Julia Lundkvist
Julia Lundkvist
Tävlingsbil: BMW E82
Ålder: Fyller 19 år i juli
Klubb: Jokkmokks MS
Bor: Porjus
Yrke: Precis tagit studenten och jobbar som lastbilschaufför.
Team: JL Motorsport
Sponsorer: Fiskflyg, Jokkmokks LBC AB, Hedins hjulgrävmaskiner, Porjus Entreprenad, Älvsby Däck & Olja, Norrbottens bildemontering.
Favoritbana: Arvika
Tidigare tävlat: Folkrace från 2014, Isracing och Rallycross från 2015.
Klass: 2150 Junior.
Mål med 2018: Att fortsätta utvecklas och att förbättra resultaten.
Julia Lundkvist är tjejen som ger ett intryck av att vara både blyg och försynt, och är inte den som pratar ihjäl sina konkurrenter. Hon låter istället sin körning tala för sig själv!
”Liten, men tuff” är en slogan man hört många gånger, och det skulle absolut kunna vara något som är skrivet för att beskriva Julia, som verkligen inte är blyg att ta för sig, vare sig det gäller folkrace, rallycross eller isracing!
Som dotter till föräldrar som båda har varit aktiva bilsportare, där pappa-Jens bland annat har SM-guld i isracing och SM-silver i rallycross, så finns definitivt både kunskap och erfarenhet om vad som krävs för att bli en vinnare.
- Mitt intresse för motorsporten har alltid funnits. Båda mina föräldrar har varit aktiva, och under den tiden pappa körde rallycross-SM var jag med överallt i depån. Det började med att leka på isbanan som vi plogade hemma i Porjus, men intresset kom väl på allvar när jag var 14 år och fick börja köra folkrace.
Det blev ett intensivt tävlande de första två säsongerna i folkrace, med tävling mer eller mindre varje helg. Nästa steg blev rallycross, där Julia debuterade i JSM 2015 i Älvsbyn, och därifrån direkt tog sig an hetluften bland seniorerna i Norrlandsveckan, eftersom där inte fanns någon junior-klass.
- Nu är det främst rallycross och isracing som gäller, men hinner även med någon enstaka folkracetävling.
Sin ringa ålder till trots, har Julia redan hunnit samla på sig tre JSM-medaljer från isracing; ett brons och två silver.
I sommar planeras att köra hela JSM-serien och Norrlandsveckan, samt några DM-deltävlingar i rallycross.
- Sen blir det någon folkracetävling också, i alla fall Älvsby 3-dagars i början av augusti.
Avstånd är ju som bekant vardagsmat för många norrlänningar, men att bo i Porjus är inte direkt något som underlättar tävlandet i rallycross. Men det är inget som avskräcker Julia:
- Att bo i Porjus med långa avstånd ser jag inte som något problem, utan tycker att det är roligt med långresorna. Nu när jag får köra bussen, så kan jag avlasta pappa med körningen... även om det för det mesta ändå är han som kör... han är nog lite åk-rädd!
Hemma-banan ligger i Älvsbyn, 17 mil enkel resa från Porjus.
-Det är väl det då som är jobbigt, att måsta åka 17 mil (ingenting egentligen för en norrlänning) när man ska testa eller träna. Fast bästa träningen är ju tävling!
Men vad är det då som har fångat Julia, till att bli en inbiten rallycross-tjej?
-Tjusningen med att köra rallycross är väl att få köra fort, att pressa sina gränser till att bli en bättre förare. Tycker också det är roligt att alla tävlar på lika villkor, ålder och kön spelar ingen roll, med undantag för JSM då, där det är åldersgräns.
Julia är verkligen ett praktexemplar av en ”norrlänning”, tystlåten och med båda fötterna rejält förankrade på jorden.
-Någon riktig framtidsdröm har jag inte, utan vi kör detta nu så får vi se vad framtiden har att erbjuda.
Självklart håller vi tummarna att vi får se mycket mer av Julia, och att hon får fortsätta familjetraditionen med att ta fler SM-guld till familjen Lundkvist i Porjus!
foto: Eilert Gezelius
Oskar Andersson
Oskar Andersson
Tävlingsbil: BMW E36 328
Ålder: 22år
Klubb: Bilklubben Dundret
Bor: Gällivare
Yrke: Mekare
Team: Oskar Andersson Motorsport AB, Oskar Andersson Förare, Mats Andersson Mekaniker/spotter Anders Andersson El/Mekaniker, Nils Spång Mekaniker, Ranita Waara, och ett gäng supportrar som följer med på tävling!
Sponsorer: El&Kraft i Malmfälten, Maskinmekanik i Norr, Norrbotten Glas
Favoritbana: Älvsbyn än så länge!
Tidigare tävlat: Folkrace
Klass: 2150
Anledning till val av klass: Valde 2150 när jag ännu gick i skolan, betalade bilen helt själv, tog billigaste klassen som fanns helt enkelt!
Mål med säsongen 2018: Mitt första mål är att få köra så mycket som möjligt, har haft ett struligt 2017 där jag knappt fick köra bilen. Vill såklart även ta mig till final, med ombyggd bil inför 2018 och ny motor så hänger det på chauffören att ta sig dit! Med en tävling körd 2018 så ser man att det verkligen bara hänger på chauffören nu, bilen är i toppskick!
Oskar Andersson tillhör den lyckliga skara av barn, som fått växa upp i tävlingsdepåer runt om i landet, med föräldrar och ett flertal andra släktingar som tävlat i folkrace. Trots den uppväxten var Oskar inte särskilt intresserad av att titta på tävlingar, han ville köra själv. Av den anledningen blev det allt färre tävlingsbesök i de yngre tonåren, och istället lades krutet ner på att träna själv på isbana, redan innan det var legalt att börja tävla som junior i folkrace.
- Jag var tjurig redan då och nötte på många varv med bilarna. Tog inte länge innan det började gå fort för mig på banan och det resulterade ju i att jag var väl förberedd när jag fick börja köra folkrace som 15-åring (2011)
Det tog inte länge innan Oskar hade börjat abonnera på prispallens översta plats, och så länge inte materialet svek honom kunde han nästan räkna med seger. 2013 blev han mest vinstrika junior i Sverige!
I folkrace var det i princip bara framhjulsdrivna bilar som gällde för Oskar, men trots det fanns det aldrig nån plan på något annat än bakhjulsdrift när han började tänka på rallycross. Förvisso blev det två säsonger i en framhjulsdriven Saab, men med Volvo-motor. Men drömmen fanns hela tiden om något "bättre".
Den BMW E36 som Oskar tävlar med idag, har han själv varit med och byggt, och den var klar en vecka före första tävlingen 2017.
-När vi byggde min BMW så hade jag redan köpt in en Volvo-motor, så tanken var alltid att ha den i en bakhjulsdriven bil och lära mig köra! Att det just blev en BMW är ingen slump. Jag såg ju vad alla andra byggde på och när man inte har byggt en bil tidigare så är det lättare ifall man har någon form av "mall" att gå efter. Vi tittade på oändligt mycket olika byggbilder hur rallycross BMW E36 såg ut. Vad för modeller man skulle bygga på, vad för diff man skulle ha, tog reda på mycket info och bestämde mig helt enkelt för den. Dessutom kan man få delar till dom utan att betala alltför höga belopp.
Just detta med att vara tjurig, har blivit ett signum för Oskar och hans team, något som är mer eller mindre nödvändigt när man bor i Gällivare och väljer att tävla i rallycross. Närmaste rallycrossbana finns i Kalix, och hur många fler än Oskar Andersson åker drygt 20 mil enkel väg för att träna eller testa bilen?!
-Det som är speciellt med mitt team är väl att vi nästan aldrig ger upp. Första året jag tävlade i Is-SM så small växellådan i Morjärv under dagen, vi åkte hem 25 mil med bil, bytte växellåda under hela natten och var tillbaka morgonen därpå! Även förra året så hade vi väldigt mycket haverier, 4 st motorer gick sönder och diverse småsaker som servopumpar, kopplingscylindrar som var nya m.m. Trots det stod jag på startplattan i alla planerade tävlingar utom en!
Ni som vill veta mer om denna tjurskalliga talang från Gällivare, kan följa honom via hans blogg http://motorsport-team-saivis.blogspot.se/,
och youtube kanal
https://www.youtube.com/channel/UCBsYVgH6eZE_Fo52kG9muig/videos.
Martin Ekspjuth
Tävlingsbil: Subaru Impreza
Ålder: 24
Klubb: Piteå MS
Bor: Piteå, Perudden
Yrke: Snickare
Team: Ekspjuth Motorsport
Sponsorer: CRAMO, Ekspjuth Bygg AB, Bygma, Sanfridssons Måleri, Payback, Swedol, Printbyrån, Sigillet, Arkitekthuset Monarken, Ae Däckcenter, Bravida, Öjebyns Glas & Aluminium, Js Rör, Plåtcentrum
Favoritbana: Höljes
Tidigare tävlat i: Skotercross, Rallycross 2150, Folkrace, Drifting, Motocross
Klass: 2400
Anledning till val av klass: steget upp ifrån 2150, samt bra med förare.
Mål med säsongen 2018: Pallplats SM, NV, DM
Martin Ekspjuth är mannen som hunnit prova på det mesta inom motorsporten, eller vad sägs om Motocross, Skotercross, Drifting och Folkrace, och nu Rallycross, vilket är något av en dröm som gått i uppfyllelse.
- Jag har sedan jag var liten varit intresserad av bilar/motorer och hunnit testa på lite olika motorsporter, men just rallycross har varit en dröm sedan barnsben, och därför testade jag ett år i 2150 för att se vad jag tyckte och jag fick absolut blodad tand.
Väl fallen för frestelsen, blev det ett naturligt steg för Martin att byta klass till 2400, som dessutom fått ett uppsving i SM när det gäller antalet förare.
För de som inte haft den stora lyckan att få prova på rallycross, kan det så klart vara intressant att höra vad som är så fängslande med rallycross:
-Tjusningen med rallycross är att det är hård racing, banor blandade med grus och asfalt. Vilket i mina ögon kräver en väldigt ”allround” förare som skall kunna anpassa sig bra efter alla underlag.
I de flesta sporter har man fördelar av att ha en bred sportgrund, med tanke på många fysiska aspekter. Rallycross ses väl inte direkt som den sporten som kräver den bästa fysiken, trots att allt fler bilsportutövare satsar mer och mer på konditionsträning, eftersom man faktiskt kunnat påvisa fördelar även i rallycross.
Men har då Martin någon fördel av att ha en så bred bilsportgrund?
-Jag tror att jag har fördel av att jag har hållit på med motorsporter tidigare, dels att läsa spår, nervositet och all annan erfarenhet runtikring racingen.
Målet med säsongen är högt ställt, med pallplatser i såväl SM, DM och Norrlandsveckan – man måste våga för att vinna!
Johan Uhr
Johan Uhr
Bil: Opel kadett gsi
Ålder: 41
Klubb: AMF Årsunda
Yrke: CNC-operatör/långhålsborrare
Team: Lumek motorsport
Sponsorer: Horisonterra, Servicedepån i Mjölby, Lumek i Sandviken AB.
Favoritbana: Arvika
Tidigare tävlat i: Folkrace, banracing/radical, rallycross.
Klass: 2150
Anledning till val av klass: Skulle prova på istället för folkrace, och trivs väldigt bra i denna klass. Håller sig inom rimliga kostnader.
Mål säsongen 2018: Mitt mål 2018 var först och främst att komma till start och få tävla igen efter 2,5 år ofrivillig frånvaro.
Johan Uhr har ett efternamn som skriker av bilsportanor, där både hans pappa och kanske ännu mer välkända farbror, Rolf Uhr (en av Sveriges skickligaste Saab-åkare), har varit med och satt färg på sporten genom åren.
-Med tanke på mitt efternamn så föll det sig naturligt med motorsport när både min pappa och farbror höll på med motorsport.
Johan började med folkrace när han fyllde 15, och därefter har det trummat på, med vad han själv kallar ”skapliga framgångar”, men som man förmodligen får anta är en ganska blygsam beskrivning.
- Jag flyttade ner till Norrköping där min farbror har ”Nordicuhr”, där jag jobbade i några år. Det var även där jag åkte banracing i både Saab 9000 och 9-3. och även där vi provade på att åka lite Radical.
Åren med motorsporten har tyvärr inte bara varit en dans på rosor för Johan, som kraschade rejält i samband med Svealandscupen i Arboga 2012. Men man åstadkommer mycket med järnvilja och tillräckligt mycket kärlek till sporten:
- Jag spräckte axelkulan, och muskler och senor släppte från fästena. Har opererat mig två gånger för att sätta tillbaka bröstmuskler och bicepssenor. Senor och muskler har inte kunnat fästats på sina rätta ställen på grund av att det fattas en bit av axelkulan. Har nedsatt funktion i axel/arm som tyvärr är bestående, men försöker att lösa det på bästa sätt för att kunna göra det jag tycker om!
Uppehållet från tävlandet blev tyvärr längre än planerat, efter att man först missat hur stor skadan verkligen var, och när Johan väl blev opererad i januari 2016, skedde en missbedömning igen, och operationen blev inte så bra som den borde ha blivit. Onödigt mycket tid hann rinna iväg, innan Johan till slut fick hjälp hos en specialist i Uppsala, som åtminstone kunde göra det bästa av situationen. Tyvärr innebar det ännu mer fördröjning, då läkaren krävde minst ett år av läkning och rehabilitering, innan Johan ens fick tänka på att sätta sig bakom ratten i en tävlingsbil igen.
- Problemen som jag har, är att jag orkar inte riktigt över med vänsterarmen om man svänger till höger. så därav sitter jag lite snett så jag får lite mer kraft när det behövs. Men jag jobbar på och komma tillbaka i "vanlig" körställning så fort som möjligt. Gjorde en liten justering till Arvika och det verkar ju inte vara fel beslut, så snart så!
Tursamt nog är funktionsnedsättningen det enda problemet efter skadan, smärta känner Johan bara om han gör nåt ”galet”.
Givetvis var det många tankar som snurrade i huvudet inför comebacken, men att det skulle gå så sjukt bra som det faktiskt har gjort hittills, med maximal poäng efter två av fyra RM-deltävlingar, hade Johan aldrig kunnat drömma om!
- Jag visste ju före skadan att jag kunde vara med och slåss om pall-platserna , men skulle det funka nu? Förhoppningen var att gick det och hänga med mot klockan mot dom andra, så skulle det finnas en chans i alla fall. När det började så bra som det gjorde i Strängnäs så har det släppt en rätt stor sten från mig, om jag säger så. Förhoppningen var att komma runt och åka semifinal och få vara med och åka!
Att Johan är en man med pannben utöver det vanliga, är väl redan ställt utom alla rimliga tvivel. Frågan är bara hur skadan har påverkat honom som chaufför?
- Bättre eller sämre chaufför… Svår fråga! Jag tror så här... Man tänker nog till en extra gång innan man lägger in stöten. Jag brukar tänka att allt ont brukar i regel ha nåt gott med sig, så jag hoppas jag har blivit lite bättre chaufför rent utav!
Ett mål om att åka semifinaler, och ett resultat så här långt med full poäng - kanske dags att revidera målet inför upploppet av RM-serien?
-Jag kanske får höja ribban lite nu när allt har klaffat så otroligt bra! Men det är mycket kvar som ska ramla på plats när vi ska upp till Norrland och åka de två racen som är kvar. De åker fort norrlänningarna!
Klädsamt blygsam inställning, och är man så luttrad som Johan när det gäller motorsport, så vet man att allt kan hända, och inget tas ut i förskott. Men oavsett hur fortsättningen går för denna fighter, så kan ingen ta ifrån honom det han redan åstadkommit, där den förmodligen största segern är att ha besegrat axelskadan och tagit sig tillbaka där han uppenbart hör hemma, bakom ratten i en tävlingsbil!
Klassisk sportfråga, hur känns det just nu Johan?
-Jag finner nästa inga ord som kan beskriva hur jag känner så långt i serien ... skulle vara helt överlycklig i så fall!
Peter Ohlsson
Peter Ohlsson
Tävlingsbil: Saab 900og
Ålder: 38
Klubb: Team Mikro BSK
Bor: Fellingsbro
Yrke: Hamnarbetare
Team: Team Peter Ohlsson RX
Sponsorer: VEIDEC och Verkstads AB Mikro
Favoritbana: Arboga och Nyköping är trevliga men kommer inte alls överens med Västerås.
Tidigare tävlat: som junior blev det lite folkrace
Klass: 2150
Anledning till val av klass: Ekonomin
Mål med säsongen 2018: Lära känna bilen bättre och få den till att gå som den ska. En eller annan final hade inte varit fel om det så bara är en C-final
Facebook: Team Peter Ohlsson RX
Peter Ohlsson tillhör den kategorin som drabbats av bilsporten, utan att genetiken varit inblandad.
Som yngling tävlade han i folkrace, i junior-klassen, men därefter tog det ett antal år innan han föll offer för sina frestelser.
- Det spände ordentligt i gas-foten när man bara var åskådare!
Det här är bara andra säsongen som Peter tävlat i rallycross, så han har ännu mycket att lära, och inte minst få bilen att samarbeta med honom.
- Jag är inte helt nöjd med styvhet, osv, så vi får prova oss fram med inställningar.
I år har han framförallt planerat att köra Svealandscupen och RX-syd, och RM när tillfälle ges.
Vad är då tjusningen med rallycross?
- Actionfyllt och massor av fart!
