Rallysäsongen i full rulle - och färdigt rullad!

 
2017-01-25
Tänk när man var liten och alla "gamlingar" sa att åren går fort, så tänkte man att de bara svamlar. Nu har man insett att de faktiskt hade ganska rätt - knappt har man badat färdigt i juli, så är det dags att ta fram julpyntet. Nu insåg jag precis att det här blir mitt första blogginlägg för i år - och det har redan gått 25 dagar av 2017! Inte undra på att våra kompisar börjar ha snart fullvuxna ungar - för själva blir vi ju så klart inte äldre... Eller?!

Nåväl, rallysäsongen är nu i full gång, och för somliga av oss är den redan slut också.
Vi började i Boden, den 8 januari, med en tävling som borde burit SM-status! Vilka vägar, och vilket arrangemang! 10,5 mil SS är inte direkt vardagsmat, och inte med den kvaliteten. Gänget i NMS Boden har en tendens att jobba hårt, ja, gränsfall till överarbete om man ska tänka på deras egen hälsa - men det är gött att få vara med och skörda resultatet. Som väntat gick det hårt åt bilarna, att genomföra vad som nästan motsvarar 2,5 vanliga DM-tävlingar, och manfallet var stort. En trippelkrock i snöröken, mellan Otilia Lindblad, Rickard Bergström och Johan Sandow, gjorde ju inte direkt saken bättre - men huvudsaken är så klart att de klarade sig helskinnade själva!
Thomas Lahti var i vanlig ordning på åkhumör, och i något som borde kunna klassas som hans eget konungarike, var det mäktigt att se hur han framförde sin Volvo 940. Han var rent total-snabbast på första sträckan, och det med marginal dessutom. Men säg den lycka som varar för evigt! När det var dags för samma sträcka igen, en 2,5 milare på Kusträsk, så sattes Volvos traktor-egenskaper på prov, då herrar Thomas x 2 försökte bryta egen väg, i djupsnön i ett krondike - även om spåren bakom dem avslöjar ett mycket gott försök, så blev man kvar där resten av den dagen. Istället blev det nu Jan-Olof Renberg som tog hem totalsegern i den prestigefyllda tävlingen, och Dan Thörnevall blev totaltvåa, och tillika klass-segrare i GrpH 2WD. Men nu kommer vi till tävlingens stora överraskning, och riktiga bragd - Kenneth "Fröhandlarn" Johansson blev total-trea med sin AppK-Ascona B!!! Min gamla barndomsidol är still going strong, och ni vet ju vilken bilmodell som har störst plats i mitt ärrade racinghjärta! Wow, säger jag bara - vilken bragd! För oss som dessutom vet att Kenneths lungkapacitet är under all kritik, så stundtals framför han bilen utan att knappt få luft! Så att kalla det bragd är veckans understatement! Men är man en rattvirtuos och vinnarskalle, så är man! Sen får jag väl även säga att jag är ganska stolt att kunna meddela, att på placeringen bakom honom slutade Robert med gammel-Amazonen! Extra kul att min rallycross-idol från barndomen, Anton Mattsson, verkar vara evigt ung även han, och i rally har han nog aldrig kört bättre än han kör nu! Lite fräckt att vi tävlar i en så härlig sport, så mina barndomsidoler har sekundstrider med min gubbe! Rolig kuriosa var när Antons kartis, Jonny Olofsson, kommenterade att Robert var så "ung", då han inte ännu fyllt 50, och Robert kontrade och förkunnade att han tillhör "juniorlandslaget i Appendix K"!
 

Appropå Juniorlandslag, den här killen, Martin Dahlén, är min nya favorit i ungdomsgardet. Vettig som vore han lastgammal, men ivrig och ambitiös som den yngling han är. Har väl tyvärr hunnit draftas av Piteå MS, men tar ni inte vara på honom där, så hoppas jag vi i Kalix MK hinner med när transferfönstret öppnas! En riktig pärla, som dessutom tycker om att vara funktionär!

Appropå funktionärselit, så traskade Torbjörn "Still" Johansson och Solveig "Sollan" Johansson också förbi.
Meriter så det räcker till, som både det ena och det andra, men nu är Mats Öberg på G tillbaka till förarledet igen! Per-Erik Niemi har fixat det sista på 940-projektet som pågått några år, så i Råneå körde han sina första sträckor med bilen - förvisso som föråkare, men snart mina vänner, snart blir det comeback!!!

Här ser vi en helt orutinerad yngling, eller hur det nu blev. Roland "Micro" Åström - tror utförligare presentation är överflödig?! En tokskalle som gillar Saab i alla fall!

En av mina absoluta favoriter i rallycross, på den tiden det begavs. Det var alltid stor show när Anton Mattsson körde, allra helst så länge han åkte Volvo. Hur det såg ut när han åkte Ford... Det har jag förträngt! (ler)

Amazig red skötte sig bra i skogen, och kabinfolket skötte sig säkert skapligt de med!

Kenneth "Fröhandlarn" Johansson, med världens tokigaste och svenskaste "norrman", Per Johansson i högerstolen.

Alexander x 2 - alltid maximum attack!

Staffan Johansson, lugnet själv i depån, men kör som om han har stulit bilen! Tyvärr drabbades man av motorhaveri, och när man får fel grejor levererat, lägger det krokben även för Johanssons från Älvsbyn, som vi tyvärr därför inte fick se i Råneå.

Peter Engström har köpt en till Ford Escort, som luftades på North Rally. Växellådshaveri var nog inte det man hade planerat, men så blev det. Till Råneå skulle BDG-Escorten fram, men dagen före tävling drabbades man av kabelbrand, så av de planerna blev intet. 

Kenneth Andersson bjuder alltid på show, men tvingades bryta även han, i sviterna efter en avåkning.

Visst är det som lite gulligt med Marshall-extraljus?! Lyser inte mycket mer än de ordinarie lamporna, men är det kult så är det!

Fröis satsar på värre doningar som synes, men så är ju hans ögon 11 år äldre än Roberts också, så ok då, det får väl gå då! (ler)
 

Industrispionage från Anton Mattsson, vid däcksbyte efter 3/4 av North Rally i Boden.
Japp, så här illa är det, vi idkar barnarbete i Hapasari-Niemi Motorsport! Casper och Cornelia Hansson assisterar pappa Tobbe Hansson och Johan Larsson.
Dagens mest imponerande gubbe, Kenneth "Fröhandlarn" Johansson.

Man kan ju undra vad "K´et" i klassnamnet "Appendix K" står för - hade det inte varit bättre med "Appendix G", för "G" som i "Gubbar". Dock måste jag tillstå, att när dessa gubbar sätter sig i sina bilar, kör de som vore de unga på nytt!
Appropå "Gubbar", så var det i vanlig ordning den här gubben, Hans "Moro" Aldenlöv, som sydde ihop kappsäcken i NMS Bodens eminenta funktionärsstab. Bra jobb som vanligt, men säg det inte åt honom, för då blir han så stöddig! (ler)

Eftersom jag varit fullt sysselsatt med senaste bokprojektet, och stundtals varit så nedgrävd i projektet, att jag knappt vetat vad det är för dag, så blir det inte djupare resumé än så från Boden-tävlingen. Men innan jag går vidare med nästa tävling, måste jag ju faktiskt flika in och skryta lite, eftersom jag fått vara med om en så galet häftig grej! Blev bjuden av Thomas Rådström att närvara på Citroëns vintertest i Arvidsjaur. Det blev en magisk dag, i -25 grader, där man varvade underhållning i en varm bil, med Rådis och Ture Karlsson som berättade gamla minnen - med att det sprakade på en radio att det var dags att gå ut i kylan och titta på Kris Meeke som swishade förbi i nya Citroën C3 - så färsk att den ännu var maskerad! Vi var dessutom välkomna in i mekartältet - men utan kamera! Rådis och Ture retade oss för att det var ett karaktärstest - och det kan jag lova att det var! Inte för sensationen som en äkta paparazzi hade nosat, utan för att få ta med hem och visa pappa H! Men vi fick fota körningen, och det var rätt tillfredsställande det med! Trevligt folk var det dessutom, både de tokiga Umeå-gubbarna som höll i eventet, med Rådis i spetsen, men även fransmännen som faktiskt inte alls tvekade att samspråka på engelska!
 

Kris Meeke och Paul Nagle, Citroën C3





Paul Nagle och Kris Meeke


Testansvarig från Citroën, och en högre chef på Michelin - kommer tyvärr inte ihåg namnen.
 
Paul Nagle, Thomas "Rådis" Rådström och Kris Meeke, -25 grader i Arvidsjaur. Jag sticker ut hakan och hävdar att Rådis är en av de snabbaste förarna vi har haft i det här landet! Tyvärr var det mycket stolpe ut och otur, och sedan avslutade han sin karriär alldeles för tidigt - i mina ögon! En trevlig prick! Roligt att lyssna på honom när han berättar om sina äventyr, för han blygs inte att berätta även om det som inte gick som han hade tänkt sig! Tack Rådis för en av de trevligare dagarna i mitt rally-liv!


Nåväl, åter till verkligheten. Den 21 januari var det anrika Månstråket som stod på schemat, på vägar Robert trivs mycket bra på. Tyvärr saknades Anton Mattsson denna gång i Appendix, men istället hade Kenneth Andersson städat fram sin Saab V4. Kenneth är en fantastisk chaufför, alla kategorier, men om alla människor föds med en livsuppgift, tror jag Kenneths uppgift var att köra V4! De kurviga och sedemera spåriga vägarna i Råneå, passade honom perfekt, och det blev sekundstrid av rang mellan Robert, Fröis och Kenneth A (givetvis måste ju gubbarna dela förnamn, bara för att krångla till saken!). Fröis tog kommandot genom att vara snabbast på de två första sträckorna, den första var han 4 sek före Kenneth och 7 sek före Robert, SS 2 var han 7 sek före Kenneth och 10 sek före Robert. Men så var det dags för "Tippen" (Blåsberget), en sträcka som de flesta förarna tycker om, oavsett vilken bil man kör. Robert är definitivt inget undantag, utan han ääääälskar Tippen! På förhand hade han också sagt att han lär få stryk på de två första sträckorna, men på Tippen skulle han ge Fröis en match. Egentligen borde inte sträckan passa Amazonen, för det är nu kurvigt, guppigt och lyftigt. I princip så tar man första skuttet efter 100 meter, och sen hinner inte efterskalven avta innan nästa gupp, och så håller det på i princip hela sträckan - men Robert verkar inte ha förstått att sträckan inte passar Amazonen - i likhet med att humlan egentligen har för små vingar för att kunna flyga - humlan vet inte om det, så den flyger ändå, och Robert vet inte att han inte borde köra fort på Tippen, så han gör det ändå! Var snäll och berätta inte för honom att det är så, för än en gång satte han en kanontid - OCH han slog Fröis med 2 sekunder! Delmål 1 uppnått! Däremot fick han stryk av Andersson med 1 sekund :
- Fortare än så där kan då inte jag köra med en Amazon, så jag är nöjd ändå, och det är bara att gratulera Kenneth som körde ännu fortare med Saaben!, säger Robert.
 

Fortfarande Amazing Red...

Kul att se när Robert och Fröis passerar, för den snåla och vägvinnande körstilen är nästan identisk mellan dessa herrar. 
En av Sveriges absolut skickligaste Saab-åkare, Kenneth Andersson med Inger Lundberg i högerstolen.

Men nu kom jag på, "Appendix K", som i "Kurt"... Fast det blev ju inte heller rätt, herr Jonsson stavar ju med "C"... Hmmm... Ett av de äldre ekipagen i startfältet, troligen det äldsta, om man sammanräknar ålder på bil, förare och co-driver.
Mats Öhrlund / Mikael Öhrlund, en trevlig återkomst i skogen, även om comeback gjordes redan i fjol.

Nils Sandström / Magnus Lindström, hade bra fart, men stod sedan parkerade i målet av SS1 med haveri.
Niklas Engström / Jimmy Engström, seger i Ekonomi, trots att man tappat 3 minuter på SS3 - men å andra sidan blev man ensam kvar i klassen då Nils Sandström bröt.

Jonas Lindberg / Mikael Gunnarsson - segrare i VOC C, än en gång i sekundstrid med Mathias "Lill-Fröis" Johansson. Tror det skiljde ca 10 sekunder i Boden, på 10,5 mil SS. I Råneå var det 16 sekunder till fördel för Gargnäs-duon.

Mathias "Lill-Fröis" Johansson föddes i princip när hans far slutade med rally. Nu har han själv gjort debut, i princip samtidigt som pappa Kenneth gjorde comeback - båda har bra fart mellan träden. Skillnaden är att Mathias är mycket klokare än pappa  Kenneth, uppenbarligen ett mors-arv, så det här kan bli hur bra som helst!

Alexander "Blyfot" Pettersson var lite trögstartad, men på Tippen går det aldrig långsamt för denna duo av Alexanders - sjätte tid totalt, båda varven där! Imponerande!

Joakim Persson / Jörgen Persson, Umeå AK

Johan Löfgren / Magnus Larsson, NMS Boden

Totalsegraren Michael Wikström / Lennart Nilsson. Ja, det är häftigt med den här farkosten, men det hjälper inte, jag håller på att längta mig tokig efter att få se skapelsen den här herrn gömmer hemma i garaget! ASCONA 400 - Guds gåva till rallyfolket!!!
 

Jan-Olof Renberg / Jan Stenberg

Lövångers-duon Jonas Rönnlund och Rickard Normark var äntligen ut och luftade sin Subaru.

Skogens konung - Thomas Lahti / Thomas Wikström, hade rätt bil på Månstråket! Evo som Evo?! Nej, absolut inte, det här är Mr & Mr Volvo, så det så!
 

Ingemar Svensson / Peter Lindqvist utförde inga stordåd i skogen, men tog sig runt och fick de svar man ville ha från bilen.

Dan Thörnevall / Daniel Jonsson. Planen var att Theres skulle hoppa tillbaka på sin plats den här säsongen, men sen kom man på att det kan ibland bli oplanerade stopp i skogen, och eftersom dottern Alma fortfarande är beroende av mammas mjölkbomber, så blev lösningen att Dan bara skulle köra de närmaste tävlingarna hemikring den här säsongen. Lennart Nilsson hade visst kläckt en passande kommentar angående att det lät som en knarkare som sagt att han inte skulle ta nån sil den här vintern... Lennart är en vis man! Givetvis kommer inte Dan att kunna hålla sig - i synnerhet inte då han befinner sig i klar DM-ledning efter två körda tävlingar! Go Dan, go! I den här sporten tycker vi väldigt mycket om karlar som "saknar karaktär" (ler)
 
Min stora favorit redan som liten, är fortfarande en favorit, Anders Bergström, med dottern Linnea i högerstolen. Anders går ständigt omkring med ett leende på läpparna, och han är alltid på när det gäller rally-äventyr. Vi har mycket att lära av positiva människor som Anders och min pappa H, livet blir så mycket trevligare när man ser det genom deras ögon! Tyvärr tappade duon en växel redan på väg till första sträckan, man kämpade ändå på till sista sträckan, men när även bromsarna började kärva, var det läge även för positivitetskonsulten själv att kasta in handduken.
Lars-Erik Henriksson / Maria Aldenlöv
Peter Johansson / Tommy Jakobsson, snabbaste tvåhjulsdrivna ekipage och totaltvåa.
Jonas Snäll var ganska dum med sin bil - då han la den på tak redan i premiär-tävlingen, med Jocke Wikström i högerstolen. Men å andra sidan vill mitt minne göra gällande att han gjorde likadant med sin förra bil, dvs rullade i premiären - och den säsongen blev det FM-guld i ekonomi. Vågar man spekulera i vad som kan komma denna vinter?! Fantastiska tider hade han redan inledningsvis i alla fall, och det är så kul att ha fått ännu en brummare i skogen - även om driften hamnat aaaaningen i fel ände! (ler)
 

Hendrik Andersson / Ida Johansson, NMS Boden. Lite ovanligare att få se en Citroën Xsara i de norrbottniska rallyskogarna, men ack så trevligt! På den internationella scenen är det väl en av de mest vinstrika modellerna i WRC!
 

Peter Forlund / Anders Aidanpää, i en bil som till och med sjunger vackrare än den ser ut! Heja PF Racing, mer weber-sång till rallyfolket!!!
Emmy Berglund / Leif Burman, tävlingens enda junior - eller, ja, inte i högerstolen då (ler). Emmy har verkligen haft stolpe ut i år. Tror det var en bärarm eller nåt liknande som stoppade henne i Boden, den här gången gick generatorn sönder på SS3. Bara att bryta ihop och komma igen, det här är en liten och spe tjej, men med tjockt skinn på näsan! Efternamnet lurar en aning, men med en mamma som heter Inger Lundberg, finns det race-gener så det räcker till!
 
Tävlingen genomfördes med tre sträckor, där samtliga körde två gånger, med bara en service i halvtid. So far so good, 6 sekunder upp till Kenneth Andersson på andraplats och 17 sekunder upp till Fröis. Själv stod jag först och fotade på SS1 tillsammans med världens bästa Gezze, men efter sista bil tog jag chansen att hoppa med gubbarna i efterbilen, dvs Kent Larsson och min pappa H.

Efterbil, fylld av galenskap; Kent Larsson och Henry Hapasari

I starten på SS3 var det service som inte går av för hackor - där sträckchefen Palle Jönsson stod och stekte hamburgare till sin sträckpersonal - och dessutom försåg efterbilen med supergoda hamburgare!
Jag måste medge att det var en spännande känsla, att sitta och äta hamburgare under vår färd nedåt Blåsberget - det är lätt omvända förhållanden mot vad jag är van vid - nu tillförde jag magen mat, istället för att som i vanlig ordning få maten åt andra hållet när jag åker rally!

Jag fick se hur spåriga vägarna hade blivit, och kände en oro börja gnaga i magen, med vetskap om att Amazonen är en av startfältets smalaste bilar, och inte sväljer spåren särkilt bra. Jag hade precis lagt ut en rapport på facebook om hur gubbarna skött sig på första varvet, där jag i sista sekunden la till att jag hoppas alla kommer i mål med hela bilar, "för jag har sett spåren...". Lägger ner telefonen i famnen, då den ringer! Ja gott folk, och i synnerhet ni som agerat service eller anhörig till rally-nördar - ni vet känslan när telefonen ringer! Ni vet dessutom känslan när ni inser att det är bilens co-driver, Mikael "Hollis" Hollström, som ringer! Pulsen hade förmodligen fördubblats innan jag hanna svara, och den mildrades inte när jag fick höra Hollis säga att "vi har rullat"! Fula ord, fula ord, fula ord!!!!!!!!!!!!!
Vi var då precis på väg till sträckan där det hänt, och det var nästan så man hade önskat att man kunde släppa de sista bilarna med bara en halv minuts mellanrum, så man fortare fick komma in. Vi raggade folk med oss i både starten och chikanen, vilka anslöt plikttroget så snart sträckan dragits in officiellt.
Man kunde inte missa Amazonen, som låg prydligt på tak, alldeles vid plogkarmen. Alla trodde att den var flyttad dit, men så var det inte, det var där man hade stannat. Hollis och Robert var helt oskadda - eller, nä, inte riktigt. Hollis stukade tummen när han skulle försöka ta sig in i bilen för att hämta grejor, efter man redan hade kommit ut i första läget. Robert klämde ett finger när han skulle ta fram triangeln i kofferten, då han samtidigt fick hålla fast reservhjulet så inte det skulle ramla ut. Fröis, som startade minuten bakom, var imponerad över hur snabbt de hade tagit sig ur bilen, och det får man hålla med om, att "junior-landslaget i Appendix K" är vid god vigör, trots att den ena precis passerat 50 och den andra snart är framme vid den magiska gränsen. Däremot fick man ju inte med sig mer än en triangel i första utbrytningen, så mellan varje bil fick man sedan skynda tillbaka och hämta OK-skylt och kläder. Roberts ena handske hade lagt sig längst bak på hatthyllan, och dit är det inte lätt att komma sig när bilen står på hjul, så ni kan ju ana hur lätt det är när bilen ligger på tak! Men då är det praktiskt med en kartis som är lång och smal, med bra räckvidd, så Hollis for fram som en orm i bilen, och hittade allt de behövde.
Mekar-Tobbe fick förmodligen en black-out, kanske av pulsstegringen när rapporter kom om en rullning, för han drabbades plötsligt av mitt eminienta lokalsinne, och åkte åt fel håll. Så det tog en bra stund innan vi fick släpet till sträckan. Men det gick ingen nöd på oss, idel ädel racing-adel hade hittat oss på sträckan. Där var bland annat forne rallycross-räven Christer Fredriksson, allas vår rally-ikon Rolf Kemi och kunarna av Hällkölen, bröderna Bo-Gustaf och Lennart Ahlbäck. Dessutom hade Daniel "CastroL" Larsson lyckats pricka in en blixtvisit till Luleå, precis när det var rally - och denna härliga karl, som stod på samma sträcka 2015, när Robert och Hollis tappade spåret och flög upp i drivan, stod alltså bara några hundra meter före rullningen den här gången! Han har dock lovat, att nästa gång ska han stå i målet på sista sträckan! 2015 hade Daniel och några skolkompisar från LTU förirrat sig ut i skogen, nu är han bosatt i Göteborg, så oddsen är som ni förstår inte alldeles högst. För er som inte minns, eller helt har missat det, så tappade Amazonen kromlisten på höger framskärm vid den avåkningen, och den gick inte att hitta hur man än sökte. På sommaren hade denna Daniel förirrat sig tillbaka till skogen, hittat ungefär samma plats som avåkningen, och hittat listen i en bäck - helt intakt! Den kom han sen och levererade till Robert, på klubbtävlingen i Kalix, hösten samma år!
Till en början var det lite vilda västern över hur bilen skulle tippas på rätt köl, men så såg jag till att Bo-Gustaf Ahlbäck tog kommandot och styrde upp saken, och då gick det som en dans. Man vill ju liksom inte ha mer skador än nödvändigt på bilen!
 

Riktigt så här är det inte man vill se sin gubbe i skogen... Eller, jo, det är det ju, för han och Hollis mår ju bra, vilket är huvudsaken - så den korrekta formuleringen är att så här vill man inte hitta sin pappas Amazon i skogen!
 

Som ni vet är det svårt att på bild visa hur brant något är, vilket man bland annat ser när slalom visas på TV. Här har jag försökt fota den bäck-ravin man passerat med det berömda hårstrået som marginal! När man passerade här, hade man dock inte börjat rulla ännu. Tur i oturen kan man lugnt säga!

Kunde inte låta bli att ta en bild, för den här prydliga högen i snödrivan, var som en symbol för uppgivenhet...

Likaså det här, en av de tråkigaste syner man kan mötas av i en rallyskog...
Bo-Gustaf Ahlbäck har varit med förr, och föreslog direkt att bilen skulle rullas över på hjul mot plogvallen, för att åstadkomma så lite skador som möjligt på den. Det gick smidigt som bara den, med så många hjälpsamma änglar på plats!
Ser ut som att det brinner i bakgrunden, men måste vara ljusets brytning i röken från Ahlbäckarnas skotrar.
 
Klart man kunde le mitt i allt elände, när man hittade så här trevliga tokar i skogen! En extra häftig grej, är att Daniel "CastroL" Larsson, mannen utmed Robert som fått sina byxor förstörda av Castrol-olja från Amazonen, numera jobbar som ingenjör på Volvo i Göteborg!
 
Nåväl, vad hände då egentligen?! Robert har inte slagit runt sedan 1994, och bilen var då en Mitsubishi Galant. Hollis är ännu värre, och har inte rullat sedan mitten av 1980-talet - så det är inte direkt vardagsmat i teamet. Avåkningar överhuvudtaget, hade vi före den 2015, inte haft sedan slutet av 1990-talet - MEN, det är nåt magiskt med denna sträcka, för de TRE senaste incidenterna av rang, är på den sträckan! Den första var dock med en 940 GrpH, och sen två med Amazonen.
Det är svårt att säga vad exakt som hände, men en sak som kan ha inverkat, är att trumbromsarna har en tendens att få bilen att dra åt höger vid inbromsning, men oavsett vilket har Robert full kontroll över kurvan, och inget överladd, även om det är en snabb kurva och han kör på fyrans växel. Men höger bakhjul lyckas i alla fall hitta vad som förmodligen är enda stället där det finns en tendens till överplogning på sträckan, skär ner och suger fast bilen, och tyvärr var det även kantskuret karmen precis här - vilket innebar att det inte fanns något att stötta mot. Man har gått en bit i drivan, och passerat en bäck-ravin med en hårsmån (!), innan det sög fast bilen och slog runt den 1,5 varv! Det är alltså inte ens en reguljär avåkning, i stil med 2015, utan nån variant av att bilen kliver ur spår och sugs fast. Oavsett vilket, måste man säga att det är fantastiskt bra kvalitet på gamla bilar! Inte en enda ruta är trasig, och även om han är ful i plåten och det väntar en massa jobb, så borde han ha varit mycket fulare med tanke på smällarna den har utsatts för! Volvo-quality a la 50-tal!!!
Det lustigaste av allt, är att Robert verkligen gillar denna oturssträcka, och Lennart Ahlbäck hade i vanlig ordning gjort ett häst-jobb med plogningen.
- Det var så läckert att gå ut först på första varvet. Normalt är det ingen fördel att gå ut först, men på den här sträckan var det trevligt. Det var så fint plogat, så man kunde åka precis vilket spårval man ville!, var betyget från Robert.
 
Nåväl, bilen kom sig upp på släpet, och efter många om och men in i garaget. Nu väntar tak-byte, och... Nä, enklare att gå andra vägen och säga att vi hoppas slippa byta bakskärmar, dvs att en skicklig plåtslagare kan få ordning på dem, och sen är dörrar och koffertlucka hela - tror jag! Vi tror inte heller att det har blivit några skador på vitala organ, men det är väl vad vi får se när vi väl börjar riva. Bilen ska dock bli lika fin igen, finns inga alternativ, så någon fler start för oss i vinter, det blir det inte! Jag lovar att uppdatera er här på bloggen, hur återuppbyggnaden av Amazonen fortskrider!

Skadorna är aningen värre än vad bilderna visar, men ändå förhållandevis små med tanke på att det är en rullning från körande på fyrans växel, och 1,5 varv! Volvo är som grejer det, och i synnerhet det gamla gardet!
 
Fronten ser inte så farlig ut, men har ett fult veck som det vete fåglarna om går att fixa så det blir snyggt, men det får plåtslagare avgöra. Taket kommer i alla fall att bytas, troligen båda framskärmarna, och huven. Bakluckan har bara en lackskada! Bakskärmarna är inte mycket buckliga, men det är fula vecka... Men vi hoppas vi får ordning på dem, skulle helst slippa byta... Det finns i alla fall underbara människor, som ringt och erbjudit tak!!!
Lite spill får man räkna med... Men den skumfyllda tanken fungerade alldeles utmärkt - inte en droppe bensin har läckt ut!
 
Tävlingen i övrigt fick jag lite dålig koll på, då mitt fokus körde i diket vid Amazonen. Men Fröis lyckades i alla fall hålla Andersson stången, och drygade till och med ut sin ledning på andra varvet. Curre Jonsson övertog nu den tredjeplats Robert hade på gång.
 
Totalt i tävlingen, var det Michael Wikström / Lennart Nilsson som höll i taktpinnen, och vann med en minut före Peter Johansson / Tommy Jakobsson, som äntligen fått igång den Honda Civic som man har nån slags delad vårdnad om. Duon vann givetvis även klassen för GrpH 2WD, 16 sekunder före Thomas Lahti / Thomas Wikström och ungefär minuten före Dan Thörnevall / Daniel Jonsson. Jan-Olof Renberg / Jan Stenberg fick slut drivning på SS3, och Jonas Rönnlund drabbades kanske av något liknande, då det står "drivknut" i resultatet. Jäklars skoj att Lövångers-gubbarna, Jonas Rönnlund och Rickard Normark hittat tillbaka ut i rallyskogen - de är friska fläktar både på sträckor och serviceplatser!

Intressant start gjorde Jonas Snäll / Joakim Wikström, som nu taggat upp från Ekonomi-klassen och kör en Honda Civic, som Jonas och Per-Åke hämtat i Litauen. Man hann inte få pappren klara i tid för premiären i Boden, men redan från SS1 var man i full kubbning och körde på liknande tider som Thörnevall! Tyvärr tog det roliga slut i början av sista sträckan, då det blev tak-känning även för dem. Dock en snällare rullning, så de har förmodligen snart fixat bilen och är fit for fight för nästa deltävling i Umeå.
I Boden hade Ingemar Svensson / Peter Lindqvist problem med lite mätare i bilen, och vågade inte chansa och riskera något. Motorn är nu genomgången, och bilen visade sig vara i god vigör, nu till skillnad från sin chaufför som går på antibiotika mot en envis förkylning. Som de flesta av oss vet får man inte antibiotika mot en vanlig förkylning, så särskilt kry lär herr Svensson inte ha varit, men man tog sig i mål, och har fått de svar man vill ha av bilen. Motortrimmaren Peter Forlund, med Anders Aidanpää i högerstolen, genomförde nu sin andra raka tävling, efter att ha debuterat i rally i Boden. Han har en historia med ett fåtal rallycross-tävlingar, för ungefär hundra år sen, och gör det fantastiskt bra. Han kör så klokt att jag nästan undrar om han genomgått nån form av lobotomi! (ler)
 
I VOC var det så klart Råneå-sonen Alexander Pettersson med namnen Alexander Helmersson i högerstolen, som bestämde tempot. Han sa själv att han varit lite ofokuserad från början, och man ser på tiderna att det är Tippen som är favoriten, för där har han mästerliga tider. Huvudkonkurrenten, Göran "Växellådshaveriet" Ahlström / Kurt Ahlström, har uppenbarligen kommit på att det finns fler roliga grejer man kan ha sönder i transmissionen, då man den här gången slog till med bakaxelhaveri, på väg från besiktningen till start- och målplatsen! Man kan inte annat än gråta en skvätt, för dessa galenpannor av rang!
 
I Ekonomi-klassen var det tunnsått, dels avverkades ju som berättat ett antal bilar i Boden, och dessutom var det nån jäkla mässa i Göteborg, som gjorde att varken Esa Makslahti eller Erik Wiklund (VOC) fanns på plats. Niklas Engström / Jimmy Engström vann tävlingen, trots att man tappat några minuter på SS3, och tabelltvåan Nils Sandström tvingades bryta med haveri, vid tidbilen på SS1.
 
Inser att jag suttit och rabblat kartläsare, överallt, utom för Kenneth x 2 i Appendix K. Hur är det man brukar säga?! Man sparar de bästa till sist! Inger Lundberg dikterar i Anderssons högerstol, och Per "Norrman" Johansson håller låda i Fröis högerstol - icket att förglömma!
 
Jag ber om ursäkt för mina egna tråkiga bilder, men för att få lite mer action har jag fått lov av min "lillebror", Örjan Larsson, att dela med mig även av hans fräcka bilder :
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Närstudera bilden och spana in leendet på Maria Aldenlöv i högertolen - ska vara en Aldenlövare för att kunna le åt en sån här halv krissituation!
 
 
En bra bilsportfotograf har både koll på hur man hanterar en Canon och var det händer saker i skogen - kanske inte så konstigt att Örjan Larsson har koll just på "Tippen" - har förmodligen bättre koll på vart varje sten ligger på den sträckan, än var han har gjort av med sina egna kalsonger!
 
I vanlig ordning ett marathon-inlägg, men har ni orkat ända hit ner, så önskar jag er alla en god fortsättning på det nya året, och meddelar att min pappas behandling flyter på fin-fint, och våra race-vänner i Umeå ser till att han har en kunglig tillvaro!
 
Lev å må!
//Jenny
 
 
 
 
 
 
 

Klubbmästerskap och årets party

2016-10-15
Så var det då dags för årets "Lilla VM", dvs klubbtävling i Kalix Motorklubb. Enligt den fina tradition som Fredrik Tiger & co inledde i fjol, så räcker det med stödmedlemskap i Kalix MK för att få möjlighet att vara med och slåss om klubbmästartiteln. Ingemar Svensson, NMS Boden stod som titelförsvarare.

Idel ädel NMS Boden-gubbar på denna bild - förra veckans segrare i FM-finalen i Racingspecial (på samma sträckning som dagens tävling) Anders Bergström (närmast i bild), Micke Hollström, min efterträdare i Roberts högerstol och så rödklädda regerande mästaren Ingemar Svensson.
Vi har några guldklimpar att tillgå på våra tävlingar, här är två av dem : Malin Lassi börjar snart kunna klassas som inventarie som sjuksköterska på våra arena-tävlingar, och Sandra Nilsson-Björn behöver nog ingen närmare presentation - hon är ju typ inblandad i allt där det behövs en hjälpande och kunnig hand!

Anders Danell (vä) och Tommy Lundqvist, och baktill i bild skymtar Hasse Lundbäck.
Med ny-riktad bakaxel och diverse fixat i baken på Asconan, var tydligen Robert och Hollis på ordentligt åkhumör. Själv var jag helt säker på att Anders Bergström hade tagit det - men jag borde ju ha lärt mig vid det här laget, att det är när det inte ser så jäkla märkvärdigt ut, som herr Niemi kör som fortast. Han var inte bara snabbast, inte bara snabbast i alla tre åk, utan hade dagens tre snabbaste tider! Inte utan att man blir lite stolt!

Ingen tvekan om vem som hade snyggaste bilen i depån den här gången heller, för Peter Forlund och pärlan var på plats igen! Idag blev det en femte plats för Peter.
Till skillnad mot förra helgen hade Ingemar Svensson idag ordning på drivaxlarna på sin och Peter Lindqvists läckerbit. Han bjöd på bra ladd, ibland gränsfall till överladd, men jäkligt kul att se! Ingemar slutade trea idag, 5/100 efter Anders Bergström.
Anders Bergström tog sig inte ens till första kurvan innan en drivknut gick sönder i första åket...
... men den här solstrålen vet nog inte hur man deppar, för han är glad till och med när han får haveri! Men Anders bytte sin drivknut i en rasande fart, och kom till start precis när övriga hade kört sitt tredje åk, och fick köra två åk på raken - vilket alltså räckte till en andraplats!
Peter Lindqvist fick assistera vid bärgningen.
Alexander Pettersson körde minst lika vackert idag, och slutade fyra med skrämmande bra tider! Han börjar ge mig associationer tillbaka till Peter Bäck och hans era i VOC, med en körning där man knappt kan se att bilen är odiffad!
 
 
 

Det här är ingen bra bild, men jag måste bara visa att det finns ställen där det går brett, för min snålåkande sängvärmare också!

Här hör man riktigt Anders Jonsson dra efter andan - men det blir fräna bilder!!!

Här ser ni varför det här har varit en stor favorit hos mig, och fortfarande är trots att han övergett Volvo - häftig laddning av Anders Bergström.
 
 

Fredrik Tiger upplyser mig om att Robert vunnit

Kalle Nilsson fick slippa att titulera sig tävlingsledare den här dagen, men var givetvis inblandad i allra högsta grad i både det ena och det andra.

Dagens etta och tvåa, Robert och Anders
Alexander Pettersson vann tävlingen om dagens galnaste mekaniker, Kurre Ahlström, till vänster i bild, bredvid världens bästa pappa H.

Kurre visar Alexander hur han kört, och av leendet att döma är han nog inte alltför missnöjd!
Härligt med klubbtävling, där alla hjälper till och får tävlingarna att flyta - var ett gäng föraroveraller ute och jobbade på varandras tävlingar (rallyfolket jobbade på folkrace och rallycross, och vice versa)
På området att hjälpa varandra fanns fler exempel - här är det Micke Sandberg som pysslar om Roland "Glasmästarn" Andersson

Pappa H ger pep-talk, eller nåt, till Micke "Maniac" Johansson

Micke Sandberg bytte gren, och körde dagen till ära folkrace.

Team Forlund och Svensson på väg ut för funktionärs-tjänstgöring.

Hasse Gustavsson gjorde förmodligen dagens bästa start, i första omgången. Han vann också heatet, men sen ville inte Bubblan mer den här dagen heller.

Tommy Lundqvist i svarta BMW´n och sen full fight mellan Jan Johansson i 340´n mot David Midebjörk.

Roland "Glasmästarn" Andersson var kung i starterna i samtliga tre omgångar, här är det Micke "Maniac" Johansson som får vika ner sig, även om han sen vann heatet i alla fall.

Redan i första omgången såg man att ingen skulle kunna rå på Ove Björn, förutom om bilen möjligen gick sönder!

Simon Tiger före Micke Sandberg, där den senare ögonblicket efter rammar en däcktrave, som han gjorde en redig flygtur över - men då hade jag plockat ner kameran och var beredd att springa - för nog är det med hjärtat i halsgropen man tittar på dessa galenpannor i bilar som ofta studsar fram som herrelösa gummibollar!

Förmodligen gav det utslag i någon seismograf nånstans, när Tobbe Hansson vecklade ut långbenen och tog storkliven i rask takt!

Inte ofta man får se Tobbe springa så kläderna nästan flyger av honom!
När Micke Sandberg stökar, får Tobbe och Hollis städa - nytt djungelordspråk i Kalix

Ännu en av Glasmästarns sagolika starter - svårt att tro att en karl med den här reaktionsförmågan, var startfältets äldsta deltagare. En av de yngsta valparna, Micke Sandberg, var däremot tvärsist i alla starter - men körde desto bättre ute på banan.

Här är jag osäker om det är Tommy Lundqvist eller Johan Ekersund som är längst till vänster (båda körde svart BMW), men Micke Sandberg är helt klart i mitten, och Ove Björn har precis hittat vinnarspåret längst till höger.

Olov Björkman, Simon Tiger och David Midebjörk.
 

Mitt trevliga sällskap under folkracen. Min initiala plan var att avvika från tävlingen direkt efter rallyt, eftersom jag behövde hinna hem och aktivera våra fyrbeningar, då det väntade klubbfest på kvällen - men med så här trevligt sällskap var det liksom svårt att slita sig : fr vä Alexander Pettersson, Kurre Ahlström och Anders Bergström

Micke Johansson och Jan Johansson i full fight - den senare skördade både det ena och det andra av utsatta hinder på banan...

... och i vanlig ordning fick Tobbe Hansson jobba!

Olov Björkman var nog en av de som provade flest olika spår, på flest olika ställen ute efter banan. Tog även ett alternativt alternativspår i en av omgångarna!

Tommy Lundqvist, i mitten var en av de som imponerade mest på mig med sin körning under dagen - lugnt och städat utan större utsvävningar - och slutade också på andraplats till slut! Sandra Nilsson-Björn som skuggar i bakgrunden med sin enormt fula Saab, lyckades tyvärr till slut få ihjäl Saab-uslingen - annars undrar jag om inte hon var den enda som på allvar hade kunnat utmana sina kära far, Ove Björn, om segern.

Här har dock Sandra tagit sin Saab på lite grönbete.

I tredje omgången var förväntningarna stora på vad som skulle bli "Duellen med stort D" - när Micke Sandberg och Micke Johansson skulle försöka jaga livet ur varandra. Men den uteblev, för Micke Johanssons bränslepump gick sönder - förmodligen är det dock bara en undanflykt, för har var rädd att få stryk av den yngre Micke-upplagan (skratt). Istället blev det Ove Björn och Micke Sandberg som fick leka ensamma i heatet.

I finalen fick Micke som synes på sin bästa start - om än helt chanslös mot omutbara Ove Björn i täten...

... men sen gick han in i dimman...
... och där blev han kvar, och lämnade "liket" och stegade iväg...

... så Robert och Tobbe fick ta hand som skräpet som stod mitt på banan - man riktigt ser hur mycket Robert tar i för att assistera Tobbe (skratt)
 

I förra blogginlägget, lyckades jag med bedriften att döpa om mannen till höger i bild - jag gör ett nytt försök, och döper härmed galenpannan till Tomas Jansson - hoppas han känner sig mer bekväm under den pseudonymen! (ler) Med honom i bild ses ryggtavlan på en magisk Opel mekaniker - det inte Ove Forslund kan om Opel-bilar (åtminstone före 2000) är inte värt att veta! Var under hur många år som helst Alf-Erik Bäckströms klippa på mekanikerfronten.
Niklas Sandström var ensam i Supercar 2 wd, och därmed klubbmästare i den klassen så klart. Men i dagens superfinal, där man startade enligt ett handikappsystem där 2150 startade först, 10 sekunder senare 2400 och 5 sekunder senare supercar 2 wd - Niklas slutade tvåa. 

Sandra är nog en av de som testat flest uppgifter på och omkring Kalix Motorstadion.

Anders Danell var i vanlig ordning en giftig kandidat till slutsegern i superfinalen - men fick bryta med trasig koppling.

Kalle Nilsson fick äntligen köra lite själv, och vann 2150, men blev trea i superfinalen, passerad av Niklas Sandström precis på slutet.

Dagens giftigaste räv var i vanlig ordning Fredrik Tiger - i lånad 2400-bil var det han som tog hand om segern! Här är det sonen David som fixar med bilen.
Baken på Fredrik Tiger, var precis vad konkurrenterna fick nöja sig med att se i superfinalen.

Tävling är tävling, oavsett dignitet - djup koncentration inför start.

Dagen avrundades med klubbfest ute på vår fina motorstadion - det bästa förslag jag hört på länge - så hela vårt team nappade direkt och anmälde oss. Det blev till och med ännu roligare än jag hade förväntat mig!!! Stor eloge till festarrangörerna : Ida Nyman, Sandra Nilsson-Björn, Maritha och Emelie Thiger!

Kvällen började med mingel i grillkåtan, och fortsatte sedan med grillbuffé och kluriga tävlingar i klubbstugan.

Snacka om att Robert hade medvind denna dag - det blev rena rama hattricket, då han vann även två av kvällstävlingarna. Här får han pris av Ida efter att ha vunnit frågesporten, med frågor om klubbens historia - måste ha varit mygel när en gammal LMS´are tog hem spelet! (ler)

Kvällens händigaste skulle givetvis också utses - och det gick ut på att Tobbe Hansson, Micke Johansson, Micke Sandberg och Robert skulle välja sig fem verktyg ur en påse (ett i taget och i turordning) - problemet var bara att verktygen skulle väljas innan man fick reda på vad uppgiften man skulle greja var!

Micke Sandberg valde silvertejpen som sitt första verktyg - kan det ha att göra med hur säsongen har sett ut och han vid det här laget lär ha full koll på att "det som inte går att laga med silvertejp är trasigt"?!

Dröm om herrarnas förvåning när de fick uppgiften framlagd - att skala ett äpple och få det längsta sammanhängande skalet!

Tobbe blev klart sist, trots att han hade varit lyckosam och valt en riktig skalare!

Micke Sandberg skalade med en osthyvel, men blev trea trots det.

Ja dessa karlar, jämt ska det mätas och diskuteras om vem som har längst!

Men det var Robert som vann även denna gren! Micke Johansson trodde att han blev sist, men den här dagen var han inte ens bäst på att vara sämst, utan blev tvåa.

Prisutdelning för klubbmästerskapet i rally - med fina blommor och pokal av Ida.

Simon Tiger blev trea i folkrace, och var enda pall-gubben på plats.

En som trivs ganska bra i rampljuset och en som vantrivs ungefär lika mycket i detsamma - gissa vem?! (ler)

Niklas, Fredrik och Kalle

Även trevliga dagar har ett slut - ett stort TACK till alla er som gjorde dagen till det den blev - och ett extra tack till klubbens clown som stod för alla former av underhållning den här dagen, Micke "Maniac" Johansson!
 
Nu är klockan trött och jag ska gå och sova.
Lev å må!
 
//J
 

Final FM Racingspecial, Kalix Motorstadion

2016-10-08 FM-final Racingspecial, Kalix Motorstadion
Idag har jag haft en sån där rolig dag på Kalix Motorstadion igen - det är konstigt, men det har en tendens att bli roliga dagar när man samlar ett gäng motordårar på samma plats!
Robert gjorde ett försök att fixa Asconan efter hjultappet i Boden, men varken tid eller ork räckte helt enkelt till. Idag har jag haft bästa tänkbara foto-sällskap, då Bo-Göran "Boggie" Carlsson börjar bli lika foto-flitig som i fornstora dagar, och dessutom blev ju kartis-Hollis ledig för kameran när inte Robert hade nån högerstol med sig. Sen hade jag ju så klart världens bästa Gezze och Kent Englund med mig också - men de är så seriösa fotografer att de glömmer att motionera munnen (ler). Två omgångar sprang jag omkring som en yr höna vid banan, med kameran i högsta hugg. Men sen var jag helt enkelt tvungen att få mingla lite i depån och på publikplats, och då var det givetvis flera som passade på att göra dagens bästa laddningar. Tur Gezze är mer nitisk och stod kvar och fick även det på bild!
 
Innan jag går in på dagens tävlingar, måste jag bara dela med mig om hur det kan vara en fredag-kväll i det Hapasari-Niemi´ska äktenskapet. Trötta och slitna efter en i vanlig ordning tuff vecka, var det bastu på schemat, och det romantiska samtalsämnet var : -"Hur fungerar en bilmotor?!"
Stackars Robert har det inte lätt alltid, men i mina skrivarorgier stöter jag ju på saker som inte är så lätt att begripa alltid, och då måste man ju fråga! Robert tycker dock inte alltid mina liknelser är lika geniala som jag tycker - men det är för att han inte förstår! (skratt)
Så nu ska jag berätta för er hur en motor fungerar, i stora drag :
- Släpp kopplingen och tryck på gasen, så börjar jag från förgasarna. Där öppnar spjällen och en massa god mat kastas in till kamaxeln och ventilerna, ventilen är snäll och vill dela med sig till kolven, och går därför ner i öppet läge. Men kolven blir rädd och drar iväg till vevaxeln i en jäkla fart. Men vevaxeln vill inte vara med kolven, och skickar därför upp den igen. För att kolven ska veta var ventilen är, måste tändstiften tända lyset, och eftersom den goda maten består av bensin, förstår ni ju vad som händer när det tänds en tändsticka - en explosion! Explosionen får kolven att åka ner igen, och så där fortsätter det. Givetvis händer det ju saker åt andra hållet också. Vevaxeln är en riktig slavdrivare, och spinner nu fart på svänghjulet, som i sin tur får tryckplattan och kopplingen att utöva koppleriverksamhet. Det får den ingående axeln att sätta fart på lite hjul med konstiga kuggar på (som Kalle Anka sa i en upplaga på Medeltiden). Utgående axeln från växellåda får igång mellanaxeln, som inte heller den vill vara själv, utan den spinner i sin tur fart på pinjong och kronhjul i bakaxeln, och där blir kraften så osams att den går åt olika håll, dvs ut till respektive drivaxel och får fart på hjulen!
Utifrån den här logiken, har jag kommit på vad det är som händer och varför en motor övervarvas och går sönder. Det är helt enkelt så att det sitter lågenergilampor i tändstiften! Ni vet hur det är när man våldsamt nödig kommer in på en toalett, trycker på lysknappen, men ändå får famla sig fram till toastolen i halvmörker, för att lampuslingen tar så god tid sig att gå igång, så man är halv-färdig innan man har fullt lyse! Så måste det naturligtvis vara i en motor också - med lågenergilampor i tändstiften, hinner inte lyset tändas, och vid en övervarvning har kolven extra bråttom, så när det då är mörkt ser den ju inte vad den gör, och då krockar den med ventilen! Så enkelt så! Dessutom finns ju en super-enkel lösning på problemet - bara att sätta LED-lampor i tändstiften!
Ibland får jag nästan för mig att det inte är helt enkelt att vara gift med mig... (ler)
 
Till dagens äventyr :
 
Kenneth "Fröhandlarn" Johansson med sonen Mathias Johansson. Ser ut som om det kan vara pep-talk på väg tillbaka till depån från förarmötet.
En pärla såg idag racingljuset för första gången - Peter Forlund och hans ungdomars projekt är klart, och jäklar så snygg den blev!
Mannen, myten, legenden - Eilert Gezelius! Hittade gamla papper från min skoltid, där man skulle berätta om vad som fått en att intressera sig för att skriva, och om man hade nån förebild - redan där stod det att det var Eilert Gezelius som var den stora för mig på det området!
Hur kul som helst att Bo-Göran "Boggie" Carlsson är tillbaka med kameran om halsen. Synd bara att han har bytt till Lelle Hanssons lag när det gäller märket, men å andra sidan är det nog som med bilkörning - en bra "chaufför" klarar allt - inte ens en Nikon kan nog fälla den här mannens magiska fotofingrar! Boggie har förövrigt skrivt den bästa text jag nånsin har läst, en text som handlade om ett klubbmästerskap i Kalix - hoppas du gör ett nytt försök nästa helg på den fronten Boggie!

Jan Johanssons Volvo 340 lät inte alltför pigg på rösten, och la ut lite skvallrande dimma bakom sig.
Hans Lundbäck tillhör det gänget som gör motorsporten till den fantastiska sport den är - man måste inte köra fortast för att ha kul!
En av Kalix MK´s guldklimpar, Hasse Gustavsson, fick vara med och leka själv idag. Hans kult-bubbla såg ut att vara i behov av kärlek, och lite intressant var det ju att se en svansmotorbil som kastade upp rumpan i lyftet.

Hasse vann folkraceklassen, trots att gasstaget (eller nåt liknande) gick sönder i andra rundan.

Gillar skarpt den i biltävlingssammanhang ovanliga färgen på Jonas Lindbergs Volvo 240.
Rejäl noslandning i första kvalet - men det överlever man om man är en rejäl Volvo 240!

Mathias "Lill-Fröis" Johansson, med VOC-sportens största legend till bil, Thomas Lahtis gamla vapendragare "LER".
Mathias körde bra, och trots att något hände så han näppeligen tog sig i mål i första rundan, lyckades han ändå sluta 3:a i VOC.
 
Erik Wiklund med Juha Alapuranen i högerstolen, hade vaknat på bästa åkhumör. Körde som en galning, och slutade 2:a i VOC!
Det finns bara en som är bäst, och idag var det Alexander Pettersson som var outstanding! Pojkvaskern körde rent vackert - inget fjantande, utan bra attack, men på rätt ställen! Hatten av och grattis till dagens segrare i VOC!
 
Göran "Kangen" Ahlström fick inte till det idag, sprintkung som han annars brukar vara.
 
 
 
Esa Makslahtis Toyota-6:a sjunger härligt för att vara en blyg ekonomiare!
 
 
Det syns att Rickard Bergström är en "Volvo-valp" på sättet han kastar in sin Golf i kurvorna - men det är snabbt och vägvinnande - och framförallt fränt!
Rickard vann också Ekonomi-klassen idag.
 
 
Det här är romantik, på riktigt! Ingen "Opel" som många säger - nä, det är en "Ascona B" = Guds gåva till rallyfolket, och det blir ju inte mindre fantastiskt då min gamla barndomsidol fortfarande blommar bakom ratten; Kenneth "Fröhandlarn" Johansson!
 
 
Dagen blev ju inte direkt sämre av att min gamla rallycross-idol, Anton Mattsson, fanns med i startfältet. Anton i en Volvo 142 på en rallycrossbana - magiskt!
Fröis och Anton hade i vanlig ordning en hård strid, som Anton den här gången gick vinnande ur. GRATTIS till båda gubbarna! Som de körde i tredje omgången, var nästan som att se dem i fornstora dagar!!!
 
Sten-Hugo Grubbströms son, Fredrik Grubbström.
 
Undrar om det här är PRO-varianten på fotografer?! Men börjar nu benen blir trötta, så har han då kvar sitt "skjutgalna gamla finger" (som i Robin Hood) och fyrar av kanonbilder på löpande band, han Boggie.
 
Sandra Nilsson-Björn var helt fantastisk idag - 6:e tid totalt i första omgången, och det med en Saab-jävel (ursäkta uttrycket)! Magiskt Sandra, du är grym!
Dock lyckades Robert Nyström knäcka henne i tredje omgången, och Sandra fick nöja sig med en andraplats i 2150.
 
 
Dagens segrare i 2150, Robert Nyström.
 
 
Dagens galnaste förare! Jag brukar säga att om jag vore en bil, skulle jag helst bli hanterad av min kära make eller Jimmy Homkvist - men Mikael "Micke" Johansson är nog en av de sista jag skulle vilja tillhöra! Idag var det nästan våldtäkt på bil - men å andra sidan är det såna som den här trevliga dåren, som är jäkligt kul att stå ute och fotografera!
Vit 240 som hanteras så här, och sätter sig som den gör, får mig osökt att vandra i minnenas korridorer, till Crazy horse Daniel Bååths glansdagar i 2400!
 
Anders Danell missade pallen idag, med sin wankel-bubbla. Men han får väl ladda för revansch till klubbmästerskapet den 15/10!
 
 
Rickard Fallberg är härlig att se på banan, och börjar mogna i sin förarroll (tro det eller ej!) - med åsyftan på att han laddar duktigt tufft, men på rätt ställen! Trodde väl aldrig jag skulle få se den här galenpannan ta det piano över lyftet - stor tummen upp!
 
 
Gröna Hulken-BMW´n skötte sig fint, och Rickard vann rallycrossens 2400-klass.
Michael Jansson - det här toket har jag många roliga minnen med! Var en vilde bakom ratten från början i VOC, men mot slutet hade han städat sig uppåt i reslutatet, utan att pruta på sina breda uppställ. Helt klart har han kvar sina gamla takter, nu när han övertagit Thomas Öhmans gamla BMW, men gett den ett nytt liv i klass 2400. Bra ryt under huven, och härligt lång-grus! Kan meddela att undertecknad och kartis-Hollis fick springa efter den här bilden togs, för då körde herr galenpanna med framhjulen där vi hade stått!
 
 
Det var en härlig fight mellan Micke och Rickard Fallberg, men den här dagen var Rickard för stark och Micke fick nöja sig med en andraplats. Man kan alltid hoppas att det blir revansch-försök på lördag (15/10) - på klubbmästerskapet i Kalix - för fjolårskonceptet med att det räcker med stödmedlemskap för att få delta!
 
Lars Bergqvist - mannen med Sveriges bästa puts på grejorna - eller typ allt han äger!
Lars var ensam i sin klass - så segern var ju mer än glasklar, men det var jäkligt kul att se mannen som jag betraktar främst som en asfaltsspecialist, visa upp sig även på Kalix Motorstadion!
 
 
Ganska precis ett år sen Dan Thörnevall hade hustrun Theres i högerstolen senast, och det var också på Kalix Motorstadion. Av laddningen att döma i första omgången, tror jag han hade gett sig den på att skrämma livet ur henne! Men det är nog svårt med en sån filbunke! Hur kul som helst att ha den här dynamiska duon återförenad i en tävlingsbil!
 
Dan och Theres hade strid om tiondelarna hela dagen mot klubbkompisen Anders Bergström, men den här gången blev sprintspecialisten Anders för svår. Jag hoppas vi får se ett revansch-försök på lördag!!!
Staffan Johansson, men jag får ärligt erkänna att jag hann skriva "Vikt..." innan jag hann hejda mig och bytte till rätt generation. Staffan är förmodligen depåns mest genomsnälla karl, och gör inte mycket väsen av sig. Men när han släpps loss bakom ratten, ser man var Viktor fått sina gener från! Bilen är ett vackert praktexemplar, och den sjunger som det anstår en Volvo! Staffan slutade trea i GrpH 2wd, efter att ha lyckats knäcka Peter Forlund i sista åket.
 
Anders Bergström, depåns solstråle, som förmodligen knappt vet hur man spänner musklerna i ansiktet för att inte le, var dagens bästa i tvåhjulsdrivet rally, om än i hård strid med Dan Thörnevall.
Perfekt laddning över hoppet, men det blir ju inte häftigaste bilderna - det svanhoppet sparade han minsann till sista omgången, då jag hade vikt ner mig för mina begär, och minglade med token på publikplats istället för att sköta min kamera. Tur att Eilert Gezelius inte är mycket för mingel, och aldrig sviker sin post, så det lyftet finns nog snart att se i gruppen "Motor Norr" på facebook. Kan i alla fall berätta att det var med det berömda hårstrået som marginal, den gode Anders klarade kurvan efter lyftet UTAN att ramma räcket!
 
"Underbart är kort" - så blev också den här tävlingsdagen för Ingemar Svenssoon och Peter Lindqvist. En bild hann jag skjuta av, men flätorna hann ställa sig i givakt, av den underbara sången och laddningen hann bjöd på i två kurvor eller nåt, innan en drivaxel gick av.
Linus på linjen är det väl få som missat, men här var det Svensson som visade sig på styva linan - förlåt, menade blev dragen ut på lina.
Så var det äntligen dags - Peter Forlund och Hemmaberget Motorsports ungdomsprojekt är klart! Men vilket resultat det blev! Bilen är ta mig 1000:an både vacker och snygg, och lägger man till sången från PF-motorn under huven, är den en rent erotisk, näst intill pornografisk upplevelse! Fattar inte att jag kunde vara så stadig på hand, att jag fick så många bilder att välja mellan - dessutom mitt lyckotal på dörren. Vet inte hur det kunde blir bättre?! Eller, jo förresten, det vet jag - den kunde bott i vårat garage!
Hatten av för Peter och ungdomarna i Lappträsk - vilket jäkla jobb ni gjort!

Peter körde rallycross en gång i tiden, men så fort som åren går kunde det lika gärna ha varit på medeltiden. I en PV har han en seger från just Kalix Motorstadion. Idag fanns det mycket rattrost så klart, men den dammades fort av, och det såg riiiiiktigt bra ut om man kunde slita ögonen från bilen och koncentrera sig på hur den hanterades också! Peter blev 4:a i klassen.
 
 
 
 
 
Urban Jakobsson har inhandlat en Golf GrpH, och har hittat tillbaka till vänstersidan igen, efter ett antal år till höger om Leif Jonsson.
 
 
Kenneth Andersson hade bra ladd, ibland nästan tendens till överladd - men vänta, det är väl precis det han har under huven?! Idag blev det en andraplats i GrpH 4wd.
 
 
Marcus Nilsson är en av de två som imponerade mest på mig idag - riktigt stabilt och tjusigt, och ändå läckert brutalt! Tummen upp! Men det hjälper inte - jag vill ändå ha Marcus tillbaka i en Volvo 240 igen!!!
 
 
 
 
 
Fredrik Tiger hade ut Forden för rastning. Efter lite skruvande fick han till slut ihop till dagens bästa tid i tredje omgången - seger i klassen blev det ju givetvis, eftersom han var ensam där. Alltid lika skoj att se Fredrik på banan, men inte lika kul med en Ford som en BMW med hälften så mycket drift på hjulen!
 
 
 
 
Kurt "Kurre" Ahlström - mannen som lätt kan få käkmusklerna på en att gå ur led - tur man har öron för annars skulle leendet trassla till sig efter ett helt varv runt huvudet. Men då pratar jag inte om Kurres körning, utan hans förmåga att vränga ord! Kurre delade i vanlig ordning bil med brorsan Göran.
Dessa trevlig stölleprov hade jag med mig hela dagen, och de turades gladeligen om att ställa sig i vägen för mina tilltänkta super-bilder - men det tar jag gärna, för det är sååååå mycket roligare att vara i fotar-tagen, med såna här galenpannor med sig!
 
Inte helt lätt att slita sig från depån när man hittar så mycket trevligt folk - ta bara detta mysiga gäng med Anders Jansson, Tommy Eriksson-Ek, Pappa H och Palle Drugge - ni aaaaanar inte hur mycket tok dessa herrar haft för sig i rallyskogarna - somliga redan innan en annan var född. Jag är faktiskt böjd att tro, att "det var roligare förr"!
 
 
 
 
 
Alexander Pettersson - mannen som imponerade mest på mig denna dag! Dessa skills på en super-trevlig karl, som dessutom rattar en Volvo - man kan liksom inte låta bli att ta en sån som Alexander till en hedersplats i ett ärrat race-hjärta!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja denna Micke Johansson, vad ska man säga? Hade lätt kunnat citera Markku Alén inför varje start "Now maximum attack"!
 
Plötsligt var bilen tyst, och det var inte svårt att gissa var felet satt...
... som sagt, våldtäkt på bil - i det här fallet kan man allt misstänka lite krokiga ventiler, efter Mr Heavy Rightfoot varit i farten...
... men det är få man ser, som tar ett motorhaveri med ett leende, och helt lugnt konstaterar att "jaha, nå då får jag renovera igen då!" - Tok-Frans - men det är såna som den här dåren som sätter färg på sporten! Men tur ändå att depån inte svämmas över av såna stölleprov (ler)
Roligt att höra att Micke siktar på isen 2017 - där vi fick se honom göra en toppen-insats i samband med finalen i Kalix i fjol!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja denna Kurre, precis när det sladdar som mest, hinner han ändå få upp handen och hälsa på oss knäppa fotografer!
 
I depån hittade jag två riktiga skönheter, Norton och Gibzon - är rätt säker på att det här är ungpojken Gibzon, 1,5 år.
Norton 10 år, vacker och go som få!
Få ting som är så vackra som en åldrande hund - se bara vilken underbar blick han har!
Husse, Per "Norrman" Johansson får lite blöt kärlek av Gibzon.
Grabbarna var så lydiga, att man inte kunde tro att de tillhörde en sån tok som Per - så i det här fallet stod det helt klart att klyschan "sådan herre, sådan hund" definitivt INTE stämmer! Per tyckte själv att de var busiga och olydiga - jämför jag dessa trollpojkar med våra egna älskade ligister, så undrar jag om de inte faller i sömn, om de lugnar ner sig ett steg på skalan! Heeeelt underbara grabbar - som stal showen från alla bilar i depån!
För alla er fruar som nån gång slitit ert hår, i väntan på att få era karlar att göra som ni vill, kan jag meddela att man inte har missat den detaljen i deras programering - titta sån ordning det är på dem när det är dags för rally! Helt klart handlar det om att fråga på rätt sätt, eller locka med rätt belöning!
 
Erik Wiklund ska börja extraknäcka som tomte i år, knappt så man kände igen karln som hamnat med helskägg! Nåväl, allt klär en skönhet! Här är det kartis-Juha som inte klarar sig från att kliva upp på pallen, om ni undrar vad Erik viftar efter. Spana in klädseln på vår kranskulla, Sandra Nilsson-Björn - snacka om korrekt klädd för sammanhanget (ler)
Hela gänget samlat : 1:a Alexander Pettersson, 2:a Erik Wiklund och 3:a Mathias Johansson.
 
 
Rally 2 wd : 1:a Anders Bergström, 2:a Dan Thörnevall, 3:a Staffan Johansson
 
Idag var Kalle Nilsson för ovanlighetens skull INTE tävlingsledare, men han var givetvis i allra högsta grad inblandad ändå. Dagen till ära var det Ida Nyman, dotter till två mästerliga tidigare tävlingsledare, Daniel och Eva Nyman, som höll i taktpinnen. Tyvärr hann jag inte med att få henne på bild, innan hon hastade vidare till nästa uppdrag - tränare för ett innbandylag i division 1!
Lars Bergqvist
Rickard Fallberg och en Michael Jansson som är sig rätt olik på bilden... eftersom han var tvungen att hasta iväg till ett 80-års kalas.
Det här var lite kul - Sandra Nilsson-Björn sliter med minst lika många roller som sin man, Kalle - här är hon först kranskulla till dagens segrare i 2150, Robert Nyström...
... innan hon själv får ställa sig på pallen utmed honom, och få sig en kram av sin gubbe.
 
Härliga gubbar! Förstår ni hur det känns att år 2016 få ta ett foto, på två av sin barndoms stora idoler; Kenneth "Fröhandlarn" Johansson och Anton Mattsson?!
Brukar få berättat för mig om när jag som halv-liten parvel, tidigt 1980-tal, traskade fram till Mikael Ericsson på rally SM i Umeå, för att få hans autograf i min lilla bok. När Micke hade skrivit räckte jag över boken till Anton, men han skrattade och sa att "jag är ju bara kartläsare" - Nähä, du kör ju rallycross, blev svaret från en betydligt mindre version av mig, som troligen hade ännu mer koll då än nu!
Bildkavalkaden får avslutas med "Härlige Hasse", (Hasse Gustavsson) ny-friserad dagen till ära!
 
Det var allt jag hade att förtälja från den här dagen, men om mindre än en vecka är det dags igen - klubbmästerskap för Kalix Motorklubb. Jag uppmanar nu alla som har lite riv kvar i högerfoten, att anmäla sig! Eftersom det räcker med stödmedlemskap i Kalix Motorklubb för att få delta, så har ni möjlighet att komma och förnedra oss genom att ta titlarna ifrån oss! Dessutom är det klubbfest på kvällen - på motorstadion! Jag är ingen festprisse, och jag brukar vara hyffsat "död" på kvällen efter en tävling - men grillbuffé i trevliga vänners lag på en plats man alltid trivs på - det vill vi inte missa - så vi kommer hela teamet! Visst kommer ni med?!
 
// Lev å må!
Bildkavalk

Med funktionärer i fokus

2016-09-28
LIte mycket på flera fronter, har gjort att jag inte hunnit ta tag i bildskörden och härliga minnen från Kalix MK´s funktionärsdag, som vi hade ute på vår motorstadion förr-förra söndag (18/9).
Men å andra sidan får jag ju mer eller mindre återuppleva trevligheten igen idag då.
 
Under året har vi i Kalix MK genomfört ett gäng tävlingar i snart sagt alla grenar vi har på vår agenda, extra roligt att vi dessutom gjorde comeback som rally-arrangör - något av back to basic - lite lätt att glömma att vi som blivit något av en utpräglad rallycross-arrangör, faktiskt har våra rötter i framförallt banracing och rally!
Däremot är alla grenar lika viktiga, och lika viktigt som att få förarna att trivas och vilja återkomma till vår anläggning, är att ha tillgång till funktionärer som ställer upp i ur och skur! Det senaste har vi verkligen fått erfara i år, då vår herre tydligen hade bestämt sig för att öppna himlen på både Norrlandsveckan och SM-rallycrossen! Men nog stod de där likafullt, alla våra funktionärshjältar!
Idén har gnagt ett tag att man borde göra nåt tillbaka, så alla dessa fantastiska människor verkligen förstår hur mycket man uppskattar deras hjälp, och framförallt tror jag att det är viktigt att man får träffas under avslappnade former och bara umgås!
Till slut nämnde jag till Kalle Nilsson vad jag funderat över - och det visade sig att han, frugan Sandra och Ida Nyman hade haft liknande funderingar - och som den fenomenala tävlingsledare / arbetsledare han är - kopplade han ihop mig med Ida och Sandra, och resultatet blev en slags trivseldag på Kalix Motorstadion - under enkla, men roliga former!
 
Vi samlades redan klockan 12, och trots att vi hade haft föranmälan för att någorlunda kunna beräkna behovet av tillgång till förtäring, så var det spännande att se vilka som faktiskt dök upp. Det blev några färre än vi räknat med, men vi blev ett härligt gäng - trots att många fått tacka nej på grund av bland annat samtidig älgjakt. Alltid svårt att få till en helg som passar alla, i synnerhet med en så tight tävlingskalender. Men med tanke på hur dagen utvecklades, tror jag vi är många som känner att det här förhoppningsvis inte var en engångsföreteelse, och då kan man ju hoppas att vi lyckas pricka en dags som passar ännu fler nästa gång!
 
Det finns en TV-serie som heter "Hjulens hjältar", som producerades för många år sen, men som visas repris  lite då och då (alldeles för sällan) som handlar om storheter som bland andra Ronnie Peterson. Men det här gänget är också "Hjulens hjältar" - för utan dem skulle vi aldrig få chansen att få fram fler förar-hjältar!
 
Gänget är i vanlig ordning ett hopkok av flera klubbar - i ett samhälle där tiden verkar bli alltmer knapp, måste man hjälpas åt för att få skeppet att flyta, och samarbete är något jag tycker vi blivit riktiga mästare på inom motorsportens värld!
 

Fredrik Tiger med barnbarnet Emmy - en talande bild för något som blev en riktig "familjedag" - med olika åldrar representerade, olika klubbar, olika kön, etc - men vi tillhör alla samma motorfamilj!
 

Andreas Sandberg med äldsta dottern, Tuva.
För att skapa lite extra "rivalitet" och tävlingsinstinkt för lagen, delades de upp i "Lag Rallycross" och "Lag Rally & Folkrace" - där ett gäng hade lite svårt att välja lag, då hjärtat finns på flera håll. Ex Sandra Björn som tävlar och tävlat i typ allt som brummar! Här är det lag Rally & Folkrace som inspekterar tävlingsredskapen för dagens första gren - ett slags "sprintstafett med folkracebilar" - som gick ut på att fem personer i varje lag utsågs till förare, och i denna första omgång var kravet att de som normalt inte tävlar själva som förare, skulle sätta sig bakom ratten. Lagen tävlade samtidigt, men med startmellanrum, och förarbyten ingick i den totala tiden - vilket skapade extra press och väckte tävlingsinstinkten extra hos många!
 

Här är det Robert Gustavsson till höger, och jag undrar om jag nånsin kommer att lära mig vem som är vem av bröderna Durwall, men Ocki eller Milo är det i alla fall till vänster.
 
Lag Rally & Folkrace släppte bl a ut bussföraren Johan Larsson, i år nedknuffad från rallycrossens huvudpostering för att sköta alternativspårskollen. Våran "Kartis-Hollis", Mikael Hollström fick testa vänster sida som omväxling, och tok-Janne Olsson, med Kalix bästa koll när det gäller reservdelsnumrar på Volvos reservdelar!
 

Lag Rallycross satsade på traktor-ässet och överhövdingen i Team Sandberg, Kjell Sandberg, och något jag tror är mannen med störst koll i Sverige när det gäller tidsplaner och reglementen, Daniel Nyman. Daniel har faktiskt en historia bakom ratten, både i rally och rallycross, men det är så länge sen så preskriptionstiden har gått ut för länge sen!
 
"Syncronise watches" sa man jämt i nån TV-serie som visades nån gång på medeltiden, det var dock inte riktigt vad som hände här - Kalle tappade nämligen ena klockan när han skulle dela med sig till Ida, och det gick in sand i knappen som behagade fastna - men det var en världslig sak, och givetvis löste Kalle även den biffen! Minen på Andreas Sandberg säger en hel del om vilka kommentarer som fälldes...
 
Kenth Englund ses på de flesta arrangemang man tar sig ut till, både som besiktare och med kameran i högsta hugg. Här tog han plats direkt i förargänget i Lag Rallycross, och hade problem att rymmas i både overall och stol!
 
 

Robert var så klart med i Lag Rally & Folkrace, men förklarar här hur slingan som ska köras ser ut för hela gänget. Tror att många fruar som ser den här bilden undrar hur han bär sig åt för att få sån här uppmärksamhet - och ett tips framöver kan kanske vara att säga -"Älskling, kan inte du köra FOLKRACE... med dammsugaren en stund?!" - så kanske de redan hunnit visa att de hör, innan de inser att det är för sent!!!
 
Fokus har nu flyttats...
 
... till Kalle Nilsson och Lars Lund, som kör ett varv och visar banan, så ingen kan missförstå!
 
Anders Durwall, denna härliga människa som blev en ny bekantskap för mig för bara något år sedan. Men vilken pärla! Detta leende har han på sig jämt, och man kan t o m ana att han har det på även när han skriver svar då man skickat PM via facebook och frågat om de har möjlighet att ställa upp som funktionärer. Aldrig något negativt, och ställer upp gör alltid någon i familjen, t o m när man lyckats dubbelboka sig!
 
Spänd förväntan inför start!
På tal om pärlor - min pappa är ju så klart en av de största diamanterna i mitt liv, men här har han sällskap av idel ädel rally-adel i form av Torbjörn "Still" Johansson och Solveig "Sollan" Johansson. De flesta har förmodligen nån form av "relation" till Torbjörn, som varit domare och "allt möjligt" på alla möjliga arrangemang över hela landet. Sollan jobbar lite mer i det tysta, men är en riktig arbetsmyra med fullständig koll på det mesta. I den här galna familjen döper vi våra djur efter stora bilsportikoner. I min egen flock har jag bl a hundarna Senna, Pirelli, Penske, Danica, Niki, Jackie (och plumpen i protokollet Kickan, som var döpt när hon kom till oss). I fårhagen betar bl a Ascona Bä. I våras bokade jag en kattunge till mamma och pappa, av en klok och likasinnad Ascona B-nörd i Jokkmokk (Björn Eriksson) - och namnet var ganska givet. "Nalle" passade bättre på en hund, så det fick bli en "Walter" (Röhrl). Men så bar det sig inte bättre än att det råkade bli så att även Walters syster som fått namnet "Zola" hamnade på Godtemplarvägen i Baskansas City. Men det namnet blev ju lite konstigt - men lösningen var både enkel och självklart - hon fick så klart namnet "Sollan", efter en av våra största rally-personligheter i distriktet! Pappa har så klart upplyst Torbjörn om att han tar med sig Sollan i sängen varje kväll... (ler)
Lotten sa att Eva Nyman och Lag Rallycross fick välja bil. Planen var att Eva skulle vara med och köra själv också, och här står hon stiligt iförd regelmässig utrustning - tyvärr har Eva en tendens till cellskräck, och för er som trängt ner er bakom ratten i en tävlingsbil är det lätt att förstå att det blev en lite väl tuff situation, i synnerhet under tidspress. Men Eva lämnade snyggt vidare taktpinnen till nästa frivilliga adept, som löste ekvationen fin-fint.
Rally-Folkrace skickade ut Tok-Olsson först - och den här gången var det ett bra drag, för Olsson skötte sig exemplariskt, med fina spår och härligt ladd!

Så var det dessa Durwalls igen - men jag har fått för mig att det här är Ocki (med brasklapp att det kan vara Milo) - pappa Anders i röd jacka har jag däremot stenkoll på.

Tobbe Hansson är ju inte liten åt nåt håll, men av nån anledning är det han som hamnar i situationer där man behöver vara liten och smidig - och på nåt jäkla vis löser han biffen! Här var det han som hoppade in i bilen och fixade bältet vid alla förarbyten i Rally-Folkrace-laget.
Han brukar även påminna mig om Tomelilla 2003, där jag skulle fixa Lag Norrland till en kvällstävling som gick ut på att fylla en Saab 900 med så mycket folk som möjligt. Tobbe erbjöd sig att vara med, men jag upplyste honom kaxigt om att han var för stor. Sen bar det sig inte bättre än att vi blev andra lag att tävla, och när Götaland fyllde 21 personer i sin bil, insåg vi att vi hade gjort en kraftig misskalkylering, och var väääääldigt kort om folk. Norrlänningar växer inte riktigt på träd nere i Tomelilla, så det var bara att hugga tag i allt som kunde hittas - inklusive Tobbe! Men vi vann - 22 norrlänningar är precis vad som ryms i en Saab 900!
Tok-Olsson hittade sig en integralhjälm, och såg ut som värsta racingproffset i sin outfit bakom ratten.
Dags för start.
På bilder som denna ser man verkligen att Ulf Sikström är en bror till Eva Nyman!

Hollis såg ut att trivas, trots att han verkar mer bekväm i sin normala tävlingsutrustning.
 
Fint flyt för Tok-Olsson
Kjell Sandberg drog ingen skam över familjen, utan skötte sig fint...

... trots det viskar här barnbarnet till honom : - Farfar, du körde som en kärring!
Fart och fläkt, men ordning och reda vid flygande förarbyten.
Det visade sig att Evas val av bil till Rallycross-gänget inte var det bästa - stolen var nämligen fast monterad, och gick inte att flytta! Men det löste sig ändå, även om deras förarbyten tog lite extra tid av den anledningen.

Tigrinnorna Emelie, Maritha och Emmy höll sig på säkert avstånd från galenskaperna.
Dags för att kora en vinnare - och resultatet blev att Lag Rally tog hem första poängen till laget! Tok-Olsson förkunnade att rallycrossarna tagit så god tid på sig att man hade kunnat ha en almanacka för att ta deras tider, istället för en klocka! Kan meddela att han fick äta upp det senare...
Dressed for success - men jag tror att Kent Englund tyckte det var lite skönt att bli av med "fängelset" han haft på sig.
Foto-ässet Christina Sandberg - givetvis med kameran i högsta hugg! Alexandra Karlsson skjutsar runt på familjens senaste tillskott, som man ännu inte kunnat enas om ett namn på - men den som väntar på nåt gott...!
Rally-bodensarna Micke "Hollis Hollström och Lars Schöden.
 
Dags för nästa gren! Den här gången blev det en gren som jag har trevliga minnen till, från en 2-dagars folkrace i Piteå, nån gång på medeltiden, när jag själv var junior. Då kallade man det "PMS-jakten", och det skulle sökas saker på bokstäverna i föreningens "initialer". Det blev ju dock ett problem för oss i Kalix, som bara har två olika bokstäver (KMK), så istället fick det bli en bokstavskombination som samtliga av oss haft en relation till under olika långa delar av våra liv - nämligen "SBF".
Reglerna var enkla - man fick bara ta saker som fanns på och bredvid banan, samt saker man hade på sig. Inget fick tas från något fordon eller byggnad. Helt glasklart! Tror ni det här galna gänget höll sig till spelreglerna?! Fortsätt och läs!!!
 
Här fick lagen nytta av alla sina medlemmar - de som inte hade fysiska möjligheter att springa och bära, kunde åtminstone använda hjärnan och klura ut vad lagkompisarna kunde hämta. Här är det atletiska Eva som bär omkring på en Bock.
Tydligen hade Robert samma idé, men eftersom lagen sedan skulle redovisa sina saker i turordning, och båda lagen INTE kunde få poäng för samma sak (även om de ex hade varsin bock), så gällde det att vara klurigare än så - och det var man ju givetvis. Så det här var en "Bräd-bock".
Tror inte att det tillhör vanligheterna att Daniel Nyman plockar blommor, men är det tävling så är det tävling!
Minns inte vad Christina Sandberg hade hittat här, men det sparas inte på krutet utan går undan i alla fall!
Misstänker att det här är en B som i Balk, som Torbjörn hittat.

Cornelia Hansson och Lars Schöden har hittat Brädor
Tuva, Andreas och fröken namnlös ser ut att ta det lugnt, men laget hade flera poäng bara i den här bilden.
Hade faktiskt inte tänkt på det innan - men vilken toppen-idé det här var för att få städat runt banan! Här är det Rally-Folkrace som tar hand om övre delen av banan.
Rally-Folkrace smider planer
 
Jag är rätt övertygad om att Rallycross-laget tänkte lite mer rätt, som tog hand om första kurvan på banan - eller finns det nåt annat parti där det lämnas mer grejor från bilarna än där?!
Galna djur bör sitta i bur - här ser Fredrik Tiger ut att ha hamnat bakom galler, men det var nog bara en genväg för att leverera en Bärarm och en Stötfångare.
 
 
Kjell körde omkring med en tom Barnvagn, och eftersom han är Farfar hade han ju redan fixat två poäng där!
 
Daniel kämpade så kläderna bokstavligen flög av honom!
Maritha Tiger och Sandra Nilsson-Björn
Här mina vänner fångar jag ett fusk-försök på bild. Det är Daniel Nyman som döljer sig bakom Volvon...
... och i den hittade han både en Bränsledunk och en Brandsläckare! Men tyvärr tog ju den här "domaren" honom på bar gärning, så han ställde prydligt tillbaka grejorna i bilen, och la till att den regeln hade han ju inte alls varit medveten om - undrar om det är precis såna svar han brukar skratta åt när han själv är domare?! (ler)
Medan det letades grejor, fanns det så klart hjältar även denna dag. Hasse Gustavsson och mamma Siw stod för kockandet.
 
 
Svamp på Tok-Olssons meny

Här smids förmodligen planer för att tolka reglerna till sin fördel även i dagens "reglemente" (Pappa H och Lars Schöden)
Ena "Tiger-mamman", Solgerd Haraldsson.
Det här mina vänner, måste jag utropa till en av de absolut bästa tävlingsledare som jag har haft förmånen att jobba ihop med. Han ger alltid samma lugna intryck, för även om det säkert fladdrar till även i den här magen nån gång, så visar han det inte. Kalle har förmågan att få en att känna sig både viktig och behövd i ett arrangemang. Men hans främsta förmåga är nog ändå att han har ett sätt att få en att känna att han verkligen litar på det man säger och gör - och om han nån gång har sina tveksamheter spänner han blicken i en eller skärper tonfallet om det sker via telefon - och säger "Är du säker på det?" - det får en att tänka till en extra gång, och är man inte säker kollar man upp det, är man säker svarar man "JA", och då återgår Kalle Nilsson till lugnet själv igen och säger helt coolt "OK". Jag har haft förmånen att jobba med några olika bra ledare, alla på olika sätt, men just den detaljen tror jag Kalle är ensam om i sitt slag!
Kalle brukar bli lite vresig när jag berömmer honom - men det struntar jag blankt i! Ära de som äras bör! En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk, men utan en bra ledare som kan länka ihop kedjan blir det svårt även om viljan är stor!
Rallycross-lägret kollar in sina skatter
Här mina vänner, försöker Fredrik Tiger ro iland med samma saker som jag en liten stund tidigare hade skickat tillbaka Daniel Nyman med till bilen där de hörde hemma i. Bortförklaringarna var många, men "domaren" var benhård...

Maritha Tiger och Sandra Nilsson-Björn

Emelie och Emmy Tiger
Lars Lund och Kalle Nilsson verkar ha nåt bus för sig
Sollan får poäng med en Blomma.
Casper Hansson offrade både Strumpa och Sko för att ta poäng till Rally-Folkrace
Maritha tog poäng med en Svamp
Alexandra hade Sand
 
Kan det möjligen vara Skräp, som Christina får poäng för här?!
Tro det eller ej, men den berömda Bensindunken och Brandsläckaren dök upp igen - och den här gången gav "domaren" med sig och gav till och med en stilpoäng, då Kjell Sandberg hävdade att de skulle ha poäng för "Bevisat Fusk"! På förhand kände jag på mig att det här var ett kreativt gäng, och jag kan säga att jag inte blev besviken!

Alexandra hade Brillor
Tok-Olsson levererade t o m reservdelsnumret på vissa av Rally-Folkrace´s skatter
Undrar om inte det är en Startlista som visas upp av Eva Nyman - givetvis poäng.
 
Daniel har hittat en Fimp
Tok-Olsson verkar lika fascinerad över en Blomma, som Daniel över en fimp...
De här blommorna fick nån annan benämning, men tyvärr minns jag inte vad.
Här tror jag i alla fall det var "Slitbana" som Maritha tog hem poäng för.
Alexandra och Tuva inkasserade en hög poäng för bl a "Barn", "Stjärnor" och...
... så hade ju Tuva även en "Fläta"!
Här försökte Kalle att få ge bonuspoäng för Marithas "Saab-märke" - men jag röstade ner honom och sa att det borde snarast ge avdrag! (skratt)
Däremot ser ni väl hur stolt Daniel är över att visa upp ett "Stänkskydd" med Volvo-märke på!!!
Kjell har hittat ett "SM-resultat"
 

Till slut insåg vi att vi förmodligen skulle svälta ihjäl, eller åtminstone få äta kall mat, om vi inte avbröt lagens kamp om poängen. En något oenig domar-jury bedömde Lag Rallycross som segrare, då undertecknad fick se sig nedröstad med sitt önskemål om oavgjort (ler). Dock fick det ingen betydelse för det slutliga resultatet, så jag har inte fått alltför mycket skäll på hemmaplan efteråt! (skratt)
 
Lekarna i all ära, men frågan är om inte maten blev dagens höjdpunkt?! Baconburgare och korv - enkelt men rysligt gott!
Spana in Casper som precis förser sin hamburgare med dressing - den här lilla parveln drog i sig 3 (!) fullskaliga hamburgare, inklusive bröd! Själv tror jag inte ännu att det är sant - den tanige lille grabben borde ju ha sett gravid ut efter det födointaget - i annat fall måste han ha tarmarna utrullade i benen!
 
Snillen spekulerar.
Här kan man undra vad det är Kalle försöker beskriva så målande med hjälp av kroppsspråket?!...
... och samma undran gäller svaret från kartis-Hollis!
Juryn bakom dem verkar till 50% (HH och Tobbe) fundersamma och till 50% (Cornelia och Schöden) obrydda
Dags för nästa gren - mera bilkörning, och nu var det tillåtet att utse vilka man ville. Nu var det nämligen en felstyrd kärra som skulle framföras - flygande förarbyte även här.
Rallycrossarna ställde upp sitt tyngsta artilleri med Fredrik, Alexandra och Andreas, som här får slutinstruktioner av Kalle.
Fredrik spanar in om han förstått tanken med banläggningen på halkbanan.
Konorna visade vägen - helt självklart att man här skulle passera på höger sida om konan... Eller?!
Kalle gav publiken order om att ställa sig bakom däckbarriärerna - men givetvis skulle det tänjas på gränserna även här - och till slut fick Tok-Olsson och galna bodensarna grönt för att stanna kvar på sin fina plats.
Rallycrossarna körde lugnt, harmoniskt och felfritt. Undrar ni över stuket på bilen, så var det Sandra Nilsson-Björn som dagen innan eventet skulle testa den initiala planen, att köra ett varv på rallycross-banan - det rök en bock och slutade i ett räcke - samt fick "tävlingsledningen" att flytta "tävlingen" till halkbanan.
 
Alexandras leende säger en del om hur det var att köra. Det roliga var att samtliga som körde, körde så lugnt och rätt, så efter hela rallycross-gänget, och även Robert på Rally-Folkrace första sträcka, vaknade Kjell Sandberg och fick klart för sig att bilen var felstyrd - fram till dess hade han funderat över varför alla tog det så lugnt! Heja Kjell! Men vi tycker om honom i alla fall - eller kanske just för att han är som han är!
 
Här tog rallycross en solklar och odiskutabel seger, och rally-folkrace-nördarna Robert, Schöden och Torbjörn fick se sig besegrade. Det var ingen individuell tidtagning - men jag måste faktiskt ge min sängvärmare lite cred för hans framfart på sin förstasträcka - det gick att se med blotta ögat att han var klart snabbast av samtliga tävlande - men så är han ju som eljest, så han märkte säkert inte ens att det svängde åt fel håll (ler)
Här kan man tycka att Tuva är i trygga händer, med två chaufförer på sin vagn...
... men vi som känner pappa H och Kjell förstår hennes bekymrade min!!!
Jocke Henriksson, för dagen snyggt stylad i SM-tröjan.
Som avslutning för dagens lekar, FÖRLÅT, tävlingar, blev det en repris på dagens första gren - men nu blev det fritt fram att köra för vem som helst i laget - och nu ställde man upp SM-medaljörer på startlinjen! Dock verkar det som om både Robert och Fredrik hade bekymmer bara med att få på sig tävlingsutrustningen!
 
Jocke Henriksson - ställer alltid upp när man frågar, alltid med ett leende, aldrig negativ. Utmed honom Linda Isaksson, som ett levande uppslagsverk när det gäller regler för i synnerhet rally, trygg att ha i sin vänlista när det ska ordnas tävlingar. "Jag fixar det" - är en klassisk Linda-kommentar när man kört fast.
Kragarna ställde till dte för våra glasögonprydda chaufförörer. Här försöker Robert få sina på plats, och frågar Johan hur han lyckats...
... Lyckats kontrar Johan, har du inte sett hur de har tryckts upp?! Tur man inte har progressiva!
Tok-Olsson fick nytt förtroende i Rally-Folkrace, men den här gången var det inget bra drag, även om man ser väldigt glada ut här!
Den här gången var det bilbyte - och Lars Schödens stora jobb var att tag sig in och få plats i bilen! Tror han sa nåt om rattmärken i låren efter körningen. Men jag som trodde han skulle behöva hjälp av både rondell och lyftkran för att ta sig ut, fick bli imponerad över hur smidigt han var ute efter sin sträcka!
 
Alexandra har varit gravid-ledig från körning, men kolla leendet som kom fram direkt hon fick hjälmen på plats! Jag hoppas att Kjell lyckas med sin övertalning om att plocka fram Asconan till isen i vinter! Mer Alexandra till folket!
Tror dock inte hon kände sig riktigt hemtam i klädseln för dagen, men hon bjöd på lite modell-visning i alla fall.
 
Den här gången tog rallycross-gänget en överlägsen seger, mycket beroende av att Tok-Olsson hade blivit fullständigt-sjövilde-Tok-Olsson i ett nafs! Hans passage över lyftet hade lika gärna kunnat pågå än, om det inte hade varit trygga Volvo-bilar som framfördes! Hela gänget var helt säkra på att det inte fanns något rakt på bilen efter den färden, men Olsson hittade tillbaka på banan, och lyckades nu med bedriften att komma in baklänges mot hårnålen inför "målgång" (sista biten till förarbytet skulle köras lugnt). Men till slut var han i mål, och övriga gänget fick i alla fall köra - om än redan kraftigt distanserade. GRATTIS till rallycross-gänget som tog skötte sina uppgifter med bravur! Vill bara passa på att påminna er om att för x antal år sedan ordnade undertecknad en brännbollsturnering på motorstadion. Då med fyra lag : Rally, Rallycross, Folkrace och Funktionärer. Rally var det helt klart fysiskt bästa laget, men mitt rallycross-gäng vann även då för att vi var mycket smartare! Rallykillarna, som inkluderade min Robert, skulle glänsa och få till det perfekta slaget varje gång, medan vi rallycrossare satsade på att få poäng på folk som kom i mål - vi lyckades besegra rallylaget med 1 (!) poäng, och sen vann både de och vi våra övriga matcher - så sammanfattande kan man säga att vi vann hela turneringen med 1 poäng! Jag brukar försöka komma ihåg att påminna Robert om det här med jämna mellanrum (skratt). Leka är skoj, det gör man alldeles för sällan!!!
Dagen avslutades med tårta...
... och ett värmande "tal" av Daniel, som sammanfattade dagens intryck med ord som var precis det vi hade varit ute efter när vi drog i trådarna för att få ihop allt.
 
 
Sandra och Ida - två super-fixare man kan lita på!
Snillen börjar tydligen att spekulera tidigt. Här är det Vigert (son till Peter Lundbäck) och Elias (son till Kalle och Sandra) som kommenterar körningen för några som tog chansen att prova köra folkracebil efter tävlingarna var slut.
- Blä för servetter, ge mig godis istället! (Emmy Tiger)
 
 
 
Tyckte Emmy Tigers parkering av sin vagn skapade en bild som är väldigt talande för både dagens aktiviteter och den sport vi håller på med! Här trivs vi tillsammans, no matter what!
 
Vill avslutande tacka alla som var med och gjorde det här till ännu en rolig dag i mitt liv. Det här måste vi göra om fler gånger!!!

Nu har vi klubbtävling och sprintfinal kvar på programmet i Kalix MK för 2016. Jag vill slå ett slag för den klubbfest som kommer att ordnas samma dag som klubbmästerskapet, den 15 oktober. Den här gången kommer festen att förläggas på Kalix Motorstadion - hjärtat för all verksamhet i våran klubb! För mig som knappt är ägare till "fin-kläder" låter det som extra ljuv musik, och jag hoppas att ni är många som hakar på och tar chansen till mer motorsurr. Det utlovas lite lekar även denna kväll, och om det inte redan är glasklart, så är givetvis även våra vänner med annan klubbtillhörighet än Kalix också hjärtligt välkomna! Ida snickrar för fullt på en inbjudan som snart kommer ut.
Till er som redan bokat något annat denna kväll säger jag : - AVBOKA DET SNABBT!!!
 
Lev å må!!!
//JH-N
 

Kanonrundan 2016

2016-09-06 - 2016-09-08
Skamligt länge sedan jag var igång med min finger-diarré på den här sidan! Men till mitt försvar kan jag säga att mina uppdrag som både media-ansvarig och förarkontakt på både Norrlandsveckans deltävling och SM-deltävlingen i rallycross i Kalix, så fanns inte mycket andrum över för att motionera någon kamera.
Jag tog väl igen det en aning i helgen i alla fall, när det var dags för något av årets rally-höjdpunkt - Kanonrundan i Boden! Den här gången utan DM-status, men lockade trots det nästan 40 bilar till start. Låter löjligt lite för er i södern, men rena rama trängseltrafiken för oss i norr!
Många fina bilar på plats, och även ett gäng långväga gäster.
Veckorna inför tävlingen var hektiska, då garage-motivationen inte varit på topp för min sängvärmare, och mitt i allt annat kom det in en YKB-utbildning hela näst sista veckan - med pendling 20 mil om dan. 
Det började med en massa matjord i fickorna, då wattlänken på Asconan kördes sönder vid senaste lektillfället i Karhuvaara i mars. När Robert tog ner locket såg han en metallflisa, som fick honom att göra en mer grundläggande undersökning - och farhågorna stämde, korset i diffen var trasigt! Turen fortsatte, då vi likt hamstrarna sparat på oss lite grejor, och även fått av kompisar genom årens lopp. Där fanns minsann en trasig diff, men där rätt del av korset var intakt, och grejorna kunde fixas galant. När det var dags att lägga om däcken, som användes till vår egen Ascona när vi åkte Back SM (senast 2010), blev det desto svettigare. För inte ville Michelinarna kliva på kanten på  fälgarna inte! När gubbarna till slut fick fason på ena däcket, passade det inte på bilen! Men med lite hjärngympa och spacers, funkade det till slut. Då var klockan så mycket att det inte var läge att väcka våra kvällströtta grannar med någon lastning, utan istället blev det tidig revelj på lördagsmorgonen. Våra tokiga kompisar från Örebro, Pia Klemming och Janne Gustafsson, kom upp för att köra tävlingen de med, och då Janne testade bilen på onsdagen hände nåt med styrningen. Efter ett tag kom man fram till att det var styrväxeln som gett upp, och hade även de turen att hitta en skatt i våra gömmor - så det blev i alla fall trevligt kompisskruvande i garaget.
Själv beslutade jag mig för att ta sovmorgon, då kartis-Hollis numera sköter mina gamla uppdrag när det gäller ordning på Robert och rekognocering. Tyvärr var sängen lite föööör skön, så det blev gode bra med stress, och jag hann inte ens rally-mingla innan jag fick hoppa in i högerstolen till säkerhetschefen Björn Törmänen, som lovat ta mig med och kasta av mig på lämpligt foto-ställe. Lämpligt fotoställe beslutade vi oss för att fanns på SS 2, och det beslutet fick jag ångra! Inte för att jag hade tråkigt eller att det var ett dåligt fotoställe - tvärtom hade jag super-trevligt sällskap av bl a Lisa Mannberg (racevalp till Tomas Mannberg) och Björn Eriksson (racevalp till Conny Eriksson).

Ingemar Svensson och Peter Lindqvist passerade som nollbil med sin skön-sjungande GrpH 940. De valde att kliva av som tävlande, eftersom man fick nya motorn på plats sent kvällen innan. En uppdaterad version av PF Racing (Peter Forlund i Lappträsk) med bla insprutning som ersättning för sina mecuni-gasare. Den hade ett härligt sound redan tidigare, men utan att överdriva kan jag säga att uppdateringen inte försämrade ljudkvaliteten!






 
 
Jag höll som bäst på att borsta ner stå-pälsen efter deras passage, när telefonen ringde!
Ni som varit på rally vet vilken hemsk känsla som drabbar en när telefonen ringer, och när jag såg Hollis namn på displayen förstår ni säkert vilken nivå pulsen drog upp till :
- Nej, jag vill inte prata med dig!, svarade jag.
Men vad hjälpte det, han pratade med mig i alla fall, med nyheter jag inte alls ville ha :
- Vi har tappat bakhjulet, så vi har brutit!
Många tankar hann gå genom huvudet, innan han fick fram det lugnande meddelandet att bilen var i princip oskadd. Precis i ett PRO-stint vägbyte, fyllt av bl a Bo-Göran "Boggie" Carlsson, Eilert Gezelius, mfl i silverrävs-klubben, gick samtliga hjulbultar av och hjulet drog iväg på egen vansinnesfärd. Efter mycket sökande hittade Hollis det, ca 150 m ner i en ravin! Enligt Gezelius kunde lika gärna Robert och Hollis ha hamnat där med, om hjulet släppt hundradelen tidigare. Robert och Hollis själva var mest glada att det inte släppte några hundra meter tidigare, då det gick "flat-out"... Tur i oturen kan man lugnt säga! Hjulet var helt intakt, och ena hjulbulten satt kvar med fälgmuttern i fälgen. Efteråt var det en del snack om dåligt dragna hjulmuttrar, de flesta dock på skämt, men en del även av oro - men i det här teamet dras däcken minutiöst med momentnyckel - däremot finns det väl en del av oss som kan glömma andra saker, typ tankning - men det är väl både gammalt, preskriberat och en helt annan story (skratt). Dessutom borde bulthålen i fälgen skadats om något sådant hade hänt, samt att det borde ha känts i bilen då något sådant inte bara plötsligt händer. Gubbarna i vägbytet har sett att man prickade en sten med bakhjulet (en liten sten som börjat komma upp i vägen), men det är inte ens nåt man ser på incar-filmen. Så det man kan spekulera i, är att det kan ha funnits nån gammal brottsanvisning eller materialuttröttning, spacers som gav en annan belastning och så blev stenen droppen. Eftersom många tror att jag är en Opel-nörd, har jag fått många kommentarer om att det är "Opel-quality" - för det första tycker jag inte om "Opel", utan bara Ascona B, och dessutom är det en Volvo-axel - men eftersom det tillsammans med Ascona B står skrivet "Volvo" över stora delar av mitt racehjärta, kan jag ju inte skylla på det heller (ler). Hänt är hänt helt enkelt, bara att spotta i nävarna och gå vidare. Men det var en enormt besviken chaufför, som blev snuvad på sina absoluta favoritvägar på Kusträsk i Boden! Dessutom gick bilen så bra den kan gå, och oron över felet som uppstod på Lappnatta i vintras, då den inte gick fullt på raksträckorna, kunde åtminstone helt stillas.
 
 
 
Sekvensen innan hjulet släpper - och här ser den klarsynte att muttrarna sitter kvar (längst in på bulten, det är ingen "skalle" på muttern).

Samarbete mellan NMS Boden och Kalix MK är inget nytt påfund, men något som uppenbart fungerar väldigt bra - här är det Mikael "Hollis" Hollström NMS Boden som lotsar Robert Niemi Kalix MK - bakom kameran står Bo-Göran "Boggie" Carlsson, NMS Boden, som back in the good old days lotsade min galna pappa, Henry Hapasari, Kalix MK. Fler exempel finns, och det man absolut inte kan låta bli att  nämna, är Thomas Lahti NMS Boden, som lotsas av Thomas Wikström, Kalix MK.
 

Något som är allmänt känt, är att när något går sönder på en bil, så är det av någon finurlig anledning ofta på kartläsar-sidan. Vanligen bucklor förvisso. Många äro de förare som genom åren som försökt skylla ifrån sig på sina kartläsare också - och givetvis måste vi väl skylla att höger bakhjul lossnade, på att kartis-Hollis är för tung! (ler) Men den eventuella "övervikten" fick han givetvis motionera bort, först reglementsenlig promenad med varningstriangel...
... och sen var det dags för promenad med förrymt bakhjul!
 
Här finns en incar-film från den enda sträcka Asconan mäktade med den här gången :
https://www.youtube.com/watch?v=VVoHHDhrTuQ&feature=youtu.be
 
Här ett filmklipp utifrån, filmat av Tok-Patrik Johansson :
https://www.youtube.com/watch?v=2wyJASkc_Lg&feature=youtu.be
 
Men det fanns ju massor av godis kvar i rallyblandningen, så det fanns ingen anledning att deppa där jag stod i skogen. Det var en härlig körordning, där man inledde med fyrkrafsarna och Michael Wikström, som bjöd på rejält "lång-grus" och fartig fröjd, när han för andra året i rad tog hem totalsegern i Kanonrundan.

För andra året i följd, om jag inte är alldeles ute och cyklar, blev det Michael Wikström och Lennart Nilsson som tog hand om den åtråvärda vandringpokalen i Kanonrundan. Segermarginalen till Jan-Olov Marklund blev ca 50 sekunder.

Trots att mitt namn på bilden säger annat, så är det Robert Niemi som tagit bilden. Han är "pappa" till några andra också, men måste väl i alla fall få cred för denna, då han fick tugga ordentligt med lång-grus under herrar Wikström-Nilssons framfart! Nån nytta kunde jag ju i alla fall ha av min sängvärmare, när han nu inte deltog i underhållningen speciellt länge.
 
Michael Wikström har tagit över tyngdlyftarjobbet av Jan-Olov Marklund, dvs att bära det stora och tunga vandringspriset. Det är svårt att jämföra prestation i flera klasser, för oavsett hur bra eller dålig bil man  har, så kör de sällan av sig själva.
Galenskap i vanlig ordning, för det är givetvis många av dessa rattvirtuoser som fullständigt äääälskar (eller inte) att posera för kameran UTAN bil (ler) Här var det dock tal om friarställning, och både Micke och Lennart svor sig fri från att veta hur man gör, eftersom båda "lever i synd" med sina respektive.
 

Galnaste supportrarna, nästan i paritet med forna tiders "Skene-liga". Observera hur fyndiga man varit med WRT - som givetvis betyder Wikström Rally Team.
 

Kenneth Andersson, Jan-Olof Renberg och Marcus Nilsson showade de med, men det är ju få som är lika galna som Jan-Olof Marklund, som förutom sina härliga uppställ även låter som en sjövild älg-jägare där han drar fram med sin Lancia Delta Integrale, i sin klassiska VM-skrud.
 

Dagens 2:a, Jan-Olov Marklund och David Arhusiander.
 

Alltid lika svårt att välja bilder på denna galenpanna från Umeå AK - han har en körstil som är lika bred
som det härliga leende han ständigt vandrar omkring med på läpparna. En härlig profil i sporten!
 
 
 
 

Jan-Olov Renberg och Janne Stenberg tvingades bryta på sista sträckan, med transmissionsproblem. Innan dess hade man haft problem att hänga med i det höga tempot, och upplevde att bilen kändes lite kraftlös. Efter SS4 upptäckte man att turbotrycket sjunkit med ca 0,5 kg, och det visade sig att en slang hade börjat separera. Inför sista sträckan hade man åtgärdat problemet med hjälp av silvertejp och ett flyttat klammer, men då gick alltså troligen något i bakaxeln sönder. "Det som inte går att laga med silvertejp är trasigt" - citat från någon klok människa.
 
Marcus och Lars Nilsson slutade 4:a, 18 sekunder efter Kenneth Andersson. Spelar ingen roll hur bra han än kör med den här farkosten, jag skulle ändå helst se honom i den härliga Volvo 240 han vann DM-guld med en gång i världshistorien. Då var det musik mellan tallarna!
 
 
 
 

Kenneth Andersson och Inger Lundberg slutade på en fin tredjeplats.
 
Hur härliga dessa gubbar än är att se i skogen, så finns det ändå bara en THOMAS LAHTI!!! Vi stod nära målet på SS2, men eftersom start och mål låg så nära, så hörde vi när han släppte lös sina sjövilda Volvo-hästar, och pälsen reste sig över hela kroppen. Förväntningarna steg för varje minut som gick. Björn Eriksson stod redo och live-filmade för facebook :
 
... och jag stod där med lyft Canon. Luften vibrerade nästan av spänd förväntan, och när vi var redo för klimax... Dök det upp en liten Peugeot!
 

Lars-Erik Henriksson och Maria Aldenlöv hade bra ladd, men det hjälps ju inte, för hur hårt eller fort man än kör, kan ju aldrig en liten Peugeot jämföras på samma veckodag med en Volvo 940 GrpH!
 
 
Förstår ni känslan? Ingen skugga över Lars-Erik Henriksson som rattar sin Peugeot fantastiskt bra, och trots sin dåliga smak när det gäller bilar är han en hyvens karl också. Dessutom ser ni hur härligt ladd han hade!
Men det är svårt att leva upp till förväntningarna, när man väntar sig det längsta lång-gruset i historien, med en stor-sata-Volvo med kung Lahti bakom spakarna - och så kommer det en liten framkrafsare som nästan skulle rymmas i kofferten på 940´n! Var 1000:an fanns herrar Lahti-Wikström???
Det visade sig att man efter en fantomstyrning på SS1, tvingats bryta med kopplingsproblem på SS2 - och där stod jag och väntade förgäves. Jag kan tänka mig att det förmodligen skulle känts likadant för ett litet barn som troget väntat på tomten en julaftonskväll, och när han väl dyker upp har juklapparna tagit slut!
 

Lars-Erik och Maria fick vika ner sig i sekundstriden om tredjeplatsen i GrpH 2 wd, med ynkliga 9 sekunders marginal, mot kompisen Anders Bergström.
 
 

Ännu färre sekunder skiljde i striden om andraplatsen, där Anders och Linnea Bergström fick se sig slagna med 3 sekunder, av Staffan Johansson (vars kartläsare jag inte har namnet på).
 
 
 

Staffan Johansson, lugn och försynt som få i depån, men i skogen tar han ton med sin skönsjungande Volvo 240, och bjuder på både lång-grus och ståpäls! En fin andraplats i trimmat tvåhjulsdrivet blev dagens resultat!
 
 
 
 
 

Om det var tight mellan övriga platser i GrpH 2 wd, så stod Dan Thörnevall och Magnus Kitti i en liten egen division, då de vann med styvt 1,5 minuter!
- Det var för att Lahti bröt, var hans ödmjuka kommentar efteråt, men enligt vad jag lärt mig, så ingår det i en rallytävling att köra alla sträckor, så segern är både hedervärd och odiskutabel!

 

Men det största priset, även om det inte är särskilt stort i antal kilo än, hämtade Dan hem i Juni, dottern
Alma.
Fru Thörnevall... Nä, vad konstigt det känns, Theres både är och har alltid varit en äkta Aldenlövare!
 
Men det är nu jag ska försöka ge er chansen att förstå hur fantastisk en sån här dag ändå är. För trots den stora besvikelsen att varken få uppleva Lahtis eller min egen gubbes framfart - så var dagen ändå sååååå trevlig och rolig i alla fall! För givetvis fanns det rallygodis kvar i påsen. Tokarna från Örebro, Pia och Janne, gick nu in och tog stadig topp-plats i "melodifestivalen" - för det var en riktigt arg basröst i deras 940.
 
Skönsjungande med brutalt ladd, det var en bra sammanfattning på Janne Gustafsson och Pia Klemming, två "stöllprov" från Teknis MC (Örebro). På första sträckan blev de utan batteri till sin intercom, och hade bränsleläckage. Med det fixat var ju givetvis nåt nytt tvunget att hända på SS2, så då gick styrservon sönder. Trots det blev det en dag med mersmak, och kanske lyckas vi lura upp duon redan till vintern 2017!
 
 
Bildbeviset på att det blev en "nästan-snurr" precis i "mitt" vägbyte på SS2.
 
 
 
Pia Klemming, co-driver till Janne Gustafsson.
 

Inget fel på Raimo Tunkkari´s  ladd! Här på SS2. Tyvärr tvingades han och kartläsaren Jukka Vottonen bryta efter fem sträckor.
 
 
 
Arto Tunkkari´s Ascona B pratar vackert i skogen, och även om "Volvo´s webrar sjunger bäst", skottade det bra. Duon Arto och Martti Tunkkari slutade på femteplats i trimmat 2 wd.
 
 
Men nu kommer nästa jobbiga tillkännagivande, och det här är tufft, och det sitter långt inne... Dagens vinnare i "melodifestivalen", var en FORD!!!
Hoppas verkligen att inte mina värsta motståndare i "Volvo v/s Ford"-kampen, Bo-Göran "Boggie" Carlsson, Örjan Larsson, Mats Löfgren och Stig Hellberg, lägger dessa ord på minnet!
Men mina föräldrar har lär mig att säga sanningen, så jag får väl stå för det uttalandet och hoppas att det någon gång, helst snart, kommer en Ascona 400 som tar över tronen! Förhoppningsvis en där det står mitt namn på ägarbeviset (ler)

Hur 1000:an gick det till då? Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den dag jag skulle fälla ett sådant påstående, och dessutom mena det! Men så hade jag väl inte heller räknat med att Peter Engström skulle sälla sig till samlingen av "återfallsförbrytare" i sporten, och det i en fd Latvala BDG-Escort! Herrejösses som han vrålade bland tallarna i skogen! Nästan så långflätan reser sig på huvudet när jag sitter och tänker på det i efterhand! Magiskt är en underdrift, men jag har inte ord som beskriver det bättre och mer rättvist!
 

Peter Engström och Thomas Nilsson slutade tvåa i Appendix K
 
 
 
 
 
Peter hade sekundstrid med min gamla idol, Kenneth "Förhandlarn" Johansson, men la krokben för sig själv då han gjorde en dikesvisit och tappade en dryg minut. Även Leif Jonsson var inblandad i Appendix K-striden, men tvingades ge upp med en oljetryckande motor i sin Ascona A.
Häftigt i sig att herrar Johansson x 2, dvs Fröis och hans kartis Per "Norrman" Johansson, som firade 40 år med Kanonrundan, fick göra det med klass-seger! För er som inte känner Per, så kan jag meddela att han är knappt "rumsren" när han sätter igång, och han kan nog baske mig få till och med en gråsten att le!
 
Kenneth & Per Johansson vann med 15 sekunder till godo på Peter Engström, i Appendix K.
 
 
 
 
 
Curt Jonsson och Lars Nilsson blev trea i Appendix K, 10 sekunder efter Peter Enström på andraplats.
 
 
 
 
Leif och Daniel Jonsson inledde med sträckseger i klassen på första sträckan, men fick ge upp efter SS2, då
Asconan började trycka olja.

 

"Grattis kompis, det här gjorde vi bra", var nog inte riktigt vad som rann ur ordflödshålet på Per "Norrman" Johansson, men det var nog ungefär det han menade i alla fall, då man precis konstaterat att man vunnit klassen (Appendix K)
 

Så här såg de ut på den tiden de hade mindre silverfärg i håret.


Så här ser duon ut idag.
Per "Norrman" Johansson är pappa till hårdrocksgruppen Sabattons nya gitarrist. Själv håller han här precis på att göra en lap-dance eller ta några steg ur den döende svanen... Eller nåt!
 

Månstråket 1976, tävlingen efter Kanonrundan det året.
Dessa bilder har jag fått av Per "den tokigaste" Johansson, uppenbarligen en hamster han med. Här är nämligen beviset på att herr Fröhandlare haft en folkvagn i sin ägen - men klok som han var sålde han den till den tokigare av de två Johansson - som enligt vad jag vet inte ens är släkt med varandra.
 
Denna tokiga man har även kvar kvittot för inköpet av sitt första kartläsarbord!
- BY-pass ventilen var till VW 1500-finntrimmad (samma trim som waldegård) med solex 40 från merca 200 mm...(enkelportstoppar)..Kenneth körde aldrig tävling med den utan bekymrerna med VW fick jag ta över, berättar galenpannan Per Johansson, vars äventyr jag gärna skulle göra en helt egen bok om!
 

Lars "Pålacken" Johansson, och något som känns extra bra att skriva, Mattias Smedberg. Mattias har fått problem med nacken, och avstod vinterns tävlingar. Men när det var dag för Kanonrundan kunde han inte låta bli att åka med sin radarpartner.

Här ser ni kanske varför den här mannen tillhör mina absoluta favoriter att fotografera! Det går brett och det går fort - precis om man ska ta hand om en Volvo!
 
 
Det skadar ju inte direkt att bilen dessutom är jäkligt snygg!
 
 
 
 
Bröderna Göran och Kurt Ahlström fick bryta efter fyra sträckor, efter att ha haft sekundstrid om andraplatsen med Alexander Pettersson.
 
 
 
 
Dagens tvåa i VOC, Alexander x 2, men till vänster Pettersson och till höger Helmersson.
 
 
 
 
Erik Wiklund och Tommy Berggren, i min mammas gamla shoppingvagn! Härlig laddning med "Jaffy" som vi kallade den här rödingen på vår tid. Det här är ju vad 940´s är skapt till!
Erik och Tommy slutade fyra i klassen.
 
 
 
 
Lars Vennberg och Johan Peteri slutade på en fin tredjeplats.
 
 
 
Mathias "Lill-fröis" Johansson hade problem med att få upp bilen över 140 km/h och tappade förmodligen eoner av tid på de snabba vägarna, men åkte stilrent och snyggt där jag stod och studerade. Mathias har ärvt lagom jäklar-anamma av sin far (Kenneth "Fröhandlarn" Johansson) i kombination med en stor skopa klokhet av sin mamma Siw - den här racevalpen tror jag på!
 
 
 
 
 
 
 
Dennis Rådström med "Vakant" i högerstolen, är son till rattvirtuosen Arne Rådström. Hans framfart har kunnat ses i bakhjulsdrivna farkoster, men uppenbart räcker skillsen även till framkrafs, då unge herrn i lånad Golf slog till med stor-seger i Ekonomi-klassen.
Min galna pappa brukar säga att jag fått mitt förstånd av mamma - för han har minsann sitt kvar. Omsätter man den tesen när det gäller körskicklighet, måste Dennis mamma snudd på sakna körkort, för pappan har då sin körskicklighet kvar!
 
 
 
 

Årets förbundsmästare, Jonas Snäll och Joakim Wikström fick kasta in handduken efter fyra sträckor.
 
Hendrik Andersson och Ida Johansson tog sig ungefär lika långt, eller kort - definitionsfråga, men med tanke på vägkvaliteten är nog de flesta överens om att "kort" är den korrekta benämningen.
 
Rickard Bergström är äntligen klar med sitt nybygge, och slutade tvåa i klassen.
 
 
 
Lisa Mannberg, en av oss många race-valpar i skogen idag, var trevligt sällskap på SS 2.
Esa Makslahti och Uffe Lindberg slutade på en fin fjärdeplats i Ekonomi-klassen.
 
 
 
 
 
Kjell Grage med "Vakant" i högerstolen stod på bra, och slutade trea.
 
 
 
 
Värmländska Fredrik och Bengt Lank slutade femma, men skulle lätt ha vunnit publikens pris med sin vackra PV!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Profiler av olka slag - Torbjörn "Still" Johansson och Mikael "Maniac" Antonsson.
Junioren Emmy Berglund med Leif Burman i högerstolen, stod på som bara den i skogen, och nosade gubbarna i standardklassen i hasorna då hon vann Junior-klassen med sin Golf. Detta trots att den lät väldigt lat bl a i långa stigningen undertecknad bevistade på SS5. Imponerande!
 
Maja Rönnqvist hade också denna "Vakant" i högerstolen (svettigt för den stackaren!) och hade bra fart med sin 240, även om hon den här gången fick se sig slagen av Emmy Berglund.


Historiens vingslag över Boden-skogen! Joginder Singh´s safari-vinnare från 1965 fanns med och körde uppvisning!
 
 
 
 
Kjell Lundberg och Sigurd Rege jobbade som biståndsarbetare i Kenya, när man hittade denna historiska PV. Buren fanns kvar i bilen, men det är många timmars renovering bakom det skick bilen har idag. Kjell och Sigurd äger bilen tillsammans, men bilen står registrerad på Kjell. Michael Högström (bilden) fick äran att ratta bilen på Midnattsolsrallyt 2013, och likaså nu i Boden. Lars Holmqvist fick hålla i kartan båda gångerna.
Att dessa herrar med bil kom upp till Boden, beror på att det finns en bilsamlande herre vid namn Leif Berg, som har ett extra hjärta som klappar för PV. Han jobbade för att få upp flera PV-bilar, men fick nöja sig med Fredrik Lank och denna Safari-PV. PV-intresset grundar sig i att Leif som ung drömde om en röd PV Sport 65, men då som 18-åring räckte bara plånboken till en 57´a. Idag är drömmen uppfylld, för hemma i garaget står en röd 65´a, som han egentligen själv skulle deltagit med, men dygnets timmar räckte inte till den här gången. All heder till det jobb Leif lagt ner, för det var verkligen en häftig grej att få se denna bil i skogen!

 

Robert smyg-deppar i skogen när han tror att ingen ser...
Kartis-Hollis fick tröst av sina finaste tjejer.

Mamma-Siw och silverrävarna - undrar vad de egentligen tittar på?!
Kan det möjligen vara Ingemar Gezelius film med det förrymda bakhjulet?!
 
Ok, jag bjuder på den då - både jag och Linda Isaksson ogillar bestämt att stå på den här sidan om kameran, men då Linda fyllde 25 dagen till ära och jag fyllde 25 dagen efter, och vi tillsammans hurrades av hela församlingen, fick vi ändå ställa upp. Bilden tagen av Theres Thörnevall.
Resultatstudier av Peter Engström och Torbjörn Johansson
 
Kenneth Andersson fick ett extra-instiftat pris - nämligen sin egen innerskärm som han lämnat i skogen.
 

"Galenskaparna och Before Shave" - världens bästa Hans "Moro" Aldenskrot sköter tävlingsledningen med
bravur.
 

"Galenskaparna och behöver-int-shave" Linnea Bergström transporteras av Lars "Maybe need to shave" Schöden.
 

Även roliga dagar har ett slut, och även om känslan är att de gärna skulle få vara dubbelt så långa, så
tror jag få av oss skulle orka med det egentligen. För nog somnade man ovaggad, med ett brett leende
på läpparna! Ett stort TACK till NMS Boden med tävlingsledning, funktionärer och alla dårar som tillsammans
gjorde dagen minnesvärd! Ses nästa gång!
 
// Lev å må
 

Kinder-status på påsk-racet i Kalix!

2016-03-26
Vilken dag det här blev! Kan bäst sammanfattas som ett Kinder-ägg (på självaste påskafton). Där är det förvisso bara "tre önskningar i en" (enligt reklamen), men den här dagen var det snudd på att alla mina önskningar slog in! Tyvärr kan ju inte alla man tycker om vinna samtidigt, och givetvis fanns det nån plump i protokollet - men närmare en perfekt is-dag än det jag har upplevt idag, det tror jag är svårt att åstadkomma!
 

Dennis Bergström fick assistera NSD´s Maria Engström-Andersson att hitta ett bra "hål" till att lämna bilen.

Depån var förlagd alldeles intill långa målkurvan, men tyvärr låg solen lite taskigt till för skuggbildning i nosen på bilarna. Min kollega på NSD, Maria Engström-Andersson, är betydligt duktigare på det här med bilder än vad jag är, och ville vandra iväg direkt. Men jag har ju lite svårt att slita mig från depån, så jag blev kvar. Skulle lifta med Roberts kusin, Stig Lundströmer, som körde bärgare - problemet var bara att det inte blev nån bärgning. Till slut tog jag mig ändå till innerplan, men där träffade jag ju besiktar-gänget, och vem kan slita sig från dårar som Staffan Rönnmark, Fredrik Johansson och Janne Forslund, utan att slänga lite käft?! Det fick ju till följd att jag inte tog mig längre än innerplan innan långnabben släpptes iväg. Helt ärligt stod jag inte på ett riktigt bra fotoställe förrän andra rundan av långnabben - men vad 1000:an, jag har fotat i depån, jag har fått slänga massor av käft, och jag har haft en galet rolig dag! Jag vet ju att Eilert Gezelius tar en massa magiska bilder, så är det mästerverk ni vill se kan jag rekommendera Motor Norr-gruppen på facebook. När ni ser bilderna här på bloggen, kan ni väl tänka så här : "Ok då, men tjejen hade i alla fall skoj!".
Som parentes kan jag tillägga att när jag väl vandrat mig genom halv-djup snö, till banans bortersta kurva, då bröt en bil, precis där jag stod, så bärgar-Stig parkerade nästan vid mina fötter!
Slut-svamlat, dags för tävlingen :
 
Jag måste bara inleda med att visa er två guldklimpar som sällan syns, men om de inte finns på plats så märks det tydligt!
 

Nils-Olof Johansson, en klippa när det gäller resultatservice och datorer!
Elisabeth Eriksson, möter en alltid med ett glatt leende och ett klingande tonfall, närhelst man möter henne eller sätter sin fot inne i ett sekretariat - sedan många år flitigt arbetande för både Kalix, Morjärv och Överkalix, i synnerhet när det gäller istävlingar.

Dagens första junior-heat vanns av en ny bekantskap för mig, Andreas Bäckman, tävlande för Luleå MS. Fredrik Tiger har ett finger med i spelet som nåt slags mentor för den här grabben, och nog verkar han ju ha lyssnat på både ett och annat, inte bara när det gäller bilvalet! (BMW M3) Märkeskollegan, Julia Lundqvist, hade full fight med Madelene Axberg, än en gång, och de här tjejerna står verkligen för stor underhållning, i synnerhet då det är rena och fina tag trots att man växlar placeringar x flera! I första racet blev Eddie Lindvall-Carlsson 2:a, men det var så tight mellan honom och Julia, att inte ens Julia själv visste vilken del av pallen hon skulle stå på, vid efterföljande prisutdelning.
Andra racet var det Julia som var rappast iväg, men efter några varv fick hon vika ner sig för Andreas som var vass idag. Men ni ska inte tro att hon gav sig för att hon blev omkörd! Det blev full kubbning ända till mål! I den här klassen skulle jag vilja dela ut 2 st RM-tecken, men mitt ord väger givetvis inte tungt. Min åsikt är att det är väldigt svårt att få ett rättvist system, när man plockar poäng i olika bilklasser, men tävlar om samma medalj. Det har inte varit någon succé när vi haft så i rally DM, där grpH 2 wd och 4 wd tävlat om samma mästerskap under ett antal år, och därför är det ändrat även där så det numera är separata DM-tecken.
Sebastian Nilsson är den som kommer att tilldelas guldmedaljen, men jag utropar Madelene Axberg som inofficiell mästare tillsammans med honom - så här på min egen blogg har jag ju svårt att se att någon kan hindra mig!

Sebastian Nilsson, nybliven riksmästare bland juniorer. Hans stiliga S40 har tyvärr inget att sätta emot de 2150-bilar som övriga juniorer valt att tävla med. Det hade dock varit skoj att se Sebastian mäta sig mot juniorer i liknande bilar, för nu hamnade han lätt i skymundan, trots väldigt städad och fin körning.

Andreas Bäckman och Eddie Lindvall-Karlsson. Eddie blev 2:a i första racet, men kom inte till start i det andra. Tillförlitligheten på Kadetten har inte varit som jag misstänker att familjen Lindvall, med farbror-Göran i spetsen, önskat. Andreas Bäckman kom inte bara till start i båda racen, han var även först i mål! Kul med nya namn i de yngre leden, och extra roligt när de kör så här fint!

Med risk för att bli tjatig, men även denna tävling bjuder jag på en kavalkad av bilder på Julia Lundqvist och Madelene Axberg. De här tjejerna har verkligen charmat objektivskyddet av min Canon!
Morgondagens racing-elit?! 1 Andreas Bäckman, 2 Eddie Lindvall-Karlsson, 3 Julia Lundqvist.
Rally-dubbsklassen är lite svår att ha koll på, eftersom det i likhet med juniorerna prisbedöms efter olika bilklasser. Dock har det ju varit fler bilar här, och om jag inte är helt fel ute har det funnits deltagare från tre olika kategorier i årets serie. Men ljuspunkten med den här klassen, är att den till skillnad från övriga klasser har vuxit med tidens gång, och denna finaldags startfält var det största hittills i år! Kent "Kent-Isak" Isaksson inledde säsongen i stor stil, och så ut att gå mot ett klockrent RM-guld. Men så började det gå grus i maskineriet i både folkvagn och gubbe, och var den ena kry var inte den andra det. Idag var det växellådan som krånglade, och trots avsáknad av ett flertal växlar, slutade han trea i dagens första lopp - trodde han och hela publiken, ända till domarjuryn hade tyckt till. Det visade sig att en sammanstötning med en kollega på banan, hade bedömts så kraftig att Kent-Isak uteslöts och nollades i protokollet. Nu blev det riktigt tufft i protokollet. I synnerhet då Anders Andersson grusade sina guldambitioner via haveri nånstans i drivlinan, har gått genom mina öron att det var nåt med växellådan, men det låter jag vara osagt, blev det en ännu öppnare historia.
 
Första racet vanns av Kalix-föraren Anders Danell, som körde som ett skållat troll! Tvåa blev Henry Nilsson, som äntligen fått ordning på sin Golf. Henry hade planerat full säsong, och hade dessutom lagt ner extra mycket krut på att verkligen få fart på bilen, som fått extra många timmars kärlek efter fjolårets krasch. På Motor Nord hittade man nya friska kusar, och en nöjd Henry åkte hem. Men så fick bilen för sig att inte starta, och sen rann säsongen på, och innan Henry fått ordning på torpet var det dags för final. Den här karln började tävla 1976, det innebär att i år firar han 40 år i bilsportcirkusen! Gott folk, det om något är det värt att lyfta på hatten för! Som han körde också! Jag vill bestämt hävda att jag aldrig tidigare sett Henry köra så bra som han gjorde idag, och då förstår ni att den här andraplatsen var bara början!
 
Anders Danell tog sin första seger på is, och det var silver i håret även på hans kollegor på pallen i dagens första race, med Henry Nilsson på andraplats och Kent-Isak på tredje. Kent-Isak uteslöts senare för ojuste körning.
Kent-Isak har förevisning om hur han ansåg att situationen som ledde till hans uteslutning egentligen gått till. Det finns alltid olika sätt att uppfatta en situation, och det är sällan domare och förare är överens i frågan. Själv var jag i fel ände av banan för att kunna ha en åsikt. Svårt att tro att den här gubben är 68 år! Korrigerar mig, det är ingen "gubbe", utan en pojke som haft gott om tid att skaffa sig livserfarenhet!
 
I andra racet fortsatte Kent-Isak att kämpa på med sin allt mindre fungerande växellåda, och till slut började Folkvagnen låta allt mer plågad, och det blev till slut ett stort ras i fältet. Lars Wåhlberg, som vann andra loppet i Morjärv förra helgen, var långt ner i dagens första race. Men nu var han på åkhumör, och som han gång efter gång satsade på extremt ytterspår i långa målkurvan! Mäktigt att se, och det plockades ett antal placeringar på det viset. Men bakom honom hade den tidigare omtalade Henry Nilsson hakat på i uppåkandet, och den här dagen var han som pånyttfödd! Han bjöd upp till full fight med Wåhlberg, och det växlades placering ett antal gånger. Till slut var det som en riktig "fairy-tail", då Henry lyckas gå om en sista gång, i sista kurvan och knipa segern! Efter 40 år kom den första riktigt stora segern, och det när kroppen protesterar så till den grad att det skulle kunna klassas som en seger varje gång Henry tar sig i och ur bilen för egen maskin! Henry har ju funnits med så länge, och varit med om så mycket motgångar, att man liksom slutat oroa sig för att han ska kasta in handduken och ge upp. Men faktiskt har tanken slagit honom :
- Jag sa att om jag åker på nån stor smäll i år igen, då lägger jag av! Jag upplyste honom om att jag misstänker att inte ens han själv trodde på det uttalandet, varefter han tittade på mig med glitter i blicken och sa :
- Nä, jag vet, och Benke (Bengt-Erik) sa att det ville han ha skriftligt på! Räkna med Henry även i framtiden, det här är en fighter ända ut i fingerspetsarna! Förresten, när jag nu nämner Benke Nilsson, så tog karln till slut sitt förnuft till fånga, och gjorde comeback i sonens S40 VOC idag, efter nästan ett och ett halv decenniums frånvaro. Härliga dueller tillsammans med övriga VOC-dårar, där Göran Ahlström än en gång drog längsta strået med sin 240. När jag mötte Benke i depån efter tävlingen, var han fortfarande iklädd föraroverall, och det bara lyste om honom som hos en vilsen själ som äntligen hittat hem. Men eftersom jag tjatat på honom om en comeback, var jag ju tvungen att liksom understryka saken, ni vet så där i sann "vad-var-det-jag-sa"-anda. Svaret blev : - Så jäkla roligt! Jag fattar inte varför jag ens slutade en gång! Det är motorsport det, så jäkla kul är det faktiskt!
 
I andra racet växlades det ledare många gånger. Kent-Isak tog kommandot från start, men hans allt sämre fungerande växellåda, gjorde honom snabbt till ett rundningsmärke. Även Anders Danell tog hand om taktpinnen för en stund, men det vore väl ett mirakel om en folkvagn skulle hålla mer än en tävling i följd?! Eller vad säger ni Per-Erik Niemi och Jan Forslund?! Lars Wåhlberg skuggade hela tiden i hasorna, och var upp nån sväng i ledning - men hela tiden var det nån annan som ville ha ett ord med i spelet. Inte minst Henry Nilsson, som firade 40 år i sporten med att köra bättre än någonsin med sin Golf!
Bengt-Erik Nilsson fann sig till slut övertalad av många med mig som tjatat många år efter comeback, och lånade sonen Sebastians S40 VOC. Extra roligt att det blev ett gäng i standarbilsklassen, som räknar separata poäng i kombi-klassen, så det blev fina och roliga dueller i både främre och bakre delen av fältet. Här har Benke 50% av Bodens mysigaste brödrapar bakom sig, Göran Ahlström. Göran drog dock det längsta strået i båda tävlingarna. I första racet var Göran rent uppe på pallplats (då Kent-Isak uteslöts), sin klart motorsvagare bil till trots (i jämförelse med 2150 cc RC).
Kent-Isaks Herbie-look-a-like.

Anders Danell skuggas av Lars Wåhlberg, som åkte extrema ytterspår i målkurvan varje varv.
Göran "Kangen" Ahlström - en riktigt go gubbe, en duktig rallyrattare som dock verkar ha extra bra fallenhet för arena. Har någon FM-titel från racingspecial i bagaget, och har visat topp-form från första inhoppet på isen i år. Synd du inte kom på den här idén tidigare Göran - och uppenbarligen är du snällare med växellådorna än i skogen också!
Rally-fantomen Alexander Pettersson hade bra fart även på bana, men fick se sig slagen av "ärkerivalen" och vännen Göran Ahlström, i... om jag inte missminner mig samtliga deltävlingar man ställde upp i. Ibland går ålder före skönhet - that´s Life!
Lars Wåhlberg slutade tvåa i dagens andra race, och det gjorde honom till RM-vinnare, med tre poängs mariginal!
 
Det var inte bara ett varv vi bjöds på denna underhållning av Henry Nilsson och Lars Wåhlberg - varv efter varv hade man skiftbyte på ledarpositionen, och enligt vad jag kunde se var det rakt igenom juste takter! Hatten av!
 
För en stund var det Kalix MK´s Mikael Johansson som skuggade Henry Nilsson, men Lars Wåhlberg tog snart tillbaka andraplatsen.
Alla som känner Henry Nilsson, vet att det är en smärre bragd bara att han tar sig i och ur tävlingsbilen, och fram- och tillbaka till prispallen. Henry har varit med om två svåra olyckor på vanlig väg, där den första föranledde byte av höftleder, och den andra kraschade sönder de nya reservdelarna. Därefter har det blivit en och annan smäll på isen, men det är många som har mycket att lära av Henry, mannen som aldrig ger upp - och titta nu bara, 40 år in i karriären tar han sina största skalper hittills! Den här askunge-sagan får gärna fortsätta länge till!
Nyblivne RM-vinnaren Lars Wåhlberg var minst lika glad som segraren i tävlingen - och det är extra kul att se denna glädje när man vet vilken fight som just utspelats på banan till vänster i bild!
Tre glada prispalls-invåndare : 1 Henry Nilsson, 2 Lars Wåhlberg, 3 Micke Johansson. 

Tack för underhållningen grabbar! Grattis till RM-titeln Lars Wåhlberg, och jäklar så skoj att en gammal Volvo 142 är still going strong! Silvret gick till Anders Andersson och brons till Kent-Isak.
 
Kortnabben såg ju länge ut att bara bli ett långt segertåg för Tommy Carlström, men som vanligt måste oturen grina honom i ansiktet, och i kraft av Daniel Loggerts dubbelseger i Morjärv, var det plötsligt liv i serien igen. Tommy hade under veckan fixat motorn för andra gången den här säsongen, och jag är så stolt över den här karlns vilja och egenskap att aldrig ge upp förrän det verkligen är över! All heder även till Stefan Tedestam, som slitit hårt även han, i kraft av motorbyggare till otursmotorn. Det lustiga i kråksången är att Loggert åker med en i princip identisk motor, med samma motorbyggare bakom sig - och det har spekulerats i vad det är som gått fel för Tommy - då båda teamen är seriösa ut i fingerspetsarna. Idag kom tyvärr replik från Loggerts bil...
Inför start diskuterade jag med Tommy om hur hans plan såg ut.
- Tar jag starten så går jag för seger, för vinner jag första racet är guldet klart!
Starten gick, Tommy åkte iväg som skjuten ur en kanon, och körde som om han hade stulit bilen! Dagens bana var också en bana som passar honom som handen i handsken, för när det blir snabba banor, då är Tommy extra vass. Han bemästrar alla ban-typer, men på banor som dessa glöder han!
Bakom honom tog Loggert rygg, med full huggning bakifrån genom Johan Riström, som i likhet med Carlström verkligen blommar ut när det blir mer likt banracing. Men först fick Johan problem och började tappa lite mark, vilket visade sig bero på att servopumpen gett upp, och med de hackiga rattrörelserna som blev då, är det svårt att hålla jämna steg med förare i Loggerts caliber. Han passerades också av Mats Savilahti, som verkligen fått upp ångan i sin Ford final-dagen till ära. Loggert hängde på bra bakom Carlström, även om han inte låg i attack-läge, men så slog oturen till mot honom och även hans Honda-motor gav upphov till ett stort rökmoln som såg dyrt ut! Tack och godnatt Loggert, och grattis Tommy Carlström till SM-guld nr 3!
Jag hann aldrig fram till Team Loggert innan de tackade för sig och åkte hem, men det pratades om något om kamkedjan - nån sån har man inte på en Volvo, och i min bröstmjölk har det bara serverats B20 och B23 - så som den Volvo-fan jag är, går jag inte djupare in på den analysen. Tråkigt var det i alla fall, för Loggert är en färgklick på banan! Även om jag fortsätter att tycka att han var ännu trevligare att se när han åkte Ascona B - har förövrigt äntligen kommit på vad den bokstaven står för - B = Bäst!!!!!!! (ler)
 

"Tar jag starten går jag för seger" - det var ord och inga visor, och precis vad Tommy Carlström gjorde. Här före Daniel Loggert i full fight med Johan Riström.
 
Martin Åberg och Johannes Lundberg var oskiljaktiga som siamesiska tvillingar denna dag - kanske för att banans utformning passade dem lika bra?! Här Johannes Lelu-sponsrade bil först i bild.

Precis här går Daniel Loggerts gulddrömmar upp i rök - då kamkedjan gick av på hans Honda-motor.

Mats Savilahti, som vi vant oss att se i en ilsket grön Volvo 240 i främre delen av startfälten, fick idag upp ångan ordentligt med sin Ford, och knep dubbla andraplatser.

Snacka om att två dagar med bara en veckas mellanrum kan utfalla så olika - förra lördagen var det dubbla viktorior och sergeryra i det Loggertska teamet. Den här dagen kan jag tänka mig att det blev att dränka sorgen istället...

En nöjd vinnare, och därmed numera 3-faldig SM-vinnare på väg mot prisutdelning, Tommy Carlström, vilken arbetsseger!
Något som aldrig kan fejkas, är äkta glädje! Här är det gruppkram med brorsan och mekarna som gäller, och trots att han borde vara galen av glädje, kunde man i det här ögonblicket främst se lättnad hos vad som givetvis ändå var en överlycklig SM-vinnare! 
Johan Riström ser över maskineriet, och konstaterar att den här gången var det inte värre än en trasig servopump. 

Kortnabbens första race : 1 Tommy Carlström, 2 Mats Savilahti, 3 Johan Riström
Speakern Lasse Lundbäck intervjuar nyblivne 3-faldige mästaren, som dessutom lyckades försvara sin titel från 2015. Trots att man brukar anse att det "är nåt speciellt med första gången", så är detta den seger Tommy värderar allra högst, för den här bilen är han själv "pappa" till. Ganska anmärkningsvärt att de tre gulden bärgats med tre helt olika bilar : Ascona B, Lexus och Honda.
En av dagens många viktiga kuggar som förtjänar hjältetitel - Lasse Englunds traktorchaufför Samuel, som var en av flera duktiga plogare under dagens tävling.
Tommy Carlström var lika pigg bakom ratten även i andra racet, trots att han redan kunde titulera sig 3-faldig SM-vinnare. Ännu en seger i stor stil. Mats Savilahti såg ut att ha rikitigt roligt denna dag, och var den som närmast skuggade Carlström. Johan Riström hade fått ordning på inhyrda Peugeoten, och skuggade honom i hasorna. Men så slog den där jäkla oturen till IGEN! Mitt framför fötterna på mig, gick säsongen upp i rök. Enligt uppgift beroende på att oljepluggen släppt... Motorsport är roligt, men det kan vara ack så grymt också! Savilahti höll andraplatsen i mål, före Björn Eriksson som visade på bra form i vacker-vädret på Kalix-älven.
 

Till andra kortnabbsracet hade jag äntligen vandrat mig till en fin-fin kurva i banans bortre del. Hade jag vetat att jag skulle få så här trevligt sällskap kanske jag hade vandrat dit tidigare?! Kan tyvärr inte namnge alla, men herrarna till höger i bild torde vara tämligen välkända, åtminstone i det nordligaste distriktet; Lars Åkerström och Bengt Asserfeldt.

Andra racet vann Tommy i stor stil, och det gick nog i ren eufori och fullt segerrus!

Johannes Lundberg uppvaktades av Johan Riström...

... men snart var han tillbaka i full fight med sin 240-kollega Martin Åberg!

Johan Riström åkte vackert, så länge det varade...
... för har det gått troll i något så har det! Nu kan det dock ha varit frågan om värsta felet hittills, då det var oljepluggen som flög... Håller tummarna att det inte hunnit skada några vitala delar!

Mats Savilahti hade klart brutalast kurvtagning på den här delen av banan.
 
 
 
 
Johan Riströms sorti från comeback-säsongen 2016, blev på Stig Lundströmers stiliga Falck-bärgare. 
 

Johan Riström och Johannes Lundberg - försöken till SM-skägg lönade sig inte med guld för någon av dem denna säsong, men jag håller tummarna för att båda två ger sig på samma mission 2017!

Johan Riström förklarar något för pappa Folke och bilägaren Ingemar Bjöörn. Helt inne i bilens värld, svarade han "nej" på frågan om den lilla knatten i bild är hans son - men han korrigerade sig snabbt och sa att så var det ju visst! Finns det kanske hopp om familjen Riströms race-framtid ännu ett antal år?!
 
SBF sätter den slutliga SM-poängen, så som ni säkert förstår är det preliminära resultat jag kommer med.Dock är jag rätt säker på att även den slutgiltiga tabellen kommer att utropa Daniel Loggert som silvermedaljör, trots att han givetvis inte kom till start i andra racet, och jag bronspengen gick till Johannes Lundberg. Återstår att se vad som är fakta, när de finska deltagarna som inte kan ta SM-poäng blir utlyfta ur tabellen, men jag tror mina höftskott kommer att stå sig rätt bra.
 
Långnabb, långnabb, långnabb! Idag var det kul på riktigt, i synnerhet första racet! Benny Larsson hade fått ordning på Porschen, och for som en kanonkula av startplattan, snäppet efter Fredrik Tiger som deltog utom tävlan med sin fyrhjulsdrivna Ford Supercar. Några varv var det också full kubbning, men sen började Benny av någon anledning tappa mark och åkte rutschkana allt längre ner i fältet. Jag trodde det var fel på bilen, men det visade sig att Benny ramlat under veckan och slagit huvudet i isen, varefter han fortfarande hade ont i framförallt nacken. Porschen har som bekant inte den största cupén, och tränger man dessutom dit en störtbåge blir det inte alls gott om plats. De enorma krafter man utsätts för i långnabben, gjorde att Benny slog huvudet i bågen gång efter annan, och till slut kände han att han inte orkade mer. Nu har han lovat mig att uppsöka läkare under veckan, och jag hoppas verkligen han gör så också! Till pappa hade han dessutom berättat att han inte vågar riskera något, för han anser sig ha minst 10 år kvar i maskin-branschen - om inte jag är alldeles fel underrättad har Benny uppnått den ålder normala människor klassar som pensionsåldern (66 år), men vem har sagt att bilsportutövare är normala?! Det är väl en himla tur att vi inte är det!
Om någon trodde att Niklas Mörtsells framfart i Morjärv var en engångsföreteelse, att det var den lite knixigare bantypen som passade hans körstil, så var det bara att revidera den teorin omedelbums! Han åkte lika vackert i första racet i Kalix, och blev tvåa bakom Tiger, men i praktiken var det alltså andra segern denna debutsäsong i långnabb! Placeringen bakom honom tog regerande mästaren Niklas Sandström, som i elfte timmen äntligen hittat rätt med allt mickel i sin BMW. Håkan Johansson såg inte alls ut att trivas, trots att bantypen borde passa både hans körstil och hans PV. Men trots den blygsamma placeringen, fick jag ändå äran att inkassera en kram från en numera 18-faldig SM-vinnare! Det bästa är att Håkan lovat mig att verkligen ge Stig Blomqvist en match om att vara mesta mästaren i SM-sammanhang.
- Det var mitt mål redan innan jag slutade, klart som fan att det är mitt mål även nu!, meddelade en glad mästare.
Jag kan inte låta bli att skicka en passus till hans son, Kristoffer Johansson, som valde skotern före PV´n denna påskafton : - Jag hoppas du hade lika kul som oss Kristoffer, men jag tvivlar! Men du är välkommen åter i depån nästa år, för du saknades!!!
 
 
Ordning på torpet, då Mats Öberg och Daniel Nyman fanns med på isen. 

Om nån i sina vildaste fantasier hade trott att Benny Larsson och hans Porsche bara fanns på plats för att finåka - då hade man alldeles fel! Som han kastade in Porschen i kurvorna, och hur han utmanade Tiger medan hälsan medgav det. Benny lovade inget, men jag hoppas verkligen vi får se både honom och Porschen i startfältet 2017!

Lika läcker som det fina vårvädret, är denna galet snygga Porsche! Lika häftigt att en numera 66-årig is-kung hittat tillbaka till sitt rätta element!

Niklas Sandström och Håkan Johansson hade fin fight, där Niklas gick vinnande ur duellen.
 

Kjell Persson i sin vackra springare. Bilens gamla ägare, Tomas Wirén fanns också på plats på isen, dagen till ära. Tyvärr utan min vetskap, så några bilder kan jag tyvärr inte bjuda på den gamla is-fantomen!
 

Mikael Lundström, bror till oturs-gubben Niklas Lundström - måste erkänna att depån var lite tom utan Niklas närvaro - får verkligen hoppas att båda bröderna kommer till start även 2017!

Niklas Mörtsell i Johannes Lundbergs "sommar-bil", tillika Fredrik Schefströms gamla pärla.

En katt bland hermelinerna - Fredrik Tiger tog chansen att lufta sin Supercar Ford, givetvis utom tävlan då den både är fyrhjulsdriven och för hormonstinn. Positivt i kråksången var att bilen faktiskt tog sig i mål två race i rad -vågar man hoppas att det trasiga felet har blivit ett helt fel?! För fel är det ju alltid om det är en Ford! Eller hur Örjan Larsson, Stig Hellberg och Mats Löfgren?!

Den enda bilen i depån, som rent skönhetsmässigt kan matcha Benny Larssons Porsche - Håkans PV måste vara Sveriges snyggaste PV!
Niklas Sandström passerade mållinjen, och sen var det bara att springa för ett meteorregn som drog in...

... dock visade sig meteor-bitarna förmodligen vara nabbar eller gummi, för kvar på isen låg en slitbana...

... och en kort bit bort stod en BMW som var ovanligt låg på vänster fram.

En segertrio som i SM-sammanhang är en duo - då Fredrik Tiger endast deltar i tävlingarna, men inte kan ta några SM-poäng : 1 Fredrik Tiger, 2 Niklas Mörtsell, 3 Niklas Sandström

Niklas Mörtsell tycker inte om när jag jagar honom med min Canon, men uppenbarligen börjar han vänja sig, för nu bjuder han t o m på solskens-leenden!

Kjell Persson borde börja vara mannen med flest säsonger i isracing, och framförallt flest sammanhängande. Jag har för mig att vi fick sakna honom någon säsong, men av de som idag är aktiva kan jag nästan satsa ponnysvansen på att han är den mest uthålliga!
 

Tänk vad man kan hitta i en depå! Pappa frågade om jag kände igen gubben som står till vänster om honom i bild. Hmmm... Nä, det kunde jag ju inte på rak arm säga. Kanske är jag förlåten, för det var 32 år sedan han senast körde - Men visst är det fler än jag som minns vår finländske vän Fjalar Björklund?!
På tal om vad man kan hitta i en depå - där stod helt plötsligt foto-kungarna Lennar "Lelle" Hansson och Eilert "Gezze" Gezelius, och då kan man ju inte göra annat än att rulla ut röda mattan!
Bakgrunden är egentligen att Lelle skrev på sin facebook att han och Gezze förväntade sig röda mattan i Kalix, givetvis med Lelle-glimt i ögat. Men mig ska man ju inte ge lillfingret... Tyvärr hittade jag ingen matta, så det fick funka med en filt. Sen kom jag ju ihåg att Gezze är färgblind, så förmodligen hade inte ens färgen nån betydelse. Det fantastiska var i alla fall att båda blev tyst! Hade jag vetat att det var så lätt att få dessa herrar att tappa fattningen, skulle jag ha tagit med mig den "röda mattan" för länge sen! Frågan är nu bara vad jag måste hitta på till nästa gång, när Nikon v/s Canon-kriget fortsätter?! Dock måste jag ju tillägga att i det kriget slåss jag och Gezze på samma sida! (ler)
 
 
Det var inte "färdig-hittat" i depån än, för där stod helt plötsligt två rallysnubbar från 80-talet, nämligen Saab-åkande Börje Wikström (vä) och numera cykel-åkande fd Volvo-föraren Kurt Stenberg. Kurt som inte var på tak under sina första 29 tävlingar - men som sedan rullade den 30:e och några till av bara farten!
 
 

Gamla race-gubbar dras till varandra - här har pappsen och Fjalar fått sällskap av Roger Sundström.

Maria Engström-Andersson intervjuar Tommy Carlström.

Otursmotorn som till slut gav med sig och höll hela finaltävlingsdagen!
Kortnabbens guld-gäng!
 
En hel hög med guld, närmare bestämt 21 SM-guld på samma bild! Tommy Carlström har 3, och Håkan Johansson har 18. - Jäklar vad länge jag måste hålla på för att komma ikapp dig", var Tommy Carlströms kommentar när jag sammanförde honom och Håkan för fotografering.

Håkan Johansson rattar inte bara läcker bil, spana in hjälmen!
När sonen Kristoffer och svärsönerna avvek för skoterkörning och påskfirande, ryckte Micke (under vingen) och Magnus Sandberg in som mekar till Håkan Johansson. Funkade tydligen helt ok, för visst blev det ett 18:e SM-guld!

Kjell Persson kollade så trycket i däcken var ok inför säsongens sista race...
... medan Benny Larsson bytte till standardhjul och kastade in handduken.
 
Race nr 2 var helt plötsligt Håkan med i matchen igen, och hade full uppvaktning av Tiger under några varv. Sedan var helt plötligt Niklas Sandström också med i duellen, och Fredrik fick snart se sig passerad av sin mek. Undrar hur det sved i hjärtat för honom att se en BMW passera honom, där han satt i en sur gammal Ford?! Fredrik + BMW = Sant! That´s it! Jag tillhör de som inte gett upp hoppet om att en gång få se honom i sitt rätta element igen, dvs bakhjulsdrivet och i en äkta hederlig supernationell klass!
Fredrik hamnade nu mellan Niklas och Håkan, så någon större duell blev det inte längre frågan om. Niklas Mörtsell sa till mig innan racet att "bronset var klart", varefter jag ställde motfrågan om silvret därmed var kört. Det var det inte, så jag läxade upp honom, givetvis med glimten i ögat, och sa att han inte hade nån medalj alls förrän sista loppet var kört. Kanske tyckte fru Fortuna att han kunde nöja sig med bronset, för nu gick ett styrstag sönder, och Niklas kunde inte bjuda Kjell Persson på någon match om silvret. Själv är jag ju nöjd oavsett, för både Kjell och Niklas är stora favoriter!
 

Full fight i långnabbens andra race, och Niklas Mörtsell var långt framme med hopp om att kunna utmana Kjell Persson om silvret.

Håkan Johansson utmanade ett tag Fredrik Tiger rejält...

... men fick sedan fullt upp med Niklas Sandström och tvingades släppa honom förbi sig.

Lasse Englund varvar strålande körning med otäcka kast. Det finns en hel del kvar att lära med Porschen, vilken rattas för första säsongen på is.

Kjell Persson fick krångel med bilen, och trodde först han skulle få ge upp kampen om silvret. Men så fick även Niklas Mörtsell krångel, och då lommade Kjell på så fort han bara vågade utan att riskera maskineriet, och lyckades bärga silvret. I fjol gick hela pallen med medaljer till Norrbotten, eller närmare bestämt Kalix. I år gick både silver och guld till Västerbotten och Umeå!

Titta till vänster om Niklas vänstra framhjul, så förstår ni att han inte hade mycket att sätta emot Kjell Persson i kampen om silvret! Ett styrstag gick av, och det var en bedrift bara att han tog bilen i mål.
 
 
 

Fredrik Tiger på mekaniker-jakt?! Åtminstone är det hans sommar-mekaniker Niklas Sandström han bara får se bakpartiet på!
 
Bronsmannen Niklas Mörtsell och mannen som både har silver i håret och som färg på medaljen, Kjell Persson, utvärderar säsongen - det verkar som om de trivts rätt bra...

Mannen till höger i bild, Olle Johansson, är mannen som är skyldig oss mycket pengar! Det var nämligen han som fick min pappa H att börja med rally. Fast vänder man på det och får en mot-faktura för allt nöje vi upplevt omvandlat till pengar - då är vi skyldig honom det många gånger om! Storyn om det får ni så småningom i bokform, så jag låter det räcka med den presentationen här!
Bengt-Erik och Sebastian Nilsson - idag tror jag nästan Benke var den mentalt "yngsta" grabben i familjen! Få gånger man har så roligt som när man får leka som ett barn, men  med bilar i full-format - kolla Benkes blick så ser ni att han insett vad han gått miste om under alltför många år!
NSD´s Maria Engström-Andersson på knä framför SM-bronsmedaljören Niklas Mörtsell - kolla minerna på kollegorna i bakgrunden!
Jens och Jenny Lundqvist får avsluta den här säsongen, när de lämnar is-arenorna för den här säsongen. Vi säger inte "hej då", utan "på återseende"!

Efter tävlingen fick vi besök av Harry Johansson och hans mekar-gäng, för undersökning om vår Ascona-kaross kunde vara lämplig. Så var det nog inte, men det visar på gott hopp om att Harry snart är tillbaka på banorna! Han låter också hälsa att smärtan börjar ge med sig, och han var lika go och glad som alltid!
 
Nu är jag så slut i kontoret, så jag har säkert glömt flera saker och tjorvat till ytterligare några. Men det här var min upplevelse av dagen, i stora drag. Nu blir det ett långt uppehåll till nästa race-äventyr, tror jag i alla fall!
 
Lev å må!
 
Får tillägga att texten var klar samma dag som tävlingen, bara bilder och bildtexter som tagit lite mer tid på sig... //Jenny
 
 

Isracing Morjärv

2016-03-19
Idag var det äntligen dags att damma av de gamla is-takterna även på mig. Hade ju tänkt mig till Överkalix i slutet av februari, men styva -20 fick mig att inse att jag är en liten vekling, så jag skickade gubbarna och stannade hemma själv med mamma och hundgänget.
Idag var det bästa tänkbara förhållanden - men det visade sig att det var nog bara för mig, övriga fotografer och publik. Solen stod hög och värmde gott, så trots stundom snålblåst var man inte i närheten av att frysa. Men ta mig 1000:an om det inte var snörök i alla fall! Enligt rapport från Thord Thingvall fick jag då höra att det varit -15 på morgonen i Töre, och avståndet Töre-Morjärv är inte långt fågelvägen, så antagligen var det samma lika i Morjärv. Det blev aldrig plus-grader på dagen heller, även om solen ville lura en att tro det - så isen var riktigt besvärlig för de tävlande. Den var porös som en knäckemacka - smulades sönder lika lätt i alla fall, och gav förarna problem att hitta fäste. Det syntes i synnerhet i långnabben, där det var en hel del oväntade och otäcka kast.
Daniel Nilsson var mannen i fokus den här dagen. Tänk vilken makt man har som starter - där har man
verkligen uppmärksamheten från hela Sverige-eliten för ett ögonblick!
 
När man nu äntligen kommit sig på plats på isen, så var ju stället överbefolkat av idel ädel racing- och rally-adel, och huuur mycket trevligt folk som helst. Innan man ens hunnit fatta att man var på tävling, hade juniorerna kört klart och kombiklassen med både rally-och rallycrossbilar var nästan klara, innan jag och Robert hunnit grabba våra kameror. Eddie Lindvall-Carlsson vann i alla fall juniorernas första race, före Madelene Axberg och Julia Lundqvist. I kombi-klassen vann Mikael Nordvall med sin läckert blank-svarta BMW, före Anders Andersson som precis lyckades hålla undan för rattvirtuosen Johan Sandow. Som grabben framför denna gamla Golf - helt magiskt! Ändå hann jag bara se några varv, och var verkligen upplagd för att få se mer. Tyvärr blev det inte så, men jag återkommer till det.
 

Mikael Nordvall tog en fin-fin seger i första racet, med sin snygga BMW.

Lagom till det var dags för klassen med stort K, dvs 2400 cc rallycrossbilar, var vi utplacerade på lämpliga positioner. Loggert gjorde en fantomstart och var snabbast in i första kurvan, före klart SM-ledande Tommy Carlström. Men i snöröken bakom honom hade Kimmo Anttila gått omkull, och heatet rödflaggades. Ingen fara med Anttila, om än en lite stukad bil gjorde att han inte kom till start fler gånger denna dag. I omstarten var det samma visa, Loggert till spets före Carlström, och det var bäddat för ett gäng spännande varv. Jag stod precis och skulle visa NSD´s fenomenala skribent, Maria Engström-Andersson, vilken skillnad Loggert och Carlström hade i kurvtagningen precis där vi stod - där Loggert åkte rallycross-spår och Carlström racing-spår (båda gick dock ungefär lika fort idag), men av den förevisningen blev intet, för plötsligt var Hondan försvunnen. Rapporten vi fick om ett stort rökmoln, var lika illa som den lät - nåt hade än en gång hänt under huven! Loggert vann nu i stor stil, över Johannes Lundberg och Martin Åberg. Johannes körde som jag aldrig sett honom göra tidigare i den fina 240´n han inhandlat från Lyckseles Fredrik Johansson, ingen tok-satsning, utan klockrena och fina spår hela tiden!

Så här fin var Johan Riströms inhyrda Peugeot, efter x antal timmar hemma i garaget, efter rullningen i premiär-racet i Överkalix. Tyvärr blev det inte ett fullt race denna gång heller, för nu var det enligt uppgift bakaxeln som gav upp. Att den är så fin och fri från snörök här, är att man körde ett master-varv för att kolla banan, då ett hål slagits upp precis där vi stod och fotade.
Kimmo Anttila hamnade inte riktigt där han hade planerat, och trots att rullningen i sig inte var någon av de värre man sett, så fick den gode finländaren känna på hur hårda vallarna hunnit bli i år, och bilen blev lite stygg.
 

Daniel Loggert skippade förra helgens event i Robertsfors, och drog på skotersemester med sina jobbarkompisar, i visshet om att han inte skulle ha en chans mot årets suverän, Tommy Carlström. Men ärrade is-åkare vet att inget är över förrän tjocka damen sjunger. Morjärv blev Loggerts helg, med suveräna starter och som vanligt strålande körning. Tommy Carlström bjöd upp på fin fight, men redan på tredje varvet var det roliga slut, och ett stort blått rökmoln talade klarspråk.
 

Johan Riström bjöd Johannes Lundberg på full uppvaktning, till det blev haveri även för honom.
Martin Åberg  
 

I långnabben skulle vi få se Benny Larsson göra comeback, i en läckert orange Porsche. Jag sa på förhand att : - "Håkan Johansson i SM-ledning, före Kjell Persson, och Benny Larsson gör comeback, det kunde lika gärna ha varit en dag på 1990-talet!" Tyvärr blev det dock intet av Bennys comeback, då något hände med Porschens elektronik, så den ville inte vara med. Men Benny lovade att åka hem och fixa bilen, och göra allt för att komma till Kalix nästa helg. Med tanke på att det är ett bra tag sedan han körde senast, var jag väl inte alldeles övertygad om att Benny skulle känna igen mig. Men när jag frågade om han minns vad jag tvingade honom att skriva i min autografbok ca 1982 eller 1983, tittade han på mig och skrattade : - Jo, och jag är generad än!
Det var nämligen så att man kallat honom för "Iskungen Benny Larsson" på Sportspegeln, så det skulle jag absolut ha skrivet i min bok! Uppenbart visste jag vad jag ville redan då, och jag hade ju inte fel, Benny är en av våra stora iskungar!
 

Redan när vi anlände till Morjärv, var den här skönheten på väg tillbaka in i sitt fina släp. Något fel som var trasigt, tror det pratades om nåt elektroniskt, men sånt är jag för trög för att förstå mig på, så jag  lyssnade i ärlighetens namn inte så noga. Det jag fick klart för mig var att Benny Larsson inte skulle komma till start, det var tillräcklig information för mig. Tråkigt som bara den, men Benny lovade att åka hem och göra vad han kunde för att få fart på farkosten med sikte på ett nytt försök vid finalen i Kalix 26/3!

Depån är full av härliga profiler. Det snackas om macho män, men låt er inte luras av vare sig hel-skägg eller brutala körstilar - det är i racingdepåerna man hittar de mest genuina personligheterna! Till vänster ser ni Johannes "Tjompe" Lundberg, som utan att tveka ställer upp och lånar ut sin bil till mannen till höger, Niklas Mörtsell, som rullade så illa vid premiären i Överkalix, så buren knäcktes. Någon tid att åka ner till "långt-borti-södern" för att fixa den under brinnande säsong, fanns så klart inte. En stoooor nackdel när man har certifierad bur! Istället tog han sin egen motor och låda och placerade dem i Johannes bil - med utmärkt resultat dessutom! Niklas har ingen lång is-karriär i bagaget, men har bland annat ett SM-brons i kortnabb i alla fall. Det här är debut-säsongen i långnabb, vilken han inledde med seger vid första deltävlingen i Överkalix! Det här mina vänner, hoppas jag blir en lika uthållig isdeltagare som Kjell Persson - för han är en fröjd för ögat!

Profiler på olika sätt - den ena för sina framgångar, den andra för sina icke-framgångar. Benny Larsson till vänster, världens bästa pappa Henry Hapasari till höger - ni får själv lista ut vem som tillhör vilken beskrivning!

Fredrik Tiger får mest skruva i år. Varken hans egen eller Niklas Sandströms bil har någon topp-säsong, snarast i så fall det motsatta. Niklas har drabbats av det mesta i år, men kan ju trots allt se tillbaka på två raka guldmedaljer, om han nån gång känner lusten tryta!

Håkan Johanssons PV ville inte vara med i Överkalix, och visst hann negativa tankar slå mig att det inte skulle bli så skoj i år heller, att tekniken skulle vara emot Håkan även i år. Men så fick man rapporter från Åsele och Robertsfors, om idel segrar, och genast blev det mycket trevligare igen. Håkan gick till spets innan utgången av långa första kurvan, och sen körde han som en dröm. Jag tänkte för mig själv, att nu måste jag skriva att "Håkan kör så fort, så för att få några häftiga bilder på honom, måste man invänta varvningar!". Det var dagens sanning också, till det började försvinna luft från ett däck, och till råge på det en "nästan-snurrning" i målkurvan, så var Håkan plötsligt tvåa, något vi som stod "längst borti bakom" hade noll koll på. I fältet bakom honom hade det hänt en hel del. Niklas Mörtsell inledde i Överkalix med seger, och därefter blev det rullning och knäckt bur. Men Johannes Lundberg var snäll och lånade ut sin S40, där Niklas satt i sin egen motor och växellåda. Niklas går från klarhet till klarhet, och har utvecklats från att vara en vilde som är vansinnigt kul att se, till en organiserad tok som utför stordåd bakom ratten - och är fortfarande lika rolig att se! Han låg nere på fjärde-femteplats nånting från början, men åt sig snabbt upp till tredjeplatsen bakom Lasse Englund i sin Porsche. Det tog några varv, men så lurade han Lasse, precis där vi stod och gick upp på andra, och sedan åt han sakta ikapp avståndet till Håkan, och högg som en kobra när Håkan fick problem! Trea slutade Kjell Persson, trots att han inte alls såg ut att trivas i modden.
 
Håkan Johansson - en av svensk bilsports allra största! Läste nåt knorr nånstans, där man ansåg att det inte kunde vara något problem att vinna med så mycket effekt som Håkan har i PV´n. Egentligen ska man inte ens bemöta sån skit - för hur svår kan ekvationen vara : - Det är betydligt lättare att köra vagn med en häst än att tygla ett flerspann! Dessutom åkte Håkan vanlig sugmotor till 1996. 1991 hade han sin magiska säsong, då allt han rörde vid blev till guld - eller vad sägs om 4 SM-guld samma säsong - i fyra olika grenar?! (Rallycross, Backe, 30-dubbars & Långnabb). 17 SM-guld talar sitt eget språk, och än är det ingen gubbkörning i PV´n. Det 18:e guldet finns inom räckhåll i år, och för egen del hoppas jag att självaste Stig Blomqvist får börja känna sig hotad om rekordet!
 

Lasse Englund fick nog börja fundera om någon klistrat ett foto på en gul S40 i hans backspegel - för den här dagen hade han fullt upp med Niklas Mörtsell, och fick se sig besegrad i båda deltävlingarna.
 
 
Kjell Persson hade det jobbigt med underlaget, men plockade viktiga poäng för sammandraget, och ligger fortfarande på silverplats bakom Håkan Johansson inför finalen i Kalix.
 
Trots att det inte var någon kyla att tala om, så var det ändå en besvärande snörök - här ser man hur isen slits upp och blir till kristaller - och en skum snörök som ändå ställde till det för förarna. Vi som stod bredvid såg helt ok däremot. Men det var inte lätt att få bilder på de som låg i hasorna på en annan bil.
Thord Thingvall har äntligen hittat tillbaka till sitt rätta element, om än i ny kostym, då han vackra 240 fick pensioneras efter kraschen tillsammans med Niklas Lundström för några år sedan. Det här är Ulf Blomsters gamla rallycrossare, som nu lever ett gott liv hos familjen Thingvall, som är kända för att ta hand om sina bilar med fingertoppskänsla!
 
 
Micke Lundström - inte helt lätt att hålla isär honom och brorsan Niklas - men schack-rutorna är Mickes signum, tyvärr får man väl säga att haverierna och oturen är Niklas signum... Men nån gång måste det vända även för honom! 
 
Thord gillade inte heller den besvärliga isen, men det syntes mindre på hans körning än på många andras. Så fort sikten blev bättre, åkte han läckra ytterspår och var svårstoppad!
 
Manninen och Salomonsson
Ser ut som om här föreligger full fight, men i själva verket har Håkan Johansson precis varvat finske kollegan Manninen.
 

Lasse Englund fick till slut punktering, och ska här precis passeras av Niklas "Lill-Stöcke" Lundström, men som vanligt var lycko-fen på semester, och istället parkerade Niklas hos oss fotografer med ett haveri av modell större.
 
Kjell Persson och Thord Thingvall, två av isens levande legender och stora giganter!

Olycksgrabben Niklas Lundström har en never-ending-story, vad det verkar. Det får liksom aldrig gå ordentligt bra för slitvargen från Umeå. Dessutom drabbas han ju av sånt som bara inte händer. Idag var inget undantag. Det tog en stund innan jag såg vad som låg på isen när han passerade, och parkerade bara en liten bit ifrån oss. Dock kom en omisskännlig doft av "kattpiss" (hypoidolja) och gav oss ledtrådar - men vem hade kunnat tro att han tappat halva bakaxeln?! Där låg en del av klumpen, med pinjongen kvar!
- Jag som köpt grejor som ska hålla, men uppenbarligen gör de ju inte det, berättade Niklas som ändå glatt poserade med sitt haveri inför oss hemska fotografer som kastade oss över honom som gamar. Jag tycker om Niklas, det är en frisk fläkt, och hur jäkligt det än är, hur illa det än gått, så står han ändå där med glimten i ögat och ett leende på läpparna!


En omisskännlig doft av "kattpiss", ackompanjerad av den röda randen, fick en att misstänka transmissionsproblem direkt - däremot var det svårt att lista ut vad det var som låg på backen en bit bort. Tillhör ju inte direkt vanligheterna att delar av bakaxeln ligger kvar på banan.

Per-Erik "Perra" Sandgren assisterade Niklas Lundström med städning av banan.
Smärta i den blicken, men ändå ett leende bakom balaklavan - det är en mindre förmögenhet Niklas Lundström håller i sina händer - eller mer korrekt - en före detta mindre förmögenhet - numera helt värdelös...

Lika go och gla som alltid, men med ett inslag av smärta i blicken - Niklas Lundström - jag är så glad att du föddes till en sån tjurskalle så du har stått pall för alla motgångar. Ge aldrig upp! Det är här du hör hemma!

Lite rolig kuriosa var samtalet jag och några till hade innan start, och en fundering om att det skulle handla om "macho män" som håller på med motorsport. Nu beror det i och för sig på vad man lägger under det begreppet, men ju mer jag funderar på det, så är det förvisso i motorsporten man hittar "de riktiga männen" (enligt mitt eget fastspikade klassificeringssystem), men de må kan hända vara "macho" bakom ratten och i sina körstilar, men inte i övrigt! Flertalet av alla dessa härliga profiler, som gömmer sig under hjälmarna, är ena riktiga mys-proppar med hjärtat på alldeles rätt ställe. Många är riktigt blödiga, och väldigt fina människor. Det lustiga är att det dessutom ofta är så att ju duktigare de är, desto mer ödmjuka är de! Ett härligt folkslag helt enkelt, totalt olikt det mesta som kunnat jämföras med!

Tillbaka till tävlingen. Under pausen hade Robert fått uppdraget att skjutsa en gammal rally-ikon från Boden, Lars "Fritte" Fredin, med vår rally Amazon. Så jag traskade tillbaka till depån, och deltog i buseriet kring detta.
Tre goa gubbar, tre stora favoriter, alla bäst på något; Pappa-Henry, Eilert Gezelius och Lars "Fritte" Fredin. Pappa är världens bästa pappa, Gezze är en tangentsbordsvirtuos som matar fram magiska bilder och det är få som kunnat framföra en Volvo som Fritte gjorde på det goda 1980-talet.

Ni anar inte vilken procedur det var när silverrävarna skulle assistera varandra med dagens moderna säkerhetsutrustning, trots att bilen är historisk. Några sexpunktsbälten och fönsternät fann det definitivt inte när de här herrarna var som mest aktiva med både det ena och det andra.
 
När jag precis skulle ta mig till resultattavlan, för att försöka hinna bjuda tillbaka en aning i alla fall, till alla de som servat mig med resultat när jag varit på hemmaplan, var juniorerna på väg ut. Det blev alltså tvärnit och handbromsvändning på hela halv-tanten, och precis uppkommen på vallen får jag se Julia Lundqvist få till en riktig startpärla! Juniorerna må ha varit få till antalet, fyra stycken närmare bestämt, men jäklar så spännande final! Jag var helt färdig i halvtid, och började vänta på målflaggen, som jag till slut var övertygad att man hade glömt bort. Men inte det! Precis i kurvan jag fotade, hade Julia lite problem att få ett riktigt bra spår, medan Madelene Axberg satt det som smäcken. Varv efter varv satte hon in stöten där, medan Julia svarade och man gick jämsides långa partier. Ett varv måste man ha krokat ihop eller åtminstone gjort nåt som bäddade för att Eddie Carlsson-Lindvall fick en lucka, och gick upp i ledning från tredjeplats. Men så började hans bil gå orent, och han tvingades bryta. Fighten mellan Julia och Madelene fortsatte ända till näst sista varvet, då Madelene satt in en stöt som ledde till ett jätte-kast, så Julia fick en lucka och fick köra sista varvet med någorlunda lugn, i alla fall jämfört med de 6 första varven. Måste säga att dessa juniorer är fantastiska - jag såg aldrig någon plåtkontakt under alla dessa varv, trots att man hade sån fight. Sen måste jag berömma dessa tjejer - för oavsett vad många som har samma reservdelar som jag i underbyxorna säger, så är det inte alls vanligt att tjejer är lika duktiga som killarna när det gäller bilkörning - men det här är två tjejer som bekräftar att det finns undantag. Med tanke på att Julia bara är 16, och Madelene är 23, så har de dessutom åren på sin sida och kan hinna utvecklas mycket än! Skitkul, är ordet som bäst sammanfattar dagens juniorrace! Sebastian Nilsson blev trea, dock rätt distanserad som sig bör, med tanke på att han kämpar med en VOC-S40 mot övrigas 2150 cc rallycrossbilar. Tanken är rätt att ha alla juniorer i samma klass, men jag kan inte säga att jag tycker det känns rätt på vilket sätt man prisbedöms - för i och med att Sebastian är ensam, får han ju full poäng så fort han går i mål, medan övriga måste slåss om saken. Så i praktiken är RM-guldet redan i hamn för Sebastian, som bara måste komma i mål i Kalix. Ingen skugga över Sebastian, som åker fantastiskt bra, men i år känns det som om det verkligen hade varit läge för första tjejen i topp i en mästerskapsklass på isen. I den bästa av världar hade man delat ut 2 guldmedaljer i år!

Tjejerna som stod för dagens fight, och underhållning på högsta nivå i åtta varv; Madelene Axberg till vänster, och Julia Lundqvist till höger. Suveräna på att vrida ratt, och jätte-trevliga vid sidan av - det här är två tjejer jag verkligen unnar framgång på alla plan!

Herrarna må ha bjudit på fina omkörningar och andra läckerbitar här och där, men jag undrar hur många som hade orkat med den fight vi fick se junior-tjejerna Madelene Axberg och Julia Lundqvist hålla ut med under åtta hela varv?! Själv var jag säker på att det var målgång flera varv tidigare, för jag blev alldeles slut bara av att se dem genom kameragluggen!

Eddie Lindvall-Carlsson blandade sig också i leken, och var uppe i ledning ett tag, men tvingades bryta med en bil som inte lät kry.

Slutet av sjunde varvet kan jag tänka mig att det var två trötta tjejer, och här avgörs det hela till slut, då Madelene fick ett kast av modell större - bara att hon redde ut det här måste ha varit en liten seger i sig!

GRATTIS Julika Lundqvist - jag sa ju att jag känner på mig att fösta segern kommer i år. Tack för att du väntade så jag fick vara med och dela den, och tack för underhållningen tjejer - you made my day!
Dags för kombiklassen igen, och nu var jag uppställd på plogvallen, redo för att ta lite bilder och verkligen redo för att få se Johan Sandows uppkörningar. I vanlig framkrafs-ordning var han i det närmaste sist från plattan, och sedan försvann man in i snöröksdimman för mig. Sen tog det ett tag innan man såg några bilar, och snabbt kunde jag konstatera att någon röd Golf fanns det inte med i den körande ensemblen. Tyvärr skymtade jag något blått och något rött som stod kvar i första kurvan - givetvis såg jag rätt, det var Harry Johansson och Johan Sandow - tävlingens äldsta (tror Harry är 73 år) och tävlingens yngsta (tror Johan är yngst med sina 23 år) stod kvar efter en hejdundrande smäll! Ingen vet riktigt hur det gick till, men det var flera bilar inblandade. Till slut hamnade i alla fall Harry på tvären framför där Sandow satsar på yttern, i tron om att där är tomt i snöröken. Tyvärr säger rapporten att Harry bröt nyckelbenet i kraschen, medan Johan klarade sig undan med stukade kronjuveler. Asconan såg inte vacker ut, men i jämförelse med Golfen såg den ut att ha klarat sig bra - men när man börjar kolla på djupet kan ju läget vara annorlunda. Sen måste jag erkänna att jag såg inte omstarten av denna klass - var mest inne i att hitta Johan och kolla att han var ok. Men det blev Lars Wåhlberg som knep segern, före Anders Andersson och Mikael Nordvall.

Harry Johanssons Ascona B fick sig en ordentlig kyss. Såg inte allra värst ut vid en snabb kik, men jag misstänker att det kan vara krokigt både här och där.

Värre såg det ut med Johan Sandows Golf, som såg ut som en Bulldog i nosen.
 

Johan själv var vid gott mod efter kraschen, men konstaterade att det kunde dröja innan han kommer till start igen i rally-sammanhang. En uppmaning till alla som har möjlighet - det här är en kille som kan gå hur långt som helst! Förarbegåvning har han gott om, men tid och pengar är det sämre med. Skippa några öl och swisha en slant till Johan : 0703361076 - tillsammans kan till och med många av oss fattiga vara rika!
 
I kortnabben var det planerat att Tommy Carlström skulle låna Harry Johanssons Ascona B, men de planerna spolierades givetvis efter kraschen, och Tommy fick stå bredvid och se Daniel Loggert inkassera ännu en fullpoängare. Pallen blev en repris från första omgången, med Johannes Lundberg och Martin Åberg jämte Loggert på pallen.
Johan Riström hade fixat den hyrda Peugeoten, efter rullningen i Överkalix, men tyvärr blev det inte så mycket körning nu heller. Enligt uppgift var det bakaxeln som gav upp den här gången. Ibland går det troll i saker och ting, så är det bara.
 
 
Långnabb igen, och snabbast av plattan var Lasse Englund, men innan man var framme i andra kurvan, hade Håkan Johansson passerat hela gänget på yttern, precis som han brukade göra i fornstora dar! Det besvärliga föret bekymrade Håkan, som på förhand berättat att han lagt om hela sin strategi för körningen till detta andra race. Trots det fick han några oroväckande kast, men körde sedan som på räls. Lasse Englund hängde bra med, men som en repris av första racet kom Niklas Mörtsell ångandes upp i fältet. Första läckerbiten var när han kom på två hjul ut på start och målrakan, och innan man hunnit svälja tillbaka hjärtat på rätt plats, hade han ändå fått med sig så hög fart, att han passerade självaste Kjell Persson på yttern av första kurvan! Nu var jakten på Lasse Englund igång igen, och det tog inte länge innan Lasse hade hela backspegeln full av en gul S40, och då Lasse fick ett lurvigt kast, gick Niklas om och började snabbt ta in även på Håkan! Det utvecklades till en rysare, i samband med en varvning, då Håkan blev mer hindrad än Niklas, och precis över mållinjen lyckas Niklas ta sig en liten aning före - och alla trodde att han än en gång hade snuvat nestor Håkan på segern. Men precis innan den eminenta speakern, Claes Lundqvist, skulle utropa dagens vinnare på prisceremonin, meddelade man från tävlingsledningen att det var kört ett varv för mycket, och därmed var det Håkan som varit först efter rätt antal körda varv. Niklas, som i nåt slags eufori lyckades med att köra ytterligare ett varv, fick frågan av Claes om hur det blev såg : - "Men det är ju så jäkla kul", blev svaret från en racer som verkligen vet hur man tar plats i en ärrad racebruds redan överfulla hjärta!

Än en gång fick Lasse Englund se den gula projektilen från Malmberget passera honom. Den här gången var det i samband med att Lasse fick ett kast, och det var inte utan att man hade upp hjärtat och tuggade på det för en stund!

Här går Håkan och Niklas egentligen i mål, men förvirring uppstod då Manninen samtidigt gick ut på sitt sista varv. Ingen skugga över varvräknarna - det är jäkligt lätt gjort, för det är inget lätt jobb! Se bara på förarna, inte hade de själva en susning om att de åkt för många varv, och Niklas hade t o m åkt två varv för mycket. Varvningen gjorde dock att vi fick lite extra spänning, då Håkan lyckades lite sämre än Niklas med den, vilket gjorde att Niklas var först över mållinjen när flaggan föll - vilket den alltså gjorde med ett varvs fördröjning.
Just före mållinjen...

Just efter mållinjen...
En bult hade gått av i Lasse Englunds bakvagn, men enligt uppgift från mekanikern Per-Erik Niemi var det snabbt fixat och Lasse är redo för finalkörningarna i Kalix.
Förvirring efter målgång - vem ska gratulera vem egentligen?! Ett förslag - gratulera varandra lika mycket, för ni är grymma båda två, Håkan Johansson och Niklas Mörtsell!
Tre möjliga kandidater till årets SM-medaljer i Långnabb, men räkna med att Kjell Persson inte släpper ifrån sig den silverplats han innehar i dagsläget!

Enda sättet att få Jonas "Joppe" Törnkvist (Fyrkantens Gravyr & Reklam) på knä, är att ställa en Ascona framföra honom, då knäböjer han lika villigt som vissa gör när de vänder sig mot Mecka. Men Ascona är liksom en religion i sig - bara synd att blå-gul-vita Ascona-kollegorna från Boden gick och fick fel bokstav. Men det är en världslig sak, måhända får de ordning på torpet och återgår till B nån gång - dock är de alltid lika trevliga, oavsett vilka bokstavskombinationer som rymmer sig i bilar och päron!
 
Ett stort TACK till Morjärvs MS, för en väl genomförd tävling - nästan väl så snabbt kan jag tycka, för jag hann ju knappt med hälften av vad jag hade tänkt, innan tävlingen var över. Med förhoppning om repris nästa år!
 
Lev å må!
 
2016-03-22
Ber om ursäkt att det tog lite tid innan jag hade allt på plats här i bloggen - planen var att jag skulle varit klar i förrgår eller nåt. Men som sann tidsoptimist vill liksom inte tiden räcka till. Tycker att jag redan lever i 180 knyck, men det blir till att öka farten eller sova mindre - för prioritera bort något vet jag redan att jag inte klarar!
 
Nu stundar Kalix om bara några dagar, och så härligt kalla som nätterna är nu, är jag absolut inte orolig för att tävlingen inte ska bli av! Vi ses väl på Kalixälven på lördag?!
 
Lev å må!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lappnatta tillbaka - för att stanna???

2016-03-13 Lappnatta

Så här vackert var det på Lombens skjutfält igår, söndag den 13/3 2016 - och om det såg vackert ut,
var det inget emot hur vackert det sjöng bland tallarna!
2008 var senaste året Kalix MK´s anrika tävling, Lappnatta, kördes. Det var en del turer som gjorde att kärntruppen i rallyverksamheten, inklusive undertecknad med familj, kände att glädjen med att arrangera försvann. Men tiden fixar mycket, så även minnet på somliga. Robert har pratat nåt år om att han är sugen, och till slut har det nått Ingemar Svenssons öron. Han i sin tur har spridit det vidare, och vipps fick vi erbjudande av ett gäng underbara  människor från NMS Boden, att de skulle hjälpa oss ro iland en tävling. Helt otroligt vilket kunnigt och genomarbetat gäng! Faktiskt låg det mycket i det pappa sa halvt på skämt, när jag tackade Svensson för all hjälp, när dagens tävling var över.
- Vaddå, varför tackar du Jenny?! Det borde ju vara NMS Boden-gänget som tackar Kalix MK som varit med och hjälpt dem på deras tävling!
Det var våran tävling, och vi hade många fantastiska funktionärer ute i skogen och på besiktningen (på besiktningen hade vi dessutom god hjälp av Luleås Råne-folk!). Men förutom Fredrik Tiger som tävlingsledare och Daniel Nyman som domare, hade flertalet i tävlingsledningen NMS Boden som klubbtillhörighet. Men det ser inte jag som ett nederlag, jag ser det istället som att det måste ju vara något som är bra med oss, som gör att alla dessa fantastiska människor vill hjälpa oss! Den tongivande känslan är tacksamhet!
 
Kalle Nilsson i funktionärsväst - han såg ut att trivas ungefär lika
illa som mina hundar i regntäcke!
 
Desto lyckligare såg han ut när han rymde från västen, och fick vara sig själv. Den här guldklimpen var
både starter, sträckchef och besiktare! Ja, jag vet att det inte är tillåtet, men på en så här kompakt
tävlingsform var det fullt möjligt, och vi hade en så väl fungerande säkerhetschef i form av Lars Schöden,
så behovet av den roll sträckchefen har på pappret, var inte av särskilt stor vikt den här dagen, och
därför tyckte Kalle själv att han gärna hjälpte till "där han gjorde nytta". En av Kalix MK´s guldklimpar,
helt klart!

Stefan Dahlén, med sonen Martin i högerstolen i "min" pärla. Ägarbytet har inte hunnit fastna i tryck,
men framöver är det den här duon som kommer att ta hand om GBH - och det känns faktiskt bra, trots
att jag avskyr att sälja bilar, och i synnerhet tävlingsbilar!
Funkisarna på bilden är Anton Thingvall, Niklas Sandström och i grå ponnysvans med gul väst ses
Ulf Wärskog. Måste bara berätta om denna härliga man, som ringde Robert för flera månader sedan,
möjligen redan i november, då han hade hört att Lappnatta skulle återupplivas, och han ville hjälpa till
som funktionär! Man måste nypa sig i armen, men dessa människor finns, på riktigt!
 
Nu till tävlingen. Det var ett kompakt arrangemang, med en sträcka på nästan 1,5 mil, som kördes tre vändor. Sträckan går i princip runt ett skjutfält, så den mer eller mindre utgick från serviceplatsen och gick i mål på serviceplatsen. Nästan så att start- och målbilar såg varandra! Serviceplatsen var dessutom densamma som start- och målplats, med både servering och tidsrapportering (tidkortsbyte varje varv).
Inför tävlingen hade Jan-Olof Renberg berättat för mig, att han och Kenneth Andersson hade pratat om att det aldrig hade hänt, att de båda hade gått i mål med hel bil, samma rallytävling. De två är inte bara klubbkompisar, utan goda vänner även privat.
Kenneth öppnade vassast, och var 12 sekunder före Jan-Olof och Thomas Lahti som var sekundlika på andraplatsen. Men sen var det som om den lede flugit i Jan-Olof, som nu började ta i ordentligt. På SS2 var han snabbast, 5 sekunder före Kenneth, och på SS3 var han 7 sekunder snabbare! Plötsligt befann vi oss i sitsen att Piteå-herrarna var sekundlika! Då inget var angett angående särskiljning i inbjudan, innebar det att SS 1 enligt reglementet avgjorde, och trots sin fantomavslutning, fick Jan-Olof ändå se sig slagen och se Kenneth lyfta Lappnattas vandringspris som äntligen fått dammas av!

Kenneth Andersson var inte bara först i resultatet, han var även första tävlande ut i skogen, tillsammans
med Inger Lundberg i högerstolen.

Dagens tvåa, trots att han var lika snabb som sin kollega. Jan-Olof Renberg hade dagen till ära lättat lite
i högerstolen, då ordinarie högerstolsprofeten Jan Stenberg bytts ut mot Daniel Jonsson.
Dagens totalsegrande duo, Kenneth och Inger. Inger för dagen ny-stylad i Niklas Sandströms overall, då
hon visat mänskliga takter och glömt sin egen hemma. Pappa H var precis på väg att åka ner till Kalix och
låna Sandra Nilsson-Björns overall, när Fredrik Tiger blixtrade till och kom på att Niklas kanske inte hade
hunnit last ur bilen efter Robertsfors - så där fanns det en overall på plats! En del män är mer välutrustade
än andra!
 
Thomas Lahti hade inga problem att ta hem GrpH 2 wd, i synnerhet då den på förhand tilltänkta största konkurrenten, Dan Thörnevall, rullade sin Honda efter ca 2/3 av första sträckan. En halv-stygg rullning, utan personskador, men väldigt ovacker bil, tyvärr.
 
 
 
 

Thomas Lahti tillsammans med dagens kartis, Peter Lindqvist - närheten till serviceplatsen, gjorde att
även de tävlande hade möjlighet att hinna se sina konkurrenter.
En stukad, men dock körbar Honda, med Dan Thörnevall bakom ratten.
 
Tyvärr såg det ännu värre ut på nära håll, och det kan nog kosta både många timmar och pesetas att få ordning
på det här ekipaget.


Svårt att tro att det här är två fotbollsspelare (den till höger med tillägget "fd" numera) som man brukar
se filmande och små-grinande på TV för att nån knuffat dem lite - tänk vilken tur att Theres Aldenlöv
adopterade Dan, och sen blev på tjocken så även hans bror Per blev adopterad av vår sport! Det här
är inga vanliga fotbollsspelare, det här är riktiga rally-män som dock spelat en massa fotboll! (ler)
Inte kan man tro att det är en duo som precis kraschat en dyr bil heller...

Istället kom striden om andraplatsen i klassen att stå mellan Anders Andersson och Ingemar Svensson, vilket slutade med 6 sekunders fördel för Andersson. Tyvärr gav Svensson bort sin möjlighet genom att missa ett vägbyte på sista sträckan.
Herrar Lahti och Svensson hade dagen till ära kast-bytt kartläsare, och helt uppenbart var det fina fisken med Kalix MK (Thomas Wikström) i högerstolen hos Svensson - vilka vägbyten han gjorde där jag stod och inspekterade! Stor tummen upp!
 

Tänk att Golf-man Svensson skulle inse sitt bästa och hitta tillbaka till sina bakhjulsdrivna rötter - en fröjd
för både ögon och öron när denna röda skapelse intar skogen!
 Anders Andersson och Magnus Kitti, 2:a i 2 wd.

Min egen sängvärmare, Robert Niemi, hade en dag i moll. Han hade länge ångest över vilken klass han skulle köra, men valde till sist GrpH med Alf-Eriks Ascona B. Dock med brasklapp - mekar-Tobbe plockade med Amazonen i morse, för om Asconan skulle gjort som alla andra Oplar i länet gjort den här säsongen, skulle Robert kunna byta till Amazonen och köra 0-bil - för så fin som vägen var ville han inte missa ett enda varv!
På första sträckan trodde han att han lyckats ställa om varvtalsregulatorn, för bilen varvade inte mer än 5500 varv - ganska obra generellt, och i synnerhet på en väg som bitvis var rejält snabb. Nästa vända insåg man dock att problemet snarast låg i bränsletillförseln, för bilen ville fortfarande inte varva, trots att regulatorn nu var stadigt ställd på 7500. På tävlingens längsta raksträcka toppade han 120 km/h, där t o m VOC-bilarna kom över 150 km/h och där åtminstone både Lahti och Renberg knäckte 200-sträcket, är det inte så bra. Så dålig är inte ens en frisk Opel! Det tråkiga i sammanhanget, var att de kurviga partierna gick riktigt bra! Sista varvet försökte man fixa till bränsleproblemet, men det lyckades så där. Dock var det som tog mest tid en snurrning där man dessutom la fast röven i plogvallen när man skulle vända. Här försvann inte mindre än ca 2,5 minuter - suck! Nåja, det var enligt uppgift kul i alla fall, även om humöret var rätt långt ner på skalan ändå.
 
I VOC blev det som väntat Lasse Johansson i topp, före Alexander Pettersson och Göran Ahlström.

Per "Norrman" Johansson - den här mannen är sååååå välkommen tillbaka till rallyskogen! Han kan
lätt charma den hårdaste gråsten till att le! Den här dagen hade han dock övergett sin vapendragare
Kenneth "Fröhandlarn" Johansson, och lotsade istället Pålacken runt Lomben. Innan start övade han sig
på att säga att Volvo var bra, men Opel dåligt - till skillnad mot vad man annars brukar säga i teamet!

Här måste jag ju inflika en story från veckan inför rallyt. Jag fick ett skämtsamt SMS från högerstolen i Alexander-bilen (där heter man Alexander både till höger och vänster) om att de och Ahlström ville komma och träna på sträckan, för nu jäklar skulle de ge Lack-Lasse (Lasse Johansson) en match! Tiden mot tävlingen gick, men det kom ingen anmälan från Ahlström, och till slut fick jag veta orsaken. Säsongens tredje växellådshaveri fick musten att gå ur de annars alltid lika spralliga och tokiga Boden-gubbarna. Jag skickade PM till Alexander och sa att han får klara sig utan sin klasskollega, men dagen efter hade jag svar. Alexander x 2 åkte till Boden och bytte lådan, utan att Ahlström visste om det! Vissa människor går lite utöver det mesta - så är det bara!
 

I VOC fick vi även se Kenneth "Fröhandlarn" Johansson, i Thomas Lahtis anrika "LER" (Volvo 940) - en snurrning gjorde att han tappade nästan 2 minuter - men sånt ingår i tävlingen, och jag hoppas sonen Mattias har retat honom att han fick däng! För er som tycker jag låter sarkastisk, så är det med glimten i ögat - för det här är en super-mysig familj, där det tävlas i både det ena och det andra, och verbalt är fadern den mest uttalade tävlingsmänniskan - men Mattias är en ulv i fårakläder - och han går från klarhet till klarhet med sin körning. Med den vinnarskallen höjer jag en varningens flagga!
 
Ett trevligt återfall, var forna super-junioren Samuel Miettinen - vilken laddning i skogen!!! Jisses, i vägbytet där jag stod, var alla säker på att det skulle komma en plantering - men det blev ett skit-snyggt vägbyte! (på ren svenska).
Av nån anledning fick jag aldrig Samuel Miettinen på bild, men kung Gezze lyckades få med hans
fantom-uppställ på SS 3 - så jag har lånat den här bilden - all cred till fotografen Eilert Gezelius!

Roligt återfall var det också i form av Erling Bohman, som köpt Roger Erikssons stiliga Grp H Light BMW - som nu ska bli en renodlad Grp H.

Dagens otursgubbe får jag ju heller inte glömma. Lars-Erik Henriksson kom så långt som till besiktningshallen. Där efterlämnade han reservdelar från sin Peugeot, som Kalle Nilsson lyckades spåra till honom med hjälp av google. Det visade sig att bromsarna höll på att ramla isär, och handduken fick kastas in redan innan den hunnit användas! Vad händer då?! Jo, då kommer hans kartläsare Maria Aldenlöv, och erbjuder sig att vara funktionär! Så hon och hennes sambo, Jens, tog hand om mållinjebilen hela dagen istället. Jag frågade om hon hade nån penna, när de skulle åka iväg. Då vände hon sig om och skrattade:
- Jag har ju rallyväskan!
Dessa Aldenlövare!
Ingen idé att hänga läpp, verkar vara Maria Aldenlövs filosofi. Den tilltänkta service-maten och rallyväskan,
blev funktionärsmat och funktionärsmaterial - och sen satt hon på mållinjen tillsammans med sin sambo
hela dagen.
 
Skönheten och odjuret?! Inte riktigt, men ålder och ungdom åtminstone - Martin Dahlén är senaste
tillskottet i rallyskogen, som lots till sin pappa Stefan. Herrn till höger har varit med desto längre. Dock
är jag glad över att han är en fantastiskt mycket bättre pappa, än han var att ta sig i mål på Lappnatta.
Sju gånger har han försökt sig på att köra denna tävling, men det har knappt blivit sju sträckor totalt,
och det är en nolla i protokollet som anger hur många gånger han lyckats genomföra tävlingen. Men
min pappa H är ändå bäst!
 
 

Anders Bergström med dottern Linnea i högerstolen. Jag vet inte om det är någon som någonsin sett
den här mannen sur eller arg?! Helt säker är jag då på att han inte vet vad orden "nej" eller "tråkigt"
betyder - konstant med ett leende på läpparna, och ett alltid lika trevligt inslag oavsett vilken form
av rally-happening det gäller!
 
 
 
Världens bästa Erik Wiklund har äntligen fått fason på min mammas gamla shopping-vagn, och leker som
förr med ett stort leende på läpparna. Efter första körningen var han tvungen att komma med allvarlig kritik
till tävlingsledare Fredrik Tiger och tävlingens initiativ-tagare Robert Niemi : - Den här tävlingen måste
köras minst fyra gånger per år!
 

Esa Makslahti och Uffe Lindberg, i en härligt bakhjulsdriven ekonomi-bil! Morrar rätt sött den silverfärgade
kraken, och gubbarna har hur kul som helst i bilen. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen - utan
entusiaster som dessa skulle det inte finnas rally. Idag blev det segerpokal för duon, som var ensam i
sin klass.

Owe och Magnus Westerlund var ensamma i Appendix K. Det var härligt att se duon tillbaka i rallyskogen,
efter diverse hälsostrul på chauffören. Inte heller här lyckades jag med någon bild, så även här är
bilden lånad av mäster Gezelius.
 

Emmy Lundberg - mysigaste rallytjejen på länge. Liten och spe, men bakom ratten är hon fullvuxen!
 

Nollbilen körde ingalunda som en nolla - stiligt uppställ av Stefan och Martin Dahlén!

Tänka sig vad man kan hitta när det brummar bland tallarna - Kalix MK´s storchef (ordförande) och
för dagen tillförordnad mijöchef, Gunnar Andersson, håller på att undervisa ÖNBF´s gamla ordförande
Mats Öberg.

Hur mycket galenskap ryms det egentligen i samma bil?! Ungefär så här skulle jag vilja påstå, för
dessa dårar klev nämligen ur samma bil, efter att ha lotsats ute på sträckan av säkerhetschef Schöden.
Två Canon-killar mot en stackars Nikon-sate i mitten - men innan det blir för rasistiskt måste jag ändå
försvara mannen i mitten, Lelle Hansson - han tar fantastiska bilder trots sitt handikapp som hänger över
axeln! (ler) En kan undra om Kent Englund (t h) var tillförordnad vårdare för dessa gråa herrar en dag
som denna?!
 
Paparazzi-kriget fortsätter - men när jag fick upp den här bilden i kameran, insåg jag att det inte blivit
en vanlig paparazzi-bild - det är ju rent en skit-bra bild! Känns nästan photoshoppad, men visst är det
ju ett helt fantastiskt porträtt av Eilert Gezelius?! Det här är Gezze i sitt rätta element, fastvuxen i en
snödriva, på ett militärt skjutfält, med en rallybil susandes förbi!
 
På mötet inför tävlingen, pratades det om projektor och andra nymodigheter till resultatrapportering, då Fredrik Tiger kläckte ur sig "att kan vi inte ha såna där remsor som vi hade förrut" - alla tittade på varandra och blev så där lagom nostalgiska i blicken - och sen var det spikat! Jag hade lite tankar om vad det skulle bli för reaktioner - men alla jag hörde var idel positiva - för det är verkligen lätt att se, och samtidigt lite spänning när man står och väntar på var en tidremsa ska hängas upp. Man ser bra på långt håll också - oavsett hur mycket silver man har i håret!

Gamla hederliga tidremsor - tydliga och uppskattade!
 
Efter tävlingen rymde vi ett gäng, och betalade tillbaka lite åt dessa hjältar som ställer upp som funktionärer i skogen. Så det blev åkturer med några snälla rallyförare - vilket uppskattades!
Anders Durwall var en av de funktionärer som tog chansen att uppleva rally från "andra sidan". Ingemar
Svensson sitter vid rodret.
 
 

Junior Durwall fick chansen tillsammans med Anders Bergström.

Mitt i skogen hittade jag två grabbar med utomsocknes dialekt. Det visade sig att de hade Södertälje som
hemadress, men den ena av dem med tre år framför sig på LTU i Luleå. Grabbarna har ett så brinnande
intresse för rally, att de via google hittat ett PDF-dokument, som ledde dem till Lombens skjutfält denna
dag! Jag frågade om de någonsin åkt i en rallybil, och då svaret var nej, var det givet att fixa så grabbarna
blev av med rally-oskulden!
Martin Dahlén kommer nog tyvärr aldrig mer att tycka "pappa är bäst", i alla fall inte bakom ratten - då
han fick chansen att åka med Thomas Lahti en runda! En skaplig efterskotts-present, till Martin som påbörjade
20-talet under veckan före tävlingen!

Jag hade dammat av min gamla faster Maria (som i själva verket bara är ett år äldre än mig, och jätte-ung!) som ställde upp och hjälpte till som sjuksköterska på tävlingen - så henne skickade jag i Thomas Lahtis högerstol.

Här berättat hon för sin dotter Carolina om hur tråkigt det var... Kan meddela att alla som klev ur högerstolarna
såg likadana ut i frontpartiet!
 
När jag såg Marias leende där hon satt i stolen, vaknade helt plötsligt mitt bortflugna sug efter att åka igen - så jag dristade mig till att inta samma högerstol som henne (om inte annat för att hon inte skulle kunna reta mig att hon hade åkt med skogens konung, men inte jag!) - fy tusan vad skoj det var! Den där karln har koll på vad han sysslar med, och det går inte att komma ifrån : - VOLVO ÄR VOLVO!!!

Thomas Lahti är skogens konung, och Volvo är Volvo - det här var det roligaste jag gjort på länge!
 
Stort TACK till alla inblandade i dagens aktiviteter - dvs alla funktionärer, tävlande, publik och vad man kan tänkas ha haft för uppgift. Det var en rolig dag, och jag hoppas Lappnatta är här för att stanna!
 
För er som undrar vad som händer med förarna efter tävlingen...
 
 
Lev å må!
 
 
 

Att busa med en kompis!

2015-12-04
Eilert Gezelius är en både kär och gammal vän, ja, inte gammal till sinnet, men vän sen länge! En dåre som saknar motstycke, men med hjärtat på alldeles rätt plats - rätt lik min kära pappa!
När han fyllde 50, lånade vi en rally-Amazon, klädde ut oss till tomtar och spatserade in hos honom och kidnappade en smått tagen Gezze. Det blev högerstol med pappa till vänster, som föråkare på det årets Kanonrunda. Sen tog vi med honom hem till vår lägenhet (bodde i Boden då) där vi hade dukat långbord, och sen stumlade det in tomtar som höll i ett rim jag hade gjort, baserat på minnen de hade tillsammans med Gezze. En fantastiskt trevlig kväll, men tyvärr sånt man gör alldeles för sällan.

Eilert har aldrig tagit betalt för sina bilder av förare, varken på tiden för papperskopior, eller med dagens digitala system - guld värt för en aktiv, men en dyr historia för en galning som åkte på 40 tävlingar för ideell verksamhet 2015. En tjurskalle som inte vill ha en rejäl glugg till kameran, utan helst står med ena foten på banan. På årets sista tävling, racingspecialen i Kalix i början av November, visade jag honom min nya kompis, ett Sigma 18-300 - dvs ett objektiv som funkar både på prisutdelning och på banan, till en lagom trevlig peng. Någon dag senare hade jag PM där det stod att jag skulle beställa en sån till honom. Sagt och gjort, men dagen innan vi skulle leverera det till honom, slog det mig att jag skulle kolla av om det fanns något intresse att hjälpa mig att subventionera priset på gluggen. Fredag kväll skapade jag en grupp på facebook, bjöd in några vänner och gav ett förslag om att satsa en hundring per familj för de som ville - helt kravlöst, och angav mitt swishnummer, samt uppmanade till att bjuda in de man trodde att ville vara med. Oh my god! Den responsen hade nog ingen kunna ana sig till! Telefonen blev som tokig, och på en halvtimme hade vi fått ihop till HELA gluggen - det fortsatte att plinga och till och med jag började sakna ord! Det slutade med en summa man inte vill prata om officiellt, för då blir skattmasen intresserad av att vara med och dela!
Camilla Lindfors kom med det lysande förslaget, att köpa ett par Icebugs (dubbade skor), så vi ska undvika fler kullerbyttor av det slaget herr G gjorde i våras på isen. Vi vill ju gärna ha kvar honom. Men även efter avdrag för presenter, blev det en ansenlig bunt pengar i skattkistan vi levererade - och herr G som alltid har svar på tal, blev en rätt tystlåten man, och så förblev han hela kvällen!
Familjen Lindfors gjorde oss äran att följa med vid överlämningen, och hade bara herr G haft ett större hus, hade det varit fantastiskt om vi alla som var med på överraskningen hade kunnat vara med - vi får helt enkelt fixa en ny Motor Norr-träff sommaren 2016, utomhus!
Det blev en helt galen grej det här, och jag måste tacka alla som ställde upp så helhjärtat och gjorde det här för vår gemensamma vän!!!
Lev å må!
 

Farsdag - vilka pappor förtjänar det?!

2015-11-04

Lycka behöver inte vara mer avancerat än att få åka med sin pappa i rallycrossbilen på en defilering!
 
Idag måste jag göra ett inlägg som inte har med motorsport att göra – eller också kanske det delvis har det, om man kör den långsökta kopplingen att det är en mansdominerad sport.
Jag läste ett delat inlägg på facebook, som jag inte tänker dela här, för det förtjänar inte att få den uppmärksamhet jag är övertygad om att tjejen som skrev det är ute efter.
Kort sammanfattat så hade hon skrivit att hon anser att farsdag borde avskaffas, för att så många män inte förtjänar en sådan dag. Jag hade förväntat mig att fortsättningen i inlägget skulle handla om män som fysiskt eller psykiskt gjort sina barn illa – men istället kommer en lång harang om att karlar inte gör hälften hemma, inte kliver upp på natten när barnen gråter, inte skjutsat till träningar, etc, etc, etc.
Kort och gott, hon hade beskrivit min pappa, nästan på pricken!
Låt mig beskriva min ”hemska” pappa :
Han har aldrig förstått vitsen med en dammsugare, förrän han blev upplyst om att rören passade perfekt som kylarrör i Asconan när vi bytte till Volvo-motor, där de förövrigt sitter kvar än och glänser så fint.
Han kan laga mat – typ steka korv och ägg, och han säger själv att ”det är ingen konst att steka korv, konsten är att få lös dem från pannan”.
När mamma hamnade på sjukhus, medan jag ännu bodde hemma, så delade vi på sysslorna – han stökade och jag städade, jag lagade mat och han åt – var man på rätt plats liksom!
Men samtidigt så dammade han mattor för första gången på de 17 år han och mamma hade varit tillsammans vid den tiden (idag är det 41 år) – det är enda gången det har hänt, men å andra sidan, vi kommer ihåg det än!
En annan gång när mamma blev sjuk, så försökte han ta hjälp av grannen Erik, för att få igång diskmaskinen, men då inte de två lyckades med gemensamma krafter, blev jag inringd som livlina – och det slutade med att vi gemensamt ändå fick ringa mamma på sjukhuset för att hitta diskmedlet som hon hade ”gömt”.
En annan gång kom han in hemma och såg förvirrad ut. Jag stod och pratade med rallycrosskompisen Katarina Sjögren (numera Strömberg) och frågade vad han sökte. Svaret blev –”Sopsäckar! Hon sa att de är i städskrubben, men var är den???”. –”Där du har dina öl”, svarade jag , och jag lovar att det var en som skrattade gott i andra änden av telefontråden, och kommenterade att –”Det kunde man ju förstå, att Henry inte har koll på var städskrubben är!”. Pappas svar på min kommentar gjorde inte att Katarina skrattade mindre : -”Vem har lovat henne att ha städsaker i barskåpet?!”
Det var en kort beskrivning av den pappa som den här tjejen alltså tycker att vi ska förakta. Nu tänker jag fortsätta att beskriva samma pappa, inte ens en annan del av honom, utan samma underbara, tokiga, knäppa pappa :
Han var jämt borta när jag var yngre, i synnerhet när jag var liten då han jobbade som resande reparatör i skogsmaskinsbranschen. Jag saknade honom, absolut! Vid ett tillfälle saknade jag honom extra mycket, och lyssnade på ett barnband med sånger (ni vet ett sånt kassettband, som dagens ynglingar inte ens har sett) . Tonerna av ”Pappa kom hem”, som jag kallade den, men den heter väl egentligen ”Brevet från Lillan”, fyllde rummet, och plötsligt kommer min pappa in genom ytterdörren! Helt oplanerat, inget som vi visste om! Gissa om jag blev lycklig! Detta lyckades hända en gång till, samma sång och pappa kom verkligen hem – men efter det trodde jag så benhårt att det hade nån koppling, att jag försökte spela låten så fort han gick utanför dörren – lyckades inte fler gånger tyvärr.
Men trots att pappa var borta mycket, så har han ALLTID funnits där om jag behövt honom – ALLTID! Dock kopplar jag inte samman ”behövt” med att jag behövt skjuts nånstans eller liknande.
Det där med träningar hade han väl lite tur med, min kära pappa, då träning för mig inte innebar att han tvingades sitta och titta på nån fotbollsmatch eller liknande. Han fick koppla släpet bakom bilen och åka på först folkrace och senare rallycross med mig.
Många hade åsikter om att man tvingat på mig bilintresset, men det är djupt genetiskt rotat. Snarast för sökte han nog slippa undan att ta med mig i garaget i yngre dagar, men så snart de förhatliga blöjorna var avskaffade, har han fått dras med sin ohängda dotter. Minns bland annat att mormor en gång ville köpa biljetter så jag och min moster skulle få gå och se Herreys, våra idoler ca 1985, då de skulle komma till Kalix. Visst ville jag gå, men det krockade ju med DM-rallycross i Umeå, så det var bara att glömma – jag skulle till Umeå! Icke förhandlingsbart!

Nu kom jag ifrån ämnet, jag har lite lätt att få sladd :
Min pappa har aldrig använt pekpinne, snarast försökt lära istället för att moralpredika. Istället för att bli arg när man varit disträ och tippat ut drickaglas fler än en gång när man suttit fördjupad i sina böcker, har han fortfarande haft förmågan att se kalla fakta – Det var inte meningen!
Själv skulle jag förmodligen ha gått bananas, men inte pappa, han kan konsten att se tanken bakom en handling, och ser alltid ett ”halvfullt glas” istället för ett ”halvtomt” – det är så han är helt enkelt.
När jag behövt hjälp med läxor, i sanningens namn inte så ofta, men det hände nån gång med matte. Om jag inte förstod hur han menade, så backade han bandet längre och längre tillbaka, till jag förstod, och så fortsatte han framåt i lagom tempo så jag hängde med. Han gav mig ett självförtroende, istället för att förstöra det.
Varken han eller mamma har haft några krav på mig i skolan, dem har jag stått för själv, och de har varit sinnessjukt höga. Jag hade 4,5 i medel när jag gick ut gymnasiet, enda trean var i idrott, resten var fyror och femmor – idag kan jag själv se att det var bra, men då var jag inte nöjd om det inte var en femma! Mamma och pappa kunde stolt titta på varandra när jag kom hem med betygen, och ifrågasätta om jag var en bortbyting! De har snarast fått dämpa mig och försöka få mig att förstå att jag är bra, då jag inte själv har förmågan att se det. Tyvärr vann jag över dem på den punkten, jag har fortfarande svårt att se saker jag är bra på, men har väldigt lätt att se saker jag borde kunna bättre!

När jag var nästan 15 år fyllda, och längtade som mest efter att få börja med juniorfolkrace, lyckades jag och min bästis övertala en vän till familjen att vi skulle få prova köra hans bil – lång historia kort, det slutade i en tall, med mig bakom ratten! Vi hade änglavakt, och klarade oss med skrapsår och blåmärken. Bilen blev skrot, men det var ändå bara en Saab (ler).
Vi skulle inte berätta något hemma, och jag gick så stort och la mig utan att yppa något. Men det tog nog inte fem minuter så var jag uppe igen, och berättade vad som hänt.
Reaktionen hos mina föräldrar var nog inte den som många andra föräldrar hade haft – mamma skrattade och berättade att hon gjort likadant i sin ungdom, men det hade ”bara” blivit en resa på två hjul, som dock slutade lyckligt. Pappa sa bara helt lugnt ”jag trodde det var jag som skulle få lära dig att köra bil” – psykologin bakom de orden – ni anar inte! Det var mycket värre än att han hade skällt ut mig!
Men det var också för att mina föräldrar var såna som de var, som jag aldrig har haft några hemligheter för dem, och aldrig medvetet har gjort något för att göra dem illa eller ledsna. Jag har bara haft en önska n att de ska ha anledning att vara stolt över mig, och det har jag levt efter.

När jag skulle på krogen första gången, 18 år fyllda, var det inte heller nån moralpredikan om att vi inte skulle dricka alkohol. Istället sa pappa till mig –”NÄR, inte OM, du tar första groggen, känn var den tar innan du tar nästa!”. Kanske hade det att göra med att de var så unga när de fick mig, att han hade sin egen ungdomstid i starkt minne, men nog visste han att ungdomar kommer till ett stadium där man vill prova dumheter – då är det ju bättre att jag får göra egna misstag och inte upprepar dem han redan har gjort!
Pappa är den jag ringer när himlen håller på att ramla ner, eller att det åtminstone känns så - han behöver bara lyfta luren och säga hej, så mår jag mycket bättre. Bara för att jag vet att han alltid finns där för mig, i både med- och motgång och likaväl i sol som i regn!
Min pappa – världens bästa, knäppaste, galnaste pappa – ska inte han ha rätt att firas på farsdag för att han fick mig tillsammans med världens bästa, underbaraste mamma, som ville vara hemma och ta hand om både mig och hemmet?!
Hur kan man ens tänka tanken?
Det finns säkert pappor som varit hemma och gjort hälften av alla måsten och sina plikter enligt alla feministiska regler, som varit tjuriga gubbar som mått dåligt för att de gjort saker under tvång – har de nån större rätt att firas på farsdag än min pappa som inte gjort en tiondel av alla ”måsten”, men som i gengäld varit den bästa vän en dotter kan önska?
Det finns garanterat pappor som gjort hälften och varit underbara de med, men då har de förmodligen varit hemma för att de haft den viljan och det har passat bäst för båda parter.
Nä, min pappa behöver ingen farsdag, och min mamma behöver ingen morsdag – jag älskar dem lika mycket varje dag, och behöver inte ens bli påmind om att visa dem vad jag känner. De är lika mycket mina bästa vänner, som mina föräldrar, och jag har förmånen att bo nära och dela intressen med dem, så jag umgås frivilligt med dem varje dag.
Men att avskaffa farsdag på grund av ett feministiskt tänk – hmmm… Hur går det då med den där så kallade jämlikheten vi sägs eftersträva?! Jämlikhet gäller faktiskt även för männen, det är inte bara när det passar oss kvinnor! Så det så!
Det finns verkligen ställen i samhället, kanske många gånger främst utanför vårt land, men givetvis även här, där jämlikheten lyser med sin frånvaro och verkligen är ett problem – nä, ta och lägg krutet där det behövs istället! Exempelvis kunde vi lägga krutet på något positivt, som att beundra dessa mammor som tagit hand om oss och samtidigt orkat med hemmet och "hemska" karlar som min pappa - istället för att fokusera på det negativa!

För er som har orkat läsa så här långt – ta hand om era nära och kära som förtjänar att älskas, oavsett farsdag eller inte! Lev å må!

Lilla VM - Roligaste på länge!

2015-10-03
Klubbmästerskap är alltid roligt, på ett eller annat sätt. För givetvis är jag ju medlem i världens bästa klubb - och det hoppas jag alla ni andra där ute också är - oavsett vad det står på era medlemskort! Alla klubbar har problem, och de flesta av oss har säkert uttalat ett och annat negativt ord om våra egna föreningar genom åren. Med all rätt ibland, och mindre befogat ibland. Men har man i åtanke att alla klubbar dras med samma problem och möjligheter, så inser man att det sällan löser ett problem om man bara flyr ifrån det. Med Fredrik Tiger som frontfigur, har i alla fall våran klubb tagit ett stort steg för att främja samarbete mellan klubbarna. Vi ska inte värva medlemmar av varandra, vi ska hjälpas åt! Den som besökte våra härliga rallycross-tävlingar i sommar, såg säkert att det var en salig röra av klubbtillhörigheter på olika funktionärsposter - och tillsammans gjorde vi två jäkligt bra arrangemang! Vi har en fin arena i Kalix, och det är dumt att inte använda den. Därför kom det suveräna förslaget i somras, att alla medlemmar tränar gratis, inklusive stödmedlemmar. Det innebar att alla som ville träna, kunde träna hela sommaren för 100 kr (eller hel familj för 150 kr), oavsett vilken klubb man tävlar för. Kalix får en skjuts i medlemsantal, och dessutom förhoppningsvis nöjda kollegor i andra klubbar. Nu när det var klubbtävling körde man samma koncept - medlem i Kalix, men struntade i vilken klubb man tävlade för. För Rickard Fallberg som ensam RC-åkare i NMS-Boden blev det perfekt - han kan tävla för klubben han har i hjärtat, men då de saknar RC-bana kan han göra gemensam sak med våra RC-killar. Att ordna fullskaliga rallytävlingar är väl så dyrt och tungrott idag, åtminstone lite overkill för att göra som klubbtävling. Så här var det trevligt att se att vi kunde ställa upp 11 förare till start, med klubbtillhörighet från Morjärv, Boden och Kalix - och en riktigt rolig slinga hade man tagit fram. Perfekt för mig och Gezze som var ute och motionerade kamerorna - där vi stod på varsitt ställe, täckte vi i princip upp hela slingan! Synd bara att jag är så dålig på att vara asocial och bara umgås med min kamera... Svårt att hålla munnen utan motion särskilt länge... Så det hände väl att jag smet från min post ibland och lät orden flöda lite lätt... (ler)
Tyvärr missade jag rallycross och folkrace, då jag behövde åka hem till våra fyrbeningar och frigöra mamma till mattjänstgöring. Men jag vet att Anders Danell höll sitt löfte, och vann superfinalen i rallycross, tätt följd av Fredrik Tiger!
 

Kalle Nilsson och Fredrik Tiger var männen bakom förslaget att göra gemensam sak med andra klubbar,
och det var även de som höll i trådarna för det mesta den här dagen.
 

Rally-maffian, med bland andra (fr vä) Göran "Kangen" Ahlström, Anders "Edde" Bergström, Rickard
Bergström, Henry "Pappa" Hapasari, Robert Niemi och Anders Andersson.

Hur gick rallyt då? Jo, det gick så bra, så hade jag kunnat redigera resultatet på förhand hade det varit svårt att få det bättre! Eller, jo, nån liten "detalj" hade jag så klart gärna ändrat på, men... Nä, det här var bra! Till sak :


Bansträckningen var ett hop-plock av både folkrace- och rallycrossbanan, där man körde tre varv, varav
det sista svängde man åt vänster och kom till mållinjen (som förklaring till pilarna). Det var inte alldeles
lätt, men man fick ha kartis till sin hjälp om man ville. Om det spelade nån roll vet jag inte, men de som
körde fel, hade tomma högerstolar...

Med Golf-åkande Anders Andersson och Honda-mannen Anders Bergström i startfältet, kändes det som om det var nån av dessa duktiga sprintspecialister som skulle bli vassa, i synnerhet med "felhjulsdriften", som tyvärr är en fördel när det är bökigt.

Men så kommer Robert ut med Alf-Erik Bäckströms Ascona B, och kör som en solig dag i favoritbackarna Sorsele och Örebro! Han körde rent magiskt, och jag fick pirr i kroppen och tillbaka av lite gammal hederlig backkänsla. Några tider visste jag inte, men det kom att visa sig att han var klart snabbast i två första åken! Herrejösses, gubben kan än! Tredje då? Blev inget av det, för då stod växellådan pall, troligen kulissen. Men att få visa vad man kan på hemma-plan smäller så högt, att det faktiskt inte gör nåt, och i synnerhet inte då en av jordens snällaste människor slog till och vann.



 


 
Kartis-Joel
 






 
Jag hade planerat att skriva att "Ingemar Svensson kanske inte hade snabbaste tiderna, men han sjöng vackrast och sprutade mest grus" - men jag får ändra mig! Efter ett avslutande monster-åk, räckte den sammanslagna tiden till seger, några hundradelar före Micke Sandberg! Hur kul som helst!!!!!!!!!!!!
 
 
 
 
 
 
 

Micke Sandberg får jag inte glömma - den karln åkte rent vackert med vår gamla VOC-240. Jag föreslog att han skulle skicka sin sambo på lite "utomhusverksamhet" för att fixa pengar i vinter, så han har råd att åka Back SM nästa sommar - där har killen stordåd att utföra. Synd bara att han inte har fattat det själv än! Han delade bil med sin lillebror Samuel och kompisen Micke Johansson. Micke Johansson är en kille som är starkt på G, med några riktigt stiliga hårnålstagningar. Hoppas verkligen han satsar på rally, för med lite finslipning kan det bli riktigt bra!!!
 


 

 
 


 
 
 
 
 
 

Micke Johansson, skjutsar pappa Leif Karlsson - som var imponerad över sonen talang!

Så till dagens bästa. Det finns religioner där man brukar sig av omskärelse och "Bahr mitzva" (eller hur det nu stavas) för att få pojkar att bli till män. Men i religionen rally, blev Rickard Bergström man idag - på riktigt! Killen kör som en biltjuv med sin Ekonomi-Golf i vanliga fall, och vann sprintcupen för ÖNBF i år. Men då han hade lite "herrejösses" för sig med den på Kanonrundan, så är den fortfarande i behov av en hel del kärlek, och därför delade han bil med Göran Ahlström idag - VOLVO 240!!! Som han körde! Ett riktigt fett uppställ framför min kamera redan i första omgången - tyvärr i kraftig motsol - men vad gör väl det när man får vara med om att se en pojke förvandlas till man, i ett härligt långt grussprut!
 

Rickard Bergström inför start

När pojkar blir till män!!!

 
 
 
 
 
 
Göran "Kangen" Ahlström, den säkraste mannen i bakhjulsdrivet när det gäller sprint, var nog inte riktigt nykter i första åker (skrattar) då han höll på att köra vilse två gånger om. Men han reparerade sig och placerade sig helt ok innan allt var klart.
Kangen är också en sån där filur som får saker att bli trevligare, bara med sin blotta närvaro. Idag bjöd
han oss på extra skratt, i sitt förvirrade första åk, då han sånär körde fel två gånger om. Kangen är
annars en utpräglad sprintspecialist, och om jag inte alldeles är ute och cyklar, så blev det FM-guld i
bakhjulsdrivet i spintcupen även i år.

Anders Bergström var mitt förhandstips till segern, men han tyckte tydligen det var tråkigt att köra, då han körde ett varv för lite i andra omgången och fick tidstillägg. Anders Andersson verkade å andra sidan trivas lite för bra, då han körde ett varv för mycket och tidstillägg även han, dessutom två gånger om.
 
Anders Bergström lyckades köra precis när jag var på språng - först ut var han, och då hade jag inte
ens hunnit med att man hade börjat. Sen fick jag springa och hämta motljusskyddet, och då passade
han också på. Stor personlig favorit ända sedan barnsben, och även om jag så klart föredrog honom
i hans super-läckra 240 GrpH, så måste jag erkänna att så bra som han kör nu med Hondan, har han
aldrig förut kört! Jag trodde på Anders från start, och hade han inte räknat fel på antal varv och fått
tidstillägg, hade han varit en av segeraspiranterna! En rolig kuriosa om denna man, som jag tror är nån
slags utomjording egentligen, kommer förmodligen från "Positiva planeten" eller nåt liknande. Ständigt
med ett leende på läpparna, och alltid lika positiv. När rallyt var avklarat, kom Kalle Nilsson och frågade
om vårt gäng hade lite folk till posteringarna för folkrace, jag svarade "givetvis" och frågade vilka platser
han ville ha folk till. Han svarade "hoppet, velodromen och huvudposteringen", och innan Tobbe som stod
utmed mig ens hann dra efter andan, kom Anders gående bakom mig, med Kangen, Rickard och några
till i släptåg, och sa "vi tar hoppet" och promenerade vidare. Kalle tittade sig lite förvånat om, och hann
nog fundera vad det var för en konstig typ som var så frivillig! Det är härligt att ha att göra med sånt folk!
 

Anders Andersson
 

Det bästa sparar man till sist - Kenneth "Fröhandlarn" Johansson, i en Opel Ascona B, Appendix K! Med en "normal" lungkapacitet på knappa 50% och dagen till ära dessutom en pågående lunginflammation, ska det baske mig inte ens vara möjligt att en delta! Men det gjorde han, och visst såg man på nåt ställe att han hade jobbigt, men det var nog för att jag visste om det och visste hur det ser ut i vanliga fall - men under stundom var det ren rally-propaganda! Trots att han har kvar sin egen skicklighet har han lyckats dela med sig av talangen till sonen Mattias. Eller också är det mamma-Siw som gett sina gener. Helt fantastiskt att se hur han utvecklas varv för varv, och att dessutom veta att han kör med en hockey-förvärvad nackskada, gör inte saken sämre. Hatten av för herrar Johansson!


Kenneth "Fröhandlarn" Johansson - tänk att jag skulle få uppleva hans framfart i en Ascona B, även
i vuxen ålder, och dessutom få äran att fotografera!
 

Mattias Johansson, son till en levande legend - inte kört många meter tävlingsbil, och redan så duktig!

 
 
 
 
 

Kul också att se att "svansen" av "silverrävar" följer med när det börjar brumma, då bland andra rally-adel som Svenne Boldén fanns med i dagens publik. Det eggas hårt att han ska göra comeback även han, och nog glittrade det rätt bra i ögonen, så man kunde känna ett visst hopp om framtiden!

Jag får inte glömma världens bästa mekaniker, Tobbe Hansson, som ställer upp i ur och skur. Fjolårets klubbtävling hade vi inte ens pratat med honom, kändes lite onödigt att hoppa i bilen och åka Boden-Kalix för en klubbtävling - men där stod han i depån, rent före vi själva var där! I år tog han med sig hela familjen, inklusive stackars Malin som vakade av jobbet klockan sju i morse! Malin är en guldklimp att ha med sig - inget sitter fast, hon är inte den som syns, men när hon är med fungerar allt! Hon är en "mamma" ända ut i fingerspetsarna, och får t o m mig få i mig lite mat - vilket är en bristvara under tävlingar då jag liksom har käkarna glappandes mest hela tiden av annan anledning... (ler)
Tobbe och Casper
 
Cornelia, tjejen som inte kan bärga sig för att bli gammal nog att få börja vara funktionär. Fick prova
lite smått dagen till ära, och var mäkta stolt över att kunna hjälpa till. Det är resurser som denna vi ska
vara rädda om! Kanske är hon en morgondagens tävlingsledare?!
 

Snillen spekulerar - Robert och Tobbe.
Ny-stylat gäng - undertecknad tog sig i kragen och tryckte upp några team-mössor lämpligt till stundande
kyligare tider.

Min egen underbara mamma, var hemma och tog hand om mina käraste pälsklingar, och fixade lite mat! Pappa har så klart också varit med, och jag hoppas att han sover sött ikväll, efter att ha fått bort en större mängd ord från sin tunga!
 
Eilert Gezelius, mannen, myten, legenden! En ära att få ha honom med på vår klubbtävling, och jag
vet att vi hade tur i lottdragning när han skulle bestämma sig för vilken tävling han skulle bevaka.
Tänkte inte stå på samma ställe som honom och fota, då jag vet hur generös han är med sina bilder, och
att det är bättre att ställa sig och bevaka annan plats för att komplettera istället. Men till slut blev det
abstinens för att slänga käft, så slutet av rallyt stod jag ändå och hade verbal armbrytning med min stora
förebild både när det gäller foto och ordförvrängning!
 
Gezze förärade mig och pappa med varsin fantastisk korg med go-saker från Vittjärvs Lanthandel och Café.
Han yrade något om "40 och 60", men så gammal är vi inte nån av oss! (ler)
 

Lite trevlig läsning, för er som är intresserad av tider.
 
Som avslutning vill jag bara säga att bara för att jag räknat upp några funktionärer med guldkant, så innebär det inte att jag tycker någon egentligen är bättre än någon annan. Alla som gör det man kan, är guld värda. Men jag kan inte låta bli att lyfta fram Daniel Bergström och han mamma Birgitta, som troget stod vid sin hamburgergrill hela dagen, och försåg alla hungriga med förtäring. En plats där man ser ungefär noll av tävlingen, men ack så viktig!
 
Nu är det länge till nästa happening av trevligare slag. Tror det handlar om 8 Januari, med vinterrally i Boden. Med tanke på att klyschan säger "den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge", tror jag nog vi ska överleva. För Boden-vägar i vinterskrud... Mumma kardemumma!!!
Själv har jag deadline för nästa bok 30/11, så det är nog tur övriga aktiviteter tar lite paus.
Lev å må!
 

Sportslig upplösning på is-dramat

2015-03-30 Måndag
Så var det redan dags för att summera årets SM i Isracing. Lite som att äta en godis - man hinner precis känna hur god den är, så tar den slut!
Inledningsvis måste jag bara få skryta över mina fantastiska klubbkompisar, som slitit som djur för att möjliggöra att det alls fanns en bana att köra tävlingen på. Först var det såna snömängder, att det var svårt att ens få banan upplogad. Men det fixades maskiner från snälla medlemmar, och Lasse Englund köpte ny snöslunga till sig själv, för att kunna låna ut. Sen visade det sig att hans traktor var i minsta laget för slungan - då bytte karln traktor! Banan blev upplogad, och såg fin-fin ut. Då kom blidan, och då menar jag BLIDA!!! Här var det inte frågan om plus-grader i några dagar, utan VECKOR! För ca 2 veckor sedan, var det på sina ställen under 40 cm is, vilket är på tok för lite! Det löste man genom att spola isen. Man kan nog inte ens föreställa sig hur många timmar dessa eldsjälar lagt ner på vår bana, men man kan i alla fall ana sig till att det är många, då jag berättar att tävlingsdagen var isen 70 cm! Det är alltid farligt att bara plocka fram enstaka namn, för då är det alltid någon som blir trampad på tårna. Men jag sticker i alla fall ut hakan med en liknelse :

Om man har en hög med fin ved, så gör man inte mycket med den utan eld. Men utan ved gör man inte så mycket med eld heller. I det här fallet var det Fredrik Tiger som var tändstickan, och Lasse Englund tändvätskan - och tillsammans med veden (ett gäng hjälpvilliga) blev det en riktigt fin eld!
Tävlingsledare Peter Norman skötte sig toppen, och det var trevligt att se att posteringarna var bemannade från flertalet klubbar i den här delen av distriktet (ja ända ner från Ö-vik i form av härliga Anna Hallams!) - samarbete ger framgång!
Tack alla ni som gjorde det här både möjligt och trevligt, allt från härliga Claes Lundqvist som speaker, hamburgerföräljarna (hörde att de var sjukt goda, men provade dem inte själv) plogningsarmadan, alla ni som lånat ut er själva och era maskiner - kort sagt alla ni som gjort det här möjligt - NI ÄR FANTASTISKA!


Jag skulle ta en bild på Fredrik Tiger, för att kunna hylla allt det jobb han gjort här på
min blogg - men det var baske mig lättare att hinna fota bilarna på banan. Han var
överallt och ingenstans. Här zoomar jag in honom när han även agerar nån slags
tekniker och försöker fixa högtalar-anläggningen som fick för sig att lägga av.
 

I kortnabben var förutsättningarna att den enda som hade möjlighet att utmana Tommy Carlström om guldet, var Viktor Johansson, men då var han mer eller mindre tvungen att vinna båda tävlingarna, under förutsättning att Tommy tog poäng i båda. Tommy tog starten i första, men blev överraskad av att det redan var så mycket modd i ytterspår, så Daniel Loggert kunde passera. Tommy tog sedan tillbaka, då även Loggert drev ut i modden.
- Jag klantade till mig och trodde det skulle vara bättre grepp på yttern, och då släppte jag förbi Loggert. Men sen gjorde han likadant och bjöd tillbaka mig, konstaterade Tommy efteråt.

 
















På de tre sista varven började Lexusen bete sig lite skumt, och i samma veva hade Viktor Johansson fått upp ångan, passerat Loggert och flåsade Tommy i nacken. Det var så tight, att endast en halv billängd skiljde de två åt i målgången, till Tommys favör. Tommy var skum över vad som var på G i Lexusen, och stängde inte ens av bilen under prisutdelningen. Men inget verkade galet när han kom in i depån, och läget var lugnt till man skulle starta bilen igen. Då är bilen sten-död! Hela Team Ökvist var i, på eller bredvid kofferten och skruvade, medan Team Loggert fixade grejor. Till slut fick man nästan springa till sina egna bilar då det var dags att köra, och Lexusen kopplades på lina för att dras igång. Var bara det att den gick inte igång! Förutsättningarna för guld var att om Viktor vann, behövde Tommy bara ha kört ett varv för att få tillräckligt med poäng för guld.
När Jonas Ökvist såg att Lexusen inte var samarbetsvillig, var han på väg att hoppa ur sin Corsa, och erbjöd Tommy att låna den. Tommy trodde dock inte att det var tillåtet, och tackade besviket nej och ställde in sig på ännu ett haveri som kostat honom ett guld. Men då började det ageras i teamet. Kunde man kanske skicka ut Tommy i Hondan, som hans pappa Peter Christoffersson körde i klass 4 (Iscup för rallybilar och 2150 RC) med. Den var ju inbesiktad och godkänd för klassen. Fredrik Tiger förklarade att det kunde vara ok, men då behövdes skriftligt godkännande från alla deltagare i klassen. Övriga bilar stod redan på startplattan, så det blev liv i luckan. Medan Team-chef Dennis Bergström ringde tävlingsledare Peter Norman, sprang undertecknad till startplattan och kollade med förarna. På i princip ingen tid han jag även fixa tolk för vår finske stjärna, Kimmo Anttila, så att allt verkligen skulle gå rätt till (1000 TACK Stig Lundström, Falc Bärgning och TFT i Övertorneå!!!). Inte en enda förare tvekade - flera la dessutom till kommentaren "självklart". Få i depån trodde det var möjligt, men jag VISSTE att det är sanna sportsmän vi har att göra med. Inte ens Viktor Johansson, som visste att han tog bort sina egna möjligheter att vinna guld, tvekade ens en hundradel. Dessutom vann Viktor tävlingen, och fick silver med en ynka poängs marginal :
- Inte vet jag om jag tänkte rätt, men jag tror nog jag kan vara bra mycket stoltare över det här silvret, än jag hade varit över ett guld med Tommy kvar i depån, konstaterade han efteråt.

Jag är så stolt över dessa grabbar, så mitt race-hjärta svämmar över! Jag skulle kunna sitta här i timmar och ösa ur mig alla superlativ jag kan eller kan hitta i uppslagsböcker, men jag nöjer mig med att säga : Kimmo Anttila, Viktor Johansson, Martin Åberg, Daniel Loggert, Johannes Lundberg och Jonas Ökvist - ni är fantastiska!


Jonas Ökvist och lillebror Fredde i full action att försöka hjälpa Tommy Carlström få
ordning på Lexusen.
 

I första racet ordnade man in sig i kommande medaljordning - men det var spännande
nåt så sjukt! Endast en halv billängd skiljde mellan Viktor och Tommy över mållinjen!
Endast en poäng skiljde dem i totala tabellen när allt var klart...
 

Jonas Ökvist och hela hans team, är bland de mest godhjärtade och hjälpvilliga
människor man någonsin träffat på. Hur tungt det än går, hur motigt nåt än är, så blir
man alltid bemött av dem med ett leende, och de ger ta mig 1000:an aldrig upp!

 

Viktor Johansson vann det avslutande finalracet i stor stil, före Kimmo Anttila (bilden
nedan)
 
 
 

Kerstin Christoffersson bjöd på suveränt god varmkorv. Jag brukar inte ge mig tid
att äta på tillställningar som denna, och då mår man ju som man mår efteråt. Men
den här dagen var ett undantag! 1000 TACK Kerstin!

Allas vår favorit-reporter, NSD´s Maria Engström-Andersson, ger verkligen allt för sina
bilder. Själv tyckte jag det var rätt kul att fånga hennes jobb på bild!
Maria är verkligen en unik reporter, som verkligen går in för att förstå och få fakta att
bli rätt, in i minsta detalj! Hatten av, här har jag mycket att lära!


Ett härligt och glatt gäng, som dock behöver lära sig av Joel Bergström hur man
verkligen släpper loss och tillåter sig att vara glad! På bilden ser ni Bröderna Anders
och Peter Christoffersson (längst bak) Dennis Bergström och Tommys bror Micke
Christoffersson (på knä) med Tommy och Joel i centrum.
 

Rallyklassen, som inte är nån rallyklass, utan en kombination av rallybilar och 2150 RC, i år inget mästerskap heller, utan kort och gott "is-cup". Hade inte Tommy Jakobsson varit med, kunde det kanske ha blivit lite spännande om guldet, men karln kör ju som i trans! Spelade ingen roll om han var först eller dåligt med i starten, han tog sig till spets innan det var färdigt oavsett, och 5 av 6 segrar säger väl det mesta. Min klubbkompis, Anders Danell, körde inte i Morjärv - jag hoppas han ångrar sig med tanke på finaltävlingarnas resultat - trea i första och tvåa i andra, i strid om seger! Mäktigt Anders, det här var ju din grej! Hoppas verkligen vi får se dig från start i nästa års serie! Jag ska inte sticka under stolen med att jag hade en favorit framför alla andra i klassen, i form av Alexandra Karlsson i sin Ascona B. Jag har ju liksom en svaghet för dessa bilar, och så kör hon ju som en hel karl! (utan att vara sexistisk eller vad 1000:an det nu heter). Tyvärr blev det två brutna lopp, med motorhaveri i det andra racet. Synd, det här hade kunna bli hur bra som helst! Snälla Alexandra, behåll pärlan och gör ett nytt försök nästa vinter! Jag tror stenhårt på dig!


Himla kul att se att takterna sitter kvar hos min barndomsidol - jäklar vilka starter han
får till! Peter Christoffersson, dock bara tillfälligt före årets suverän, Tommy Jakobsson.
 





Bilsportkult - Ascona B x 2 = kärlek! Alexandra Karlsson, snäppet före Harry
Johansson. Mäktig sport vi har, då man är medveten om att det skiljer nästan 50 år
mellan dessa kombatanter, som ändå tävlar på lika villkor!


Roger Frisk´s Porsche sticker ut i startfältet. Läckert med lite annorlunda lack!

Det lät som att Kent-Isak´s Herbie-bubbla hade lite ont om växlar, och vi fick inte
se mycket av denna levande legend den här dagen. Men han siktar på rallycross i
sommar, och det ser man verkligen fram emot!


Klubbmästerskap?! Alexandra Karlsson och Anders Danell i full duell.

 

Långnabben är ju känd för att gå hårt åt materialet, men årets upplaga blev nästan väl så extrem. Några försvann redan i Morjärv, och även om det inte var några krascher i Kalix, så fick bärgaren jobba på en hel del. Andreas Sandberg låg i tabelltoppen inför finalkörningarna, och han var även i ledning i första racet, när bilen slår tvär-pall. Orsaken kan vara både en och flera, men tyvärr är den troligaste orsaken att motorn gett upp, och därmed var det i så fall familjens andra haveri för dagen. Förmodligen rätt skönt då, att det var kompisen och fjolårsmästaren Niklas Sandström, som slog till med dubbel-seger och tog hem guldet, före Lasse Englund och brons till Andreas. Trippel Kalix MK i långnabb - vem hade tippat på det i förhandssnacket?!

 

Niklas x 2 - Sandström i ledning före Lundström.

Vilken grej att ha i sitt CV - ledning ett helt varv före Håkan Johansson med fullt
fungerande bil. Dessutom omkörning av densamme, även om det då blivit varmgång
på bilen - heja Andreas Sandberg. Vi hoppas på mer nästa år!


Niklas Sandström kunde försvara sitt guld från i fjol, och fick även han med sig ett
resultat värt att rama in!
 

Niklas Lundström
 

Skulle fota Andreas och Alexandra, dagens oturlingar. Men de hade fullt upp med att
skjutsa hem "skrotet", så det blev istället en bild på parets charmtroll till dotter, Tuva,
och teamet härliga mekaniker Anders Lundmark.

Håkan Johansson hade problem med varmgång även den här dagen, men fick ändå avsluta med två andraplatser, efter att ha varit upp i ledning i båda! Det är rent så lång-håret reser sig på skallen, när han börjar sina upphämtningar på yttern, efter att ha varit sist i flertalet starter. Den här karln har nåt som ingen annan har, och då menar jag inte bara Sveriges snyggaste PV, en superhärlig familj eller 17 SM-guld (i fyra olika klasser, varav tre olika discipliner), 4 SM-guld samma år, med samma bil, glimten i ögat, en talang som få. Nä, han har nåt som för oss i motorkretsar blir ungefär som när Stenmark frälste hela landet på sin tid - stannade landet när Stenmark åkte, så slår hjärtat extraslag när Håkan Johansson kör. Kanske som Fantomen - När Fantomen rör sig står blixten stilla?! Nånting ditåt. Får citera nyss nämnde Stenmark - Hä löns int å förklar för en som int begrip! Ni som vet, ni förstår hur jag menar!

Juniorerna fortsatte att imponera. Första racet rödflaggades, då Julia Lundqvist och Eddie Lindvall-Carlsson bröt och stod olämpligt till. I omstarten gick bromspedalen av för Madelen Axberg, så hon blev långt efter, trots en formidabel start. Jesper Carlsson vann, i tight match mot Otilia Lindblad. Andra racet fick Madelen till det och vann, före Jesper och Julia. I en tight lista, innebar det RM-guld till Jesper, före Madelen och Otilia (- tror jag. Har inte fått en fastslagen slutställning i min hand i denna skrivande stund!)


Madelen Axberg vann sista racet, före Jesper Carlsson och Julia Lundqvist.


Ett telefon-fotat resultat från Kalix - hoppas ni ser vad det står! Annars får ni väl
ta hjälp av er fantasi! (ler)
 

Motorsport är vackert!
 

Hade verkligen inte tid att blogga idag, men då jag vet med mig att jag egentligen inte har tid den kommande
månaden heller, så struntade jag i vad jag kan eller bör, och körde en "snabbis" i alla fall. Ni som jobbar
med bilder och bloggar, vet väl dock att "snabbis" handlar om timmar i plural i den här världen... Nåja,
får väl jobba in lunchen så jag får ut 25 timmar på ett dygn!
 
Lev å må!
 
 

Isracing SM 2015 - Morjärv

2015-03-22
När det stod klart att Håkan Johansson skulle göra comeback i vinter, började man vänta på isracing-premiären, likt en unge som väntar på tomten! Att Överkalix sen tvingades erkänna vädrets makter som övermäktiga, var som att hålla fram en godisskål och rycka undan den precis när fingrarna nuddade vid den.



Bara att tagga ner, och ladda om för Morjärv. Igår var det dags, och jag hade nästan ont i magen av förväntan! När det väl blev dags var det ju inte bara Håkan som gjorde comeback, utan även min barndomsidol Peter Christoffersson, i sonen Tommy Carlströms Honda, och lägg till det att 80-talets stora namn, Kent Isaksson (mest känd som "Kent-Isak") också hittat tillbaka till sporten, 26 år efter han "slutat! Som om det räckte med det godiset, nix, nej, icket! Två super-rookies i form av sommar-giganterna Daniel Loggert och Viktor Johansson slog till med debut i isracing denna redan stora dag till ära, och som grädde på moset fanns Thomas "Rådis" Rådström på plats och körde uppvisning med en av Andreas Erikssons Supercar Lite Fiesta. Rådis körde både lång- och kortnabb, men utom tävlan. Enligt vad jag förstår, så var det bara formalia som saknades för att bilen skulle kunna ingå i långnabb, för den lär uppfylla alla kriterier. Men jag låter det vara osagt, för jag har det inte verifierat.
 
 

Hur gick det då?! Jo, det blev en kraschernas dag, och det var mycket snack på publikvallen. Många ville hävda att snöröken inte alls var något problem, men när rutinerade förare säger att det är bland det värsta de varit med om, då finner jag ingen anledning att inte tro dem. Jag kan dock tro att den super-härliga sol vi förärades med, kan ha förvärrat siktproblemet, men det spelar egentligen ingen roll. Helt klart är i alla fall att Staffan Johansson inte såg att Henry Nilsson låg och körde sakta i race-line, utan körde rätt in i honom, snurrade och blev påkörd av B-O Näslund. Stackars B-O var i en varvningssituation, och låg som fin-fin 2:a efter suveräne Tommy Jakobsson. Att han körde lånad bil, tillhörande Roland "Micro" Åström, gjorde väl knappast att kraschen kändes roligare. Men enligt gårdags-uppgifterna var det "bara" bilarna som fått fula skador.

Staffan Johansson och B-O Näslund blev stående efter en krasch med Henry Nilsson,
som dock tog sig för egen maskin till depån.
 
 
 
 
Även Fredrik "Freddy" Johansson fick en otrevlig upplevelse i Kortnabben, då heatet rödflaggades, och precis när Freddy ser flaggan, smäller han in i finske Kimmo Anttila som tvärbromsar framför honom. Freddy var öm i nacken, men hade svårt att avgöra vad som var hönan och ägget, eftersom han har en "ofrisk" nacke även till vardags.
 
 
 
Den smäll som såg otäckast ut på håll, kom i långnabben, där Finske Jari Pääkölä fick problem med styrningen och åkte av i ledning. Bakifrån kom en Anders Nyman i full karriär med sin Metro, och såg förmodligen ingenting när han ränner rätt in i den finska Forden. Jari berättade för min svärfar att han hade hunnit se i backspegeln att det skulle smälla, så han hade inte hunnit spänna lös sig, och var i alla fall så förberedd man kan hinna bli på någon tiondel av en sekund. Jari klarade sig oskadd, och var själv med när vi hjälpte honom att lasta bilen senare. Nyman var enligt gårdagsuppgifterna inte synbart skadad, men med tanke på smällen så tog man en försiktighetsåtgärd och förde honom med ambulans till sjukhus. Därför valde man också att avsluta tävlingen, och man fastslog ett resultat i den ordning man senast passerat mållinjen, och utdelade full poäng.

 
 
 
För er som funderar över varför det blev så många krascher igår, och ingen idag, så hjälpte dagens blåst dels till att skingra snöröken fortare, men framförallt ska man komma ihåg att det är väldigt små marginaler i isracing, många bilar samtidigt på ett begränsat utrymme, och den här dagen var uppenbart dagen då marginalerna inte var på förarnas sida. Ibland kan man uppleva att ett agerande ser lite konstigt ut, där man står som "förståsigpåare" på publikplats, men betänk att förarna sitter i sina bilar, med fokus på både bilen, sin egen körning (var de befinner sig på banan), bilarna runt omkring dem och dessutom flaggsignaler från posteringar / tävlingsledning. Nån förare har nån gång sagt till mig, att "det är som att sticka huvudet i en mjölpåse" att köra isracing. Daniel Loggerts kommentar efter första loppet, när mekarna frågade hur han tyckte det gick, var både klockren och beskrivand : - Ingen aning, för jag såg då ingenting!
 
En parallell man kan dra när någon undrar om sporten är för farlig - i störtlopp pratar man aldrig om att ändra reglerna, oavsett hur mycket krascher man har. Man nöjer sig med att säga att de aktiva vet vilka risker de utsätter sig för. Jag säger inte att den sporten har mer rätt, men lite har vi att lära, för även om säkerhetsarbete är viktigt, så kan man aldrig försäkra sig mot all olycka!
 
Daniel Loggert, alltid nära till ett stort leende!
 
Lite roligare information då, vi börjar med Kortnabben :
Thomas Rådström vann givetvis i stor stil, med sitt fyrhjulsdrivna lilla vidunder, och vem hade trott något annat med en sån chaufför bakom spakarna?! Det var ögongodis, på riktigt! Kimmo Anttila slutade tvåa i första, med sin Toyota Mr2, med mittmotor. Tommy Carlström hade honom på halstret i första kurvan, men när snöröken slog till släppte Tommy en aning, så finnen tog sig iväg före. Tommy hävdade själv att han "fegade", men jag har vetorätt och anser att han var klok! Anttila byggde till att börja med upp ett rätt bra avstånd, men sen knaprade Tommy in allt mer, och jag undrar vad som hade hänt om det hade varit ett varv till?! "Om inte om hade varit, hade fan varit kung". Nåväl, spelade ju faktiskt ingen större roll, för det blev ju ändå Tommy som tog full pott i SM, eftersom man måste ha svensk licens för att kunna vinna SM. Viktor Johansson närmast bakom, och sedan Johannes Lundberg. Andra racet har jag ju redan berättat att det blev rödflaggat, men för att gå in mer på djupet så var Tommy Carlström riktigt giftig i starten, och låg tvåa bakom Rådis när det flaggades av. I omstarten gick det lite sämre, och han var senare iväg, och hamnade i "mjölpåsen" av snörök, men slutade ändå fyra och hade SM-ledning inför söndagen.  Daniel Loggert var längre ner i första loppet, tror femma, men är inte alldeles säker. Men i race 2 fick han ställa sig på pallen! Han låg ett tag tvåa efter Rådis, men tappade varv efter varv ut bilen i en moddig kurva, och fick se sig passerad och snuvad på fullpoängaren av Niklas Mörtsell. Mörtsell som i sin tur hade brutit första racet med en bil som lät allt annat än frisk, och dessutom hade spenderat veckan innan tävling med att byta tak på sin bil, efter en 3-varvsrullning på träning, var mer än välförtjänt av denna seger! Att sen få stå på pallen och diskutera med Rådis, var nog rätt trevligt det med! Mörtsell och Loggert fick alltså stå 2:a och 3:a på pallen, men sett ur SM-tabellens synvinkel var de 1:a och 2:a, och Viktor Johansson slutade 3:a. Viktor Johansson slutade trea i andra racet, och var han inte nöjd med sin debut, ska han ju nästan ha stryk. Var inte han nöjd med sin debut, ska han ju nästan ha stryk.
 
 
 
 
 

Daniel Loggert
 

Viktor Johansson och Daniel Loggert har en hård fight om titeln som jag inte hört talas
om i motorsport, Rookie of the year!
 
I söndagens första lopp var det Tommy Carlström som tog spets direkt, och ledde hela vägen över mållinjen. Men det var ett tufft lopp, där åtminstone de fyra första låg på pärlband. Daniel Loggert låg 2:a till det var ca 1½ varv kvar, då Niklas Mörtsell som kört upp sig från ca sjätte plats, snuvade även honom på en placering. Jonas Ökvist körde sönder växellådan på lördagen, men skruvade heroiskt hemma i Piteå till 1-snåret i natt, men på plats i Morjärv var man i tid i morse, och det belönades med en fjärdeplats i första racet. Viktor Johansson slutade 5:a.
I andra racet tog Tommy Carlström starten än en gång, men efter ca ett varv slog Viktor Johansson till med en snygg omkörning och förvaltade ledningen till en seger! Carlström slutade 2:a, Niklas Mörtsell 3:a, Daniel Loggert 4:a, Johannes Lundberg 5:a, och Jonas Ökvist bröt i sista kurvan. Inte fått nån rapport om varför (än).
 

Tommy "El-gigante" Carlström - här kan ni åka incar med honom :
https://www.youtube.com/watch?v=x_9tpPXkcgI&feature=youtu.be
 
Carlström, Loggert, Mörtsell, Johansson
 

Här får man en liten uppfattning om hur det kan se ut på banan, och ändå fick vi
indikationer på att det var något bättre sikt idag än igår!
 
 
 
 
Juniorerna var på förhand ett bättre startfält än vanligt, men diverse teknikproblem decimerade dem efterhand. Ett gäng "race-valpar" stod att se, och Anders Nilssons dotter Otilia Lindblad inledde med seger, före fjolårsmästaren Eddie Lindvall (barnbarn till Göran Lindvall) och Jesper Carlsson (son till Anders Nilssons super-mek Bertil).
Andra loppet fick Otilia tekniska problem, och slutade sist, medan klubbkompisen Jesper Carlsson vann. Eddi Lindvall blev tvåa, och Madelen Axberg 3:a. Julia Lundqvist, dotter till Jens och Jenny Lundqvist, i Magda Anderssons fjolårs-BMW, slutade 4:a.
På söndagen fanns inte Eddie Lindvall med i startuppställningen (av okänd orsak), men Jesper Carlsson hade fått rejäl luft under vingarna av lördagens framgånger, och följde upp med ännu en seger. Madelen Axberg slutade tvåa, medan Otilia Lindblad som fick något problem i starten och var halva startrakan efter från start, körde upp sig till en tredjeplats. Julia Lundqvist 4:a.
Helt otroligt vilka städade och skickliga körningar dessa juniorer bjuder på, vilken framtid man har att hoppas på!
I andra racet var det än en gång Jesper Carlsson som gick till spets, men när endast ca ett varv återstod hände något med bilen, och han tvingades bryta och överlämna sgern till Otilia Lindblad. Medelen Axberg 2:a och Julia Lundqvist 3:a - lite ovanligt med en hel pall full av tjejer!
 
 
Jesper Carlsson behåller sin RM-ledning med knapp marginal, före klubbkompisen
Otilia Lindblad.
Julia Lundqvist fyller 16 i sommar, och om jag inte är helt fel ute är hon yngst och har
klart minst rutin i startfältet. Men den här tjejen har både super-uppbackning i form av
underbara familjen Lundqvist, och dessutom verkar hon ha helt rätt inställning. Som hon
kör redan nu, så bådar det gott inför framtiden!

Otilia Lindblad är desto mer rutinerad, och vinstrik bland damerna i folkrace.

Madelen Axberg var ett nytt namn för mig, men via kommentarerna på facebook verkar
hon ha hunnit göra sina avtryck i folkrace redan. Ser riktigt bra ut det här!
Girlpower!
 
Julia och pappa Jens, framför den svarta läckerbiten. Familjens nya juvel, den tredje
BMW´n familjen köpt från familjen Andersson i Hörby
 
I rallyklassen dominerar Tommy Jakobsson, än en gång! Håller bara bilen, är det få som har en suck mot denna rutinerade gigant! På lördagen blev det dubbel-seger, och tyvärr försvann den enda som riktigt var med i matchen då B-O Näslund kraschade, vilket jag redan berättat om. Alexandra Karlsson började få till fina spår och ett bra tempo redan i andra racet, och låg fyra när hon tvingades bryta med trasig bakaxel. Hon styrde upp i drivan för att inte vara i vägen, så det var många med mig som trodde att det var pga en avåkning hon bröt. Peter Christoffersson missade helt att komma till start i första loppet, men i det andra fanns han med, och första metrarna av startplattan var det bara Tommy Jakobsson som kunde matcha honom. Tyvärr föll han tillbaka direkt, och avkläddes sin bakre kofångare redan på startrakan. Som genom ett mirakel klarade alla att undvika den, innan funktionärerna kunde få bort den efter första varv-passeringen. En slutlig 5:e plats kändes ändå som en godkänd början för min gamla idol! Kent Isaksson kom inte iväg i starten med sin folkvagn i första racet, men slutade ändå femma, men i lopp två var han i ledning något varv, innan först Tommy och sedan även Anders Andersson kunde passera. Det visade sig att Kent-Isak´s armstyrka mattats av under dessa 26 år i träda, så det var en riktigt nöjd "gubbe" (ålderspensionär!) som fick kliva upp på pallens tredje plats! Harry Johansson har hunnit bli 73 år, men blommar som aldrig förr i sin Ascona B - 3:a i första racet och 4:a i det andra.
 

Tommy Jakobsson mer eller mindre dominerar rallyklassen i sin Honda
 
B-O Näslund åkte fint, och var den enda som var i närheten av Tommy Jakobssons
framfart i första racet, fram till kraschen jag tidigare berättat om, i samband med en
varvningssituation.
 
 
Alexandra Karlsson och den gröna pärlan gick från klarhet till klarhet. Tyvärr rasade
bakaxeln när hon låg på fjärdeplats i lördagens andra lopp. Men man fixade en ny, och
på söndagen var Alexandra om möjligt ännu hungrigare!
 
En viktig kugge i Sandbergs team - Anders Lundmark från Skellefteå. Tryggheten själv,
som man alltid kan lita på!
 
 
Tommy är otroligt startsnabb med sin framhjulsdrivna skitbil, se bara hur han drar
ifrån Kent-Isak i bubblan också!
 
Kent-Isak var uppe i ledning för ett tag, men armarna tog slut och han rasade till en
tredjeplats - ett klart godkänt resultat för en ålderspensionär som haft uppehåll i 26 år!
 
Vid bakaxelhaveriet valde Alexandra att vika av upp i plogvallen, för att inte riskera att
bli påkörd - klokt beslut!
 
Till söndagens lopp hade Alexandra Karlsson fixat ny bakaxel, och fortsatte sin fina körning. 2:a plats bakom Tommy Jakobsson i första, var den rapport jag fick. Men jag blev relativt snabbt nedknuffat från min euforiska plattform, när jag fick besked om att hon uteslutits för omkörning under gulflagg. Men tävling två fick hon äntligen den pallplats hon så väl förtjänade, då hon slutade 3:a. Tommy Jakobsson vann första, före Anders Andersson. Han ledde även andra, men kan eventuellt ha fått nåt problem när han tappade till Anders Andersson och även först tappade mark, men sen började plocka in igen, dock för sent.
 
Peter Christoffersson tog starten i andra racet, och ledde ett tag över Tommy Jakobsson,
som han passeras av i just den här sekvensen. Peter låg sen tvåa, ända till en drivaxel
gick sönder. Än kan gubben!
 

Kanske inte det resultat Peter hade tänkt sig i helgen, men hos lill-prinsen "Valle" är han ändå bäst!
 
Stilstudie av Alexandra Karlsson, som inte är blyg att ta för sig bland grabbarna!
 
 
 
 
 
Man brukar spara det bästa till sist, men med ett hjärta som klappar för 2400 så är det lite dött lopp i mitt racehjärta på den fronten. Men visst var det extra speciellt med Håkan Johansson på startplattan! Synd bara att varken Mikael Jansson eller Sören Häggström kom till start i år - två färgklickar båda två.
Håkan ringde mig för ca ett år sen och frågade om jag hade en aning om var hans gamla PV fanns. Jag bad att få återkomma, och drog en enkel livlina då jag precis var mitt uppe i jobbet med Tiger-boken, och med hjälp av Fredrik kunde Håkan snabbt kopplas ihop med dåvarande ägaren. Bilen befann sig i Norge, men flyttade snabbt tillbaka till Umeå, och är nu i samma fantastiska skick, och även samma härliga färger, som den var när det här seklet var ungt! Bara att se den i depån gjorde att man kände sig hemma, en kram av Håkan och välkomnande av Kristoffer direkt man kom in i depån gjorde ju inte saken sämre. Hustru Maria satt i kåpsläpet och sken ikapp med solen : - Som jag har längtat efter det här, och Carolin säger att äntligen kan man börja längta efter vintern igen!
När bilarna linades upp på startplattan och de stod under startens kommando, kände jag hur jag rent började skaka i benen! Håkan missade i starten, men påbörjade sin karakteristiska uppkörning på ytterspår, och adrenalinet var nog på minst lika hög nivå hos mig, som hos honom själv! Men tyvärr började bilen gå varm, och han fick backa av. Finske Jari Pääkölä tog sig snabbt förbi alltid lika startsnabbe Anders Nyman, och vann i stor stil före Thomas Rådström (utom tävlan), Niklas Sandström (som därmed tog full SM-pott) och Niklas Lundström. Till andra loppet skulle det vara ordning på värmen i PV´n, men då gick en spindel av och Håkan tappade framhjulet! Jag, och många med mig, stod precis och höll koll på vad som hände med Håkan, när den otäcka kraschen inträffade mellan Pääkölä och Nyman. Resultatet blev nu efter hur man senast passerade mållinjen, och det innebar Niklas Lundström i topp, Andreas Sandberg 2:a och Niklas Sandström 3:a.
 
 

Kungen av isracing är tillbaka!!!
 
Anders Nyman var som vanligt rapp i starterna, här för Jari Pääkömäki, Kjell Persson
och Thomas Rådström
 
Rådis och Kjell Persson
 
Två av det här landets största - Thomas Rådström och Håkan Johansson
 
Håkan Johanssons läckerbit
 
Jari Pääkömäki före Thomas Rådström
 
Storpublik trots hård konkurens från skid-SM och skotercross i Kalix, samt skoter-VM
i Älvsbyn!
 
 
Ifall nån missat att det var snörök...
 
Håkan Johansson passerar Lasse Englund, men tappar sekvensen senare höger
framhjul pga att en spindel gick av - inte konstigt att jag inte tycker om spindlar!
 
 
 
Den siste att bärgas av banan, var Håkan Johanssons PV
 
Kristoffer Johansson, son till Håkan och med körskicklighet med solklara genetik till
sin far. Tyvärr "bara" mekaniker numera, då även han anser att kostnaderna skenat i
rallycross.
 
Söndagen bjöd på ett klart decimerat gäng, då Håkan tvingats kasta in handduken, trots att han fick invadera Hans Rönnlunds fina verkstad. Pääkölä hade också åkt hem, och Nyman låg kvar för observation på sjukhuset. Kjell Persson körde sönder blockpackningen på lördagen, men fixade det och var snabbast iväg i första racet. Efter drygt ett varv passerades han av både Niklas Sandström och Andreas Sandberg, och kort efter det bröt han med tekniska problem. Andreas uppvaktade Niklas, och lyckades till slut ta sig förbi i en stilig omkörning. Tyvärr tvingade även Niklas senare bryta, och nästa Kalix-förare, Lasse Englund, fick ställa sig bredvid Andreas på pallen. Niklas Lundström fick problem i sista kurvan, och jag är osäker på vem som slutade 3:a.
 
Lopp 2 Var det Andreas Sandberg som ledde från start till mål. Niklas Sandström låg 3-4:a nånting, men körde upp sig till andraplats. Lasse Englund låg 2:a ett tag, men fick nöja sig med en tredjeplats. Körde som en på-nytt-född enligt Robert. Ove Salomonsson åkte bra idag, och även han var ett tag uppe och kände på andraplatsen. Niklas Lundström bröt efter han varit ihop med Salomonsson i ett försök till omkörning, med något trasigt i styrningen.
 
Andreas Sandberg
 
 
Kjell Persson i ledning före Niklas Sandström
 
Niklas Sandström, Niklas Lundström och Andreas Sandberg.
 
Här passerar Andreas Sandberg klubbkompisen Niklas Sandström och tar en
skön seger.
 
 
 
 
Andreas Sandberg och Ove Salomonsson
 
Ove Salomonsson får känna på Kalix MK i framgånsvind, här passeras han av både
Lasse Englund och Niklas Sandström
 
 
 
 
 
 
 
Niklas "Lill-Stöcke" "Otursgubbe" Lundström
 
 
Alla klasser ser ut att bjuda på spänning till sista växlingen i Kalix nästa helg!
 
Nu har jag skrivit så fingrarna glöder - håll till godo! Nu väntar stenhårt jobb med bokprojektet, till det är dags att förlusta sig i Kalix nästa helg! Ber att få tillägga att jag jobbat med preliminära resultat, så vissa justeringer kan komma att ske!
 

Avslutar med en bild på Håkan Johanssons pärla - motorsport är vackert!
 
Lev å må!
 
PS. När jag lagt in alla bilder och bara hade bildtexterna kvar, försvann hela mitt jobb - så risk finns att någon korrigering eller något komplement försvunnit på vägen. Men nu är jag totalt slut i skallen, så det får jag helt enkelt bjuda på i så fall!  DS.

Kanonrundan 2014 - den 54:e i ordningen

2014-10-06
I lördags var det tävlingsdags, och efter ett uppehåll från Månstråket i början av året, var det bara att damma av Robert och Amazonen. Själv hade jag för skarpa minnen av fjolårets "wet-race", i dubbel bemärkelse - regn från ovan och en spygatt i bilen. Funkade ju ok på Månstråket med åksjuke-plåster, men efter att ha blivit lite åksjuk i vanlig bil senaste tiden, kände jag att nån annan fick prova mitt "jobb" som omväxling. Micke "Hollis" Hollström fick uppgiften, och bara att köra rekognoceringen med Mickes nya bil, en Renault Cenic (eller hur det nu stavas) blev en utmaning för Robert.
- Jäkla pling-plong-bil! Först hittade jag ingen startnyckel, vilket berodde på att det var startknapp. Nyckeln hade Micke i fickan. Sen hittade jag ingen handbroms att släppa, men det var visst bara att gasa så fixade bilen det själv. Det plingade och lät mest hela tiden, men till slut vande man sig och det funkade bra!
 
Själv tog jag sovmorgon, då gubbsen åkte hemifrån redan 05.30. Penske och jag tog mammas "slangbella" - en Mercedes Automat från tidigt 90-tal. Öknamnet har den fått av en spjuver som jobbar åt oss, som tycker att den är som en slangbella - dvs man trycker på gasen och det tar länge innan nåt händer, men när det väl händer så går det fort! Nåja, fort är väl en överdrift, men fort-ARE i alla fall! Jag piskade på latmasken rätt bra på väg till Boden, och åstadkom t o m 3 omkörningar i uppförsbacke på väg dit!
Väl på plats var den första jag stötte på ingen mindre än den levande legenden Ingemar "IP" Persson, och med en kram från honom kunde ju inte dagen få en bättre start. Uppföljt av en kram av Kenneth "Fröhandlarn" Johansson och perfekta dagen var ett faktum! Det blev helt enkelt en sån där lördag som man gärna har i minnet och plockar fram och påminner sig om, när man har en sån där "tycka-synd-om-sig-själv-dag" nån gång.
 
Det här var första gången sedan 1995 som man använde en speciell sträckning av vägarna runt Pagla-området i Boden. Det var nämligen här jag och Robert träffades i ett vägbyte, på en December-upplaga av Kanonrundan det året. Jag är en katastrof när det gäller att hitta till olika platser, och inte mycket bättre på att känna igen mig. Men hur det nu vart, hamnade jag som publik i detta vägskäl, medsläpad som nån slags pratsalig ballast åt pappa och Tobbe Hansson.
Uppkliven på en sten försökte jag motionera kameran, men den här dagen var ingen bra foto-dag helt enkelt, och jag lyckades med nån inställning så det blev mest skräp av de bilder jag tog. Jag lyckades även med bedriften att ramla ner från stenen, skakig i benen som jag blev av alla skön-sjungande Volvo-bilar! Som tur var stod Thomas Fredriksson nedanför och lyckades fånga upp mig, och hindrade mig från att göra nåt slags ryggplask i buskaget.
 
Vägbytet på Pagla, som kan förändra livet på oanade sätt. Det lustiga är att när man tar fingrarna till
hjälp, kommer man fram till att det är 19 år sen jag och Robert träffades här (eller i December blir det
åtminstone det). Men 19... Jag är ju bara 23 nu - innebär att jag måste ha varit fyra år då. Snacka om
barnarov! (ler) Innan ni tänker ut nån klurig motkommentar, dräper jag den i sin linda och säger "man är
inte äldre än man gör sig!"
 
Robert körde som om han hade stulit bilen - vilket han snudd på hade gjort i och för sig, med tanke på att det är pappas bil. Han fick givetvis stryk av fenomenale Arne Rådström i sin 240, med ett vrål under huven som nästan fick håret att smita ur knuten det satt fastbundet i, och ställa sig rakt upp på mitt huvud! Vilken bil!!! Man hörde musiken på kilometers avstånd, och det var en allvarlig konkurrent till Thomas Lahtis evige melodi-festival-vinnare i skogarna. Går ju inte riktigt att jämföra 240´n mot vår Amazon, och på ett klassiskt rally skulle de inte tävla i samma klass heller. Lägg till det att Arne är nån slags superhjälte bakom ratten också, och kan ta vara på de läckerheter som placeras i hans händer. Jag kan inte hela hans stamtavla, men så mycket har jag ju i alla fall koll på, att han blev 2:a i Svenska rallyt, efter sekundstrid med Petter Solberg i en BDA-Escort! Icke desto mindre är väl meriten att han vunnit Sverigeserien i Volvo Original. Rolig kuriosa, är att det var 20 år sedan Robert senast mötte honom i en Kanonrunda. Året var då 1994, och slutresultatet blev då totalseger för Rådström, med Robert på andra plats (även då!) - men för Robert innebar det DM-guld, så han var inte särskilt ledsen över nederlaget då heller.
Vi brukar skoja internt, om att Robert förmodligen skulle slå sina egna tider med Amazonen, med vilken som helst av de övriga klasskompisarnas bilar (här uppe i norr alltså!) - men det spelar ingen roll, för han har så jäkla skoj med Amazonen! Visst, det vore rätt trevligt om vi slapp trumbromsarna, och rätt nice hade det också varit om vi hade fått ha en lite lägre utväxling så vi lite lättare kan nyttja det vi har ned-framför vindrutan. Men å andra sidan - det räcker ju fantastiskt långt som det är redan nu.
Det var rätt jämt i klassen, förutom Rådström som var i nån slags klass för sig, på alla sträckor utom dagens längsta, en 2-milare på Kusträsk. Här gav sig Robert attan på att inte ge nån något gratis, och ögonen lös också på honom på servicen efteråt :
- Inte många gassläpp där inte! Har de slagit mig där, då har de kört bra!, konstaterade han nöjt.
- Men det var jobbigt! Efter halva sträckan rann svetten i ansiktet på mig, och jag kände att jag började mattas av och tappa lite tempo. Men då piskade jag på mig själv och fick upp tempot igen!
26 sekunder blev mariginalen till närmaste man bakom i klassen! Dyngstryk av Rådström såklart, men mindre än väntat. Efter att alla tävlingar hittills ha legat nånstans i mitten av VOC (om man jämfört med den klassen), hade Robert plöstsligt delat snabbaste tid med Lasse "Pålacken" Johansson, och snabbare än Brage Lundmark!
Sluttiden efter fyra sträckor, skulle också ha räckt till en andraplats i VOC, 20 sekunder efter Pålacken, som är en välkänd fantom bakom ratten, och det i synnerhet på vägarna i Boden!
 
                                                                                                                       foto : Eilert Gezelius
                                                                                                                foto : Eilert Gezelius
                                                                                                                 foto : Eilert Gezelius
                                                                                                                        foto : Eilert Gezelius
 
 
Nog om Roberts prestation, Arne Rådström var dagens näst snabbaste tvåhjulsdrivna bil - slagen av Thomas Lahti med endast 53 sekunder, på fyra mils körning! Lahti är ju en historia i sig, men jag har avverkat så många superlativ om honom genom åren, så det börjar förmodligen bli tjatigt. Jag nöjer mig med att säga att den här dagen fanns det två kungar i skogen - den ena var brun och hade stora horn, den andra lystrade till namnet Lahti och hade förmodligen också horn, men i aningen mindre format! Idag blev det en total tredjeplats för Lahti, slagen med en ynklig sekund av Mattias Rönnqvist i en Mitsubishi EVO 9 och en drös sekunder ytterligare till dagens totalsegrare, Jan-Olov Marklund med sin gamla Lancia. Gammal är väl förmodligen bäst, för det börjar vara ett gäng totalsegrar i Kanonrundan för det här ekipaget. Mycket sevärd i skogen, för det händer alltid något kring det här teamet! Men DM-titeln gick till Lahti, och hur man än vänder och vrider på steken, kommer jag bara fram till samma slutsats : - "Volvo rules!"
 
I mitt snabba språng från Rådström till Lahti, hoppade jag ju över resten av Appendix. Idag blev ju alltså dagen då jag äntligen fick se min barndomsidol, Anton Mattsson, i föraroverall och rattandes en Volvo 142 igen!!! Med dottern Erika i högerstolen körde man sekundlika med Curt Jonsson, som via särskiljning i kraft av bättre tid på SS1, drog det längsta strået. Nu envisas man ju dock med att dela upp alla bilklasser i förarklasser, så Curt Jonsson blev 3:a bland A-förarna och Anton 2:a bland B-förarna bakom Leif Jonsson. Själv tycker jag det läggs för mycket krut på förarklasser, och tycker väl att åtminstone i Appendix som inte är nån jätte-stor klass, kunde man gott ha endast ett totalresultat. Inte bara i denna klass, utan i flertalet klasser, är oftast bästa B-förare så bra med, att han får pokal i alla fall. Med de startfält vi har idag, tycker jag gott klubbarna kunde skonas i alla fall för några utgifter. Pokaler ska ju vara prestige, och något man får kämpa för. Kanonrundan är en av de få tävlingarna man åker hem från, där man har klart för sig vem som totalvann tävlingen, dvs vem som faktiskt varit snabbast av alla i skogen. Detta för att man har sitt anrika vandringspris, som Marklund får släpa med sig för jämnan. Men annars blir ofta prisutdelningarna en lång och utdragen historia, där det är ytterst få av de tävlande som åker hem utan pokal.

Anton Mattsson och co-driver Erika Eriksson (dotter)
 
I VOC var det ju som tidigare nämnts Lasse "Pålacken" Johansson i topp, före Göran Ahlström och Brage Lundmark. Detta räckte för att Brage skulle bärga ännu en FM-titel till Svensbyn och Piteå MS.

Brage Lundmark bärgade ännu en FM-titel till samlingarna. Men det kändes nog rätt konstigt att inte
ha dottern Sofie på plats, alternativt konstigt att inte själv vara på plats med Sofie på rally SM i Uppsala,
där hon lotsade Mats Thorzelius till en total andraplats!
 
Dennis Jönsson inledde denna sin första tävling som A-förare på bästa tänkbara sätt, och hade rent sex sekunders övertag på Brage i halvtid. Men på SS3 tappade man tvåans växel och 10 sekunder, och sen ytterligare 9 på SS4. Men redan på SS1 var man i trångmål, då bromsarna kokade och funktionen uteblev. Men ett rådigt agerande med växelspaken, gav till slut ett snyggt uppställ och perfekt kurvtagning, som om det hade varit planerat från start.
- Oj, det blev svettigt!, konstaterade Dennis till co-driver-Jimmy, som gav en frågande motkommentar.
- Vi hade inga bromsar, så det var nära det där, fortsatte Dennis.
- Vaddå, det var ju snyggt! Kör nu!, blev svaret, från denna alltid lika coola storebror i högerstolen.
 
Med facit i hand och lite distans till tävlingen, är Dennis ändå nöjd.
- Det räckte ju till silver i förbundsmästerskapet, och dessutom vann jag ju byamästerskapet!
"Byamästerskapet" var det alltid lika viktiga slaget om Råneå, där Dennis denna gång lyckades slå Alexander Pettersson med hjälp av särskiljning, då man var sekundlika efter dagens övningar.
Alexander fick däremot med sig min utmärkelse, för snyggaste kurvtagning i fallande vänstern i målet på Södra skjutfältet - dock talade hans min i bilen om att det inte riktigt var planenlig körning. Men oavsett planer, är det ju resultatet som räknas!
 
Dennis Jönnson / Jimmy Jönsson
 

Alexander Pettersson
 
I ekonomi-klassen var gula gänget från Skellefteå med i matchen - och därmed kändes servicplatsen med ens komplett. Familjen Forsman ska vara med, that´s it! Tyvärr håller de inte med mig, men drömma och önska är både tillåtet och gratis.

Inte en enda ok bild på Killer-Citran fick jag, men det måste ju ha att göra med att kameran inte gillade
motivet (ler) "Farsan" Benny Forsman, fångade jag dock på promenad på SS1, och han förgyllde sedan
min dag för en stund med sitt sällskap.
 
"Morsan" Barbro Forsman hade "Canon-krig" med mig, men jag måste ha vunnit, eftersom mitt motiv var
så mycket finare än hennes!
 
Det blev så klart seger för Tobbe och Jonas i killer-Citran, men det satt längre in än i alla fall jag hade kunnat tro på förhand. Tvåa bakom dem blev Jonas Snäll, som inledde året med nybyggd Opel Astra, som lades på tak direkt i säsongspremiären i Morjärv. Sen har man arbetat sig tillbaka, och gav nu Forsman en rejälv match. I halvtid skiljde bara 2 sekunder, där man bland annat åkte jämt skägg på Kusträsk, och slutmarginalen blev enast 10 sekunder. I kraft av detta tog Jonas därmed hem FM-titeln till Piteå, och det är bara att buga och bocka. Extra kul med denna satsning, är att Jonas åstadkommit en nytändning hos sin far, Per-Åke Nilsson. Per-Åke tillhörde kärntruppen i Kalix MK´s funktionärsstab på 80-talet, och fanns med som både utbildningsledare, tävlingsledare och allt man kan tänka sig. Var bland annat utbildningsansvarig när jag tog junior-folkrace-licens! Per-Åke har även tävlat själv, men det tillhör nog nästan forntiden!

Jonas Snell / Daniel Jonsson
 
Fjolårets komet, Dan Thörnevall, knäckte ett styrstag redan på SS 1, och eftersom service inte var förrän efter SS2, fick han köra halva Pagla och hela Kusträsk med en väldigt vinglig bil. På service kunde inte annat göras än justera det som justeras kunde, för varken tid eller material fanns att tillgå. Tiderna är rent fenomenala med tanke på tabernaklet, men tyvärr får man inga stilpoäng i form av tidsavdrag, även om det ibland känns befogat. Tvåa bland B-förarna måste ändå klassas som ett jäkligt bra resultat, i den konkurrens som råder där.
 
Med justerat styrstag presterade Dan Thörnevall / Theres Aldenlöv topptider - helt otroligt vad man kan
åstadkomma av en gammal fotbollsspelare! (ler)
 
 
I fjol i regnet, vill jag minnas att det inte var en enda avåkning av sån dignitet att man blev kvar i skogen. I år blev det tyvärr tre rullningar. Sånt som händer, och inget allvarligt, men man tycker ju alltid synd om den det drabbar då man vet hur mycket garagetimmar som väntar.
Roger Fransson och Lotta Holmqvist - VOC-cheferna i Sverige, drabbades i alla fall av det mest udda. Precis i starten känner Lotta hur det sticker till på halsen, och skriker till. Sen sticker det till ytterligare ett antal gånger, och givetvis är hon inte helskarpt med i noterna efter det. Roger får lita på sin intuition, och det vet vi ju hur det kan vara med karlar och sånt! (ler) Så det slutade med rullning i ett dike.
Lotta hoppar ur bilen, undersöker overallen, och hittar en geting!
- Var skönt att hitta den, för man trodde ju nästan att man var knäpp! Men den är död nu!, konstaterar hon med ett skratt. Mysiga Lotta, vilken tur att det var henne och inte Roger som getingen fattat tycke för, då det är ett känt faktum att Roger är överkänslig mot getingstick!
Där jag står och får min rapport om deras äventyr, kommer Roland "Micro" Åström, tävlandes för Vännäs MK även han, och berättar att han rullat han med, bara en liten bit bortanför Roger och Lotta.
- Men jisses, konstaterar jag, det är ju inte till att släppa ut er Västerbottningar i rallyskogen!
Jag hoppas alla förstår med hur mycket ironi det uttalandet kom. Det var två stora favoriter jag pratade med, och detta att det faktiskt var ovanligt många Västerbottningar som deltog, gjorde att dagen blev extra rolig!
Sen var det ju också en super-Norrbottning som rullade, måste väl erkännas. Allas vår rallycross-kung, Viktor Johansson, la pappa Staffans 240 på tak. Här har jag faktiskt ingen koll på vad som hände, men jag kan tänka mig det var nåt i stil med Juha Kankunen, då Ove "Påven" Andersson frågade om han hade kört för fort när han åkte av : - No, the speed was alright, but the corner was to tight!, blev svaret...
 

Roger & Lotta
 

Micro
 

Viktor Johansson - medan skönheten ännu var vacker.
 

Skönheten med mindre vackert stuk! Men familjen Johanssons skicklighet i garaget är vida känt,
och deras driv är det inget fel på heller. Så
jag räknar med att bilen finns med till vintersäsongen igen,
frågan är bara om det blir far eller son som spakar?!                                                  foto : Eilert Gezelius
 
NMS Boden svarade för ett arrangemang av toppklass, som vanligt. I Boden blir man alltid trevligt bemött, både av funktionärer och folk runtomkring, och det är en perfekt avslutning på säsongen. Robert lovordar vägarna, och Kusträsk har tydligen aldrig varit roligare än nu, då man skippat ett antal farthinder. Enligt vad jag förstått, var det inget som medförde fler olyckor heller, så det är förhoppningsvis ett beröm man tar till sig av!


Topp-jobb av tävlingsledare Hans "Moro" Aldenlöv med sin funktionärsstab!
 
Hollis gjorde ett så bra jobb i högerstolen hos Robert, så risk finns att det blir repris. Jag hoppas få tillbaka gnistan så jag orkar med nån fler tävling i alla fall. Månstråket och Kanonrundan brukar ju vara mina favoriter, så vi får väl se.
Hollis var lite skamsen när han berättade för mig att han varit sen med en not på sista sträckan.
- Jag kände att jag var sen och försökte rabbla ikapp, men jag borde ha hoppat över och berättat om H1 i vsk (vinkel höger i vägskäl) på en gång istället.
Jag frågade Robert om detta, och fick ett stort skratt till svar.
- Jag höll ner över krönet och tänkte att det måste gå att bromsa senare, men det blev uppenbart för sen. Inte var det Hollis fel, jag hade full koll på vad som väntade. Vi tappade inte mycket tid heller, för då det var en fyrvägskorsning slapp jag backa, utan fixade bara en väldigt rund och vid kurva istället. Nä för tusan, Hollis gjorde ett bra jobb. Jag är nöjd!
 
"Lillebror" Örjan Larsson, gjorde som vanligt ett fantastiskt jobb, med både stillbilder och filmer denna gång. Sen sägs det att karlar inte har simultankapacitet... (ler)
Dessa filmer hittar ni om ni söker på hans youtube-alias, orjansierra, eller testar dessa här länkar :

https://www.youtube.com/channel/UC5rcuOzbdlahVOwJ17Cc0yw   (alla Örjans filmer)

https://www.youtube.com/watch?v=ivHT9XW5GF4&feature=youtu.be (Appendix K, SS1)
 
Anders Blomqvists fina bilder, för er som saknar Facebook och Motor Norr :
https://www.flickr.com/photos/qvistblomman/sets/72157648343262676/
 
 
Rickard Bergström
 

Ord-virtuosen Eilert Gezelius hävdade att Pierre Hansson firade julafton med "luck-öppning". Själv
ifrågasatte jag om man verkligen får ha vinge på dessa bilar?! Fick svar på tal av Janne Forslund, som
hävdade att det är ok så länge de är ställbara...
 

Jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen - det är män som Rolf Kemi (bilden ovan) och Esa
Makslahti (bilden nedan), som gör vår sport till vad den är. Man hittar dem inte överst i resultatlistorna,
så länge man inte vänder dem upp och ned. Men det är inte heller resultatlistan de har för ögonen när
de sätter sig bakom ratten. De vill ha skoj, och det är nog inte på många ställen man kan ha så roligt
som i en tävlingsbil!
 
 

Göran Ahlström
 
Lars Wennberg
 

Jokkmokks MS har varit en klubb i mer eller mindre fullständig träda, efter att ha varit en riktig stor-
klubb i distriktet vid 90-talets början. Nu är man på riktig fram-marsch, och det är så jäkla skoj!
Jerry Johansson med pappa Björn i högerstolen, är än så länge ensamma om att hålla fanan i rallyskogen,
men det visas intresse från fler håll, och jag hoppas det sker en snabb förökning!
I Jokkmokk har jag förövrigt många minnen : Tog junior-licens i folkrace där, rullade för första gången,
körde min första rallycrosstävling och jämte Älvsbyn har jag nog upplevt mina roligaste Rallycross SM
och Nordic Cup där.
 

Gick lite brett och blev en halv snurr, men allt för publiken!
 

Själv förärades jag med en dryck som bar ett namn av rang - i synnerhet om man vet att Coca Cola är
vad jag kallar "livets dryck" och rally är sporten i mitt hjärta (tillsammans med rallycross & backe!!!)
 
"Volvo el brutale" - Arne Rådström / Thomas Nilsson. Looks good, sounds great!
 
 
Snabbast i klassen, trots en snabb snurrning på SS1. Inse sången i skogen, när han drog iväg på alla
växlar uppför backen som väntade efter detta vägskäl!
 
Amazonen som överallt möter motstånd - dvs folk som säger att den inte får vara med i skogen, för
den är för fin. Co-driver-Hollis hade dock bra svar på tal : - Det är ju det här de är skapta för!

 
 

Häftigt att klassens två 142´or är målade i nästan samma färg, och slutade på samma totaltid. Curre
Jonsson upptäckte dock att man särskiljt fel i första läget. Han tittade på mig och frågade om jag visste
vilket år Anton är född. Jag svarade att jag tror det är 1953. - Aha, då är jag äldre än han, då ids vi inte
protestera. Jag och co-driver-Lasse tittade på varandra, varefter Lasse utbrister : - Äldre??? Nä, vad fan,
jag är ju yngre, kom då Curre plötsligt på och skrattade gott. Tja, jag tror jag håller med om att de som
är födda 1955 faktiskt måste klassas som yngre än de som är födda 1953. Härligt gäng de är, dessa
gubbar som inte ens har koll på sin egen ålder!
 
Owe Westerlund vände dock blad på sin åldersalmanacka i så nära tid, så han har nog en väldig koll
på att han är 67 år fyllda. Respekt, fast i skogen är vi alla jämn-unga!
 
Leif Jonsson har passerat 60 år även han, men det märks föga på körningen. Råmar bra, den här Asconan,
synd bara att han valt fel bokstav på den.
Jag och Kenneth "Fröhandlarn" Johansson var helt överens om att det var åt fanders att inte en enda
Ascona B fanns med denna dag, i ett annars så komplett startfält.
 
Anton Mattson med dottern Erika i högerstolen. Antons mål var att ta sig i mål, vilket inte var alltför
frekvent förekommande på forntiden när han åkte rally förrut. Mål blev det, och klart godkänt resultat.
För mig räckte det att ha Anton tillbaka i föraroverall och i en 142. Tiden med Escorten i rallycross har jag
liksom raderat från hans stamtavla (ler) Men tänk, han har ägt en BDA, och han sålde den för så liten
peng, att det nästan kan klassas under benämningen "gåva"!
 
 
Skogens konung med lite mindre horn - Thomas Lahti, men min klubbkompis Thomas Wikström i
högerstolen. Känns fint att vi i Kalix MK får åka med på ett litet bananskal på alla dessa DM-guld som
duon inbringar!
 
 
Bilar kan se bra ut, de kan vara snygga, och så kan de se ut så här! Nästan så han borde få beskatta
bilen extra mycket, för att den är på gränsen till för snygg och låter för vackert!
 
Anders Andersson var närmaste hotet till DM-guldet, men han försvann tidigt med trasig drivknut, enligt
uppgift.
 
Lars-Erik Henriksson slutade fyra bland A-förare, Grp H 2 wd
 
Ingemar Svensson / Peter Lindqvist, har haft maskinen på ett större kirurgiskt ingrepp hos PF Racing,
Peter Forlund i Lappträsk. Onsdag innan tävlingen satt motorn på plats, och efter allehanda motgångar
kom man till start. Bilen sjöng i klass med Rådström och Lahti, och ståpälsen har inte riktigt lagt sig
på mina armar än.
 
 
Anders Bergström blev bästa B-förare, vilket inte var särskilt svårt då han var ensam kvar när tävlingen
summerades. Dock skulle han även ha sprängt in sig på andraplats om man jämför tiden mot A-förarna,
vilket får klassas som en desto större merit!
 
Crazy Marklund och hans ledsagare Micke Eriksson - inget lätt jobb att lotsa en sån här galning, men
förmodligen jäkligt skoj!
 
Jan-Olof Renberg levde ett liv i skymundan denna dag. Inga bränder eller haverier, som vi motvilligt fått
vänja oss med, men en tredjeplats i GrpH 4 wd blev det däremot.
 
 
Kenneth Andersson / Inger Lundberg blev kortvariga "besökare" i skogen. Åtminstone tillsammans med
rallybilen.
Troligen händer något i precis det här ögonblicket, då man snurrar och sedan inte får bilen att dra som
den ska. Det gissades på trasig diff, men var något annat, som jag inte kommer ihåg.
 
Mattias Rönnqvist slutade två i både 4wd och totalt, med en hel sekunds marginal till totaltrean Thomas
Lahti.
 
Rickard Bergström, årets komet och även sprintkung. Dagens snabbaste C-förare, och tiden skulle även
ha räckt till delad andraplats bland B-förarna
 
Pierre Hansson - ny på min favorit-himmel. Gillar skarpt hans körstil, och önskar jag kunde få se honom
i en "rätthjulsdriven" bil nån gång!
 
Rolf Kemi
 
Kjell Grage


Hendrik Andersson
 
 
Göran Ahlström
 
Lars Vennberg, på "hemväg" skulle man kunna tro - stilrent och kontrollerat, och faktiskt så bor han
här i närheten
Emil Fransson
 
Jerry Johansson
Suddig, men ok, jag bjuder på det!
 
Ove Westerlund
 
Snyggast i skogen - Penske Hapasari-Niemi
 
Postmästare Svensson
Svensson Svensson (Ingemar, Nina och motor-mannen Peter Forlund) Blev en andraplats i klassen,
och både förvåning och glädje stod skriven med fet stil
i nosen på dessa herrar, när Ingemars närmaste chef, hustrun Nina, meddelade resultatet efter tävlingen!
 

Appendix K, B-förare.Från vänster : Anton Mattsson, Erika Eriksson, Leif Jonsson, Urban Jacobsson.
 

Appendix K, A-förare. Från vänster : Curt Jonsson, Lars Nilsson, Thomas Nilsson, Arne Rådström,
Mikael Hollström, Robert Niemi
 
Sak-bytar-tävling! Blev lite omkastning av pokaler, där B-förarna fick A-förarnas pokaler. Robert och
Hollis fick byta med Anton och Erika. Ännu ett skäl till att skippa lite pokaler - blir enklare för
kranskulle-Linda att hålla reda på!
 
Avslutningsvis delar jag en bild på en man med stort hjärta, fullt av både kärlek och motorsport.
Vila i frid Roger Öberg, du är saknad!
 
 // Jenny Hapasari-Niemi

Månstråket anno 2014

2014-02-02
Med Kanonrundan i lite för färskt minne, var det med blandade känslor man såg att Månstråket och årets premiär nalkades. Men på tips från Sofie Lundmark fick jag nu utskrivet åksjukeplåster. Eftersom jag fick så mycket biverkningar av tablett-varianten av detsamma, så tog jag på plåstret redan i förrgår. Lite biverkningar fick jag, men inte värre än att det var ok; torr i munnen, lite yr och svårt att fokusera blicken så jag ser suddigt på nära håll.
 
Men det var även fler faktorer som talade för att jag inte skulle åka. Var ute med spark med våra underbaringar i torsdags, och tyvärr lyckades min Niki fastna med benet i draglinan, och Pirelli fortsatte springa så hon slet loss linan från Niki som ylade till. Det blev ett fult jack i benet, men tack och lov inte några senskador. Men det blev ett gäng stygn hos veterinären i alla fall - allt med bara lokalbedövning! Till och med veterinären var imponerad över hur bra det gick! Nu ska ju då hon vara i stillhet minst två veckor, då vi till att börja med tar stygnen. Inte så lätt ordnat med 6 till i flocken. Min söta mamma som t o m tagit semester för att vi skulle kunna åka, tyckte dock att det inte var något problem. Själv hade jag totalångest, och när sen mamma däckade i förkylning gav jag i princip upp och fixade en plan B-kartläsare som stod redo. Inger Lundberg måste vara en av jordens snällaste människor! Hon skulle inte åka tävlingen, hade tänkt sig en ledig helg. Men när hon hörde hur läget var, kunde hon tänka sig att hoppa in i alla fall! Ni anar inte hur skönt det var att ha den reservplanen när det var hur jobbigt som helst i min dumma tjej-hjärna! Så sent som klockan 06 i morse tog jag beslut om att åka trots allt.
 
Var lite tight om tid för rek, så mina snälla "lillebror" Örjan Larsson, ställde upp och besiktade Amazonen. Såg rätt skoj ut när näst intill 4 m långa Örjan knösade in sig bakom ratten i Roberts baby-stol! Det var typ knän upp till hakan, och jag kan förstå att han fick frågor om han tog sig ut för egen maskin! Dessutom fick vi ett par gula glasögon av honom, för våra egna var ju givetvis bortsprungna när vi som bäst behövde dem. Gjorde susen!
 
Örjans Point of view - besiktning av Amazon                                                             foto : Örjan Larsson

Reken gick toppen, trots att vi bara han med ett varv. Får väl tacka ett visst mått av rutin på den fronten att det funkade så bra. När vi kom tillbaka till startplatsen, var jag väldigt toa-nödig. Skulle skynda mig in, men lite halvt förvirrad som man är i sitt nervösa slag, hittade jag ju ingen ingång och fick fråga om hjälp. Lyyyyysande kartis va`?! Tur Robert hittar själv till sträckorna! (ler).
Jag hittade en ledig toa, gör det jag ska, reser mig upp och ska spola - men spolningen fungerar inte! Vad f-n gör man då? Jag tittar mig runt, och får syn på en toalett-borste i ett hörn. Som tur var, fanns tvättställ inne i toan, så jag fyller hållaren till toaborsten x flera, och får bort pappret som simmade i vattnet. Puh, made it! När jag så fått på mig overallen som den ska, vrider låset och försöker få upp dörren, så har dörren gått i baklås! Panik! Lugna ner dig Jenny, lugnt och metodiskt. Vicka, vicka, juck, juck - yes, dörren gick upp! Made it!
 
Han mingla lite med mysigt rallyfolk, men ganska snart var det dags att bege sig till skogs, för vi gick ut först av alla tävlingsbilar idag. Helt underbara sträckor! Trots att det låg lite fjun på vägen, och att vi har numera 17 år gamla däck, så gick det jätte-bra. Halkigt, tja, klart det är, men vi vet ju om våra förutsättningar och kör efter det.
 
Snälla Anders Jonsson gav mig denna "tur-ask" för att jag inte skulle må illa och att det skulle gå bra för
oss! Det var säkert den som hjälpte! Måste nog spara asken när innehållet är slut, och låta den bo i handskfacket på Amazing Red!
 
På service efter första varvet kom goaste Brage Lundmark och frågade mig hur det funkade med plåstret som hans dotter tipsat mig om. :
- Jo tack, jag har inte mått illa, men är ganska yr, svarade jag.
Då fick jag tipset att jag skulle plocka bort plåstret, för det fortsätter att ha sin verkan ett tag efter, men styrkan minskar successivt. Sagt och gjort, och baske mig om det inte blev väsentligen mycket bättre! Glömde ju säga att vi hittade inga åksjuke-armband här hemma, så jag fick låna min goa "lillasyster" Theres Aldenlövs. Körde något av "både hängslen och livrem" idag.
Andra varvet bättrade vi tiderna på båda sträckorna, och nu började vi flyga rätt bra också. De precis Sellholm-servade dämparna som även injusterats lite hårdare, var klart bättre än tidigare, men skulle nog ha svalt ännu lite hårdare på kompressionen bak. Men man kan ju inte få allt. Ibland flög vi så jag tvivlade på att vi skulle hinna landa innan nästa kurva! Men bra gick det. Vi vann klassen och slutade 11 totalt!
Tyvärr tappade vi en klasskompis redan innan första sträckan, då Curre Jonsson och Lars Nilsson fick el-fel på 142-blå, så de blev stående på E4 och försökte få igång bilen. Jag vet inte alla turer, men en lastbil rammade dörren på bilen och Curre hade änglavakt nog att precis ha hoppat in i bilen! Slutade med en demolerad dörr, men man vågar knappt tänka på vad som hade kunnat hända!
 
Annat anmärkningsvärt idag, var att Jan-Olof Renberg slutade totaltvåa, endast fem sekunder efter Peter Johansson! Thomas Lahti var grymmast fram till hans gaswire gick av på SS3. Inte konstigt den slits ut, med tanke på hur han gasar!!!
Alltid lika roligt att se hur Theres Aldenlövs fotbollsspelare, Dan, utvecklats till en grym rallyförare. Blev seger i FWD-standard idag igen!
Att Brage Lundmark vann RWD-standard, förvånar mig inte ett ögonblick, men däremot stod Alexander Petterson och Dennis Jönsson för bedriften att vara 2:a och 3:a totalt i den klassen, inte alls långt efter Brage!
 
Här finns ett filmklipp från rätt många av oss som var med idag, filmat av Örjan Larsson :
http://www.youtube.com/watch?v=YBHsxxnCuwk
 
Foto : Ludde Tamrell
Foto : Lennart "Lelle" Hansson

När man ser den här bilden, så inser man att rally verkligen kan vara vackert! Anders Blomqvist har
verkligen lyckats exceptionellt bra, och det dessutom i rätt dåliga foto-förhållanden!
 
Dessa gubbar har garanterat tagit ett gäng fina bilder på er andra som deltog i tävlingen också! Ni som har facebook - kontakta dem för att köpa fina minnen till framtiden!!!
 
Lev å må!
 
 

Hundägare och co-driver - inget lätt uppdrag!

2013-01-22
Tänk, det är konstigt att vissa saker aldrig verkar förändras. Vissa saker ska vara på ett visst sätt, och är man av annan åsikt ska det "rätta" bankas in i skallen på en, om inte annat genom hjärntvätt i form av upprepad idiotförklaring.
Som hundägare stöter man jämt på dessa "allsmäktiga allvetare", och deras "sanning" är den allenarådande. Detsamma gäller i rallyskogen, i alla fall när det kommer till noter.
Arrangörsnoter har funnits sedan 1991 i Sverige, före det skrev man egna noter, om inte annat via tjuvträning. Kanske inte riktigt legalt, men å andra sidan en rätt klar indikation på att folk vill ha noter.
Men så fort frågan höjs, så är det i princip bara notmotståndare som höjer sina röster, och noter ska vi minsann inte ha. Ibland är de farliga, ibland vinner man tävlingar enbart pga av noter, och det senaste är att det bara är ungdomar som vill ha noter, för de "programmeras innan svängen". Utan noter ska det tydligen inte bara bli två spår på vägen, utan hela vägen nyttjas, och de som är duktiga på att läsa väg gynnas... Suck!
 
Jag förstår liksom inte problematiken - noter är frivilligt! Finns de att köpa är det upp till var och en om man vill ha dem eller inte. Då ges man i alla fall valmöjligheten.
I år ska det inte tillämpas noter på Midnattsolsrallyt. Skit tycker vi, som aldrig kört på vägarna i södern. Noter hade i alla fall varit en liten trygghet mot en del farligheter i alla fall. Men hur kan vi tycka att det är skit? Min chaufför är 45 år och hon som ska lotsa honom fyller "det heliga jämna" i år - men vi får väl klassa dem som ungdomar ändå, om not-intresset är kriteriet?!
Jag uttryckte min besvikelse i en grupp på facebook, och fick direkt en massa påhopp om att vi som gillar noter kan köra andra tävlingar. Midnattsolsrallyt är minsann historiskt, och då ska det inte vara några noter. Hej och hopp, jag trodde det historiska skulle ligga i bilarna! Det är många andra saker som inte är detsamma som då, rent regelmässigt, men det struntar man i. För somliga verkar tro att det är noterna som är skillnaden mellan seger och inte. Här uppe var det en del teorier i samma ton, men så hade vi ett rally utan noter, och det var minsann samma förare i toppen ändå! Sen att de tyckte att det inte alls var samma glädje att köra utan noter, det får man inte säga högt.
Jag blir så less, vi talar om återväxt och hur vi ska få nya in i sporten. Men sen säger vi att "återväxten behöver inte köra Midnattsolsrallyt" (citat från facebook-gruppen). Snacka om dubbel-moral! Jag säger inte att alla ungdomar vill ha noter, och inte heller att alla 50+ är mot, för så är det så klart inte. Undrar vad vi ska göra med MSR när dessa mossiga tanter och farbröder inte orkar köra längre, vilket är i en ganska nära förestående framtid? Vi som är less på att tjaffsa om allt, har då garanterat också gett upp vid det laget!
 
Observera att jag inte försöker banka in noter i huvudet på någon, absolut inte! Jag fortsätter att säga som jag säger om mycket annat - låt oss välja själva!!! Vi som tycker det är roligare med noter, låt oss babbla på i bilen, medan de som föredrar karta ska få samma möjlighet till det.
Precis som vi inte är överens om vad som användes i våra bilar historiskt sett, kommer vi aldrig att bli överens om det här med noter heller. Men respektera oss som tycker om noter, vi är förmodligen betydligt fler än er motståndare. Flertalet av oss, undantaget undertecknad som inte kan låta bli att skriva ur mig mina frustationer, orkar bara inte bråka!
 
Tack för visat intresse, oavsett om vi är överens eller inte!
 
 

Iskall Istapp - Årets DM-premiär i ÖNBF

2014-01-12
Vilken klassiker, inledde givetvis dagens inlägg med att skriva fel år. Nåja, upptäckte det ju rätt snabbt och gav ingen chansen att anmärka på det i alla fall! (ler)
Termometern hemma visade -17, och det blåste på rätt bra, så jag kan just tänka mig hur det var uppe i Morjärvs-skogarna! Själv var jag hemma i go-värmen med trollen, medan "gubbarna" pälsade på sig och drog iväg på tävling. För en gångs skull, har jag inte särskilt mycket matnyttigt att dela med mig av, mer än ett gäng bilder i alla fall. Kanske räcker rätt bra med det?!
 
Däremot kan jag berätta att i ÖNBF´s DM verkar man nu ha slopat klassindelningen över Ekonomi och VOC, och kör numera med en framhjulsdriven (FWD) och en bakhjulsdriven (RWD) klass. Förstår inte riktigt vilken
skillnad man tänkte åstadkomma med den indelningen, men så är jag ju också både blond, blåögd, norrbottning och tjej!
Bröderna Göran och Kurt Ahlström stod 2013 som FM-vinnare i VOC, och detta som B-förare! Till denna
säsong har man klassat upp sig till A-förare och innan vintersäsongen är slut räknar man också med att
ha hunnit få sin VOC 940 redo för race! Dagens resultat blev en tredjeplats i A-förare RWD standard.
 
Brage Lundmark fick en så där tre timmars sömn, natten innan tävling. Detta för att hinna få bilen klar i tid. Med eller utan sömn verkar inte spela någon roll, för det blev ändå seger för team Brage Lundmark / Greger Hägg.
Lasse "Pålacken" Johansson var dagens tvåa i bakhjulsdrivna standardklassen, 7 sekunder efter
Brage Lundmark.
Erik Wiklund slutade två bland B-förarna i RWD, 24 sekunder efter segraren Lars Wennberg.
Dennis Jönsson gjorde comeback efter kraschen i Finland i September 2013. I nybyggd bil och taggad
till tänderna, inledde Jönsson-ligan bra, men tvingades tyvärr bryta efter SS3, då hjulbultarna på ena
framhjulet gått av.
Bästa B-förare var Lars Wennberg, med för dagen inhoppande Rickard Bergström i högerstolen.
Lite VM-stuk över tävlingen, då några galna Bodensare valde att se rallyt från ovan. Ett inte helt dumt
beslut med tanke på temperaturen!
Nytt blod i skogen är alltid skoj, och lite extra glad blir man då klubbtillhörigheten säger Jokkmokks MS;
Jerry Johansson, med pappa Björn i högerstolen, slutade trea bland C-förarna i bakhjulsdrivet.
Extra kul att vi hittade en till rookie i samma klass, när det äntligen blivit dags för premiär för bröderna
Mikael och Samuel Sandberg, i vår gamla pärla! Trots transportprick för en tjuvstart slog bröderna till
med klasseger redan i debuten! Mycket spännande att se hur långt detta par kan gå!
Klasser hit och klasser dit, men dagens totalsegrare hette i alla fall Kenneth Andersson med Inger
Lundberg i högerstolen! I mål skiljde en futtig sekund till tvåan, men "the Winner takes it all!"
Dagens totala tvåa, tillika snabbaste tvåhjulsdrivna i trimmade klassen, Thomas Lahti / Tomas Wikström.
Vår vän Christer Hedlund i Lycksele har Volvo-hjärtat på rätt ställe och förser mig med jämna mellanrum
med superba kommentarer. Den här gången var det en klockren om Lahti :
- Riktiga män har döda flugor på sidorutorna!!!
Peter Johansson / Magnus Johansson var dock i ledning i rallyt inledning, men en trasig drivaxel fick dem
att kasta in handduken efter SS3.
Peter fortsätter att även denna säsong hyra Tommy Jakobssons Honda, då för många arbetstimmar
stoppar honom från att hinna klart sin egen bil.
Fotnot : Hade lite otur när jag tänkte, och skrev tydligen Suzuki istället för Honda (ändrat nu!) - men
jisses, ryggsäck som ryggsäck, och då det gick fort som en motorcykel ändå är det ju lätt att ta fel!
Distriktets enda aktiva Grp H light, ett stiligt bygge av Kalix-föraren Roger Eriksson.
Anders Bergström hade strul med det mesta, men trots punktering och växellådsfalering, så tog han sig
i mål med dottern Linnea i högerstolen.
Jonas Snäll hade precis fått klart sitt nybygge, en Opel Astra. Men det blev rullning på dagens första
sträcka, och förmodligen inte alls enligt förhandskalkylerna.
Jonas ser ju dock inte alltför deppig ut, så vi hoppa han biter ihop, spottar i nävarna och kommer tillbaka
redan denna säsong!
Stormössa på, men var har du handskarna Brage Lundmark?!
Lasse "Pålacken" Johanssons vackert röda pärla.
Magnus Larsson, en stämningshöjare på serviceplatserna!
Micke Sandberg, ett framtidsnamn i rallyskogen?!
Brage Lundmark
Lasse "Pålacken" Johansson
Erik Wiklund
Lars Wennberg
Johan Lövgren / Magnus Larsson, 2:a i C-förare RWD. I den här pärlan åkte jag min första rallytävling
för x antal år sen! (1997)
Mikael Sandberg
Kenneth Andersson
Thomas Lahti
Det här ekipaget är så mycket porr som rally kan bli : - Bilen är snygg som få, låter så vackert så håret
reser sig på hela kroppen, och sist men absolut inte minst så har ju karln en så härlig körstil att det skulle
vara värt att gå ut i skogen och titta om än han vore enda startande!!!
Anders Andersson / Roger Frisk, 2:a i trimmat tvåhjulsdrivet.
Snyggaste karlarna i depån! I alla fall om mannen till vänster, Lasse "Pålacken" Johansson får säga det
själv. Mannen han håller om, Peter Johansson, borde inte se så glad ut, åtminstone inte om man ser till
att han fick bryta tävlingen med trasig drivaxel.
 
Foto : Robert Niemi

Den negativa sidan av min berg-och-dalbana inom bilsporten

2013-10-31

Det är krångligt och påfrestande att vara bilsportutövare i Sverige!

Jag brukar vara den förste att försöka få folk att tänka på sportens bästa, och inte bara att se till sig själv. Men visst, till syvende och sist är det ju inte ens konstigt att var och en är sig själv närmast. Med så många utövare som vi trots allt är i de olika grenarna, är det givetvis självklart att alla ska ha en möjlighet att göra sin röst hörd, men lika självklart att allas åsikter inte kan tillmötesgås.

Det tråkiga är att när någon som verkligen ser till sportens bästa påtalar att något är fel, så är ofta första reaktionen tystnad eller ignorans. Orkar man ta steget vidare och höjer sin röst och börjar få gehör på fältet, då blir reaktionen ofta ilska och motåtgärder. Det sistnämnda i form av hårdare regler eller hot om avhopp eller annat som man oftast inte alls varit ute efter. Oftast är man ute efter en dialog, där båda parter har lika stora öron och lika stor mun, och framförallt lika stor respekt för varandra!

Det är tråkigt att se hur tonen har blivit i flera grupper i synnerhet på facebook, att respekten i många fall försvunnit. Jag säger inte att grupperna är av ondo, det kan vara både positivt och negativt, men i vissa fall är det ren nät-mobbing i mina ögon. Att exempelvis kalla min underbara vän Roger Fransson, cupgeneral i VOC Mekonomen, för ”gestapo” och andra hårda ord som jag inte ens vill komma ihåg, bara för att man inte delar alla hans åsikter när det gäller VOC Mekonomen, är ju bara helt sjukt! Jag har aldrig påstått att jag håller med Roger om allt han säger, vi har haft många givande diskussioner han och jag, där vi båda lyssnat på varandra, men inte säkert att vi varit överens i slutänden ändå. Men inte påverkar det min syn på vare sig Roger som cupgeneral, eller som min vän. Snarast är det väl en styrka att han kan lyssna och ta åt sig, men samtidigt inse att han måste välja vilken väg han ska gå, hur hårt det än kan storma från vissa håll, men alla kan aldrig få sin vilja igenom. Vi är för många individualister, det är ett känt faktum vid det här laget. Sen får man inse att allt inte kan gynna en själv, men om man ser till sporten i stort ser det oftast annorlunda ut. Så har det varit både med Carl-Eric i ledning, och så upplever jag även Roger. Men det här skulle inte handla om VOC Mekonomen, det skulle handla om min älskade bilsport!

Som sagt, jag vill se till sportens bästa, men närmast mitt minne blir så klart det självupplevda. Inse, om ni fortfarande orkar läsa så här långt, att det här handlar i många fall om småsaker. Men lägg ihop det till en summa, och försök sätta er in i hur det känns som enskild bilsportälskande idiot, som trots avsaknad av med född ”guldsked i mun” ändå kämpat för att få vara med! Betänk även att jag nu bara kommer att plocka fram det negativa som hänt under min och familjens bilsport-resa – det roliga övervinner med hästlängder, och är så klart anledningen till att man rest sig efter varje käftsmäll och pungspark (som gjort lika ont för mig som saknar bollar!). Egentligen brukar jag anklaga oss själva internt i sporten för att det är vi själva som får andra att se på vår sport som negativ, det här är ju tyvärr inte positiv historia, men dock kanske en tänkvärd resa för oss som håller på med sporten att själva fundera över vad vi håller på med. Min negativa resa blir ett blogg-inlägg, men min positiva resa håller på att nedtecknas till en hel bok!

När jag som 15-åring äntligen fick börja köra folkrace, var min lycka gjord, och även om det här skulle vara en negativ story kan jag inte låta bli att flika in att det här var något av de roligaste åren hittills i mitt liv! Många av de vänskapsband vi knöt då, finns kvar än idag!
Jag fick låna min morbrors motorcykel-hjälm, en integralhjälm som vägde bra precis kilot, dvs några hundra gram lättare än min pappas jet-hjälm! Jag älskade den hjälmen, snygg som få, läckert lackad i blå metallic. Inte heller behövde jag köra med skyddsglasögon ifall min glasruta skulle får för sig att gå sönder. Men så fick man i styrande led för sig att man inte fick köra i täckta bilar med integralhjälm! När jag ifrågasatte fick jag till svar att det handlade om vikten och att tunga hjälmar var farliga för nacken. Jo, jag hade kunnat köpa argumentet, men då borde man väl ha satt en viktgräns istället?! ”Min” integralhjälm var inte godkänd, trots att den var lättare än min pappa jet-hjälm som var tyngre – logik i det?!
Jag fick då en ny hjälm, en tok-snygg AGV som jag blev sponsrad med av en vän i Härnösand. Det tog ett tag att vänja sig med denna nya sak, jag kände mig lite ”naken”, och dessutom var jag ju nu mer eller mindre tvungen att använda skyddsglasögon. Men det var ju köra jag ville, så självklart la jag inte så mycket energi på ämnet som det låter här. Men det ironiska var, att jag inte hade hunnit avsluta den korta tid som man faktiskt är junior i folkrace, så kom nästa besked på hjälmfronten, nu var det Bilsporthjälmen som gällde.
Kontenta : 3 hjälmar under min juniortid!

Till försvar för bilsporthjälmen kan jag säga, att när man vant sig med hörselkåporna, var det en väldigt skön hjälm. Även här var det lite skumt vid införandet av hjälmen – man satte nu en viktgräns för hjälmar, men den gränsen var högre om man hade en hjälm med intercom! Hmmm… Sen när har intercom en stärkande funktion på nacken? Om nacken ansågs klara den högre vikten med intercom, så borde väl det förnuftiga ha varit att lägga viktgränsen på den nivån, och så hade det inte varit något konstigt med det. Jag hade en insändare i Idrottsbladet om detta, men fick aldrig nåt gehör. Liten skit-unge som man var. Men jag anser fortfarande än idag, som halv-tant, att jag hade rätt i min åsikt på området, något som inte blev mindre stärkt när jag skaffade mig min sjukgymnast-utbildning.

Tåget går vidare, men det behövde inte tuffa särskilt långt.
Det året jag fyllde 19, 1994, fick jag en rallycrossbil av mina föräldrar. Inte den bästa på marknaden, för de pengarna har vi aldrig haft, men gissa om min lycka var gjord?! Jag som alltid drömt om rallycross. Det var en Volvo 142 med chassi nr 313 (Kalle Anka har reg nr 313 på sin bil).
Min debut blev i Jokkmokk, men den blev inte särskilt lång. Redan på träningen krökte jag en vevstake, som än idag hänger på min vägg som en tavla. Men med så många hjälpsamma i min omgivning, så fixades grejor från när och fjärran och det skruvades hela natten. På söndag morgon stod jag redo för heat-körning. Det gick ett varv, men sen gick det som alla hade trott, haveri igen. Men min debut var gjord, och i min värld var framtiden ett ljust hav av möjligheter och massor av rallycross!
Men så blev det så klart inte. Nu var det dags att förbjuda lite bilar, det var ju pinsamt att PV´n fortfarande skördade framgångar, och att Volvo inte fick fram några nya bilar som kunde slå den. Så sa man i alla fall, sanningen vet jag inte.
Men jag var för hungrig och sugen på mer, så jag och min supportande familj spottade i nävarna och begav oss in i garaget hela den vintern, och den 17 Maj 1995 stod min pärla, en Volvo 242, nästan redo för debut. En debut som inte blev nästgårds direkt, utan i Tomelilla i Skåne, den 20 Maj. Jag minns att vi stannade till på Biltema och köpte de sista tillbehören för att jag skulle kunna köra. Inte ens provat bilen – man var rätt galen på den tiden. Men bakom en del av den galenskapen, låg nästa steg i mitt negativa tåg. Under den här tiden hade man börjat nagga på tjejklassen i rallycross. Man hävdade att det fanns för många SM-tecken, att RF sagt ifrån att man måste se över armadan. Vid färre startande än 12, skulle SM´et ryka – och det hotet stod vi med från tävling till tävling. Vilka andra dårar än jag vågade bygga bil under de premisserna? Typ ingen! Om man helst hade kunnat säga vid säsongens början, att ni får det här året, men sen utvärderar vi och ser om det finns någon framtid. Men icket, kniven mot strupen varenda tävling var det.

Sen plockades SM för tjejerna, och man försökte ett år med RM, med då var vi verkligen få och det förstår jag att det inte var mycket att bygga på. Jag fortsatte köra på DM-nivå, men även där var det hela tiden prat om andra klasser som vi skulle satsa på, etc, etc. Så när jag då träffade min rally-gubbe, blev det att kliva över till högerstolen istället. Dock var det inget självvalt att sluta, utan än en gång kom man på att jag hade för ”gammal” bil, men om vi bytte bakskärmar till den nyare modellen skulle det vara ok. Projektet påbörjades, men det slutade med att bilen såldes till Kiruna.
Men rallycrossen var fortfarande mitt hjärtebarn, trots att det var i rally allt började med pappa (men det är en annan story, som kommer i min bok). Pappa fortsatte ju att köra, och efter några år fick vi Robert att inse vilken pärla pappa hade, och efter ett inhopp i Asconan 2005 i Sorsele, blev både han och vi såld på Back SM. Där levde vi livets glada dagar ett antal år, men efter ett tag insåg vi att våran klass, RC 2400 cc, ofta var störst jämte rally, med god konkurrens och härliga fighter, kändes styvmoderligt behandlad utan SM-värdighet. RM var helt ok för oss som var med, vi hävdade att det handlade om hur man säger det, typ Svensk Riksmästare är väl inte så fel det heller. Men då vi insåg att man inte ens får poäng till ”stora grabbars märke” för RM-meriter, fick vi upp ögonen för vad förbundet ansåg om klassen. Vi började då kämpa för SM-värdighet, mycket även för att det fanns RC-åkare i klassen som visade intresse om det kom ett SM-tecken.
Det var mycket tjaffs under de här åren, och vi fick många hugskott tillbaka. Som slutvinjett kom det en riktig kalldusch – japp, ni får SM, men då får inga ”gammelbilar” vara med! Ungefär halva klassen som det hade sett ut fram till denna dag, var alltså eliminerad. Jag räknade ut att av armadan vi hade i distriktet som tävlade i RC, för detta gällde även med ett SM-tecken till RC, så skulle det drabba nästan 60%! Det här var något vi fick veta efter avslutat säsong, ca en vecka innan ett möte då det skulle spikas. Vi gjorde en namninsamling via telefon, och fick ihop en bra bit över 100 namn på denna korta tid. Men vi fick bara svaret att det var för sent, det var redan spikat. Ett besked man fick i början av november 2009, som skulle träda i kraft i januari 2010… Då gick luften ur oss kan jag säga.
Till skillnad mot vad många uppenbarligen trodde då, är det inte riktigt ”bara” att ”slänga” över inkromet från en bil till en annan, och framförallt inte gratis heller!
Vi jobbade fram en dispens, och fick gehör i klassen  och hos vår back-ansvarige, så backen valde att åka med RM även 2010 och därmed fick gammelbilarna vara med. Vi var med, och vi försvarade vårt guld, men sen gick luften totalt ur vår bubbla.

Även annat tjaffs har förekommit, som när man helt ville frångå SM-reglementet i Backe och låta ett parallell-race i Västerås ingå med helt andra regler. Men då stod vi eniga i backen, och när undertecknad var uppe på juridiska för rådfrågning, fick vi äntligen gehör, och kom i alla fall fram till en kompromiss.

Jag medger att den oenighet som många gånger uppstår på fältet, pga de individualister vi faktiskt är, ställer till det och åtminstone inte underlättar för våra styrande. Men en fungerande dialog mellan styrning och fält hade underlättat massor.

Men tro inte att krånglet är slut där. Det kommer mera.

Efter en tid i träda, vaknade så klart det slumrande suget igen. Med Amazon djupt ingrott i våra gener och hjärtan, såddes ett frö och utvecklades till en plan och ett förverkligat bygge till Appendix K. Gigantiskt många timmar plöjdes ner, och i Juni 2013 stod bilen klar. När en vän till oss besiktade två veckor före oss, behövdes inte sprinkler i bilen, men när vi besiktade blev vi tvungna att sätta in ett sånt. Under hösten blev det kravet framflyttat igen – innebär att det förmodligen inte var just någon fler än vi som fick det kravet på oss. Tror det idag står att bilar som ny-besiktas måste ha det, men tror inte att de som redan är besiktade har tvingats sätta in det än. Idag känns det som en parentes, det är ju trots allt bra att ha om det skulle börja brinna en gång. Men visst är det lustigt hur vissa av oss ska drabbas av det mesta?! Framförallt – hur genomtänkta beslut är det man kastar ur sig av och till egentligen?!

Nåväl, vår Amazon blev godkänd och klar, så Robert åkte förbil på Kanonrundan i Boden för att testa grejorna lite. Reg-plåtarna kom samma vecka som tävling, så några större test hanns inte med så klart. Sen var det inte fler tävlingar förrän efter jul, då vi i runt 30 minusgrader fick en genomkörare och en klass-seger.
Sen kom nya gemensamma regler – nu var det dags för ny overall, ny hjälm, HNRS (skydd), nytt underställ och fan och hans moster.
När det påtalades om vilka kostnader detta innebär, sa vissa viktig-pettrar att ”det är bara att köpa lite färre däck så har man råd”. Tjena, vi åker med min svågers IsSM-vinnare från 1997, svårt att ha mindre däckbudget än vi då. I vårt fall handlade det inte om ”några” tusenlappar heller, utan i runda slängar drygt tretti lakan eftersom vi var två om potatisen.
Jag var själv väldigt skeptisk och på krigsstigen mot HANS-skyddet som alla pratade om, vilket jag fortfarande är, tror inte det funkar bra i rally! Men som tur var gjorde Hybriden sig gällande på marknaden, och den tror jag mycket på! Dock kostar även den pengar, och jag tror på frivillighet och att man själv kan få ta konsekvensen för sitt säkerhetstänk och agerande.  Är det frivilliga saker kan man investera över tid, och kanske ex välja att vänta med nya overaller, etc, etc. Dessutom hade det varit fullt möjligt att använda befintliga hjälmar om man kompletterat dem med fäste för skyddet, men givetvis blev inte det tillåtet. Gnäll, sa många – ja, kanske det, men även verklighet för många som inte har obegränsade ekonomiska möjligheter!

Här kom Ola Strömberg på sin vita springare som en räddare i nöden, och efter halva säsongen kom en ko-vändning från förbundet, som släppte overaller, underställ och skydd i de nationella rallyklasserna. Äntligen ett gehör, efter så många år.

Nu hoppades man på lugn, men då började det storma igen, och riktigt mycket på sina håll. Känns väl som att vi är hyffsat skonade i Appendix, men givetvis blir alla påverkade.
Vi har ju även vår VOC 940 som vi haft några år och tävlat sporadiskt med – och folk får säga vad de vill, men med den bilen i den klassen, har det inte varit nåt krångel alls. Inte en massa fördyrande måsten, utan klara och lättfattliga regler, men korta och raka beslutsvägar med nära dialog mellan ledning och fält. Som sagt, inte alltid överens, men klart nöjd!

Jag har säkert glömt nåt, och en hel del har jag utelämnat för att det ska bli någorlunda hanterbart, men nu är jag trött i fingrarna, och jag misstänker att somliga av er gett upp för länge sen. Men det här var min lilla story, och jag tror inte den är unik. Sen funderar folk över varför deltagarantalet sinar – hmmm… sug på den!

 

 

 


Crazy Ruotsi!

2013-09-29
Rally-debatten har varit både lång och i en hej-dundrande berg-och-dal-bana, och det tycks alltid finnas nya heta potatisar att diskutera och älta. Man blir berörd, man blir upprörd och man blir arg, och ibland drabbas man av tillstånd av likgiltighet för att måttet blir rågat.
 
Men så händer det alltid något som får en att börja reagera igen. Den här gången på nära håll.
Under helgen var det många vänner som åkte iväg på något av sitt livs rally-äventyr, till Castrol Ralli Finland som kördes som en deltävling i Sverigeserien i VOC Mekonomen Rally. En tävling som avgjordes på kungliga VM-vägar, av underbart härligt snabb karaktär. Alla jag pratat med efteråt var lyriska över både tävling och vägar, och öser lovord över VOC-ledningen som åstadkommit detta. De enda som hittar något att klaga på, är de som inte varit där...
 
En mycket kär vän, Dennis Jönsson, kraschade kungligt med sin 940, men både han och co-drivande brorsan Jimmy klarade sig helt oskadda. Ja, självklart lite blå efter bälten som gjort sitt jobb, men inte ens mör i musklerna! När jag ser en krasch som deras som rullar flitigt på youtube, så tänker jag "vilken fantastisk sport vi har, när man kan klara sig oskadd från en sån resa". Sen går man ut på lite forum på internet, och inser att i våra egna led söker man istället hitta fel och brister, och vilken farlig sport vi har... Va`?! Är sporten farlig om man i 120 knyck kan rulla fyra rejäla varv och kliva oskadd ur bilen???
 
Man börjar prata om att C- och B-förare kanske inte ska få åka på såna äventyr för att det är för snabba vägar - men visst har vi väl snabba vägar i Sverige också?! Går inte rally ut på att vi ska åka fort?! Sen pratas om begränsningar och hittan och dittan, men jisses, olyckor kommer vi aldrig att komma ifrån! Nån kläckte ur sig att det bara är B- och C-förare som chansar, och att det är därför de kraschar oftare... Hmmm... Förvisso är Dennis B-förare, men som yrkeschaffis dagligdags har han rattvridar-timmar som få och är en fantastisk chaufför. Lite galen - ja, men visst, och det är ju det som gör honom till den han är, och det är väl därför han valt den sport han har valt! Men vid samma tävling fanns en annan film som visade när tre av det här distriktets vassaste förare daskar av i samma kurva! Riktiga ratt-virtuoser alla tre, men nog 1000:an chansar även A-förare! Skulle man aldrig behöva chansa för att komma nån vart, skulle adrenalin-kicken aldrig bli densamma och sporten vore inte vad den är. Sen väljer vissa att kalla det för "kalkylerade risker", men jag skulle nog vilja säga att det är en annan benämning på en "chansning".
 
Detta med begränsningar slår aldrig väl ut, oavsett var man drar gränsen. Min egen sängvärmare vann DM som B-förare - var nog helt ok som rattvridare redan då med andra ord! Min kära far däremot, blev aldrig mer än C-förare trots att han på vissa sträckor haft sekundstrid med några av Sveriges bästa förare. Men snöskottning var för vanligt förekommande för hans del. Trots drygt drygt 30 år i sporten lever min far i allra högsta grad, och det trots att han fått köra som han önskat och kraschat en och annan gång. Två olika sidor av samma krona.
 
När det gäller Dennis, så vore det väl underbart om han kunde klonas, eller åtminstone om folk kunde börja tänka och bete sig mer som honom! Pratade med honom i telefon idag, och han var precis densamma som han alltid varit. Lika nära till skratt och skämt som vanligt, och att finnarna döpt honom till "Crazy Ruotsi" var inte nån större sensation för mig. Första gången jag såg Dennis köra folkrace var i Kalix, och det i kombination med att prata några ord med honom, gjorde att jag utsåg honom till en "reinkarnation av min pappa". Det får jag stöd i, gång efter annan. Inte bara av framfarten i rallyskogen och att även min pappa gjort en krasch som det ännu pratas om i Finland, utan även för deras fantastiska sätt att tackla motgångar och vända det till något positivt.
I familjen Jönssons garage står redan en kaross redo för byggnation, och till vintersäsongen räknar man med att vara igång igen.
Jag uppfattade via filmklippet på youtube att det var väldigt mycket otur med i Dennis krasch, vilket jag sa till honom. Det bemötte han med ett as-garv:
- Nä du, det där rådde jag helt och hållet för själv! Jag körde för fort redan i kurvan innan, så jag var fel ute hela vägen!
- Håll käft, sa jag och skrattade tillbaka åt honom. Här håller jag på och försöker ge dig helgon-gloria, och så säger du emot mig!
- Ja, men jag behöver ingen sån, det var mitt fel helt och hållet, konstaterade han.
Jag sa då till honom att "normala" förare skulle försökt skylla ifrån sig på allt möjligt, om inte annat notskrivaren eller kartisen.
- Noten var perfekt skriven och levererad perfekt, det var bara mitt fel!, upprepade Dennis.
Men till slut gav han med sig, att det var nog Jimmys fel ändå, i och med att han ville åka med till Finland! (ler)
 
Tänk vilken trevlig stämning det skulle kunna bli i rallyskogarna, om folk fick möjligheten till mer självbestämmande, och kanske därmed även lära sig att själva ta konsekvenserna av sina handlingar och stå upp som Dennis och ta nederlag som en man, och till och med vända dem till nåt positivt :
- Fan, jag blev ju krasch-kung i både Sverige och Finland, kolla vad många som sett filmklippet!, konstaterade Dennis med ett rungande skratt! Dessutom har Colin McRae kört av på samma sträcka, men ca en kilometer längre in!
 
Dennis har några fysiska fördelar. Han har tränat mer eller mindre hela sitt liv, förvisso fotboll, men ok det får väl duga (ler). Dessutom är han är sambo med en blivande sjukgymnast (hon pluggar än) och hon lär honom vilka muskler som kan vara vettiga att träna. Det handlar om de små musklerna, de som aldrig syns, men som märks om de inte finns. De små musklerna, som tränas med "fjantiga övningar", som bl a att ligga på rygg och "vicka lite med huvudet" (citat Dennis), inte nåt manligt som att lasta på skrot på en skivstång och pressa fram lite svett.
 
Det här är det jag efterfrågat i många debatter kring säkerhet. Tänk om SBF skulle kunna ta lite av alla de
licens-pengar vi levererar in, och ta hjälp av exempelvis en sjukgymnast för att få fram ett generellt träningsprogram som kan utföras av "normal-friska" individer, för att förebygga problem i synnerhet i nacken, men givetvis hela kroppen. Ett program som kompletteras med hur många gånger övningen ska utföras och hur många gånger i veckan programmet ska göras. Ett program som enkelt ska kunna laddas ner via sbf.se och vara tillgängligt för alla som önskar!
Jag har ingen utopi om att folk kommer att hurra över programmet, eller bli jätte-duktiga på att utöva det. Men får man nån att nappa, är väldigt mycket vunnet och till bra mycket mera vinst generellt för hela livet för den enskilde, till avsevärt mycket mindre penninginsats än vad alla andra skydd vi påtvingas medför!
 
För er som inte sett Dennis krasch, är det bara att följa länken :
http://www.youtube.com/watch?v=i2pz1TZYsUA
 
Lev å må!

Kanonrundan 2013

 
 
2013-08-19
I lördags, 17/8, var det årets sommar-händelse på rallyfronten i norr, nämligen den 53:e Kanonrundan i Boden! Arrangemanget blev precis så trevligt som det brukar, med ett gäng guld-klimpar både i tävlingsledning och ute i skogen. Det enda som inte var med oss den här dagen, var min egen hälsa och regnvädret.
Men vi tar allt från början.
Bäst vi satt här hemma i godan ro, och avnjöt en förträfflig middag tillsammans med mamma och pappa i vanlig ordning, plingar det på min telefon. Ett MMS från min "storasyster" Pia Klemming, med en bild på en skylt som det står "Haparanda" på... Men... här hade man sagt att Janne inte fått ledigt, så det skulle inte bli nån Kanonrunda för dem som de hade funderat på tidigare. Då har de murvlarna fått med sig NMS-staben på att inte anslå deras namn i startlistan, bara för att lura hela HN-gänget! Kan man göra så va`?! Ingo Svensson den nidingen, har både varit hit och lånat 940´n, och pratat med mig x flera i telefon, och inte med ett end litet ord har den ordbajsaren försagt sig! Vilka vänner man har va`! Men... Är det på nåt sätt man ska bli grundlurad, så är det av sina bästa vänner på det här sättet! Så jäkla glada vi blev! Så det blev en massa bus och upptåg tillsammans med Örebro-dårarna, trots den knappa tiden inför tävling.


På onsdagen fick jag svar på min dygnsmätning av blodtrycket, och det var ett medelvärde på 159/95 - inte så jäkla bra av en sån "ungdom" som jag faktiskt får klassas som i sammanhanget. Fattar inte vart det kommer ifrån, då jag alltid varit lågtryckare. Men så var faktum. Med tanke på att jag har en pappa som alltid varit lågtryckare, men plötsligt stod med högt tryck och hjärnblödning för två år sen, för att nu vara lågtryckare igen, så tvekade man inte många sekunder att slänga in mig på tablettbehandling mot åkomman. Jag funderade fram och tillbaka om jag skulle vänta till efter tävlingen med att börja ta tabletterna, men efter velande fram och tillbaka blev det så att jag började medicineringen i torsdags. Det skulle jag nog aldrig ha gjort. Var ju inte överjordiskt tidigt i säng på fredag kväll, och sov inte många timmar innan revelj blåstes 04.45 på lördag morgon. Inse känslan att då vakna med en så ivrig helikopter i huvudet, att jag höll på att tippa när jag klev upp! Ingen lek! Kunde inte ens fokusera blicken! Utfodrade hundarna och lämnade dem med varm hand till min fantastiska mamma som alltid ställer upp i ur och skur. Inse känslan att må som en åksjuk INNAN man kliver in i bilen! Sen satt jag och försökte sova hela vägen till Boden.

Pia´s Point of view! Passerar här Kalix på väg mot Boden, Jag och Robert leder tåget, så det är
med Amazing Red framför nyllet som Örebro-gänget och världens bästa pappa får åka de tio milen!

Lyckades aldrig somna, men vilade i alla fall. Väl framme mådde jag fortfarande pyton, men började ana en avtagande yrsel i alla fall. Gjorde min plikt och skrev noterna tillsammans med Robert, och det kändes faktiskt helt ok. För säkerhets skull "tog jag en livlina och ringde en vän", min "lillebror" Örjan Larsson, som lovade ta med overall och hjälm ifall jag inte skulle greja eländet. Jag sa till Robert att Örjan var redo att hoppa in om det behövdes, vilket Robert så klart uppskattade.
- Men jag vill helst ha dig med, konstaterade han lugnt. Det här gör vi ju för att det är kul, mår du dåligt är det bara du slutar läsa så får jag klara mig själv! 
Känns ju i alla fall skönt att veta att man tydligen duger så pass bra, att inte ens min åksjuka avskräcker att han vill ha mig med!

När vi kom tillbaka till startplatsen la jag mig och vilade, och lyckades faktiskt somna några minuter. Lagom till förarmötet kände jag mig rätt fräsch, och när det var dags för start på SS1 var jag riktigt laddad för uppgiften! Tyvärr var diagnosen på dagens väder "Heavy rain", men första sträckan var helt ok ändå. Halkigt? Självklart! Men klart hanterbart, och vägarna på södra skjutfältet kan aldrig bli så dåliga av vädret, att de ändå inte är helt makalösa! Vid ett enda tillfälle kom illamåendet över mig, men det försvann lika fort och notläsningen satt som smäcken och Robert skötte sig exemplariskt bakom spakarna. Vi fick förvisso stryk med 12 sekunder av Ascona-åkande Leif Jonsson, men det kändes som ett hedrande resultat med tanke på väghållningsskillnaderna mellan bilarna och att Leif är en så skicklig chaufför! Tyvärr ville inte Asconan vara med längre än så i blötan, så vi fick inte chansen att mäta oss fler gånger, utan fick inrikta oss på att hålla Curre Jonsson bakom oss i alla fall. SS2, Brotjärn. Här hade både vi och uppenbart många andra, oroat oss för att asfalten på sträckan skulle bli halkig. Men här visade det sig att det var gruset som blev rena rama såpan! Jisses, vi spann på alla växlar och for omkring som "prästens lilla kråka" över vägen. När vi kom till asfalten var det fäste som bara attan, tvärtom mot förväntat. Den här sträckan var ungefär samma sträcka som man körde på NMS-svängen i våras, men åt andra hållet, och ironiskt nog var det ganska precis där vi bröt med trasig växellåda i vintras, som jag nu kände att det var dags att sluta läsa noter och vika bort mikrofonen... Jag klarade mig precis förbi närmaste passagen mot service-platsen på publikprovs-delen av sträckan, sen var det dags att inviga spy-påsarna av lassaretts-typ som mamma fixat till mig! Glädjande att inse att de funkar perfekt i alla fall! När publikprovsdelen var klar, var jag redo att läsa noter igen, men tyvärr han sträckan ta slut innan jag hittade tillbaka i noterna. Nåja, andemeningen fanns i alla fall! En riktigt bra tid i förhållande till Curre, så vi fick vara nöjda i alla fall.
Dags att köra första sträckan en gång till, och den här gången var det betydligt bättre fäste. Regnet hade avtagit, och 4-hjulingarna som startat bakom oss hade skött sig exemplarsikt med att sprätta bort en massa löst från vägen. Körning och notläsning funkade prima, mycket bättre attack än första varvet, och trots att bilen började gå lite illa efter ca halva sträckan, så bättrade vi tiden från första varvet med 9 sekunder! Tyvärr mådde jag inte jätte-bra efter sträckan, och det blev inte bättre trots att jag fick sitta och hundflämta lite genom fönstret på transporten till service. Kul att då veta att det var dags för Brotjärn igen, där jag mått lindrigt sagt dåligt varvet innan... Det blev samma visa igen, trots en mycket lugnare satsning med en bil vi bitvis inte trodde att skulle orka i mål. På precis samma ställe blev det stopp i notläsningen igen, och på samma ställe som innan var det dags för nästa påse. Den här gången var det dock inte tal om att börja läsa noter igen, för nu var det knappt jag hade spytt färdigt innan vi kom till målbilen. Tur det var Peter Lindqvists härliga dotter Ina med sambo som satt i målbilen!
Eilert Gezelius, the one and only crazy bastard! Knäckt av Borrelia traskade han ändå ut i skogen och
tog dessa fina bilder på oss och många fler!
 

Ingemar Svensson lånade VOC-pärlan av oss igen, men det blev väl ett si så där äventyr för honom, då
han hade svårt att släppa fokus från att vara arrangör. Men jag hoppas han hade lite skoj i alla fall!?!
 
Bilen orkade i mål, och vi tog en klar seger över Curre, som även han fått lite problem på sista sträckan då gasstaget lossnat. Jag mådde fortfarande inte jätte-bra, men i sällskap som detta kan man ändå inte låta bli att mysa och trivas. Dessutom kom solen lagom till prisutdelningen!
 
Lagom till prisutdelningen blev det strålande sol
Spyorna till trots blev det ändå seger i Appendix K
Janne och Pia slutade trea i 4 wd, och fick med sig fina pokaler hem till samlingarna i Örebro!
 
Gezze han givetvis med en fin bild på Örebroarna. Den här dagen var Gezze än en gång som han
Jesus - alla hörde talas om honom, men ingen såg honom!
Jag och min "storasyster" Pia. Älskar min frisyr, suck! Men den är fixad av åksjuka, svett och hjälm, så
det är då mycket jobb bakom! (ler)
 

Anders Jonsson tog en bild på mig och min kompis Cornelia, dotter till våra härliga vänner Malin och
Tobbe. Tobbe som förövrigt är super-mekaniker när helst han har tid, och så även idag. Det är så skönt
med Tobbe, för man vet verkligen att allt är gjort om han är med!
 
Man har ju inte jätte-koll på vad som händer runt omkring en när man är med och tävlar själv. Men Thomas Lahti kan man inte undgå att ha koll på. Han hade så klart inte mycket att sätta emot flerfaldige Kanonrundan-vinnaren Jan-Olof Marklunds fyr-kraffsare i detta väglag, men tro mig att han försökte! Han var och surrade med Robert inför start på Södra, andra varvet.
- Vi hade i alla fall 220 på mätarn här inne!, konstaterade han med det ständigt lekande leendet i mungipan.
Oh my god! Andra varvet var fästet betydligt bättre, och vi var upp i 170 km/h med Amazonen - 50 knyck till... Tja, då ville man nog minst sitta i en 940!
Det här blev i alla fall till slut säsongen då Lahti en gång för alla fick göra upp med sitt DM-spöke, och fick det åtråvärda guldet som hans gedigna samlingar så länge saknat. Flera gånger har han vunnit FM i VOC, men så många gånger har han snubblat på mållinjen i DM.
En som fällt honom flera gånger, är kompisen Magnus Lundgren. Dagen till ära fick han låna en av Lahtis VOC-940 och göra en liten comback efter dryga tre års bortavaro. Kungen av Södra Skjutfältet var tillbaka, och inte alls oväntat så blev det seger! Men den här gången bara med en ynklig sekunds marginal till Brage Lundmark! Säga vad man vill om Lundgrens prestation, men jag ser snudd på Brages som större! Att vara så nära att klå Bodensarna på deras så väl in-pinkade domäner, det är stort!
FM i VOC blev en tight historia även detta år, och än en gång var Lasse "Pålacken" Johansson snubblande nära ett guld, så nära att han nästan kunde känna smaken av det innan det rycktes från honom. Lasse slutade trea, trots att han kört båda fjäderbenstornen genom huven. Med årets poängberäkning medförde det att Göran Ahlström behövde en poäng för att vinna, och det var precis vad han åstadkom på ett underlag han inte alls trivdes i. Trea slutade Dennis Jönsson, som varvade topp-tider med smärre fadäser. På ett ställe var han av en aning, men kom upp på vägen igen.
- Vad hände?!, ropade han till kartisen, tillika storebror Jimmy.
- Har vi bromsar?, blev hans svar, och efter Dennis jakande svar ropade han bara :
- Kör!
Coolare kille får man leta efter, och man kan inte annat än avguda hela den underbara Jönsson-ligan, med pappa Palle i spetsen!
 
Tobbe Forsman tog sin sjunde titel i Ekonomi. Det blev en komfortabel seger sedan ärkerivalen Jonas Rönnlund tvingats bryta med motorproblem redan på första sträckan. Trots krokig bakaxel och ett antal intermezzon lyckades Dan Thörnevall med co-driver Theres Aldenlöv knipa silvret i klassen, detta Dans första kompletta säsong i klassen! Stort!
 
2013-08-21
Igår genomgick Amazing Red sitt sista vatten-bad innan han fick komma ner från släpet och släpptes in i garaget. Då fick han sina största skador på hela sin korta karriär som rallybil, då stänkskyddet hakade i släpet och både det och det blå-eloxerade fästet slets sönder. Skit! Nåväl, var ju inte så illa som det först lät när jag hörde mästaren på fula vokabulär morra i höga toner i alla fall. Är ju länge till nästa tävling, så vi får helt enkelt fixa nytt! Värre var väl då att bilen fått nytt bränslefilter, och det gamla har sågats itu för att konstatera som inte alls igensatt. Så där var inte felet. När Robert nu startade bilen gick den ännu sämre än i Boden, så nu återstår att hitta felet. Hoppet står fortfarande till nåt med bränslet, typ nålventil eller nåt munstycke i webrarna. Annars blir det större operation, tyvärr. Nåja, som sagt, bra tajming med så långt till nästa tävling!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Själv har jag nu gett mig in på att ge blodtryckstabletten en ny chans, men nu i halverad form. Tog första igår, och mår ännu helt ok. Av och till lite yrslig, men långt ifrån som i lördags! Min läkare säger att man ibland kan vänja sig om man ger tabletten några dagar, så vi testar och ser, annars blir det byte. Nån gång blir det bra, om inte förr så senare!
 
Ett trevlig slut på en trevlig vecka!
 
Lev å må!
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0