hnmotorsport

2024-03-23

Eftersom bokskriveriet upptar rätt mycket av både tid och energi, har bloggen tyvärr blivit eftersatt. Men Vårsprinten i lördags var en sån där mysigt härligt uppelelse, ni vet så där så det nästan spritter i kroppen, så jag måste bara dela med mig av känslan. Kroppen var inte med mig, och vädret inbjöd inte heller till att höja foto-ivern, men fantastiska Lennart "Lelle" Hansson motstod både snö och vind och tillbringade hela dagen ensam i snödrivan, och hans fina bilder finns dels på hans facebook, men några av dem kommer ni även att bjudas på i Bilsportåret 2024! Men här får ni i alla fall ta del av några bilder av den här lata-foto-damen.

 

Den här vintern har verkligen varit speciell, på många sätt. Jag älskar vinter och i synnerhet snö, och den här vintern har verkligen bjudit på en lång period med underbar, härligt magisk pudersnö, och jag vet inte om jag tidigare upplevt att första snön stannat kvar - man brukar prata om att det är tredje snön som stannar, men hösten 2023 blev undantaget. Efter nyåret 2024 beslöt sig däremot kylan att ta oss i ett järngrepp, och visst brukar vi ha kallt i både januari och februari, men det är inte varje vinter vi upplever under -30°C, och när vi gör det brukar det inte vara många dagar i följd. Men i år höll sig kylan kvar i veckor, med bara nån liten dags andhämtning. Förvisso inte många dagar vi på "rivieran" (Båtskärsnäs) tog oss under -30°C, men under -25 hade vi gott om dagar med. Boden fick rent flytta sitt 13-helgsrally, North Rally, en helg framåt i januari, då de hade närmare -40 när de skulle ha kört enligt ursprungsplanen. Extremkyla kunde väl då ha fått ersättning av normal norrbottnisk vinter kan jag tycka, men inte det, då tog vi värmebölja istället, och den här gången fick Boden ånyo en pungspark med upptinade vägar och de tvingades ställa in sin mars-tävling som skulle körts helgen före våran. Men vår lilla sprintsträcka höll sig fin, trots att vi redan hade kört en tävling i början av februari. Men tyvärr fick vi inte bjuda förarna på det extremt fina underlag vi såg ut att kuna bjuda på, då det började snöa lite smått torsdag innan tävling, lite mer fredag och sen snöade det hela tävlingen, ungefär till en minut efter prisutdelningen eller nåt. Lite lagomt kelig snö dessutom (KRAM-snö), bara för att riktigt gosa sig ner i underlaget och bidra till lite extra spår. Som kuriosa kan jag meddela att dagen efter tävlingen var det -8 och strålande sol... Men vad är väl en bal på slottet?! Oavsett vilket så var det idel uppåtriktade mungipor, och en härlig stämning såväl i depån som bland funktionärerna. Vi har varit skonade från avåkningar med avancerade bärgningar, men i lördags körde Tommy Carlström sönder något i drivlinan (tyvärr troligen både bakaxel & växellåda) och stod pall tvärs över vägen. Hoppsan Kerstin, vaggan till traktorn är inte använd sen i somras och totalt översnöad syntes den inte ens. Men med lite tur och skicklighet i en fin blandning, hade beskitar-Christer tagit en bild i somras så han kunde dirigera traktor-Jesper så den både hittades och kopplades i ett rasande tempo, och Tommy bars tillbaka till depån. Jaakko Hirvonsalo, Kemin UA, BMW E36 328, fick först avbryta sitt tredje åk då klubbkompisen Vili-Kalle Viitanen i en Ford Fiesta Proto R, besökte plogvallen. Därefter fick han starta efter Carlström, och som bekant blev det stopp även för honom vilket innebar ännu ett avbrutet race för Hirvonsalo. MEN tredje gången gillt satte han istället sin bästa tid för dagen, 8 sekunder bättre än hans näst bästa tid, vilket förde upp honom på tredjeplatsen totalt, och han passerade därmed Mathias Johansson med 12/100 - två bästa tiderna räknades ihop till en totaltid.

Den som inledde bäst i 2WD var Anders Andersson, Kalix MK, i en Golf, men i andra åket hittade suveräne Patrik Larsson, Piteå MS, Ford Escort Mk2, tillbaka till sin storform, och efter en monstertid i tredje åket vann han till slut med komfortabla 7,5 sekunder till Andersson.

I 4WD var det Markku Viitanen, Kemin UA, Ford Fiesta Proto R, som tog taktpinnen från start, ett litet darr på manschetten i andra åket gav Jan-Olof Renberg, Piteå MS, Skoda Fabia R5, lite hopp, men efter tredje åket var det åter Viitanen i topp före Renberg. Trea slutade Vili-Kalle Viitanen, trots sin avåkning.

I standardklassen återfanns dagens mest överlägsne segrare, Erik Wiklund, Piteå MS, Volvo 940 VOC, som till slut vann med nästan 13 sekunders marginal. Desto hårdare kamp var det om övriga pallplatser, då bröderna Jimmy (NMS Boden) och Niklas Engström (Luleå MS) hade en hård intern kamp med sin nyinköpta 940-VOC, som till slut vanns av lillebror Jimmy.

En härlig debut fick vi också se, när Erik Wiklunds son, Albin, körde sin första tävling och delade bil med sin far. En härlig deal fick han till innan start, där han fick Erik att lova honom bilen i det fall Albin skulle vara snabbast i familjen. Nu blev det ingen bil, men i vanlig ordning fanns ändå inga sura miner i familjen Wiklund.

Esa Makslahti kom linkande till start, som en följd av en ond rygg och ett nyligen opererat knä, men ju längre dagen flöt, desto mindre skadskjuten såg han ut, mannen som ger glädjen med rallysporten ett ansikte. Anledningen till tillfriskningen förklarade han innan start med att det finns ett hopp på sprintslingan i Kalix som han tycker mycket om.
-Jag spänner fast mig ordentligt i stolen och så hoppar jag, och sen blir jag mycket bättre i ryggen!

Därmed är det alltså bevisat att bilsport är bra för hälsan!

Esa fick dagen till ära även vara tolk till en stor tillströmmning av finska förare. Lasse Kesälahti, Kemin UA, Opel Astra GSI, körde vår tävling i början av februari. Uppenbart trivdes han bra, då han nu anmälde ett helt koppel av klubbkompisar till vårtävlingen. Undertecknad, vars mail stod som mottagare för anmälningar, fick nypa mig i armen varje gång det plingade för ett nytt mail som visade sig innehålla nya deltagare via denna magiska, trevliga och dessutom bra engelsktalande Lasse! Vi hade räknat med ett startfält på runt 10 deltagare, vi landade på 20 startande, men hade för en stund 24 anmälda - men sjukdom och andra förhinder minskade ner till ett ändå mycket glädjande antal!

På prisutdelningen bjöd våra grannar från öster på tjo och tjim, och en riktigt uppslupen stämning, och vi hoppas verkligen på att det blir fler besök från dessa härliga lirare som passade helt perfekt med våra svenska profiler.

Mitt i allt håller jag ju nästan på att glömma tävlingens yngsta deltagare. Han gjorde inte mycket väsen av sig i depån, verkade snarast blyg när jag jagade honom med min kamera. 17-årige Heikki Salo, Scuderia Palas Oulu, körde en Skoda S100 med mindre än 1600 cc under huven. Bilen som snarast borde vara K-märkt vid det här laget, skulle inte vinna någon skönhetstävling, men den var sååååå häftig, och ja, jag måste vara tjej och säga att den var söt (skratt). Att killen sen körde som om han hade stulit bilen, gjorde att han troligen var en av de stora publikfavoriterna. En post han förmodligen delade med Kenneth Andersson i sin Saab V4, som var tävlingens enda Appendix K-deltagare, och Kenneth bjöd på show i vanlig ordning.