Älvsbyn - det är klassisk mark för en motor-nörd!

2013-06-30
Idag är man mör, det erkännes på stående fot, och jag har inte fått ihop många knop idag. Mest bara hjärnslöhet vid datorn, där man som vanligt inte kan låta bli att bli inblandad i diskussioner om heta potatisar.
Jag kan inte låta bli att bli upprörd när folk sågar en arrangör vid fotknölarna, utan insikt i hur mycket jobb det ligger bakom en tävling, hur många ideellt arbetande människor som verkligen gjort sitt bästa för att bjuda på det bästa. Sen behövs inte mycket, så kan hela kedjan brista pga att en länk inte fungerar som den ska. Så är det. Visst, jag håller med om att det blev en lång dag, men jag hade jätte-trevligt! Den enda kritik jag kan haka på, är att man gärna kan meddela till publiken om något strular, om det är möjligt säga vad som strular och även hur länge det kan tänkas ta.
Men annars var det lika härligt trevliga funktionärer som vanligt, och DET mina vänner, betyder mycket mer än en punktligt följd tidsplan!
För mig har detta med SM i Älvsbyn känts i hela kroppen, ett bra tag innan det var dags för tävling. Det här är klassisk mark. Här har man såååååå mycket minnen, framförallt från rallycrossens storhetstid på det ljuva 80- och 90-talet! Ja, nu erkände jag ju att jag har passerat vissa ålder-milstolpar, men jag bjuder på det. Högheden-banan var faktiskt hemma-bana för oss till 1989, då vi fick vår egen anläggning i Kalix.
 

Jag är jätte-stolt över vår fina anläggning i Kalix, och visst har vi säkert saker som är bättre än anläggningen
på Högheden. Men det hindrar mig inte från att besitta såååå mycket mer känslor för den här platsen!
Om ni lånar mina ögon, visst ser ni att det nästan är lite idyll över bilden?!
Tyckte det var skit-snyggt, på ren svenska, med blå-gula räcken, och dessutom att de var målade på båda
sidorna. Av nån anledning har de flesta gått på röd-vita stuket, så det här var både annorlunda och snyggt!
Vad 1000:an, man är väl stolt över att vara svensk!!!

Jag har även upplevt de roligaste ögonblicken i min korta rallycross-karriär här, både för att jag älskar banan men även resultatmässigt, eller snarast "nästan resultatmässigt". Här låg jag tvåa efter vår fantastiska Katarina Sjögren (numera Strömberg) till dryga halvvarvet återstod, då jag blev bortvänd av Eva Såsser som i det läget dessutom redan var klar för A-final och inte ens hade behövt köra heatet. Jag var så arg själv, att jag näst intill slog av ett ben i handen när jag spöade ratten. På filmen hör man Claes Lundqvist säga att "där går Jenny i mål, och hon är så besviken, hon slår näven i ratten..." Han ser tydligen allt vår härliga speaker! Robert var så upprörd att jag snudd på fick hålla fast honom. Själv har jag alltid ogillat förare som inte kan hantera sin ilska, och springer runt och skäller ut varandra, så jag gömmer mig till min ilska gått över istället. Men i det här fallet gick Katarinas gubbe, Gunnar, och talade om för Eva vad han tyckte om tilltaget, och han gjorde det på ett sånt sätt att det faktiskt bara värmde i hjärtat - vilka fina vänner man har!
Ännu en sådan anti-klimax-upplevelse har jag från Högheden, och då låg jag rent i ledning före faboulus-Katarina! Men precis vid dåvarande huvudposteringen i första kurvan, tvär-dör min pärla; FÖRGASARNA FLÖDAR!!! Om det helst kunde varit ett "riktigt" fel... Nåväl, Katarina hade garanterat plockat mig i alla fall, så mycket bättre var hon, men jag hade ju gärna fått chansen att köra om det!
Jag körde även min första folkrace i Älvsbyn, men om det inte vore för att "det alltid är nåt speciellt med första gången", så hade jag nog förträngt den tävlingen helt. Det regnade, och den som kört på Högheden-banan i regn vet vad det innebär, och där satt man som total-rookie, 15 år och totalt utan träning, jag kunde ju knappt köra bil! Nåväl, på nåt sätt ska man ju bli av med "oskulden" för allt, och jag vårdar det ändå som ett kärt minne.

På väg till Älvsbyn igår, laddade jag genom att terrorisera Robert med "min" 80-tals musik! Shanghai fick fylla cupén i Vito´n! Nåja, till slut veknade jag och lät andra artister ta plats de med, men det mesta var 80-tal eller tidigt 90-tal. På plats i Älvsbyn fick vi fin-fin plats på press-parkeringen, utan knussel från en trevlig och tillmötesgående parkeringsvakt. Det rent bubblade i kroppen på mig! Vi landade i princip prick klockan elva, och det var vad man aviserat som första start-tid. Men som tur var för oss, hade det varit bärgningar och grejor som ställt till det för arrangören. Själv hade jag ingen klocka, vad skulle jag med den till?! Speaker-Claes berättade ju när det var dags att förpassa sig till publik-plats, i övrigt var det ju bara flyta omkring och umgås och låta massor av ord få slippa loss från tungan med en massa trevliga människor! Jag och pappa slog nytt rekord tror jag. Det talades om att starten försenades med ca 1,5 tim, för egen del tror jag knappt det kan ha varit 20 min, för vi han då inte ens ett halvt varv runt i depån! (ler)
 
Som en liten passus, för att få er som inte riktigt kan förstå hur man kan känna så här för en plats som Högheden, måste jag berätta om en vän. Historien är sorglig, men den rymmer så mycket att jag måste dela med mig av den ändå :
- En vän, som under många år skruvat åt vår levande legend Alf-Erik Bäckström, har kämpat mot cancer under ett antal år. Vid det här laget var det dock känt, att vår vän inte skulle vinna det här sista slaget och han var verkligen inte i bra form. Men när han hörde talas om att det var dags för SM på Högheden igen, gjorde han upp med Alf-Erik och min far att de skulle åka på rallycross. Vår vän bokade färdtjänst, och så sent som i fredags (dagen före tävlingen) var han riktigt positiv och såg fram emot tävlingen. På lördag morgon vaknade han inte...
Ja, det är hemskt, men historien berättar om en person med en fantastisk viljestyrka. Den berättar även hur mycket ett evenemang som detta betyder för många av oss, när man är så sjuk i cancer att man rent inte överlever, men ändå hade modet så högt i topp att man in i det sista siktade mot att delta!
En stor man som får bli en symbol för en härlig sport!
 
Tävlingen var jätte-rolig! Många härliga fighter, men väldigt få tilltag över gränsen och inga otäcka krascher. Ett gäng punkteringar var det dock, och visst är det lätt att skylla på arrangören och visst kan säkert arrangören motverka en del av dessa punkteringar i framtiden, men det förstår alla att man inte bygger om en bana under pågående tävling. Då måste man istället själv se till att däcken håller, vilket det också faktiskt gjorde för det stora flertalet. Antingen fyller man mer luft, laddar lite mindre, ger fan i curbs, eller en kombination av flera.
 
Måste erkänna att jag faktiskt inte kommer ihåg om Micke Dahlberg fick någon
punktering, men precis här där han skuttar misstänker vi att många punkteringar
blev till!
 
Fidde behöver man inte fundera om han fick nån punka, det ser vi här på bilden att
det är vänster bak som farit, mycket troligt pga ett rejält skudd med landning på just
detta hjul.
 
Erik Wigren körde fantastiskt rent och snyggt. Här går han hårt på curbsen, något
som säkert också fixade lite punkteringar, dock osäkert om det gjorde det i det här
fallet.
 
Juste körning, trots många tuffa grabbar och många vinnar-skallar!
 
 
Micke Fahlström och Jonas Ökvist
 
Niklas Mörtsell och Jonas Ökvist. Dessa herrar kamperade om silver och brons även i
Is SM...
 
... och även där blev det slutligen Ökvist som tog hand om taktpinnen!
 
Högheden är en speciell bana, inte bara för att den är klassisk och roligast i Sverige, utan den kräver sin man för att bemästras. Många banor har kurvor utformade så man kan köra fort in, smyga runt och fort ut, och på så sätt vinna framgång. Men i Älvsbyn finns inte många ställen man kan smyga sig fram och behålla sin plats - nix, här är det snabba och härliga kurvor!
Den som bemästrade dem bäst, var Älvsby-sonen Viktor Johansson!
Michael Schumachers fans hade en slogan : "All the formula one drivers walks on water - only Schumie runs". I Viktors fall lät jag mynta en svensk rallycross-variant : "Alla rallycross-förare kör fort på Högheden - Bara Viktor flyger fram!" Han körde bra i alla omgångar, inklusive finalen där han var ohotad segrare, men hans första heat var rent magiskt. Redan i starten såg man hur bestämt han tog plats längst fram, som om han hade tittat på förarna bredvid sig och förkunnat :
- Det här är min bana!
En kommentar som i så fall inte hade varit alldeles fel, eftersom Viktors härliga pappa Staffan sponsrar klubben genom att ha "köpt" forna Norsjö-aslfalt-kurvan, som därmed numera heter Allmecan-kurvan!
Viktors glädje-yttringar efter målgång var stora, men inget i paritet med vad han måste ha känt. Om Högheden är speciell för de flesta, hur ska det då inte vara att som Älvsby-son gå och vinna sin första del-seger i SM på denna anläggning?!
 
Viktor Johansson gjorde en praktstart i A-finalen. Om inte jag lyssnade alldeles för
dåligt på speaker-Claes, så var Viktor även snabbast av alla i första omgången, dvs
alla klasser inräknade! Läcker inramning på bilden, med pappa Staffans sponsor-skylt
i bakgrunden!
 
 
"Alla rallycrossförare åker fort på Högheden, bara Viktor flyger fram"
 
Här låter vi bilden tala för sig själv! En son av Högheden - going for gold!
 
Mattias Olsson, son till forne storheten Mats Olsson, slutade tvåa. Utan att ha kollat
SM-tabellen, borde den här grabben ligga väldigt bra till!
 
För ett antal år sedan, hade Fredrik Larsson en väldigt otrevlig upplevelse på Högheden,
då han och Andreas Pettersson körde ihop i utgången av dåvarande alternativspåret.
Båda klarade sig betydligt bättre än sina bilar, och hade främst ont på en intim plats
för att 6-punktsbältet fyllt sin funktion. Uppenbarligen skadades inte kronjuvelerna, för
nu visar han stolt upp vad vi hoppas är nästa race-generation, nämligen 1-årige sonen
Hugo.
Fredrik hade en dag av blandad karaktär, med bland annat en i jämförelse mot förra
gången, rätt liten krasch i andra omgången. Men efter lite framvagnsbestyr, blev det
till slut A-final, där Fredrik tyvärr tvingades bryta efter en sur punktering.
 
Det var många fina körningar, och många jag har kvar på mina näthinnor, men delar jag med mig av alla mina upplevelser blir det här som ett enda långt hyllningstal, och inte himla skoj att läsa (det kanske är på gränsen redan nu... ler)
 
I Supernationella klassen hade man ju så klart förhoppningar på Tigern, som åkte bra i vanlig ordning och även var snabbast på tidskvalet. Men ett krånglande oljetryck gjorde att han inte var lika vass som han brukar. Ändå stack han ut bland de flesta andra, med ett kaxigt lugn över sin körning och inga överilade handlingar nånstans.
 
Två av årets giganter, Fredrik Tiger före Daniel Wall.
 
 
Micke "Mr 2:a i B-finalen" Sandberg, på det nya och vad som såg ut att vara ett rätt
fint alternativspår. Micke hade punka i två omgångar, men lyckades trots det ta sig till
B-final för att inkassera ännu en 2:a plats, tror bestämt det är den tredje i år...
 
Jag har tidigare vid tre tillfällen, under loppet av väldigt många år, fått en stark känsla före tävlingen, angående vem som skulle vinna. Igår slog en sån känsla ner på mig redan när vi passerade över bron in mot avfarten till Högheden, på väg till tävlingen. Känslan sa mig att Linus Westman skulle vinna. För första gången hade känslan fel, även om Linus vann 3:e omgången och var i A-final, så vann han inte tävlingen.
Den här gången var det mitt förnuft som hade rätt. För skojs skull klockade Robert från gröna lampan tändes,
till en punkt i första kurvan. Andemeningen var att jämföra skillnaden mellan super-nationell och 2400. Det visade sig att vid klockningstillfället var Uffe Eriksson EN HALV SEKUND snabbare än nästa man, och det på denna korta sträcka! Hatten av, det var en mycket värdig vinnare!

Uffe Eriksson hoppade lagom och snyggt, i sin läckert blå BMW.
 
Mycket stilren och säker körning, gav en välförtjänt seger!
 

En glad segrare efter prisutdelningen.
 
Annat anmärkningsvärt... Ja, absolut, och ett av det viktigaste är att Rasmus Olsson, son till Roy "Notte" Olsson, äntligen har hittat sin andra hjärnhalva! Skämt å sido, pojken har skruttat runt i en fel-hjulsdriven ryggsäck under hela sin junior-tid, trots att han borde lärt sig av sin far vad det är som gäller. Jag har pikat och munhuggits med Rasmus om detta, och ser man på, trägen vinner! Nu åker han BMW i 2400, och så bra han gör det!!! Han ledde rent ett tag C-finalen. Förvisso snurrade han bort ledningen, och JA, jag är ledsen Rasmus, men även om vi låg på latsidan med fotograferandet idag så fastnade just detta ögonblick på bild! Men jag gillar rallycross-valpen ännu mer efter hans slutkommentar med en blinkning till mig :
- Jag har väl kört framhjulsdrivet för länge!
 
 
 
Linus Leisse får en rätt omild behandling, men...
 
... lyckas på nåt helt otroligt sätt behålla bilen på banan och t o m behålla ledningen!
 
 
 
Det sägs att "underbart är kort", men jag tror att i det här fallet gav den korta stunden
av ledning i C-finalen främst mersmak, istället för bitter eftersmak. Rasmus är en
härlig kille med glimten i ögat och svar på tal, men vad kan han annat bli i en så
underbar familj?!
 
Slut på det roliga!
 
Men håll med om att det är manligt med bakhjulsdrivet?! Rasmus Olsson, såna här
bilder fick vi aldrig på dig i "ryggsäcken", och jag måste erkänna, det blev inte heller
några på lillebror Rickard...
 
Roy "Notte" Olsson, känns som lite slöseri att en så duktig chaufför numera går omkring
i arbetskläder och sköter mark-tjänsten, men så går det när man njuter för länge av
det roliga!
När tävlingen är slut, blir det fort tomt i tältet och kvar blir Notte med ordningställandet
till nästa tävling. Rickard drog till duschen, men Rasmus tog sig i alla fall tid att titta på!
(ler)

Tommy Johansson, son till storheten Magnus "Mankan" Johansson, som skördade
skalper på EVO-tiden. Tommy är en grym talang, men komplett utan tur vad det verkar.
Han har gett junior-satsningen en sista chans, men blir han behandlad som i Älvsbyn
även fortsättningsvis, lär det aldrig bli nåt JSM-guld för honom, och det vore nästan
skandal när man ser hans framfart! I lördags blev han vänd och tacklad och hittan och
dittan, och i hans fall berodde knapperligen den lösa plastdetaljen på dålig fastsättning,
utan snarast våldsam behandling från konkurrenterna. Det värsta var ändå Markus
Svärds vingel över mållinjen, då Tommy kom med en sista attack, och fick en en oväntad
och hård bredsida som svar på tal. Ingen skugga över Svärds seger i övrigt, grabben
kör fantastiskt bra. Men det tilltaget efter mållinjen såg från vår position i publikledet ut
som något som möjligen skulle fråntagit honom segern. För oavsett anledning till
"vinglet", dvs oavsett om det var tappad ratt, seger-vingel eller som det såg ut en
stängning av Tommy, så var det en rent livsfarlig handling och liksom en hockey-
spelar ansvarar för sin klubba i alla lägen, ansvarar föraren för hur bilen framförs. Som
tur var redda Tommy upp situationen, och det blev "bara" en fullfarts-snurrning, men oj
oj, oj så nära hjärtinfarkt det var för oss på läktaren!

Mannen i mitten, i avvikande färg på kläderna, är verkligen ingen junior vare sig på
papper eller sett till hårfärg. Men i huvud och hjärta kommer Roger Öberg alltid att vara
tonåring - still going strong. Mer godhjärtad man får man leta!

Där blev det en oväntat lång paus i mitt skrivande, ett strömavbrott och en bad-turné med hundarna. Nu är det plötsligt måndag, och när jag knäpper igång datorn tänds bloggen upp och påminner mig om att det var detta jag höll på med, och att pausen blev liiiite längre än planerat.
Idag har jag precis gjort idiot-uppdraget "bada-alla-sju-hundar-på-raken", så nu är man gode mör i kroppen. Behövs ett litet piller, en stunds "vila" vid datorn, och kanske gör jag mig t o m ett besök i massage-stolen innan jag går vidare med etapp två i hunderiet, vilket innebär klo-klippning, öronrengöring och tandborstning.
 
Har ännu inte bestämt mig hur jag gör med morgondagens tävling i Älvsbyn... Hade egentligen bestämt mig på förhand att jag INTE skulle dit, men det var ju så sagolikt skoj att jag tagit det under övervägande igen. Den som lever får se, viljan finns, frågan är bara om matte-hjärtat klarar att lämna trollen så länge så snart igen... ... och nu fick jag även panik-meddelande angående behov av rally-däck från depån i Älvsbyn, tydligen utlovas "heavy rain"... Hmmm... vi tänker nog ännu ett varv, och nu med ännu mer fördel hund!
 
Lev å må!
 
 
 


 
 
 

 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0