Med funktionärer i fokus
2016-09-28
LIte mycket på flera fronter, har gjort att jag inte hunnit ta tag i bildskörden och härliga minnen från Kalix MK´s funktionärsdag, som vi hade ute på vår motorstadion förr-förra söndag (18/9).
Men å andra sidan får jag ju mer eller mindre återuppleva trevligheten igen idag då.
LIte mycket på flera fronter, har gjort att jag inte hunnit ta tag i bildskörden och härliga minnen från Kalix MK´s funktionärsdag, som vi hade ute på vår motorstadion förr-förra söndag (18/9).
Men å andra sidan får jag ju mer eller mindre återuppleva trevligheten igen idag då.
Under året har vi i Kalix MK genomfört ett gäng tävlingar i snart sagt alla grenar vi har på vår agenda, extra roligt att vi dessutom gjorde comeback som rally-arrangör - något av back to basic - lite lätt att glömma att vi som blivit något av en utpräglad rallycross-arrangör, faktiskt har våra rötter i framförallt banracing och rally!
Däremot är alla grenar lika viktiga, och lika viktigt som att få förarna att trivas och vilja återkomma till vår anläggning, är att ha tillgång till funktionärer som ställer upp i ur och skur! Det senaste har vi verkligen fått erfara i år, då vår herre tydligen hade bestämt sig för att öppna himlen på både Norrlandsveckan och SM-rallycrossen! Men nog stod de där likafullt, alla våra funktionärshjältar!
Idén har gnagt ett tag att man borde göra nåt tillbaka, så alla dessa fantastiska människor verkligen förstår hur mycket man uppskattar deras hjälp, och framförallt tror jag att det är viktigt att man får träffas under avslappnade former och bara umgås!
Till slut nämnde jag till Kalle Nilsson vad jag funderat över - och det visade sig att han, frugan Sandra och Ida Nyman hade haft liknande funderingar - och som den fenomenala tävlingsledare / arbetsledare han är - kopplade han ihop mig med Ida och Sandra, och resultatet blev en slags trivseldag på Kalix Motorstadion - under enkla, men roliga former!
Däremot är alla grenar lika viktiga, och lika viktigt som att få förarna att trivas och vilja återkomma till vår anläggning, är att ha tillgång till funktionärer som ställer upp i ur och skur! Det senaste har vi verkligen fått erfara i år, då vår herre tydligen hade bestämt sig för att öppna himlen på både Norrlandsveckan och SM-rallycrossen! Men nog stod de där likafullt, alla våra funktionärshjältar!
Idén har gnagt ett tag att man borde göra nåt tillbaka, så alla dessa fantastiska människor verkligen förstår hur mycket man uppskattar deras hjälp, och framförallt tror jag att det är viktigt att man får träffas under avslappnade former och bara umgås!
Till slut nämnde jag till Kalle Nilsson vad jag funderat över - och det visade sig att han, frugan Sandra och Ida Nyman hade haft liknande funderingar - och som den fenomenala tävlingsledare / arbetsledare han är - kopplade han ihop mig med Ida och Sandra, och resultatet blev en slags trivseldag på Kalix Motorstadion - under enkla, men roliga former!
Vi samlades redan klockan 12, och trots att vi hade haft föranmälan för att någorlunda kunna beräkna behovet av tillgång till förtäring, så var det spännande att se vilka som faktiskt dök upp. Det blev några färre än vi räknat med, men vi blev ett härligt gäng - trots att många fått tacka nej på grund av bland annat samtidig älgjakt. Alltid svårt att få till en helg som passar alla, i synnerhet med en så tight tävlingskalender. Men med tanke på hur dagen utvecklades, tror jag vi är många som känner att det här förhoppningsvis inte var en engångsföreteelse, och då kan man ju hoppas att vi lyckas pricka en dags som passar ännu fler nästa gång!
Det finns en TV-serie som heter "Hjulens hjältar", som producerades för många år sen, men som visas repris lite då och då (alldeles för sällan) som handlar om storheter som bland andra Ronnie Peterson. Men det här gänget är också "Hjulens hjältar" - för utan dem skulle vi aldrig få chansen att få fram fler förar-hjältar!
Gänget är i vanlig ordning ett hopkok av flera klubbar - i ett samhälle där tiden verkar bli alltmer knapp, måste man hjälpas åt för att få skeppet att flyta, och samarbete är något jag tycker vi blivit riktiga mästare på inom motorsportens värld!
Fredrik Tiger med barnbarnet Emmy - en talande bild för något som blev en riktig "familjedag" - med olika åldrar representerade, olika klubbar, olika kön, etc - men vi tillhör alla samma motorfamilj!
Andreas Sandberg med äldsta dottern, Tuva.
För att skapa lite extra "rivalitet" och tävlingsinstinkt för lagen, delades de upp i "Lag Rallycross" och "Lag Rally & Folkrace" - där ett gäng hade lite svårt att välja lag, då hjärtat finns på flera håll. Ex Sandra Björn som tävlar och tävlat i typ allt som brummar! Här är det lag Rally & Folkrace som inspekterar tävlingsredskapen för dagens första gren - ett slags "sprintstafett med folkracebilar" - som gick ut på att fem personer i varje lag utsågs till förare, och i denna första omgång var kravet att de som normalt inte tävlar själva som förare, skulle sätta sig bakom ratten. Lagen tävlade samtidigt, men med startmellanrum, och förarbyten ingick i den totala tiden - vilket skapade extra press och väckte tävlingsinstinkten extra hos många!
Här är det Robert Gustavsson till höger, och jag undrar om jag nånsin kommer att lära mig vem som är vem av bröderna Durwall, men Ocki eller Milo är det i alla fall till vänster.
Lag Rally & Folkrace släppte bl a ut bussföraren Johan Larsson, i år nedknuffad från rallycrossens huvudpostering för att sköta alternativspårskollen. Våran "Kartis-Hollis", Mikael Hollström fick testa vänster sida som omväxling, och tok-Janne Olsson, med Kalix bästa koll när det gäller reservdelsnumrar på Volvos reservdelar!
Lag Rallycross satsade på traktor-ässet och överhövdingen i Team Sandberg, Kjell Sandberg, och något jag tror är mannen med störst koll i Sverige när det gäller tidsplaner och reglementen, Daniel Nyman. Daniel har faktiskt en historia bakom ratten, både i rally och rallycross, men det är så länge sen så preskriptionstiden har gått ut för länge sen!
"Syncronise watches" sa man jämt i nån TV-serie som visades nån gång på medeltiden, det var dock inte riktigt vad som hände här - Kalle tappade nämligen ena klockan när han skulle dela med sig till Ida, och det gick in sand i knappen som behagade fastna - men det var en världslig sak, och givetvis löste Kalle även den biffen! Minen på Andreas Sandberg säger en hel del om vilka kommentarer som fälldes...
Kenth Englund ses på de flesta arrangemang man tar sig ut till, både som besiktare och med kameran i högsta hugg. Här tog han plats direkt i förargänget i Lag Rallycross, och hade problem att rymmas i både overall och stol!
Robert var så klart med i Lag Rally & Folkrace, men förklarar här hur slingan som ska köras ser ut för hela gänget. Tror att många fruar som ser den här bilden undrar hur han bär sig åt för att få sån här uppmärksamhet - och ett tips framöver kan kanske vara att säga -"Älskling, kan inte du köra FOLKRACE... med dammsugaren en stund?!" - så kanske de redan hunnit visa att de hör, innan de inser att det är för sent!!!
Fokus har nu flyttats...
... till Kalle Nilsson och Lars Lund, som kör ett varv och visar banan, så ingen kan missförstå!
Anders Durwall, denna härliga människa som blev en ny bekantskap för mig för bara något år sedan. Men vilken pärla! Detta leende har han på sig jämt, och man kan t o m ana att han har det på även när han skriver svar då man skickat PM via facebook och frågat om de har möjlighet att ställa upp som funktionärer. Aldrig något negativt, och ställer upp gör alltid någon i familjen, t o m när man lyckats dubbelboka sig!
Spänd förväntan inför start!
På tal om pärlor - min pappa är ju så klart en av de största diamanterna i mitt liv, men här har han sällskap av idel ädel rally-adel i form av Torbjörn "Still" Johansson och Solveig "Sollan" Johansson. De flesta har förmodligen nån form av "relation" till Torbjörn, som varit domare och "allt möjligt" på alla möjliga arrangemang över hela landet. Sollan jobbar lite mer i det tysta, men är en riktig arbetsmyra med fullständig koll på det mesta. I den här galna familjen döper vi våra djur efter stora bilsportikoner. I min egen flock har jag bl a hundarna Senna, Pirelli, Penske, Danica, Niki, Jackie (och plumpen i protokollet Kickan, som var döpt när hon kom till oss). I fårhagen betar bl a Ascona Bä. I våras bokade jag en kattunge till mamma och pappa, av en klok och likasinnad Ascona B-nörd i Jokkmokk (Björn Eriksson) - och namnet var ganska givet. "Nalle" passade bättre på en hund, så det fick bli en "Walter" (Röhrl). Men så bar det sig inte bättre än att det råkade bli så att även Walters syster som fått namnet "Zola" hamnade på Godtemplarvägen i Baskansas City. Men det namnet blev ju lite konstigt - men lösningen var både enkel och självklart - hon fick så klart namnet "Sollan", efter en av våra största rally-personligheter i distriktet! Pappa har så klart upplyst Torbjörn om att han tar med sig Sollan i sängen varje kväll... (ler)
Lotten sa att Eva Nyman och Lag Rallycross fick välja bil. Planen var att Eva skulle vara med och köra själv också, och här står hon stiligt iförd regelmässig utrustning - tyvärr har Eva en tendens till cellskräck, och för er som trängt ner er bakom ratten i en tävlingsbil är det lätt att förstå att det blev en lite väl tuff situation, i synnerhet under tidspress. Men Eva lämnade snyggt vidare taktpinnen till nästa frivilliga adept, som löste ekvationen fin-fint.
Rally-Folkrace skickade ut Tok-Olsson först - och den här gången var det ett bra drag, för Olsson skötte sig exemplariskt, med fina spår och härligt ladd!
Så var det dessa Durwalls igen - men jag har fått för mig att det här är Ocki (med brasklapp att det kan vara Milo) - pappa Anders i röd jacka har jag däremot stenkoll på.
Tobbe Hansson är ju inte liten åt nåt håll, men av nån anledning är det han som hamnar i situationer där man behöver vara liten och smidig - och på nåt jäkla vis löser han biffen! Här var det han som hoppade in i bilen och fixade bältet vid alla förarbyten i Rally-Folkrace-laget.
Han brukar även påminna mig om Tomelilla 2003, där jag skulle fixa Lag Norrland till en kvällstävling som gick ut på att fylla en Saab 900 med så mycket folk som möjligt. Tobbe erbjöd sig att vara med, men jag upplyste honom kaxigt om att han var för stor. Sen bar det sig inte bättre än att vi blev andra lag att tävla, och när Götaland fyllde 21 personer i sin bil, insåg vi att vi hade gjort en kraftig misskalkylering, och var väääääldigt kort om folk. Norrlänningar växer inte riktigt på träd nere i Tomelilla, så det var bara att hugga tag i allt som kunde hittas - inklusive Tobbe! Men vi vann - 22 norrlänningar är precis vad som ryms i en Saab 900!
Tok-Olsson hittade sig en integralhjälm, och såg ut som värsta racingproffset i sin outfit bakom ratten.
Dags för start.
På bilder som denna ser man verkligen att Ulf Sikström är en bror till Eva Nyman!
Hollis såg ut att trivas, trots att han verkar mer bekväm i sin normala tävlingsutrustning.
Fint flyt för Tok-Olsson
Kjell Sandberg drog ingen skam över familjen, utan skötte sig fint...
... trots det viskar här barnbarnet till honom : - Farfar, du körde som en kärring!
Fart och fläkt, men ordning och reda vid flygande förarbyten.
Det visade sig att Evas val av bil till Rallycross-gänget inte var det bästa - stolen var nämligen fast monterad, och gick inte att flytta! Men det löste sig ändå, även om deras förarbyten tog lite extra tid av den anledningen.
Tigrinnorna Emelie, Maritha och Emmy höll sig på säkert avstånd från galenskaperna.
Dags för att kora en vinnare - och resultatet blev att Lag Rally tog hem första poängen till laget! Tok-Olsson förkunnade att rallycrossarna tagit så god tid på sig att man hade kunnat ha en almanacka för att ta deras tider, istället för en klocka! Kan meddela att han fick äta upp det senare...
Dressed for success - men jag tror att Kent Englund tyckte det var lite skönt att bli av med "fängelset" han haft på sig.
Foto-ässet Christina Sandberg - givetvis med kameran i högsta hugg! Alexandra Karlsson skjutsar runt på familjens senaste tillskott, som man ännu inte kunnat enas om ett namn på - men den som väntar på nåt gott...!
Rally-bodensarna Micke "Hollis Hollström och Lars Schöden.
Dags för nästa gren! Den här gången blev det en gren som jag har trevliga minnen till, från en 2-dagars folkrace i Piteå, nån gång på medeltiden, när jag själv var junior. Då kallade man det "PMS-jakten", och det skulle sökas saker på bokstäverna i föreningens "initialer". Det blev ju dock ett problem för oss i Kalix, som bara har två olika bokstäver (KMK), så istället fick det bli en bokstavskombination som samtliga av oss haft en relation till under olika långa delar av våra liv - nämligen "SBF".
Reglerna var enkla - man fick bara ta saker som fanns på och bredvid banan, samt saker man hade på sig. Inget fick tas från något fordon eller byggnad. Helt glasklart! Tror ni det här galna gänget höll sig till spelreglerna?! Fortsätt och läs!!!
Reglerna var enkla - man fick bara ta saker som fanns på och bredvid banan, samt saker man hade på sig. Inget fick tas från något fordon eller byggnad. Helt glasklart! Tror ni det här galna gänget höll sig till spelreglerna?! Fortsätt och läs!!!
Här fick lagen nytta av alla sina medlemmar - de som inte hade fysiska möjligheter att springa och bära, kunde åtminstone använda hjärnan och klura ut vad lagkompisarna kunde hämta. Här är det atletiska Eva som bär omkring på en Bock.
Tydligen hade Robert samma idé, men eftersom lagen sedan skulle redovisa sina saker i turordning, och båda lagen INTE kunde få poäng för samma sak (även om de ex hade varsin bock), så gällde det att vara klurigare än så - och det var man ju givetvis. Så det här var en "Bräd-bock".
Tror inte att det tillhör vanligheterna att Daniel Nyman plockar blommor, men är det tävling så är det tävling!
Minns inte vad Christina Sandberg hade hittat här, men det sparas inte på krutet utan går undan i alla fall!
Misstänker att det här är en B som i Balk, som Torbjörn hittat.
Cornelia Hansson och Lars Schöden har hittat Brädor
Tuva, Andreas och fröken namnlös ser ut att ta det lugnt, men laget hade flera poäng bara i den här bilden.
Hade faktiskt inte tänkt på det innan - men vilken toppen-idé det här var för att få städat runt banan! Här är det Rally-Folkrace som tar hand om övre delen av banan.
Rally-Folkrace smider planer
Jag är rätt övertygad om att Rallycross-laget tänkte lite mer rätt, som tog hand om första kurvan på banan - eller finns det nåt annat parti där det lämnas mer grejor från bilarna än där?!
Galna djur bör sitta i bur - här ser Fredrik Tiger ut att ha hamnat bakom galler, men det var nog bara en genväg för att leverera en Bärarm och en Stötfångare.
Kjell körde omkring med en tom Barnvagn, och eftersom han är Farfar hade han ju redan fixat två poäng där!
Daniel kämpade så kläderna bokstavligen flög av honom!
Maritha Tiger och Sandra Nilsson-Björn
Här mina vänner fångar jag ett fusk-försök på bild. Det är Daniel Nyman som döljer sig bakom Volvon...
... och i den hittade han både en Bränsledunk och en Brandsläckare! Men tyvärr tog ju den här "domaren" honom på bar gärning, så han ställde prydligt tillbaka grejorna i bilen, och la till att den regeln hade han ju inte alls varit medveten om - undrar om det är precis såna svar han brukar skratta åt när han själv är domare?! (ler)
Medan det letades grejor, fanns det så klart hjältar även denna dag. Hasse Gustavsson och mamma Siw stod för kockandet.
Svamp på Tok-Olssons meny
Här smids förmodligen planer för att tolka reglerna till sin fördel även i dagens "reglemente" (Pappa H och Lars Schöden)
Ena "Tiger-mamman", Solgerd Haraldsson.
Det här mina vänner, måste jag utropa till en av de absolut bästa tävlingsledare som jag har haft förmånen att jobba ihop med. Han ger alltid samma lugna intryck, för även om det säkert fladdrar till även i den här magen nån gång, så visar han det inte. Kalle har förmågan att få en att känna sig både viktig och behövd i ett arrangemang. Men hans främsta förmåga är nog ändå att han har ett sätt att få en att känna att han verkligen litar på det man säger och gör - och om han nån gång har sina tveksamheter spänner han blicken i en eller skärper tonfallet om det sker via telefon - och säger "Är du säker på det?" - det får en att tänka till en extra gång, och är man inte säker kollar man upp det, är man säker svarar man "JA", och då återgår Kalle Nilsson till lugnet själv igen och säger helt coolt "OK". Jag har haft förmånen att jobba med några olika bra ledare, alla på olika sätt, men just den detaljen tror jag Kalle är ensam om i sitt slag!
Kalle brukar bli lite vresig när jag berömmer honom - men det struntar jag blankt i! Ära de som äras bör! En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk, men utan en bra ledare som kan länka ihop kedjan blir det svårt även om viljan är stor!
Kalle brukar bli lite vresig när jag berömmer honom - men det struntar jag blankt i! Ära de som äras bör! En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk, men utan en bra ledare som kan länka ihop kedjan blir det svårt även om viljan är stor!
Rallycross-lägret kollar in sina skatter
Här mina vänner, försöker Fredrik Tiger ro iland med samma saker som jag en liten stund tidigare hade skickat tillbaka Daniel Nyman med till bilen där de hörde hemma i. Bortförklaringarna var många, men "domaren" var benhård...
Maritha Tiger och Sandra Nilsson-Björn
Emelie och Emmy Tiger
Lars Lund och Kalle Nilsson verkar ha nåt bus för sig
Sollan får poäng med en Blomma.
Casper Hansson offrade både Strumpa och Sko för att ta poäng till Rally-Folkrace
Maritha tog poäng med en Svamp
Alexandra hade Sand
Kan det möjligen vara Skräp, som Christina får poäng för här?!
Tro det eller ej, men den berömda Bensindunken och Brandsläckaren dök upp igen - och den här gången gav "domaren" med sig och gav till och med en stilpoäng, då Kjell Sandberg hävdade att de skulle ha poäng för "Bevisat Fusk"! På förhand kände jag på mig att det här var ett kreativt gäng, och jag kan säga att jag inte blev besviken!
Alexandra hade Brillor
Tok-Olsson levererade t o m reservdelsnumret på vissa av Rally-Folkrace´s skatter
Undrar om inte det är en Startlista som visas upp av Eva Nyman - givetvis poäng.
Daniel har hittat en Fimp
Tok-Olsson verkar lika fascinerad över en Blomma, som Daniel över en fimp...
De här blommorna fick nån annan benämning, men tyvärr minns jag inte vad.
Här tror jag i alla fall det var "Slitbana" som Maritha tog hem poäng för.
Alexandra och Tuva inkasserade en hög poäng för bl a "Barn", "Stjärnor" och...
... så hade ju Tuva även en "Fläta"!
Här försökte Kalle att få ge bonuspoäng för Marithas "Saab-märke" - men jag röstade ner honom och sa att det borde snarast ge avdrag! (skratt)
Däremot ser ni väl hur stolt Daniel är över att visa upp ett "Stänkskydd" med Volvo-märke på!!!
Kjell har hittat ett "SM-resultat"
Till slut insåg vi att vi förmodligen skulle svälta ihjäl, eller åtminstone få äta kall mat, om vi inte avbröt lagens kamp om poängen. En något oenig domar-jury bedömde Lag Rallycross som segrare, då undertecknad fick se sig nedröstad med sitt önskemål om oavgjort (ler). Dock fick det ingen betydelse för det slutliga resultatet, så jag har inte fått alltför mycket skäll på hemmaplan efteråt! (skratt)
Lekarna i all ära, men frågan är om inte maten blev dagens höjdpunkt?! Baconburgare och korv - enkelt men rysligt gott!
Spana in Casper som precis förser sin hamburgare med dressing - den här lilla parveln drog i sig 3 (!) fullskaliga hamburgare, inklusive bröd! Själv tror jag inte ännu att det är sant - den tanige lille grabben borde ju ha sett gravid ut efter det födointaget - i annat fall måste han ha tarmarna utrullade i benen!
Snillen spekulerar.
Här kan man undra vad det är Kalle försöker beskriva så målande med hjälp av kroppsspråket?!...
... och samma undran gäller svaret från kartis-Hollis!
Juryn bakom dem verkar till 50% (HH och Tobbe) fundersamma och till 50% (Cornelia och Schöden) obrydda
Dags för nästa gren - mera bilkörning, och nu var det tillåtet att utse vilka man ville. Nu var det nämligen en felstyrd kärra som skulle framföras - flygande förarbyte även här.
Rallycrossarna ställde upp sitt tyngsta artilleri med Fredrik, Alexandra och Andreas, som här får slutinstruktioner av Kalle.
Fredrik spanar in om han förstått tanken med banläggningen på halkbanan.
Konorna visade vägen - helt självklart att man här skulle passera på höger sida om konan... Eller?!
Kalle gav publiken order om att ställa sig bakom däckbarriärerna - men givetvis skulle det tänjas på gränserna även här - och till slut fick Tok-Olsson och galna bodensarna grönt för att stanna kvar på sin fina plats.
Rallycrossarna körde lugnt, harmoniskt och felfritt. Undrar ni över stuket på bilen, så var det Sandra Nilsson-Björn som dagen innan eventet skulle testa den initiala planen, att köra ett varv på rallycross-banan - det rök en bock och slutade i ett räcke - samt fick "tävlingsledningen" att flytta "tävlingen" till halkbanan.
Alexandras leende säger en del om hur det var att köra. Det roliga var att samtliga som körde, körde så lugnt och rätt, så efter hela rallycross-gänget, och även Robert på Rally-Folkrace första sträcka, vaknade Kjell Sandberg och fick klart för sig att bilen var felstyrd - fram till dess hade han funderat över varför alla tog det så lugnt! Heja Kjell! Men vi tycker om honom i alla fall - eller kanske just för att han är som han är!
Här tog rallycross en solklar och odiskutabel seger, och rally-folkrace-nördarna Robert, Schöden och Torbjörn fick se sig besegrade. Det var ingen individuell tidtagning - men jag måste faktiskt ge min sängvärmare lite cred för hans framfart på sin förstasträcka - det gick att se med blotta ögat att han var klart snabbast av samtliga tävlande - men så är han ju som eljest, så han märkte säkert inte ens att det svängde åt fel håll (ler)
Här kan man tycka att Tuva är i trygga händer, med två chaufförer på sin vagn...
... men vi som känner pappa H och Kjell förstår hennes bekymrade min!!!
Jocke Henriksson, för dagen snyggt stylad i SM-tröjan.
Som avslutning för dagens lekar, FÖRLÅT, tävlingar, blev det en repris på dagens första gren - men nu blev det fritt fram att köra för vem som helst i laget - och nu ställde man upp SM-medaljörer på startlinjen! Dock verkar det som om både Robert och Fredrik hade bekymmer bara med att få på sig tävlingsutrustningen!
Jocke Henriksson - ställer alltid upp när man frågar, alltid med ett leende, aldrig negativ. Utmed honom Linda Isaksson, som ett levande uppslagsverk när det gäller regler för i synnerhet rally, trygg att ha i sin vänlista när det ska ordnas tävlingar. "Jag fixar det" - är en klassisk Linda-kommentar när man kört fast.
Kragarna ställde till dte för våra glasögonprydda chaufförörer. Här försöker Robert få sina på plats, och frågar Johan hur han lyckats...
... Lyckats kontrar Johan, har du inte sett hur de har tryckts upp?! Tur man inte har progressiva!
Tok-Olsson fick nytt förtroende i Rally-Folkrace, men den här gången var det inget bra drag, även om man ser väldigt glada ut här!
Den här gången var det bilbyte - och Lars Schödens stora jobb var att tag sig in och få plats i bilen! Tror han sa nåt om rattmärken i låren efter körningen. Men jag som trodde han skulle behöva hjälp av både rondell och lyftkran för att ta sig ut, fick bli imponerad över hur smidigt han var ute efter sin sträcka!
Alexandra har varit gravid-ledig från körning, men kolla leendet som kom fram direkt hon fick hjälmen på plats! Jag hoppas att Kjell lyckas med sin övertalning om att plocka fram Asconan till isen i vinter! Mer Alexandra till folket!
Tror dock inte hon kände sig riktigt hemtam i klädseln för dagen, men hon bjöd på lite modell-visning i alla fall.
Den här gången tog rallycross-gänget en överlägsen seger, mycket beroende av att Tok-Olsson hade blivit fullständigt-sjövilde-Tok-Olsson i ett nafs! Hans passage över lyftet hade lika gärna kunnat pågå än, om det inte hade varit trygga Volvo-bilar som framfördes! Hela gänget var helt säkra på att det inte fanns något rakt på bilen efter den färden, men Olsson hittade tillbaka på banan, och lyckades nu med bedriften att komma in baklänges mot hårnålen inför "målgång" (sista biten till förarbytet skulle köras lugnt). Men till slut var han i mål, och övriga gänget fick i alla fall köra - om än redan kraftigt distanserade. GRATTIS till rallycross-gänget som tog skötte sina uppgifter med bravur! Vill bara passa på att påminna er om att för x antal år sedan ordnade undertecknad en brännbollsturnering på motorstadion. Då med fyra lag : Rally, Rallycross, Folkrace och Funktionärer. Rally var det helt klart fysiskt bästa laget, men mitt rallycross-gäng vann även då för att vi var mycket smartare! Rallykillarna, som inkluderade min Robert, skulle glänsa och få till det perfekta slaget varje gång, medan vi rallycrossare satsade på att få poäng på folk som kom i mål - vi lyckades besegra rallylaget med 1 (!) poäng, och sen vann både de och vi våra övriga matcher - så sammanfattande kan man säga att vi vann hela turneringen med 1 poäng! Jag brukar försöka komma ihåg att påminna Robert om det här med jämna mellanrum (skratt). Leka är skoj, det gör man alldeles för sällan!!!
Nu har vi klubbtävling och sprintfinal kvar på programmet i Kalix MK för 2016. Jag vill slå ett slag för den klubbfest som kommer att ordnas samma dag som klubbmästerskapet, den 15 oktober. Den här gången kommer festen att förläggas på Kalix Motorstadion - hjärtat för all verksamhet i våran klubb! För mig som knappt är ägare till "fin-kläder" låter det som extra ljuv musik, och jag hoppas att ni är många som hakar på och tar chansen till mer motorsurr. Det utlovas lite lekar även denna kväll, och om det inte redan är glasklart, så är givetvis även våra vänner med annan klubbtillhörighet än Kalix också hjärtligt välkomna! Ida snickrar för fullt på en inbjudan som snart kommer ut.
Till er som redan bokat något annat denna kväll säger jag : - AVBOKA DET SNABBT!!!
Dagen avslutades med tårta...
... och ett värmande "tal" av Daniel, som sammanfattade dagens intryck med ord som var precis det vi hade varit ute efter när vi drog i trådarna för att få ihop allt.
Sandra och Ida - två super-fixare man kan lita på!
Snillen börjar tydligen att spekulera tidigt. Här är det Vigert (son till Peter Lundbäck) och Elias (son till Kalle och Sandra) som kommenterar körningen för några som tog chansen att prova köra folkracebil efter tävlingarna var slut.
- Blä för servetter, ge mig godis istället! (Emmy Tiger)
Tyckte Emmy Tigers parkering av sin vagn skapade en bild som är väldigt talande för både dagens aktiviteter och den sport vi håller på med! Här trivs vi tillsammans, no matter what!
Vill avslutande tacka alla som var med och gjorde det här till ännu en rolig dag i mitt liv. Det här måste vi göra om fler gånger!!!
Nu har vi klubbtävling och sprintfinal kvar på programmet i Kalix MK för 2016. Jag vill slå ett slag för den klubbfest som kommer att ordnas samma dag som klubbmästerskapet, den 15 oktober. Den här gången kommer festen att förläggas på Kalix Motorstadion - hjärtat för all verksamhet i våran klubb! För mig som knappt är ägare till "fin-kläder" låter det som extra ljuv musik, och jag hoppas att ni är många som hakar på och tar chansen till mer motorsurr. Det utlovas lite lekar även denna kväll, och om det inte redan är glasklart, så är givetvis även våra vänner med annan klubbtillhörighet än Kalix också hjärtligt välkomna! Ida snickrar för fullt på en inbjudan som snart kommer ut.
Till er som redan bokat något annat denna kväll säger jag : - AVBOKA DET SNABBT!!!
Lev å må!!!
//JH-N
Kanonrundan 2016
2016-09-06 - 2016-09-08
Skamligt länge sedan jag var igång med min finger-diarré på den här sidan! Men till mitt försvar kan jag säga att mina uppdrag som både media-ansvarig och förarkontakt på både Norrlandsveckans deltävling och SM-deltävlingen i rallycross i Kalix, så fanns inte mycket andrum över för att motionera någon kamera.
Jag tog väl igen det en aning i helgen i alla fall, när det var dags för något av årets rally-höjdpunkt - Kanonrundan i Boden! Den här gången utan DM-status, men lockade trots det nästan 40 bilar till start. Låter löjligt lite för er i södern, men rena rama trängseltrafiken för oss i norr!
Många fina bilar på plats, och även ett gäng långväga gäster.
Veckorna inför tävlingen var hektiska, då garage-motivationen inte varit på topp för min sängvärmare, och mitt i allt annat kom det in en YKB-utbildning hela näst sista veckan - med pendling 20 mil om dan.
Det började med en massa matjord i fickorna, då wattlänken på Asconan kördes sönder vid senaste lektillfället i Karhuvaara i mars. När Robert tog ner locket såg han en metallflisa, som fick honom att göra en mer grundläggande undersökning - och farhågorna stämde, korset i diffen var trasigt! Turen fortsatte, då vi likt hamstrarna sparat på oss lite grejor, och även fått av kompisar genom årens lopp. Där fanns minsann en trasig diff, men där rätt del av korset var intakt, och grejorna kunde fixas galant. När det var dags att lägga om däcken, som användes till vår egen Ascona när vi åkte Back SM (senast 2010), blev det desto svettigare. För inte ville Michelinarna kliva på kanten på fälgarna inte! När gubbarna till slut fick fason på ena däcket, passade det inte på bilen! Men med lite hjärngympa och spacers, funkade det till slut. Då var klockan så mycket att det inte var läge att väcka våra kvällströtta grannar med någon lastning, utan istället blev det tidig revelj på lördagsmorgonen. Våra tokiga kompisar från Örebro, Pia Klemming och Janne Gustafsson, kom upp för att köra tävlingen de med, och då Janne testade bilen på onsdagen hände nåt med styrningen. Efter ett tag kom man fram till att det var styrväxeln som gett upp, och hade även de turen att hitta en skatt i våra gömmor - så det blev i alla fall trevligt kompisskruvande i garaget.
Själv beslutade jag mig för att ta sovmorgon, då kartis-Hollis numera sköter mina gamla uppdrag när det gäller ordning på Robert och rekognocering. Tyvärr var sängen lite föööör skön, så det blev gode bra med stress, och jag hann inte ens rally-mingla innan jag fick hoppa in i högerstolen till säkerhetschefen Björn Törmänen, som lovat ta mig med och kasta av mig på lämpligt foto-ställe. Lämpligt fotoställe beslutade vi oss för att fanns på SS 2, och det beslutet fick jag ångra! Inte för att jag hade tråkigt eller att det var ett dåligt fotoställe - tvärtom hade jag super-trevligt sällskap av bl a Lisa Mannberg (racevalp till Tomas Mannberg) och Björn Eriksson (racevalp till Conny Eriksson).
Ingemar Svensson och Peter Lindqvist passerade som nollbil med sin skön-sjungande GrpH 940. De valde att kliva av som tävlande, eftersom man fick nya motorn på plats sent kvällen innan. En uppdaterad version av PF Racing (Peter Forlund i Lappträsk) med bla insprutning som ersättning för sina mecuni-gasare. Den hade ett härligt sound redan tidigare, men utan att överdriva kan jag säga att uppdateringen inte försämrade ljudkvaliteten!
Det började med en massa matjord i fickorna, då wattlänken på Asconan kördes sönder vid senaste lektillfället i Karhuvaara i mars. När Robert tog ner locket såg han en metallflisa, som fick honom att göra en mer grundläggande undersökning - och farhågorna stämde, korset i diffen var trasigt! Turen fortsatte, då vi likt hamstrarna sparat på oss lite grejor, och även fått av kompisar genom årens lopp. Där fanns minsann en trasig diff, men där rätt del av korset var intakt, och grejorna kunde fixas galant. När det var dags att lägga om däcken, som användes till vår egen Ascona när vi åkte Back SM (senast 2010), blev det desto svettigare. För inte ville Michelinarna kliva på kanten på fälgarna inte! När gubbarna till slut fick fason på ena däcket, passade det inte på bilen! Men med lite hjärngympa och spacers, funkade det till slut. Då var klockan så mycket att det inte var läge att väcka våra kvällströtta grannar med någon lastning, utan istället blev det tidig revelj på lördagsmorgonen. Våra tokiga kompisar från Örebro, Pia Klemming och Janne Gustafsson, kom upp för att köra tävlingen de med, och då Janne testade bilen på onsdagen hände nåt med styrningen. Efter ett tag kom man fram till att det var styrväxeln som gett upp, och hade även de turen att hitta en skatt i våra gömmor - så det blev i alla fall trevligt kompisskruvande i garaget.
Själv beslutade jag mig för att ta sovmorgon, då kartis-Hollis numera sköter mina gamla uppdrag när det gäller ordning på Robert och rekognocering. Tyvärr var sängen lite föööör skön, så det blev gode bra med stress, och jag hann inte ens rally-mingla innan jag fick hoppa in i högerstolen till säkerhetschefen Björn Törmänen, som lovat ta mig med och kasta av mig på lämpligt foto-ställe. Lämpligt fotoställe beslutade vi oss för att fanns på SS 2, och det beslutet fick jag ångra! Inte för att jag hade tråkigt eller att det var ett dåligt fotoställe - tvärtom hade jag super-trevligt sällskap av bl a Lisa Mannberg (racevalp till Tomas Mannberg) och Björn Eriksson (racevalp till Conny Eriksson).
Ingemar Svensson och Peter Lindqvist passerade som nollbil med sin skön-sjungande GrpH 940. De valde att kliva av som tävlande, eftersom man fick nya motorn på plats sent kvällen innan. En uppdaterad version av PF Racing (Peter Forlund i Lappträsk) med bla insprutning som ersättning för sina mecuni-gasare. Den hade ett härligt sound redan tidigare, men utan att överdriva kan jag säga att uppdateringen inte försämrade ljudkvaliteten!
Jag höll som bäst på att borsta ner stå-pälsen efter deras passage, när telefonen ringde!
Ni som varit på rally vet vilken hemsk känsla som drabbar en när telefonen ringer, och när jag såg Hollis namn på displayen förstår ni säkert vilken nivå pulsen drog upp till :
- Nej, jag vill inte prata med dig!, svarade jag.
Men vad hjälpte det, han pratade med mig i alla fall, med nyheter jag inte alls ville ha :
- Nej, jag vill inte prata med dig!, svarade jag.
Men vad hjälpte det, han pratade med mig i alla fall, med nyheter jag inte alls ville ha :
- Vi har tappat bakhjulet, så vi har brutit!
Många tankar hann gå genom huvudet, innan han fick fram det lugnande meddelandet att bilen var i princip oskadd. Precis i ett PRO-stint vägbyte, fyllt av bl a Bo-Göran "Boggie" Carlsson, Eilert Gezelius, mfl i silverrävs-klubben, gick samtliga hjulbultar av och hjulet drog iväg på egen vansinnesfärd. Efter mycket sökande hittade Hollis det, ca 150 m ner i en ravin! Enligt Gezelius kunde lika gärna Robert och Hollis ha hamnat där med, om hjulet släppt hundradelen tidigare. Robert och Hollis själva var mest glada att det inte släppte några hundra meter tidigare, då det gick "flat-out"... Tur i oturen kan man lugnt säga! Hjulet var helt intakt, och ena hjulbulten satt kvar med fälgmuttern i fälgen. Efteråt var det en del snack om dåligt dragna hjulmuttrar, de flesta dock på skämt, men en del även av oro - men i det här teamet dras däcken minutiöst med momentnyckel - däremot finns det väl en del av oss som kan glömma andra saker, typ tankning - men det är väl både gammalt, preskriberat och en helt annan story (skratt). Dessutom borde bulthålen i fälgen skadats om något sådant hade hänt, samt att det borde ha känts i bilen då något sådant inte bara plötsligt händer. Gubbarna i vägbytet har sett att man prickade en sten med bakhjulet (en liten sten som börjat komma upp i vägen), men det är inte ens nåt man ser på incar-filmen. Så det man kan spekulera i, är att det kan ha funnits nån gammal brottsanvisning eller materialuttröttning, spacers som gav en annan belastning och så blev stenen droppen. Eftersom många tror att jag är en Opel-nörd, har jag fått många kommentarer om att det är "Opel-quality" - för det första tycker jag inte om "Opel", utan bara Ascona B, och dessutom är det en Volvo-axel - men eftersom det tillsammans med Ascona B står skrivet "Volvo" över stora delar av mitt racehjärta, kan jag ju inte skylla på det heller (ler). Hänt är hänt helt enkelt, bara att spotta i nävarna och gå vidare. Men det var en enormt besviken chaufför, som blev snuvad på sina absoluta favoritvägar på Kusträsk i Boden! Dessutom gick bilen så bra den kan gå, och oron över felet som uppstod på Lappnatta i vintras, då den inte gick fullt på raksträckorna, kunde åtminstone helt stillas.
Många tankar hann gå genom huvudet, innan han fick fram det lugnande meddelandet att bilen var i princip oskadd. Precis i ett PRO-stint vägbyte, fyllt av bl a Bo-Göran "Boggie" Carlsson, Eilert Gezelius, mfl i silverrävs-klubben, gick samtliga hjulbultar av och hjulet drog iväg på egen vansinnesfärd. Efter mycket sökande hittade Hollis det, ca 150 m ner i en ravin! Enligt Gezelius kunde lika gärna Robert och Hollis ha hamnat där med, om hjulet släppt hundradelen tidigare. Robert och Hollis själva var mest glada att det inte släppte några hundra meter tidigare, då det gick "flat-out"... Tur i oturen kan man lugnt säga! Hjulet var helt intakt, och ena hjulbulten satt kvar med fälgmuttern i fälgen. Efteråt var det en del snack om dåligt dragna hjulmuttrar, de flesta dock på skämt, men en del även av oro - men i det här teamet dras däcken minutiöst med momentnyckel - däremot finns det väl en del av oss som kan glömma andra saker, typ tankning - men det är väl både gammalt, preskriberat och en helt annan story (skratt). Dessutom borde bulthålen i fälgen skadats om något sådant hade hänt, samt att det borde ha känts i bilen då något sådant inte bara plötsligt händer. Gubbarna i vägbytet har sett att man prickade en sten med bakhjulet (en liten sten som börjat komma upp i vägen), men det är inte ens nåt man ser på incar-filmen. Så det man kan spekulera i, är att det kan ha funnits nån gammal brottsanvisning eller materialuttröttning, spacers som gav en annan belastning och så blev stenen droppen. Eftersom många tror att jag är en Opel-nörd, har jag fått många kommentarer om att det är "Opel-quality" - för det första tycker jag inte om "Opel", utan bara Ascona B, och dessutom är det en Volvo-axel - men eftersom det tillsammans med Ascona B står skrivet "Volvo" över stora delar av mitt racehjärta, kan jag ju inte skylla på det heller (ler). Hänt är hänt helt enkelt, bara att spotta i nävarna och gå vidare. Men det var en enormt besviken chaufför, som blev snuvad på sina absoluta favoritvägar på Kusträsk i Boden! Dessutom gick bilen så bra den kan gå, och oron över felet som uppstod på Lappnatta i vintras, då den inte gick fullt på raksträckorna, kunde åtminstone helt stillas.
Sekvensen innan hjulet släpper - och här ser den klarsynte att muttrarna sitter kvar (längst in på bulten, det är ingen "skalle" på muttern).
Samarbete mellan NMS Boden och Kalix MK är inget nytt påfund, men något som uppenbart fungerar väldigt bra - här är det Mikael "Hollis" Hollström NMS Boden som lotsar Robert Niemi Kalix MK - bakom kameran står Bo-Göran "Boggie" Carlsson, NMS Boden, som back in the good old days lotsade min galna pappa, Henry Hapasari, Kalix MK. Fler exempel finns, och det man absolut inte kan låta bli att nämna, är Thomas Lahti NMS Boden, som lotsas av Thomas Wikström, Kalix MK.
Något som är allmänt känt, är att när något går sönder på en bil, så är det av någon finurlig anledning ofta på kartläsar-sidan. Vanligen bucklor förvisso. Många äro de förare som genom åren som försökt skylla ifrån sig på sina kartläsare också - och givetvis måste vi väl skylla att höger bakhjul lossnade, på att kartis-Hollis är för tung! (ler) Men den eventuella "övervikten" fick han givetvis motionera bort, först reglementsenlig promenad med varningstriangel...
... och sen var det dags för promenad med förrymt bakhjul!
Här finns en incar-film från den enda sträcka Asconan mäktade med den här gången :
https://www.youtube.com/watch?v=VVoHHDhrTuQ&feature=youtu.be
https://www.youtube.com/watch?v=VVoHHDhrTuQ&feature=youtu.be
Här ett filmklipp utifrån, filmat av Tok-Patrik Johansson :
https://www.youtube.com/watch?v=2wyJASkc_Lg&feature=youtu.be
https://www.youtube.com/watch?v=2wyJASkc_Lg&feature=youtu.be
Men det fanns ju massor av godis kvar i rallyblandningen, så det fanns ingen anledning att deppa där jag stod i skogen. Det var en härlig körordning, där man inledde med fyrkrafsarna och Michael Wikström, som bjöd på rejält "lång-grus" och fartig fröjd, när han för andra året i rad tog hem totalsegern i Kanonrundan.
För andra året i följd, om jag inte är alldeles ute och cyklar, blev det Michael Wikström och Lennart Nilsson som tog hand om den åtråvärda vandringpokalen i Kanonrundan. Segermarginalen till Jan-Olov Marklund blev ca 50 sekunder.
För andra året i följd, om jag inte är alldeles ute och cyklar, blev det Michael Wikström och Lennart Nilsson som tog hand om den åtråvärda vandringpokalen i Kanonrundan. Segermarginalen till Jan-Olov Marklund blev ca 50 sekunder.
Trots att mitt namn på bilden säger annat, så är det Robert Niemi som tagit bilden. Han är "pappa" till några andra också, men måste väl i alla fall få cred för denna, då han fick tugga ordentligt med lång-grus under herrar Wikström-Nilssons framfart! Nån nytta kunde jag ju i alla fall ha av min sängvärmare, när han nu inte deltog i underhållningen speciellt länge.
Michael Wikström har tagit över tyngdlyftarjobbet av Jan-Olov Marklund, dvs att bära det stora och tunga vandringspriset. Det är svårt att jämföra prestation i flera klasser, för oavsett hur bra eller dålig bil man har, så kör de sällan av sig själva.
Galenskap i vanlig ordning, för det är givetvis många av dessa rattvirtuoser som fullständigt äääälskar (eller inte) att posera för kameran UTAN bil (ler) Här var det dock tal om friarställning, och både Micke och Lennart svor sig fri från att veta hur man gör, eftersom båda "lever i synd" med sina respektive.
Galnaste supportrarna, nästan i paritet med forna tiders "Skene-liga". Observera hur fyndiga man varit med WRT - som givetvis betyder Wikström Rally Team.
Kenneth Andersson, Jan-Olof Renberg och Marcus Nilsson showade de med, men det är ju få som är lika galna som Jan-Olof Marklund, som förutom sina härliga uppställ även låter som en sjövild älg-jägare där han drar fram med sin Lancia Delta Integrale, i sin klassiska VM-skrud.
Dagens 2:a, Jan-Olov Marklund och David Arhusiander.
Alltid lika svårt att välja bilder på denna galenpanna från Umeå AK - han har en körstil som är lika bred
som det härliga leende han ständigt vandrar omkring med på läpparna. En härlig profil i sporten!
Jan-Olov Renberg och Janne Stenberg tvingades bryta på sista sträckan, med transmissionsproblem. Innan dess hade man haft problem att hänga med i det höga tempot, och upplevde att bilen kändes lite kraftlös. Efter SS4 upptäckte man att turbotrycket sjunkit med ca 0,5 kg, och det visade sig att en slang hade börjat separera. Inför sista sträckan hade man åtgärdat problemet med hjälp av silvertejp och ett flyttat klammer, men då gick alltså troligen något i bakaxeln sönder. "Det som inte går att laga med silvertejp är trasigt" - citat från någon klok människa.
Marcus och Lars Nilsson slutade 4:a, 18 sekunder efter Kenneth Andersson. Spelar ingen roll hur bra han än kör med den här farkosten, jag skulle ändå helst se honom i den härliga Volvo 240 han vann DM-guld med en gång i världshistorien. Då var det musik mellan tallarna!
Kenneth Andersson och Inger Lundberg slutade på en fin tredjeplats.
Hur härliga dessa gubbar än är att se i skogen, så finns det ändå bara en THOMAS LAHTI!!! Vi stod nära målet på SS2, men eftersom start och mål låg så nära, så hörde vi när han släppte lös sina sjövilda Volvo-hästar, och pälsen reste sig över hela kroppen. Förväntningarna steg för varje minut som gick. Björn Eriksson stod redo och live-filmade för facebook :
... och jag stod där med lyft Canon. Luften vibrerade nästan av spänd förväntan, och när vi var redo för klimax... Dök det upp en liten Peugeot!
Lars-Erik Henriksson och Maria Aldenlöv hade bra ladd, men det hjälps ju inte, för hur hårt eller fort man än kör, kan ju aldrig en liten Peugeot jämföras på samma veckodag med en Volvo 940 GrpH!
Förstår ni känslan? Ingen skugga över Lars-Erik Henriksson som rattar sin Peugeot fantastiskt bra, och trots sin dåliga smak när det gäller bilar är han en hyvens karl också. Dessutom ser ni hur härligt ladd han hade!
Men det är svårt att leva upp till förväntningarna, när man väntar sig det längsta lång-gruset i historien, med en stor-sata-Volvo med kung Lahti bakom spakarna - och så kommer det en liten framkrafsare som nästan skulle rymmas i kofferten på 940´n! Var 1000:an fanns herrar Lahti-Wikström???
Det visade sig att man efter en fantomstyrning på SS1, tvingats bryta med kopplingsproblem på SS2 - och där stod jag och väntade förgäves. Jag kan tänka mig att det förmodligen skulle känts likadant för ett litet barn som troget väntat på tomten en julaftonskväll, och när han väl dyker upp har juklapparna tagit slut!
Men det är svårt att leva upp till förväntningarna, när man väntar sig det längsta lång-gruset i historien, med en stor-sata-Volvo med kung Lahti bakom spakarna - och så kommer det en liten framkrafsare som nästan skulle rymmas i kofferten på 940´n! Var 1000:an fanns herrar Lahti-Wikström???
Det visade sig att man efter en fantomstyrning på SS1, tvingats bryta med kopplingsproblem på SS2 - och där stod jag och väntade förgäves. Jag kan tänka mig att det förmodligen skulle känts likadant för ett litet barn som troget väntat på tomten en julaftonskväll, och när han väl dyker upp har juklapparna tagit slut!
Lars-Erik och Maria fick vika ner sig i sekundstriden om tredjeplatsen i GrpH 2 wd, med ynkliga 9 sekunders marginal, mot kompisen Anders Bergström.
Ännu färre sekunder skiljde i striden om andraplatsen, där Anders och Linnea Bergström fick se sig slagna med 3 sekunder, av Staffan Johansson (vars kartläsare jag inte har namnet på).
Staffan Johansson, lugn och försynt som få i depån, men i skogen tar han ton med sin skönsjungande Volvo 240, och bjuder på både lång-grus och ståpäls! En fin andraplats i trimmat tvåhjulsdrivet blev dagens resultat!
Om det var tight mellan övriga platser i GrpH 2 wd, så stod Dan Thörnevall och Magnus Kitti i en liten egen division, då de vann med styvt 1,5 minuter!
- Det var för att Lahti bröt, var hans ödmjuka kommentar efteråt, men enligt vad jag lärt mig, så ingår det i en rallytävling att köra alla sträckor, så segern är både hedervärd och odiskutabel!
Men det största priset, även om det inte är särskilt stort i antal kilo än, hämtade Dan hem i Juni, dottern
Alma.
Fru Thörnevall... Nä, vad konstigt det känns, Theres både är och har alltid varit en äkta Aldenlövare!
Men det är nu jag ska försöka ge er chansen att förstå hur fantastisk en sån här dag ändå är. För trots den stora besvikelsen att varken få uppleva Lahtis eller min egen gubbes framfart - så var dagen ändå sååååå trevlig och rolig i alla fall! För givetvis fanns det rallygodis kvar i påsen. Tokarna från Örebro, Pia och Janne, gick nu in och tog stadig topp-plats i "melodifestivalen" - för det var en riktigt arg basröst i deras 940.
Skönsjungande med brutalt ladd, det var en bra sammanfattning på Janne Gustafsson och Pia Klemming, två "stöllprov" från Teknis MC (Örebro). På första sträckan blev de utan batteri till sin intercom, och hade bränsleläckage. Med det fixat var ju givetvis nåt nytt tvunget att hända på SS2, så då gick styrservon sönder. Trots det blev det en dag med mersmak, och kanske lyckas vi lura upp duon redan till vintern 2017!
Bildbeviset på att det blev en "nästan-snurr" precis i "mitt" vägbyte på SS2.
Pia Klemming, co-driver till Janne Gustafsson.
Inget fel på Raimo Tunkkari´s ladd! Här på SS2. Tyvärr tvingades han och kartläsaren Jukka Vottonen bryta efter fem sträckor.
Arto Tunkkari´s Ascona B pratar vackert i skogen, och även om "Volvo´s webrar sjunger bäst", skottade det bra. Duon Arto och Martti Tunkkari slutade på femteplats i trimmat 2 wd.
Men nu kommer nästa jobbiga tillkännagivande, och det här är tufft, och det sitter långt inne... Dagens vinnare i "melodifestivalen", var en FORD!!!
Hoppas verkligen att inte mina värsta motståndare i "Volvo v/s Ford"-kampen, Bo-Göran "Boggie" Carlsson, Örjan Larsson, Mats Löfgren och Stig Hellberg, lägger dessa ord på minnet!
Men mina föräldrar har lär mig att säga sanningen, så jag får väl stå för det uttalandet och hoppas att det någon gång, helst snart, kommer en Ascona 400 som tar över tronen! Förhoppningsvis en där det står mitt namn på ägarbeviset (ler)
Hur 1000:an gick det till då? Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den dag jag skulle fälla ett sådant påstående, och dessutom mena det! Men så hade jag väl inte heller räknat med att Peter Engström skulle sälla sig till samlingen av "återfallsförbrytare" i sporten, och det i en fd Latvala BDG-Escort! Herrejösses som han vrålade bland tallarna i skogen! Nästan så långflätan reser sig på huvudet när jag sitter och tänker på det i efterhand! Magiskt är en underdrift, men jag har inte ord som beskriver det bättre och mer rättvist!
Hoppas verkligen att inte mina värsta motståndare i "Volvo v/s Ford"-kampen, Bo-Göran "Boggie" Carlsson, Örjan Larsson, Mats Löfgren och Stig Hellberg, lägger dessa ord på minnet!
Men mina föräldrar har lär mig att säga sanningen, så jag får väl stå för det uttalandet och hoppas att det någon gång, helst snart, kommer en Ascona 400 som tar över tronen! Förhoppningsvis en där det står mitt namn på ägarbeviset (ler)
Hur 1000:an gick det till då? Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den dag jag skulle fälla ett sådant påstående, och dessutom mena det! Men så hade jag väl inte heller räknat med att Peter Engström skulle sälla sig till samlingen av "återfallsförbrytare" i sporten, och det i en fd Latvala BDG-Escort! Herrejösses som han vrålade bland tallarna i skogen! Nästan så långflätan reser sig på huvudet när jag sitter och tänker på det i efterhand! Magiskt är en underdrift, men jag har inte ord som beskriver det bättre och mer rättvist!
Peter Engström och Thomas Nilsson slutade tvåa i Appendix K
Peter hade sekundstrid med min gamla idol, Kenneth "Förhandlarn" Johansson, men la krokben för sig själv då han gjorde en dikesvisit och tappade en dryg minut. Även Leif Jonsson var inblandad i Appendix K-striden, men tvingades ge upp med en oljetryckande motor i sin Ascona A.
Kenneth & Per Johansson vann med 15 sekunder till godo på Peter Engström, i Appendix K.
Curt Jonsson och Lars Nilsson blev trea i Appendix K, 10 sekunder efter Peter Enström på andraplats.
Leif och Daniel Jonsson inledde med sträckseger i klassen på första sträckan, men fick ge upp efter SS2, då
Asconan började trycka olja.
"Grattis kompis, det här gjorde vi bra", var nog inte riktigt vad som rann ur ordflödshålet på Per "Norrman" Johansson, men det var nog ungefär det han menade i alla fall, då man precis konstaterat att man vunnit klassen (Appendix K)
Så här såg de ut på den tiden de hade mindre silverfärg i håret.
Så här ser duon ut idag.
Per "Norrman" Johansson är pappa till hårdrocksgruppen Sabattons nya gitarrist. Själv håller han här precis på att göra en lap-dance eller ta några steg ur den döende svanen... Eller nåt!
Månstråket 1976, tävlingen efter Kanonrundan det året.
Dessa bilder har jag fått av Per "den tokigaste" Johansson, uppenbarligen en hamster han med. Här är nämligen beviset på att herr Fröhandlare haft en folkvagn i sin ägen - men klok som han var sålde han den till den tokigare av de två Johansson - som enligt vad jag vet inte ens är släkt med varandra.
Denna tokiga man har även kvar kvittot för inköpet av sitt första kartläsarbord!
- BY-pass ventilen var till VW 1500-finntrimmad (samma trim som waldegård) med solex 40 från merca 200 mm...(enkelportstoppar)..Kenneth körde aldrig tävling med den utan bekymrerna med VW fick jag ta över, berättar galenpannan Per Johansson, vars äventyr jag gärna skulle göra en helt egen bok om!
- BY-pass ventilen var till VW 1500-finntrimmad (samma trim som waldegård) med solex 40 från merca 200 mm...(enkelportstoppar)..Kenneth körde aldrig tävling med den utan bekymrerna med VW fick jag ta över, berättar galenpannan Per Johansson, vars äventyr jag gärna skulle göra en helt egen bok om!
Lars "Pålacken" Johansson, och något som känns extra bra att skriva, Mattias Smedberg. Mattias har fått problem med nacken, och avstod vinterns tävlingar. Men när det var dag för Kanonrundan kunde han inte låta bli att åka med sin radarpartner.
Här ser ni kanske varför den här mannen tillhör mina absoluta favoriter att fotografera! Det går brett och det går fort - precis om man ska ta hand om en Volvo!
Det skadar ju inte direkt att bilen dessutom är jäkligt snygg!
Bröderna Göran och Kurt Ahlström fick bryta efter fyra sträckor, efter att ha haft sekundstrid om andraplatsen med Alexander Pettersson.
Dagens tvåa i VOC, Alexander x 2, men till vänster Pettersson och till höger Helmersson.
Erik Wiklund och Tommy Berggren, i min mammas gamla shoppingvagn! Härlig laddning med "Jaffy" som vi kallade den här rödingen på vår tid. Det här är ju vad 940´s är skapt till!
Erik och Tommy slutade fyra i klassen.
Lars Vennberg och Johan Peteri slutade på en fin tredjeplats.
Mathias "Lill-fröis" Johansson hade problem med att få upp bilen över 140 km/h och tappade förmodligen eoner av tid på de snabba vägarna, men åkte stilrent och snyggt där jag stod och studerade. Mathias har ärvt lagom jäklar-anamma av sin far (Kenneth "Fröhandlarn" Johansson) i kombination med en stor skopa klokhet av sin mamma Siw - den här racevalpen tror jag på!
Dennis Rådström med "Vakant" i högerstolen, är son till rattvirtuosen Arne Rådström. Hans framfart har kunnat ses i bakhjulsdrivna farkoster, men uppenbart räcker skillsen även till framkrafs, då unge herrn i lånad Golf slog till med stor-seger i Ekonomi-klassen.
Min galna pappa brukar säga att jag fått mitt förstånd av mamma - för han har minsann sitt kvar. Omsätter man den tesen när det gäller körskicklighet, måste Dennis mamma snudd på sakna körkort, för pappan har då sin körskicklighet kvar!
Min galna pappa brukar säga att jag fått mitt förstånd av mamma - för han har minsann sitt kvar. Omsätter man den tesen när det gäller körskicklighet, måste Dennis mamma snudd på sakna körkort, för pappan har då sin körskicklighet kvar!
Årets förbundsmästare, Jonas Snäll och Joakim Wikström fick kasta in handduken efter fyra sträckor.
Hendrik Andersson och Ida Johansson tog sig ungefär lika långt, eller kort - definitionsfråga, men med tanke på vägkvaliteten är nog de flesta överens om att "kort" är den korrekta benämningen.
Rickard Bergström är äntligen klar med sitt nybygge, och slutade tvåa i klassen.
Lisa Mannberg, en av oss många race-valpar i skogen idag, var trevligt sällskap på SS 2.
Esa Makslahti och Uffe Lindberg slutade på en fin fjärdeplats i Ekonomi-klassen.
Kjell Grage med "Vakant" i högerstolen stod på bra, och slutade trea.
Värmländska Fredrik och Bengt Lank slutade femma, men skulle lätt ha vunnit publikens pris med sin vackra PV!
Profiler av olka slag - Torbjörn "Still" Johansson och Mikael "Maniac" Antonsson.
Junioren Emmy Berglund med Leif Burman i högerstolen, stod på som bara den i skogen, och nosade gubbarna i standardklassen i hasorna då hon vann Junior-klassen med sin Golf. Detta trots att den lät väldigt lat bl a i långa stigningen undertecknad bevistade på SS5. Imponerande!
Maja Rönnqvist hade också denna "Vakant" i högerstolen (svettigt för den stackaren!) och hade bra fart med sin 240, även om hon den här gången fick se sig slagen av Emmy Berglund.
Historiens vingslag över Boden-skogen! Joginder Singh´s safari-vinnare från 1965 fanns med och körde uppvisning!
Kjell Lundberg och Sigurd Rege jobbade som biståndsarbetare i Kenya, när man hittade denna historiska PV. Buren fanns kvar i bilen, men det är många timmars renovering bakom det skick bilen har idag. Kjell och Sigurd äger bilen tillsammans, men bilen står registrerad på Kjell. Michael Högström (bilden) fick äran att ratta bilen på Midnattsolsrallyt 2013, och likaså nu i Boden. Lars Holmqvist fick hålla i kartan båda gångerna.
Att dessa herrar med bil kom upp till Boden, beror på att det finns en bilsamlande herre vid namn Leif Berg, som har ett extra hjärta som klappar för PV. Han jobbade för att få upp flera PV-bilar, men fick nöja sig med Fredrik Lank och denna Safari-PV. PV-intresset grundar sig i att Leif som ung drömde om en röd PV Sport 65, men då som 18-åring räckte bara plånboken till en 57´a. Idag är drömmen uppfylld, för hemma i garaget står en röd 65´a, som han egentligen själv skulle deltagit med, men dygnets timmar räckte inte till den här gången. All heder till det jobb Leif lagt ner, för det var verkligen en häftig grej att få se denna bil i skogen!
Att dessa herrar med bil kom upp till Boden, beror på att det finns en bilsamlande herre vid namn Leif Berg, som har ett extra hjärta som klappar för PV. Han jobbade för att få upp flera PV-bilar, men fick nöja sig med Fredrik Lank och denna Safari-PV. PV-intresset grundar sig i att Leif som ung drömde om en röd PV Sport 65, men då som 18-åring räckte bara plånboken till en 57´a. Idag är drömmen uppfylld, för hemma i garaget står en röd 65´a, som han egentligen själv skulle deltagit med, men dygnets timmar räckte inte till den här gången. All heder till det jobb Leif lagt ner, för det var verkligen en häftig grej att få se denna bil i skogen!
Robert smyg-deppar i skogen när han tror att ingen ser...
Kartis-Hollis fick tröst av sina finaste tjejer.
Mamma-Siw och silverrävarna - undrar vad de egentligen tittar på?!
Kan det möjligen vara Ingemar Gezelius film med det förrymda bakhjulet?!
Kan det möjligen vara Ingemar Gezelius film med det förrymda bakhjulet?!
Ok, jag bjuder på den då - både jag och Linda Isaksson ogillar bestämt att stå på den här sidan om kameran, men då Linda fyllde 25 dagen till ära och jag fyllde 25 dagen efter, och vi tillsammans hurrades av hela församlingen, fick vi ändå ställa upp. Bilden tagen av Theres Thörnevall.
Resultatstudier av Peter Engström och Torbjörn Johansson
Kenneth Andersson fick ett extra-instiftat pris - nämligen sin egen innerskärm som han lämnat i skogen.
"Galenskaparna och Before Shave" - världens bästa Hans "Moro" Aldenskrot sköter tävlingsledningen med
bravur.
"Galenskaparna och behöver-int-shave" Linnea Bergström transporteras av Lars "Maybe need to shave" Schöden.
Även roliga dagar har ett slut, och även om känslan är att de gärna skulle få vara dubbelt så långa, så
tror jag få av oss skulle orka med det egentligen. För nog somnade man ovaggad, med ett brett leende
på läpparna! Ett stort TACK till NMS Boden med tävlingsledning, funktionärer och alla dårar som tillsammans
gjorde dagen minnesvärd! Ses nästa gång!
// Lev å må
