Amazonen
2012-03-30
Man får inte ligga på latsidan om man ska få några htp-handlingar, och gubbarna sliter som attan.
Men bäst av allt, var väl ändå Mikael Jansson som utan varsel var klar med lacken på Amazonen
innan gubbarna knappt hunnit hem efter att ha lämnat den!
Här kommer lite före och efter bilder :
Bilen köptes i byggsats, och var ju "ny-lackad", dvs åtminstone inte
varit ut ur ett garage efter den lackats. Lacken var välgjord också,
men... färgen tilltalade oss inte det minsta!
P-A har lagt sina händer på bilen, så bågen är snyggt på plats!
Även om man förstod att det skulle bli bättre med ny färg, så vågade
man inte ens i sina vildaste fantasier tro att det kunde bli så här snyggt!
TACK Lasse "PåLacken" Johansson för att vi fick din färgkod, och TACK
Mikael Jansson som på så kort varsel kunde knö in den i schemat och
få jobbet gjort så bra på nolltid!
Fler bilder kommer så snart vi fått hem den, mer än så här har vi inte
sett själva än!
Man får inte ligga på latsidan om man ska få några htp-handlingar, och gubbarna sliter som attan.
Men bäst av allt, var väl ändå Mikael Jansson som utan varsel var klar med lacken på Amazonen
innan gubbarna knappt hunnit hem efter att ha lämnat den!
Här kommer lite före och efter bilder :
Bilen köptes i byggsats, och var ju "ny-lackad", dvs åtminstone inte
varit ut ur ett garage efter den lackats. Lacken var välgjord också,
men... färgen tilltalade oss inte det minsta!
P-A har lagt sina händer på bilen, så bågen är snyggt på plats!
Även om man förstod att det skulle bli bättre med ny färg, så vågade
man inte ens i sina vildaste fantasier tro att det kunde bli så här snyggt!
TACK Lasse "PåLacken" Johansson för att vi fick din färgkod, och TACK
Mikael Jansson som på så kort varsel kunde knö in den i schemat och
få jobbet gjort så bra på nolltid!
Fler bilder kommer så snart vi fått hem den, mer än så här har vi inte
sett själva än!
Överkalix Is SM
2012-03-25
En underlig vinter har det varit, med mycket snö, rätt lite kyla och väldigt dåliga isar. Länge var det ovisst om det överhuvudtaget skulle bli något Is SM, och vissa tyckte det var bättre att blåsa av än att dra ut på ovissheten. Men så funkar inte en äkta norrlänning! Stora eloger ska utriktas till Arjeplog som hoppade in när både Luleå och Kalix fick inse att det inte fanns isar att uppbringa, och bragdvarning på Överkalix som borrat sig fram genom all uppbringbar is-arsenal och till slut fick ihop en förvisso lite kort och väl så knixig bana, men man fick ihop en tävling! Vilken tävling sen! Jag måste baske mig citera en textrad från en av mina favorit-låtar :
-"The rush, the race, from out of space!"
Äkta fartupplevelse!
Ok, banan var väl så kompakt för att de riktiga is-glassarna skulle få visa upp sina talanger, och visst blev det lite mer rallycross över det hela.
- Jag drog till och med handbroms i vissa kurvor!, berättade en av dagens segrare, Andreas Pettersson.
Men, det jag vill komma till som var så jäkla bra, var att man som publik såg bra i princip var man än stod! Banan var nära både depå och publikvall, och fartkänslan var enorm! Själv var det knappt så jag vågade stå kvar på depå-vallen, mitt emot förstakurvan, när flaggan drogs och ett gäng hormonstinna race-galningar släpptes lösa med alla sina vilda hästar! Men som sagt : "The rush, the race, from out of space!", jag får nästan fram samma känsla här jag sitter och skriver, och återupplever känslan av ståpäls på hela kroppen!
Skamsen snurrare
I första kortnabben växlades det ledare så jag inte riktigt kan svära på att jag har hundra koll på hela förloppet. Men i ett tidigt skede var SM-ledande super-talangen, Kim Andersson, från Årjäng uppe i topp, men snurrade bort sig i modden i första kurvan. Ledningen togs över av Jocke Evertsson, som sedan passerades av Andreas Pettersson, men som även han snurrade bort sig på samma ställe som Andersson. Både Pettersson och Andersson han sedan med ytterligare varsin snurr.
Observera att även om den här bilden kan försöka tala annat språk,
så rörde Jocke Evertsson inte Andreas Pettersson förrän han redan
var på väg att göra en piruett i modden!
- Det var första gången jag snurrade, förkunnade Kim Andersson och tillade :
- Jag skäms!
Min sjukt duktiga skrivande kollega från NSD, Maria Engström-Andersson, hörde inte riktigt vad han sa och frågade upprepande:
- Var det skönt att ha gjort bort det?
- Nä, jag skäms, svarade Andersson.
Själv kunde jag inte hålla tillbaka grodan som satt på tungan, utan den hoppade ut :
- Det enda som är skönt att göra bort är väl oskulden?!
Kim Andersson funderar över vad han lyckats med och sin framtid,
samtidigt som supertalangen har sjukt höga krav på sig själv och
rent skäms över karriärens första snurrningar!
Andreas Petterson, som köpt Anders Christoffersson´s SM-vinnande PV, hade ingen annan förklaring på sin gräddvisp i bilen, än att det satt mellan ratt och ryggstöd. Själv var jag ju tvungen att hålla uppe käften, och förkunna att han aldrig skulle snurrat bort den möjligheten till seger, om han haft kvar sin Volvo Kadett! Replik kom i andra tävlingen...
Andreas Pettersson har bytte en snedryggad Kadett C mot en kutryggad
PV. Men man kan inte säga annat än att bytet verkar ha gjort honom,
gott. Åtminstone blev det en fin-fin seger!
Festen kom av sig
60-års jubilaren, Kent Larsson, lyckades med bragden att få ihop sonen Örjans Sierra och stod med på start i första racet. Tyvärr började tvåans växel att krångla direkt, så firandet kom av sig en aning. Men efter tävlingen sa jag till Kent att han fick ju i alla fall uppleva känslan, en av de mäktigaste och mest obeskrivbara, när man får sitta bland ett gäng galningar på startlinjen under startens kommando. Då tändes den härliga glimten i hans ögon när han nickade och tillade :
- Ja, och det var en härligt känsla att ta startkurvan när det flöt, på treans växel..., berättade Kent med en drömmande blick.
Kent Larsson, en väldigt ung 60-åring, som fortfarande har massor
av race i kroppen!
Många timmar i garaget, men till start kom den ärrade Sierran!
Själv är jag ju lite religiöst lagd, som ni sett här på bloggen med böner och grejer jag lägger ut, så jag väljer att fortsätta tro på Kent och hoppas på en fortsättning 2013!
Fattar ni vilken unik sport vi har?! Här ställer vi upp hela arsenalen av både norr- och sörlänningar på startlinjen, med ett åldersspann från 17 till 60 år (i långnabben finns t o m de som passerat 60!) och vi har bara så jäkla skoj tillsammans, och alla är vi av uppfattningen, att man är inte äldre än man gör sig!
17-åringen passerar en haltande växellådskrånglande 60-åring.
Foto-krig?! Hans "Moro" Aldenlöv befann sig på "andra sidan", åtminstone
andra sidan om banan!
Lycksele v/s Kalix
Åter till tävlingen. Första racet blev en uppgörelse mellan våra klubbar i ytterkanten av respektive ÖNBF-län, dvs dubbelt Lycksele före dubbelt Kalix. Jocke Evertsson vann efter super-körning, före Fredrik Johansson. Trea slutade fjolårsmästaren Fredrik Schefström, före Johan Riström. De båda sistnämnda hade en fin fight, utan att röra varandra, under i princip hela racet!
¨
Evertsson, Pettersson, Johansson, Schefström
Klubbkompisarna Jocke Evertsson och Fredrik Johansson
Klubbkompisarna Fredrik Schefström och Johan Riström
Alla var guldkandidater!
Inför sista loppet innebar detta total spänning, där i princip vem som helst i sällskapet kunde ta hem guldet.
Starten gick, och den här gången var både Riström och Schefström klart bättre med än i första, men efter lite kubbning och rabalder, hamnade Tommy Carlström på tvären med sin Honda och både Johan Riström och Fredrik Schefström touchade i honom.
Tommy Carlström gjorde klockrena starter från led 2 i båda racen,
och hade samma svårigheter att ta sig genom första böj i båda.
Trist! Tänk om en finge återse Carlström i en Ascona B, det var
minsann guldkantade tider det!
Närkontakt, men juste tag!
Riström besökte vallen och blev rejält distanserad, medan Schefström hade något bättre häng på övriga sällskapet. Tommy Carlström blev stående, och Jocke Evertsson som blev av med sin passagerar-dörr i homgången, fick teknisk flagg och fick styra av.
Trasig Honda
Sargad 240
Historiskt ung guldmedaljör
Det var svårkört i modden, men den här gången hade både Andreas Pettersson och Kim Andersson fått ut sina tidigare gräddvispar ur bilen och körde stilrent och snyggt. Pettersson ledde i princip från start till mål, medan Andersson gjorde en stilig uppåkning till andraplats.
Tidernas yngste is-mästare i kortnabb!
Andreas Pettersson fick revansch för sitt snurrande, och tog seger
i lopp nr 2
Folke Riström varmkör sonen Johans fina is-vinnare. Johan var lite
less på mycket strul senaste åren, och hotar med långnabb nästa år.
Själv är jag lite kluven, och gillar att ha Johan i kortnabb...
Fredrik Schefström passerade Kim i tabellen efter första racet, men inte med större marginal än att han var tvungen att bli trea om Kim slutade tvåa. Fredrik gjorde vad han kunde, och körde upp sig till en fjärdplats. Men efter lite härvel i modden tappade han snöpligt den placeringen precis över mållinjen, och slutade 5:a i tävlingen och fick nöja sig med silver i årets SM-upplaga. Därmed blev det SM-guld till fjolårets JSM-vinnare på is, som därmed också blev tidernas yngste genom alla tider att vinna SM i kortnabb! Blott 17 år gammal, har den målmedvetna talangen dispens för att delta i årets kortnabb. Andersson har så gedigen meritlista, att det skulle ta timmar att ens försöka få hundraprocentig koll på den, men för er som vill veta mer om grabben, kan ni läsa på och följa honom på vidare äventyr här : http://www.kimsmotorsport.com/
Med en far som stöttar honom till 110%, med ett eget SM-guld i rally i bagaget, tillsammans med Jan-Erik och Patrik Ydrefalk med bakom kulisserna i is-satsningen, var projektet egentligen dömt från första början att bli succé! Som sitt stora framtidsmål, har Kim att en dag ratta en WRC-bil i rally VM, men nu väntar banracing i England till sommaren.
SM-guld Kim Andersson, Årjängs MK
SM-silver Fredrik Schefström, Kalix MK
SM-brons Johan Riström, Kalix MK
TACK Fredrik och Johan, ni lär ha säkerställt att Kalix fortsätter att toppa medaljligan ett tag till. Jag är stolt över er båda, både som klubbkompis och med äran att vara er vän!
Dags att uppdatera årtalet för en numera flerfaldigt SM-vinnande bil!
Seger-teamet från södern
Kim provkör en riktig bil!
Depåns bus-gubbar; pappa och Jan-Erik Ydrefalk
Äldsten kvickast i starten!
I långnabb var det som vanligt tävlingarnas ålderman, Anders Nyman, som var snabbast ur startblocken med sin Metro. Men sedan Per Ohlson väl tagit sig förbi honom, körde han som en reinkarnerad Ohlson från tiderna för hans två SM-guld. Det var rent vackert att se hans framfart, och man fick nästan en race-tår i ögonen i ren eurfori över att få se hur någon riktigt duktig kan handskas med en bil. Han var rent överlägsen i detta första lopp.
2-filig bana???
Dessa tre herrar är man van att ha i centrum när långnabben ska
avgöras; Per Ohlson, Sören Häggström och Mikael Jansson
Per Ohlson på åkhumör, en fröjd för ögat!
Thord Thingvall blev lite halvt överkörd, och blev ett tag stående i plogvallen på första varvet. För Mikael Jansson gick det tungt i modden, och han fick finna sig med att håva in en för honom blygsam fjärdeplats i loppet. Tvåa slutade Sören Häggström, före Kjell Persson. Vilket fick till följd att det var samma läge som i kornabben; i princip vem som helst skulle kunna vinna guldet, beroende av hur sista tävlingen skulle arta sig.
Daniel Lidström åkte bra med sin jänkare, men jag saknar fortfarande
hans framfart i 240´n!
Ny-blivne morfar-Thord på åkhumör!
Min barndoms-idol, Kjell Persson, still going strong. Den här bilen har
jag åkt långnabb med Kjell i, typ 90-talet nån gång, i N:a hamn i Luleå
(möjligen söda, men i Luleå i alla fall och kul var det!)
Red Bull varning på Sören
Andra tävlingen inleddes på samma sätt som den första. Metron först ut från start, snabbt passerad av Per Ohlsson, som han bygga upp en rejäl ledning när bilen snöpligt började gå orent, och han fick i princip halta sig i mål till en sjunde plats.
Istället blev det Thord Thingvall, en nybliven morfar, som tog tillfället i akt och visade att Alphaville har en poäng med sin låt "Forever Young", då han vann tävlingen. Om andraplatsen var det full fight mellan Mikael Jansson och Kjell Persson, en fight som Persson till slut drog det längsta strået i, alldeles i slutet av sista varvet!
Kjell som inte varit riktigt nöjd med bilen ett längre tag, har nu börjat hitta rätt igen.
- Du vet ju hur det blir, man är inte nöjd och skruvar både här och där, och till slut vet man inte vad som var bra eller dåligt!, berättar Kjell.
Sören Häggström var för ett tag uppe på andraplats, men fick en lång 2-hjuling som han skickligt styrde ner, men gick då över vallen och fick en rejäl flygtur. Gamlingarna brukar säga att "om inte om hade varit, hade fan varit kung", lite så får Sören tänka, då han vet vad som hände med Per Ohlson som ledde, i visshet om att en seger för honom själv hade räckt till guld...
SM-guld Mikael Jansson
SM-silver Kjell Persson
SM-brons Sören Häggström
Anmärkningsvärt för både kort- och långnabb, var att det blev fyra olika segrare i båda klasserna, i de fyra körda deltävlingarna!
Nyblivna mästare! Kim Andersson och Mikael Jansson.
Saab-Elmnert blev Volvo-Stefan!
En rolig kuriosa för dagen, var att hitta Stefan Elmnert, Films MK, på plats och i föraroverall. Jag fattade ingenting, för jag hade inte sett nån Saab vare sig på banan eller i depån. Men denna trevliga karl, har nu blivit riktig man och köpt en Volvo 240!!!
- Jag har ju varit uppe och tittat flera gånger när Henry (Nilsson) har kört, och varit sugen själv. Nu sa jag till Henry, att kör jag inte i år, då kommer det inte att bli av. Så jag köpte en 240 och fick låna Henrys däck, berättar Stefan.
På frågan om den spontana känslan efteråt, om det gav nån mersmak, svarar Stefan utan att tveka :
- Räkna med mig nästa år!
Tänk om man finge uppleva att Saab-Perra Andersson också kunde svälja sin stolthet och skaffa en Volvo han med! Tänk så kul isen kunde bli nästa år då!!!
Jag såg att man ställt frågan på Is SM´s Facebook-sida, vem man skulle vilja se till start i respektive klass nästa år. För min del vill jag till att börja med behålla årets startfält, men drömscenariot är väl då att Patrik Ydrefalk och Ola Stenvall förgyller kortnabben, och så Fredrik Tiger tillbaka i långnabben, tillsammans med Jimmy Holmqvist! Det finns fler, listan kan göras lång, men vi börjar så! På juniorsidan skulle jag gärna se Anders Nilssons dotter Otilia, som redan börjat skörda skalper i rally-skogen, med pappa Anders VOC-940!
Avslutar med en bild på depåns lugnaste hund, ST-Stefans schäfer-tik.
Om än andra hundar morrade åt henne, så vek hon bara bort huvudet
och sa inte ett ljud! Så go och fin tjej!
Lev å må!
En underlig vinter har det varit, med mycket snö, rätt lite kyla och väldigt dåliga isar. Länge var det ovisst om det överhuvudtaget skulle bli något Is SM, och vissa tyckte det var bättre att blåsa av än att dra ut på ovissheten. Men så funkar inte en äkta norrlänning! Stora eloger ska utriktas till Arjeplog som hoppade in när både Luleå och Kalix fick inse att det inte fanns isar att uppbringa, och bragdvarning på Överkalix som borrat sig fram genom all uppbringbar is-arsenal och till slut fick ihop en förvisso lite kort och väl så knixig bana, men man fick ihop en tävling! Vilken tävling sen! Jag måste baske mig citera en textrad från en av mina favorit-låtar :
-"The rush, the race, from out of space!"
Äkta fartupplevelse!
Ok, banan var väl så kompakt för att de riktiga is-glassarna skulle få visa upp sina talanger, och visst blev det lite mer rallycross över det hela.
- Jag drog till och med handbroms i vissa kurvor!, berättade en av dagens segrare, Andreas Pettersson.
Men, det jag vill komma till som var så jäkla bra, var att man som publik såg bra i princip var man än stod! Banan var nära både depå och publikvall, och fartkänslan var enorm! Själv var det knappt så jag vågade stå kvar på depå-vallen, mitt emot förstakurvan, när flaggan drogs och ett gäng hormonstinna race-galningar släpptes lösa med alla sina vilda hästar! Men som sagt : "The rush, the race, from out of space!", jag får nästan fram samma känsla här jag sitter och skriver, och återupplever känslan av ståpäls på hela kroppen!
Skamsen snurrare
I första kortnabben växlades det ledare så jag inte riktigt kan svära på att jag har hundra koll på hela förloppet. Men i ett tidigt skede var SM-ledande super-talangen, Kim Andersson, från Årjäng uppe i topp, men snurrade bort sig i modden i första kurvan. Ledningen togs över av Jocke Evertsson, som sedan passerades av Andreas Pettersson, men som även han snurrade bort sig på samma ställe som Andersson. Både Pettersson och Andersson han sedan med ytterligare varsin snurr.
Observera att även om den här bilden kan försöka tala annat språk,
så rörde Jocke Evertsson inte Andreas Pettersson förrän han redan
var på väg att göra en piruett i modden!
- Det var första gången jag snurrade, förkunnade Kim Andersson och tillade :
- Jag skäms!
Min sjukt duktiga skrivande kollega från NSD, Maria Engström-Andersson, hörde inte riktigt vad han sa och frågade upprepande:
- Var det skönt att ha gjort bort det?
- Nä, jag skäms, svarade Andersson.
Själv kunde jag inte hålla tillbaka grodan som satt på tungan, utan den hoppade ut :
- Det enda som är skönt att göra bort är väl oskulden?!
Kim Andersson funderar över vad han lyckats med och sin framtid,
samtidigt som supertalangen har sjukt höga krav på sig själv och
rent skäms över karriärens första snurrningar!
Andreas Petterson, som köpt Anders Christoffersson´s SM-vinnande PV, hade ingen annan förklaring på sin gräddvisp i bilen, än att det satt mellan ratt och ryggstöd. Själv var jag ju tvungen att hålla uppe käften, och förkunna att han aldrig skulle snurrat bort den möjligheten till seger, om han haft kvar sin Volvo Kadett! Replik kom i andra tävlingen...
Andreas Pettersson har bytte en snedryggad Kadett C mot en kutryggad
PV. Men man kan inte säga annat än att bytet verkar ha gjort honom,
gott. Åtminstone blev det en fin-fin seger!
Festen kom av sig
60-års jubilaren, Kent Larsson, lyckades med bragden att få ihop sonen Örjans Sierra och stod med på start i första racet. Tyvärr började tvåans växel att krångla direkt, så firandet kom av sig en aning. Men efter tävlingen sa jag till Kent att han fick ju i alla fall uppleva känslan, en av de mäktigaste och mest obeskrivbara, när man får sitta bland ett gäng galningar på startlinjen under startens kommando. Då tändes den härliga glimten i hans ögon när han nickade och tillade :
- Ja, och det var en härligt känsla att ta startkurvan när det flöt, på treans växel..., berättade Kent med en drömmande blick.
Kent Larsson, en väldigt ung 60-åring, som fortfarande har massor
av race i kroppen!
Många timmar i garaget, men till start kom den ärrade Sierran!
Själv är jag ju lite religiöst lagd, som ni sett här på bloggen med böner och grejer jag lägger ut, så jag väljer att fortsätta tro på Kent och hoppas på en fortsättning 2013!
Fattar ni vilken unik sport vi har?! Här ställer vi upp hela arsenalen av både norr- och sörlänningar på startlinjen, med ett åldersspann från 17 till 60 år (i långnabben finns t o m de som passerat 60!) och vi har bara så jäkla skoj tillsammans, och alla är vi av uppfattningen, att man är inte äldre än man gör sig!
17-åringen passerar en haltande växellådskrånglande 60-åring.
Foto-krig?! Hans "Moro" Aldenlöv befann sig på "andra sidan", åtminstone
andra sidan om banan!
Lycksele v/s Kalix
Åter till tävlingen. Första racet blev en uppgörelse mellan våra klubbar i ytterkanten av respektive ÖNBF-län, dvs dubbelt Lycksele före dubbelt Kalix. Jocke Evertsson vann efter super-körning, före Fredrik Johansson. Trea slutade fjolårsmästaren Fredrik Schefström, före Johan Riström. De båda sistnämnda hade en fin fight, utan att röra varandra, under i princip hela racet!
¨Evertsson, Pettersson, Johansson, Schefström
Klubbkompisarna Jocke Evertsson och Fredrik Johansson
Klubbkompisarna Fredrik Schefström och Johan Riström
Alla var guldkandidater!
Inför sista loppet innebar detta total spänning, där i princip vem som helst i sällskapet kunde ta hem guldet.
Starten gick, och den här gången var både Riström och Schefström klart bättre med än i första, men efter lite kubbning och rabalder, hamnade Tommy Carlström på tvären med sin Honda och både Johan Riström och Fredrik Schefström touchade i honom.
Tommy Carlström gjorde klockrena starter från led 2 i båda racen,
och hade samma svårigheter att ta sig genom första böj i båda.
Trist! Tänk om en finge återse Carlström i en Ascona B, det var
minsann guldkantade tider det!
Närkontakt, men juste tag!
Riström besökte vallen och blev rejält distanserad, medan Schefström hade något bättre häng på övriga sällskapet. Tommy Carlström blev stående, och Jocke Evertsson som blev av med sin passagerar-dörr i homgången, fick teknisk flagg och fick styra av.
Trasig Honda
Sargad 240
Historiskt ung guldmedaljör
Det var svårkört i modden, men den här gången hade både Andreas Pettersson och Kim Andersson fått ut sina tidigare gräddvispar ur bilen och körde stilrent och snyggt. Pettersson ledde i princip från start till mål, medan Andersson gjorde en stilig uppåkning till andraplats.
Tidernas yngste is-mästare i kortnabb!
Andreas Pettersson fick revansch för sitt snurrande, och tog seger
i lopp nr 2
Folke Riström varmkör sonen Johans fina is-vinnare. Johan var lite
less på mycket strul senaste åren, och hotar med långnabb nästa år.
Själv är jag lite kluven, och gillar att ha Johan i kortnabb...
Fredrik Schefström passerade Kim i tabellen efter första racet, men inte med större marginal än att han var tvungen att bli trea om Kim slutade tvåa. Fredrik gjorde vad han kunde, och körde upp sig till en fjärdplats. Men efter lite härvel i modden tappade han snöpligt den placeringen precis över mållinjen, och slutade 5:a i tävlingen och fick nöja sig med silver i årets SM-upplaga. Därmed blev det SM-guld till fjolårets JSM-vinnare på is, som därmed också blev tidernas yngste genom alla tider att vinna SM i kortnabb! Blott 17 år gammal, har den målmedvetna talangen dispens för att delta i årets kortnabb. Andersson har så gedigen meritlista, att det skulle ta timmar att ens försöka få hundraprocentig koll på den, men för er som vill veta mer om grabben, kan ni läsa på och följa honom på vidare äventyr här : http://www.kimsmotorsport.com/
Med en far som stöttar honom till 110%, med ett eget SM-guld i rally i bagaget, tillsammans med Jan-Erik och Patrik Ydrefalk med bakom kulisserna i is-satsningen, var projektet egentligen dömt från första början att bli succé! Som sitt stora framtidsmål, har Kim att en dag ratta en WRC-bil i rally VM, men nu väntar banracing i England till sommaren.
SM-guld Kim Andersson, Årjängs MK
SM-silver Fredrik Schefström, Kalix MK
SM-brons Johan Riström, Kalix MK
TACK Fredrik och Johan, ni lär ha säkerställt att Kalix fortsätter att toppa medaljligan ett tag till. Jag är stolt över er båda, både som klubbkompis och med äran att vara er vän!
Dags att uppdatera årtalet för en numera flerfaldigt SM-vinnande bil!
Seger-teamet från södern
Kim provkör en riktig bil!
Depåns bus-gubbar; pappa och Jan-Erik Ydrefalk
Äldsten kvickast i starten!
I långnabb var det som vanligt tävlingarnas ålderman, Anders Nyman, som var snabbast ur startblocken med sin Metro. Men sedan Per Ohlson väl tagit sig förbi honom, körde han som en reinkarnerad Ohlson från tiderna för hans två SM-guld. Det var rent vackert att se hans framfart, och man fick nästan en race-tår i ögonen i ren eurfori över att få se hur någon riktigt duktig kan handskas med en bil. Han var rent överlägsen i detta första lopp.
2-filig bana???
Dessa tre herrar är man van att ha i centrum när långnabben ska
avgöras; Per Ohlson, Sören Häggström och Mikael Jansson
Per Ohlson på åkhumör, en fröjd för ögat!
Thord Thingvall blev lite halvt överkörd, och blev ett tag stående i plogvallen på första varvet. För Mikael Jansson gick det tungt i modden, och han fick finna sig med att håva in en för honom blygsam fjärdeplats i loppet. Tvåa slutade Sören Häggström, före Kjell Persson. Vilket fick till följd att det var samma läge som i kornabben; i princip vem som helst skulle kunna vinna guldet, beroende av hur sista tävlingen skulle arta sig.
Daniel Lidström åkte bra med sin jänkare, men jag saknar fortfarande
hans framfart i 240´n!
Ny-blivne morfar-Thord på åkhumör!
Min barndoms-idol, Kjell Persson, still going strong. Den här bilen har
jag åkt långnabb med Kjell i, typ 90-talet nån gång, i N:a hamn i Luleå
(möjligen söda, men i Luleå i alla fall och kul var det!)
Red Bull varning på Sören
Andra tävlingen inleddes på samma sätt som den första. Metron först ut från start, snabbt passerad av Per Ohlsson, som han bygga upp en rejäl ledning när bilen snöpligt började gå orent, och han fick i princip halta sig i mål till en sjunde plats.
Istället blev det Thord Thingvall, en nybliven morfar, som tog tillfället i akt och visade att Alphaville har en poäng med sin låt "Forever Young", då han vann tävlingen. Om andraplatsen var det full fight mellan Mikael Jansson och Kjell Persson, en fight som Persson till slut drog det längsta strået i, alldeles i slutet av sista varvet!
Kjell som inte varit riktigt nöjd med bilen ett längre tag, har nu börjat hitta rätt igen.
- Du vet ju hur det blir, man är inte nöjd och skruvar både här och där, och till slut vet man inte vad som var bra eller dåligt!, berättar Kjell.
Sören Häggström var för ett tag uppe på andraplats, men fick en lång 2-hjuling som han skickligt styrde ner, men gick då över vallen och fick en rejäl flygtur. Gamlingarna brukar säga att "om inte om hade varit, hade fan varit kung", lite så får Sören tänka, då han vet vad som hände med Per Ohlson som ledde, i visshet om att en seger för honom själv hade räckt till guld...
SM-guld Mikael Jansson
SM-silver Kjell Persson
SM-brons Sören Häggström
Anmärkningsvärt för både kort- och långnabb, var att det blev fyra olika segrare i båda klasserna, i de fyra körda deltävlingarna!
Nyblivna mästare! Kim Andersson och Mikael Jansson.
Saab-Elmnert blev Volvo-Stefan!
En rolig kuriosa för dagen, var att hitta Stefan Elmnert, Films MK, på plats och i föraroverall. Jag fattade ingenting, för jag hade inte sett nån Saab vare sig på banan eller i depån. Men denna trevliga karl, har nu blivit riktig man och köpt en Volvo 240!!!
- Jag har ju varit uppe och tittat flera gånger när Henry (Nilsson) har kört, och varit sugen själv. Nu sa jag till Henry, att kör jag inte i år, då kommer det inte att bli av. Så jag köpte en 240 och fick låna Henrys däck, berättar Stefan.
På frågan om den spontana känslan efteråt, om det gav nån mersmak, svarar Stefan utan att tveka :
- Räkna med mig nästa år!
Tänk om man finge uppleva att Saab-Perra Andersson också kunde svälja sin stolthet och skaffa en Volvo han med! Tänk så kul isen kunde bli nästa år då!!!
Jag såg att man ställt frågan på Is SM´s Facebook-sida, vem man skulle vilja se till start i respektive klass nästa år. För min del vill jag till att börja med behålla årets startfält, men drömscenariot är väl då att Patrik Ydrefalk och Ola Stenvall förgyller kortnabben, och så Fredrik Tiger tillbaka i långnabben, tillsammans med Jimmy Holmqvist! Det finns fler, listan kan göras lång, men vi börjar så! På juniorsidan skulle jag gärna se Anders Nilssons dotter Otilia, som redan börjat skörda skalper i rally-skogen, med pappa Anders VOC-940!
Avslutar med en bild på depåns lugnaste hund, ST-Stefans schäfer-tik.
Om än andra hundar morrade åt henne, så vek hon bara bort huvudet
och sa inte ett ljud! Så go och fin tjej!
Lev å må!
Knäpp, knäppare, knäppast?!
2012-03-18
Ibland får man funderingar på hur man egentligen är funtad i planeten. Tänk vad man utsätter sig för ibland!
Igår var en sån dag, men det var skönt att ha stöd från min "lillasyster" Theres Aldenlöv. Annars hade jag aldrig vågat!
Konspiration gav bildspel
Vad har vi gjort då?
Jo, det var nämligen så, att en stor race-ikon i norr, och en härlig vän hade 60-års party. Nämligen is-legenden Kent Larsson, som uppnådde den aktningsvärda åldern i torsdags (15/3).
Vi ville på något sätt visa hur mycket vi tycker om och uppskattar honom, och det har varit vilda planer. Framförallt mellan familjen H-N och Örjan.
Ett bildspel var ju mer eller mindre självklart att vi var tvungna att ha, och det är ju något jag tycker att, på ren svenska, är skit-kul att göra. Tog väl en två dagar att få ihop det, men vad gör man inte för Kent?! Örjan bistod med de flesta bilderna, som han scannade från familje-album och diverse. Men dessutom fick jag assistans från Roland "Dino" Fritzell, Hans "Moro" Aldenlöv och våra egna skatter.
Men jag kände ändå att jag ville ha nåt mer. Så jag kontaktade min pappas kusin, som är jätte-duktig att skriva ihop kåserier, och även har en historia inom stå-upp-branschen. Men han hade för mycket på sig.
Rollator-date på PRO
Dock kunde jag inte släppa det, och i mitt minne fanns också den plåtklädda rollator som Kent fick när han fyllde 60.
Efter diverse konspiration, fixade Örjan fram plåtarna, som pappa och Robert hämtade i Råneå. Därefter blev det till att söka fram de rollatorer jag så turligt sparat när man bytte ut och slängde gamla tipp-benägna saker när jag jobbade i äldreomsorgen. Min kusin Jonas fixade bockning av plåtar till ytterligare en rollator, och min kära make byggde ihop och stylade även en Ascona, allt under inspektion av min kära pappa.
Förberedande byggnationer!
Rollator-Asconan, redo för bus!
Från början hade jag tänkt att jag och Örjan skulle vara våra pappor, men så föddes en tanke om Theres, att hon skulle vara Hasse. Först tänkte jag att vi skulle vara alla tre, men sen insåg jag att Örjan hade alldeles nog med allt annat. Theres var lyckligtvis hemma i Boden, och tokig som hon är, ställde hon upp på mina galenskaper. Då återstod bara manus... som jag till slut själv snickrade ihop!
Theres fixade lösmustascher, och sen återstod att göra inbrott i våra pappors garderober.
Dagen D infann sig igår, och jag var mer nervös än jag brukar vara på tävlingar! Kanske för att på tävlingar har jag någorlunda kontroll över situationen, och åtminstone en del kunskaper för det jag ska företa mig. Det kan man verkligen inte säga när det gäller skådespeleri!
Rollator-bilarna lastade och klara i Citran, redo för frakt med mamma
och pappa till Råneå.
Men vi lastade Vito´n full i hundar och drog till Råneå, och som de race-brudar vi är skulle vi så klart mötas på den viktigaste platsen i hela Råneå, dvs starten på Tippen-sträckan! Men där var inte plogat, så vi fick flytta oss till en av besiktningsplatserna istället, för att iklä oss magar och mustascher.
Två nervösa brudar, färdigt ombytta och ready to rumble! Kan
förövrigt meddela att foto-Robert hade rätt skoj han med!
Klart, och iväg för uppställning utanför PRO i Råneå, där partyt förlagts.
När vi står där ute i snöslasket, med en miljard fjärilar i magen, och munnen full av tunghäfta, säger Theres till mig :
- Du Jenny, nästa gång du får en sån här galen idé, ring inte till mig då!
Theres : - Nästa gång du får en sån här galen idé Jenny, ring inte till
mig då!
När vi väl kom in i festsalen var jag så blockerad, att jag i princip bara såg Kent. Efter ett tag vet jag att jag såg Torbjörn "Still" Johansson och hans bror Nisse också, men trots att mamma stod framför mig och fotade (som jag sett på Roberts bilder) har jag inte sett henne.
The show must go on!
Rosor till Kent, medan Örjan varvar igång bildspelet.
Rosa rosor var ju ett måste att ge till Kent! Givetvis med egen till-
verkning av kortet!
Efter några minuters stakande skådespel, avslutade vi med det drygt 18 min långa bildspelet. Vi uppnådde vårt mål, folk skrattade! Sen om det var för att vi var så fruktansvärt dåliga, eller vad det berodde på, det spelade egentligen ingen roll. Vi hade i alla fall fått vara med och liva upp stämningen på en väns party! I efterhand är det också roligt att ha varit med om det här, och jag är vansinnigt stolt över både mig själv och Theres; att vi vågade!!!
60-åringen med två original och två fusk! Fejk-Hasse och låtsas-Henry
åkte dock hem efter buset, med motiveringen att "inget party mäktar
med två upplagor av Hasse och Henry"
Hasse och hans alter-ego
Den gröna mössan fick återuppstå, efter att under många år ha varit
ersatt av den numera klassiska vinröda!
"Dino" förevigar kvällen
Original-Hasse testar fusk-mustaschen.
Originalen och 60-åringen fortsatte att surra senare på kvällen. Så
oväntat! (ler)
I övrigt kan jag ju inte låta bli att hylla dagens sportsliga hjälte, André Myhrer! Undrar just om han var lika nervös som jag och Theres var inför vårt uppträdande, inför sin start i andra åket?! I vilket fall kan man konstatera att han i så fall hanterade det på bästa sätt, och vi riktar våra hyllningar till mästaren av 2012-års slalomcup och givetvis segern idag som slog spiken i kistan!
Lev å må!
Ibland får man funderingar på hur man egentligen är funtad i planeten. Tänk vad man utsätter sig för ibland!
Igår var en sån dag, men det var skönt att ha stöd från min "lillasyster" Theres Aldenlöv. Annars hade jag aldrig vågat!
Konspiration gav bildspel
Vad har vi gjort då?
Jo, det var nämligen så, att en stor race-ikon i norr, och en härlig vän hade 60-års party. Nämligen is-legenden Kent Larsson, som uppnådde den aktningsvärda åldern i torsdags (15/3).
Vi ville på något sätt visa hur mycket vi tycker om och uppskattar honom, och det har varit vilda planer. Framförallt mellan familjen H-N och Örjan.
Ett bildspel var ju mer eller mindre självklart att vi var tvungna att ha, och det är ju något jag tycker att, på ren svenska, är skit-kul att göra. Tog väl en två dagar att få ihop det, men vad gör man inte för Kent?! Örjan bistod med de flesta bilderna, som han scannade från familje-album och diverse. Men dessutom fick jag assistans från Roland "Dino" Fritzell, Hans "Moro" Aldenlöv och våra egna skatter.
Men jag kände ändå att jag ville ha nåt mer. Så jag kontaktade min pappas kusin, som är jätte-duktig att skriva ihop kåserier, och även har en historia inom stå-upp-branschen. Men han hade för mycket på sig.
Rollator-date på PRO
Dock kunde jag inte släppa det, och i mitt minne fanns också den plåtklädda rollator som Kent fick när han fyllde 60.
Efter diverse konspiration, fixade Örjan fram plåtarna, som pappa och Robert hämtade i Råneå. Därefter blev det till att söka fram de rollatorer jag så turligt sparat när man bytte ut och slängde gamla tipp-benägna saker när jag jobbade i äldreomsorgen. Min kusin Jonas fixade bockning av plåtar till ytterligare en rollator, och min kära make byggde ihop och stylade även en Ascona, allt under inspektion av min kära pappa.
Förberedande byggnationer!
Rollator-Asconan, redo för bus!
Från början hade jag tänkt att jag och Örjan skulle vara våra pappor, men så föddes en tanke om Theres, att hon skulle vara Hasse. Först tänkte jag att vi skulle vara alla tre, men sen insåg jag att Örjan hade alldeles nog med allt annat. Theres var lyckligtvis hemma i Boden, och tokig som hon är, ställde hon upp på mina galenskaper. Då återstod bara manus... som jag till slut själv snickrade ihop!
Theres fixade lösmustascher, och sen återstod att göra inbrott i våra pappors garderober.
Dagen D infann sig igår, och jag var mer nervös än jag brukar vara på tävlingar! Kanske för att på tävlingar har jag någorlunda kontroll över situationen, och åtminstone en del kunskaper för det jag ska företa mig. Det kan man verkligen inte säga när det gäller skådespeleri!
Rollator-bilarna lastade och klara i Citran, redo för frakt med mamma
och pappa till Råneå.
Men vi lastade Vito´n full i hundar och drog till Råneå, och som de race-brudar vi är skulle vi så klart mötas på den viktigaste platsen i hela Råneå, dvs starten på Tippen-sträckan! Men där var inte plogat, så vi fick flytta oss till en av besiktningsplatserna istället, för att iklä oss magar och mustascher.
Två nervösa brudar, färdigt ombytta och ready to rumble! Kan
förövrigt meddela att foto-Robert hade rätt skoj han med!
Klart, och iväg för uppställning utanför PRO i Råneå, där partyt förlagts.
När vi står där ute i snöslasket, med en miljard fjärilar i magen, och munnen full av tunghäfta, säger Theres till mig :
- Du Jenny, nästa gång du får en sån här galen idé, ring inte till mig då!
Theres : - Nästa gång du får en sån här galen idé Jenny, ring inte till
mig då!
När vi väl kom in i festsalen var jag så blockerad, att jag i princip bara såg Kent. Efter ett tag vet jag att jag såg Torbjörn "Still" Johansson och hans bror Nisse också, men trots att mamma stod framför mig och fotade (som jag sett på Roberts bilder) har jag inte sett henne.
The show must go on!
Rosor till Kent, medan Örjan varvar igång bildspelet.
Rosa rosor var ju ett måste att ge till Kent! Givetvis med egen till-
verkning av kortet!
Efter några minuters stakande skådespel, avslutade vi med det drygt 18 min långa bildspelet. Vi uppnådde vårt mål, folk skrattade! Sen om det var för att vi var så fruktansvärt dåliga, eller vad det berodde på, det spelade egentligen ingen roll. Vi hade i alla fall fått vara med och liva upp stämningen på en väns party! I efterhand är det också roligt att ha varit med om det här, och jag är vansinnigt stolt över både mig själv och Theres; att vi vågade!!!
60-åringen med två original och två fusk! Fejk-Hasse och låtsas-Henry
åkte dock hem efter buset, med motiveringen att "inget party mäktar
med två upplagor av Hasse och Henry"
Hasse och hans alter-ego
Den gröna mössan fick återuppstå, efter att under många år ha varit
ersatt av den numera klassiska vinröda!
"Dino" förevigar kvällen
Original-Hasse testar fusk-mustaschen.
Originalen och 60-åringen fortsatte att surra senare på kvällen. Så
oväntat! (ler)
I övrigt kan jag ju inte låta bli att hylla dagens sportsliga hjälte, André Myhrer! Undrar just om han var lika nervös som jag och Theres var inför vårt uppträdande, inför sin start i andra åket?! I vilket fall kan man konstatera att han i så fall hanterade det på bästa sätt, och vi riktar våra hyllningar till mästaren av 2012-års slalomcup och givetvis segern idag som slog spiken i kistan!
Lev å må!
Lat fotograf!
2012-03-12
I lördags var det NMS-svängen i Boden, vår sista vinternotning! Knappa 20 förare till start, men vilka vägar de fick avnjuta! Själv var jag ju som vanligt rally-änka, men mina gubbar fanns så klart på plats. Robert som vanligt försedd med kamera, men han och pappa körde även slutbil med Svenssons bil. Robert var lycklig nog att få vara "barnvakt" till vår förstfödda valp Andretti, som bor hos Peter "Tårtan" Lindqvist. Tydligen så lycklig att han blev för lat att ens packa upp kameran ur väskan! För inga bilder fick jag, och något resultat har jag inte förärats med, förutom en liten rapport av Ingemar Svensson som gick och vann, dagen efter sin 25-årsdag! (undrar hur många gånger han ska fylla 25 egentligen?!). Dick Ohlander inledde bäst, och höll ledningen när han fick en gräddvisp i bilen och snurrade bort hela kalaset på SS3. Snurren var på vägen, och Dick försökte fortsätta. Men uppenbarligen tålde inte folkvagnen lite snö, för den började rätt snabbt gå dåligt och Dick tvingades bryta. Lars-Erik Henriksson hade städat fram Peggan och inledde sylvasst, men när Svensson fick upp ångan, i återinköpta gammel-Golfen, då var det bara för herr Henriksson att buga, bocka och gratulera till segern.
I VOC vet jag inte riktigt vilka som fanns på plats, förutom Lack-Lasse. Med den form han besitter sedan drygt ett år, är han svårstoppad även för fart-fantomer som Brage Lundmark och Thomas Lahti, och eftersom de inte fanns på plats, behöver jag ingen resultatlista för att veta att Lack-Lasse vann!
Pappa hade i alla fall fått utlopp för en hel hög av ord från sin överfulla tunga. Många gamla galningar hade tinat fram i den underbara vårsolen. En av mina gamla favoriter, Lasse Fredin, hade påmint pappa om en av mina gamla kommentarer :
Lasse hade en av de första Volvo 240 som fått äran att leva sitt liv i rallyskogen, och dessutom var den byggd på en ny kaross. Han gjorde debut med den på Lappnatta i Kalix, ett äventyr som slutade på tak. Jag fick inte hela storyn serverad av pappa, men av någon anledning kom vi körande så vi såg bilen på tak. Kanske kan man anta att pappas äventyr slutat ännu tidigare, och att vi varit och bärgat honom?! I alla fall ska pappa ha sagt till mig :
- Kolla vad fin den är! Ska vi inte byta?
- Nej, vi ska ha Amazonen!, hade jag svarat med ett tonfall som inte lämnade utrymme för vidare diskussioner!
Detta var 1982 på vintern, och undertecknad hade uppnått den aktningsvärda åldern av 6 år!
Amazon-bygget har stått stilla några veckor, men jag hoppas att nu när notandet och lite annat avslutats, ska farten bli desto högre. Christer Hedlund tyckte att "Robert i all sin glans, men nog hade det varit ännu roligare att få se Henry i Polarrallyt!" Men då var jag tvungen att upplysa Christer om att jag tror det handlar om självbevarelse-drift. 25 SS och 4 dagar... Min pappa har kört 7 Lappnatta, men knappt 7 SS!!! Nåväl, sommaren var han ju i och för sig vassare på, då han t o m kan stoltsera med delade sträcksegrar med eminenser som Anders Jonsson, Kennet "Fröhandlarn" Johansson och Kurt Rönnlund! Min pappa är och har alltid varit en vän av förkortningen "GSG", dvs Går det Så Går det!!!
Lev å må!
I lördags var det NMS-svängen i Boden, vår sista vinternotning! Knappa 20 förare till start, men vilka vägar de fick avnjuta! Själv var jag ju som vanligt rally-änka, men mina gubbar fanns så klart på plats. Robert som vanligt försedd med kamera, men han och pappa körde även slutbil med Svenssons bil. Robert var lycklig nog att få vara "barnvakt" till vår förstfödda valp Andretti, som bor hos Peter "Tårtan" Lindqvist. Tydligen så lycklig att han blev för lat att ens packa upp kameran ur väskan! För inga bilder fick jag, och något resultat har jag inte förärats med, förutom en liten rapport av Ingemar Svensson som gick och vann, dagen efter sin 25-årsdag! (undrar hur många gånger han ska fylla 25 egentligen?!). Dick Ohlander inledde bäst, och höll ledningen när han fick en gräddvisp i bilen och snurrade bort hela kalaset på SS3. Snurren var på vägen, och Dick försökte fortsätta. Men uppenbarligen tålde inte folkvagnen lite snö, för den började rätt snabbt gå dåligt och Dick tvingades bryta. Lars-Erik Henriksson hade städat fram Peggan och inledde sylvasst, men när Svensson fick upp ångan, i återinköpta gammel-Golfen, då var det bara för herr Henriksson att buga, bocka och gratulera till segern.
I VOC vet jag inte riktigt vilka som fanns på plats, förutom Lack-Lasse. Med den form han besitter sedan drygt ett år, är han svårstoppad även för fart-fantomer som Brage Lundmark och Thomas Lahti, och eftersom de inte fanns på plats, behöver jag ingen resultatlista för att veta att Lack-Lasse vann!
Pappa hade i alla fall fått utlopp för en hel hög av ord från sin överfulla tunga. Många gamla galningar hade tinat fram i den underbara vårsolen. En av mina gamla favoriter, Lasse Fredin, hade påmint pappa om en av mina gamla kommentarer :
Lasse hade en av de första Volvo 240 som fått äran att leva sitt liv i rallyskogen, och dessutom var den byggd på en ny kaross. Han gjorde debut med den på Lappnatta i Kalix, ett äventyr som slutade på tak. Jag fick inte hela storyn serverad av pappa, men av någon anledning kom vi körande så vi såg bilen på tak. Kanske kan man anta att pappas äventyr slutat ännu tidigare, och att vi varit och bärgat honom?! I alla fall ska pappa ha sagt till mig :
- Kolla vad fin den är! Ska vi inte byta?
- Nej, vi ska ha Amazonen!, hade jag svarat med ett tonfall som inte lämnade utrymme för vidare diskussioner!
Detta var 1982 på vintern, och undertecknad hade uppnått den aktningsvärda åldern av 6 år!
Amazon-bygget har stått stilla några veckor, men jag hoppas att nu när notandet och lite annat avslutats, ska farten bli desto högre. Christer Hedlund tyckte att "Robert i all sin glans, men nog hade det varit ännu roligare att få se Henry i Polarrallyt!" Men då var jag tvungen att upplysa Christer om att jag tror det handlar om självbevarelse-drift. 25 SS och 4 dagar... Min pappa har kört 7 Lappnatta, men knappt 7 SS!!! Nåväl, sommaren var han ju i och för sig vassare på, då han t o m kan stoltsera med delade sträcksegrar med eminenser som Anders Jonsson, Kennet "Fröhandlarn" Johansson och Kurt Rönnlund! Min pappa är och har alltid varit en vän av förkortningen "GSG", dvs Går det Så Går det!!!
Lev å må!
En riktig bön - och lite rapporter från "all over the place"
2012-03-07
En klasskompis på Hundsjukvårdarutbildningen, har försett mig med en lämplig kvällsbön. Jag kände att det var på sin plats att dela den med er race-galningar som är knäppa nog att läsa min blogg :
Heliga kraft som är i motorn, hästkrafter varde ditt namn. Tillkom ditt vridmoment, ske din acceleration, såsom vid rödljus, såsom på banan. Vår dagliga kick giv oss idag, och förlåt oss våra fartsynder, såsom vi förlåter dom vi kör om. Och inled oss icke i hastighetskontroller, utan fräls oss från radarn. Ty vägen är din, farten och härligheten tills tanken är tom. AMEN
Med tanke på att vi brukar kalla tekniska reglementet för "bibeln", så kanske det är dags att skriva in denna bön i våra gemensamma regler! (ler)
Jag läste den precis för pappa, som är en jäkel på att citera bibeln. Den här var alldeles korrekt sa han, och ville ha den utskriven och upphängd som tavlor på alla ställen jag kan komma på! Min andlige fader, som lärde mig att sjunga en psalm när jag var liten. Överlycklig insåg jag vid ett kyrkobesök med mamma, att jag kunde texten. Högt och ljudligt sjöng jag med :
- Jesus för världen givit sitt liv, när han på cykel ihjälkörde sig. Uti en kurva med lösgrus och sand, aldrig har någon sladdat som han!
Mamma var inte alldeles jätte-stolt kan jag misstänka... (ler)
Till lite allvarligare saker. Det händer saker på race-fronten, i dessa härliga vårtider. Lappkastet är avklarat i Lycksele. Vi var inte på plats själva, utan satt i Boden och notade inför NMS-svängen som stundar kommande lördag. Men helgen innan var pappa och Robert till Lycksele och fixade deras noter. Eller, Robert fixade noter med hjälp av Christer Hedlund, medan pappa fick utlopp för en del av alla de ord som trängs på hans tunga. Per Hedestig fick inte bara stå till tjänst med motorvärmare till 940´n så vi slapp kallstarta efter nästan 40 mil på släp i rätt bra kyla, dessutom fick han bjuda på kaffe medan herrskapet väntade på värme i bilen, och sist men inte minst fick han uppdraget att vara barnvakt till min pappa medan Robert och Christer drog ut i skogen.
Det slutade med ett trevlig besök hos en av distriktets stora ikoner, Bernt Nyman och hans fru Gerd. Mina gubbar åkte hemifrån vid 05-tiden och var inte hemma förrän vid 21, så nog hade jag ju hoppats att pappa skulle ha sovit en stund i bilen. Men det var visst inte många minuter han släckte lampan i ögat. Galet trött när han kom hem, men så nöjd med dagens trevliga sällskap!
Tävlingen i Lycksele har jag inte jätte-koll på. Men lite! Som vanligt skötte sig Benny "farsan" Forsman, och där vi satt och notade plingade det så trevligt i telefonen ibland. Första rapporten sa : "3 efter Danielsson på 1:an". Jag svarade åt honom : "Japp, men nu kör han skortan av dem på de manligt snabba 2´an o 3´an". Nästa rapport sa : "20 före efter 3:an". Då var jag tvungen att ringa upp och fråga om han inte var imponerad av vilken koll jag har! (ler) Men vissa förare börjar man faktiskt ha lite feeling för vilka vägar som passar bättre och sämre. Tobbe är en av de förarna. I övrigt var det lite mer moll över resultatet i Ekonomi. Tydligen var det Dick Ohlander som låg 2:a efter Tobbe, då mina favvo-vägar Joelstorpet och Rörmyrberg var körda. Men när det var dags för SS1 varv 2 hade det tinat och sladdats fram en stor sten i utgången av en V1 / ViV (vinkel vänster). Forsman och Svensson hade passerat, och inte ens sett stenen, men när det var dags för Larre Ohlander blev det tvärstopp, och inte nog med det, utan en framlängesvolt utför en liten backe. Framrutan och Larres sidoruta gav upp, och det fylldes en del snö i kupén. Men som tur var, klarade sig både Larre och Anne undan med ömmande muskler. För säkerhetsskull åkte man ändå och kollade så inga skelettskador förelåg, redan på lördag kväll på Lycksele sjukhus. Första bil till olycksplatsen var brorsan Dick Ohlander, som förmodligen fick en inte alltför trevlig upplevelse. Förutom att han tappade mark mot övriga kombatanter i klassen, så var det nog inte alltför trevligt att se sin brors bil så demolerad...
Till slut blev det i alla fall seger av stora mått för Forsman, före Wiktor Danielsson, Dick Ohlander och Ingemar Svensson.
I VOC är jag än en gång sjukt imponerad av Lack-Lasse! På Lyckseles snabba vägar, brukar Thomas Lahti vara kung, men baske mig om inte Lasse bara lyckades bjuda upp till fight, han lyckades dessutom få en sekunds marginal och knäcka fart-kungen! Brage och Sofie hade inga incidenter, men på de tok-snabba SS2 och 3 var det bara att lyfta hatten för fart-dårarna från Boden, och inse att 3:e plats var rätt ok ändå. Detta innebär att Lasse återtog ledningen i FM, och det verkar kunna bli en lika spännande avslutning kommande sommar som den förra!
I GrpH var det lite bortfall, där Markku Kärkkäinen drog en drivaxel och Jörgen Jonassons bil läckte olja (enligt rapport från J-O Renberg!). Men mannen som har 2 avåkningar på samma ställe på samma sträcka (Lillträskvägen), med ett års mellanrum, trots att sträckan kördes åt olika håll, Jan-Olof Renberg, hade däremot det rätta flytet! Lotsad av Janne Stenberg, blev det inte bara en bra målgång, utan en totalseger! Fanfarerna borde avlösa varandra, för det här var riktigt skoj! Bästa 2-hjulsdrivna ekipage, blev Peter "Hovlös" Johansson.
Söndag var det så äntligen dags för Is SM-premiär i Arjeplog. Efter en vinter med sju sorger och svåra bedrövelser, hittade man till slut en arrangör med is, som kunde inleda säsongen. Inte heller här var vi på plats, och man kan ju undra om vi börjar bli gamla eller kloka?! Närmare 30 mil enkel resa kändes nog så mycket, även för vagabonds som oss, åtminstone sett till allt annat som står på vår agenda.
Men lite rapporter har jag fått, de flesta via Mikael Jansson som tog starten i första långnabben, men som sedan insåg att det bränsletryck han ställt in förra sommarens rallycross, inte var tillräckligt för rådande förhållanden i Arjeplog. Bilen började gå lite sunkigt, och till slut passerades han av Sören Häggström. Efter det lyckades Jansson snurra, men kunde ändå behålla andraplatsen i mål. Andra långnabben blev det ledning från start till mål, och summa summarum en rätt bra inledning för en gammal mästare som inte är så många år!
I första långnabben var Kent Larsson med, i sonen Örjans Sierra. Kent låg så bra med som på fjärde plats, då bilen började gå sämre. Till slut fick han bryta med något som somliga vid tangentbordet känner till rätt väl : Soppatorsk!
- Örjan sa att jag skulle tanka, och det skulle jag, men jag glömde bort det när jag började justera annat, berättar Kent.
Örjan körde själv kortnabben, men tvingades bryta med en trasig drivaxel (om inte mitt minne sviktar). Därefter var det dags för ombytta roller, och Kent skulle äntligen köra kortnabb igen! Som jag väntat! Från led två får han en kanonstart, och är rent av före både Johan Riström och Fredrik Schefström. Men passerades sedan av Schefström, och i snöröken tappade Kent sikten och slog i vallen och rullade uppskattningsvis 2-3 varv! Bilen blev ful, men Kent klarade sig bara fint, t o m med humör och självförtroende så pass intakt att det inte låter helt omöjligt att få honom till start vid nästa event i Morjärv! Själv har jag ju sagt åt honom, att han måste ju prova hur det känns att köra när man fyllt 60 år också, vilket han gör den 15/3.
Så här såg Sierran ut efter kraschen. Bilden är tagen av bilägaren
själv, Örjan Larsson, som gett mig tillstånd att använda bilden!
Race 2 i kortnabben vanns av fjolårets juniormästare, Kim Andersson (om nu inte tvillat om hans namn!) från Årjäng. Andersson har hyrt Patrik Ydrefalks fjolårskaross (Toyota) och den hyrmotor som Linus Westman tävlade med i fjol. Uppenbarligen ett bra koncept till en ung och mycket lovande chaufför.
Utförligare detaljer än så, har jag tyvärr inte att ge er, men jag kan rekommendera sidan : www.is-sm.se
Själv roade vi oss som tidigare nämnts, med att skriva noter inför NMS-svängen 2012. Sinnessjukt fina vägar, och första gången i år som vi fick nota renskrapade vägar. Underlaget är ren blå-is, och min kära driver var uppspelt som en gubbe efter viagra-intag! Ni som har möjlighet ska absolut bege er till Boden på lördag, för det kan säkert bli trevliga motionsrundor för alla tungor fulla av ord! Själv blir hundmamman hemma som vanligt, men återkommer förhoppningsvis med både bilder och rapport ändå!
Lev å må!
A rally point of view - Fingalåsen, södra skjutfältet i Boden, 2012-03-03
En klasskompis på Hundsjukvårdarutbildningen, har försett mig med en lämplig kvällsbön. Jag kände att det var på sin plats att dela den med er race-galningar som är knäppa nog att läsa min blogg :
Heliga kraft som är i motorn, hästkrafter varde ditt namn. Tillkom ditt vridmoment, ske din acceleration, såsom vid rödljus, såsom på banan. Vår dagliga kick giv oss idag, och förlåt oss våra fartsynder, såsom vi förlåter dom vi kör om. Och inled oss icke i hastighetskontroller, utan fräls oss från radarn. Ty vägen är din, farten och härligheten tills tanken är tom. AMEN
Med tanke på att vi brukar kalla tekniska reglementet för "bibeln", så kanske det är dags att skriva in denna bön i våra gemensamma regler! (ler)
Jag läste den precis för pappa, som är en jäkel på att citera bibeln. Den här var alldeles korrekt sa han, och ville ha den utskriven och upphängd som tavlor på alla ställen jag kan komma på! Min andlige fader, som lärde mig att sjunga en psalm när jag var liten. Överlycklig insåg jag vid ett kyrkobesök med mamma, att jag kunde texten. Högt och ljudligt sjöng jag med :
- Jesus för världen givit sitt liv, när han på cykel ihjälkörde sig. Uti en kurva med lösgrus och sand, aldrig har någon sladdat som han!
Mamma var inte alldeles jätte-stolt kan jag misstänka... (ler)
Till lite allvarligare saker. Det händer saker på race-fronten, i dessa härliga vårtider. Lappkastet är avklarat i Lycksele. Vi var inte på plats själva, utan satt i Boden och notade inför NMS-svängen som stundar kommande lördag. Men helgen innan var pappa och Robert till Lycksele och fixade deras noter. Eller, Robert fixade noter med hjälp av Christer Hedlund, medan pappa fick utlopp för en del av alla de ord som trängs på hans tunga. Per Hedestig fick inte bara stå till tjänst med motorvärmare till 940´n så vi slapp kallstarta efter nästan 40 mil på släp i rätt bra kyla, dessutom fick han bjuda på kaffe medan herrskapet väntade på värme i bilen, och sist men inte minst fick han uppdraget att vara barnvakt till min pappa medan Robert och Christer drog ut i skogen.
Det slutade med ett trevlig besök hos en av distriktets stora ikoner, Bernt Nyman och hans fru Gerd. Mina gubbar åkte hemifrån vid 05-tiden och var inte hemma förrän vid 21, så nog hade jag ju hoppats att pappa skulle ha sovit en stund i bilen. Men det var visst inte många minuter han släckte lampan i ögat. Galet trött när han kom hem, men så nöjd med dagens trevliga sällskap!
Tävlingen i Lycksele har jag inte jätte-koll på. Men lite! Som vanligt skötte sig Benny "farsan" Forsman, och där vi satt och notade plingade det så trevligt i telefonen ibland. Första rapporten sa : "3 efter Danielsson på 1:an". Jag svarade åt honom : "Japp, men nu kör han skortan av dem på de manligt snabba 2´an o 3´an". Nästa rapport sa : "20 före efter 3:an". Då var jag tvungen att ringa upp och fråga om han inte var imponerad av vilken koll jag har! (ler) Men vissa förare börjar man faktiskt ha lite feeling för vilka vägar som passar bättre och sämre. Tobbe är en av de förarna. I övrigt var det lite mer moll över resultatet i Ekonomi. Tydligen var det Dick Ohlander som låg 2:a efter Tobbe, då mina favvo-vägar Joelstorpet och Rörmyrberg var körda. Men när det var dags för SS1 varv 2 hade det tinat och sladdats fram en stor sten i utgången av en V1 / ViV (vinkel vänster). Forsman och Svensson hade passerat, och inte ens sett stenen, men när det var dags för Larre Ohlander blev det tvärstopp, och inte nog med det, utan en framlängesvolt utför en liten backe. Framrutan och Larres sidoruta gav upp, och det fylldes en del snö i kupén. Men som tur var, klarade sig både Larre och Anne undan med ömmande muskler. För säkerhetsskull åkte man ändå och kollade så inga skelettskador förelåg, redan på lördag kväll på Lycksele sjukhus. Första bil till olycksplatsen var brorsan Dick Ohlander, som förmodligen fick en inte alltför trevlig upplevelse. Förutom att han tappade mark mot övriga kombatanter i klassen, så var det nog inte alltför trevligt att se sin brors bil så demolerad...
Till slut blev det i alla fall seger av stora mått för Forsman, före Wiktor Danielsson, Dick Ohlander och Ingemar Svensson.
I VOC är jag än en gång sjukt imponerad av Lack-Lasse! På Lyckseles snabba vägar, brukar Thomas Lahti vara kung, men baske mig om inte Lasse bara lyckades bjuda upp till fight, han lyckades dessutom få en sekunds marginal och knäcka fart-kungen! Brage och Sofie hade inga incidenter, men på de tok-snabba SS2 och 3 var det bara att lyfta hatten för fart-dårarna från Boden, och inse att 3:e plats var rätt ok ändå. Detta innebär att Lasse återtog ledningen i FM, och det verkar kunna bli en lika spännande avslutning kommande sommar som den förra!
I GrpH var det lite bortfall, där Markku Kärkkäinen drog en drivaxel och Jörgen Jonassons bil läckte olja (enligt rapport från J-O Renberg!). Men mannen som har 2 avåkningar på samma ställe på samma sträcka (Lillträskvägen), med ett års mellanrum, trots att sträckan kördes åt olika håll, Jan-Olof Renberg, hade däremot det rätta flytet! Lotsad av Janne Stenberg, blev det inte bara en bra målgång, utan en totalseger! Fanfarerna borde avlösa varandra, för det här var riktigt skoj! Bästa 2-hjulsdrivna ekipage, blev Peter "Hovlös" Johansson.
Söndag var det så äntligen dags för Is SM-premiär i Arjeplog. Efter en vinter med sju sorger och svåra bedrövelser, hittade man till slut en arrangör med is, som kunde inleda säsongen. Inte heller här var vi på plats, och man kan ju undra om vi börjar bli gamla eller kloka?! Närmare 30 mil enkel resa kändes nog så mycket, även för vagabonds som oss, åtminstone sett till allt annat som står på vår agenda.
Men lite rapporter har jag fått, de flesta via Mikael Jansson som tog starten i första långnabben, men som sedan insåg att det bränsletryck han ställt in förra sommarens rallycross, inte var tillräckligt för rådande förhållanden i Arjeplog. Bilen började gå lite sunkigt, och till slut passerades han av Sören Häggström. Efter det lyckades Jansson snurra, men kunde ändå behålla andraplatsen i mål. Andra långnabben blev det ledning från start till mål, och summa summarum en rätt bra inledning för en gammal mästare som inte är så många år!
I första långnabben var Kent Larsson med, i sonen Örjans Sierra. Kent låg så bra med som på fjärde plats, då bilen började gå sämre. Till slut fick han bryta med något som somliga vid tangentbordet känner till rätt väl : Soppatorsk!
- Örjan sa att jag skulle tanka, och det skulle jag, men jag glömde bort det när jag började justera annat, berättar Kent.
Örjan körde själv kortnabben, men tvingades bryta med en trasig drivaxel (om inte mitt minne sviktar). Därefter var det dags för ombytta roller, och Kent skulle äntligen köra kortnabb igen! Som jag väntat! Från led två får han en kanonstart, och är rent av före både Johan Riström och Fredrik Schefström. Men passerades sedan av Schefström, och i snöröken tappade Kent sikten och slog i vallen och rullade uppskattningsvis 2-3 varv! Bilen blev ful, men Kent klarade sig bara fint, t o m med humör och självförtroende så pass intakt att det inte låter helt omöjligt att få honom till start vid nästa event i Morjärv! Själv har jag ju sagt åt honom, att han måste ju prova hur det känns att köra när man fyllt 60 år också, vilket han gör den 15/3.
Så här såg Sierran ut efter kraschen. Bilden är tagen av bilägaren
själv, Örjan Larsson, som gett mig tillstånd att använda bilden!
Race 2 i kortnabben vanns av fjolårets juniormästare, Kim Andersson (om nu inte tvillat om hans namn!) från Årjäng. Andersson har hyrt Patrik Ydrefalks fjolårskaross (Toyota) och den hyrmotor som Linus Westman tävlade med i fjol. Uppenbarligen ett bra koncept till en ung och mycket lovande chaufför.
Utförligare detaljer än så, har jag tyvärr inte att ge er, men jag kan rekommendera sidan : www.is-sm.se
Själv roade vi oss som tidigare nämnts, med att skriva noter inför NMS-svängen 2012. Sinnessjukt fina vägar, och första gången i år som vi fick nota renskrapade vägar. Underlaget är ren blå-is, och min kära driver var uppspelt som en gubbe efter viagra-intag! Ni som har möjlighet ska absolut bege er till Boden på lördag, för det kan säkert bli trevliga motionsrundor för alla tungor fulla av ord! Själv blir hundmamman hemma som vanligt, men återkommer förhoppningsvis med både bilder och rapport ändå!
Lev å må!
A rally point of view - Fingalåsen, södra skjutfältet i Boden, 2012-03-03
