Vårsprinten i Kalix

2024-03-23
 
Eftersom bokskriveriet upptar rätt mycket av både tid och energi, har bloggen tyvärr blivit eftersatt. Men Vårsprinten i lördags var en sån där mysigt härligt uppelelse, ni vet så där så det nästan spritter i kroppen, så jag måste bara dela med mig av känslan. Kroppen var inte med mig, och vädret inbjöd inte heller till att höja foto-ivern, men fantastiska Lennart "Lelle" Hansson motstod både snö och vind och tillbringade hela dagen ensam i snödrivan, och hans fina bilder finns dels på hans facebook, men några av dem kommer ni även att bjudas på i Bilsportåret 2024! Men här får ni i alla fall ta del av några bilder av den här lata-foto-damen.
 
Den här vintern har verkligen varit speciell, på många sätt. Jag älskar vinter och i synnerhet snö, och den här vintern har verkligen bjudit på en lång period med underbar, härligt magisk pudersnö, och jag vet inte om jag tidigare upplevt att första snön stannat kvar - man brukar prata om att det är tredje snön som stannar, men hösten 2023 blev undantaget. Efter nyåret 2024 beslöt sig däremot kylan att ta oss i ett järngrepp, och visst brukar vi ha kallt i både januari och februari, men det är inte varje vinter vi upplever under -30°C, och när vi gör det brukar det inte vara många dagar i följd. Men i år höll sig kylan kvar i veckor, med bara nån liten dags andhämtning. Förvisso inte många dagar vi på "rivieran" (Båtskärsnäs) tog oss under -30°C, men under -25 hade vi gott om dagar med. Boden fick rent flytta sitt 13-helgsrally, North Rally, en helg framåt i januari, då de hade närmare -40 när de skulle ha kört enligt ursprungsplanen. Extremkyla kunde väl då ha fått ersättning av normal norrbottnisk vinter kan jag tycka, men inte det, då tog vi värmebölja istället, och den här gången fick Boden ånyo en pungspark med upptinade vägar och de tvingades ställa in sin mars-tävling som skulle körts helgen före våran. Men vår lilla sprintsträcka höll sig fin, trots att vi redan hade kört en tävling i början av februari. Men tyvärr fick vi inte bjuda förarna på det extremt fina underlag vi såg ut att kuna bjuda på, då det började snöa lite smått torsdag innan tävling, lite mer fredag och sen snöade det hela tävlingen, ungefär till en minut efter prisutdelningen eller nåt. Lite lagomt kelig snö dessutom (KRAM-snö), bara för att riktigt gosa sig ner i underlaget och bidra till lite extra spår. Som kuriosa kan jag meddela att dagen efter tävlingen var det -8 och strålande sol... Men vad är väl en bal på slottet?! Oavsett vilket så var det idel uppåtriktade mungipor, och en härlig stämning såväl i depån som bland funktionärerna. Vi har varit skonade från avåkningar med avancerade bärgningar, men i lördags körde Tommy Carlström sönder något i drivlinan (tyvärr troligen både bakaxel & växellåda) och stod pall tvärs över vägen. Hoppsan Kerstin, vaggan till traktorn är inte använd sen i somras och totalt översnöad syntes den inte ens. Men med lite tur och skicklighet i en fin blandning, hade beskitar-Christer tagit en bild i somras så han kunde dirigera traktor-Jesper så den både hittades och kopplades i ett rasande tempo, och Tommy bars tillbaka till depån. Jaakko Hirvonsalo, Kemin UA, BMW E36 328, fick först avbryta sitt tredje åk då klubbkompisen Vili-Kalle Viitanen i en Ford Fiesta Proto R, besökte plogvallen. Därefter fick han starta efter Carlström, och som bekant blev det stopp även för honom vilket innebar ännu ett avbrutet race för Hirvonsalo. MEN tredje gången gillt satte han istället sin bästa tid för dagen, 8 sekunder bättre än hans näst bästa tid, vilket förde upp honom på tredjeplatsen totalt, och han passerade därmed Mathias Johansson med 12/100 - två bästa tiderna räknades ihop till en totaltid.
Den som inledde bäst i 2WD var Anders Andersson, Kalix MK, i en Golf, men i andra åket hittade suveräne Patrik Larsson, Piteå MS, Ford Escort Mk2, tillbaka till sin storform, och efter en monstertid i tredje åket vann han till slut med komfortabla 7,5 sekunder till Andersson.
 
I 4WD var det Markku Viitanen, Kemin UA, Ford Fiesta Proto R, som tog taktpinnen från start, ett litet darr på manschetten i andra åket gav Jan-Olof Renberg, Piteå MS, Skoda Fabia R5, lite hopp, men efter tredje åket var det åter Viitanen i topp före Renberg. Trea slutade Vili-Kalle Viitanen, trots sin avåkning.
 
I standardklassen återfanns dagens mest överlägsne segrare, Erik Wiklund, Piteå MS, Volvo 940 VOC, som till slut vann med nästan 13 sekunders marginal. Desto hårdare kamp var det om övriga pallplatser, då bröderna Jimmy (NMS Boden) och Niklas Engström (Luleå MS) hade en hård intern kamp med sin nyinköpta 940-VOC, som till slut vanns av lillebror Jimmy.
En härlig debut fick vi också se, när Erik Wiklunds son, Albin, körde sin första tävling och delade bil med sin far. En härlig deal fick han till innan start, där han fick Erik att lova honom bilen i det fall Albin skulle vara snabbast i familjen. Nu blev det ingen bil, men i vanlig ordning fanns ändå inga sura miner i familjen Wiklund.
 
Esa Makslahti kom linkande till start, som en följd av en ond rygg och ett nyligen opererat knä, men ju längre dagen flöt, desto mindre skadskjuten såg han ut, mannen som ger glädjen med rallysporten ett ansikte. Anledningen till tillfriskningen förklarade han innan start med att det finns ett hopp på sprintslingan i Kalix som han tycker mycket om.
-Jag spänner fast mig ordentligt i stolen och så hoppar jag, och sen blir jag mycket bättre i ryggen!
Därmed är det alltså bevisat att bilsport är bra för hälsan!
Esa fick dagen till ära även vara tolk till en stor tillströmmning av finska förare. Lasse Kesälahti, Kemin UA, Opel Astra GSI, körde vår tävling i början av februari. Uppenbart trivdes han bra, då han nu anmälde ett helt koppel av klubbkompisar till vårtävlingen. Undertecknad, vars mail stod som mottagare för anmälningar, fick nypa mig i armen varje gång det plingade för ett nytt mail som visade sig innehålla nya deltagare via denna magiska, trevliga och dessutom bra engelsktalande Lasse! Vi hade räknat med ett startfält på runt 10 deltagare, vi landade på 20 startande, men hade för en stund 24 anmälda - men sjukdom och andra förhinder minskade ner till ett ändå mycket glädjande antal!
På prisutdelningen bjöd våra grannar från öster på tjo och tjim, och en riktigt uppslupen stämning, och vi hoppas verkligen på att det blir fler besök från dessa härliga lirare som passade helt perfekt med våra svenska profiler.
 
Mitt i allt håller jag ju nästan på att glömma tävlingens yngsta deltagare. Han gjorde inte mycket väsen av sig i depån, verkade snarast blyg när jag jagade honom med min kamera. 17-årige Heikki Salo, Scuderia Palas Oulu, körde en Skoda S100 med mindre än 1600 cc under huven. Bilen som snarast borde vara K-märkt vid det här laget, skulle inte vinna någon skönhetstävling, men den var sååååå häftig, och ja, jag måste vara tjej och säga att den var söt (skratt). Att killen sen körde som om han hade stulit bilen, gjorde att han troligen var en av de stora publikfavoriterna. En post han förmodligen delade med Kenneth Andersson i sin Saab V4, som var tävlingens enda Appendix K-deltagare, och Kenneth bjöd på show i vanlig ordning.
Tävlingens yngste deltagare, Heikki Salo.
 
Skodas Evolution - ca 50 år skiljer mellan Jan-Olof Renbergs Skoda Fabia R5 och Heikki Salos Skoda S100.
 
I den bästa av världar dröjer det förhoppningsvis inte lika länge till nästa uppdatering av bloggen. Den som lever får se. Lev och må!
//JH-N

Kent Larsson

1952-03-15 – 2023-07-08 

 
 

En stor profil inom bilsporten har lämnat oss, men för mig var Kent Larsson främst en kär vän. Kent var även en av min älskade pappas närmaste vänner, och när tiden gick mot sitt slut för pappa fanns Kent där mer än man hade kunnat förvänta sig av någon. Han tog sin husbil och kom och “campade” hos mamma och pappa, satt med pappa i många timmar och var även ett fint stöd för min mamma. 

Pappas sista ord till Kent, när Kent skulle åka hem, var “Hej då kompis, vi ses nästa gång!” Med tårfylld blick åkte Kent hem, väl medveten om att det var sista gången han och pappa sågs i det här livet. Föga anade man då i november 2020, att även Kent skulle drabbas eller rent av redan var drabbad av samma hemska sjukdom; Fuck cancer! 

Pappa hade cancer på levern, med spridningar till bukhinnan, vilket omöjliggjorde operation. Kent drabbades av en tumör i huvudet och opererades under 2021. Operationen gick bra, och även om det inte var möjligt att få bort hela tumören, så återhämtade sig Kent så pass bra att han till och med kunde vara i farten på tävlingar och kuska runt med sin husbil. Kanske visste han mer än han ville berätta... Oavsett vilket så vände formen åt fel håll under våren 2023, och Kent började kämpa i motvind. Tyvärr fortsatte det i fel riktning, och den 8 juli vandrade han över regnbågsbron. Jag hoppas verkligen det finns en annan plats där vi kommer att mötas igen, där pappa och Kent redan har återupptagit sina “loopingar” - pappa brukade säga till Kent på kvällen i samband med tävlingar, att “kom nu Larsson så går vi på looping”. 

 Pappa & Kent

Kent var bondson, och liksom många finska rallyförare började han sin karriär tidigt bakom spakarna i en traktor. Han tog licens under tidigt 1970-tal, och första rallybilen var en Volvo Amazon. Det blev ett antal år i rally, men många av oss förknippar honom ändå mycket med en rosa Ford Escort Mk1 som allmänt gick under namnet “Rosa”. Att det blev just den bilen var något av en slump, då den egentligen var avsedd för hans dåvarande chef som planerade att börja tävla i isracing. Det bar sig dock inte bättre än att chefen deltog i en folkracetävling och slog runt inför ögonen på sin fru, som satte ner hälarna för fortsatt tävlande för honom. Det här banade istället väg för Kent som fick låna bilen. Det udda färgvalet till Escorten rådde chefens fru för, och var inget Kent själv hade haft som förstahandsval. Men med facit i hand blev nog tiden med “Rosa” extra uppmärksammad tack vare färgen. Billånet blev nästan decennielångt lån, och redan första året blev det SM-brons i isracing. Totalt under karriären skulle det komma att bli 3 st SM-brons, 3 st SM-silver, och tillsammans med “Rosa” kröntes karriären med ett SM-guld 1987. 1990 stod Kents egenhändigt byggda Ford Sierra klar för start, denna gång i färgerna röd och vit, designad med uppslag från en STCC-bil på den här tiden. Så här i efterhand är det faktiskt lite roligt att konstatera, att om man blandar färgerna röd och vit, så får man faktiskt rosa – som uppenbart var färgen som skulle följa Kent. 

 1 Kent Larsson, 2 Mats Öberg, 3 Alf-Erik Bäckström

På den här tiden var det stora startfält i isracing, så att överhuvudtaget placera sig topp-10 var en bedrift. Jag minns en tävling när 1990-talet var ungt, när Kent inte hade någon race-klar egen bil, och därför lånade Alf-Erik Bäckströms Volvo 240 till en isracing-tävling i Piteå. Få hade nog räknat med några framskjutna placeringar, men pappa och Kents mekaniker sa redan innan start att “idag vinner Kent”, och så blev det. 

 

Ett annat av många minnen jag har tillsammans med Kent, var när han lånade våran Ascona B till det prestigefyllda “Marknadsrallyt” i Råneå. Även detta var när 1990-talet var ungt, och på den här tiden fick endast de som bodde inom riktnummer-området 0924 (Råneå med omnejd) delta. Min pappa skojade och sa att “fruns faster bor ju inom 0924”, men det var stenhårda bud, ingen utanför fick vara med. Folk vallfärdade från hela distriktet för att titta på detta. Efter tävlingen var det sedvanligt tivoli “på byn”, som man säger i Råneå, och många galna upptåg. Tävlingen höll på att sluta innan den började, då min tekniskt okunniga mamma stod och tittade när Kent skulle montera luftfiltret, och frågade vad det var som låg inne i insuget. Där låg en liten mutter som ingen visste var den kom ifrån. Hade den legat kvar hade det inte blivit mycket skoj alls, men tur förtjänar man, och Kent slog till med seger i våran bil – delad glädje är dubbel glädje! 

Kent tävlade förutom i isracing och rally även en del i rallycross, och var under en period väldigt aktiv i backe. Han har inte haft den tjockaste plånboken, och har med små medel och uppfinningsrikedom kommit längre än flertalet. Han har gärna ställt upp och hjälpt andra, och inte minst varit med och servat mig och Robert i rally. Han var den som hörde att Asconan inte gick som den skulle i Boden ett år, och fick oss att börja söka fel – fel fanns det och bilen blev som pånyttfödd efter Peter Forlunds handpåläggning.  

 
 
Kent var även aktiv eldsjäl i sin klubb, Luleå MS, där han framförallt engagerade sig i tävlingarna i Råneå. Tillsammans med övriga trojkan i Råneå har han medverkat till många vägars tillkomst på deras rallytävling, Månstråket, och självklart har han funnits med vid arrangerande av Marknadsrallyt. Han har även hjälpt oss i Kalix som funktionär många gånger, och oavsett sammanhang har han allt som oftast burit ett klurigt leende på läpparna. 
 
 Kent fanns givetvis med i samband med ett nostalgi-race i Kalix, här tillsammans med Peter & Anders Christoffersson, Ture Karlsson och Håkan Johansson.

För sina framgångar inom isracing, förärades Kent år 2005 med utmärkelsen “Stora Grabbar & Tjejers märke” nummer 194.  

Förutom sina framgångar i motorsporten, lyckades Kent med två andra riktigt bra ting, nämligen sönerna Örjan och Magnus. Två väldigt fina människor, som båda fångats av motorsporten. Örjan har haft framgångar i framförallt isracing, och vann även första Drifting-tävlingen som anordnades i Övre Norra Distriktet. Idag är Örjan mest känd för sina fantastiska bilsportbilder, medan Magnus håller bilsportfanan högt i Drifting. 

 Kent tillsammans med sönerna Örjan och Magnus, i samband med en driftingtävling i Kalix.

Bilsportfamiljen på andra sidan regnbågsbron växer, och jag väljer att låna pappas sista ord till Kent för att avsluta denna långa text: Hej då kompis! Vi ses nästa gång! 

 

Bilder via Örjan Larsson / Kents arkiv


Lappnatta 50 år!

2020-03-10
Efter lite grävande i historien, upptäckte vi att rallytävlingen Lappnatta kördes för första gången den 17 oktober 1970. Förutom att vi hade en trevlig tävling redan i fjol som gav mersmak, så gjorde det väl sitt till att vi var extra sugna på en ny tävling. Extra roligt att vi även fick köra finaltävlingen av ny-startade Norrbottens cupen i rally!

Thomas Lahti har kört Lappnatta många gånger genom åren, och kan efter årets tävling titulera sig som trefaldig totalsegrare.

Ni som varit med och anordnat tävlingar vet att det är extremt mycket jobb som ligger bakom, och extra mycket och lång planering sedan Länsstyrelsen ändrade sina riktlinjer så ansökan måste vara inne minst 4 månader innan tävlingsdatumet. När man är små klubbar, som bland annat vi i Kalix är, blir det så klart extra stora bördor för ett fåtal personer. Sista dagarna innan tävling har man känslan av en eldsvåda i planeten, och dygnets timmar har svårt att räcka till. Tanken att "det här får baske mig vara sista gången", slår en fler än en gång. Men så kommer man till tävlingsdagen, och glada och förväntansfulla människor, strålande solsken, och vackra, skönsjungande rallybilar - då inser man att det här är livet, när "Livet är Rally"!

Anders "Edde" Bergström - jag måste erkänna att jag vet faktiskt inte hur den här mannen ser ut utan ett leende på läpparna. Han har funnits med i rallysammanhang så länge jag kan minnas - och det handlar inte om att jag har dåligt minne, utan om en lång och härlig rally-historia för Anders som varit med sedan 1980-talet.
 
När dagen sedan fortsätter och tävlingen flyter lika lätt som en vårflod, det haglar lovord över vägarna, och man ser förare med team och funktionärer, åka hem med lika härliga leenden som man inledde dagen med, och det fortsätter att komma lovord via olika media och telefon, inser man plötsligt att tanken är född: - Det är klart att vi siktar på Lappnatta 2021, och bokar första lördagen i mars ännu en gång! Nej, bilsportfolk är inte som alla andra, men normalt är tråkigt!
 

Lennart Nilsson, ett av det vassaste vi har som co-drivers i den här landsdelen, som vi nu vant oss att ha i Micke Wikströms högerstol, men som den här lördagen i mars fick uppleva gamla minnen med bakhjulsdrift i Ingemar Svenssons högerstol. Lennart är en viktig kugge i framförallt rally-verksamheten i norr, med en stor kunskapsbank, ett brinnande intresse och ett hjärta av guld.
 
Innan jag fördjupar mig i tävlingen, måste jag skryta på några saker.
Till att börja med våra MARKÄGARE som var både snabba med påskrifter och fantastiskt trevliga och medgörliga! Året till ära hade vi också en helt ny sträcka, som var mycket uppskattad av förarna. RENÄGARNA, som till och med erbjöd sig att åka ut och utfodra den renhjord som uppehöll sig i närheten av en sträcka, för att renarna skulle hålla sig från vägen. Våra PLOGARE som utöver sina ordinarie plogsvängar fick extra mycket jobb med våra vägar, i och med det rejäla snöfall vi fick under torsdagen - vägarna var magiska! Våra FUNKTIONÄRER (inkluderar alla som på något vis hjälpt till med tävlingen, ingen nämnd ingen glömd) som i detta vackra väder offrade en hel lördag för att hjälpa oss genomföra tävlingen - dessutom på ett sådant sätt att förarna i efterhand kommenterat hur trevligt bemötta de blivit - ni är bäst!

Thomas Lahti fick chansen att gå ut först på de fina vintervägarna i Kalix med omnejd, och med startnummer 1 på bilen, infriade han allas förväntningar då han var snabbast av alla på samtliga åtta specialsträckor! Det här var Thomas tredje totalseger i tävlingen, den andra i rad med sin röda japan. Den första segern tog han för 15 år sedan (2005) i en Volvo 242.
 
För 50 år sedan hette vinnaren i Lappnatta Bernt Eriksson, och han tävlade för Norrbottens MS, en klubb som med åren ändrat sitt namn till NMS Boden, vilkte är klubben som 2020 års vinnare Thomas Lahti tävlar för. Snacka om att hålla liv i härliga traditioner! 


Om man endast ser ur ett förarperspektiv, har Kalix MK bara tre totalsegrar i Lappnattas anrika historia (Roger Ohlsson x2 och Robert Angeria), men som ordspråket säger "it takes two to tango" eller "bakom varje framgångsrik man står en annan man" eller hur det nu var - i Thomas Lahtis högerstol sitter Kalix MK´s Thomas Wikström, som utgör en viktig kugge i duons framgångar!
Inte alla förunt, att lyckas leva upp till allas förväntningar, och dessutom göra det med nr 1 på bilen!

Tvåa i klassen 4WD och tvåa totalt, blev finske Miika Vuokila med co-driver Mika Pyyny.
 
Tommy Bertils och Gunnar Andersson basade över mållinjen på SS1 / SS8. Tommy är ett av dessa gamla rally-troll som har en lång historia tillsammans med Lappnatta, framförallt som tävlingsledare ett flertal år. 

Säsongens stora snackis, och något vi hoppats på länge - comeback från Peter Westin med Tommy Lindström i högerstolen! Trots mer än 25 års frånvaro, sitter takterna i, och Peter levererar glimrande tider! Tyvärr verkar det ha gått troll i satsningen, då det först blev en avåkning i Piteå, ett motorhaveri i Boden och nu en rullning i Kalix. Det är tur att Peter har ett pannben av stål, och reser sig gång efter annan. Extra häftigt att vi i rally har såna högtränade elitidrottsmän, där vi faktiskt kan skryta med att Peter så sent som i år har ett SM-guld i skidorientering!
Tyvärr fick jag bara se herrar Westin och Lindström en gång denna tävling, då man fick problem med bromsarna och tak-känning på SS4. Men rapporterna är lugnande från teamet, att skadorna på bilen är överkomliga och kabinpersonalen fullt intakt!

Ingemar Svensson och Lennart Nilsson, hittade inte riktigt det tempot man hade vid fjolårets Lappnatta, och en snurrning där man sedan fick backa ett långt avsnitt av en sträcka, gjorde att det blev lite magplask i resultatlistan.

 
 
Lennart "Lelle" Hansson verkar ha nåt slags möte med sina klubbkompisar i NMS Boden, Lennart Nilsson och Ingemar Svensson. Här har Nikon-isten Lelle vänt ryggen mot en Canon-ist som mig, fast det är han nog inte riktigt medveten om. Magiska bilder levererade han i alla fall från tävlingen, trots fel märke i handen (skratt).

 
Robert Niemi och Mikael Hollström, vad ska man säga om deras insats en dag som denna? Nästan så en tangentbordsfascist som jag får tunghäfta, för de levererade så mycket bättre än jag ens hade vågat drömma om! Seger i klassen med flera sträcksegrar, inte bara på denna inledande och avslutande sprintsträcka, och lyrisk över hur bilen uppträdde maskinellt, efter ett sista-minuten-besök hos Professor Forlund i Lappträsk inför tävlingen!
 
 
Opel Ascona B - B som i Bäst! Ponny Power, men hellre liten och rapp än stor och slapp, var uppenbart melodin den här dagen!
 
 
Styrelsemöte i Opel-teamet?!

Opel Junior Team Norrbotten; Jan-Olof Renberg, Jan Stenberg, Robert Niemi och Mikael Hollström. Är det nån som hostar över juniorer? I så fall kan jag försvara dessa herrar, för de är faktiskt Opels yngsta rallygäng i Norrbotten (OCH enda, men det behöver man väl inte bravera om?!).
Service av vinnar-vagnen. Tack Jörgen Johansson i Borlänge, för att du överlät ögonstenen till oss. Han trivs uppenbart bra med vinter!

Lyckan är gränslös över att tjatet gått hem, så Jan-Olof Renberg och Janne Stenberg övergett den vita japanen och lämnat den åt sitt öde i Arnemark, och nu satsar för fullt med "The flying Croc". Det är som mer romantik över den här anrika, gröna farkosten!
 
Volvo - vackert på riktigt! Kenneth "Fröhandlarn" Johansson gör en aldrig besviken när det gäller att vifta med baken. Magnus Kitti lotsade Fröis till en andraplats i 2WD den här gången, något vinnarskallen Fröis så klart inte var nöjd med!
Fröis har själv en totalseger i Lappnatta 1986, dvs 34 år sedan. Men tycker ni det är imponerande, så ska ni spana in hans mekaniker på denna bild - Håkan Wårgren vann nämligen andra upplagan av Lappnatta, dvs 1971. Det är alltså 49 år sedan, och för att sätta det i perspektiv, så var den här dagens tävlingsledare, Kalle Nilsson, minus 9 år då! 

 
 
Dagens trea, Anders Bergström och Alexander Flodin - bästa framhjulsdrivna ekipage i tävlingen!
 
Dagens vinnare i melodifestivalen - Kurt Johansson och Anton Thingvall. 
Ford-rutin så det sprutar om det; Kurt Johansson och Kent Larsson
Jörgen Nordgren var en duktig folkrace-förare för ett gäng år sedan. Han hamnade sedan i träda när döttrarna kom och tog uppmärksamheten. Men han lyckades uppenbart fantastiskt bra med sin barnuppfostran, eftersom båda döttrarna idag är intresserade av att köra rally. Linn gjorde debut för två veckor sedan i Boden, och den här dagen bytte hon och pojkvännen Albin Loggert plats i bilen.
Jörgen. Jörgens väg genom Norrbottens cupens tre deltävlingar har haft liknande karaktär av en berg-och-dalbana, med en del plogvalls-bekantskap, men hans jävlar-anamma har tagit honom i mål i samtliga deltävlingar, och belöningen blev en tredjeplats i cupen!
Även Mathias "Lill-Fröis" Johansson har haft en krokig väg genom Norrbottens cupen, men kämpat sig vidare han med, och till slut blev det en tredjeplats i Otrimmat 2WD, en poäng före Erik Wiklund! Tredjeplats blev det också i Lappnatta för Mathias och co-driver Rickard Bergström.
 
Esa Makslahti och Ulf Lindberg, gubbarna som verkligen har förstått meningen med rally - att ha skoj och njuta av upplevelsen! Ett läckert sound bjuder man också på med sin Toyota!
 
Kan vi ha fått se en ny stjärna födas denna dag? Albin Loggert har åtminstone rally-anor så det räcker och blir över! Om jag får ihop saken rätt, så hette hans mamma-Evas farfar Olle Loggert, och var stor-fräsare i rally på 1960-talet. Dessutom är vi nog många som minns Mats Loggerts framfart i skogen under 1980-1990-talet, och Mats är alltså bror till Albins morfar. Utökar man vidvinkelseendet, så har Albin en morbror som heter Daniel, som inte lär behöva någon utförligare presentation - men tyvärr har vi inte fått se honom i rally - ÄN!
 
 
Erik Wiklund - mannen, myten, legenden! Börjar nog tillhöra de i distriktet som kört flest tävlingar, och är trots det fortfarande en av de ivrigaste när det nalkas tävling. Hans kartis, Tommy Berggren, börjar bli lika djupt rotad i familjen Bilsport även han. Den här gången blev det en femteplats i klassen Otrimmat 2WD.
När man kör så det faller delar om en Volvo, då har man antingen kört väldigt fort eller haft lite extra kul. Här ser det ut som om Erik Wiklund och Ingemar Svensson funderar var den här lilla detaljen kan passa...

... och så här glad blir han när han får ihop pusslet!

Här kan man ana varför delarna inte riktigt ville hållas på plats på Eriks "Jaffy" (som vi kallade denna bil medan den ännu var shoppingvagn till min mamma Siw).
 
 
Ett trevligt ny-tillskott i Rally Norrbotten, är duon Robert Widgren och Marcus Morat. Riktigt bra tempo och snygg körning levererades redan på första tävlingen i Piteå, och det går ju inte att sticka under stolen med att det är extra skoj att se en så duktig kille i vår gamla VOC-940!
Snö på huven brukar inte vara ett jätte-bra tecken, men i det här fallet var det inget som kostade nån tid, för det blev sträckseger på detta som var SS1.

Inför final-tävlingen i Kalix låg Widgren i delad cup-ledning med Alexander Pettersson, men uppenbart var det något av Robert´arnas dag denna lördag i mars, för även denna Robert lyckades vinna klassen, med 21 sekunder i marginal till klubbkompisen Alexander Pettersson.
 
 
 
Alexander Pettersson var lite tam på första sträckan, och hade "bara" tredje tid, om jag inte har haveri på minnet. Jag skällde lite på honom, och snäll som han är lyssnade han och levererade riktigt manlig körning när jag fick se honom igen på SS8!
Alexander är en sån där grabb som man önskar att gick att klona. Genomsnäll, lite galen och en räddare i nöden som ställer upp när helst man behöver hjälp. 
 
The Ahlström brothers, två härliga profiler i sporten, som hotar med att detta var sista vintertävlingen. Jag hoppas verkligen att de inte vill oss alla så illa, att de tänker ta ifrån oss sällskapet från två riktigt härliga gubbar! Snälla fru Ahlström, vi ber allra ödmjukast om att vi kan få fortsätta låna din make. Vi kan gå med på att han får dra ned en aning på tävlandet, men låt honom i alla fall tävla hemikring!
 
Låt mig stolt presentera dagens föråkare - Kurt Rönnlund! Idag hade han Anders Danell som bisittare, men låt mig gissa att Anders inte hade önskat sitta kvar om Kurt skulle göra mig bönhörd och damma av sin Ascona B som han har ståendes hemma i garaget. För er som inte minns Kurt, så har han utöver sin totalseger i Lappnatta, en bunt DM-medaljer i rally och några SM-guld i isracing!
Kalix Motorstadion i vinterskrud, 7 mars 2020
Otrimmat 2WD - 1:a Robert Widgren & Marcus Morat, 2:aAlexander Pettersson & Rickart Mukka, 3:a Mathias Johansson & Rickard Bergström
Trimmat 2WD - 1:a Robert Niemi & Mikael Hollström, 2:a Kenneth Johansson & Magnus Kitti, 3:a Anders Bergström & Alexander Flodin. Robert Niemi vann därmed Norrbottens cupen, före Anders Bergström och Jörgen Nordgren blev som tidigare nämnt trea.
Detta jubileumsår till ära, fick min pappa sponsra med några tröjor till tidigare vinnare jag visste att skulle finnas på plats i Lappnatta. På tröjan stod "Livet är Rally! Lappnatta 1970-2020. Jag är en av vinnarna!". De vinnare vi hade på plats var:
1971 Håkan Wårgren, 1980 Torbjörn Johansson (kartläsare till Roger Ohlsson), 1986 Kenneth "Fröhandlarn" Johansson, 1987 Kurt Rönnlund, 1990 Per-Erik Niemi, 2005, 2019-2020 Thomas Lahti och 2019-2020 Tomas Wikström, co-driver till Thomas Lahti.
Ganska häftigt att 1986-års totalsegrare fanns med även i resultatlistan för 2020. Här ser vi Kenneth Johansson skaka hand med Kurt Rönnlund. I bakgrunden skymptar Torbjörn Johansson och Håkan Wårgren, och i bakgrunden skymptar "ungtupparna" Per-Erik Niemi och Thomas Lahti.
Levande Rally-historieboken Torbjörn Johansson, berättade att den Saab som han och Roger Ohlsson vann med 1980, var samma bil som Håkan Wårgren vann med 1971 - något som Håkan (till vä i bild) inte visste om.

Hela historiska gänget; fr vä: Tomas Wikström, Kenneth Johansson, Håkan Wårgren, Torbjörn Johansson, Per-Erik Niemi, Kurt Rönnlund och Thomas Lahti.
En annan "gubbe" vi inte kunde låta bli att uppmärksamma, var Janne Forslund. Genom åren har han pikat oss i Kalix om att vi höll länge på traditionen med att måla siffror på rutorna på tävlingsbilarna, något han hade koll på eftersom han själv fått hålla i färgburken många gånger. Därför delade vi ut ett hederspris till honom, en burk försedd med texten "Kalix MK färg", men burken innehöll förvisso en pensel, men i övrigt saker som tilltalar toket i bilden mer - godis och bullar!
Mitt i folkvimlet hittades en glad liten skit, som förhoppningsvis är en del av vår rally-framtid, lilla Tristan Aldenlöv, son till Maria och barnbarn till dagens säkerhetschef Hans "Moro" Aldenlöv.
 
I den här bilen borde man ha placerat en kamera, eller åtminstone en mikrofon. Dagens biträdande tävlingsledare Henry Hapasari, som lotsade säkerhetschefen Hans Aldenlöv genom skogarna. Token gick ut först som säkerhetsbil, och därefter som efterbil. Men till andra varvet lugnade vi ner dem, och lät Kurt Rönnlund sköta förbilsjobbandet själv. 
Bilden har jag ärligt stulit av min "lillebror", Örjan Larsson.
Två av dagens pärlor; Thomas Lahti gav en av dagens funktionärer, Anders Hansson, en åktur på sprintsträckan. Leendet kan inte ljuga om vad han tyckte om upplevelsen!
 

Ett jubilieum måste som sagt uppmärksammas, så min kära pappa H fick sponsra även med mössor till våra tävlande och funktionärer. Texten ramade verkligen in dagen, för det här var en dag då livet verkligen var rally!
 
Lev å må!
 
 
 
 
 
 

K-märkt tävlingsledning vid helgens DM-tävlingar

2019-05-31
DM-rallycrossen i ÖNBF hann nätt och jämt få en lättare andhämtning efter Lyckseles premiär, för nu är det redan dags för tävling igen – och inte bara en tävling, utan dubbel-tävling i Vännäs och Umeå! Extra roligt att se att klassiska och anrika Bussjö-banan i Umeå återinträder på rallycross-scenen, efter dryga 10 års uppehåll. Från den arenan har man många minnen, inte minst att världens bästa pappa-H tog sin RC-licens där, med självaste Anton Mattsson som instruktör! Herr Mattsson finns tyvärr inte med i startlistan den här gången, men är ändå med i allra högsta grad som racecontroller på sin gamla hemma-bana i Umeå. Lördagstävlingen i Vännäs missar den gode Anton tyvärr pga en krock i tävlingskalendern, då Åsele kör Racingspecial i sin fina backe, och där Anton så klart måste rasta sin historiska Volvo 142.

Som tävlingsledare för båda helgens DM-tävlingar hittar vi en annan, förmodligen snart K-märkt inventarie, vid namn Roland ”Mikro” Åström. Mikro har funnits med i tävlingsledaruniform så länge, att han inte ens minns själv när han debuterade.


- När jag började som tävlingsledare har jag inget minne av. Funktionär sedan Rally-SM i Vännäs (Höstnatta) 1969, räknade tider på stämpelkort tillsammans med Jan "LångeJan" Sandström.

Roland "Mikro" Åström i den position vi är mest vana att se honom. Här omgiven av idel proffs-hjälp; från vä till hö: Anna Öbrand, Robert Sjöberg, Roland "Mikro" Åström och Anton Mattsson.   Foto: Åke Bäckström


Att Mikro en gång började som funktionär, har vi att tacka hans bror Kent för, då Mikro fick hoppa in som hjälpreda till honom. Därefter har det bara runnit på, och Mikro kan idag ståta med att han varit med som antingen tävlingsledare eller biträdande sådan, vid samtliga Rally SM-deltävlingar som anordnats i Vännäs sedan 1990! Meriter finns även som tävlingsledare på Rallycross SM (1986 & 1992) på Pengfors-banan i Vännäs, samt även ett flertal gånger tävlingsledare på Back SM i Sorsele (Nalovardo). Inte nog med alla övriga funktionärsuppdrag, Mikro fyller även sin "fritid" med att fungera som SGA för ÖNBF i rally, samt att skriva noter på ett gäng rallytävlingar i den nordligare delen av landet.

Utöver sitt gedigna CV som funktionär, har Mikro även hunnit hitta på en massa hyss själv i rallyskogen, vilket man kan förstå om man får höra att han debuterade julen 1974. Han har även hunnit med en del högerstols-arbete, bland annat till rattvirtuosen Thomas Rådström! Nu har Mikro legat på laddning några år, efter en skrotning med sin Opel Kadett för några år sedan. Men det är en ny bil på G i Mikro-garaget, ännu en Opel, men den här gången en Astra.

Till helgen basar alltså Mikro för både Vännäs och Umeås DM-deltävlingar i rallycross, något som kan bli en trevlig företeelse då startfälten är fortsatt positiva, med strax över 40 anmälda till Vännäs och strax under 40 anmälda till Umeå.

 

Comeback efter rullningen av Westman

På startlinjen kommer vi bland annat att få se Linus Westman, SM-vinnare i supernationella klassen 2018, men som till den här säsongen valt att bygga om sin Toyota Corolla för klassen 2400, det vill säga framförallt minskat motorvolymen och plockat ur sin sekventiella växellåda.

 

Foto: Jenny Hapasari-Niemi
 

- Ja det var otroligt roligt att köra bil igen och tävla på ”riktigt”! Nu jävlar var de bara fokusera och ladda allt vad sol gick för att få bra tider och nå final. Är ju 10-12 bilar som kan vinna varje omgång och tävling nu, medan sista åren så har ju det tyvärr varit transport sträcka tills finalen. Kör mässigt måste jag nog säga att det är roligare att köra en 2400 därför att greppet mot effekten är ju helt sjukt, och man får verkligen gasa fullt och attackera stenhårt för att få till det perfekta! Sen tror jag Corollan passar bättre i 2400. Fjädringen får mer utrymme och visa upp sig från sina bästa sidor.



Klassbytet var inte planerat, snarast så att det beslutet växte fram i takt med det alltmer sinande deltagarantalet i Supernationella klassen.
 - Jag ville ha den där riktiga tävlingskänslan igen och det har jag nu med detta motstånd!

 

Linus inledde säsongen med att vara snabbast i första kvalomgången vid SM-premiären i Haninge, men i semifinalen tog det bokstavligt talat stopp, då han oturligt krokade ihop med klubbkompisen Martin Ekspjuth och slog runt.
- Ja surt i Haninge, men första i karriären, och helt klart en ”bra” rull, inte alls mycket skador faktiskt om man nu tänker att man rullat. Men alltid mycket jobb för vi vill ju ha det perfekt!

 

”Perfekt” är nästan ett ”understatement” i det här fallet, för det här teamet är nog så nära Magnus Årestam-status man kan komma. För er som inte minns, var Magnus först mekaniker till Pia Nystedt och Håkan Andersson (föräldrar till fantastiska RC-systrarna Magda och Klara), och åkte därefter själv en grön Volvo 240 av högsta klass under den härliga tiden med EVO-cupen i rallycross. Bilen kom till tävlingarna i topp-skick, åkte ofta hem så full av skavanker att man nästan ville gråta när man såg den, men var lika fin nästa tävling igen. Precis så är det med Linus Westmans Toyota Corolla. Ett av svaren bakom den minutiösa ordningen och putsen på grejorna är Linus svärfar, Per Larsson, tidigare mekaniker till mytomspunne Pär Lundström, samt även tävlat själv i Volvo Original Cup i rally – med precis samma finnish på grejorna som nu står att se i Team LiWe RX.


- Vi har varit i garaget sedan första mars varenda kväll och dag. Svärfar Pelle gick ju i pension första april, så han har haft fullt upp och han är guld värd!



”Svärmor och svärfar” är ord som brukar kunna användas med lite negativ klang (kanske ofta med ironi dock), men det är inget som Linus Westman behöver känna av. Saken blir inte sämre av att sambon Stina stöttar till 100%.
Med årets tävlande är siktet framförallt inställt på SM och Norrlandsveckan, i DM är det till att börja med fokus på att uppfylla kvoten om två tävlingar, för att kunna erhålla maximal SM-poäng.

 

- Norrlandsveckan ska jag satsa på för fullt! Hade varit häftigt att lyckas med en seger även i 2400, men blir svårare än nånsin känns det som. Jag har bara tänkt köra SM kravet i DM. Eventuellt Älvsbyn om bilen orkar med en sista tävling i höst.

 

Målsättningen med DM kan förvisso låta lite nedtonad, men var inte oroliga, Linus Westman kommer aldrig till start, om han inte planerat att åka hem som segrare i tävlingen!

 

Här följer en bildkavalkad av Linus Westmans privata bilder, från fin till rullad, till topp-skick igen:

 

 
 
 
 
Lev å må!
//JH-N

Abris håller flaggan högt!

2019-05-13
SM-/RM-premiären i rallycross är avklarad, och det nordligaste distriktets förare fanns i vanlig ordning med och satte färg på tillställningen som i år kördes i Haninge.
Jens Högbom, Vännäs MK, fick med sig segern i JSM, medan Martin Ekspjuth, Piteå MS slutade 2:a i 2400 och Simon Tiger, Kalix MK slutade på samma placering i supernationella klassen, för att nämna några.
En som sätter färg på tillvaron bara genom att visa sig på tävlingar, är Magnus "Abris" Abrahamsson, som börjar tillhöra veterangardet i församlingen. Abris utgör tillsammans med bland andra Putte Alvarsson en härlig stomme i klassen 2150, och har stor del i den trevliga stämningen i klassen. Därför känns det så klart extra skoj när det går bra för rattvridare som dessa herrar, som följdes åt även denna helg, där Abris slutade trea med Putte i hasorna på fjärdeplats. Tyvärr var Abris bil inte riktigt medgörlig under kvalheaten, och poängskörden i RM blev därmed lite mindre än det fanns potential för:
- Motorn ville inte gå rent i andra kvalet och i tredje började den gå på 3 cylindrar när jag ledde så jag bröt det, då jag fått låna motorn och inte ville riskera att köra sönder nåt.

Foto: Lena Abrahamsson

Foto: Lena Abrahamsson

Abris har hotat med att sluta tävla under några år, och man bävar inför varje säsong att han plötsligt ska uppbåda tillräckligt med "karaktär" för att klara av det, för den dagen kommer det att bli ett stort tomrum som blir svårt att fylla!
I år har den gode Abris sagt att han bestämmer sig hur mycket han ska köra efter resans gång, beroende av hur det går. Man kan ju alltid hoppas att tredjeplatsen i RM-premiären innebär massor av motivation till att köra allt han bara hinner i år!
- Nja, siktet var väl inställt på Norrlandsveckan egentligen, men eftersom vi har en dotter i Västerås så åker vi väl dit också sen får vi väl se... Beror väl lite på om jag har nån motor...

Premiären i Haninge kördes med en motor som lånats av Robin Holmström från Robertsfors.
- Min nya motor, efter haveriet i Kalix, är inte klar då det strulat med leveranser.
 
Så med andra ord blir det till att hoppas på både goda leveranser och massor av motivation, för Abris vill vi ha kvar i sporten till han inte hittar tillbaka till banorna längre!
 
//JH-N
 
 

Ossian Stenvall

2019-05-09

Ossian Stenvall
 
foto: privat Ossian Stenvall
 
Tävlingsbil: Ford Fiesta
Ålder: 25 år
Klubb: Skellefteå Motorsällskap
Bor: Kusmark
Yrke: Fältmeksniker på ML Maskinservice
Team: Har väl egentligen inget, men man kanske kan säga att jag ingår i Stenvall Motorsport.
Sponsorer: ML maskinservice, J Marklund Entreprenad, Becur, LG Aluprodukter, Arbetbelysning.nu
Tävlat: Bara Folkrace tidigare
Klass: 2400
Anledning till val av klass: Fick låna pappas kaross med fjäderben och liknade, så gjorde en helrenovering på den och byggde om lite grejer. Sen Köpte / byggde jag en egen motor till bilen
Mål med säsongen 2018: Testa / utveckla bil och förare och komma så bra till som möjligt i tävlingarna
 
Foto: privat Ossian Stenvall
 
Ossian Stenvall, lillebror till tidigare presenterade Oliver, har tagit över den Ford Fiesta som rattades under en period av pappa Ola, som dock förmodligen främst är hågkommen i sin Ford Escort MkIII (allmänt kallad "Bettan"), eller möjligen i en PV för oss med riktig bra minne.
Fiestan var dock i princip bara en kaross, som Ossian själv har gjort i ordning. Motorn köpte han i delar, men har gjort om mycket själv. Liksom sin bror har han spenderat mycket tid i garaget tillsammans med pappa Ola, som också byggt många av sina motorer själv, i synnerhet åren innan han började tävla med EVO-motorer.
- Skulle väl säga att jag både lärt av pappa och är självlärd, blir svaret på frågan var han hunnit fånga upp så mycket kunskap sin ringa ålder till trots.

Ossian har hittills tävlat i folkrace, men nu är det alltså dags för debut i rallycross. Premiären blir vid årets DM-premiär i Lycksele.

Givetvis ställdes samma fråga till Ossian, angående vem av bröderna som är bäst på att köra:
- Jag skulle säga att vi är rätt lika, i folkrace körde vi ibland som nå krattor och ibland väldigt bra, kan inte påstå att nån av oss har vunnit mer än den andra. Sen kanske jag plågar dom stackars bilarna lite mer, berättar Ossian med ett skratt.
 
foto: privat Ossian Stenvall

foto: privat Ossian Stenvall
 
Röd Ford med Stenvall på rutan, det får onekligen igång rallycross-vibrationer i kroppen!
//JH-N
 
 
 
 

Oliver Stenvall

2019-05-09
 
Oliver Stenvall

Tävlingsbil: Toyota Corolla
Ålder: 26 år
Klubb: Skellefteå MS
Bor: Ersmark
Yrke: Montör på JAMA Mining Machines
Team: Har inget namn på det, men blir ju jag och broder
Sponsorer: ML Maskinservice, J Marklund Entreprenad, Arbetsbelysning.nu, Becur
Tävlat: Blir min tredje säsong nu
Klass: 2150 cc
Anledning till val av klass: Flest deltagare och mest ekonomisk
Mål med säsongen 2019: Att vara med och slåss om finalplatser


foto: privat Oliver Stenvall
 
Ni som tycker efternamnet låter bekant, har alldeles rätt, för det är mycket riktigt ett högoktanigt rallycross-namn så det sjunger om det! Oliver är storebror till Ossian Stenvall, och mycket riktigt också son till rattvirtuosen Ola Stenvall, vars bror Johan Stenvall också var en svår nöt att knäcka för konkurrenterna.
Nu är det alltså äntligen dags för två bröder med efternamnet Stenvall i rallycross igen, där vi får se Oliver i klassen 2150 cc och Ossian i 2400 cc (kommer en presentation av honom också). Oliver och Ossian, bröder med knappa två år i åldersskillnad - vågar man gissa att det inte bara är jag som får vricka fingrar och tunga för att inte kasta om namn och fakta på dessa bröder?!
 
Sin ringa ålder till trots, har Oliver hunnit med att samla på sig så pass med erfarenhet och kunskap, att han själv kunnat bygga sin egen rallycross-bil.
- Har som växt upp i garaget med farsan så man har ju hunnit få några års erfarenhet.

På frågan om vem som är duktigast av honom och lillebrorsan Ossian, svarar han ödmjukt:
- Skulle säga att jag och Ossian hade ganska lika resultat under folkrace-perioden.
 
Vi som haft förmånen att vara med ett tag och har minnet intakt, minns så klart de härliga bröderna Ola och Johan Stenvall, som bjudit på så mycket underhållning och show på rallycross-banor runt hela landet. Vi minns även att Johan var den något lugnare och ödmjukare, medan Ola hade desto mer temperament. Vad kan man förvänta sig av de "nya" bröderna Stenvall, vem kan tänkas vara den hetare av dem?
- Ossian är nog något hetare av sig skulle jag säga, men nog kan det hetta till för mig också!, konstaterar Oliver med ett skratt.
 
Oliver började att tävla i folkrace som 16-åring, men har nu hunnit med två säsonger i rallycross. I år siktar han på att åka hela DM-serien, med premiär i Lycksele den 19 maj, samt även hela Norrlandsveckan.
Nytt blod i bilsporten är alltid trevligt, men det går inte att sticka under stolen med att det är extra roligt när det är depå-valpar som vuxit upp med möjligheter att bli morgondagens stjärnor! Dessutom verkar inte bara motorintresset ha förts vidare i familjen Stenvalls DNA, det verkar dessutom vara två ödmjuka och väldigt trevliga killar även i den yngre generationen Stenvall! Det här kommer att bli skoj på riktigt!


foto: Eilert Gezelius


foto: Eilert Gezelius


foto: Eilert Gezelius
 
 
 
 

RC-träning och analkande DM-premiär i Lycksele

2019-05-09
Lycksele MK är en energisk klubb med många strängar på sin lyra, där kanske deltagandet i den numera extremt populära "Motorveckan" sticker ut. Utöver det utvecklar man sin anläggning mer och mer för varje år, anordnar evenemang för att rekrytera ungdomar till sporten, fixar iland SM-tävlingar med bravur, etc. Detta har man inte kunnat undgå i övriga landet, och därför erhöll klubben också mycket rättvist "Bertils kanna" 2018, priset som tilldelas årets arrangör.
Dessutom var Lycksele MK den mest representerade klubben i RM och SM i rallycross, med stora framgångar som följd. Glöden ser inte heller ut att ha falnat till 2019, varken när det gäller fortsatt utveckling av anläggning eller aktivitetsnivån på förarna.
Under den gångna helgen kördes en träning på anläggningen, där förarna fick en chans att komma ut och damma bort lite rattrost, och kanske framförallt se om man landat där man önskat med vinterns garage-pyssel.
 
Eldsjälen Johan Haraldsson var tävlingsledare första gången för 20 år sedan, och inte heller han verkar ha någon ambition att trappa ner på tempot. Han fanns på plats under träningen, och finslipade klubbens nyaste investering, ett nytt startsystem.

foto: Åke Bäckström 

- Det är ett helt automatiskt system som visar ready to race-skylt, signalerar eventuell tjuvstart och även ger grönt ljus, berättar Johan.

Startsystemet har en monitor för alla funktioner i starten, och är byggt så det ska vara kompatibelt med befintliga tidtagningssystem på marknaden, genom att skicka en signal till tidtagningssystemet.

Lycksele är en snösäker ort, vilket inte brukar vara en fördel när man ska stå värd för DM-premiär i rallycross i maj. Men ett fint samarbete med gymnasiet och transportprogrammet i Lycksele, har underlättat mycket på den fronten.
- De har all praktisk undervisning på vår motorstadion, med bland annat körövningar med lastbil och traktor, vilket blev en enorm fördel för oss när det gäller snöröjning, så vi har haft snöfritt relativt fort i år.

Ungefär 10-talet bilar snurrade på runt banan, och tillställningen lockade också celebriteter som JSM-vinnaren 2018, Jens Högbom, tävlandes för Vännäs MK.
 
Den 19 maj är det dags för DM-premiär i rallycross, där Lycksele MK står som värd, med Johan Haraldsson som tävlingsledare, och många härliga förare på startlinjen.

foto: Åke Bäckström
foto: Åke Bäckström
Foto: Åke Bäckström
Foto: Åke Bäckström
Foto: Åke Bäckström
Foto: Åke Bäckström
Foto: Åke Bäckström
Foto: Åke Bäckström

Ett stort TACK till Åke Bäckström för fantastiska bilder!
 
//JH-N

 
 

Rallycross - bästa vårtecknet

2019-04-30
Så här på självaste Valborgsmässoafton, är det väl bara att inse att våren är här och sommaren snart likaså. Trots att man är en inbiten snö-älskare, är det bara att inse fakta, snön går inte att konservera hur länge som helst, men förhoppningsvis kommer den tidigt i höst!
Förutom att sommaren bjuder på tråkigheter som huggormar, fästingar, myggor, hemsk värme och andra faror för våra pälsklingar, så har den ju faktiskt även något positivt som följer med: RALLYCROSS!
I sommar händer det extra mycket, då vi förutom SM, RM, DM, FM och Norrlandsveckan, även bjuds på en ny cup, "Supercupen i rallycross".

DM/FM Rallycross ÖNBF
19/5 Lycksele MK, 1/6 Vännäs MK, 2/6 Umeå AK, 7/9 Älvsbyns MS

Norrlandsveckan i Rallycross
14/7 Kalix, 17/7 Piteå, 20/7 Skellefteå

Supercupen i Rallycross
4-5/5 Arvika, 8-9/6 Bollnäs, 24-25/8 Västerås, 7-8/9 Götene, 28-29/9 Strängnäs

SM i Rallycross
11/5 Haninge, 15/6 Västerås, 23/7 Lycksele, 28/7 Kalix, 31/8 Höljes

Oskar Andersson
 
 
Många härligheter som erbjuds, och en som siktar på att ta för sig av alla kakbitar, är friskusen Oskar Andersson från Gällilvare. Ja, ni läste rätt. Geografin är inte direkt på hans sida, men Oskar räds inte avstånden, utan satsar oförtrutet vidare, och hans BMW har fått lite extra kärlek i vinter.
- Vi har gjort en stor genomgång på bilen. Kapat lös bakändan och bytt ut den, lackerat allt, bytt lite stötdämpare osv. Jag har som plan att köra allt som bara går! Vi börjar med Supercupen i Arvika 4-5e maj, sen fortsätter vi med RM i Haninge. Det blir full DM-serie, full RM-serie, Norrlandsveckan, alla strötävlingar jag bara har råd med och förhoppningsvis någon sprint också! Vi har räknat på 15 tävlingar om allt håller och fungerar, och ca 2000mil. Har uppdaterat motorn lite till i år och verkar gå riktigt bra. Får hoppas chaffören räcker till bara!
 

Många räds avstånden, då det är ett känt faktum att vi bor i ett avLÅNGT land. Därför är det extra häftigt att mannen som har långt till alla banor, tacklar avstånden med en axelryckning.
- Har ju inte en så här dyr bil för att titta på den i garaget!

Oskar tävlar i klassen 2150 cc, vilket är ett riktigt getingbo med många startande och framförallt många duktiga förare med höga ambitioner. Men det går inte att sticka under stolen med att Oskar har sin målbild klar:
- Siktar väl mot vinst i allt såklart!

Här finns mer att läsa om Oskar:
https://hnmotorsport.blogg.se/2018/june/oskar-andersson-2.html

Vill ni följa Oskars äventyr kan ni göra det via hans blogg
http://motorsport-team-saivis.blogspot.se/,
och youtube kanalen
https://www.youtube.com/channel/UCBsYVgH6eZE_Fo52kG9muig/videos.

Bilder: privat Oskar Andersson


Lappnatta 2019 - återuppståndelsens tid är här!

 
2019-03-04
 
Efter mycket slit, bängel och krångel, och ännu lite mer jobb, så var till slut dagen inne, för att ånyo damma av vår anrika rallytävling, Lappnatta. Särskilt mycket natt var det inte, och alla renar höll sig på behörigt avstånd. Istället blev det strålande sol och magiska vägar, som vi till slut kunde bjuda de tävlande på. Här kan jag inte låta bli att omnämna Micke Johansson och Ulf Wärskog, som lagt ner hela sin själ i vägarna ända sedan i januari. De har plogat, och de har lagt in snö och packat där det tinat för fort nu på slutet, och den snö som föll under natten mot tävlingen hann man på något magiskt vis med att ploga bort på den tid som knappt fanns, mellan förarnas rekognocering och första start. Fick ett glatt mail av filmar-Magnus Olofsson, som skickade en hälsning till plogbilsföraren som var så hänsynsfull med hans stativ på Målsbäcken. När jag nu ändå är igång på hyllningsfronten, vill jag även lyfta på hatten till övriga funktionärer som inte bara ställde upp, utan gjorde det med bravur! Domar-duon, Torbjörn Johansson och Daniel Nyman, gav oss fina vitsord i domarrapporten, och det har vi del i, alla som hjälpts åt med tävlingen! Kalix MK i all sin glans, men vi har också haft toppen-hjälp från andra klubbar, som lånat ut både kunskap, material och en extra hand - samarbete är guld värt!
 
Tyvärr var vi inte nog snabbt på plats för att fånga banchef Hans Aldenlöv med bisittare Sten Larsson - rally-nostalgi på hög nivå med andra ord. För vem av oss som varit med ett tag, minns inte dessa V4-åkande tok-gubbar?!
 
Dagens förbil inledde sitt tävlande i något mer modern tid, och kan trots flera försök inte hålla sig från ratten. Per-Erik Niemi hade ett slags jubileum i Kalix-skogarna, då det var 30 år sen han totalvann Lappnatta (1989). Sonen Anton debuterade däremot i högerstolen, dagen till ära.
 
 
 
 
 
Att fotografera kan vara ganska ensamt, i synnerhet om man vill försöka få lite olika bilder från våra tävlingar.
Men dagen till ära hade jag egen "barnvakt" i form av Lars Schöden. Han agerade både pack-åsna, mat-mamma
och GoPro-maskinist åt mig, och nu är jag så bortskämd så han får lov att justera sin agenda efter mina fotouppdrag! 
För er som funderar över var filmerna är, så är de i min dator, men eftersom kameran filmat hela tiden,
behövs lite redigering för att slippa all väntan mellan bilarna - men håll ut, de kommer så småningom!
 
Konst är något man inte kan, för kan man det så är det ingen konst - konst kan även vara vackert, och eftersom
rally är vackert, så kan rally vara konst!
Peter Engström med co-driver Thomas Nilsson, först ut av alla, och den här dagen hade inga förbilar behövts,
för vem kan undgå att höra denna farkosts framfart i skogen?! När Cosworths vilda hästar släpps ut i full
galopp, finns det nog inte ett hårstrå som inte åtminstone försöker resa sig! Att sen Peter lagt sig till med en
läckert manlig körstil, gör inte saken sämre!
 
Nostalgi på hög nivå, när Kenneth Andersson och co-driver Inger Lundberg susade förbi i V-takt. Det
lustiga med dessa kult-farkoster, är att man blir aldrig klok på när de går rent! Men sånt spelar ingen roll
för Kenneth, för han kör fort med vad han än får i händerna, huvudsaken det handlar om ratt och pedaler!
Thomas Lahti och Tomas Wikström, en gåva från ovan till oss fotografer, men jag erkänner villigt att jag
fortfarande hellre vill ha honom i en bakhjulsdriven bil, om inte annat sjunger det vackrare!
V som i Vackert och Volvo - och visst är det fortfarande en fröjd att se Thomas Lahtis gamla silverpil,
numera i händerna på min barndomsidol, Kenneth "Fröhandlarn" Johansson, med min Theres Thörnevall
i högerstolen, tjejen jag kallar min "lillasyster".
O som i Oh my god så fint mina gubbarna skötte sig idag! Tänk så mycket det gör när man får ordning
på väghållningen. Efter att ha knyckt fjädringen från RC-Asconan, är plötsligt självförtroendet på plats,
och tredjeplatsen i Vintersprinten på hemma-plan (bästa RWD) följdes nu upp av en ännu trevligare merit!
Sjunger förvisso inte som en Volvo, men go att se på är han vår ny-gosse! 400-vingen sitter som
smäcken på häcken!
Vinterns trevligaste comeback, när Jan-Olof Renberg äntligen ställt rätt bil åt sidan i garaget!
Mitsubishin är ersatt av "The flying croc" och ordningen är återställd. Dagen till ära var det Lennars Nilsson,
NMS Boden, som lotsade herr Renberg, eftersom ordinarie galenpannan Jan Stenberg hade ett flyttlass att
ta hand om. Men jag måste knycka hans ord på facebook efter deras comeback i Mantan i Piteå för
2 veckor sedan: 
- "Idag så åkte vi åter hemmatävlingen Piterundan som en slags comeback efter den stora kraschen vi
gjorde senast vi åkte i Evo:n, men idag så åkte vi ”Den flygande krokodilen”, Mantan som stått på tillväxt i
nästan 7 år och vår första tävling de senaste 18 månaderna.

Intrycket? SÅÅÅ OTROLIGT HÄFTIGT!!!!
Det morrar, skramlar, sladdar och hoppar.
....
Meeen så otroligt skoj att åka Mantan igen, det är rally på riktigt!
Det går inte lika snabbt som i Evo:n men jäsiken vilken feeling!
Hur det gick?
Ja, det funderade vi inte alls på under tävlingen, men att få bli 2:a i klassen och 4:a totalt känns som en av
dom största segrarna vi nånsin tagit!

Rally ÄR underbart!" (ärligt stulet från Jan Stenbergs facebook)
 
 
När jag kommenterade det härliga uttalandet till Janne, fick jag en ännu längre utläggning, och hans
Opel-liknelse är bara helt underbar: 
- "Känslan var faktiskt som ren lycka när allt fungerar, bilen funkade, notskrivningen funkade, läsning
och kommunikationen mellan mig och J-O funkade, körningen funkade, antar att vi är lite hjälpta av vår
rutin där. Sen fattades det en hel del temp, även om det började komma tillbaka på sista sträckan, vilket
är helt naturligt efter ett så pass långt uppehåll. Men härligast av allt var ändå att vi fick komma i mål,
ha kul och dessutom gick det ju rätt bra tänker jag. Klart jämförbart med den där mekaniska känslan
när man lägger i växeln på en riktigt bra växllåda och trampar på gasen, sen börjar det skaka, mullra och
lavinen går igång... som det bara kan göra i en Opel!"


Jan Stenberg, välkommen tillbaka, rallyskogen har inte varit densamma utan dig och J-O OCH den
flygande krokodilen! 
Även Anders Bergström har haft ett lite ofrivilligt uppehåll sen i höstas, med omfattande reparationer av
maskineriet på sin Honda, dessutom blev han av med kartläsaren men kan istället titulera sig morfar,
eftersom dottern Linnea fått en son. Men då kardankungen Göran Ahlström blåste motorn i sin 940 i
Umeå förra helgen, blev plötsligt förgasar-immitatören Kurt Ahlström ledig - och med ett sånt tok i
högerstolen kan dagen inte bli fel!
När man pratar om anrik historia i Lappnatta, så ger jag mig den på att Anders Andersson fanns med i
den första startlistan från 1970-talet! I den här bilen har han i alla fall hunnit med över 100 tävlingar, och
jag undrar om avåkningen i Råneå i januari var första med den här bilen?! Vägsäkerheten själv, lyckades
dock pricka en sten och få punktering på SS3, men turligt nog mot slutet av sträckan och tidstappet blev
inte alltför stort, även om varje sekund var ödesdiger i den här konkurrensen. Dock är det ju så, att när
man kör så här fort som dessa tokar gör, så dansar man på en tunn lina, och det är de som dansar fortast
utan intermezzon, som åker hem med störst pokaler, det är rally-livets gång.
Helt klart var det i alla fall dagens förmodat snabbaste duo, i den bemärkelsen att co-drivern Magnus Kitti
är en väldigt duktig chaufför han med, vilket han bevisade när Anders lät honom dela bil med honom på
Vintersprinten i början av februari, då Magnus tog hand om andraplatsen bakom Anders!
 
Ingemar Svensson och Per Johansson hade verkligen en bra dag i skogen, och gick ut hårt och ökade -
på SS4 var man dagens snabbaste 2WD, och som det vrålar i de ljuvaste toner från denna Volvo 940
med PF Racing-power under huven!
Staffan Johansson och Jonas Persson. Staffan är inte direkt mannen som levererar citat på löpande band.
Nä, denna tystlåtna herre är förmodligen bland det snällaste som promenerat på denna jord, och han gör
verkligen inte mycket väsen av sig - förrän han sätter sig i en tävlingsbil! Med denna läckra 240 leverar
han ståpäls i kubik, till alla oss nördar i skogen!
Med startnummer 13, blev Raimo Tunkkari med co-driver Jukka Vottonen den enda som åkte av och fick
bryta denna tävling. Men det var en snabb och förvånande snäll rullning på SS2, och här ser ni två glada
gubbar som trots allt tog sig i mål på sträckan, och vinkar till fröken fotograf.
Daniel Lindkvist, med ett co-driver-namn på dörren som får en att tänka på rally-adel av högsta nivå, eller
vad sägs om "H Mikkola"?! Dock är förnamnet Harri, men en vansinnigt trevlig prick, som hjälper till att
förgylla rallyvardagen!
Daniel är rookie i sammanhanget, med bara några säsonger på sitt CV, men har snabbt tagit för sig och
visat framfötterna allt längre upp i resultatlistorna.
Alexander Pettersson, pöjken som alltid ler och man blir glad bara av att se hans namn i startlistan.
Bjuder alltid på show, men att det var lite finkänsligare ladd här, fick sin förklaring i att han knäckte en
framdämpare redan på första sträckan och fick hålla sig en aning i skinnet resten av dagen - men släppte
trots det inte någon annan före honom på prispallen!
Mathias "Lill-Fröis" Johansson hade även han en kort date med en sten, och stukade till lite plåt och
möjligen även några vitalare delar, men även han körde obekymrat vidare, till en andraplats i klassen.
När Tommy Berggren fick förhinder, fick Juha Ylipuranen med rykande färsk tävlingslicens, hoppa in och
lotsa Erik Wiklund. En aning nervös över stundande löneförhandlingar, fick tävlingsmänniskan Juha att
vara aningen mer tystlåten än i vanliga fall. Själv har jag utnämnt dessa Laitis-herrar till
"Dynamiska duon" - ni vet, Batman och Robin, och ni förstår ju allihop att Erik är Batman! 
Dessa två producerar gemensamt galenskap i kubik, och den här dagen gjorde man det i min mammas
gamla shopping-vagn!
Esa Makslahti och Uffe Lindberg var ensamma i Grupp F, men nog är den som läcker att se denna Lexus,
och den har ett ljud som slår flertalet standard-rallybilar!
Anders Durwall stod för förtäring, så ingen behövde gå hungrig.
Öberg - Niemi står det på rutan, men den här dagen var det Niemi x 2, när Perka lotsades av sonen Anton.
Nollan stod inte för vad som satt bakom ratten, för denna "gamling" har både DM-guld i rally och SM-guld
på is i sina samlingar.
Kenneth Andersson, snart med åldern inne för pension, men verkar i övrigt inte åldras det minsta!
Thomas Nilsson, i full Rådström-mundering, men idag var det BDG-Escort och Peter Engström som var
hans uppgift för dagen.
Peter Engström, tänk vilken tur att han inte kunde motstå frestelsen att göra comeback! För 37 år sen
körde han Lappnatta för första gången, och nu är han något av vår stora ambassadör för vilken rolig sport
vi har!

Peter Engström, Lappnatta för 37 år sen. Då Volvo Amazon, nu Ford Escort MkII BDG. Foto: Eilert Gezelius.
 
Mathias Johansson - inte alldeles dumt att leverera hundmat på rallytävlingar - Vom & hundemat väger
bra för att hålla fast presenningen i stormvindarna på Kalix Motorstadion.
Mannen, myten, legenden - Kenneth "Fröhandlarn" Johansson - trots en kropp som kämpar mot honom,
är vinnarskallen på plats. Den här gången blev det sekundstrid om segern i 2WD, mot den herren han
hade i högerstolen när han vann samma klass vid DM-finalen i Umeå i höstas. 
Per Johansson - kanske lite lätt fartblind efter att Ingemar Svensson skruvat upp tempot till högsta nivå!
Peter Lindkvist har lämnat över sin högerstol i 940´n, men fortsätter att ha stenkoll på Mr Svensson på
serviceplatsen - och nåt special-hopkok måste det vara han tankar bilen med, med tanke på att farten har
ökat i år! (ler)
Håkan Wårgren har även han meriter i forna tiders Lappnatta, men numera nöjer han sig att försöka hålla
ordning på Kenneth "Fröhandlarn" Johansson.
Två av de som försöker hålla ordning på mig, mamma-Siw och dagens "barnvakt" Lars Schöden.
Morgondagens racer-stjärna?! Alma Thörnevall har då rätt genetiska förutsättningar för att det ska kunna
bli hur galet som helst. Depåns coolaste brud denna dag.
Erik "Batman" Wiklund
 
Det var en konstigt dag, eftersom vi själva var så djupt involverade i tävlingen, och några sena avhopp av
funktionärer, fick sånär Robert att själv kasta in handduken och ta ett tidtagarur ute i skogen. Men då sa
jag och pappa-H stopp, och hjälpte till att hitta sista-minuten-hjältar som löste biffen. Med den
uppladdningen hade jag inte förväntat mig några som helst stordåd av gubb-duon i den röda skönheten,
och kollade inte ens tiderna i halvtid, och var därför helt omedveten om det sekundstrids-drama som
avgjordes på dagens sista sträcka. 
"Krokodil-jägaren" har väl många sett på TV, men på den här bilden ser vi "Krokodil-ägaren" Jan-Olof Renberg.
Galna kosjukan har man hört talas om, men det är nog inte rätt diagnos på dessa foto-tokar, trots att de
båda bär MUstasch. Lennart "Lelle" Hansson och Eilert Gezelius, foto-virtuoser av rang, knappt så man
ens kommer upp i en nivå så man kan omnämna sig "KOllega", även om vi nu var inne på det spåret.
Lars Schöden fortsatte att kämpa tappert hela dagen, och hur många fler än jag har fångat hans raska
sprint på bild?!
0-bilen tog sig helskinnad i mål, och av dessa leenden att döma, kanske far- och son duon snart kan ses
kampera ihop igen!
 
Kenneth och Inger fick se sig slagna av Peter Engström i dagens tävling, men kurvar det till sig mer än så
här, får man passa sig för Herr Andersson!
Thomas Lahti och Tomas Wikström gör en aldrig besviken! Här saknades det bromsar, vilket det gjort hela
andra halvan av rallyt (3 SS), men vad gör väl det när man heter Thomas Lahti?! Tomas Wikström
konstaterade att han aldrig hade kunnat tro att Thomas var en sån mästare på Eco-driving!
 
Efter SS6 hade Robert Niemi jobbat sig ikapp sin gamla barndomsidol, Kenneth "Förhandlarn" Johansson,
och inför sista sträckan var man sekundlika. Kenneth hade varit snabbast på sträckan första varvet, men
när det gällde som mest, plockade Robert fram back-nerverna och slog till med en kanontid, och den gode
Fröis fick se sig slagen i totalen med 5 sekunder. Dock tror jag han mitt i besvikelsen att ha blivit snuvad
på segern, unnade sin "förlorade co-driver" den framgången.
 
 
 
Hade jag vetat att det här var en strid om segern i 2WD och en andraplats i totalen efter Lahti, så hade
jag nog inte varit så här stadig på handen! (ler) GRATTIS gubbar, det här var ni värda! 
Mikael "Hollis" Hollström lotsade Robert Niemi till en fin placering, enda minuspoängen  var att han verkar
ha ärvt min förvirring och glömde slå på incar-kameran båda varven på Målsbäcken!
Bjuder man inte på bredaste sladdarna, får man ta till andra knep för att charma fotograferna!
Anders "Edde" Bergström och Kurt Ahlström.
Ingemar Svensson och Per Johansson höll i farten hela tävlingen igenom, och tog hand om
tredjeplatsen i 2WD.
På tal om rutin från Lappnatta, Ingemar Svensson tillhör det gäng som körde Lappnatta 1979 (tror jag)
då man för första gången provade noter i Norrbotten. Då var kurvorna graderade från 1-10, och jag undrar
om de ens påminde om dagens hieroglyfer. 
 
Staffan Johansson blev 2:a bland C-förarna i 2WD, men vann dagens utlottningspris; ett fint instrument
från Olssons i Ellös!
Bästa C-förare blev Daniel Lindkvist.
 
 
Alexander Pettersson och Rickard Mukka, segrare i VOC
Lill-Fröis följde stor-Fröis exempel, och tog en andraplats i klassen (VOC), med Ricard Bergström i
högerstolen.
Hur gick det då för "Dynamiska duon"? Jo, Batman knäckte trean redan i halvtid, men rattade ändå
farkosten i mål till en tredjeplats. En passning till löneförhandlingen - om ett läsfel i noterna kostade
200 kr för Robin, hur mycket får då Batman bjuda på för en trasig växellåda???
 
 
 
Thomas Lahti byggde en egen velodrom på SS6, men klarade sig utan problem i mål till totalseger. 
Bilar i full fart kan man klara utan att det blir suddigt, men crazy-Hanna var det värre med. När det krisade
med funktionärer kavlade hon upp ärmarna och tog hand om stoppet på SS1 & 6, och så här glad blev
hon när hon fick berätta tiderna för Robert och Hollis efter SS6.
Bakom varje fantastisk förare, står ett förvånat... förlåt lika framgångsrikt team. Mamma Kerstin Lahti
skymtar i höger bildkant, och pappa Tore Lahti studerar bilder tillsammans med Susanne Thingvall och
Tomas Wikström.
Det kändes väldigt lugnt och tryggt med Katarina "Nina" Svensson som tävlingssekreterare. Det är få saker
hon inte har koll på, och det hon inte vet tar hon reda på. Stort TACK för hjälpen!
 
Alltid bus på lut - Anders Bergström och Kurt Ahlström.
 
Här skulle man precis fånga galenskap med puss på flinten från Peter Engström på Thomas Nilsson,
och då låser sig kameran precis när det hettar till. Nåja, inte utan att man förstår att det svallar till ibland,
för att få åka i den bilen måste vara porr på riktigt! 
Prispallen i GrpH 2WD ser ut som ett klubbmästerskap i NMS Boden, med Kalix-Robert som en katt bland
hermelinerna. Från vä : Theres Aldenlöv, Kenneth Johansson, Robert NIemi, Mikael Hollström, Ingemar
Svensson och Per Johansson. 
Prispallen i VOC, från vä: Rickard Bergström, Mathias Johansson, Rickard Mukka, Alexander Pettersson,
Erik "Batman" Wiklund och Juha "Robin" Ylipuranen. 
Skönheten och odjuren! Esa Makslahti och Uffe Lindberg tog chansen att kramas med Hanna-kranskulla.
The winner takes it all - både totalpris och vandringspris till Thomas x 2 
Lappnatta-meriter i mängd, med anor tillbaka till 1980-talet. Från vä: Thomas Lahti, Kenneth Johansson,
Peter Engström och Thomas Nilsson. 
 
1969... Nja, inte riktigt då ni föddes gubbar, men alltid lurar det nån! 
30 år efter debuten i Lappnatta, och Thomas Lahti samlar fortfarande på sig segrar. Än en gång kan man
höra toner från Alphavilles slagdänga "Forever young"! 

Med den här trevliga bilden på "Knoll & Tott", Robert och Hollis, är det hög tid att avsluta det här inlägget.
Det var länge sedan jag bloggade senaste - verkligheten tar uppenbart för mycket plats i mitt bloggliv.
Ni som orkat läsa ända hit är nog nästan lika trötta som jag är nu... Eller, förhoppningsvis har det inte
tagit 5 timmar för er! (ler)
 
Lev å må! På återskrivande!
//JH-N 
 
 
 
 

När politiken når bilsporten!

2018-08-20
 
Foto: Victoria Andersson

Det har varit en omtumlande helg för oss med hjärta för bilsport. Först kom de fruktansvärda nyheterna om den hemska olycka som hände på Gelleråsen i Karlskoga i lördags, där man direkt ser alla gamar som vältrar sig i nyheten, och plötsligt är motorsporten sprängstoff i alla tänkbara media.
Sen händer det bästa som kunde hända, en mycket trevlig milstolpe i bilsporthistorien, som ger fokus på glädje istället för sorg, när Mikaela Åhlin-Kottulinsky som första kvinnliga förare fick kliva överst på ett STCC-podium! Den spontana, sprudlande och äkta glädje hon visade, kan knappast ha lämnat någon oberörd, och vet man dessutom lite mer om hennes väg fram till framgångarna, är det inte utan att det blir lite fuktigt i ögonvrån.
 
Men så går det några timmar, och plötsligt får motorsporten i Sverige nya stora rubriker - den första kvinnliga segraren i STCC är diskad! Hela mitt väsen skriker "neeeeeeeeej", och den första spontana känslan är att vi måste kunna sköta såna här saker på ett snyggare sätt! När vi äntligen får positiva rubriker, måste vi väl inte direkt dra ner oss själva i skiten igen?!
 
Jag är verkligen en som vill ha rättvisa förhållanden, alla ska vara lika inför lagen, etc, men i ett sånt här läge kunde man väl ändå ha tittat på saken med lite svetsglasögon på. Jag är förvisso ingen motortrimmare, men jag har mycket svårt att tro att det var detta eventuellt felaktiga avgassystem som grundlade denna historiska seger - har jag dessutom fattat saken rätt, är det varianter av detta avgassystem som nyttjas av flertalet startande i STCC, men huruvida den uppgiften stämmer eller inte ska jag låta vara osagt.
Nu är saken dessutom överklagad, vilket borde innebära att det råder tveksamheter till huruvida det är felaktigt eller inte - och det stärker min känsla om att man kunde hanterat ärendet på ett annat sätt. OM tekniköverträdelser inte ger en direkt fördel av betydelse, borde man kunna lösa det med exempelvis bötesstraff, eller möjligen tidstillägg vid grövre överträdelser, och en uppmaning om att fixa det innan nästa tävling. I det fall man inte ordnat det till nästa tävling, och man fortfarande är överens om att det är fel, då anser även jag att diskning är på sin plats.
 
I min hjärna spelas nu en tråkig del av svensk bilsporthistoria upp igen, med vetskapen om att Mikaelas morfar, Freddy Kottulinsky, fick genomgå en liknande process 1967, då han i kampen om SM-guldet i Formel 3, knuffades av banan av Reine Wisell. Domarna på plats bedömde att knuffen var mot reglerna, och uteslöt Wisell, varefter Kottulinsky tog hem SM-guldet. Saken överklagades i efterhand till högre instans, och efter ett antal turer valde man att köra över domarnas beslut, och därmed förlorade Freddy sitt SM-guld. I sin frustration valde Freddy därför att tävla med finsk licens under ett antal år, men kom tack och lov tillbaka och tävlade under svensk flagg igen några år senare!
 
Förhoppningsvis löser man nu denna händelse på ett snyggt sätt, och låter Mikaela fortsätta sätta sin prägel på sporten och ge den positiva rubriker. Bort med jante-lagar och annat oknytt, och låt den sanna glädjen regera i bilsporten - sporten av alla sporter! 
 
Lev å må!
//JH-N

Än kan gubben!

2018-08-18

Än kan gubben!

foto: Mikael ”Hollis” Hollström
 
När Boden-föraren Kenneth ”Fröhandlarn” Johansson, lade ratten på hyllan 1989 gjorde han det för gott - trodde han! Drygt 25 år senare (2015) blev suget för stort, och det blev comeback i historiska rally-klassen, i nästan likadan bil som han skördat framgångar med under 1980-talet (Opel Ascona B). Framgångarna lät inte vänta på sig, och det blev snabbt klass-segrar i både rallyskogen och sprintserien, men trots det kunde Kenneth inte låta bli att snegla på den tvåhjulsdrivna värsting-klassen, och i vintras slog han till och köpte klubbkompisen Thomas Lahtis potenta Volvo 940.

Efter diverse inkörningsproblem, med småsaker som lagt krokben på sprintar, var det så äntligen dags för sommar-premiär med nya bilen i rallyskogen, då DM-finalen skulle avgöras i Umeå-skogarna (lördag 18/8). Då ordinarie co-drivern fick förhinder, kastade Kenneth in kompisen Robert Niemi, Kalix MK, i högerstolen. Robert kör normalt sett helst själv, och har lite problem med att bli åksjuk, trots att han har en hel del vana som co-driver. Men när barndomsidolen behövde hjälp var det svårt att säga nej.
- Inte alla som får chansen att åka med den man som pojk sett upp till när man varit på tävlingar!

I Umeå bjöds man på kanon-vägar, och ett trevligt arrangemang, och i grevens tid satt plötsligt alla detaljer på plats. Bilen gick som en klocka, och chauffören och co-drivern var inte så pjåkiga de heller, när man slog till med en total andraplats i tävlingen, och därmed tog man även hand om bronset i totala DM.
- Det kändes bra, och vi hade roligt!, konstaterar en i vanlig ordning fåordig Kenneth ”Fröhandlarn” Johansson, efter tävlingen.

Något som är extra roligt med Kenneths framgångar, är att under de decennier det varit torka på rally-fronten, har hälsan inte varit Kenneths bästa vän. Efter att ha besegrat både cancer och hjärtinfarkter, är kroppen märkt av allt den fått genomgå. Kenneth själv gör ingen stor sak av sin insats, men förutom andra krämpor är det stora dilemmat att han bara har ungefär 50%-ig lungkapacitet, och i synnerhet långa specialsträckor är det en bragd att denna 60-åring ens kommer i mål!
foto: Mikael ”Hollis Hollström
 
I skrivande stund har jag inte koll på alla DM-medaljörer, men är helt säker på att det är på sin plats att gratulera Jonas Snäll / Joakom Wikström, Piteå MS, till DM-guldet i 2WD, trots att man idag tvingades bryta redan på SS1, med trasig drivknut efter närkontakt med en sten.
I Appendix K gratulerar vi Kenneth Andersson / Inger Lundberg, Piteå MS, och i VOC borde det vara Simon Olsson  / Jonathan Melinder, Vännäs MK som vi utbringar våra hyllningar till.
I 4WD vet jag att Thomas Lahti hade bra med poäng, men eftersom han missade finalen då den krockade med SM-deltävlingen i Hässleholm, så misstänker jag starkt att det är Marcus Nilsson som är mannen med guldkant - och skulle han inte vara det, så är han värd att hylla ändå.
 
Lev å må!
//JH-N

Mattias Ohlsson

2018-07-22

Mattias Ohlsson
foto: Eilert Gezelius

Tävlingsbil: BMW M3 E30
Ålder: 31
Klubb: Bollnäs MK
Bor: Bollnäs
Yrke: Kundmottagning och verkstad, Bollnäs Bilaffär
Team: Ohlsson RX
Sponsorer: AUTOEXPERTEN,LIQUI MOLY, BOLLNÄS BILAFFÄR, POLAR, SKOGLUND REKLAM, KA NILSSONS MOTORSPORT, FLD (LUDDE DAVIDSSON) FAVORITBANA: ARVIKA, HÖLJES TIDIGARE
Tävlat: Alpin skidåkning
Klass: 2400
Anledning till val av klass: För att den klassen är relativt vettig ekonomiskt sett, med flest utövare och klart tuffast motstånd.
Mål med säsongen 2018: Vinna SM-guld

Mathias Olsson, son till 1995-års SM-vinnare i rallycross, Mats Ohlsson, debuterade i rallycross 2007 i sin pappas gamla SM-vinnande Volvo 240. Trots att bilen hade åldern mot sig, och en 15 år gammal motor under huven, lyckades Mattias vinna sin andra tävling, en deltävling i Svealandscupen i Västerås.

2008 började med två stora hål i blocket, men Mattias spottade i nävarna och tog nya tag, nu med hyrd motor från Motordesign. Med friska kusar under huven, blev det fem segrar och därmed totalseger i Svealandscupen. Framgångarna fortsatte under 2009, men nu vaknade också suget efter en nyare bil, och familjen grottade ned sig i garaget, offrade en säsongs tävlande, och 2011 blev det debut med nya bilen, en Hyundai i30. Man gav bilen två säsonger, men var inte nöjda med vad den levererade, och beslutade sig för att bygga nytt igen, en BMW M3.
Familjen Ohlsson hittade en komplett kaross som ”bara” var i behov av renovering och uppdatering, och byggde bil parallellt med tävlandet 2012. Första säsongen med bilen blev det SM-guld i rallycross och SM-silver i Backe! Extra mäktigt med SM-guldet, var att Mattias avgjorde guldfighten på Kinnekulle ring, vilket även var platsen där pappa Mats säkrade sitt guld 17 år tidigare!
Därefter har det hunnit bli ytterligare ett SM-guld i rallycross, och dessutom ett SM-guld i SM-veckans vintersprint. I samlingarna finns också 2 st SM-silver i både rallycross och backe.
När Mattias fick frågan inför säsongen, vilka han ser som sina största konkurrenter, blev svaret:
- Många! Men främst Per Berglund!

Med halva SM-säsongen avverkad, är tabellen också väldigt jämn, med Mattias på tredje plats, med endast 3 poäng upp till ledande Simon Claesson och bara 1 poäng efter Per Berglund.

Nathalie "Natha" Petersson

2017-07-18

Nathalie ”Natha” Petersson
 
foto: privat

Tävlingsbil : Audi 80 Coupé
Ålder : 21
Klubb : SMK Helsingborg
Bor : Helsingborg
Yrke : Egen Företagare på Natha´s Motorsport
Team: Team Prevex
Sponsorer: Prevex AB, Milwaukee SWE, ACM.SE, Crawford Center, Rostfria Svetsmontage, Bjuvs tryckeri AB, Sydpetroleum AB, Carlsson & Möller, VEGE motorer norden AB, Fältmontören Skåne AB, RRS Smide, Höganäs Plåtslagaren, Grossmann:s, Engelholms Glass, Färg & tapet i Helsingborg, Höganäs Specialsnickeri, Arvidssons oljetransporter AB, Glastjänst i Bjuv AB, Värmeteamet i Skåne AB, Väla Däckcenter, Mark och transport AB.
Favoritbana: Skellefteå (helt klart värt resan på 130mil)
Tidigare tävlat: Folkrace, sen Rallycross JSM
Klass: 2150
Anledning till val av klass: Satsar på Supercar Lites, men inte kunnat köpa bilen än. Hade gamla Audin i garaget, så det var bara att bygga ihop den - allt för att hålla körningen uppe!
Mål med säsongen 2018: Man går aldrig ut i en tävling för att komma tvåa, så självklart satsar vi på vinst i RM

Nathalie ”Natha” Petersson är tjejen som vuxit upp med motorsport, och lever och andas motorsport. Denna driftiga tjej har skapat sitt eget varumärke, och driver företaget ”Natha´s Motorsport” på heltid. Trots att motorsporten alltid funnits där, med både en pappa och morfar som tävlat i folkrace och rallycross, och där hennes pappa även varit mekaniker till meste tjej-mästaren i rallycross, Ingela Eriksson, så var motorsporten inget givet val för Natha
- Det var inte självklart för mig att jag skulle börja tävla, intresset för bilar kom vid 14 års ålder. Innan dess var man den klassiska hästtjejen.

Åren som junior i folkrace gav ringar på vattnet, och framgångarna medverkade så klart till valet att plugga på Motorsport gymnasium på Ring Knutstorp. Det var här intresset för rallycross vaknade, och första rallycross-bilen inhandlades 2015, och körde första rallycross-tävlingen samma höst. Men några framgångar blev det inte med den bilen
-Under hela 2016 bråka jag med den och ingenting gick. Början på 2017 köpte jag min älskade Audi, som den Audi nörd jag är. Vi tävlade hela JSM säsongen med upp- och nedgångar. Nu när man blivit "gammal" så åker vi RM med samma bil, men en högre budget har gjort att jag kunnat ändra massor, så som växellådan och ordentliga inställningar i motorn.
Man hade kunnat tro att en pappa med det brinnande intresset, var en pådrivande faktor till Nathas val av sport. Men hans erfarenhet hade snarast lärt honom att det finns baksidor med sporten.
- Min pappa som skruvat rallycross åt Ingela Eriksson tidigare visste vad det kosta och den dagen jag sa att jag skulle börja med rallycross svara han " jag vet vad det kostar så av mig får du inga pengar men min tid kan du få". Där började hela min resa på Natha´s Motorsport och att jaga nya samarbetspartners var ett måste. Idag 4 år senare lever jag på mitt tävlande.

Nu är målet för denna driftiga och målmedvetna tjej, att köpa sin egen Supercar RX2-bil, men fram till hon uppnått den budget som krävs, tävlar hon glatt vidare med sin gamla Audi, för att samla på sig rutin som förare.
 
foto: privat
 

Magnus "Abris" Abrahamsson

 2018-07-18
 

Magnus ”Abris” Abrahamsson

 

 

Tävlingsbil: BMW E46 Coupe
Ålder: 46
Klubb: Vännäs MK
Bor: Umeå
Yrke: Säljare på BEVEGO
Team: ML Motor
Sponsorer: Svennes Traktor, Haga Plåt, LG Aluprodukter, Bevego, ML Motor, Plåtslagarna, 
Nymans däck, Robbans Garage, Björklunds gräventr, men hoppas på nån fler...
Favoritbana: Alla
Tidigare tävlat: Ishockey och folkrace
Klass: 2150
Anledning till val av klass: Kul med många startande samt att pengarna styr.
Mål med säsongen 2018: Köra allt (RM, Norrlandsveckan och Nordic RX) om grejerna, tid och 
framförallt pengarna räcker! Siktar på att åka final i alla race, klarar man det borde det räcka långt!! 

Magnus ”Abris” Abrahamsson har anor från Bolidens division 2-lag i hockey, men långt nedpackat i livsryggsäcken, eftersom han gjorde sina sista matcher någon gång i slutet av 1980-talet. Tack vare en rallycross-intresserad pappa, fanns bilsporten med i uppfostran från ett tidigt stadium.
- Vi åkte ofta och tittade på Ture Karlsson, Grus-Kalle, P-E Johansson mfl. Pappa körde två folkrace-tävlingar, det var nog då jag fastnade på riktigt.

Abris debuterade själv i folkrace 1991, men det kom att dröja till tidigt 2000-tal innan debuten i rallycross (ca 2002). Därefter har han nog försökt att sluta en och annan gång, men tack och lov misslyckats lika kapitalt varje gång. Trots att han varit med länge och haft en del framgångar genom åren, var det som om handen verkligen hittade sin plats i handsken när han bytte till BMW 2016. Första säsongen blev det bara några tävlingar med en M3-kaross, innan han lyckades tjata till sig att få köpa karossen till den E46 han har idag, av Roger Lunde i Haninge.
- Jag frågade Roger redan 2015, men då skulle han ha kvar den.

Trägen vinner, helt klart, och i denna nya svarta skönhet, blev det flera framskjutna placeringar i RM 2017, och säsongen avslutades med ett DM-guld. För en man som varit med så pass länge som Abris, finns så klart rutin i massor. Men det finns fler styrkor, och som utomstående så kallat objektiv, går det inte att undvika att se vilken sportsman ut i fingerspetsarna denna förare är! Helt klart räds han inte att sticka in nosen när det hettar till, men i depån är han den som gärna hjälper och alltid har ett leende till övers.
-Mina styrkor… Borde väl ha en hel del rutin, trots min ringa ålder! Hyfsat startsnabb, och har ett bra team runt mig!

Eftersom serien hunnit halvvägs, står det tydligt att se att det är rätt många som vill vara med och göra upp om medaljer. Men redan efter första deltävlingen i Strängnäs, var Abris på det klara om vilka som skulle finnas med i diskussionerna:
-Finns många som kan vinna RM-titeln i år. Johan Uhr så klart, men fler är Putte Alvarsson, David Hjertberg, Erno Antikainen… Jag tänkte också vara med uppe i toppen, samt självklart både Jens Olofsson och Robin Lundqvist, trots att de hamnade lite efter i tabellen i Strängnäs. Sen bjuder jag på en lite ”skräll” i Andreas ”Linkan” Lindkvist, tror han kan samla poäng framöver.

Efter två körda SM-tävlingar kan man konstatera att Abris har bra koll på sina konkurrenter, då han prickat in 7 av 10 förare som finns med topp-10, inklusive sig själv på tredjeplats!
Utöver de fina framgångarna i RM så här långt, kan Abris nu även titulera sig nybliven mästare av Norrlandsveckan 2018.

Delad glädje, är dubbel glädje! Magnus "Abris" Abrahamssons seger i Norrlandsveckan smakade förmodligen extra sött, då han fick dela glädjen på prispallen med teamkompisen Jens Olofsson.

RSS 2.0