Is SM 2017
2017-03-28
Varför är dygnet skapt med så få timmar? Pappa H brukar säga att "om man jobbar in lunchen får dygnet 25 timmar", men vete fåglarna om jag tror på det. Oavsett om han har rätt eller inte, så har jag försökt, och det räcker ändå inte!
I vilket fall råder bästa årstiden här i norr! Jag försöker njuta allt jag bara kan, för jag älskar snö - oavsett om den kommer från himlen eller ligger på backen! Igår var det snöyra, och idag är det strålande sol - kan man annat än älska mars i norr?! Att det dessutom är just den bästa årstiden man bjuds på isracing av högsta klass, gör ju inte saken sämre!
Årets serie startade i Åsele, fortsatte till Robertsfors och anlände därefter traditionsenligt till Morjärv. Därefter skulle man ha fortsatt till Överkalix, och avslutat med final i Kalix. Men anrika Överkalix MK har dock under ett flertal år kämpat mot ett sinande medlemsantal, och trots att man genom åren gjort sig kända för att lösa ALLT (nästan i alla fall) så blev det till slut för tungt även för dem. Istället var det Morjärv som gick in som räddande änglar och körde ytterligare en tävlingsdag, dagen efter sin planerade. Faktiskt var det på ett liknande manér som Morjärv startade sin era som is-arrangörer, då man 1992 fick gå in och ta över Piteås tävling. Därefter har man enligt de uppgifter jag kan få fram, varit trogna arrangörer årligen, och är nu den arrangör som anordnat flest Is SM-deltävlingar i historien! Förstå att man kan åstadkomma något sådant, i en by som enligt wikipedia tappade sin status som "tätort" 2015, då invånarantalet understeg 200 personer!
Men isracing är isracing, och det är här man hittar de envisaste av alla envisa och de tjurskalligaste av alla tjurskalliga - oavsett om det gäller tävlande eller arrangörer! Isen var inte den första bilsporten vi tävlade om SM-titlar i, men däremot är det grenen där det tävlats om SM-tecken i längst oavbruten följd. Varje år sedan 1958 har man delat ut SM-titlar, och inte ens världshändelser som bränslekriser (1974), varma vintrar, nedkörda maskiner, etc, har kunnat stoppa isracingens framfart. Tittar man sedan på hur en säsong kan se ut för de aktiva förarna med team, så är årets kalender ganska karakteristisk. Första tävlingsdagen var alltså i Åsele, och följdes av Robertsfors redan dagen efter - vilket innebar en geografisk förflyttning som enligt eniro.se handlade om styvt 22 mil - och då vet ju inbitet racefolk att det finns en hel del att göra på en tävlingsbil efter en tävlingsdag, ÄVEN om den inte gått sönder. Vardag igen, innebär för de flesta av oss ett arbete för att få in pengar så det räcker till det som måste göras i garaget under kvällar och nätter. Därefter förflyttning till Morjärv, vilket för de flesta innebar avfärd redan fredag. Lite lugnare tempo nu, då det inte krävdes någon förflyttning mellan lördag och söndag - men fortfarande skulle fyra deltävlingar avgöras på två dagar! Sedan samma visa igen under veckan, innan det var dags för avslutande finalen i Kalix. 10 tävlingar på tre veckor - vilken annan sportgren klarar det, utan att det handlar om proffs som inte gör annat?! Hatten av för dessa is-hjältar!
Men isracing är isracing, och det är här man hittar de envisaste av alla envisa och de tjurskalligaste av alla tjurskalliga - oavsett om det gäller tävlande eller arrangörer! Isen var inte den första bilsporten vi tävlade om SM-titlar i, men däremot är det grenen där det tävlats om SM-tecken i längst oavbruten följd. Varje år sedan 1958 har man delat ut SM-titlar, och inte ens världshändelser som bränslekriser (1974), varma vintrar, nedkörda maskiner, etc, har kunnat stoppa isracingens framfart. Tittar man sedan på hur en säsong kan se ut för de aktiva förarna med team, så är årets kalender ganska karakteristisk. Första tävlingsdagen var alltså i Åsele, och följdes av Robertsfors redan dagen efter - vilket innebar en geografisk förflyttning som enligt eniro.se handlade om styvt 22 mil - och då vet ju inbitet racefolk att det finns en hel del att göra på en tävlingsbil efter en tävlingsdag, ÄVEN om den inte gått sönder. Vardag igen, innebär för de flesta av oss ett arbete för att få in pengar så det räcker till det som måste göras i garaget under kvällar och nätter. Därefter förflyttning till Morjärv, vilket för de flesta innebar avfärd redan fredag. Lite lugnare tempo nu, då det inte krävdes någon förflyttning mellan lördag och söndag - men fortfarande skulle fyra deltävlingar avgöras på två dagar! Sedan samma visa igen under veckan, innan det var dags för avslutande finalen i Kalix. 10 tävlingar på tre veckor - vilken annan sportgren klarar det, utan att det handlar om proffs som inte gör annat?! Hatten av för dessa is-hjältar!
Vet inte om jag är lite skadad, men jag tycker långnabbshjul är små konstverk i sig. Här är det Niklas "Lill-Stöcke" Lundströms däck på bild - och det är också mannen som står för tillverkningen av flertalet däck som tävlas på i den klassen.
Som grädde på moset är han alltid (nästan!) lika glad också, vilket försvårar ekvationen ytterligare, men samtidigt förklarar varför man inte kan låta bli att tycka så mycket om det här gubbskrället!
På tal om att tycka om någon, så blev det här en passande bild. Peter Bäck med dottern Enya. Hur mycket känslor ryms inte i den här bilden?! Peter är nog dessutom en av de förare som väcker mest känslor på en tävlingsarena. Med ett hjärta av guld, en gasfot av bly och en förmåga att vrida ratt som sällan har skådats, lämnar han inte ett enda race-hjärta oberört! Välkommen tillbaka Peter, det är här du hör hemma!
Håkan Johansson med sin vackra PV, inledde med tre segrar, men en trasig vattenslang i sista tävlingen i Robertsfors, en punktering i Morjärv och en bil som inte alls ville samarbeta på mjukare is, fick luften att fullständigt gå ur hans satsning mot en rekord-samling i antal SM-guld. Det finns visst en musikal som handlar om att "guldet blev till sand", men här blev guldet inte sand, utan ett tröst-brons. Ser man det positivt, innebär det att Håkan blir kvar längre på isen för att nå sitt mål - och den här yngligen fyller ju bara 60 år i år - i jämförelse med Ove Salomonssons 74 så har han ju många härliga år kvar!
Härliga gubbar! Peter och Anders Christoffersson var stora favoriter till en betydligt mindre upplaga av mig själv, i synnerhet på det ljuva 1980-talet. Idag är Peters son, Tommy Carlström, den mest framgångsrika i familjen, då han dessutom utökade sin guldsamling med ett fjärde guld i år.
En av Tommy Carlströms lite mer speciella sponsorplatser på Hondan - sonen Lukas och pappa Peter (=farfar)
Sandra Nilsson-Björn fick chansen att vara med och leka med sin Saab i Morjärv. Hon tyckte hon fick lite dålig sikt under racet, vilket inte var så konstigt då det visade sig att bilen kräkts upp nästan alla olja! Men efter lite påfyllning av maken Kalle, och putsning av diverse vitala delar, var bilskrället fit for fight till nästa race!
Kalle och Sandras sjövilda son, Elias, hade egen underhållning.
Inger Lundberg har shoppat trevlig leksak till årets säsong, och åker nu Kadett GSI GrpH. Ett besök i en plogvall i Morjärv krävde lite putsning. Inger höll bra fart med sin framkrafsare, och fick en och annan av sina manliga konkurrenter att sätta frukosten i vrångstrupen, när hon passerade och körde ifrån dem. Det blev en total nionde plats i totala tabellen (av totalt 21), en placering med mycket mersmak!
Kung Bäck i sin vita springare - han kör så vackert och stilrent, att ståpälsen tar timmar på sig att lägga sig till fullo! Folk pratar om muséer och kladdiga skapelser vid namn Mona Lisa, men det här gott folk, det här är konst på riktigt! Sviter efter kraschen i Askersund 2006 fick till slut Peter att lägga hjälmen på hyllan, men suget blev för stort och det här bilbygget påbörjades. Diskbråck i ländryggen och sjukskrivning satte käppar i hjulen och fördröjde projektet, men nu äntligen var både bilen och Peter körklara!
- Bilen är i princip en uppdaterad VOC´are, så det finns mycket mer jag vill göra när jag får råd, berättar Peter som bland annat drömmer om bättre fjädring och kort styrväxel.
- Bilen är i princip en uppdaterad VOC´are, så det finns mycket mer jag vill göra när jag får råd, berättar Peter som bland annat drömmer om bättre fjädring och kort styrväxel.
Göran Ahlström och Alexander Pettersson - två riktiga profiler, som vet hur man underhåller både på banan och vid sidan om - galenpannor är bara förnamnet!
Vill man fånga min uppmärksamhet är det bara att skaffa sig en Ascona B - det konststycket lyckades Lyckseles Tony Wåhlberg med, och det blev en fin total fjärdeplats i sammandraget i dubbklassen.
Mannen som kanske imponerat mest på mig den här säsongen - Mikael Johansson, Kalix MK. Från att ha varit en komplett galning, med vad jag trodde var en avklippt hälsena på gasfoten, eftersom den verkat befinna sig i konstant utfällt läge, med övervarvade motorer som vardagsmat - visade han nu en helt ny sida av sig själv. Kontrollerade, snabba och fina körningar rakt igenom, fick mig att fråga om han fått träningsvärk av att börja använda insidan av hjälmen! "Kanske därför jag har huvudvärk?!" blev svaret jag fick på min fråga efter Morjärvs första deltävling. Efter lika fin körning fortfarande vid finalen i Kalix, tror jag herrn får köpa större hjälm, för muskler som används växer ju som bekant! Hatten av Micke Johansson, den här sidan av dig vill jag se mer av!!!
Jönssonligan och is-cupen?! Åtminstone världens bästa foto-kollegor : Anders "Blomman" Blomqvist, Maria Engström-Andersson, Kurre Jönsson och sist men inte minst, allas vår nestor Eilert Gezelius.
Björn Eriksson (blå bil) och Martin Åberg (röd bil) i full fight.
Joakim Andersson jagar Mattias Johansson, en trevlig comeback till tävlingsarenorna. Själv minns jag främst Mattias som en snabb arvtagare till Fredrik Tigers Ascona A - om minnet är helt galet får ni rätta mig!
Mats Savilahti får liksom inte riktigt till det med sin Ford. Han bjuder på trevliga uppställ, men det känns lite trist när man vet att denna karl var ständigt i topp med sin gröna Volvo 240, och även med den Escort han hade under en period som jag hade förträngt, men blev påmind om av Stefan Aho. Är ju så lätt att glömma en Ford - eller hur Boggie Carlsson, Örjan Larsson, Mikael "Hollis" Hollström, Mats Löfgren och Stig Hellberg?!
För mig som inte tycker det här med turbomotorer är så fränt som alla andra tycker, så känns det extra skoj att Andreas Sandberg abonnerade på förstaplaceringarna all the way, med sin BMW V8 under huven på S40´n. Läste att Niklas Mörtsell döpt bilen till en BMWolvo - och det var ju en väldigt bra benämning - BM-Volvos står säkert på gården hos flera av dessa aktörer - i alla fall står det såna hos oss i familjen "Traktor-nörd". Volvo kan, till och med i samarbete med andra kollegor!
Ok, jag är inte särskilt förtjust i turbo, men desto mer förtjust är jag som tidigare nänmts i denna dåre från Umeå AK, säkraste och bästa vårtecknet, Niklas "Lill-Stöcke" Lundström.
Inte utan att man växte en halvmeter där man stod på plogvallen, och såg sina klubbkompisar i Kalix MK sopa hem hela prispallen i första finalracet. Här är det Andreas Sandberg före Fredrik Tiger, som äntligen gjort comeback i en supernationell bil (ja, ja, jag vet att det heter Supercar 2WD). Niklas Sandström gjorde sedan trion komplett på prispallen.
Lasse Englund i sin stiliga Porsche, före Håkan Johansson i sin läckra PV - ingen dålig skalp för Lasse att få uppleva den PV´n i backspegeln!
Niklas Mörtsell gömde sig mest i snödimman den här vintern. En seger i Robertsfors, men sen blev det främst andra- och tredjeplaceringar. Men vad spelar det för roll, då det innebar att han tog hand om den slutliga förstaplatsen och det mäktiga långnabbs-guldet?! GRATTIS Niklas, du är grym! Gillar extra mycket att du tog guldet vanlig sugmotor, men gillar desto mindre dina planer på turbo till nästa år! Ni borde få stå ute och lyssna på er själva, hur mycket vackrare det sjunger under turbo-visslandet!
Mikael Lundström, en skön lirare som gömt sig lite i snödammet bakom sin lillebror Niklas. På nåt sätt har Micke flutit med i kölvattnet, och det känns som att han varit med hur länge som helst. Nu visade det sig att det här bara var hans 16:e istävling. Hans race-filosofi var härlig den med, och jag ber om ursäkt för att jag inte kan återge den ordagrant, men det handlade om att han har två förebilder; Sir Jackie Stewart och Emerson Fittipaldi. Den ena första lär ha sagt något om att den främsta konkurrenten man har, är en själv, och den andra att har man total kontroll går det inte tillräckligt fort! - Jag strävar alltid efter att nästa varv ska bli ännu bättre än det föregående, det är mitt mål! berättade Micke för mig efter tävlingen.
Kalix-tävlingarna blev kanske inte något han kommer att berätta om den dagen han sitter på ålderdomshemmet, då han var sista av de körande i mål i första loppet, och stannade tillsammans med Håkan Johansson i en plogvall i andra. Men placeringar är rätt underordnade, för den här mannen borde bli en levande marknadsföring för sporten - han har skoj, och förgyller tillvaron med ett lika brett leende som lillebror, och har dessutom snillrika filosofiska inlägg i olika debatter - till skillnad från lillebror Niklas som är skvatt galen rakt igenom, och förmodligen inte alltid själv hinner med på allt som hoppar ur matintaget (ler)
Kalix-tävlingarna blev kanske inte något han kommer att berätta om den dagen han sitter på ålderdomshemmet, då han var sista av de körande i mål i första loppet, och stannade tillsammans med Håkan Johansson i en plogvall i andra. Men placeringar är rätt underordnade, för den här mannen borde bli en levande marknadsföring för sporten - han har skoj, och förgyller tillvaron med ett lika brett leende som lillebror, och har dessutom snillrika filosofiska inlägg i olika debatter - till skillnad från lillebror Niklas som är skvatt galen rakt igenom, och förmodligen inte alltid själv hinner med på allt som hoppar ur matintaget (ler)
Det såg ut som att Niklas Mörtsell körde safe och bara vaktade på de poäng som behövdes för att säkra guldet i första racet - men det var inte hela sanningen. Problemet låg i att torkaren hade lagt av, så sikten var till och med ännu sämre än den brukar!
Det är inte ofta man ser Håkan Johansson göra ett fotbad på PV´n i en innerkurva! Man behövde inte vara raketforskare för att se att något inte står rätt till med väghållningen på bilen. Trist att man inte hittade felet, hade varit skoj att se en härlig fight om guldet med många väl fungerande bilar!
Jag har sagt till "Lill-Stöcke" att vi kan dejta i depån istället, men nog var han ändå tvungen att stanna vid mina fötter i första racet. Han hade nån förklaring om att en slang gått sönder så turbon fungerade som en dammsugare, och drog in vatten, vilket motorn är väldigt allergisk mot. Dessutom hade han gas-häng, så det var några spännande varv för friskusen från Umeå. Här var han faktiskt ovanligt uppgiven för att vara Niklas Lundström. - Fan, jag ville ju ha den där pallplatsen!, kommenterade han. Jag svarade att han får fixa det i andra racet, men det såg mörkt ut för att det alls skulle bli nåt mer, blev svaret. En kommentar som brukar vara sååååå tråkig att höra, är "vad var det jag sa" - men i det här fallet är den på sin plats, och av trevliga anledningar - Niklas körde som en dröm i andra racet, och slutade på en mycket fin andraplats efter flera fina omkörningar!
En raceprofil av hög caliber, i alldeles fel mundering. Thord Thingvall är inte klar med sitt 240-projekt, och trivs inte riktigt med familjens andra bil, en S40. Det här är en härlig familj som ställer upp på det mesta, och det sitter aldrig fast när man frågar om funktionärs-hjälp. Man skickar ett PM till Anton Thingvall, och hinner knappt skicka iväg det, så får man ett positivt svar. Tummen upp för hjältar som Thingvalls, mfl!
AB Bus & co; Pappa-H och Stefan Dahlén
Madde Axbergs starter går inte av för hackor, och i första racet hängde hon oväntat bra med Simon Tiger i sin hormonstinna, skönsjungande 240. I andra racet tackade växel nr 3 för sig, och det blev istället fighter längre ner i fältet för Madde, medan Julia höll fanan högt och tog andraplatsen bakom Simon - som vann båda racen efter fina styrningar.
Madde och Ilkka Anttila
Simon Tiger - fattar ni hur vackert denna 16V-motor på 3,2 L sjunger?!
Stundtals var det så här bra sikt för Madde Axberg, men det är inget som stör henne. - Nä, jag vet ju vars jag ska!
Intressant att hon däremot inte tänkte börja köra is, för att hon var rädd för att isen skulle gå sönder! Madde är tredje generationens Is-Axberg från Åsele, där farfar Clarence och pappa Jan haft stora framgångar före henne. Clarence vågade sig aldrig ut för att titta när Madde tävlade, han sa att han var för nervös för det. I år hade han ändrat sig, och lovat att komma till Åseles tävling och titta. Tyvärr fanns det andra planer för honom, och 86 år gammal tog han plats i race-himlen i januari. Jag är dock helt säker på att han fortfarande håller koll, och var den stoltaste farfar himlen skådat, då Madde säkrade sitt första JRM-guld!
Intressant att hon däremot inte tänkte börja köra is, för att hon var rädd för att isen skulle gå sönder! Madde är tredje generationens Is-Axberg från Åsele, där farfar Clarence och pappa Jan haft stora framgångar före henne. Clarence vågade sig aldrig ut för att titta när Madde tävlade, han sa att han var för nervös för det. I år hade han ändrat sig, och lovat att komma till Åseles tävling och titta. Tyvärr fanns det andra planer för honom, och 86 år gammal tog han plats i race-himlen i januari. Jag är dock helt säker på att han fortfarande håller koll, och var den stoltaste farfar himlen skådat, då Madde säkrade sitt första JRM-guld!
Julia Lundkvist i sin läckra svarta springare. Julia verkar trivas extra bra i Morjärv, där hon i fjol tog sin första seger på is, och i år blev det två segrar (en per dag). Den här 17-åringen kan gå hur långt som helst, och verkar dessutom ha förärats med samma lugn som pappa Jens.
Inger Lundberg med sin Kadett. Jag har ju ingen förkärlek för framhjulsdrivna bilar, men de är trevliga inslag bland de bakhjulsdrivna, när det sitter begåvningar som Inger bakom ratten! Jag är inte den som per automatik tycker det är störthäftigt med en tjej bakom ratten i en tävlingsbil, jisses, vi är väl skapta som alla andra med två armar och två ben - typ! Däremot imponeras jag av tjejer som de fyra jag fått se på isen i år; Inger Lundberg, Madde Axberg, Julia Lundkvist och Sandra Nilsson-Björn. Helt orädda tar de för sig, och visste man inte att det var tjejer bakom ratten skulle man inte se det. För nånstans i evolutionen tror jag vi tjejer skapades lite mer med en mer konsekvens-tänkande hjärna än flertalet karlar - vilket gör att i normalfallet är karlar duktigare i bilsport än tjejer. Men det finns undantag, och något verkar ha hänt med evolutionen, för tendensen är att det blir allt vanligare med riktigt duktiga tjejer! Det vore skoj att se fler duktiga tjejer testa på isracing och ge gubbarna en match. Jennika Jennerfors, Pernilla Storm, Josefin Strömberg, mfl, testa ni med!!!
Alexander Pettersson körde hem RM-bronset i dubbklassen till NMS Boden. Han inledde säsongen med sin 2150-RC-bil, men fick en så hård smäll att han kastade in handduken och tog fram nästa bil, sin 940 VOC. För Alexander sitter det liksom aldrig fast, och med kartis-Alexander i ryggen, är man dessutom ett av de mer omtänksamma teamen i depån. En som vet att skriva under på den iakttagelsen, är förmodligen Göran Ahlström, som rullade sin 240 i Morjärv. Den tog "Alexanders" hem på lördagen och fixade så han kunde köra söndag igen.
Henry Nilsson - mannen som gör det omöjliga möjligt!
Till slut fick Göran Ahlström vika ner sig och inse att hans 240 fått nog, och fick då för första gången testa sin 940, som han annars låtit svärsonen Johan Löfgren köra med.
Kortnabben - spana in starten på Tommy Carlström! Förvisso inte helt rätt bokstav på bilen, men Ascona är Ascona, och i händerna på en förarbegåvning som Tommy, blir det en oslagbar kombination!
Tight och trångt, men väldigt juste! Imponerad över årets körningar!
Vill man se bredsladd, ska man zooma in Björn Eriksson. Uppenbart verkar säsongen ha varit roligare än han trott, för "Till Salu-skyltarna" har försvunnit från bilen!
Kimmo Anttila bjöd på rätt breda svansviftningar han med.
Ääääääääntligen, är ordet som är på plats med Johan Riström och hans Peugeot! Efter en säsong där bilen krånglat från första tävlingsdagen, med ett periodiskt elektroniskt fel, som inte stod att finna vid test och felsökning på hemmaplan. Till slut var det mesta utbytt, och utan att veta varför, så gick plötsligt bilen som den skulle vid finalen i Kalix. Då fick man också se vad Johan är god för, och efter flertalet läckra omkörningar, blev det en fin andraplats i sista finalracet. För er som inte minns, kan jag berätta att Johan gjorde rent hus på isen 2009, då han vann samtliga deltävlingar med sin S40, och blev svensk mästare i stor stil!
Mikael Janson, NMS Boden. Bode kunna utropas till årets rookie, då han lyckades köra till sig ett fint SM-silver, denna debut-säsong på is. Svårt att känna igen den en gång i tiden så sjövilda rallyföraren, i denna städade, fin-åkande BMW-förare!
En av de läckra omkörningarna, handlade om att snuva Jocke Andersson på andraplatsen, precis före mållinjen.
Plogbilshjältarna fick skyffla mycket vatten den här dagen. Tack och lov fungerade tävlingarna bra, trots mycket vatten på sina ställen. Var väl ändå typiskt att vattennivån i älven precis nu skulle vara högre än på länge, och om inte jag är felunderrättad började den sjunga typ dagen efter tävlingen.
På tal om hjältar så hade jag själv två uppenbarelser av räddande änglar, under lördagen i Kalix. Klantig som man är, har jag haft en stortå som mått lite kymigt under några veckor. Efter diverse egna, mer eller mindre avancerade operation, "råkade" jag avlägsna hela nageln på fredagen innan tävling. Gick bra en bit, men avslutningen blev en svettigt brottningsmatch som jag till slut gick vinnande ur, efter att blodvite uppstått för tån. Jag behöver förmodligen inte berätta hur den mådde på lördagen, då den dessutom skulle förpassas ner i en sko?! Nåja, det gick bättre än förväntat, men det var med lätt hälta jag fick ta mig fram i halkiga och blöta förhållanden, dessutom utan mina älskade Icebugs (dubbskor) som inte var att tänka på med en tå i det skicket. Herr Gezelius, mfl "snälla" fotografkollegor har fångat mina graciösa försök att ta mig fram, ibland nedsjunken till knäna i sörja och vatten. Vid ett tillfälle hade jag sett ut den perfekta vägen, men halvvägs insåg jag att jag bildligt talat "tagit mig vatten över huvudet", men mer bokstavligt hade vatten upp till knäna. Utan att svimma pga en galen tå, lyckades jag till slut ta mig upp på sista vallen vid banan, och skulle precis andas ut för att jag klarat pärsen - då ser jag vattengraven framför mig! I samma veva som jag inser detta och drabbas av nåt slag ångest om huruvida jag ska göra ett försök att ta mig över, simmande eller på två ben, hör jag en traktor som närmar sig. Jag hinner tänka att "nu fan är jag i vägen också, som grädde på moset", när jag inser att det är en traktorskopa vars sidovingar öppnar sig välkomnande för mig. Jag tittar upp och får se Kalix MK´s ordförande bakom spakarna, Gunnar Andersson. Förstår ni hur omtänksam man kan vara?! Där har han uppenbart sett min svandans, och kommer för att rädda mig. Inte nog med det, han skjutsar mig dessutom över hela banan, ända fram till plogvallen som var mitt mål! På vallen stod några skrattande killar, och jag förklarade att jag för det första är vig som ett kassa-skåp, har jordens längsta tax-ben i förhållande till min längd, och att jag dessutom balanserar omkring på en tung kamera som inte direkt underlättar mina strapatser. Det visade sig att det var Samuel Wärskog jag haft min trevliga pratstund med (vi surrade givetvis inte bara om min tå, innan det blev dags för start och åter till verkligheten). Efter tävlingarna var slut för dagen, var det dags att försöka ta sig tillbaka till depån igen. När jag precis skulle påbörja min vådliga färd tillbaka till depån, över dessa vallgravar och "sumphål" (bestående av snösörja), så står Samuel och väntar, och erbjuder sig att baxa över min kamera, så jag fick fokusera hela min energi på mina taxben och min nagellösa tå! Gick som smort den här gången! Vilka vardagshjältar det finns, med hjärtat på rätta stället! För er som tycker det låter som banala saker, kan jag meddela att det är de små sakerna i vardagen, som sätter guldkant på tillvaron!
Långnabb, sista finalracet.
Finns visst nån slogan om att "Alla heter Glenn i Göteborg", i långnabben skulle man kunna göra det lätt för sig vid förhandstippning, om man satsade på några Niklas på pallen. Här är det Niklas Mörtsell före Niklas Lundström, och sen har vi då även Niklas Sandström att lägga till gänget av fartdårar.
Niklas Lundström var på riktigt åk-humör i andra racet, se bara på den här läckra omkörningen av den redan korade svenske mästaren, Niklas Mörtsell.
Verkar ha varit ett riktigt bra avsnitt på banan för Niklas Lundström - här är det Niklas Sandström som får se sig bli passerad.
I första racet fungerade inte torkaren, och här är det ju rätt lätt att se att sikten inte är på topp i race två heller för Niklas Mörtsell. Tror dock inte han sörjde nämnvärt, utan guld-smilet satt förmodligen på plats hela loppet!
Vid uppladdning av bilderna, fick datorn för sig att lägga bilderna från Morjärv längre ner än Kalix. Den här gången följer jag minsta motståndets lag och låter det vara så. Hoppas ni överlever!!!
Full fight i Morjärv, mellan Madde och Julia
Ilkka Anttila och Pelle Karlsson
Perra Sandgren har tagit post...
.... likaså Kent Englund...
... mästerfotografen Anders "Blomman" Blomqvist...
... och sist men inte minst mäster Gezelius och Maria Engström-Andersson. Undrar om de är medvetna om att de befinner sig i samma klimat?!
Tänk att det skulle till en Ascona B för att erbjuda motstånd till mäster Bäck?! (ler)
Bengt-Erik "Benke" Nilsson gjorde comeback och delade S40 med sonen Sebastian. Benke hade fin framfart, men rullade vid söndagstävlingen så både han och bilen blev för stukade för fortsättning.
En annan som gjorde comeback, var min svåger, Per-Erik Niemi. Suget blev för stort, så han lånade Mats Öbergs precis färdigbyggda 940 ekonomi.
Fjolårsmästaren Lars Wåhlberg fick känna på hur svårt det kan vara att försvara ett guld, och trots stundtals fina körningar, blev det en blygsam slutplacering för honom den här säsongen.
Sandra Nilsson-Björn ger både Saab-däng och tjej-pisk till Alexander Pettersson.
Kurre Ahlström, i Göran Ahlströms fina 940, före Per-Erik Niemi.
Kortnabb med snabbe Tommy Carlsson i spets med sin ny-stylade Honda.
Dubbel-seger på lördagen i Morjärv, men på söndag när sista spiken skulle läggas till guldkistan, blev det tråkigt nog motorhaveri. Men som bekant löstes det problemet genom att låna Daniel Loggerts Ascona A till finaltävlingen i Kalix.
Mikael Janson tog paus i plogvallen. Lördagen i Morjärv var ingen större succé för Janson, men söndagen blev precis omvända förhållanden, då det blev dubbel-seger!
Johan Riströms Peugeot var lite lätt om-stylad i fronten.
Finske Jari Pääkölä (eller hur det nu stavas) var startsnabb med sin Escort.
"Pääkiömäki"
Men vad hjälpte det då Andreas Sandberg var desto mer "ban-snabb"?!
En mästerfotograf in action - Eilert Gezelius med fullt fokus på Jula Lundkvist.
Göran Ahlström marknadsför den tomma reklamplatsen på taket. Gick dock rätt ok med både honom och bilen, som kom till start redan dagen efter, med mycket hjälp från "The Alexanders" i Råneå.
74-årige Ove Salomonsson ger Niklas Lundström en fight...
... men här hjälpte det inte att gammal är äldst...
... för den orange faran från Umeå drog det längsta strået.
Matservering i Maria Johanssons ambullerande restaurang - bakom varje framgångsrik man, står en förvånad kvinna - eller hur var det nu det var?!
En talande bild för vår fantastiska sport - bittra rivaler på banan, men härliga kompisar i depån. Niklas x 2 - preics klar SM-vinnare Mörtsell till vänster, och turbo-slang-sökande Lundström till höger.
Se så nöjd han ser ut Tommy Carlström, när han får hänga över huven till en Ascona!
Vissa människor har förmågan att t o m se bra ut, hoptryckt i en hjälm. Julia Lundkvist ger mig vibbar till de magiska bilder som finns på den störste av alla stora i våran sport - Ronnie Peterson.
I härliga familjen Lundkvist finns det alltid nån trevlig och söt familjemedlem att förgylla tillvaron med. Här är nog dock den snyggaste av alla, lilla Nelly.
Måste vara ganska tryggt att få assistans av en pappa med all den rutin Jens Lundkvist har!
På området mysiga Lundkvistare, här är det självaste ur-modern Britt-Inger som förärar pappa-H med en bamse-kram.
Maria Engström-Andersson är stenhård med hur grabbarna ska posera, och det är minst lika roligt att titta på hur de formar sig som vax i hennes händer (ler)
Härlig guld-trio, och tänka sig att 2 av dessa guld åkte till NMS Boden, och det tredje till lilla Älvsbyn, vilket är snudd på grannkommunen!
Även "De tre musketörerna" var fyra, och med tanke på vilka vi har i bild lär det väl vara Madde som får agera den lite lugnare och skötsammare D´Artagnan (ler)
Lite mer tjuvfotande av Maria Engström-Andersson som fick agera media-tränare på plats, här tillsammans med junior-tjejerna Julia och Madde.
Nix, inga glösögon, de får mamma Jennie Lundkvist ta hand om!
Finsk version av bärgning i Kalix - själv är bäste dräng eller nåt!
Alltså, jag har ju skrivit några gånger om dessa galna Lundströms från Umeå - det inskränker sig inte till enbart rattande bröderna Niklas och Mikael - det gäller hela högen av mekaniker också!
Bröderna Niklas och Mikael Lundström - kolla, städade på en bild!
Men där var jag tvungen att vara lika snabb med avtryckarfingret som när de svischar förbi på banan, för snabbt var de igång!
Guldmakarna Team Loggert och Team Christoffersson-Carlström; fr vä Daniel Loggert, Tommy Carlström och Jonas "Joppe" Törnqvist.
Den här mysiga bilden får sätta "p" för min finger-diarré för denna gång. Jag ber om ursäkt för att bilderna är lite blandade mellan Morjärv och Kalix, men det får ni leva med. Nu ska jag njuta av livet med hundarna resten av denna årstid, så blir det förhoppningsvis lite skönsång ackompanjerat med grussprut om några månader.
I år har vi tappat flera stora race-profiler, däribland Ingemar Bjöörn och Bengt Astergren, som båda låg mig varmt om hjärtat. Jag hoppas verkligen det finns en race-himmel, där vi alla en gång möts igen!
Var rädd om varandra, lev som om varje minut vore den sista, för ingen vet vad morgondagen har i beredskap.
Var rädd om varandra, lev som om varje minut vore den sista, för ingen vet vad morgondagen har i beredskap.
Carpe diem!
//Jenny
Kommentarer
Trackback
