en påse (ett i taget och i turordning) - problemet var bara att verktygen skulle väljas innan man fick reda på vad uppgiften man skulle greja var!

Micke Sandberg valde silvertejpen som sitt första verktyg - kan det ha att göra med hur säsongen har sett ut och han vid det här laget lär ha full koll på att "det som inte går att laga med silvertejp är trasigt"?!

Dröm om herrarnas förvåning när de fick uppgiften framlagd - att skala ett äpple och få det längsta sammanhängande skalet!

Tobbe blev klart sist, trots att han hade varit lyckosam och valt en riktig skalare!

Micke Sandberg skalade med en osthyvel, men blev trea trots det.

Ja dessa karlar, jämt ska det mätas och diskuteras om vem som har längst!

Men det var Robert som vann även denna gren! Micke Johansson trodde att han blev sist, men den här dagen var han inte ens bäst på att vara sämst, utan blev tvåa.

Prisutdelning för klubbmästerskapet i rally - med fina blommor och pokal av Ida.

Simon Tiger blev trea i folkrace, och var enda pall-gubben på plats.

En som trivs ganska bra i rampljuset och en som vantrivs ungefär lika mycket i detsamma - gissa vem?! (ler)

Niklas, Fredrik och Kalle

Även trevliga dagar har ett slut - ett stort TACK till alla er som gjorde dagen till det den blev - och ett extra tack till klubbens clown som stod för alla former av underhållning den här dagen, Micke "Maniac" Johansson!
 
Nu är klockan trött och jag ska gå och sova.
Lev å må!
 
//J
 

Final FM Racingspecial, Kalix Motorstadion

2016-10-08 FM-final Racingspecial, Kalix Motorstadion
Idag har jag haft en sån där rolig dag på Kalix Motorstadion igen - det är konstigt, men det har en tendens att bli roliga dagar när man samlar ett gäng motordårar på samma plats!
Robert gjorde ett försök att fixa Asconan efter hjultappet i Boden, men varken tid eller ork räckte helt enkelt till. Idag har jag haft bästa tänkbara foto-sällskap, då Bo-Göran "Boggie" Carlsson börjar bli lika foto-flitig som i fornstora dagar, och dessutom blev ju kartis-Hollis ledig för kameran när inte Robert hade nån högerstol med sig. Sen hade jag ju så klart världens bästa Gezze och Kent Englund med mig också - men de är så seriösa fotografer att de glömmer att motionera munnen (ler). Två omgångar sprang jag omkring som en yr höna vid banan, med kameran i högsta hugg. Men sen var jag helt enkelt tvungen att få mingla lite i depån och på publikplats, och då var det givetvis flera som passade på att göra dagens bästa laddningar. Tur Gezze är mer nitisk och stod kvar och fick även det på bild!
 
Innan jag går in på dagens tävlingar, måste jag bara dela med mig om hur det kan vara en fredag-kväll i det Hapasari-Niemi´ska äktenskapet. Trötta och slitna efter en i vanlig ordning tuff vecka, var det bastu på schemat, och det romantiska samtalsämnet var : -"Hur fungerar en bilmotor?!"
Stackars Robert har det inte lätt alltid, men i mina skrivarorgier stöter jag ju på saker som inte är så lätt att begripa alltid, och då måste man ju fråga! Robert tycker dock inte alltid mina liknelser är lika geniala som jag tycker - men det är för att han inte förstår! (skratt)
Så nu ska jag berätta för er hur en motor fungerar, i stora drag :
- Släpp kopplingen och tryck på gasen, så börjar jag från förgasarna. Där öppnar spjällen och en massa god mat kastas in till kamaxeln och ventilerna, ventilen är snäll och vill dela med sig till kolven, och går därför ner i öppet läge. Men kolven blir rädd och drar iväg till vevaxeln i en jäkla fart. Men vevaxeln vill inte vara med kolven, och skickar därför upp den igen. För att kolven ska veta var ventilen är, måste tändstiften tända lyset, och eftersom den goda maten består av bensin, förstår ni ju vad som händer när det tänds en tändsticka - en explosion! Explosionen får kolven att åka ner igen, och så där fortsätter det. Givetvis händer det ju saker åt andra hållet också. Vevaxeln är en riktig slavdrivare, och spinner nu fart på svänghjulet, som i sin tur får tryckplattan och kopplingen att utöva koppleriverksamhet. Det får den ingående axeln att sätta fart på lite hjul med konstiga kuggar på (som Kalle Anka sa i en upplaga på Medeltiden). Utgående axeln från växellåda får igång mellanaxeln, som inte heller den vill vara själv, utan den spinner i sin tur fart på pinjong och kronhjul i bakaxeln, och där blir kraften så osams att den går åt olika håll, dvs ut till respektive drivaxel och får fart på hjulen!
Utifrån den här logiken, har jag kommit på vad det är som händer och varför en motor övervarvas och går sönder. Det är helt enkelt så att det sitter lågenergilampor i tändstiften! Ni vet hur det är när man våldsamt nödig kommer in på en toalett, trycker på lysknappen, men ändå får famla sig fram till toastolen i halvmörker, för att lampuslingen tar så god tid sig att gå igång, så man är halv-färdig innan man har fullt lyse! Så måste det naturligtvis vara i en motor också - med lågenergilampor i tändstiften, hinner inte lyset tändas, och vid en övervarvning har kolven extra bråttom, så när det då är mörkt ser den ju inte vad den gör, och då krockar den med ventilen! Så enkelt så! Dessutom finns ju en super-enkel lösning på problemet - bara att sätta LED-lampor i tändstiften!
Ibland får jag nästan för mig att det inte är helt enkelt att vara gift med mig... (ler)
 
Till dagens äventyr :
 
Kenneth "Fröhandlarn" Johansson med sonen Mathias Johansson. Ser ut som om det kan vara pep-talk på väg tillbaka till depån från förarmötet.
En pärla såg idag racingljuset för första gången - Peter Forlund och hans ungdomars projekt är klart, och jäklar så snygg den blev!
Mannen, myten, legenden - Eilert Gezelius! Hittade gamla papper från min skoltid, där man skulle berätta om vad som fått en att intressera sig för att skriva, och om man hade nån förebild - redan där stod det att det var Eilert Gezelius som var den stora för mig på det området!
Hur kul som helst att Bo-Göran "Boggie" Carlsson är tillbaka med kameran om halsen. Synd bara att han har bytt till Lelle Hanssons lag när det gäller märket, men å andra sidan är det nog som med bilkörning - en bra "chaufför" klarar allt - inte ens en Nikon kan nog fälla den här mannens magiska fotofingrar! Boggie har förövrigt skrivt den bästa text jag nånsin har läst, en text som handlade om ett klubbmästerskap i Kalix - hoppas du gör ett nytt försök nästa helg på den fronten Boggie!

Jan Johanssons Volvo 340 lät inte alltför pigg på rösten, och la ut lite skvallrande dimma bakom sig.
Hans Lundbäck tillhör det gänget som gör motorsporten till den fantastiska sport den är - man måste inte köra fortast för att ha kul!
En av Kalix MK´s guldklimpar, Hasse Gustavsson, fick vara med och leka själv idag. Hans kult-bubbla såg ut att vara i behov av kärlek, och lite intressant var det ju att se en svansmotorbil som kastade upp rumpan i lyftet.

Hasse vann folkraceklassen, trots att gasstaget (eller nåt liknande) gick sönder i andra rundan.

Gillar skarpt den i biltävlingssammanhang ovanliga färgen på Jonas Lindbergs Volvo 240.
Rejäl noslandning i första kvalet - men det överlever man om man är en rejäl Volvo 240!

Mathias "Lill-Fröis" Johansson, med VOC-sportens största legend till bil, Thomas Lahtis gamla vapendragare "LER".
Mathias körde bra, och trots att något hände så han näppeligen tog sig i mål i första rundan, lyckades han ändå sluta 3:a i VOC.
 
Erik Wiklund med Juha Alapuranen i högerstolen, hade vaknat på bästa åkhumör. Körde som en galning, och slutade 2:a i VOC!
Det finns bara en som är bäst, och idag var det Alexander Pettersson som var outstanding! Pojkvaskern körde rent vackert - inget fjantande, utan bra attack, men på rätt ställen! Hatten av och grattis till dagens segrare i VOC!
 
Göran "Kangen" Ahlström fick inte till det idag, sprintkung som han annars brukar vara.
 
 
 
Esa Makslahtis Toyota-6:a sjunger härligt för att vara en blyg ekonomiare!
 
 
Det syns att Rickard Bergström är en "Volvo-valp" på sättet han kastar in sin Golf i kurvorna - men det är snabbt och vägvinnande - och framförallt fränt!
Rickard vann också Ekonomi-klassen idag.
 
 
Det här är romantik, på riktigt! Ingen "Opel" som många säger - nä, det är en "Ascona B" = Guds gåva till rallyfolket, och det blir ju inte mindre fantastiskt då min gamla barndomsidol fortfarande blommar bakom ratten; Kenneth "Fröhandlarn" Johansson!
 
 
Dagen blev ju inte direkt sämre av att min gamla rallycross-idol, Anton Mattsson, fanns med i startfältet. Anton i en Volvo 142 på en rallycrossbana - magiskt!
Fröis och Anton hade i vanlig ordning en hård strid, som Anton den här gången gick vinnande ur. GRATTIS till båda gubbarna! Som de körde i tredje omgången, var nästan som att se dem i fornstora dagar!!!
 
Sten-Hugo Grubbströms son, Fredrik Grubbström.
 
Undrar om det här är PRO-varianten på fotografer?! Men börjar nu benen blir trötta, så har han då kvar sitt "skjutgalna gamla finger" (som i Robin Hood) och fyrar av kanonbilder på löpande band, han Boggie.
 
Sandra Nilsson-Björn var helt fantastisk idag - 6:e tid totalt i första omgången, och det med en Saab-jävel (ursäkta uttrycket)! Magiskt Sandra, du är grym!
Dock lyckades Robert Nyström knäcka henne i tredje omgången, och Sandra fick nöja sig med en andraplats i 2150.
 
 
Dagens segrare i 2150, Robert Nyström.
 
 
Dagens galnaste förare! Jag brukar säga att om jag vore en bil, skulle jag helst bli hanterad av min kära make eller Jimmy Homkvist - men Mikael "Micke" Johansson är nog en av de sista jag skulle vilja tillhöra! Idag var det nästan våldtäkt på bil - men å andra sidan är det såna som den här trevliga dåren, som är jäkligt kul att stå ute och fotografera!
Vit 240 som hanteras så här, och sätter sig som den gör, får mig osökt att vandra i minnenas korridorer, till Crazy horse Daniel Bååths glansdagar i 2400!
 
Anders Danell missade pallen idag, med sin wankel-bubbla. Men han får väl ladda för revansch till klubbmästerskapet den 15/10!
 
 
Rickard Fallberg är härlig att se på banan, och börjar mogna i sin förarroll (tro det eller ej!) - med åsyftan på att han laddar duktigt tufft, men på rätt ställen! Trodde väl aldrig jag skulle få se den här galenpannan ta det piano över lyftet - stor tummen upp!
 
 
Gröna Hulken-BMW´n skötte sig fint, och Rickard vann rallycrossens 2400-klass.
Michael Jansson - det här toket har jag många roliga minnen med! Var en vilde bakom ratten från början i VOC, men mot slutet hade han städat sig uppåt i reslutatet, utan att pruta på sina breda uppställ. Helt klart har han kvar sina gamla takter, nu när han övertagit Thomas Öhmans gamla BMW, men gett den ett nytt liv i klass 2400. Bra ryt under huven, och härligt lång-grus! Kan meddela att undertecknad och kartis-Hollis fick springa efter den här bilden togs, för då körde herr galenpanna med framhjulen där vi hade stått!
 
 
Det var en härlig fight mellan Micke och Rickard Fallberg, men den här dagen var Rickard för stark och Micke fick nöja sig med en andraplats. Man kan alltid hoppas att det blir revansch-försök på lördag (15/10) - på klubbmästerskapet i Kalix - för fjolårskonceptet med att det räcker med stödmedlemskap för att få delta!
 
Lars Bergqvist - mannen med Sveriges bästa puts på grejorna - eller typ allt han äger!
Lars var ensam i sin klass - så segern var ju mer än glasklar, men det var jäkligt kul att se mannen som jag betraktar främst som en asfaltsspecialist, visa upp sig även på Kalix Motorstadion!
 
 
Ganska precis ett år sen Dan Thörnevall hade hustrun Theres i högerstolen senast, och det var också på Kalix Motorstadion. Av laddningen att döma i första omgången, tror jag han hade gett sig den på att skrämma livet ur henne! Men det är nog svårt med en sån filbunke! Hur kul som helst att ha den här dynamiska duon återförenad i en tävlingsbil!
 
Dan och Theres hade strid om tiondelarna hela dagen mot klubbkompisen Anders Bergström, men den här gången blev sprintspecialisten Anders för svår. Jag hoppas vi får se ett revansch-försök på lördag!!!
Staffan Johansson, men jag får ärligt erkänna att jag hann skriva "Vikt..." innan jag hann hejda mig och bytte till rätt generation. Staffan är förmodligen depåns mest genomsnälla karl, och gör inte mycket väsen av sig. Men när han släpps loss bakom ratten, ser man var Viktor fått sina gener från! Bilen är ett vackert praktexemplar, och den sjunger som det anstår en Volvo! Staffan slutade trea i GrpH 2wd, efter att ha lyckats knäcka Peter Forlund i sista åket.
 
Anders Bergström, depåns solstråle, som förmodligen knappt vet hur man spänner musklerna i ansiktet för att inte le, var dagens bästa i tvåhjulsdrivet rally, om än i hård strid med Dan Thörnevall.
Perfekt laddning över hoppet, men det blir ju inte häftigaste bilderna - det svanhoppet sparade han minsann till sista omgången, då jag hade vikt ner mig för mina begär, och minglade med token på publikplats istället för att sköta min kamera. Tur att Eilert Gezelius inte är mycket för mingel, och aldrig sviker sin post, så det lyftet finns nog snart att se i gruppen "Motor Norr" på facebook. Kan i alla fall berätta att det var med det berömda hårstrået som marginal, den gode Anders klarade kurvan efter lyftet UTAN att ramma räcket!
 
"Underbart är kort" - så blev också den här tävlingsdagen för Ingemar Svenssoon och Peter Lindqvist. En bild hann jag skjuta av, men flätorna hann ställa sig i givakt, av den underbara sången och laddningen hann bjöd på i två kurvor eller nåt, innan en drivaxel gick av.
Linus på linjen är det väl få som missat, men här var det Svensson som visade sig på styva linan - förlåt, menade blev dragen ut på lina.
Så var det äntligen dags - Peter Forlund och Hemmaberget Motorsports ungdomsprojekt är klart! Men vilket resultat det blev! Bilen är ta mig 1000:an både vacker och snygg, och lägger man till sången från PF-motorn under huven, är den en rent erotisk, näst intill pornografisk upplevelse! Fattar inte att jag kunde vara så stadig på hand, att jag fick så många bilder att välja mellan - dessutom mitt lyckotal på dörren. Vet inte hur det kunde blir bättre?! Eller, jo förresten, det vet jag - den kunde bott i vårat garage!
Hatten av för Peter och ungdomarna i Lappträsk - vilket jäkla jobb ni gjort!

Peter körde rallycross en gång i tiden, men så fort som åren går kunde det lika gärna ha varit på medeltiden. I en PV har han en seger från just Kalix Motorstadion. Idag fanns det mycket rattrost så klart, men den dammades fort av, och det såg riiiiiktigt bra ut om man kunde slita ögonen från bilen och koncentrera sig på hur den hanterades också! Peter blev 4:a i klassen.
 
 
 
 
 
Urban Jakobsson har inhandlat en Golf GrpH, och har hittat tillbaka till vänstersidan igen, efter ett antal år till höger om Leif Jonsson.
 
 
Kenneth Andersson hade bra ladd, ibland nästan tendens till överladd - men vänta, det är väl precis det han har under huven?! Idag blev det en andraplats i GrpH 4wd.
 
 
Marcus Nilsson är en av de två som imponerade mest på mig idag - riktigt stabilt och tjusigt, och ändå läckert brutalt! Tummen upp! Men det hjälper inte - jag vill ändå ha Marcus tillbaka i en Volvo 240 igen!!!
 
 
 
 
 
Fredrik Tiger hade ut Forden för rastning. Efter lite skruvande fick han till slut ihop till dagens bästa tid i tredje omgången - seger i klassen blev det ju givetvis, eftersom han var ensam där. Alltid lika skoj att se Fredrik på banan, men inte lika kul med en Ford som en BMW med hälften så mycket drift på hjulen!
 
 
 
 
Kurt "Kurre" Ahlström - mannen som lätt kan få käkmusklerna på en att gå ur led - tur man har öron för annars skulle leendet trassla till sig efter ett helt varv runt huvudet. Men då pratar jag inte om Kurres körning, utan hans förmåga att vränga ord! Kurre delade i vanlig ordning bil med brorsan Göran.
Dessa trevlig stölleprov hade jag med mig hela dagen, och de turades gladeligen om att ställa sig i vägen för mina tilltänkta super-bilder - men det tar jag gärna, för det är sååååå mycket roligare att vara i fotar-tagen, med såna här galenpannor med sig!
 
Inte helt lätt att slita sig från depån när man hittar så mycket trevligt folk - ta bara detta mysiga gäng med Anders Jansson, Tommy Eriksson-Ek, Pappa H och Palle Drugge - ni aaaaanar inte hur mycket tok dessa herrar haft för sig i rallyskogarna - somliga redan innan en annan var född. Jag är faktiskt böjd att tro, att "det var roligare förr"!
 
 
 
 
 
Alexander Pettersson - mannen som imponerade mest på mig denna dag! Dessa skills på en super-trevlig karl, som dessutom rattar en Volvo - man kan liksom inte låta bli att ta en sån som Alexander till en hedersplats i ett ärrat race-hjärta!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja denna Micke Johansson, vad ska man säga? Hade lätt kunnat citera Markku Alén inför varje start "Now maximum attack"!
 
Plötsligt var bilen tyst, och det var inte svårt att gissa var felet satt...
... som sagt, våldtäkt på bil - i det här fallet kan man allt misstänka lite krokiga ventiler, efter Mr Heavy Rightfoot varit i farten...
... men det är få man ser, som tar ett motorhaveri med ett leende, och helt lugnt konstaterar att "jaha, nå då får jag renovera igen då!" - Tok-Frans - men det är såna som den här dåren som sätter färg på sporten! Men tur ändå att depån inte svämmas över av såna stölleprov (ler)
Roligt att höra att Micke siktar på isen 2017 - där vi fick se honom göra en toppen-insats i samband med finalen i Kalix i fjol!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja denna Kurre, precis när det sladdar som mest, hinner han ändå få upp handen och hälsa på oss knäppa fotografer!
 
I depån hittade jag två riktiga skönheter, Norton och Gibzon - är rätt säker på att det här är ungpojken Gibzon, 1,5 år.
Norton 10 år, vacker och go som få!
Få ting som är så vackra som en åldrande hund - se bara vilken underbar blick han har!
Husse, Per "Norrman" Johansson får lite blöt kärlek av Gibzon.
Grabbarna var så lydiga, att man inte kunde tro att de tillhörde en sån tok som Per - så i det här fallet stod det helt klart att klyschan "sådan herre, sådan hund" definitivt INTE stämmer! Per tyckte själv att de var busiga och olydiga - jämför jag dessa trollpojkar med våra egna älskade ligister, så undrar jag om de inte faller i sömn, om de lugnar ner sig ett steg på skalan! Heeeelt underbara grabbar - som stal showen från alla bilar i depån!
För alla er fruar som nån gång slitit ert hår, i väntan på att få era karlar att göra som ni vill, kan jag meddela att man inte har missat den detaljen i deras programering - titta sån ordning det är på dem när det är dags för rally! Helt klart handlar det om att fråga på rätt sätt, eller locka med rätt belöning!
 
Erik Wiklund ska börja extraknäcka som tomte i år, knappt så man kände igen karln som hamnat med helskägg! Nåväl, allt klär en skönhet! Här är det kartis-Juha som inte klarar sig från att kliva upp på pallen, om ni undrar vad Erik viftar efter. Spana in klädseln på vår kranskulla, Sandra Nilsson-Björn - snacka om korrekt klädd för sammanhanget (ler)
Hela gänget samlat : 1:a Alexander Pettersson, 2:a Erik Wiklund och 3:a Mathias Johansson.
 
 
Rally 2 wd : 1:a Anders Bergström, 2:a Dan Thörnevall, 3:a Staffan Johansson
 
Idag var Kalle Nilsson för ovanlighetens skull INTE tävlingsledare, men han var givetvis i allra högsta grad inblandad ändå. Dagen till ära var det Ida Nyman, dotter till två mästerliga tidigare tävlingsledare, Daniel och Eva Nyman, som höll i taktpinnen. Tyvärr hann jag inte med att få henne på bild, innan hon hastade vidare till nästa uppdrag - tränare för ett innbandylag i division 1!
Lars Bergqvist
Rickard Fallberg och en Michael Jansson som är sig rätt olik på bilden... eftersom han var tvungen att hasta iväg till ett 80-års kalas.
Det här var lite kul - Sandra Nilsson-Björn sliter med minst lika många roller som sin man, Kalle - här är hon först kranskulla till dagens segrare i 2150, Robert Nyström...
... innan hon själv får ställa sig på pallen utmed honom, och få sig en kram av sin gubbe.
 
Härliga gubbar! Förstår ni hur det känns att år 2016 få ta ett foto, på två av sin barndoms stora idoler; Kenneth "Fröhandlarn" Johansson och Anton Mattsson?!
Brukar få berättat för mig om när jag som halv-liten parvel, tidigt 1980-tal, traskade fram till Mikael Ericsson på rally SM i Umeå, för att få hans autograf i min lilla bok. När Micke hade skrivit räckte jag över boken till Anton, men han skrattade och sa att "jag är ju bara kartläsare" - Nähä, du kör ju rallycross, blev svaret från en betydligt mindre version av mig, som troligen hade ännu mer koll då än nu!
Bildkavalkaden får avslutas med "Härlige Hasse", (Hasse Gustavsson) ny-friserad dagen till ära!
 
Det var allt jag hade att förtälja från den här dagen, men om mindre än en vecka är det dags igen - klubbmästerskap för Kalix Motorklubb. Jag uppmanar nu alla som har lite riv kvar i högerfoten, att anmäla sig! Eftersom det räcker med stödmedlemskap i Kalix Motorklubb för att få delta, så har ni möjlighet att komma och förnedra oss genom att ta titlarna ifrån oss! Dessutom är det klubbfest på kvällen - på motorstadion! Jag är ingen festprisse, och jag brukar vara hyffsat "död" på kvällen efter en tävling - men grillbuffé i trevliga vänners lag på en plats man alltid trivs på - det vill vi inte missa - så vi kommer hela teamet! Visst kommer ni med?!
 
// Lev å må!
Bildkavalk

Med funktionärer i fokus

2016-09-28
LIte mycket på flera fronter, har gjort att jag inte hunnit ta tag i bildskörden och härliga minnen från Kalix MK´s funktionärsdag, som vi hade ute på vår motorstadion förr-förra söndag (18/9).
Men å andra sidan får jag ju mer eller mindre återuppleva trevligheten igen idag då.
 
Under året har vi i Kalix MK genomfört ett gäng tävlingar i snart sagt alla grenar vi har på vår agenda, extra roligt att vi dessutom gjorde comeback som rally-arrangör - något av back to basic - lite lätt att glömma att vi som blivit något av en utpräglad rallycross-arrangör, faktiskt har våra rötter i framförallt banracing och rally!
Däremot är alla grenar lika viktiga, och lika viktigt som att få förarna att trivas och vilja återkomma till vår anläggning, är att ha tillgång till funktionärer som ställer upp i ur och skur! Det senaste har vi verkligen fått erfara i år, då vår herre tydligen hade bestämt sig för att öppna himlen på både Norrlandsveckan och SM-rallycrossen! Men nog stod de där likafullt, alla våra funktionärshjältar!
Idén har gnagt ett tag att man borde göra nåt tillbaka, så alla dessa fantastiska människor verkligen förstår hur mycket man uppskattar deras hjälp, och framförallt tror jag att det är viktigt att man får träffas under avslappnade former och bara umgås!
Till slut nämnde jag till Kalle Nilsson vad jag funderat över - och det visade sig att han, frugan Sandra och Ida Nyman hade haft liknande funderingar - och som den fenomenala tävlingsledare / arbetsledare han är - kopplade han ihop mig med Ida och Sandra, och resultatet blev en slags trivseldag på Kalix Motorstadion - under enkla, men roliga former!
 
Vi samlades redan klockan 12, och trots att vi hade haft föranmälan för att någorlunda kunna beräkna behovet av tillgång till förtäring, så var det spännande att se vilka som faktiskt dök upp. Det blev några färre än vi räknat med, men vi blev ett härligt gäng - trots att många fått tacka nej på grund av bland annat samtidig älgjakt. Alltid svårt att få till en helg som passar alla, i synnerhet med en så tight tävlingskalender. Men med tanke på hur dagen utvecklades, tror jag vi är många som känner att det här förhoppningsvis inte var en engångsföreteelse, och då kan man ju hoppas att vi lyckas pricka en dags som passar ännu fler nästa gång!
 
Det finns en TV-serie som heter "Hjulens hjältar", som producerades för många år sen, men som visas repris  lite då och då (alldeles för sällan) som handlar om storheter som bland andra Ronnie Peterson. Men det här gänget är också "Hjulens hjältar" - för utan dem skulle vi aldrig få chansen att få fram fler förar-hjältar!
 
Gänget är i vanlig ordning ett hopkok av flera klubbar - i ett samhälle där tiden verkar bli alltmer knapp, måste man hjälpas åt för att få skeppet att flyta, och samarbete är något jag tycker vi blivit riktiga mästare på inom motorsportens värld!
 

Fredrik Tiger med barnbarnet Emmy - en talande bild för något som blev en riktig "familjedag" - med olika åldrar representerade, olika klubbar, olika kön, etc - men vi tillhör alla samma motorfamilj!
 

Andreas Sandberg med äldsta dottern, Tuva.
För att skapa lite extra "rivalitet" och tävlingsinstinkt för lagen, delades de upp i "Lag Rallycross" och "Lag Rally & Folkrace" - där ett gäng hade lite svårt att välja lag, då hjärtat finns på flera håll. Ex Sandra Björn som tävlar och tävlat i typ allt som brummar! Här är det lag Rally & Folkrace som inspekterar tävlingsredskapen för dagens första gren - ett slags "sprintstafett med folkracebilar" - som gick ut på att fem personer i varje lag utsågs till förare, och i denna första omgång var kravet att de som normalt inte tävlar själva som förare, skulle sätta sig bakom ratten. Lagen tävlade samtidigt, men med startmellanrum, och förarbyten ingick i den totala tiden - vilket skapade extra press och väckte tävlingsinstinkten extra hos många!
 

Här är det Robert Gustavsson till höger, och jag undrar om jag nånsin kommer att lära mig vem som är vem av bröderna Durwall, men Ocki eller Milo är det i alla fall till vänster.
 
Lag Rally & Folkrace släppte bl a ut bussföraren Johan Larsson, i år nedknuffad från rallycrossens huvudpostering för att sköta alternativspårskollen. Våran "Kartis-Hollis", Mikael Hollström fick testa vänster sida som omväxling, och tok-Janne Olsson, med Kalix bästa koll när det gäller reservdelsnumrar på Volvos reservdelar!
 

Lag Rallycross satsade på traktor-ässet och överhövdingen i Team Sandberg, Kjell Sandberg, och något jag tror är mannen med störst koll i Sverige när det gäller tidsplaner och reglementen, Daniel Nyman. Daniel har faktiskt en historia bakom ratten, både i rally och rallycross, men det är så länge sen så preskriptionstiden har gått ut för länge sen!
 
"Syncronise watches" sa man jämt i nån TV-serie som visades nån gång på medeltiden, det var dock inte riktigt vad som hände här - Kalle tappade nämligen ena klockan när han skulle dela med sig till Ida, och det gick in sand i knappen som behagade fastna - men det var en världslig sak, och givetvis löste Kalle även den biffen! Minen på Andreas Sandberg säger en hel del om vilka kommentarer som fälldes...
 
Kenth Englund ses på de flesta arrangemang man tar sig ut till, både som besiktare och med kameran i högsta hugg. Här tog han plats direkt i förargänget i Lag Rallycross, och hade problem att rymmas i både overall och stol!
 
 

Robert var så klart med i Lag Rally & Folkrace, men förklarar här hur slingan som ska köras ser ut för hela gänget. Tror att många fruar som ser den här bilden undrar hur han bär sig åt för att få sån här uppmärksamhet - och ett tips framöver kan kanske vara att säga -"Älskling, kan inte du köra FOLKRACE... med dammsugaren en stund?!" - så kanske de redan hunnit visa att de hör, innan de inser att det är för sent!!!
 
Fokus har nu flyttats...
 
... till Kalle Nilsson och Lars Lund, som kör ett varv och visar banan, så ingen kan missförstå!
 
Anders Durwall, denna härliga människa som blev en ny bekantskap för mig för bara något år sedan. Men vilken pärla! Detta leende har han på sig jämt, och man kan t o m ana att han har det på även när han skriver svar då man skickat PM via facebook och frågat om de har möjlighet att ställa upp som funktionärer. Aldrig något negativt, och ställer upp gör alltid någon i familjen, t o m när man lyckats dubbelboka sig!
 
Spänd förväntan inför start!
På tal om pärlor - min pappa är ju så klart en av de största diamanterna i mitt liv, men här har han sällskap av idel ädel rally-adel i form av Torbjörn "Still" Johansson och Solveig "Sollan" Johansson. De flesta har förmodligen nån form av "relation" till Torbjörn, som varit domare och "allt möjligt" på alla möjliga arrangemang över hela landet. Sollan jobbar lite mer i det tysta, men är en riktig arbetsmyra med fullständig koll på det mesta. I den här galna familjen döper vi våra djur efter stora bilsportikoner. I min egen flock har jag bl a hundarna Senna, Pirelli, Penske, Danica, Niki, Jackie (och plumpen i protokollet Kickan, som var döpt när hon kom till oss). I fårhagen betar bl a Ascona Bä. I våras bokade jag en kattunge till mamma och pappa, av en klok och likasinnad Ascona B-nörd i Jokkmokk (Björn Eriksson) - och namnet var ganska givet. "Nalle" passade bättre på en hund, så det fick bli en "Walter" (Röhrl). Men så bar det sig inte bättre än att det råkade bli så att även Walters syster som fått namnet "Zola" hamnade på Godtemplarvägen i Baskansas City. Men det namnet blev ju lite konstigt - men lösningen var både enkel och självklart - hon fick så klart namnet "Sollan", efter en av våra största rally-personligheter i distriktet! Pappa har så klart upplyst Torbjörn om att han tar med sig Sollan i sängen varje kväll... (ler)
Lotten sa att Eva Nyman och Lag Rallycross fick välja bil. Planen var att Eva skulle vara med och köra själv också, och här står hon stiligt iförd regelmässig utrustning - tyvärr har Eva en tendens till cellskräck, och för er som trängt ner er bakom ratten i en tävlingsbil är det lätt att förstå att det blev en lite väl tuff situation, i synnerhet under tidspress. Men Eva lämnade snyggt vidare taktpinnen till nästa frivilliga adept, som löste ekvationen fin-fint.
Rally-Folkrace skickade ut Tok-Olsson först - och den här gången var det ett bra drag, för Olsson skötte sig exemplariskt, med fina spår och härligt ladd!

Så var det dessa Durwalls igen - men jag har fått för mig att det här är Ocki (med brasklapp att det kan vara Milo) - pappa Anders i röd jacka har jag däremot stenkoll på.

Tobbe Hansson är ju inte liten åt nåt håll, men av nån anledning är det han som hamnar i situationer där man behöver vara liten och smidig - och på nåt jäkla vis löser han biffen! Här var det han som hoppade in i bilen och fixade bältet vid alla förarbyten i Rally-Folkrace-laget.
Han brukar även påminna mig om Tomelilla 2003, där jag skulle fixa Lag Norrland till en kvällstävling som gick ut på att fylla en Saab 900 med så mycket folk som möjligt. Tobbe erbjöd sig att vara med, men jag upplyste honom kaxigt om att han var för stor. Sen bar det sig inte bättre än att vi blev andra lag att tävla, och när Götaland fyllde 21 personer i sin bil, insåg vi att vi hade gjort en kraftig misskalkylering, och var väääääldigt kort om folk. Norrlänningar växer inte riktigt på träd nere i Tomelilla, så det var bara att hugga tag i allt som kunde hittas - inklusive Tobbe! Men vi vann - 22 norrlänningar är precis vad som ryms i en Saab 900!
Tok-Olsson hittade sig en integralhjälm, och såg ut som värsta racingproffset i sin outfit bakom ratten.
Dags för start.
På bilder som denna ser man verkligen att Ulf Sikström är en bror till Eva Nyman!

Hollis såg ut att trivas, trots att han verkar mer bekväm i sin normala tävlingsutrustning.
 
Fint flyt för Tok-Olsson
Kjell Sandberg drog ingen skam över familjen, utan skötte sig fint...

... trots det viskar här barnbarnet till honom : - Farfar, du körde som en kärring!
Fart och fläkt, men ordning och reda vid flygande förarbyten.
Det visade sig att Evas val av bil till Rallycross-gänget inte var det bästa - stolen var nämligen fast monterad, och gick inte att flytta! Men det löste sig ändå, även om deras förarbyten tog lite extra tid av den anledningen.

Tigrinnorna Emelie, Maritha och Emmy höll sig på säkert avstånd från galenskaperna.
Dags för att kora en vinnare - och resultatet blev att Lag Rally tog hem första poängen till laget! Tok-Olsson förkunnade att rallycrossarna tagit så god tid på sig att man hade kunnat ha en almanacka för att ta deras tider, istället för en klocka! Kan meddela att han fick äta upp det senare...
Dressed for success - men jag tror att Kent Englund tyckte det var lite skönt att bli av med "fängelset" han haft på sig.
Foto-ässet Christina Sandberg - givetvis med kameran i högsta hugg! Alexandra Karlsson skjutsar runt på familjens senaste tillskott, som man ännu inte kunnat enas om ett namn på - men den som väntar på nåt gott...!
Rally-bodensarna Micke "Hollis Hollström och Lars Schöden.
 
Dags för nästa gren! Den här gången blev det en gren som jag har trevliga minnen till, från en 2-dagars folkrace i Piteå, nån gång på medeltiden, när jag själv var junior. Då kallade man det "PMS-jakten", och det skulle sökas saker på bokstäverna i föreningens "initialer". Det blev ju dock ett problem för oss i Kalix, som bara har två olika bokstäver (KMK), så istället fick det bli en bokstavskombination som samtliga av oss haft en relation till under olika långa delar av våra liv - nämligen "SBF".
Reglerna var enkla - man fick bara ta saker som fanns på och bredvid banan, samt saker man hade på sig. Inget fick tas från något fordon eller byggnad. Helt glasklart! Tror ni det här galna gänget höll sig till spelreglerna?! Fortsätt och läs!!!
 
Här fick lagen nytta av alla sina medlemmar - de som inte hade fysiska möjligheter att springa och bära, kunde åtminstone använda hjärnan och klura ut vad lagkompisarna kunde hämta. Här är det atletiska Eva som bär omkring på en Bock.
Tydligen hade Robert samma idé, men eftersom lagen sedan skulle redovisa sina saker i turordning, och båda lagen INTE kunde få poäng för samma sak (även om de ex hade varsin bock), så gällde det att vara klurigare än så - och det var man ju givetvis. Så det här var en "Bräd-bock".
Tror inte att det tillhör vanligheterna att Daniel Nyman plockar blommor, men är det tävling så är det tävling!
Minns inte vad Christina Sandberg hade hittat här, men det sparas inte på krutet utan går undan i alla fall!
Misstänker att det här är en B som i Balk, som Torbjörn hittat.

Cornelia Hansson och Lars Schöden har hittat Brädor
Tuva, Andreas och fröken namnlös ser ut att ta det lugnt, men laget hade flera poäng bara i den här bilden.
Hade faktiskt inte tänkt på det innan - men vilken toppen-idé det här var för att få städat runt banan! Här är det Rally-Folkrace som tar hand om övre delen av banan.
Rally-Folkrace smider planer
 
Jag är rätt övertygad om att Rallycross-laget tänkte lite mer rätt, som tog hand om första kurvan på banan - eller finns det nåt annat parti där det lämnas mer grejor från bilarna än där?!
Galna djur bör sitta i bur - här ser Fredrik Tiger ut att ha hamnat bakom galler, men det var nog bara en genväg för att leverera en Bärarm och en Stötfångare.
 
 
Kjell körde omkring med en tom Barnvagn, och eftersom han är Farfar hade han ju redan fixat två poäng där!
 
Daniel kämpade så kläderna bokstavligen flög av honom!
Maritha Tiger och Sandra Nilsson-Björn
Här mina vänner fångar jag ett fusk-försök på bild. Det är Daniel Nyman som döljer sig bakom Volvon...
... och i den hittade han både en Bränsledunk och en Brandsläckare! Men tyvärr tog ju den här "domaren" honom på bar gärning, så han ställde prydligt tillbaka grejorna i bilen, och la till att den regeln hade han ju inte alls varit medveten om - undrar om det är precis såna svar han brukar skratta åt när han själv är domare?! (ler)
Medan det letades grejor, fanns det så klart hjältar även denna dag. Hasse Gustavsson och mamma Siw stod för kockandet.
 
 
Svamp på Tok-Olssons meny

Här smids förmodligen planer för att tolka reglerna till sin fördel även i dagens "reglemente" (Pappa H och Lars Schöden)
Ena "Tiger-mamman", Solgerd Haraldsson.
Det här mina vänner, måste jag utropa till en av de absolut bästa tävlingsledare som jag har haft förmånen att jobba ihop med. Han ger alltid samma lugna intryck, för även om det säkert fladdrar till även i den här magen nån gång, så visar han det inte. Kalle har förmågan att få en att känna sig både viktig och behövd i ett arrangemang. Men hans främsta förmåga är nog ändå att han har ett sätt att få en att känna att han verkligen litar på det man säger och gör - och om han nån gång har sina tveksamheter spänner han blicken i en eller skärper tonfallet om det sker via telefon - och säger "Är du säker på det?" - det får en att tänka till en extra gång, och är man inte säker kollar man upp det, är man säker svarar man "JA", och då återgår Kalle Nilsson till lugnet själv igen och säger helt coolt "OK". Jag har haft förmånen att jobba med några olika bra ledare, alla på olika sätt, men just den detaljen tror jag Kalle är ensam om i sitt slag!
Kalle brukar bli lite vresig när jag berömmer honom - men det struntar jag blankt i! Ära de som äras bör! En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk, men utan en bra ledare som kan länka ihop kedjan blir det svårt även om viljan är stor!
Rallycross-lägret kollar in sina skatter
Här mina vänner, försöker Fredrik Tiger ro iland med samma saker som jag en liten stund tidigare hade skickat tillbaka Daniel Nyman med till bilen där de hörde hemma i. Bortförklaringarna var många, men "domaren" var benhård...

Maritha Tiger och Sandra Nilsson-Björn

Emelie och Emmy Tiger
Lars Lund och Kalle Nilsson verkar ha nåt bus för sig
Sollan får poäng med en Blomma.
Casper Hansson offrade både Strumpa och Sko för att ta poäng till Rally-Folkrace
Maritha tog poäng med en Svamp
Alexandra hade Sand
 
Kan det möjligen vara Skräp, som Christina får poäng för här?!
Tro det eller ej, men den berömda Bensindunken och Brandsläckaren dök upp igen - och den här gången gav "domaren" med sig och gav till och med en stilpoäng, då Kjell Sandberg hävdade att de skulle ha poäng för "Bevisat Fusk"! På förhand kände jag på mig att det här var ett kreativt gäng, och jag kan säga att jag inte blev besviken!

Alexandra hade Brillor
Tok-Olsson levererade t o m reservdelsnumret på vissa av Rally-Folkrace´s skatter
Undrar om inte det är en Startlista som visas upp av Eva Nyman - givetvis poäng.
 
Daniel har hittat en Fimp
Tok-Olsson verkar lika fascinerad över en Blomma, som Daniel över en fimp...
De här blommorna fick nån annan benämning, men tyvärr minns jag inte vad.
Här tror jag i alla fall det var "Slitbana" som Maritha tog hem poäng för.
Alexandra och Tuva inkasserade en hög poäng för bl a "Barn", "Stjärnor" och...
... så hade ju Tuva även en "Fläta"!
Här försökte Kalle att få ge bonuspoäng för Marithas "Saab-märke" - men jag röstade ner honom och sa att det borde snarast ge avdrag! (skratt)
Däremot ser ni väl hur stolt Daniel är över att visa upp ett "Stänkskydd" med Volvo-märke på!!!
Kjell har hittat ett "SM-resultat"
 

Till slut insåg vi att vi förmodligen skulle svälta ihjäl, eller åtminstone få äta kall mat, om vi inte avbröt lagens kamp om poängen. En något oenig domar-jury bedömde Lag Rallycross som segrare, då undertecknad fick se sig nedröstad med sitt önskemål om oavgjort (ler). Dock fick det ingen betydelse för det slutliga resultatet, så jag har inte fått alltför mycket skäll på hemmaplan efteråt! (skratt)
 
Lekarna i all ära, men frågan är om inte maten blev dagens höjdpunkt?! Baconburgare och korv - enkelt men rysligt gott!
Spana in Casper som precis förser sin hamburgare med dressing - den här lilla parveln drog i sig 3 (!) fullskaliga hamburgare, inklusive bröd! Själv tror jag inte ännu att det är sant - den tanige lille grabben borde ju ha sett gravid ut efter det födointaget - i annat fall måste han ha tarmarna utrullade i benen!
 
Snillen spekulerar.
Här kan man undra vad det är Kalle försöker beskriva så målande med hjälp av kroppsspråket?!...
... och samma undran gäller svaret från kartis-Hollis!
Juryn bakom dem verkar till 50% (HH och Tobbe) fundersamma och till 50% (Cornelia och Schöden) obrydda
Dags för nästa gren - mera bilkörning, och nu var det tillåtet att utse vilka man ville. Nu var det nämligen en felstyrd kärra som skulle framföras - flygande förarbyte även här.
Rallycrossarna ställde upp sitt tyngsta artilleri med Fredrik, Alexandra och Andreas, som här får slutinstruktioner av Kalle.
Fredrik spanar in om han förstått tanken med banläggningen på halkbanan.
Konorna visade vägen - helt självklart att man här skulle passera på höger sida om konan... Eller?!
Kalle gav publiken order om att ställa sig bakom däckbarriärerna - men givetvis skulle det tänjas på gränserna även här - och till slut fick Tok-Olsson och galna bodensarna grönt för att stanna kvar på sin fina plats.
Rallycrossarna körde lugnt, harmoniskt och felfritt. Undrar ni över stuket på bilen, så var det Sandra Nilsson-Björn som dagen innan eventet skulle testa den initiala planen, att köra ett varv på rallycross-banan - det rök en bock och slutade i ett räcke - samt fick "tävlingsledningen" att flytta "tävlingen" till halkbanan.
 
Alexandras leende säger en del om hur det var att köra. Det roliga var att samtliga som körde, körde så lugnt och rätt, så efter hela rallycross-gänget, och även Robert på Rally-Folkrace första sträcka, vaknade Kjell Sandberg och fick klart för sig att bilen var felstyrd - fram till dess hade han funderat över varför alla tog det så lugnt! Heja Kjell! Men vi tycker om honom i alla fall - eller kanske just för att han är som han är!
 
Här tog rallycross en solklar och odiskutabel seger, och rally-folkrace-nördarna Robert, Schöden och Torbjörn fick se sig besegrade. Det var ingen individuell tidtagning - men jag måste faktiskt ge min sängvärmare lite cred för hans framfart på sin förstasträcka - det gick att se med blotta ögat att han var klart snabbast av samtliga tävlande - men så är han ju som eljest, så han märkte säkert inte ens att det svängde åt fel håll (ler)
Här kan man tycka att Tuva är i trygga händer, med två chaufförer på sin vagn...
... men vi som känner pappa H och Kjell förstår hennes bekymrade min!!!
Jocke Henriksson, för dagen snyggt stylad i SM-tröjan.
Som avslutning för dagens lekar, FÖRLÅT, tävlingar, blev det en repris på dagens första gren - men nu blev det fritt fram att köra för vem som helst i laget - och nu ställde man upp SM-medaljörer på startlinjen! Dock verkar det som om både Robert och Fredrik hade bekymmer bara med att få på sig tävlingsutrustningen!
 
Jocke Henriksson - ställer alltid upp när man frågar, alltid med ett leende, aldrig negativ. Utmed honom Linda Isaksson, som ett levande uppslagsverk när det gäller regler för i synnerhet rally, trygg att ha i sin vänlista när det ska ordnas tävlingar. "Jag fixar det" - är en klassisk Linda-kommentar när man kört fast.
Kragarna ställde till dte för våra glasögonprydda chaufförörer. Här försöker Robert få sina på plats, och frågar Johan hur han lyckats...
... Lyckats kontrar Johan, har du inte sett hur de har tryckts upp?! Tur man inte har progressiva!
Tok-Olsson fick nytt förtroende i Rally-Folkrace, men den här gången var det inget bra drag, även om man ser väldigt glada ut här!
Den här gången var det bilbyte - och Lars Schödens stora jobb var att tag sig in och få plats i bilen! Tror han sa nåt om rattmärken i låren efter körningen. Men jag som trodde han skulle behöva hjälp av både rondell och lyftkran för att ta sig ut, fick bli imponerad över hur smidigt han var ute efter sin sträcka!
 
Alexandra har varit gravid-ledig från körning, men kolla leendet som kom fram direkt hon fick hjälmen på plats! Jag hoppas att Kjell lyckas med sin övertalning om att plocka fram Asconan till isen i vinter! Mer Alexandra till folket!
Tror dock inte hon kände sig riktigt hemtam i klädseln för dagen, men hon bjöd på lite modell-visning i alla fall.
 
Den här gången tog rallycross-gänget en överlägsen seger, mycket beroende av att Tok-Olsson hade blivit fullständigt-sjövilde-Tok-Olsson i ett nafs! Hans passage över lyftet hade lika gärna kunnat pågå än, om det inte hade varit trygga Volvo-bilar som framfördes! Hela gänget var helt säkra på att det inte fanns något rakt på bilen efter den färden, men Olsson hittade tillbaka på banan, och lyckades nu med bedriften att komma in baklänges mot hårnålen inför "målgång" (sista biten till förarbytet skulle köras lugnt). Men till slut var han i mål, och övriga gänget fick i alla fall köra - om än redan kraftigt distanserade. GRATTIS till rallycross-gänget som tog skötte sina uppgifter med bravur! Vill bara passa på att påminna er om att för x antal år sedan ordnade undertecknad en brännbollsturnering på motorstadion. Då med fyra lag : Rally, Rallycross, Folkrace och Funktionärer. Rally var det helt klart fysiskt bästa laget, men mitt rallycross-gäng vann även då för att vi var mycket smartare! Rallykillarna, som inkluderade min Robert, skulle glänsa och få till det perfekta slaget varje gång, medan vi rallycrossare satsade på att få poäng på folk som kom i mål - vi lyckades besegra rallylaget med 1 (!) poäng, och sen vann både de och vi våra övriga matcher - så sammanfattande kan man säga att vi vann hela turneringen med 1 poäng! Jag brukar försöka komma ihåg att påminna Robert om det här med jämna mellanrum (skratt). Leka är skoj, det gör man alldeles för sällan!!!
Dagen avslutades med tårta...
... och ett värmande "tal" av Daniel, som sammanfattade dagens intryck med ord som var precis det vi hade varit ute efter när vi drog i trådarna för att få ihop allt.
 
 
Sandra och Ida - två super-fixare man kan lita på!
Snillen börjar tydligen att spekulera tidigt. Här är det Vigert (son till Peter Lundbäck) och Elias (son till Kalle och Sandra) som kommenterar körningen för några som tog chansen att prova köra folkracebil efter tävlingarna var slut.
- Blä för servetter, ge mig godis istället! (Emmy Tiger)
 
 
 
Tyckte Emmy Tigers parkering av sin vagn skapade en bild som är väldigt talande för både dagens aktiviteter och den sport vi håller på med! Här trivs vi tillsammans, no matter what!
 
Vill avslutande tacka alla som var med och gjorde det här till ännu en rolig dag i mitt liv. Det här måste vi göra om fler gånger!!!

Nu har vi klubbtävling och sprintfinal kvar på programmet i Kalix MK för 2016. Jag vill slå ett slag för den klubbfest som kommer att ordnas samma dag som klubbmästerskapet, den 15 oktober. Den här gången kommer festen att förläggas på Kalix Motorstadion - hjärtat för all verksamhet i våran klubb! För mig som knappt är ägare till "fin-kläder" låter det som extra ljuv musik, och jag hoppas att ni är många som hakar på och tar chansen till mer motorsurr. Det utlovas lite lekar även denna kväll, och om det inte redan är glasklart, så är givetvis även våra vänner med annan klubbtillhörighet än Kalix också hjärtligt välkomna! Ida snickrar för fullt på en inbjudan som snart kommer ut.
Till er som redan bokat något annat denna kväll säger jag : - AVBOKA DET SNABBT!!!
 
Lev å må!!!
//JH-N
 

Kanonrundan 2016

2016-09-06 - 2016-09-08
Skamligt länge sedan jag var igång med min finger-diarré på den här sidan! Men till mitt försvar kan jag säga att mina uppdrag som både media-ansvarig och förarkontakt på både Norrlandsveckans deltävling och SM-deltävlingen i rallycross i Kalix, så fanns inte mycket andrum över för att motionera någon kamera.
Jag tog väl igen det en aning i helgen i alla fall, när det var dags för något av årets rally-höjdpunkt - Kanonrundan i Boden! Den här gången utan DM-status, men lockade trots det nästan 40 bilar till start. Låter löjligt lite för er i södern, men rena rama trängseltrafiken för oss i norr!
Många fina bilar på plats, och även ett gäng långväga gäster.
Veckorna inför tävlingen var hektiska, då garage-motivationen inte varit på topp för min sängvärmare, och mitt i allt annat kom det in en YKB-utbildning hela näst sista veckan - med pendling 20 mil om dan. 
Det började med en massa matjord i fickorna, då wattlänken på Asconan kördes sönder vid senaste lektillfället i Karhuvaara i mars. När Robert tog ner locket såg han en metallflisa, som fick honom att göra en mer grundläggande undersökning - och farhågorna stämde, korset i diffen var trasigt! Turen fortsatte, då vi likt hamstrarna sparat på oss lite grejor, och även fått av kompisar genom årens lopp. Där fanns minsann en trasig diff, men där rätt del av korset var intakt, och grejorna kunde fixas galant. När det var dags att lägga om däcken, som användes till vår egen Ascona när vi åkte Back SM (senast 2010), blev det desto svettigare. För inte ville Michelinarna kliva på kanten på  fälgarna inte! När gubbarna till slut fick fason på ena däcket, passade det inte på bilen! Men med lite hjärngympa och spacers, funkade det till slut. Då var klockan så mycket att det inte var läge att väcka våra kvällströtta grannar med någon lastning, utan istället blev det tidig revelj på lördagsmorgonen. Våra tokiga kompisar från Örebro, Pia Klemming och Janne Gustafsson, kom upp för att köra tävlingen de med, och då Janne testade bilen på onsdagen hände nåt med styrningen. Efter ett tag kom man fram till att det var styrväxeln som gett upp, och hade även de turen att hitta en skatt i våra gömmor - så det blev i alla fall trevligt kompisskruvande i garaget.
Själv beslutade jag mig för att ta sovmorgon, då kartis-Hollis numera sköter mina gamla uppdrag när det gäller ordning på Robert och rekognocering. Tyvärr var sängen lite föööör skön, så det blev gode bra med stress, och jag hann inte ens rally-mingla innan jag fick hoppa in i högerstolen till säkerhetschefen Björn Törmänen, som lovat ta mig med och kasta av mig på lämpligt foto-ställe. Lämpligt fotoställe beslutade vi oss för att fanns på SS 2, och det beslutet fick jag ångra! Inte för att jag hade tråkigt eller att det var ett dåligt fotoställe - tvärtom hade jag super-trevligt sällskap av bl a Lisa Mannberg (racevalp till Tomas Mannberg) och Björn Eriksson (racevalp till Conny Eriksson).

Ingemar Svensson och Peter Lindqvist passerade som nollbil med sin skön-sjungande GrpH 940. De valde att kliva av som tävlande, eftersom man fick nya motorn på plats sent kvällen innan. En uppdaterad version av PF Racing (Peter Forlund i Lappträsk) med bla insprutning som ersättning för sina mecuni-gasare. Den hade ett härligt sound redan tidigare, men utan att överdriva kan jag säga att uppdateringen inte försämrade ljudkvaliteten!






 
 
Jag höll som bäst på att borsta ner stå-pälsen efter deras passage, när telefonen ringde!
Ni som varit på rally vet vilken hemsk känsla som drabbar en när telefonen ringer, och när jag såg Hollis namn på displayen förstår ni säkert vilken nivå pulsen drog upp till :
- Nej, jag vill inte prata med dig!, svarade jag.
Men vad hjälpte det, han pratade med mig i alla fall, med nyheter jag inte alls ville ha :
- Vi har tappat bakhjulet, så vi har brutit!
Många tankar hann gå genom huvudet, innan han fick fram det lugnande meddelandet att bilen var i princip oskadd. Precis i ett PRO-stint vägbyte, fyllt av bl a Bo-Göran "Boggie" Carlsson, Eilert Gezelius, mfl i silverrävs-klubben, gick samtliga hjulbultar av och hjulet drog iväg på egen vansinnesfärd. Efter mycket sökande hittade Hollis det, ca 150 m ner i en ravin! Enligt Gezelius kunde lika gärna Robert och Hollis ha hamnat där med, om hjulet släppt hundradelen tidigare. Robert och Hollis själva var mest glada att det inte släppte några hundra meter tidigare, då det gick "flat-out"... Tur i oturen kan man lugnt säga! Hjulet var helt intakt, och ena hjulbulten satt kvar med fälgmuttern i fälgen. Efteråt var det en del snack om dåligt dragna hjulmuttrar, de flesta dock på skämt, men en del även av oro - men i det här teamet dras däcken minutiöst med momentnyckel - däremot finns det väl en del av oss som kan glömma andra saker, typ tankning - men det är väl både gammalt, preskriberat och en helt annan story (skratt). Dessutom borde bulthålen i fälgen skadats om något sådant hade hänt, samt att det borde ha känts i bilen då något sådant inte bara plötsligt händer. Gubbarna i vägbytet har sett att man prickade en sten med bakhjulet (en liten sten som börjat komma upp i vägen), men det är inte ens nåt man ser på incar-filmen. Så det man kan spekulera i, är att det kan ha funnits nån gammal brottsanvisning eller materialuttröttning, spacers som gav en annan belastning och så blev stenen droppen. Eftersom många tror att jag är en Opel-nörd, har jag fått många kommentarer om att det är "Opel-quality" - för det första tycker jag inte om "Opel", utan bara Ascona B, och dessutom är det en Volvo-axel - men eftersom det tillsammans med Ascona B står skrivet "Volvo" över stora delar av mitt racehjärta, kan jag ju inte skylla på det heller (ler). Hänt är hänt helt enkelt, bara att spotta i nävarna och gå vidare. Men det var en enormt besviken chaufför, som blev snuvad på sina absoluta favoritvägar på Kusträsk i Boden! Dessutom gick bilen så bra den kan gå, och oron över felet som uppstod på Lappnatta i vintras, då den inte gick fullt på raksträckorna, kunde åtminstone helt stillas.
 
 
 
Sekvensen innan hjulet släpper - och här ser den klarsynte att muttrarna sitter kvar (längst in på bulten, det är ingen "skalle" på muttern).

Samarbete mellan NMS Boden och Kalix MK är inget nytt påfund, men något som uppenbart fungerar väldigt bra - här är det Mikael "Hollis" Hollström NMS Boden som lotsar Robert Niemi Kalix MK - bakom kameran står Bo-Göran "Boggie" Carlsson, NMS Boden, som back in the good old days lotsade min galna pappa, Henry Hapasari, Kalix MK. Fler exempel finns, och det man absolut inte kan låta bli att  nämna, är Thomas Lahti NMS Boden, som lotsas av Thomas Wikström, Kalix MK.
 

Något som är allmänt känt, är att när något går sönder på en bil, så är det av någon finurlig anledning ofta på kartläsar-sidan. Vanligen bucklor förvisso. Många äro de förare som genom åren som försökt skylla ifrån sig på sina kartläsare också - och givetvis måste vi väl skylla att höger bakhjul lossnade, på att kartis-Hollis är för tung! (ler) Men den eventuella "övervikten" fick han givetvis motionera bort, först reglementsenlig promenad med varningstriangel...
... och sen var det dags för promenad med förrymt bakhjul!
 
Här finns en incar-film från den enda sträcka Asconan mäktade med den här gången :
https://www.youtube.com/watch?v=VVoHHDhrTuQ&feature=youtu.be
 
Här ett filmklipp utifrån, filmat av Tok-Patrik Johansson :
https://www.youtube.com/watch?v=2wyJASkc_Lg&feature=youtu.be
 
Men det fanns ju massor av godis kvar i rallyblandningen, så det fanns ingen anledning att deppa där jag stod i skogen. Det var en härlig körordning, där man inledde med fyrkrafsarna och Michael Wikström, som bjöd på rejält "lång-grus" och fartig fröjd, när han för andra året i rad tog hem totalsegern i Kanonrundan.

För andra året i följd, om jag inte är alldeles ute och cyklar, blev det Michael Wikström och Lennart Nilsson som tog hand om den åtråvärda vandringpokalen i Kanonrundan. Segermarginalen till Jan-Olov Marklund blev ca 50 sekunder.

Trots att mitt namn på bilden säger annat, så är det Robert Niemi som tagit bilden. Han är "pappa" till några andra också, men måste väl i alla fall få cred för denna, då han fick tugga ordentligt med lång-grus under herrar Wikström-Nilssons framfart! Nån nytta kunde jag ju i alla fall ha av min sängvärmare, när han nu inte deltog i underhållningen speciellt länge.
 
Michael Wikström har tagit över tyngdlyftarjobbet av Jan-Olov Marklund, dvs att bära det stora och tunga vandringspriset. Det är svårt att jämföra prestation i flera klasser, för oavsett hur bra eller dålig bil man  har, så kör de sällan av sig själva.
Galenskap i vanlig ordning, för det är givetvis många av dessa rattvirtuoser som fullständigt äääälskar (eller inte) att posera för kameran UTAN bil (ler) Här var det dock tal om friarställning, och både Micke och Lennart svor sig fri från att veta hur man gör, eftersom båda "lever i synd" med sina respektive.
 

Galnaste supportrarna, nästan i paritet med forna tiders "Skene-liga". Observera hur fyndiga man varit med WRT - som givetvis betyder Wikström Rally Team.
 

Kenneth Andersson, Jan-Olof Renberg och Marcus Nilsson showade de med, men det är ju få som är lika galna som Jan-Olof Marklund, som förutom sina härliga uppställ även låter som en sjövild älg-jägare där han drar fram med sin Lancia Delta Integrale, i sin klassiska VM-skrud.
 

Dagens 2:a, Jan-Olov Marklund och David Arhusiander.
 

Alltid lika svårt att välja bilder på denna galenpanna från Umeå AK - han har en körstil som är lika bred
som det härliga leende han ständigt vandrar omkring med på läpparna. En härlig profil i sporten!
 
 
 
 

Jan-Olov Renberg och Janne Stenberg tvingades bryta på sista sträckan, med transmissionsproblem. Innan dess hade man haft problem att hänga med i det höga tempot, och upplevde att bilen kändes lite kraftlös. Efter SS4 upptäckte man att turbotrycket sjunkit med ca 0,5 kg, och det visade sig att en slang hade börjat separera. Inför sista sträckan hade man åtgärdat problemet med hjälp av silvertejp och ett flyttat klammer, men då gick alltså troligen något i bakaxeln sönder. "Det som inte går att laga med silvertejp är trasigt" - citat från någon klok människa.
 
Marcus och Lars Nilsson slutade 4:a, 18 sekunder efter Kenneth Andersson. Spelar ingen roll hur bra han än kör med den här farkosten, jag skulle ändå helst se honom i den härliga Volvo 240 han vann DM-guld med en gång i världshistorien. Då var det musik mellan tallarna!
 
 
 
 

Kenneth Andersson och Inger Lundberg slutade på en fin tredjeplats.
 
Hur härliga dessa gubbar än är att se i skogen, så finns det ändå bara en THOMAS LAHTI!!! Vi stod nära målet på SS2, men eftersom start och mål låg så nära, så hörde vi när han släppte lös sina sjövilda Volvo-hästar, och pälsen reste sig över hela kroppen. Förväntningarna steg för varje minut som gick. Björn Eriksson stod redo och live-filmade för facebook :
 
... och jag stod där med lyft Canon. Luften vibrerade nästan av spänd förväntan, och när vi var redo för klimax... Dök det upp en liten Peugeot!
 

Lars-Erik Henriksson och Maria Aldenlöv hade bra ladd, men det hjälps ju inte, för hur hårt eller fort man än kör, kan ju aldrig en liten Peugeot jämföras på samma veckodag med en Volvo 940 GrpH!
 
 
Förstår ni känslan? Ingen skugga över Lars-Erik Henriksson som rattar sin Peugeot fantastiskt bra, och trots sin dåliga smak när det gäller bilar är han en hyvens karl också. Dessutom ser ni hur härligt ladd han hade!
Men det är svårt att leva upp till förväntningarna, när man väntar sig det längsta lång-gruset i historien, med en stor-sata-Volvo med kung Lahti bakom spakarna - och så kommer det en liten framkrafsare som nästan skulle rymmas i kofferten på 940´n! Var 1000:an fanns herrar Lahti-Wikström???
Det visade sig att man efter en fantomstyrning på SS1, tvingats bryta med kopplingsproblem på SS2 - och där stod jag och väntade förgäves. Jag kan tänka mig att det förmodligen skulle känts likadant för ett litet barn som troget väntat på tomten en julaftonskväll, och när han väl dyker upp har juklapparna tagit slut!
 

Lars-Erik och Maria fick vika ner sig i sekundstriden om tredjeplatsen i GrpH 2 wd, med ynkliga 9 sekunders marginal, mot kompisen Anders Bergström.
 
 

Ännu färre sekunder skiljde i striden om andraplatsen, där Anders och Linnea Bergström fick se sig slagna med 3 sekunder, av Staffan Johansson (vars kartläsare jag inte har namnet på).
 
 
 

Staffan Johansson, lugn och försynt som få i depån, men i skogen tar han ton med sin skönsjungande Volvo 240, och bjuder på både lång-grus och ståpäls! En fin andraplats i trimmat tvåhjulsdrivet blev dagens resultat!
 
 
 
 
 

Om det var tight mellan övriga platser i GrpH 2 wd, så stod Dan Thörnevall och Magnus Kitti i en liten egen division, då de vann med styvt 1,5 minuter!
- Det var för att Lahti bröt, var hans ödmjuka kommentar efteråt, men enligt vad jag lärt mig, så ingår det i en rallytävling att köra alla sträckor, så segern är både hedervärd och odiskutabel!

 

Men det största priset, även om det inte är särskilt stort i antal kilo än, hämtade Dan hem i Juni, dottern
Alma.
Fru Thörnevall... Nä, vad konstigt det känns, Theres både är och har alltid varit en äkta Aldenlövare!
 
Men det är nu jag ska försöka ge er chansen att förstå hur fantastisk en sån här dag ändå är. För trots den stora besvikelsen att varken få uppleva Lahtis eller min egen gubbes framfart - så var dagen ändå sååååå trevlig och rolig i alla fall! För givetvis fanns det rallygodis kvar i påsen. Tokarna från Örebro, Pia och Janne, gick nu in och tog stadig topp-plats i "melodifestivalen" - för det var en riktigt arg basröst i deras 940.
 
Skönsjungande med brutalt ladd, det var en bra sammanfattning på Janne Gustafsson och Pia Klemming, två "stöllprov" från Teknis MC (Örebro). På första sträckan blev de utan batteri till sin intercom, och hade bränsleläckage. Med det fixat var ju givetvis nåt nytt tvunget att hända på SS2, så då gick styrservon sönder. Trots det blev det en dag med mersmak, och kanske lyckas vi lura upp duon redan till vintern 2017!
 
 
Bildbeviset på att det blev en "nästan-snurr" precis i "mitt" vägbyte på SS2.
 
 
 
Pia Klemming, co-driver till Janne Gustafsson.
 

Inget fel på Raimo Tunkkari´s  ladd! Här på SS2. Tyvärr tvingades han och kartläsaren Jukka Vottonen bryta efter fem sträckor.
 
 
 
Arto Tunkkari´s Ascona B pratar vackert i skogen, och även om "Volvo´s webrar sjunger bäst", skottade det bra. Duon Arto och Martti Tunkkari slutade på femteplats i trimmat 2 wd.
 
 
Men nu kommer nästa jobbiga tillkännagivande, och det här är tufft, och det sitter långt inne... Dagens vinnare i "melodifestivalen", var en FORD!!!
Hoppas verkligen att inte mina värsta motståndare i "Volvo v/s Ford"-kampen, Bo-Göran "Boggie" Carlsson, Örjan Larsson, Mats Löfgren och Stig Hellberg, lägger dessa ord på minnet!
Men mina föräldrar har lär mig att säga sanningen, så jag får väl stå för det uttalandet och hoppas att det någon gång, helst snart, kommer en Ascona 400 som tar över tronen! Förhoppningsvis en där det står mitt namn på ägarbeviset (ler)

Hur 1000:an gick det till då? Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den dag jag skulle fälla ett sådant påstående, och dessutom mena det! Men så hade jag väl inte heller räknat med att Peter Engström skulle sälla sig till samlingen av "återfallsförbrytare" i sporten, och det i en fd Latvala BDG-Escort! Herrejösses som han vrålade bland tallarna i skogen! Nästan så långflätan reser sig på huvudet när jag sitter och tänker på det i efterhand! Magiskt är en underdrift, men jag har inte ord som beskriver det bättre och mer rättvist!
 

Peter Engström och Thomas Nilsson slutade tvåa i Appendix K
 
 
 
 
 
Peter hade sekundstrid med min gamla idol, Kenneth "Förhandlarn" Johansson, men la krokben för sig själv då han gjorde en dikesvisit och tappade en dryg minut. Även Leif Jonsson var inblandad i Appendix K-striden, men tvingades ge upp med en oljetryckande motor i sin Ascona A.
Häftigt i sig att herrar Johansson x 2, dvs Fröis och hans kartis Per "Norrman" Johansson, som firade 40 år med Kanonrundan, fick göra det med klass-seger! För er som inte känner Per, så kan jag meddela att han är knappt "rumsren" när han sätter igång, och han kan nog baske mig få till och med en gråsten att le!
 
Kenneth & Per Johansson vann med 15 sekunder till godo på Peter Engström, i Appendix K.
 
 
 
 
 
Curt Jonsson och Lars Nilsson blev trea i Appendix K, 10 sekunder efter Peter Enström på andraplats.
 
 
 
 
Leif och Daniel Jonsson inledde med sträckseger i klassen på första sträckan, men fick ge upp efter SS2, då
Asconan började trycka olja.

 

"Grattis kompis, det här gjorde vi bra", var nog inte riktigt vad som rann ur ordflödshålet på Per "Norrman" Johansson, men det var nog ungefär det han menade i alla fall, då man precis konstaterat att man vunnit klassen (Appendix K)
 

Så här såg de ut på den tiden de hade mindre silverfärg i håret.


Så här ser duon ut idag.
Per "Norrman" Johansson är pappa till hårdrocksgruppen Sabattons nya gitarrist. Själv håller han här precis på att göra en lap-dance eller ta några steg ur den döende svanen... Eller nåt!
 

Månstråket 1976, tävlingen efter Kanonrundan det året.
Dessa bilder har jag fått av Per "den tokigaste" Johansson, uppenbarligen en hamster han med. Här är nämligen beviset på att herr Fröhandlare haft en folkvagn i sin ägen - men klok som han var sålde han den till den tokigare av de två Johansson - som enligt vad jag vet inte ens är släkt med varandra.
 
Denna tokiga man har även kvar kvittot för inköpet av sitt första kartläsarbord!
- BY-pass ventilen var till VW 1500-finntrimmad (samma trim som waldegård) med solex 40 från merca 200 mm...(enkelportstoppar)..Kenneth körde aldrig tävling med den utan bekymrerna med VW fick jag ta över, berättar galenpannan Per Johansson, vars äventyr jag gärna skulle göra en helt egen bok om!
 

Lars "Pålacken" Johansson, och något som känns extra bra att skriva, Mattias Smedberg. Mattias har fått problem med nacken, och avstod vinterns tävlingar. Men när det var dag för Kanonrundan kunde han inte låta bli att åka med sin radarpartner.

Här ser ni kanske varför den här mannen tillhör mina absoluta favoriter att fotografera! Det går brett och det går fort - precis om man ska ta hand om en Volvo!
 
 
Det skadar ju inte direkt att bilen dessutom är jäkligt snygg!
 
 
 
 
Bröderna Göran och Kurt Ahlström fick bryta efter fyra sträckor, efter att ha haft sekundstrid om andraplatsen med Alexander Pettersson.
 
 
 
 
Dagens tvåa i VOC, Alexander x 2, men till vänster Pettersson och till höger Helmersson.
 
 
 
 
Erik Wiklund och Tommy Berggren, i min mammas gamla shoppingvagn! Härlig laddning med "Jaffy" som vi kallade den här rödingen på vår tid. Det här är ju vad 940´s är skapt till!
Erik och Tommy slutade fyra i klassen.
 
 
 
 
Lars Vennberg och Johan Peteri slutade på en fin tredjeplats.
 
 
 
Mathias "Lill-fröis" Johansson hade problem med att få upp bilen över 140 km/h och tappade förmodligen eoner av tid på de snabba vägarna, men åkte stilrent och snyggt där jag stod och studerade. Mathias har ärvt lagom jäklar-anamma av sin far (Kenneth "Fröhandlarn" Johansson) i kombination med en stor skopa klokhet av sin mamma Siw - den här racevalpen tror jag på!
 
 
 
 
 
 
 
Dennis Rådström med "Vakant" i högerstolen, är son till rattvirtuosen Arne Rådström. Hans framfart har kunnat ses i bakhjulsdrivna farkoster, men uppenbart räcker skillsen även till framkrafs, då unge herrn i lånad Golf slog till med stor-seger i Ekonomi-klassen.
Min galna pappa brukar säga att jag fått mitt förstånd av mamma - för han har minsann sitt kvar. Omsätter man den tesen när det gäller körskicklighet, måste Dennis mamma snudd på sakna körkort, för pappan har då sin körskicklighet kvar!
 
 
 
 

Årets förbundsmästare, Jonas Snäll och Joakim Wikström fick kasta in handduken efter fyra sträckor.
 
Hendrik Andersson och Ida Johansson tog sig ungefär lika långt, eller kort - definitionsfråga, men med tanke på vägkvaliteten är nog de flesta överens om att "kort" är den korrekta benämningen.
 
Rickard Bergström är äntligen klar med sitt nybygge, och slutade tvåa i klassen.
 
 
 
Lisa Mannberg, en av oss många race-valpar i skogen idag, var trevligt sällskap på SS 2.
Esa Makslahti och Uffe Lindberg slutade på en fin fjärdeplats i Ekonomi-klassen.
 
 
 
 
 
Kjell Grage med "Vakant" i högerstolen stod på bra, och slutade trea.
 
 
 
 
Värmländska Fredrik och Bengt Lank slutade femma, men skulle lätt ha vunnit publikens pris med sin vackra PV!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Profiler av olka slag - Torbjörn "Still" Johansson och Mikael "Maniac" Antonsson.
Junioren Emmy Berglund med Leif Burman i högerstolen, stod på som bara den i skogen, och nosade gubbarna i standardklassen i hasorna då hon vann Junior-klassen med sin Golf. Detta trots att den lät väldigt lat bl a i långa stigningen undertecknad bevistade på SS5. Imponerande!
 
Maja Rönnqvist hade också denna "Vakant" i högerstolen (svettigt för den stackaren!) och hade bra fart med sin 240, även om hon den här gången fick se sig slagen av Emmy Berglund.


Historiens vingslag över Boden-skogen! Joginder Singh´s safari-vinnare från 1965 fanns med och körde uppvisning!
 
 
 
 
Kjell Lundberg och Sigurd Rege jobbade som biståndsarbetare i Kenya, när man hittade denna historiska PV. Buren fanns kvar i bilen, men det är många timmars renovering bakom det skick bilen har idag. Kjell och Sigurd äger bilen tillsammans, men bilen står registrerad på Kjell. Michael Högström (bilden) fick äran att ratta bilen på Midnattsolsrallyt 2013, och likaså nu i Boden. Lars Holmqvist fick hålla i kartan båda gångerna.
Att dessa herrar med bil kom upp till Boden, beror på att det finns en bilsamlande herre vid namn Leif Berg, som har ett extra hjärta som klappar för PV. Han jobbade för att få upp flera PV-bilar, men fick nöja sig med Fredrik Lank och denna Safari-PV. PV-intresset grundar sig i att Leif som ung drömde om en röd PV Sport 65, men då som 18-åring räckte bara plånboken till en 57´a. Idag är drömmen uppfylld, för hemma i garaget står en röd 65´a, som han egentligen själv skulle deltagit med, men dygnets timmar räckte inte till den här gången. All heder till det jobb Leif lagt ner, för det var verkligen en häftig grej att få se denna bil i skogen!

 

Robert smyg-deppar i skogen när han tror att ingen ser...
Kartis-Hollis fick tröst av sina finaste tjejer.

Mamma-Siw och silverrävarna - undrar vad de egentligen tittar på?!
Kan det möjligen vara Ingemar Gezelius film med det förrymda bakhjulet?!
 
Ok, jag bjuder på den då - både jag och Linda Isaksson ogillar bestämt att stå på den här sidan om kameran, men då Linda fyllde 25 dagen till ära och jag fyllde 25 dagen efter, och vi tillsammans hurrades av hela församlingen, fick vi ändå ställa upp. Bilden tagen av Theres Thörnevall.
Resultatstudier av Peter Engström och Torbjörn Johansson
 
Kenneth Andersson fick ett extra-instiftat pris - nämligen sin egen innerskärm som han lämnat i skogen.
 

"Galenskaparna och Before Shave" - världens bästa Hans "Moro" Aldenskrot sköter tävlingsledningen med
bravur.
 

"Galenskaparna och behöver-int-shave" Linnea Bergström transporteras av Lars "Maybe need to shave" Schöden.
 

Även roliga dagar har ett slut, och även om känslan är att de gärna skulle få vara dubbelt så långa, så
tror jag få av oss skulle orka med det egentligen. För nog somnade man ovaggad, med ett brett leende
på läpparna! Ett stort TACK till NMS Boden med tävlingsledning, funktionärer och alla dårar som tillsammans
gjorde dagen minnesvärd! Ses nästa gång!
 
// Lev å må
 

Kinder-status på påsk-racet i Kalix!

2016-03-26
Vilken dag det här blev! Kan bäst sammanfattas som ett Kinder-ägg (på självaste påskafton). Där är det förvisso bara "tre önskningar i en" (enligt reklamen), men den här dagen var det snudd på att alla mina önskningar slog in! Tyvärr kan ju inte alla man tycker om vinna samtidigt, och givetvis fanns det nån plump i protokollet - men närmare en perfekt is-dag än det jag har upplevt idag, det tror jag är svårt att åstadkomma!
 

Dennis Bergström fick assistera NSD´s Maria Engström-Andersson att hitta ett bra "hål" till att lämna bilen.

Depån var förlagd alldeles intill långa målkurvan, men tyvärr låg solen lite taskigt till för skuggbildning i nosen på bilarna. Min kollega på NSD, Maria Engström-Andersson, är betydligt duktigare på det här med bilder än vad jag är, och ville vandra iväg direkt. Men jag har ju lite svårt att slita mig från depån, så jag blev kvar. Skulle lifta med Roberts kusin, Stig Lundströmer, som körde bärgare - problemet var bara att det inte blev nån bärgning. Till slut tog jag mig ändå till innerplan, men där träffade jag ju besiktar-gänget, och vem kan slita sig från dårar som Staffan Rönnmark, Fredrik Johansson och Janne Forslund, utan att slänga lite käft?! Det fick ju till följd att jag inte tog mig längre än innerplan innan långnabben släpptes iväg. Helt ärligt stod jag inte på ett riktigt bra fotoställe förrän andra rundan av långnabben - men vad 1000:an, jag har fotat i depån, jag har fått slänga massor av käft, och jag har haft en galet rolig dag! Jag vet ju att Eilert Gezelius tar en massa magiska bilder, så är det mästerverk ni vill se kan jag rekommendera Motor Norr-gruppen på facebook. När ni ser bilderna här på bloggen, kan ni väl tänka så här : "Ok då, men tjejen hade i alla fall skoj!".
Som parentes kan jag tillägga att när jag väl vandrat mig genom halv-djup snö, till banans bortersta kurva, då bröt en bil, precis där jag stod, så bärgar-Stig parkerade nästan vid mina fötter!
Slut-svamlat, dags för tävlingen :
 
Jag måste bara inleda med att visa er två guldklimpar som sällan syns, men om de inte finns på plats så märks det tydligt!
 

Nils-Olof Johansson, en klippa när det gäller resultatservice och datorer!
Elisabeth Eriksson, möter en alltid med ett glatt leende och ett klingande tonfall, närhelst man möter henne eller sätter sin fot inne i ett sekretariat - sedan många år flitigt arbetande för både Kalix, Morjärv och Överkalix, i synnerhet när det gäller istävlingar.

Dagens första junior-heat vanns av en ny bekantskap för mig, Andreas Bäckman, tävlande för Luleå MS. Fredrik Tiger har ett finger med i spelet som nåt slags mentor för den här grabben, och nog verkar han ju ha lyssnat på både ett och annat, inte bara när det gäller bilvalet! (BMW M3) Märkeskollegan, Julia Lundqvist, hade full fight med Madelene Axberg, än en gång, och de här tjejerna står verkligen för stor underhållning, i synnerhet då det är rena och fina tag trots att man växlar placeringar x flera! I första racet blev Eddie Lindvall-Carlsson 2:a, men det var så tight mellan honom och Julia, att inte ens Julia själv visste vilken del av pallen hon skulle stå på, vid efterföljande prisutdelning.
Andra racet var det Julia som var rappast iväg, men efter några varv fick hon vika ner sig för Andreas som var vass idag. Men ni ska inte tro att hon gav sig för att hon blev omkörd! Det blev full kubbning ända till mål! I den här klassen skulle jag vilja dela ut 2 st RM-tecken, men mitt ord väger givetvis inte tungt. Min åsikt är att det är väldigt svårt att få ett rättvist system, när man plockar poäng i olika bilklasser, men tävlar om samma medalj. Det har inte varit någon succé när vi haft så i rally DM, där grpH 2 wd och 4 wd tävlat om samma mästerskap under ett antal år, och därför är det ändrat även där så det numera är separata DM-tecken.
Sebastian Nilsson är den som kommer att tilldelas guldmedaljen, men jag utropar Madelene Axberg som inofficiell mästare tillsammans med honom - så här på min egen blogg har jag ju svårt att se att någon kan hindra mig!

Sebastian Nilsson, nybliven riksmästare bland juniorer. Hans stiliga S40 har tyvärr inget att sätta emot de 2150-bilar som övriga juniorer valt att tävla med. Det hade dock varit skoj att se Sebastian mäta sig mot juniorer i liknande bilar, för nu hamnade han lätt i skymundan, trots väldigt städad och fin körning.

Andreas Bäckman och Eddie Lindvall-Karlsson. Eddie blev 2:a i första racet, men kom inte till start i det andra. Tillförlitligheten på Kadetten har inte varit som jag misstänker att familjen Lindvall, med farbror-Göran i spetsen, önskat. Andreas Bäckman kom inte bara till start i båda racen, han var även först i mål! Kul med nya namn i de yngre leden, och extra roligt när de kör så här fint!

Med risk för att bli tjatig, men även denna tävling bjuder jag på en kavalkad av bilder på Julia Lundqvist och Madelene Axberg. De här tjejerna har verkligen charmat objektivskyddet av min Canon!
Morgondagens racing-elit?! 1 Andreas Bäckman, 2 Eddie Lindvall-Karlsson, 3 Julia Lundqvist.
Rally-dubbsklassen är lite svår att ha koll på, eftersom det i likhet med juniorerna prisbedöms efter olika bilklasser. Dock har det ju varit fler bilar här, och om jag inte är helt fel ute har det funnits deltagare från tre olika kategorier i årets serie. Men ljuspunkten med den här klassen, är att den till skillnad från övriga klasser har vuxit med tidens gång, och denna finaldags startfält var det största hittills i år! Kent "Kent-Isak" Isaksson inledde säsongen i stor stil, och så ut att gå mot ett klockrent RM-guld. Men så började det gå grus i maskineriet i både folkvagn och gubbe, och var den ena kry var inte den andra det. Idag var det växellådan som krånglade, och trots avsáknad av ett flertal växlar, slutade han trea i dagens första lopp - trodde han och hela publiken, ända till domarjuryn hade tyckt till. Det visade sig att en sammanstötning med en kollega på banan, hade bedömts så kraftig att Kent-Isak uteslöts och nollades i protokollet. Nu blev det riktigt tufft i protokollet. I synnerhet då Anders Andersson grusade sina guldambitioner via haveri nånstans i drivlinan, har gått genom mina öron att det var nåt med växellådan, men det låter jag vara osagt, blev det en ännu öppnare historia.
 
Första racet vanns av Kalix-föraren Anders Danell, som körde som ett skållat troll! Tvåa blev Henry Nilsson, som äntligen fått ordning på sin Golf. Henry hade planerat full säsong, och hade dessutom lagt ner extra mycket krut på att verkligen få fart på bilen, som fått extra många timmars kärlek efter fjolårets krasch. På Motor Nord hittade man nya friska kusar, och en nöjd Henry åkte hem. Men så fick bilen för sig att inte starta, och sen rann säsongen på, och innan Henry fått ordning på torpet var det dags för final. Den här karln började tävla 1976, det innebär att i år firar han 40 år i bilsportcirkusen! Gott folk, det om något är det värt att lyfta på hatten för! Som han körde också! Jag vill bestämt hävda att jag aldrig tidigare sett Henry köra så bra som han gjorde idag, och då förstår ni att den här andraplatsen var bara början!
 
Anders Danell tog sin första seger på is, och det var silver i håret även på hans kollegor på pallen i dagens första race, med Henry Nilsson på andraplats och Kent-Isak på tredje. Kent-Isak uteslöts senare för ojuste körning.
Kent-Isak har förevisning om hur han ansåg att situationen som ledde till hans uteslutning egentligen gått till. Det finns alltid olika sätt att uppfatta en situation, och det är sällan domare och förare är överens i frågan. Själv var jag i fel ände av banan för att kunna ha en åsikt. Svårt att tro att den här gubben är 68 år! Korrigerar mig, det är ingen "gubbe", utan en pojke som haft gott om tid att skaffa sig livserfarenhet!
 
I andra racet fortsatte Kent-Isak att kämpa på med sin allt mindre fungerande växellåda, och till slut började Folkvagnen låta allt mer plågad, och det blev till slut ett stort ras i fältet. Lars Wåhlberg, som vann andra loppet i Morjärv förra helgen, var långt ner i dagens första race. Men nu var han på åkhumör, och som han gång efter gång satsade på extremt ytterspår i långa målkurvan! Mäktigt att se, och det plockades ett antal placeringar på det viset. Men bakom honom hade den tidigare omtalade Henry Nilsson hakat på i uppåkandet, och den här dagen var han som pånyttfödd! Han bjöd upp till full fight med Wåhlberg, och det växlades placering ett antal gånger. Till slut var det som en riktig "fairy-tail", då Henry lyckas gå om en sista gång, i sista kurvan och knipa segern! Efter 40 år kom den första riktigt stora segern, och det när kroppen protesterar så till den grad att det skulle kunna klassas som en seger varje gång Henry tar sig i och ur bilen för egen maskin! Henry har ju funnits med så länge, och varit med om så mycket motgångar, att man liksom slutat oroa sig för att han ska kasta in handduken och ge upp. Men faktiskt har tanken slagit honom :
- Jag sa att om jag åker på nån stor smäll i år igen, då lägger jag av! Jag upplyste honom om att jag misstänker att inte ens han själv trodde på det uttalandet, varefter han tittade på mig med glitter i blicken och sa :
- Nä, jag vet, och Benke (Bengt-Erik) sa att det ville han ha skriftligt på! Räkna med Henry även i framtiden, det här är en fighter ända ut i fingerspetsarna! Förresten, när jag nu nämner Benke Nilsson, så tog karln till slut sitt förnuft till fånga, och gjorde comeback i sonens S40 VOC idag, efter nästan ett och ett halv decenniums frånvaro. Härliga dueller tillsammans med övriga VOC-dårar, där Göran Ahlström än en gång drog längsta strået med sin 240. När jag mötte Benke i depån efter tävlingen, var han fortfarande iklädd föraroverall, och det bara lyste om honom som hos en vilsen själ som äntligen hittat hem. Men eftersom jag tjatat på honom om en comeback, var jag ju tvungen att liksom understryka saken, ni vet så där i sann "vad-var-det-jag-sa"-anda. Svaret blev : - Så jäkla roligt! Jag fattar inte varför jag ens slutade en gång! Det är motorsport det, så jäkla kul är det faktiskt!
 
I andra racet växlades det ledare många gånger. Kent-Isak tog kommandot från start, men hans allt sämre fungerande växellåda, gjorde honom snabbt till ett rundningsmärke. Även Anders Danell tog hand om taktpinnen för en stund, men det vore väl ett mirakel om en folkvagn skulle hålla mer än en tävling i följd?! Eller vad säger ni Per-Erik Niemi och Jan Forslund?! Lars Wåhlberg skuggade hela tiden i hasorna, och var upp nån sväng i ledning - men hela tiden var det nån annan som ville ha ett ord med i spelet. Inte minst Henry Nilsson, som firade 40 år i sporten med att köra bättre än någonsin med sin Golf!
Bengt-Erik Nilsson fann sig till slut övertalad av många med mig som tjatat många år efter comeback, och lånade sonen Sebastians S40 VOC. Extra roligt att det blev ett gäng i standarbilsklassen, som räknar separata poäng i kombi-klassen, så det blev fina och roliga dueller i både främre och bakre delen av fältet. Här har Benke 50% av Bodens mysigaste brödrapar bakom sig, Göran Ahlström. Göran drog dock det längsta strået i båda tävlingarna. I första racet var Göran rent uppe på pallplats (då Kent-Isak uteslöts), sin klart motorsvagare bil till trots (i jämförelse med 2150 cc RC).
Kent-Isaks Herbie-look-a-like.

Anders Danell skuggas av Lars Wåhlberg, som åkte extrema ytterspår i målkurvan varje varv.
Göran "Kangen" Ahlström - en riktigt go gubbe, en duktig rallyrattare som dock verkar ha extra bra fallenhet för arena. Har någon FM-titel från racingspecial i bagaget, och har visat topp-form från första inhoppet på isen i år. Synd du inte kom på den här idén tidigare Göran - och uppenbarligen är du snällare med växellådorna än i skogen också!
Rally-fantomen Alexander Pettersson hade bra fart även på bana, men fick se sig slagen av "ärkerivalen" och vännen Göran Ahlström, i... om jag inte missminner mig samtliga deltävlingar man ställde upp i. Ibland går ålder före skönhet - that´s Life!
Lars Wåhlberg slutade tvåa i dagens andra race, och det gjorde honom till RM-vinnare, med tre poängs mariginal!
 
Det var inte bara ett varv vi bjöds på denna underhållning av Henry Nilsson och Lars Wåhlberg - varv efter varv hade man skiftbyte på ledarpositionen, och enligt vad jag kunde se var det rakt igenom juste takter! Hatten av!
 
För en stund var det Kalix MK´s Mikael Johansson som skuggade Henry Nilsson, men Lars Wåhlberg tog snart tillbaka andraplatsen.
Alla som känner Henry Nilsson, vet att det är en smärre bragd bara att han tar sig i och ur tävlingsbilen, och fram- och tillbaka till prispallen. Henry har varit med om två svåra olyckor på vanlig väg, där den första föranledde byte av höftleder, och den andra kraschade sönder de nya reservdelarna. Därefter har det blivit en och annan smäll på isen, men det är många som har mycket att lära av Henry, mannen som aldrig ger upp - och titta nu bara, 40 år in i karriären tar han sina största skalper hittills! Den här askunge-sagan får gärna fortsätta länge till!
Nyblivne RM-vinnaren Lars Wåhlberg var minst lika glad som segraren i tävlingen - och det är extra kul att se denna glädje när man vet vilken fight som just utspelats på banan till vänster i bild!
Tre glada prispalls-invåndare : 1 Henry Nilsson, 2 Lars Wåhlberg, 3 Micke Johansson. 

Tack för underhållningen grabbar! Grattis till RM-titeln Lars Wåhlberg, och jäklar så skoj att en gammal Volvo 142 är still going strong! Silvret gick till Anders Andersson och brons till Kent-Isak.
 
Kortnabben såg ju länge ut att bara bli ett långt segertåg för Tommy Carlström, men som vanligt måste oturen grina honom i ansiktet, och i kraft av Daniel Loggerts dubbelseger i Morjärv, var det plötsligt liv i serien igen. Tommy hade under veckan fixat motorn för andra gången den här säsongen, och jag är så stolt över den här karlns vilja och egenskap att aldrig ge upp förrän det verkligen är över! All heder även till Stefan Tedestam, som slitit hårt även han, i kraft av motorbyggare till otursmotorn. Det lustiga i kråksången är att Loggert åker med en i princip identisk motor, med samma motorbyggare bakom sig - och det har spekulerats i vad det är som gått fel för Tommy - då båda teamen är seriösa ut i fingerspetsarna. Idag kom tyvärr replik från Loggerts bil...
Inför start diskuterade jag med Tommy om hur hans plan såg ut.
- Tar jag starten så går jag för seger, för vinner jag första racet är guldet klart!
Starten gick, Tommy åkte iväg som skjuten ur en kanon, och körde som om han hade stulit bilen! Dagens bana var också en bana som passar honom som handen i handsken, för när det blir snabba banor, då är Tommy extra vass. Han bemästrar alla ban-typer, men på banor som dessa glöder han!
Bakom honom tog Loggert rygg, med full huggning bakifrån genom Johan Riström, som i likhet med Carlström verkligen blommar ut när det blir mer likt banracing. Men först fick Johan problem och började tappa lite mark, vilket visade sig bero på att servopumpen gett upp, och med de hackiga rattrörelserna som blev då, är det svårt att hålla jämna steg med förare i Loggerts caliber. Han passerades också av Mats Savilahti, som verkligen fått upp ångan i sin Ford final-dagen till ära. Loggert hängde på bra bakom Carlström, även om han inte låg i attack-läge, men så slog oturen till mot honom och även hans Honda-motor gav upphov till ett stort rökmoln som såg dyrt ut! Tack och godnatt Loggert, och grattis Tommy Carlström till SM-guld nr 3!
Jag hann aldrig fram till Team Loggert innan de tackade för sig och åkte hem, men det pratades om något om kamkedjan - nån sån har man inte på en Volvo, och i min bröstmjölk har det bara serverats B20 och B23 - så som den Volvo-fan jag är, går jag inte djupare in på den analysen. Tråkigt var det i alla fall, för Loggert är en färgklick på banan! Även om jag fortsätter att tycka att han var ännu trevligare att se när han åkte Ascona B - har förövrigt äntligen kommit på vad den bokstaven står för - B = Bäst!!!!!!! (ler)
 

"Tar jag starten går jag för seger" - det var ord och inga visor, och precis vad Tommy Carlström gjorde. Här före Daniel Loggert i full fight med Johan Riström.
 
Martin Åberg och Johannes Lundberg var oskiljaktiga som siamesiska tvillingar denna dag - kanske för att banans utformning passade dem lika bra?! Här Johannes Lelu-sponsrade bil först i bild.

Precis här går Daniel Loggerts gulddrömmar upp i rök - då kamkedjan gick av på hans Honda-motor.

Mats Savilahti, som vi vant oss att se i en ilsket grön Volvo 240 i främre delen av startfälten, fick idag upp ångan ordentligt med sin Ford, och knep dubbla andraplatser.

Snacka om att två dagar med bara en veckas mellanrum kan utfalla så olika - förra lördagen var det dubbla viktorior och sergeryra i det Loggertska teamet. Den här dagen kan jag tänka mig att det blev att dränka sorgen istället...

En nöjd vinnare, och därmed numera 3-faldig SM-vinnare på väg mot prisutdelning, Tommy Carlström, vilken arbetsseger!
Något som aldrig kan fejkas, är äkta glädje! Här är det gruppkram med brorsan och mekarna som gäller, och trots att han borde vara galen av glädje, kunde man i det här ögonblicket främst se lättnad hos vad som givetvis ändå var en överlycklig SM-vinnare! 
Johan Riström ser över maskineriet, och konstaterar att den här gången var det inte värre än en trasig servopump. 

Kortnabbens första race : 1 Tommy Carlström, 2 Mats Savilahti, 3 Johan Riström
Speakern Lasse Lundbäck intervjuar nyblivne 3-faldige mästaren, som dessutom lyckades försvara sin titel från 2015. Trots att man brukar anse att det "är nåt speciellt med första gången", så är detta den seger Tommy värderar allra högst, för den här bilen är han själv "pappa" till. Ganska anmärkningsvärt att de tre gulden bärgats med tre helt olika bilar : Ascona B, Lexus och Honda.
En av dagens många viktiga kuggar som förtjänar hjältetitel - Lasse Englunds traktorchaufför Samuel, som var en av flera duktiga plogare under dagens tävling.
Tommy Carlström var lika pigg bakom ratten även i andra racet, trots att han redan kunde titulera sig 3-faldig SM-vinnare. Ännu en seger i stor stil. Mats Savilahti såg ut att ha rikitigt roligt denna dag, och var den som närmast skuggade Carlström. Johan Riström hade fått ordning på inhyrda Peugeoten, och skuggade honom i hasorna. Men så slog den där jäkla oturen till IGEN! Mitt framför fötterna på mig, gick säsongen upp i rök. Enligt uppgift beroende på att oljepluggen släppt... Motorsport är roligt, men det kan vara ack så grymt också! Savilahti höll andraplatsen i mål, före Björn Eriksson som visade på bra form i vacker-vädret på Kalix-älven.
 

Till andra kortnabbsracet hade jag äntligen vandrat mig till en fin-fin kurva i banans bortre del. Hade jag vetat att jag skulle få så här trevligt sällskap kanske jag hade vandrat dit tidigare?! Kan tyvärr inte namnge alla, men herrarna till höger i bild torde vara tämligen välkända, åtminstone i det nordligaste distriktet; Lars Åkerström och Bengt Asserfeldt.

Andra racet vann Tommy i stor stil, och det gick nog i ren eufori och fullt segerrus!

Johannes Lundberg uppvaktades av Johan Riström...

... men snart var han tillbaka i full fight med sin 240-kollega Martin Åberg!

Johan Riström åkte vackert, så länge det varade...
... för har det gått troll i något så har det! Nu kan det dock ha varit frågan om värsta felet hittills, då det var oljepluggen som flög... Håller tummarna att det inte hunnit skada några vitala delar!

Mats Savilahti hade klart brutalast kurvtagning på den här delen av banan.
 
 
 
 
Johan Riströms sorti från comeback-säsongen 2016, blev på Stig Lundströmers stiliga Falck-bärgare. 
 

Johan Riström och Johannes Lundberg - försöken till SM-skägg lönade sig inte med guld för någon av dem denna säsong, men jag håller tummarna för att båda två ger sig på samma mission 2017!

Johan Riström förklarar något för pappa Folke och bilägaren Ingemar Bjöörn. Helt inne i bilens värld, svarade han "nej" på frågan om den lilla knatten i bild är hans son - men han korrigerade sig snabbt och sa att så var det ju visst! Finns det kanske hopp om familjen Riströms race-framtid ännu ett antal år?!
 
SBF sätter den slutliga SM-poängen, så som ni säkert förstår är det preliminära resultat jag kommer med.Dock är jag rätt säker på att även den slutgiltiga tabellen kommer att utropa Daniel Loggert som silvermedaljör, trots att han givetvis inte kom till start i andra racet, och jag bronspengen gick till Johannes Lundberg. Återstår att se vad som är fakta, när de finska deltagarna som inte kan ta SM-poäng blir utlyfta ur tabellen, men jag tror mina höftskott kommer att stå sig rätt bra.
 
Långnabb, långnabb, långnabb! Idag var det kul på riktigt, i synnerhet första racet! Benny Larsson hade fått ordning på Porschen, och for som en kanonkula av startplattan, snäppet efter Fredrik Tiger som deltog utom tävlan med sin fyrhjulsdrivna Ford Supercar. Några varv var det också full kubbning, men sen började Benny av någon anledning tappa mark och åkte rutschkana allt längre ner i fältet. Jag trodde det var fel på bilen, men det visade sig att Benny ramlat under veckan och slagit huvudet i isen, varefter han fortfarande hade ont i framförallt nacken. Porschen har som bekant inte den största cupén, och tränger man dessutom dit en störtbåge blir det inte alls gott om plats. De enorma krafter man utsätts för i långnabben, gjorde att Benny slog huvudet i bågen gång efter annan, och till slut kände han att han inte orkade mer. Nu har han lovat mig att uppsöka läkare under veckan, och jag hoppas verkligen han gör så också! Till pappa hade han dessutom berättat att han inte vågar riskera något, för han anser sig ha minst 10 år kvar i maskin-branschen - om inte jag är alldeles fel underrättad har Benny uppnått den ålder normala människor klassar som pensionsåldern (66 år), men vem har sagt att bilsportutövare är normala?! Det är väl en himla tur att vi inte är det!
Om någon trodde att Niklas Mörtsells framfart i Morjärv var en engångsföreteelse, att det var den lite knixigare bantypen som passade hans körstil, så var det bara att revidera den teorin omedelbums! Han åkte lika vackert i första racet i Kalix, och blev tvåa bakom Tiger, men i praktiken var det alltså andra segern denna debutsäsong i långnabb! Placeringen bakom honom tog regerande mästaren Niklas Sandström, som i elfte timmen äntligen hittat rätt med allt mickel i sin BMW. Håkan Johansson såg inte alls ut att trivas, trots att bantypen borde passa både hans körstil och hans PV. Men trots den blygsamma placeringen, fick jag ändå äran att inkassera en kram från en numera 18-faldig SM-vinnare! Det bästa är att Håkan lovat mig att verkligen ge Stig Blomqvist en match om att vara mesta mästaren i SM-sammanhang.
- Det var mitt mål redan innan jag slutade, klart som fan att det är mitt mål även nu!, meddelade en glad mästare.
Jag kan inte låta bli att skicka en passus till hans son, Kristoffer Johansson, som valde skotern före PV´n denna påskafton : - Jag hoppas du hade lika kul som oss Kristoffer, men jag tvivlar! Men du är välkommen åter i depån nästa år, för du saknades!!!
 
 
Ordning på torpet, då Mats Öberg och Daniel Nyman fanns med på isen. 

Om nån i sina vildaste fantasier hade trott att Benny Larsson och hans Porsche bara fanns på plats för att finåka - då hade man alldeles fel! Som han kastade in Porschen i kurvorna, och hur han utmanade Tiger medan hälsan medgav det. Benny lovade inget, men jag hoppas verkligen vi får se både honom och Porschen i startfältet 2017!

Lika läcker som det fina vårvädret, är denna galet snygga Porsche! Lika häftigt att en numera 66-årig is-kung hittat tillbaka till sitt rätta element!

Niklas Sandström och Håkan Johansson hade fin fight, där Niklas gick vinnande ur duellen.
 

Kjell Persson i sin vackra springare. Bilens gamla ägare, Tomas Wirén fanns också på plats på isen, dagen till ära. Tyvärr utan min vetskap, så några bilder kan jag tyvärr inte bjuda på den gamla is-fantomen!
 

Mikael Lundström, bror till oturs-gubben Niklas Lundström - måste erkänna att depån var lite tom utan Niklas närvaro - får verkligen hoppas att båda bröderna kommer till start även 2017!

Niklas Mörtsell i Johannes Lundbergs "sommar-bil", tillika Fredrik Schefströms gamla pärla.

En katt bland hermelinerna - Fredrik Tiger tog chansen att lufta sin Supercar Ford, givetvis utom tävlan då den både är fyrhjulsdriven och för hormonstinn. Positivt i kråksången var att bilen faktiskt tog sig i mål två race i rad -vågar man hoppas att det trasiga felet har blivit ett helt fel?! För fel är det ju alltid om det är en Ford! Eller hur Örjan Larsson, Stig Hellberg och Mats Löfgren?!

Den enda bilen i depån, som rent skönhetsmässigt kan matcha Benny Larssons Porsche - Håkans PV måste vara Sveriges snyggaste PV!
Niklas Sandström passerade mållinjen, och sen var det bara att springa för ett meteorregn som drog in...

... dock visade sig meteor-bitarna förmodligen vara nabbar eller gummi, för kvar på isen låg en slitbana...

... och en kort bit bort stod en BMW som var ovanligt låg på vänster fram.

En segertrio som i SM-sammanhang är en duo - då Fredrik Tiger endast deltar i tävlingarna, men inte kan ta några SM-poäng : 1 Fredrik Tiger, 2 Niklas Mörtsell, 3 Niklas Sandström

Niklas Mörtsell tycker inte om när jag jagar honom med min Canon, men uppenbarligen börjar han vänja sig, för nu bjuder han t o m på solskens-leenden!

Kjell Persson borde börja vara mannen med flest säsonger i isracing, och framförallt flest sammanhängande. Jag har för mig att vi fick sakna honom någon säsong, men av de som idag är aktiva kan jag nästan satsa ponnysvansen på att han är den mest uthålliga!
 

Tänk vad man kan hitta i en depå! Pappa frågade om jag kände igen gubben som står till vänster om honom i bild. Hmmm... Nä, det kunde jag ju inte på rak arm säga. Kanske är jag förlåten, för det var 32 år sedan han senast körde - Men visst är det fler än jag som minns vår finländske vän Fjalar Björklund?!
På tal om vad man kan hitta i en depå - där stod helt plötsligt foto-kungarna Lennar "Lelle" Hansson och Eilert "Gezze" Gezelius, och då kan man ju inte göra annat än att rulla ut röda mattan!
Bakgrunden är egentligen att Lelle skrev på sin facebook att han och Gezze förväntade sig röda mattan i Kalix, givetvis med Lelle-glimt i ögat. Men mig ska man ju inte ge lillfingret... Tyvärr hittade jag ingen matta, så det fick funka med en filt. Sen kom jag ju ihåg att Gezze är färgblind, så förmodligen hade inte ens färgen nån betydelse. Det fantastiska var i alla fall att båda blev tyst! Hade jag vetat att det var så lätt att få dessa herrar att tappa fattningen, skulle jag ha tagit med mig den "röda mattan" för länge sen! Frågan är nu bara vad jag måste hitta på till nästa gång, när Nikon v/s Canon-kriget fortsätter?! Dock måste jag ju tillägga att i det kriget slåss jag och Gezze på samma sida! (ler)
 
 
Det var inte "färdig-hittat" i depån än, för där stod helt plötsligt två rallysnubbar från 80-talet, nämligen Saab-åkande Börje Wikström (vä) och numera cykel-åkande fd Volvo-föraren Kurt Stenberg. Kurt som inte var på tak under sina första 29 tävlingar - men som sedan rullade den 30:e och några till av bara farten!
 
 

Gamla race-gubbar dras till varandra - här har pappsen och Fjalar fått sällskap av Roger Sundström.

Maria Engström-Andersson intervjuar Tommy Carlström.

Otursmotorn som till slut gav med sig och höll hela finaltävlingsdagen!
Kortnabbens guld-gäng!
 
En hel hög med guld, närmare bestämt 21 SM-guld på samma bild! Tommy Carlström har 3, och Håkan Johansson har 18. - Jäklar vad länge jag måste hålla på för att komma ikapp dig", var Tommy Carlströms kommentar när jag sammanförde honom och Håkan för fotografering.

Håkan Johansson rattar inte bara läcker bil, spana in hjälmen!
När sonen Kristoffer och svärsönerna avvek för skoterkörning och påskfirande, ryckte Micke (under vingen) och Magnus Sandberg in som mekar till Håkan Johansson. Funkade tydligen helt ok, för visst blev det ett 18:e SM-guld!

Kjell Persson kollade så trycket i däcken var ok inför säsongens sista race...
... medan Benny Larsson bytte till standardhjul och kastade in handduken.
 
Race nr 2 var helt plötsligt Håkan med i matchen igen, och hade full uppvaktning av Tiger under några varv. Sedan var helt plötligt Niklas Sandström också med i duellen, och Fredrik fick snart se sig passerad av sin mek. Undrar hur det sved i hjärtat för honom att se en BMW passera honom, där han satt i en sur gammal Ford?! Fredrik + BMW = Sant! That´s it! Jag tillhör de som inte gett upp hoppet om att en gång få se honom i sitt rätta element igen, dvs bakhjulsdrivet och i en äkta hederlig supernationell klass!
Fredrik hamnade nu mellan Niklas och Håkan, så någon större duell blev det inte längre frågan om. Niklas Mörtsell sa till mig innan racet att "bronset var klart", varefter jag ställde motfrågan om silvret därmed var kört. Det var det inte, så jag läxade upp honom, givetvis med glimten i ögat, och sa att han inte hade nån medalj alls förrän sista loppet var kört. Kanske tyckte fru Fortuna att han kunde nöja sig med bronset, för nu gick ett styrstag sönder, och Niklas kunde inte bjuda Kjell Persson på någon match om silvret. Själv är jag ju nöjd oavsett, för både Kjell och Niklas är stora favoriter!
 

Full fight i långnabbens andra race, och Niklas Mörtsell var långt framme med hopp om att kunna utmana Kjell Persson om silvret.

Håkan Johansson utmanade ett tag Fredrik Tiger rejält...

... men fick sedan fullt upp med Niklas Sandström och tvingades släppa honom förbi sig.

Lasse Englund varvar strålande körning med otäcka kast. Det finns en hel del kvar att lära med Porschen, vilken rattas för första säsongen på is.

Kjell Persson fick krångel med bilen, och trodde först han skulle få ge upp kampen om silvret. Men så fick även Niklas Mörtsell krångel, och då lommade Kjell på så fort han bara vågade utan att riskera maskineriet, och lyckades bärga silvret. I fjol gick hela pallen med medaljer till Norrbotten, eller närmare bestämt Kalix. I år gick både silver och guld till Västerbotten och Umeå!

Titta till vänster om Niklas vänstra framhjul, så förstår ni att han inte hade mycket att sätta emot Kjell Persson i kampen om silvret! Ett styrstag gick av, och det var en bedrift bara att han tog bilen i mål.
 
 
 

Fredrik Tiger på mekaniker-jakt?! Åtminstone är det hans sommar-mekaniker Niklas Sandström han bara får se bakpartiet på!
 
Bronsmannen Niklas Mörtsell och mannen som både har silver i håret och som färg på medaljen, Kjell Persson, utvärderar säsongen - det verkar som om de trivts rätt bra...

Mannen till höger i bild, Olle Johansson, är mannen som är skyldig oss mycket pengar! Det var nämligen han som fick min pappa H att börja med rally. Fast vänder man på det och får en mot-faktura för allt nöje vi upplevt omvandlat till pengar - då är vi skyldig honom det många gånger om! Storyn om det får ni så småningom i bokform, så jag låter det räcka med den presentationen här!
Bengt-Erik och Sebastian Nilsson - idag tror jag nästan Benke var den mentalt "yngsta" grabben i familjen! Få gånger man har så roligt som när man får leka som ett barn, men  med bilar i full-format - kolla Benkes blick så ser ni att han insett vad han gått miste om under alltför många år!
NSD´s Maria Engström-Andersson på knä framför SM-bronsmedaljören Niklas Mörtsell - kolla minerna på kollegorna i bakgrunden!
Jens och Jenny Lundqvist får avsluta den här säsongen, när de lämnar is-arenorna för den här säsongen. Vi säger inte "hej då", utan "på återseende"!

Efter tävlingen fick vi besök av Harry Johansson och hans mekar-gäng, för undersökning om vår Ascona-kaross kunde vara lämplig. Så var det nog inte, men det visar på gott hopp om att Harry snart är tillbaka på banorna! Han låter också hälsa att smärtan börjar ge med sig, och han var lika go och glad som alltid!
 
Nu är jag så slut i kontoret, så jag har säkert glömt flera saker och tjorvat till ytterligare några. Men det här var min upplevelse av dagen, i stora drag. Nu blir det ett långt uppehåll till nästa race-äventyr, tror jag i alla fall!
 
Lev å må!
 
Får tillägga att texten var klar samma dag som tävlingen, bara bilder och bildtexter som tagit lite mer tid på sig... //Jenny
 
 

Isracing Morjärv

2016-03-19
Idag var det äntligen dags att damma av de gamla is-takterna även på mig. Hade ju tänkt mig till Överkalix i slutet av februari, men styva -20 fick mig att inse att jag är en liten vekling, så jag skickade gubbarna och stannade hemma själv med mamma och hundgänget.
Idag var det bästa tänkbara förhållanden - men det visade sig att det var nog bara för mig, övriga fotografer och publik. Solen stod hög och värmde gott, så trots stundom snålblåst var man inte i närheten av att frysa. Men ta mig 1000:an om det inte var snörök i alla fall! Enligt rapport från Thord Thingvall fick jag då höra att det varit -15 på morgonen i Töre, och avståndet Töre-Morjärv är inte långt fågelvägen, så antagligen var det samma lika i Morjärv. Det blev aldrig plus-grader på dagen heller, även om solen ville lura en att tro det - så isen var riktigt besvärlig för de tävlande. Den var porös som en knäckemacka - smulades sönder lika lätt i alla fall, och gav förarna problem att hitta fäste. Det syntes i synnerhet i långnabben, där det var en hel del oväntade och otäcka kast.
Daniel Nilsson var mannen i fokus den här dagen. Tänk vilken makt man har som starter - där har man
verkligen uppmärksamheten från hela Sverige-eliten för ett ögonblick!
 
När man nu äntligen kommit sig på plats på isen, så var ju stället överbefolkat av idel ädel racing- och rally-adel, och huuur mycket trevligt folk som helst. Innan man ens hunnit fatta att man var på tävling, hade juniorerna kört klart och kombiklassen med både rally-och rallycrossbilar var nästan klara, innan jag och Robert hunnit grabba våra kameror. Eddie Lindvall-Carlsson vann i alla fall juniorernas första race, före Madelene Axberg och Julia Lundqvist. I kombi-klassen vann Mikael Nordvall med sin läckert blank-svarta BMW, före Anders Andersson som precis lyckades hålla undan för rattvirtuosen Johan Sandow. Som grabben framför denna gamla Golf - helt magiskt! Ändå hann jag bara se några varv, och var verkligen upplagd för att få se mer. Tyvärr blev det inte så, men jag återkommer till det.
 

Mikael Nordvall tog en fin-fin seger i första racet, med sin snygga BMW.

Lagom till det var dags för klassen med stort K, dvs 2400 cc rallycrossbilar, var vi utplacerade på lämpliga positioner. Loggert gjorde en fantomstart och var snabbast in i första kurvan, före klart SM-ledande Tommy Carlström. Men i snöröken bakom honom hade Kimmo Anttila gått omkull, och heatet rödflaggades. Ingen fara med Anttila, om än en lite stukad bil gjorde att han inte kom till start fler gånger denna dag. I omstarten var det samma visa, Loggert till spets före Carlström, och det var bäddat för ett gäng spännande varv. Jag stod precis och skulle visa NSD´s fenomenala skribent, Maria Engström-Andersson, vilken skillnad Loggert och Carlström hade i kurvtagningen precis där vi stod - där Loggert åkte rallycross-spår och Carlström racing-spår (båda gick dock ungefär lika fort idag), men av den förevisningen blev intet, för plötsligt var Hondan försvunnen. Rapporten vi fick om ett stort rökmoln, var lika illa som den lät - nåt hade än en gång hänt under huven! Loggert vann nu i stor stil, över Johannes Lundberg och Martin Åberg. Johannes körde som jag aldrig sett honom göra tidigare i den fina 240´n han inhandlat från Lyckseles Fredrik Johansson, ingen tok-satsning, utan klockrena och fina spår hela tiden!

Så här fin var Johan Riströms inhyrda Peugeot, efter x antal timmar hemma i garaget, efter rullningen i premiär-racet i Överkalix. Tyvärr blev det inte ett fullt race denna gång heller, för nu var det enligt uppgift bakaxeln som gav upp. Att den är så fin och fri från snörök här, är att man körde ett master-varv för att kolla banan, då ett hål slagits upp precis där vi stod och fotade.
Kimmo Anttila hamnade inte riktigt där han hade planerat, och trots att rullningen i sig inte var någon av de värre man sett, så fick den gode finländaren känna på hur hårda vallarna hunnit bli i år, och bilen blev lite stygg.
 

Daniel Loggert skippade förra helgens event i Robertsfors, och drog på skotersemester med sina jobbarkompisar, i visshet om att han inte skulle ha en chans mot årets suverän, Tommy Carlström. Men ärrade is-åkare vet att inget är över förrän tjocka damen sjunger. Morjärv blev Loggerts helg, med suveräna starter och som vanligt strålande körning. Tommy Carlström bjöd upp på fin fight, men redan på tredje varvet var det roliga slut, och ett stort blått rökmoln talade klarspråk.
 

Johan Riström bjöd Johannes Lundberg på full uppvaktning, till det blev haveri även för honom.
Martin Åberg  
 

I långnabben skulle vi få se Benny Larsson göra comeback, i en läckert orange Porsche. Jag sa på förhand att : - "Håkan Johansson i SM-ledning, före Kjell Persson, och Benny Larsson gör comeback, det kunde lika gärna ha varit en dag på 1990-talet!" Tyvärr blev det dock intet av Bennys comeback, då något hände med Porschens elektronik, så den ville inte vara med. Men Benny lovade att åka hem och fixa bilen, och göra allt för att komma till Kalix nästa helg. Med tanke på att det är ett bra tag sedan han körde senast, var jag väl inte alldeles övertygad om att Benny skulle känna igen mig. Men när jag frågade om han minns vad jag tvingade honom att skriva i min autografbok ca 1982 eller 1983, tittade han på mig och skrattade : - Jo, och jag är generad än!
Det var nämligen så att man kallat honom för "Iskungen Benny Larsson" på Sportspegeln, så det skulle jag absolut ha skrivet i min bok! Uppenbart visste jag vad jag ville redan då, och jag hade ju inte fel, Benny är en av våra stora iskungar!
 

Redan när vi anlände till Morjärv, var den här skönheten på väg tillbaka in i sitt fina släp. Något fel som var trasigt, tror det pratades om nåt elektroniskt, men sånt är jag för trög för att förstå mig på, så jag  lyssnade i ärlighetens namn inte så noga. Det jag fick klart för mig var att Benny Larsson inte skulle komma till start, det var tillräcklig information för mig. Tråkigt som bara den, men Benny lovade att åka hem och göra vad han kunde för att få fart på farkosten med sikte på ett nytt försök vid finalen i Kalix 26/3!

Depån är full av härliga profiler. Det snackas om macho män, men låt er inte luras av vare sig hel-skägg eller brutala körstilar - det är i racingdepåerna man hittar de mest genuina personligheterna! Till vänster ser ni Johannes "Tjompe" Lundberg, som utan att tveka ställer upp och lånar ut sin bil till mannen till höger, Niklas Mörtsell, som rullade så illa vid premiären i Överkalix, så buren knäcktes. Någon tid att åka ner till "långt-borti-södern" för att fixa den under brinnande säsong, fanns så klart inte. En stoooor nackdel när man har certifierad bur! Istället tog han sin egen motor och låda och placerade dem i Johannes bil - med utmärkt resultat dessutom! Niklas har ingen lång is-karriär i bagaget, men har bland annat ett SM-brons i kortnabb i alla fall. Det här är debut-säsongen i långnabb, vilken han inledde med seger vid första deltävlingen i Överkalix! Det här mina vänner, hoppas jag blir en lika uthållig isdeltagare som Kjell Persson - för han är en fröjd för ögat!

Profiler på olika sätt - den ena för sina framgångar, den andra för sina icke-framgångar. Benny Larsson till vänster, världens bästa pappa Henry Hapasari till höger - ni får själv lista ut vem som tillhör vilken beskrivning!

Fredrik Tiger får mest skruva i år. Varken hans egen eller Niklas Sandströms bil har någon topp-säsong, snarast i så fall det motsatta. Niklas har drabbats av det mesta i år, men kan ju trots allt se tillbaka på två raka guldmedaljer, om han nån gång känner lusten tryta!

Håkan Johanssons PV ville inte vara med i Överkalix, och visst hann negativa tankar slå mig att det inte skulle bli så skoj i år heller, att tekniken skulle vara emot Håkan även i år. Men så fick man rapporter från Åsele och Robertsfors, om idel segrar, och genast blev det mycket trevligare igen. Håkan gick till spets innan utgången av långa första kurvan, och sen körde han som en dröm. Jag tänkte för mig själv, att nu måste jag skriva att "Håkan kör så fort, så för att få några häftiga bilder på honom, måste man invänta varvningar!". Det var dagens sanning också, till det började försvinna luft från ett däck, och till råge på det en "nästan-snurrning" i målkurvan, så var Håkan plötsligt tvåa, något vi som stod "längst borti bakom" hade noll koll på. I fältet bakom honom hade det hänt en hel del. Niklas Mörtsell inledde i Överkalix med seger, och därefter blev det rullning och knäckt bur. Men Johannes Lundberg var snäll och lånade ut sin S40, där Niklas satt i sin egen motor och växellåda. Niklas går från klarhet till klarhet, och har utvecklats från att vara en vilde som är vansinnigt kul att se, till en organiserad tok som utför stordåd bakom ratten - och är fortfarande lika rolig att se! Han låg nere på fjärde-femteplats nånting från början, men åt sig snabbt upp till tredjeplatsen bakom Lasse Englund i sin Porsche. Det tog några varv, men så lurade han Lasse, precis där vi stod och gick upp på andra, och sedan åt han sakta ikapp avståndet till Håkan, och högg som en kobra när Håkan fick problem! Trea slutade Kjell Persson, trots att han inte alls såg ut att trivas i modden.
 
Håkan Johansson - en av svensk bilsports allra största! Läste nåt knorr nånstans, där man ansåg att det inte kunde vara något problem att vinna med så mycket effekt som Håkan har i PV´n. Egentligen ska man inte ens bemöta sån skit - för hur svår kan ekvationen vara : - Det är betydligt lättare att köra vagn med en häst än att tygla ett flerspann! Dessutom åkte Håkan vanlig sugmotor till 1996. 1991 hade han sin magiska säsong, då allt han rörde vid blev till guld - eller vad sägs om 4 SM-guld samma säsong - i fyra olika grenar?! (Rallycross, Backe, 30-dubbars & Långnabb). 17 SM-guld talar sitt eget språk, och än är det ingen gubbkörning i PV´n. Det 18:e guldet finns inom räckhåll i år, och för egen del hoppas jag att självaste Stig Blomqvist får börja känna sig hotad om rekordet!
 

Lasse Englund fick nog börja fundera om någon klistrat ett foto på en gul S40 i hans backspegel - för den här dagen hade han fullt upp med Niklas Mörtsell, och fick se sig besegrad i båda deltävlingarna.
 
 
Kjell Persson hade det jobbigt med underlaget, men plockade viktiga poäng för sammandraget, och ligger fortfarande på silverplats bakom Håkan Johansson inför finalen i Kalix.
 
Trots att det inte var någon kyla att tala om, så var det ändå en besvärande snörök - här ser man hur isen slits upp och blir till kristaller - och en skum snörök som ändå ställde till det för förarna. Vi som stod bredvid såg helt ok däremot. Men det var inte lätt att få bilder på de som låg i hasorna på en annan bil.
Thord Thingvall har äntligen hittat tillbaka till sitt rätta element, om än i ny kostym, då han vackra 240 fick pensioneras efter kraschen tillsammans med Niklas Lundström för några år sedan. Det här är Ulf Blomsters gamla rallycrossare, som nu lever ett gott liv hos familjen Thingvall, som är kända för att ta hand om sina bilar med fingertoppskänsla!
 
 
Micke Lundström - inte helt lätt att hålla isär honom och brorsan Niklas - men schack-rutorna är Mickes signum, tyvärr får man väl säga att haverierna och oturen är Niklas signum... Men nån gång måste det vända även för honom! 
 
Thord gillade inte heller den besvärliga isen, men det syntes mindre på hans körning än på många andras. Så fort sikten blev bättre, åkte han läckra ytterspår och var svårstoppad!
 
Manninen och Salomonsson
Ser ut som om här föreligger full fight, men i själva verket har Håkan Johansson precis varvat finske kollegan Manninen.
 

Lasse Englund fick till slut punktering, och ska här precis passeras av Niklas "Lill-Stöcke" Lundström, men som vanligt var lycko-fen på semester, och istället parkerade Niklas hos oss fotografer med ett haveri av modell större.
 
Kjell Persson och Thord Thingvall, två av isens levande legender och stora giganter!

Olycksgrabben Niklas Lundström har en never-ending-story, vad det verkar. Det får liksom aldrig gå ordentligt bra för slitvargen från Umeå. Dessutom drabbas han ju av sånt som bara inte händer. Idag var inget undantag. Det tog en stund innan jag såg vad som låg på isen när han passerade, och parkerade bara en liten bit ifrån oss. Dock kom en omisskännlig doft av "kattpiss" (hypoidolja) och gav oss ledtrådar - men vem hade kunnat tro att han tappat halva bakaxeln?! Där låg en del av klumpen, med pinjongen kvar!
- Jag som köpt grejor som ska hålla, men uppenbarligen gör de ju inte det, berättade Niklas som ändå glatt poserade med sitt haveri inför oss hemska fotografer som kastade oss över honom som gamar. Jag tycker om Niklas, det är en frisk fläkt, och hur jäkligt det än är, hur illa det än gått, så står han ändå där med glimten i ögat och ett leende på läpparna!


En omisskännlig doft av "kattpiss", ackompanjerad av den röda randen, fick en att misstänka transmissionsproblem direkt - däremot var det svårt att lista ut vad det var som låg på backen en bit bort. Tillhör ju inte direkt vanligheterna att delar av bakaxeln ligger kvar på banan.

Per-Erik "Perra" Sandgren assisterade Niklas Lundström med städning av banan.
Smärta i den blicken, men ändå ett leende bakom balaklavan - det är en mindre förmögenhet Niklas Lundström håller i sina händer - eller mer korrekt - en före detta mindre förmögenhet - numera helt värdelös...

Lika go och gla som alltid, men med ett inslag av smärta i blicken - Niklas Lundström - jag är så glad att du föddes till en sån tjurskalle så du har stått pall för alla motgångar. Ge aldrig upp! Det är här du hör hemma!

Lite rolig kuriosa var samtalet jag och några till hade innan start, och en fundering om att det skulle handla om "macho män" som håller på med motorsport. Nu beror det i och för sig på vad man lägger under det begreppet, men ju mer jag funderar på det, så är det förvisso i motorsporten man hittar "de riktiga männen" (enligt mitt eget fastspikade klassificeringssystem), men de må kan hända vara "macho" bakom ratten och i sina körstilar, men inte i övrigt! Flertalet av alla dessa härliga profiler, som gömmer sig under hjälmarna, är ena riktiga mys-proppar med hjärtat på alldeles rätt ställe. Många är riktigt blödiga, och väldigt fina människor. Det lustiga är att det dessutom ofta är så att ju duktigare de är, desto mer ödmjuka är de! Ett härligt folkslag helt enkelt, totalt olikt det mesta som kunnat jämföras med!

Tillbaka till tävlingen. Under pausen hade Robert fått uppdraget att skjutsa en gammal rally-ikon från Boden, Lars "Fritte" Fredin, med vår rally Amazon. Så jag traskade tillbaka till depån, och deltog i buseriet kring detta.
Tre goa gubbar, tre stora favoriter, alla bäst på något; Pappa-Henry, Eilert Gezelius och Lars "Fritte" Fredin. Pappa är världens bästa pappa, Gezze är en tangentsbordsvirtuos som matar fram magiska bilder och det är få som kunnat framföra en Volvo som Fritte gjorde på det goda 1980-talet.

Ni anar inte vilken procedur det var när silverrävarna skulle assistera varandra med dagens moderna säkerhetsutrustning, trots att bilen är historisk. Några sexpunktsbälten och fönsternät fann det definitivt inte när de här herrarna var som mest aktiva med både det ena och det andra.
 
När jag precis skulle ta mig till resultattavlan, för att försöka hinna bjuda tillbaka en aning i alla fall, till alla de som servat mig med resultat när jag varit på hemmaplan, var juniorerna på väg ut. Det blev alltså tvärnit och handbromsvändning på hela halv-tanten, och precis uppkommen på vallen får jag se Julia Lundqvist få till en riktig startpärla! Juniorerna må ha varit få till antalet, fyra stycken närmare bestämt, men jäklar så spännande final! Jag var helt färdig i halvtid, och började vänta på målflaggen, som jag till slut var övertygad att man hade glömt bort. Men inte det! Precis i kurvan jag fotade, hade Julia lite problem att få ett riktigt bra spår, medan Madelene Axberg satt det som smäcken. Varv efter varv satte hon in stöten där, medan Julia svarade och man gick jämsides långa partier. Ett varv måste man ha krokat ihop eller åtminstone gjort nåt som bäddade för att Eddie Carlsson-Lindvall fick en lucka, och gick upp i ledning från tredjeplats. Men så började hans bil gå orent, och han tvingades bryta. Fighten mellan Julia och Madelene fortsatte ända till näst sista varvet, då Madelene satt in en stöt som ledde till ett jätte-kast, så Julia fick en lucka och fick köra sista varvet med någorlunda lugn, i alla fall jämfört med de 6 första varven. Måste säga att dessa juniorer är fantastiska - jag såg aldrig någon plåtkontakt under alla dessa varv, trots att man hade sån fight. Sen måste jag berömma dessa tjejer - för oavsett vad många som har samma reservdelar som jag i underbyxorna säger, så är det inte alls vanligt att tjejer är lika duktiga som killarna när det gäller bilkörning - men det här är två tjejer som bekräftar att det finns undantag. Med tanke på att Julia bara är 16, och Madelene är 23, så har de dessutom åren på sin sida och kan hinna utvecklas mycket än! Skitkul, är ordet som bäst sammanfattar dagens juniorrace! Sebastian Nilsson blev trea, dock rätt distanserad som sig bör, med tanke på att han kämpar med en VOC-S40 mot övrigas 2150 cc rallycrossbilar. Tanken är rätt att ha alla juniorer i samma klass, men jag kan inte säga att jag tycker det känns rätt på vilket sätt man prisbedöms - för i och med att Sebastian är ensam, får han ju full poäng så fort han går i mål, medan övriga måste slåss om saken. Så i praktiken är RM-guldet redan i hamn för Sebastian, som bara måste komma i mål i Kalix. Ingen skugga över Sebastian, som åker fantastiskt bra, men i år känns det som om det verkligen hade varit läge för första tjejen i topp i en mästerskapsklass på isen. I den bästa av världar hade man delat ut 2 guldmedaljer i år!

Tjejerna som stod för dagens fight, och underhållning på högsta nivå i åtta varv; Madelene Axberg till vänster, och Julia Lundqvist till höger. Suveräna på att vrida ratt, och jätte-trevliga vid sidan av - det här är två tjejer jag verkligen unnar framgång på alla plan!

Herrarna må ha bjudit på fina omkörningar och andra läckerbitar här och där, men jag undrar hur många som hade orkat med den fight vi fick se junior-tjejerna Madelene Axberg och Julia Lundqvist hålla ut med under åtta hela varv?! Själv var jag säker på att det var målgång flera varv tidigare, för jag blev alldeles slut bara av att se dem genom kameragluggen!

Eddie Lindvall-Carlsson blandade sig också i leken, och var uppe i ledning ett tag, men tvingades bryta med en bil som inte lät kry.

Slutet av sjunde varvet kan jag tänka mig att det var två trötta tjejer, och här avgörs det hela till slut, då Madelene fick ett kast av modell större - bara att hon redde ut det här måste ha varit en liten seger i sig!

GRATTIS Julika Lundqvist - jag sa ju att jag känner på mig att fösta segern kommer i år. Tack för att du väntade så jag fick vara med och dela den, och tack för underhållningen tjejer - you made my day!
Dags för kombiklassen igen, och nu var jag uppställd på plogvallen, redo för att ta lite bilder och verkligen redo för att få se Johan Sandows uppkörningar. I vanlig framkrafs-ordning var han i det närmaste sist från plattan, och sedan försvann man in i snöröksdimman för mig. Sen tog det ett tag innan man såg några bilar, och snabbt kunde jag konstatera att någon röd Golf fanns det inte med i den körande ensemblen. Tyvärr skymtade jag något blått och något rött som stod kvar i första kurvan - givetvis såg jag rätt, det var Harry Johansson och Johan Sandow - tävlingens äldsta (tror Harry är 73 år) och tävlingens yngsta (tror Johan är yngst med sina 23 år) stod kvar efter en hejdundrande smäll! Ingen vet riktigt hur det gick till, men det var flera bilar inblandade. Till slut hamnade i alla fall Harry på tvären framför där Sandow satsar på yttern, i tron om att där är tomt i snöröken. Tyvärr säger rapporten att Harry bröt nyckelbenet i kraschen, medan Johan klarade sig undan med stukade kronjuveler. Asconan såg inte vacker ut, men i jämförelse med Golfen såg den ut att ha klarat sig bra - men när man börjar kolla på djupet kan ju läget vara annorlunda. Sen måste jag erkänna att jag såg inte omstarten av denna klass - var mest inne i att hitta Johan och kolla att han var ok. Men det blev Lars Wåhlberg som knep segern, före Anders Andersson och Mikael Nordvall.

Harry Johanssons Ascona B fick sig en ordentlig kyss. Såg inte allra värst ut vid en snabb kik, men jag misstänker att det kan vara krokigt både här och där.

Värre såg det ut med Johan Sandows Golf, som såg ut som en Bulldog i nosen.
 

Johan själv var vid gott mod efter kraschen, men konstaterade att det kunde dröja innan han kommer till start igen i rally-sammanhang. En uppmaning till alla som har möjlighet - det här är en kille som kan gå hur långt som helst! Förarbegåvning har han gott om, men tid och pengar är det sämre med. Skippa några öl och swisha en slant till Johan : 0703361076 - tillsammans kan till och med många av oss fattiga vara rika!
 
I kortnabben var det planerat att Tommy Carlström skulle låna Harry Johanssons Ascona B, men de planerna spolierades givetvis efter kraschen, och Tommy fick stå bredvid och se Daniel Loggert inkassera ännu en fullpoängare. Pallen blev en repris från första omgången, med Johannes Lundberg och Martin Åberg jämte Loggert på pallen.
Johan Riström hade fixat den hyrda Peugeoten, efter rullningen i Överkalix, men tyvärr blev det inte så mycket körning nu heller. Enligt uppgift var det bakaxeln som gav upp den här gången. Ibland går det troll i saker och ting, så är det bara.
 
 
Långnabb igen, och snabbast av plattan var Lasse Englund, men innan man var framme i andra kurvan, hade Håkan Johansson passerat hela gänget på yttern, precis som han brukade göra i fornstora dar! Det besvärliga föret bekymrade Håkan, som på förhand berättat att han lagt om hela sin strategi för körningen till detta andra race. Trots det fick han några oroväckande kast, men körde sedan som på räls. Lasse Englund hängde bra med, men som en repris av första racet kom Niklas Mörtsell ångandes upp i fältet. Första läckerbiten var när han kom på två hjul ut på start och målrakan, och innan man hunnit svälja tillbaka hjärtat på rätt plats, hade han ändå fått med sig så hög fart, att han passerade självaste Kjell Persson på yttern av första kurvan! Nu var jakten på Lasse Englund igång igen, och det tog inte länge innan Lasse hade hela backspegeln full av en gul S40, och då Lasse fick ett lurvigt kast, gick Niklas om och började snabbt ta in även på Håkan! Det utvecklades till en rysare, i samband med en varvning, då Håkan blev mer hindrad än Niklas, och precis över mållinjen lyckas Niklas ta sig en liten aning före - och alla trodde att han än en gång hade snuvat nestor Håkan på segern. Men precis innan den eminenta speakern, Claes Lundqvist, skulle utropa dagens vinnare på prisceremonin, meddelade man från tävlingsledningen att det var kört ett varv för mycket, och därmed var det Håkan som varit först efter rätt antal körda varv. Niklas, som i nåt slags eufori lyckades med att köra ytterligare ett varv, fick frågan av Claes om hur det blev såg : - "Men det är ju så jäkla kul", blev svaret från en racer som verkligen vet hur man tar plats i en ärrad racebruds redan överfulla hjärta!

Än en gång fick Lasse Englund se den gula projektilen från Malmberget passera honom. Den här gången var det i samband med att Lasse fick ett kast, och det var inte utan att man hade upp hjärtat och tuggade på det för en stund!

Här går Håkan och Niklas egentligen i mål, men förvirring uppstod då Manninen samtidigt gick ut på sitt sista varv. Ingen skugga över varvräknarna - det är jäkligt lätt gjort, för det är inget lätt jobb! Se bara på förarna, inte hade de själva en susning om att de åkt för många varv, och Niklas hade t o m åkt två varv för mycket. Varvningen gjorde dock att vi fick lite extra spänning, då Håkan lyckades lite sämre än Niklas med den, vilket gjorde att Niklas var först över mållinjen när flaggan föll - vilket den alltså gjorde med ett varvs fördröjning.
Just före mållinjen...

Just efter mållinjen...
En bult hade gått av i Lasse Englunds bakvagn, men enligt uppgift från mekanikern Per-Erik Niemi var det snabbt fixat och Lasse är redo för finalkörningarna i Kalix.
Förvirring efter målgång - vem ska gratulera vem egentligen?! Ett förslag - gratulera varandra lika mycket, för ni är grymma båda två, Håkan Johansson och Niklas Mörtsell!
Tre möjliga kandidater till årets SM-medaljer i Långnabb, men räkna med att Kjell Persson inte släpper ifrån sig den silverplats han innehar i dagsläget!

Enda sättet att få Jonas "Joppe" Törnkvist (Fyrkantens Gravyr & Reklam) på knä, är att ställa en Ascona framföra honom, då knäböjer han lika villigt som vissa gör när de vänder sig mot Mecka. Men Ascona är liksom en religion i sig - bara synd att blå-gul-vita Ascona-kollegorna från Boden gick och fick fel bokstav. Men det är en världslig sak, måhända får de ordning på torpet och återgår till B nån gång - dock är de alltid lika trevliga, oavsett vilka bokstavskombinationer som rymmer sig i bilar och päron!
 
Ett stort TACK till Morjärvs MS, för en väl genomförd tävling - nästan väl så snabbt kan jag tycka, för jag hann ju knappt med hälften av vad jag hade tänkt, innan tävlingen var över. Med förhoppning om repris nästa år!
 
Lev å må!
 
2016-03-22
Ber om ursäkt att det tog lite tid innan jag hade allt på plats här i bloggen - planen var att jag skulle varit klar i förrgår eller nåt. Men som sann tidsoptimist vill liksom inte tiden räcka till. Tycker att jag redan lever i 180 knyck, men det blir till att öka farten eller sova mindre - för prioritera bort något vet jag redan att jag inte klarar!
 
Nu stundar Kalix om bara några dagar, och så härligt kalla som nätterna är nu, är jag absolut inte orolig för att tävlingen inte ska bli av! Vi ses väl på Kalixälven på lördag?!
 
Lev å må!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lappnatta tillbaka - för att stanna???

2016-03-13 Lappnatta

Så här vackert var det på Lombens skjutfält igår, söndag den 13/3 2016 - och om det såg vackert ut,
var det inget emot hur vackert det sjöng bland tallarna!
2008 var senaste året Kalix MK´s anrika tävling, Lappnatta, kördes. Det var en del turer som gjorde att kärntruppen i rallyverksamheten, inklusive undertecknad med familj, kände att glädjen med att arrangera försvann. Men tiden fixar mycket, så även minnet på somliga. Robert har pratat nåt år om att han är sugen, och till slut har det nått Ingemar Svenssons öron. Han i sin tur har spridit det vidare, och vipps fick vi erbjudande av ett gäng underbara  människor från NMS Boden, att de skulle hjälpa oss ro iland en tävling. Helt otroligt vilket kunnigt och genomarbetat gäng! Faktiskt låg det mycket i det pappa sa halvt på skämt, när jag tackade Svensson för all hjälp, när dagens tävling var över.
- Vaddå, varför tackar du Jenny?! Det borde ju vara NMS Boden-gänget som tackar Kalix MK som varit med och hjälpt dem på deras tävling!
Det var våran tävling, och vi hade många fantastiska funktionärer ute i skogen och på besiktningen (på besiktningen hade vi dessutom god hjälp av Luleås Råne-folk!). Men förutom Fredrik Tiger som tävlingsledare och Daniel Nyman som domare, hade flertalet i tävlingsledningen NMS Boden som klubbtillhörighet. Men det ser inte jag som ett nederlag, jag ser det istället som att det måste ju vara något som är bra med oss, som gör att alla dessa fantastiska människor vill hjälpa oss! Den tongivande känslan är tacksamhet!
 
Kalle Nilsson i funktionärsväst - han såg ut att trivas ungefär lika
illa som mina hundar i regntäcke!
 
Desto lyckligare såg han ut när han rymde från västen, och fick vara sig själv. Den här guldklimpen var
både starter, sträckchef och besiktare! Ja, jag vet att det inte är tillåtet, men på en så här kompakt
tävlingsform var det fullt möjligt, och vi hade en så väl fungerande säkerhetschef i form av Lars Schöden,
så behovet av den roll sträckchefen har på pappret, var inte av särskilt stor vikt den här dagen, och
därför tyckte Kalle själv att han gärna hjälpte till "där han gjorde nytta". En av Kalix MK´s guldklimpar,
helt klart!

Stefan Dahlén, med sonen Martin i högerstolen i "min" pärla. Ägarbytet har inte hunnit fastna i tryck,
men framöver är det den här duon som kommer att ta hand om GBH - och det känns faktiskt bra, trots
att jag avskyr att sälja bilar, och i synnerhet tävlingsbilar!
Funkisarna på bilden är Anton Thingvall, Niklas Sandström och i grå ponnysvans med gul väst ses
Ulf Wärskog. Måste bara berätta om denna härliga man, som ringde Robert för flera månader sedan,
möjligen redan i november, då han hade hört att Lappnatta skulle återupplivas, och han ville hjälpa till
som funktionär! Man måste nypa sig i armen, men dessa människor finns, på riktigt!
 
Nu till tävlingen. Det var ett kompakt arrangemang, med en sträcka på nästan 1,5 mil, som kördes tre vändor. Sträckan går i princip runt ett skjutfält, så den mer eller mindre utgick från serviceplatsen och gick i mål på serviceplatsen. Nästan så att start- och målbilar såg varandra! Serviceplatsen var dessutom densamma som start- och målplats, med både servering och tidsrapportering (tidkortsbyte varje varv).
Inför tävlingen hade Jan-Olof Renberg berättat för mig, att han och Kenneth Andersson hade pratat om att det aldrig hade hänt, att de båda hade gått i mål med hel bil, samma rallytävling. De två är inte bara klubbkompisar, utan goda vänner även privat.
Kenneth öppnade vassast, och var 12 sekunder före Jan-Olof och Thomas Lahti som var sekundlika på andraplatsen. Men sen var det som om den lede flugit i Jan-Olof, som nu började ta i ordentligt. På SS2 var han snabbast, 5 sekunder före Kenneth, och på SS3 var han 7 sekunder snabbare! Plötsligt befann vi oss i sitsen att Piteå-herrarna var sekundlika! Då inget var angett angående särskiljning i inbjudan, innebar det att SS 1 enligt reglementet avgjorde, och trots sin fantomavslutning, fick Jan-Olof ändå se sig slagen och se Kenneth lyfta Lappnattas vandringspris som äntligen fått dammas av!

Kenneth Andersson var inte bara först i resultatet, han var även första tävlande ut i skogen, tillsammans
med Inger Lundberg i högerstolen.

Dagens tvåa, trots att han var lika snabb som sin kollega. Jan-Olof Renberg hade dagen till ära lättat lite
i högerstolen, då ordinarie högerstolsprofeten Jan Stenberg bytts ut mot Daniel Jonsson.
Dagens totalsegrande duo, Kenneth och Inger. Inger för dagen ny-stylad i Niklas Sandströms overall, då
hon visat mänskliga takter och glömt sin egen hemma. Pappa H var precis på väg att åka ner till Kalix och
låna Sandra Nilsson-Björns overall, när Fredrik Tiger blixtrade till och kom på att Niklas kanske inte hade
hunnit last ur bilen efter Robertsfors - så där fanns det en overall på plats! En del män är mer välutrustade
än andra!
 
Thomas Lahti hade inga problem att ta hem GrpH 2 wd, i synnerhet då den på förhand tilltänkta största konkurrenten, Dan Thörnevall, rullade sin Honda efter ca 2/3 av första sträckan. En halv-stygg rullning, utan personskador, men väldigt ovacker bil, tyvärr.
 
 
 
 

Thomas Lahti tillsammans med dagens kartis, Peter Lindqvist - närheten till serviceplatsen, gjorde att
även de tävlande hade möjlighet att hinna se sina konkurrenter.
En stukad, men dock körbar Honda, med Dan Thörnevall bakom ratten.
 
Tyvärr såg det ännu värre ut på nära håll, och det kan nog kosta både många timmar och pesetas att få ordning
på det här ekipaget.


Svårt att tro att det här är två fotbollsspelare (den till höger med tillägget "fd" numera) som man brukar
se filmande och små-grinande på TV för att nån knuffat dem lite - tänk vilken tur att Theres Aldenlöv
adopterade Dan, och sen blev på tjocken så även hans bror Per blev adopterad av vår sport! Det här
är inga vanliga fotbollsspelare, det här är riktiga rally-män som dock spelat en massa fotboll! (ler)
Inte kan man tro att det är en duo som precis kraschat en dyr bil heller...

Istället kom striden om andraplatsen i klassen att stå mellan Anders Andersson och Ingemar Svensson, vilket slutade med 6 sekunders fördel för Andersson. Tyvärr gav Svensson bort sin möjlighet genom att missa ett vägbyte på sista sträckan.
Herrar Lahti och Svensson hade dagen till ära kast-bytt kartläsare, och helt uppenbart var det fina fisken med Kalix MK (Thomas Wikström) i högerstolen hos Svensson - vilka vägbyten han gjorde där jag stod och inspekterade! Stor tummen upp!
 

Tänk att Golf-man Svensson skulle inse sitt bästa och hitta tillbaka till sina bakhjulsdrivna rötter - en fröjd
för både ögon och öron när denna röda skapelse intar skogen!
 Anders Andersson och Magnus Kitti, 2:a i 2 wd.

Min egen sängvärmare, Robert Niemi, hade en dag i moll. Han hade länge ångest över vilken klass han skulle köra, men valde till sist GrpH med Alf-Eriks Ascona B. Dock med brasklapp - mekar-Tobbe plockade med Amazonen i morse, för om Asconan skulle gjort som alla andra Oplar i länet gjort den här säsongen, skulle Robert kunna byta till Amazonen och köra 0-bil - för så fin som vägen var ville han inte missa ett enda varv!
På första sträckan trodde han att han lyckats ställa om varvtalsregulatorn, för bilen varvade inte mer än 5500 varv - ganska obra generellt, och i synnerhet på en väg som bitvis var rejält snabb. Nästa vända insåg man dock att problemet snarast låg i bränsletillförseln, för bilen ville fortfarande inte varva, trots att regulatorn nu var stadigt ställd på 7500. På tävlingens längsta raksträcka toppade han 120 km/h, där t o m VOC-bilarna kom över 150 km/h och där åtminstone både Lahti och Renberg knäckte 200-sträcket, är det inte så bra. Så dålig är inte ens en frisk Opel! Det tråkiga i sammanhanget, var att de kurviga partierna gick riktigt bra! Sista varvet försökte man fixa till bränsleproblemet, men det lyckades så där. Dock var det som tog mest tid en snurrning där man dessutom la fast röven i plogvallen när man skulle vända. Här försvann inte mindre än ca 2,5 minuter - suck! Nåja, det var enligt uppgift kul i alla fall, även om humöret var rätt långt ner på skalan ändå.
 
I VOC blev det som väntat Lasse Johansson i topp, före Alexander Pettersson och Göran Ahlström.

Per "Norrman" Johansson - den här mannen är sååååå välkommen tillbaka till rallyskogen! Han kan
lätt charma den hårdaste gråsten till att le! Den här dagen hade han dock övergett sin vapendragare
Kenneth "Fröhandlarn" Johansson, och lotsade istället Pålacken runt Lomben. Innan start övade han sig
på att säga att Volvo var bra, men Opel dåligt - till skillnad mot vad man annars brukar säga i teamet!

Här måste jag ju inflika en story från veckan inför rallyt. Jag fick ett skämtsamt SMS från högerstolen i Alexander-bilen (där heter man Alexander både till höger och vänster) om att de och Ahlström ville komma och träna på sträckan, för nu jäklar skulle de ge Lack-Lasse (Lasse Johansson) en match! Tiden mot tävlingen gick, men det kom ingen anmälan från Ahlström, och till slut fick jag veta orsaken. Säsongens tredje växellådshaveri fick musten att gå ur de annars alltid lika spralliga och tokiga Boden-gubbarna. Jag skickade PM till Alexander och sa att han får klara sig utan sin klasskollega, men dagen efter hade jag svar. Alexander x 2 åkte till Boden och bytte lådan, utan att Ahlström visste om det! Vissa människor går lite utöver det mesta - så är det bara!
 

I VOC fick vi även se Kenneth "Fröhandlarn" Johansson, i Thomas Lahtis anrika "LER" (Volvo 940) - en snurrning gjorde att han tappade nästan 2 minuter - men sånt ingår i tävlingen, och jag hoppas sonen Mattias har retat honom att han fick däng! För er som tycker jag låter sarkastisk, så är det med glimten i ögat - för det här är en super-mysig familj, där det tävlas i både det ena och det andra, och verbalt är fadern den mest uttalade tävlingsmänniskan - men Mattias är en ulv i fårakläder - och han går från klarhet till klarhet med sin körning. Med den vinnarskallen höjer jag en varningens flagga!
 
Ett trevligt återfall, var forna super-junioren Samuel Miettinen - vilken laddning i skogen!!! Jisses, i vägbytet där jag stod, var alla säker på att det skulle komma en plantering - men det blev ett skit-snyggt vägbyte! (på ren svenska).
Av nån anledning fick jag aldrig Samuel Miettinen på bild, men kung Gezze lyckades få med hans
fantom-uppställ på SS 3 - så jag har lånat den här bilden - all cred till fotografen Eilert Gezelius!

Roligt återfall var det också i form av Erling Bohman, som köpt Roger Erikssons stiliga Grp H Light BMW - som nu ska bli en renodlad Grp H.

Dagens otursgubbe får jag ju heller inte glömma. Lars-Erik Henriksson kom så långt som till besiktningshallen. Där efterlämnade han reservdelar från sin Peugeot, som Kalle Nilsson lyckades spåra till honom med hjälp av google. Det visade sig att bromsarna höll på att ramla isär, och handduken fick kastas in redan innan den hunnit användas! Vad händer då?! Jo, då kommer hans kartläsare Maria Aldenlöv, och erbjuder sig att vara funktionär! Så hon och hennes sambo, Jens, tog hand om mållinjebilen hela dagen istället. Jag frågade om hon hade nån penna, när de skulle åka iväg. Då vände hon sig om och skrattade:
- Jag har ju rallyväskan!
Dessa Aldenlövare!
Ingen idé att hänga läpp, verkar vara Maria Aldenlövs filosofi. Den tilltänkta service-maten och rallyväskan,
blev funktionärsmat och funktionärsmaterial - och sen satt hon på mållinjen tillsammans med sin sambo
hela dagen.
 
Skönheten och odjuret?! Inte riktigt, men ålder och ungdom åtminstone - Martin Dahlén är senaste
tillskottet i rallyskogen, som lots till sin pappa Stefan. Herrn till höger har varit med desto längre. Dock
är jag glad över att han är en fantastiskt mycket bättre pappa, än han var att ta sig i mål på Lappnatta.
Sju gånger har han försökt sig på att köra denna tävling, men det har knappt blivit sju sträckor totalt,
och det är en nolla i protokollet som anger hur många gånger han lyckats genomföra tävlingen. Men
min pappa H är ändå bäst!
 
 

Anders Bergström med dottern Linnea i högerstolen. Jag vet inte om det är någon som någonsin sett
den här mannen sur eller arg?! Helt säker är jag då på att han inte vet vad orden "nej" eller "tråkigt"
betyder - konstant med ett leende på läpparna, och ett alltid lika trevligt inslag oavsett vilken form
av rally-happening det gäller!
 
 
 
Världens bästa Erik Wiklund har äntligen fått fason på min mammas gamla shopping-vagn, och leker som
förr med ett stort leende på läpparna. Efter första körningen var han tvungen att komma med allvarlig kritik
till tävlingsledare Fredrik Tiger och tävlingens initiativ-tagare Robert Niemi : - Den här tävlingen måste
köras minst fyra gånger per år!
 

Esa Makslahti och Uffe Lindberg, i en härligt bakhjulsdriven ekonomi-bil! Morrar rätt sött den silverfärgade
kraken, och gubbarna har hur kul som helst i bilen. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen - utan
entusiaster som dessa skulle det inte finnas rally. Idag blev det segerpokal för duon, som var ensam i
sin klass.

Owe och Magnus Westerlund var ensamma i Appendix K. Det var härligt att se duon tillbaka i rallyskogen,
efter diverse hälsostrul på chauffören. Inte heller här lyckades jag med någon bild, så även här är
bilden lånad av mäster Gezelius.
 

Emmy Lundberg - mysigaste rallytjejen på länge. Liten och spe, men bakom ratten är hon fullvuxen!
 

Nollbilen körde ingalunda som en nolla - stiligt uppställ av Stefan och Martin Dahlén!

Tänka sig vad man kan hitta när det brummar bland tallarna - Kalix MK´s storchef (ordförande) och
för dagen tillförordnad mijöchef, Gunnar Andersson, håller på att undervisa ÖNBF´s gamla ordförande
Mats Öberg.

Hur mycket galenskap ryms det egentligen i samma bil?! Ungefär så här skulle jag vilja påstå, för
dessa dårar klev nämligen ur samma bil, efter att ha lotsats ute på sträckan av säkerhetschef Schöden.
Två Canon-killar mot en stackars Nikon-sate i mitten - men innan det blir för rasistiskt måste jag ändå
försvara mannen i mitten, Lelle Hansson - han tar fantastiska bilder trots sitt handikapp som hänger över
axeln! (ler) En kan undra om Kent Englund (t h) var tillförordnad vårdare för dessa gråa herrar en dag
som denna?!
 
Paparazzi-kriget fortsätter - men när jag fick upp den här bilden i kameran, insåg jag att det inte blivit
en vanlig paparazzi-bild - det är ju rent en skit-bra bild! Känns nästan photoshoppad, men visst är det
ju ett helt fantastiskt porträtt av Eilert Gezelius?! Det här är Gezze i sitt rätta element, fastvuxen i en
snödriva, på ett militärt skjutfält, med en rallybil susandes förbi!
 
På mötet inför tävlingen, pratades det om projektor och andra nymodigheter till resultatrapportering, då Fredrik Tiger kläckte ur sig "att kan vi inte ha såna där remsor som vi hade förrut" - alla tittade på varandra och blev så där lagom nostalgiska i blicken - och sen var det spikat! Jag hade lite tankar om vad det skulle bli för reaktioner - men alla jag hörde var idel positiva - för det är verkligen lätt att se, och samtidigt lite spänning när man står och väntar på var en tidremsa ska hängas upp. Man ser bra på långt håll också - oavsett hur mycket silver man har i håret!

Gamla hederliga tidremsor - tydliga och uppskattade!
 
Efter tävlingen rymde vi ett gäng, och betalade tillbaka lite åt dessa hjältar som ställer upp som funktionärer i skogen. Så det blev åkturer med några snälla rallyförare - vilket uppskattades!
Anders Durwall var en av de funktionärer som tog chansen att uppleva rally från "andra sidan". Ingemar
Svensson sitter vid rodret.
 
 

Junior Durwall fick chansen tillsammans med Anders Bergström.

Mitt i skogen hittade jag två grabbar med utomsocknes dialekt. Det visade sig att de hade Södertälje som
hemadress, men den ena av dem med tre år framför sig på LTU i Luleå. Grabbarna har ett så brinnande
intresse för rally, att de via google hittat ett PDF-dokument, som ledde dem till Lombens skjutfält denna
dag! Jag frågade om de någonsin åkt i en rallybil, och då svaret var nej, var det givet att fixa så grabbarna
blev av med rally-oskulden!
Martin Dahlén kommer nog tyvärr aldrig mer att tycka "pappa är bäst", i alla fall inte bakom ratten - då
han fick chansen att åka med Thomas Lahti en runda! En skaplig efterskotts-present, till Martin som påbörjade
20-talet under veckan före tävlingen!

Jag hade dammat av min gamla faster Maria (som i själva verket bara är ett år äldre än mig, och jätte-ung!) som ställde upp och hjälpte till som sjuksköterska på tävlingen - så henne skickade jag i Thomas Lahtis högerstol.

Här berättat hon för sin dotter Carolina om hur tråkigt det var... Kan meddela att alla som klev ur högerstolarna
såg likadana ut i frontpartiet!
 
När jag såg Marias leende där hon satt i stolen, vaknade helt plötsligt mitt bortflugna sug efter att åka igen - så jag dristade mig till att inta samma högerstol som henne (om inte annat för att hon inte skulle kunna reta mig att hon hade åkt med skogens konung, men inte jag!) - fy tusan vad skoj det var! Den där karln har koll på vad han sysslar med, och det går inte att komma ifrån : - VOLVO ÄR VOLVO!!!

Thomas Lahti är skogens konung, och Volvo är Volvo - det här var det roligaste jag gjort på länge!
 
Stort TACK till alla inblandade i dagens aktiviteter - dvs alla funktionärer, tävlande, publik och vad man kan tänkas ha haft för uppgift. Det var en rolig dag, och jag hoppas Lappnatta är här för att stanna!
 
För er som undrar vad som händer med förarna efter tävlingen...
 
 
Lev å må!
 
 
 

Att busa med en kompis!

2015-12-04
Eilert Gezelius är en både kär och gammal vän, ja, inte gammal till sinnet, men vän sen länge! En dåre som saknar motstycke, men med hjärtat på alldeles rätt plats - rätt lik min kära pappa!
När han fyllde 50, lånade vi en rally-Amazon, klädde ut oss till tomtar och spatserade in hos honom och kidnappade en smått tagen Gezze. Det blev högerstol med pappa till vänster, som föråkare på det årets Kanonrunda. Sen tog vi med honom hem till vår lägenhet (bodde i Boden då) där vi hade dukat långbord, och sen stumlade det in tomtar som höll i ett rim jag hade gjort, baserat på minnen de hade tillsammans med Gezze. En fantastiskt trevlig kväll, men tyvärr sånt man gör alldeles för sällan.

Eilert har aldrig tagit betalt för sina bilder av förare, varken på tiden för papperskopior, eller med dagens digitala system - guld värt för en aktiv, men en dyr historia för en galning som åkte på 40 tävlingar för ideell verksamhet 2015. En tjurskalle som inte vill ha en rejäl glugg till kameran, utan helst står med ena foten på banan. På årets sista tävling, racingspecialen i Kalix i början av November, visade jag honom min nya kompis, ett Sigma 18-300 - dvs ett objektiv som funkar både på prisutdelning och på banan, till en lagom trevlig peng. Någon dag senare hade jag PM där det stod att jag skulle beställa en sån till honom. Sagt och gjort, men dagen innan vi skulle leverera det till honom, slog det mig att jag skulle kolla av om det fanns något intresse att hjälpa mig att subventionera priset på gluggen. Fredag kväll skapade jag en grupp på facebook, bjöd in några vänner och gav ett förslag om att satsa en hundring per familj för de som ville - helt kravlöst, och angav mitt swishnummer, samt uppmanade till att bjuda in de man trodde att ville vara med. Oh my god! Den responsen hade nog ingen kunna ana sig till! Telefonen blev som tokig, och på en halvtimme hade vi fått ihop till HELA gluggen - det fortsatte att plinga och till och med jag började sakna ord! Det slutade med en summa man inte vill prata om officiellt, för då blir skattmasen intresserad av att vara med och dela!
Camilla Lindfors kom med det lysande förslaget, att köpa ett par Icebugs (dubbade skor), så vi ska undvika fler kullerbyttor av det slaget herr G gjorde i våras på isen. Vi vill ju gärna ha kvar honom. Men även efter avdrag för presenter, blev det en ansenlig bunt pengar i skattkistan vi levererade - och herr G som alltid har svar på tal, blev en rätt tystlåten man, och så förblev han hela kvällen!
Familjen Lindfors gjorde oss äran att följa med vid överlämningen, och hade bara herr G haft ett större hus, hade det varit fantastiskt om vi alla som var med på överraskningen hade kunnat vara med - vi får helt enkelt fixa en ny Motor Norr-träff sommaren 2016, utomhus!
Det blev en helt galen grej det här, och jag måste tacka alla som ställde upp så helhjärtat och gjorde det här för vår gemensamma vän!!!
Lev å må!
 

Farsdag - vilka pappor förtjänar det?!

2015-11-04

Lycka behöver inte vara mer avancerat än att få åka med sin pappa i rallycrossbilen på en defilering!
 
Idag måste jag göra ett inlägg som inte har med motorsport att göra – eller också kanske det delvis har det, om man kör den långsökta kopplingen att det är en mansdominerad sport.
Jag läste ett delat inlägg på facebook, som jag inte tänker dela här, för det förtjänar inte att få den uppmärksamhet jag är övertygad om att tjejen som skrev det är ute efter.
Kort sammanfattat så hade hon skrivit att hon anser att farsdag borde avskaffas, för att så många män inte förtjänar en sådan dag. Jag hade förväntat mig att fortsättningen i inlägget skulle handla om män som fysiskt eller psykiskt gjort sina barn illa – men istället kommer en lång harang om att karlar inte gör hälften hemma, inte kliver upp på natten när barnen gråter, inte skjutsat till träningar, etc, etc, etc.
Kort och gott, hon hade beskrivit min pappa, nästan på pricken!
Låt mig beskriva min ”hemska” pappa :
Han har aldrig förstått vitsen med en dammsugare, förrän han blev upplyst om att rören passade perfekt som kylarrör i Asconan när vi bytte till Volvo-motor, där de förövrigt sitter kvar än och glänser så fint.
Han kan laga mat – typ steka korv och ägg, och han säger själv att ”det är ingen konst att steka korv, konsten är att få lös dem från pannan”.
När mamma hamnade på sjukhus, medan jag ännu bodde hemma, så delade vi på sysslorna – han stökade och jag städade, jag lagade mat och han åt – var man på rätt plats liksom!
Men samtidigt så dammade han mattor för första gången på de 17 år han och mamma hade varit tillsammans vid den tiden (idag är det 41 år) – det är enda gången det har hänt, men å andra sidan, vi kommer ihåg det än!
En annan gång när mamma blev sjuk, så försökte han ta hjälp av grannen Erik, för att få igång diskmaskinen, men då inte de två lyckades med gemensamma krafter, blev jag inringd som livlina – och det slutade med att vi gemensamt ändå fick ringa mamma på sjukhuset för att hitta diskmedlet som hon hade ”gömt”.
En annan gång kom han in hemma och såg förvirrad ut. Jag stod och pratade med rallycrosskompisen Katarina Sjögren (numera Strömberg) och frågade vad han sökte. Svaret blev –”Sopsäckar! Hon sa att de är i städskrubben, men var är den???”. –”Där du har dina öl”, svarade jag , och jag lovar att det var en som skrattade gott i andra änden av telefontråden, och kommenterade att –”Det kunde man ju förstå, att Henry inte har koll på var städskrubben är!”. Pappas svar på min kommentar gjorde inte att Katarina skrattade mindre : -”Vem har lovat henne att ha städsaker i barskåpet?!”
Det var en kort beskrivning av den pappa som den här tjejen alltså tycker att vi ska förakta. Nu tänker jag fortsätta att beskriva samma pappa, inte ens en annan del av honom, utan samma underbara, tokiga, knäppa pappa :
Han var jämt borta när jag var yngre, i synnerhet när jag var liten då han jobbade som resande reparatör i skogsmaskinsbranschen. Jag saknade honom, absolut! Vid ett tillfälle saknade jag honom extra mycket, och lyssnade på ett barnband med sånger (ni vet ett sånt kassettband, som dagens ynglingar inte ens har sett) . Tonerna av ”Pappa kom hem”, som jag kallade den, men den heter väl egentligen ”Brevet från Lillan”, fyllde rummet, och plötsligt kommer min pappa in genom ytterdörren! Helt oplanerat, inget som vi visste om! Gissa om jag blev lycklig! Detta lyckades hända en gång till, samma sång och pappa kom verkligen hem – men efter det trodde jag så benhårt att det hade nån koppling, att jag försökte spela låten så fort han gick utanför dörren – lyckades inte fler gånger tyvärr.
Men trots att pappa var borta mycket, så har han ALLTID funnits där om jag behövt honom – ALLTID! Dock kopplar jag inte samman ”behövt” med att jag behövt skjuts nånstans eller liknande.
Det där med träningar hade han väl lite tur med, min kära pappa, då träning för mig inte innebar att han tvingades sitta och titta på nån fotbollsmatch eller liknande. Han fick koppla släpet bakom bilen och åka på först folkrace och senare rallycross med mig.
Många hade åsikter om att man tvingat på mig bilintresset, men det är djupt genetiskt rotat. Snarast för sökte han nog slippa undan att ta med mig i garaget i yngre dagar, men så snart de förhatliga blöjorna var avskaffade, har han fått dras med sin ohängda dotter. Minns bland annat att mormor en gång ville köpa biljetter så jag och min moster skulle få gå och se Herreys, våra idoler ca 1985, då de skulle komma till Kalix. Visst ville jag gå, men det krockade ju med DM-rallycross i Umeå, så det var bara att glömma – jag skulle till Umeå! Icke förhandlingsbart!

Nu kom jag ifrån ämnet, jag har lite lätt att få sladd :
Min pappa har aldrig använt pekpinne, snarast försökt lära istället för att moralpredika. Istället för att bli arg när man varit disträ och tippat ut drickaglas fler än en gång när man suttit fördjupad i sina böcker, har han fortfarande haft förmågan att se kalla fakta – Det var inte meningen!
Själv skulle jag förmodligen ha gått bananas, men inte pappa, han kan konsten att se tanken bakom en handling, och ser alltid ett ”halvfullt glas” istället för ett ”halvtomt” – det är så han är helt enkelt.
När jag behövt hjälp med läxor, i sanningens namn inte så ofta, men det hände nån gång med matte. Om jag inte förstod hur han menade, så backade han bandet längre och längre tillbaka, till jag förstod, och så fortsatte han framåt i lagom tempo så jag hängde med. Han gav mig ett självförtroende, istället för att förstöra det.
Varken han eller mamma har haft några krav på mig i skolan, dem har jag stått för själv, och de har varit sinnessjukt höga. Jag hade 4,5 i medel när jag gick ut gymnasiet, enda trean var i idrott, resten var fyror och femmor – idag kan jag själv se att det var bra, men då var jag inte nöjd om det inte var en femma! Mamma och pappa kunde stolt titta på varandra när jag kom hem med betygen, och ifrågasätta om jag var en bortbyting! De har snarast fått dämpa mig och försöka få mig att förstå att jag är bra, då jag inte själv har förmågan att se det. Tyvärr vann jag över dem på den punkten, jag har fortfarande svårt att se saker jag är bra på, men har väldigt lätt att se saker jag borde kunna bättre!

När jag var nästan 15 år fyllda, och längtade som mest efter att få börja med juniorfolkrace, lyckades jag och min bästis övertala en vän till familjen att vi skulle få prova köra hans bil – lång historia kort, det slutade i en tall, med mig bakom ratten! Vi hade änglavakt, och klarade oss med skrapsår och blåmärken. Bilen blev skrot, men det var ändå bara en Saab (ler).
Vi skulle inte berätta något hemma, och jag gick så stort och la mig utan att yppa något. Men det tog nog inte fem minuter så var jag uppe igen, och berättade vad som hänt.
Reaktionen hos mina föräldrar var nog inte den som många andra föräldrar hade haft – mamma skrattade och berättade att hon gjort likadant i sin ungdom, men det hade ”bara” blivit en resa på två hjul, som dock slutade lyckligt. Pappa sa bara helt lugnt ”jag trodde det var jag som skulle få lära dig att köra bil” – psykologin bakom de orden – ni anar inte! Det var mycket värre än att han hade skällt ut mig!
Men det var också för att mina föräldrar var såna som de var, som jag aldrig har haft några hemligheter för dem, och aldrig medvetet har gjort något för att göra dem illa eller ledsna. Jag har bara haft en önska n att de ska ha anledning att vara stolt över mig, och det har jag levt efter.

När jag skulle på krogen första gången, 18 år fyllda, var det inte heller nån moralpredikan om att vi inte skulle dricka alkohol. Istället sa pappa till mig –”NÄR, inte OM, du tar första groggen, känn var den tar innan du tar nästa!”. Kanske hade det att göra med att de var så unga när de fick mig, att han hade sin egen ungdomstid i starkt minne, men nog visste han att ungdomar kommer till ett stadium där man vill prova dumheter – då är det ju bättre att jag får göra egna misstag och inte upprepar dem han redan har gjort!
Pappa är den jag ringer när himlen håller på att ramla ner, eller att det åtminstone känns så - han behöver bara lyfta luren och säga hej, så mår jag mycket bättre. Bara för att jag vet att han alltid finns där för mig, i både med- och motgång och likaväl i sol som i regn!
Min pappa – världens bästa, knäppaste, galnaste pappa – ska inte han ha rätt att firas på farsdag för att han fick mig tillsammans med världens bästa, underbaraste mamma, som ville vara hemma och ta hand om både mig och hemmet?!
Hur kan man ens tänka tanken?
Det finns säkert pappor som varit hemma och gjort hälften av alla måsten och sina plikter enligt alla feministiska regler, som varit tjuriga gubbar som mått dåligt för att de gjort saker under tvång – har de nån större rätt att firas på farsdag än min pappa som inte gjort en tiondel av alla ”måsten”, men som i gengäld varit den bästa vän en dotter kan önska?
Det finns garanterat pappor som gjort hälften och varit underbara de med, men då har de förmodligen varit hemma för att de haft den viljan och det har passat bäst för båda parter.
Nä, min pappa behöver ingen farsdag, och min mamma behöver ingen morsdag – jag älskar dem lika mycket varje dag, och behöver inte ens bli påmind om att visa dem vad jag känner. De är lika mycket mina bästa vänner, som mina föräldrar, och jag har förmånen att bo nära och dela intressen med dem, så jag umgås frivilligt med dem varje dag.
Men att avskaffa farsdag på grund av ett feministiskt tänk – hmmm… Hur går det då med den där så kallade jämlikheten vi sägs eftersträva?! Jämlikhet gäller faktiskt även för männen, det är inte bara när det passar oss kvinnor! Så det så!
Det finns verkligen ställen i samhället, kanske många gånger främst utanför vårt land, men givetvis även här, där jämlikheten lyser med sin frånvaro och verkligen är ett problem – nä, ta och lägg krutet där det behövs istället! Exempelvis kunde vi lägga krutet på något positivt, som att beundra dessa mammor som tagit hand om oss och samtidigt orkat med hemmet och "hemska" karlar som min pappa - istället för att fokusera på det negativa!

För er som har orkat läsa så här långt – ta hand om era nära och kära som förtjänar att älskas, oavsett farsdag eller inte! Lev å må!

RSS 2.0