Isracing Morjärv
2016-03-19
Idag var det äntligen dags att damma av de gamla is-takterna även på mig. Hade ju tänkt mig till Överkalix i slutet av februari, men styva -20 fick mig att inse att jag är en liten vekling, så jag skickade gubbarna och stannade hemma själv med mamma och hundgänget.
Idag var det bästa tänkbara förhållanden - men det visade sig att det var nog bara för mig, övriga fotografer och publik. Solen stod hög och värmde gott, så trots stundom snålblåst var man inte i närheten av att frysa. Men ta mig 1000:an om det inte var snörök i alla fall! Enligt rapport från Thord Thingvall fick jag då höra att det varit -15 på morgonen i Töre, och avståndet Töre-Morjärv är inte långt fågelvägen, så antagligen var det samma lika i Morjärv. Det blev aldrig plus-grader på dagen heller, även om solen ville lura en att tro det - så isen var riktigt besvärlig för de tävlande. Den var porös som en knäckemacka - smulades sönder lika lätt i alla fall, och gav förarna problem att hitta fäste. Det syntes i synnerhet i långnabben, där det var en hel del oväntade och otäcka kast.
Idag var det äntligen dags att damma av de gamla is-takterna även på mig. Hade ju tänkt mig till Överkalix i slutet av februari, men styva -20 fick mig att inse att jag är en liten vekling, så jag skickade gubbarna och stannade hemma själv med mamma och hundgänget.
Idag var det bästa tänkbara förhållanden - men det visade sig att det var nog bara för mig, övriga fotografer och publik. Solen stod hög och värmde gott, så trots stundom snålblåst var man inte i närheten av att frysa. Men ta mig 1000:an om det inte var snörök i alla fall! Enligt rapport från Thord Thingvall fick jag då höra att det varit -15 på morgonen i Töre, och avståndet Töre-Morjärv är inte långt fågelvägen, så antagligen var det samma lika i Morjärv. Det blev aldrig plus-grader på dagen heller, även om solen ville lura en att tro det - så isen var riktigt besvärlig för de tävlande. Den var porös som en knäckemacka - smulades sönder lika lätt i alla fall, och gav förarna problem att hitta fäste. Det syntes i synnerhet i långnabben, där det var en hel del oväntade och otäcka kast.
Daniel Nilsson var mannen i fokus den här dagen. Tänk vilken makt man har som starter - där har man
verkligen uppmärksamheten från hela Sverige-eliten för ett ögonblick!
När man nu äntligen kommit sig på plats på isen, så var ju stället överbefolkat av idel ädel racing- och rally-adel, och huuur mycket trevligt folk som helst. Innan man ens hunnit fatta att man var på tävling, hade juniorerna kört klart och kombiklassen med både rally-och rallycrossbilar var nästan klara, innan jag och Robert hunnit grabba våra kameror. Eddie Lindvall-Carlsson vann i alla fall juniorernas första race, före Madelene Axberg och Julia Lundqvist. I kombi-klassen vann Mikael Nordvall med sin läckert blank-svarta BMW, före Anders Andersson som precis lyckades hålla undan för rattvirtuosen Johan Sandow. Som grabben framför denna gamla Golf - helt magiskt! Ändå hann jag bara se några varv, och var verkligen upplagd för att få se mer. Tyvärr blev det inte så, men jag återkommer till det.
Mikael Nordvall tog en fin-fin seger i första racet, med sin snygga BMW.
Lagom till det var dags för klassen med stort K, dvs 2400 cc rallycrossbilar, var vi utplacerade på lämpliga positioner. Loggert gjorde en fantomstart och var snabbast in i första kurvan, före klart SM-ledande Tommy Carlström. Men i snöröken bakom honom hade Kimmo Anttila gått omkull, och heatet rödflaggades. Ingen fara med Anttila, om än en lite stukad bil gjorde att han inte kom till start fler gånger denna dag. I omstarten var det samma visa, Loggert till spets före Carlström, och det var bäddat för ett gäng spännande varv. Jag stod precis och skulle visa NSD´s fenomenala skribent, Maria Engström-Andersson, vilken skillnad Loggert och Carlström hade i kurvtagningen precis där vi stod - där Loggert åkte rallycross-spår och Carlström racing-spår (båda gick dock ungefär lika fort idag), men av den förevisningen blev intet, för plötsligt var Hondan försvunnen. Rapporten vi fick om ett stort rökmoln, var lika illa som den lät - nåt hade än en gång hänt under huven! Loggert vann nu i stor stil, över Johannes Lundberg och Martin Åberg. Johannes körde som jag aldrig sett honom göra tidigare i den fina 240´n han inhandlat från Lyckseles Fredrik Johansson, ingen tok-satsning, utan klockrena och fina spår hela tiden!
Så här fin var Johan Riströms inhyrda Peugeot, efter x antal timmar hemma i garaget, efter rullningen i premiär-racet i Överkalix. Tyvärr blev det inte ett fullt race denna gång heller, för nu var det enligt uppgift bakaxeln som gav upp. Att den är så fin och fri från snörök här, är att man körde ett master-varv för att kolla banan, då ett hål slagits upp precis där vi stod och fotade.
Kimmo Anttila hamnade inte riktigt där han hade planerat, och trots att rullningen i sig inte var någon av de värre man sett, så fick den gode finländaren känna på hur hårda vallarna hunnit bli i år, och bilen blev lite stygg.
Daniel Loggert skippade förra helgens event i Robertsfors, och drog på skotersemester med sina jobbarkompisar, i visshet om att han inte skulle ha en chans mot årets suverän, Tommy Carlström. Men ärrade is-åkare vet att inget är över förrän tjocka damen sjunger. Morjärv blev Loggerts helg, med suveräna starter och som vanligt strålande körning. Tommy Carlström bjöd upp på fin fight, men redan på tredje varvet var det roliga slut, och ett stort blått rökmoln talade klarspråk.
Johan Riström bjöd Johannes Lundberg på full uppvaktning, till det blev haveri även för honom.
Martin Åberg
I långnabben skulle vi få se Benny Larsson göra comeback, i en läckert orange Porsche. Jag sa på förhand att : - "Håkan Johansson i SM-ledning, före Kjell Persson, och Benny Larsson gör comeback, det kunde lika gärna ha varit en dag på 1990-talet!" Tyvärr blev det dock intet av Bennys comeback, då något hände med Porschens elektronik, så den ville inte vara med. Men Benny lovade att åka hem och fixa bilen, och göra allt för att komma till Kalix nästa helg. Med tanke på att det är ett bra tag sedan han körde senast, var jag väl inte alldeles övertygad om att Benny skulle känna igen mig. Men när jag frågade om han minns vad jag tvingade honom att skriva i min autografbok ca 1982 eller 1983, tittade han på mig och skrattade : - Jo, och jag är generad än!
Det var nämligen så att man kallat honom för "Iskungen Benny Larsson" på Sportspegeln, så det skulle jag absolut ha skrivet i min bok! Uppenbart visste jag vad jag ville redan då, och jag hade ju inte fel, Benny är en av våra stora iskungar!
Redan när vi anlände till Morjärv, var den här skönheten på väg tillbaka in i sitt fina släp. Något fel som var trasigt, tror det pratades om nåt elektroniskt, men sånt är jag för trög för att förstå mig på, så jag lyssnade i ärlighetens namn inte så noga. Det jag fick klart för mig var att Benny Larsson inte skulle komma till start, det var tillräcklig information för mig. Tråkigt som bara den, men Benny lovade att åka hem och göra vad han kunde för att få fart på farkosten med sikte på ett nytt försök vid finalen i Kalix 26/3!
Depån är full av härliga profiler. Det snackas om macho män, men låt er inte luras av vare sig hel-skägg eller brutala körstilar - det är i racingdepåerna man hittar de mest genuina personligheterna! Till vänster ser ni Johannes "Tjompe" Lundberg, som utan att tveka ställer upp och lånar ut sin bil till mannen till höger, Niklas Mörtsell, som rullade så illa vid premiären i Överkalix, så buren knäcktes. Någon tid att åka ner till "långt-borti-södern" för att fixa den under brinnande säsong, fanns så klart inte. En stoooor nackdel när man har certifierad bur! Istället tog han sin egen motor och låda och placerade dem i Johannes bil - med utmärkt resultat dessutom! Niklas har ingen lång is-karriär i bagaget, men har bland annat ett SM-brons i kortnabb i alla fall. Det här är debut-säsongen i långnabb, vilken han inledde med seger vid första deltävlingen i Överkalix! Det här mina vänner, hoppas jag blir en lika uthållig isdeltagare som Kjell Persson - för han är en fröjd för ögat!
Profiler på olika sätt - den ena för sina framgångar, den andra för sina icke-framgångar. Benny Larsson till vänster, världens bästa pappa Henry Hapasari till höger - ni får själv lista ut vem som tillhör vilken beskrivning!
Fredrik Tiger får mest skruva i år. Varken hans egen eller Niklas Sandströms bil har någon topp-säsong, snarast i så fall det motsatta. Niklas har drabbats av det mesta i år, men kan ju trots allt se tillbaka på två raka guldmedaljer, om han nån gång känner lusten tryta!
Håkan Johanssons PV ville inte vara med i Överkalix, och visst hann negativa tankar slå mig att det inte skulle bli så skoj i år heller, att tekniken skulle vara emot Håkan även i år. Men så fick man rapporter från Åsele och Robertsfors, om idel segrar, och genast blev det mycket trevligare igen. Håkan gick till spets innan utgången av långa första kurvan, och sen körde han som en dröm. Jag tänkte för mig själv, att nu måste jag skriva att "Håkan kör så fort, så för att få några häftiga bilder på honom, måste man invänta varvningar!". Det var dagens sanning också, till det började försvinna luft från ett däck, och till råge på det en "nästan-snurrning" i målkurvan, så var Håkan plötsligt tvåa, något vi som stod "längst borti bakom" hade noll koll på. I fältet bakom honom hade det hänt en hel del. Niklas Mörtsell inledde i Överkalix med seger, och därefter blev det rullning och knäckt bur. Men Johannes Lundberg var snäll och lånade ut sin S40, där Niklas satt i sin egen motor och växellåda. Niklas går från klarhet till klarhet, och har utvecklats från att vara en vilde som är vansinnigt kul att se, till en organiserad tok som utför stordåd bakom ratten - och är fortfarande lika rolig att se! Han låg nere på fjärde-femteplats nånting från början, men åt sig snabbt upp till tredjeplatsen bakom Lasse Englund i sin Porsche. Det tog några varv, men så lurade han Lasse, precis där vi stod och gick upp på andra, och sedan åt han sakta ikapp avståndet till Håkan, och högg som en kobra när Håkan fick problem! Trea slutade Kjell Persson, trots att han inte alls såg ut att trivas i modden.
Håkan Johansson - en av svensk bilsports allra största! Läste nåt knorr nånstans, där man ansåg att det inte kunde vara något problem att vinna med så mycket effekt som Håkan har i PV´n. Egentligen ska man inte ens bemöta sån skit - för hur svår kan ekvationen vara : - Det är betydligt lättare att köra vagn med en häst än att tygla ett flerspann! Dessutom åkte Håkan vanlig sugmotor till 1996. 1991 hade han sin magiska säsong, då allt han rörde vid blev till guld - eller vad sägs om 4 SM-guld samma säsong - i fyra olika grenar?! (Rallycross, Backe, 30-dubbars & Långnabb). 17 SM-guld talar sitt eget språk, och än är det ingen gubbkörning i PV´n. Det 18:e guldet finns inom räckhåll i år, och för egen del hoppas jag att självaste Stig Blomqvist får börja känna sig hotad om rekordet!
Lasse Englund fick nog börja fundera om någon klistrat ett foto på en gul S40 i hans backspegel - för den här dagen hade han fullt upp med Niklas Mörtsell, och fick se sig besegrad i båda deltävlingarna.
Kjell Persson hade det jobbigt med underlaget, men plockade viktiga poäng för sammandraget, och ligger fortfarande på silverplats bakom Håkan Johansson inför finalen i Kalix.
Trots att det inte var någon kyla att tala om, så var det ändå en besvärande snörök - här ser man hur isen slits upp och blir till kristaller - och en skum snörök som ändå ställde till det för förarna. Vi som stod bredvid såg helt ok däremot. Men det var inte lätt att få bilder på de som låg i hasorna på en annan bil.
Thord Thingvall har äntligen hittat tillbaka till sitt rätta element, om än i ny kostym, då han vackra 240 fick pensioneras efter kraschen tillsammans med Niklas Lundström för några år sedan. Det här är Ulf Blomsters gamla rallycrossare, som nu lever ett gott liv hos familjen Thingvall, som är kända för att ta hand om sina bilar med fingertoppskänsla!
Thord Thingvall har äntligen hittat tillbaka till sitt rätta element, om än i ny kostym, då han vackra 240 fick pensioneras efter kraschen tillsammans med Niklas Lundström för några år sedan. Det här är Ulf Blomsters gamla rallycrossare, som nu lever ett gott liv hos familjen Thingvall, som är kända för att ta hand om sina bilar med fingertoppskänsla!
Micke Lundström - inte helt lätt att hålla isär honom och brorsan Niklas - men schack-rutorna är Mickes signum, tyvärr får man väl säga att haverierna och oturen är Niklas signum... Men nån gång måste det vända även för honom!
Thord gillade inte heller den besvärliga isen, men det syntes mindre på hans körning än på många andras. Så fort sikten blev bättre, åkte han läckra ytterspår och var svårstoppad!
Manninen och Salomonsson
Ser ut som om här föreligger full fight, men i själva verket har Håkan Johansson precis varvat finske kollegan Manninen.
Lasse Englund fick till slut punktering, och ska här precis passeras av Niklas "Lill-Stöcke" Lundström, men som vanligt var lycko-fen på semester, och istället parkerade Niklas hos oss fotografer med ett haveri av modell större.
Kjell Persson och Thord Thingvall, två av isens levande legender och stora giganter!
Olycksgrabben Niklas Lundström har en never-ending-story, vad det verkar. Det får liksom aldrig gå ordentligt bra för slitvargen från Umeå. Dessutom drabbas han ju av sånt som bara inte händer. Idag var inget undantag. Det tog en stund innan jag såg vad som låg på isen när han passerade, och parkerade bara en liten bit ifrån oss. Dock kom en omisskännlig doft av "kattpiss" (hypoidolja) och gav oss ledtrådar - men vem hade kunnat tro att han tappat halva bakaxeln?! Där låg en del av klumpen, med pinjongen kvar!
- Jag som köpt grejor som ska hålla, men uppenbarligen gör de ju inte det, berättade Niklas som ändå glatt poserade med sitt haveri inför oss hemska fotografer som kastade oss över honom som gamar. Jag tycker om Niklas, det är en frisk fläkt, och hur jäkligt det än är, hur illa det än gått, så står han ändå där med glimten i ögat och ett leende på läpparna!
Olycksgrabben Niklas Lundström har en never-ending-story, vad det verkar. Det får liksom aldrig gå ordentligt bra för slitvargen från Umeå. Dessutom drabbas han ju av sånt som bara inte händer. Idag var inget undantag. Det tog en stund innan jag såg vad som låg på isen när han passerade, och parkerade bara en liten bit ifrån oss. Dock kom en omisskännlig doft av "kattpiss" (hypoidolja) och gav oss ledtrådar - men vem hade kunnat tro att han tappat halva bakaxeln?! Där låg en del av klumpen, med pinjongen kvar!
- Jag som köpt grejor som ska hålla, men uppenbarligen gör de ju inte det, berättade Niklas som ändå glatt poserade med sitt haveri inför oss hemska fotografer som kastade oss över honom som gamar. Jag tycker om Niklas, det är en frisk fläkt, och hur jäkligt det än är, hur illa det än gått, så står han ändå där med glimten i ögat och ett leende på läpparna!
En omisskännlig doft av "kattpiss", ackompanjerad av den röda randen, fick en att misstänka transmissionsproblem direkt - däremot var det svårt att lista ut vad det var som låg på backen en bit bort. Tillhör ju inte direkt vanligheterna att delar av bakaxeln ligger kvar på banan.
Per-Erik "Perra" Sandgren assisterade Niklas Lundström med städning av banan.
Smärta i den blicken, men ändå ett leende bakom balaklavan - det är en mindre förmögenhet Niklas Lundström håller i sina händer - eller mer korrekt - en före detta mindre förmögenhet - numera helt värdelös...
Lika go och gla som alltid, men med ett inslag av smärta i blicken - Niklas Lundström - jag är så glad att du föddes till en sån tjurskalle så du har stått pall för alla motgångar. Ge aldrig upp! Det är här du hör hemma!
Lite rolig kuriosa var samtalet jag och några till hade innan start, och en fundering om att det skulle handla om "macho män" som håller på med motorsport. Nu beror det i och för sig på vad man lägger under det begreppet, men ju mer jag funderar på det, så är det förvisso i motorsporten man hittar "de riktiga männen" (enligt mitt eget fastspikade klassificeringssystem), men de må kan hända vara "macho" bakom ratten och i sina körstilar, men inte i övrigt! Flertalet av alla dessa härliga profiler, som gömmer sig under hjälmarna, är ena riktiga mys-proppar med hjärtat på alldeles rätt ställe. Många är riktigt blödiga, och väldigt fina människor. Det lustiga är att det dessutom ofta är så att ju duktigare de är, desto mer ödmjuka är de! Ett härligt folkslag helt enkelt, totalt olikt det mesta som kunnat jämföras med!
Tillbaka till tävlingen. Under pausen hade Robert fått uppdraget att skjutsa en gammal rally-ikon från Boden, Lars "Fritte" Fredin, med vår rally Amazon. Så jag traskade tillbaka till depån, och deltog i buseriet kring detta.
Tre goa gubbar, tre stora favoriter, alla bäst på något; Pappa-Henry, Eilert Gezelius och Lars "Fritte" Fredin. Pappa är världens bästa pappa, Gezze är en tangentsbordsvirtuos som matar fram magiska bilder och det är få som kunnat framföra en Volvo som Fritte gjorde på det goda 1980-talet.
Ni anar inte vilken procedur det var när silverrävarna skulle assistera varandra med dagens moderna säkerhetsutrustning, trots att bilen är historisk. Några sexpunktsbälten och fönsternät fann det definitivt inte när de här herrarna var som mest aktiva med både det ena och det andra.
När jag precis skulle ta mig till resultattavlan, för att försöka hinna bjuda tillbaka en aning i alla fall, till alla de som servat mig med resultat när jag varit på hemmaplan, var juniorerna på väg ut. Det blev alltså tvärnit och handbromsvändning på hela halv-tanten, och precis uppkommen på vallen får jag se Julia Lundqvist få till en riktig startpärla! Juniorerna må ha varit få till antalet, fyra stycken närmare bestämt, men jäklar så spännande final! Jag var helt färdig i halvtid, och började vänta på målflaggen, som jag till slut var övertygad att man hade glömt bort. Men inte det! Precis i kurvan jag fotade, hade Julia lite problem att få ett riktigt bra spår, medan Madelene Axberg satt det som smäcken. Varv efter varv satte hon in stöten där, medan Julia svarade och man gick jämsides långa partier. Ett varv måste man ha krokat ihop eller åtminstone gjort nåt som bäddade för att Eddie Carlsson-Lindvall fick en lucka, och gick upp i ledning från tredjeplats. Men så började hans bil gå orent, och han tvingades bryta. Fighten mellan Julia och Madelene fortsatte ända till näst sista varvet, då Madelene satt in en stöt som ledde till ett jätte-kast, så Julia fick en lucka och fick köra sista varvet med någorlunda lugn, i alla fall jämfört med de 6 första varven. Måste säga att dessa juniorer är fantastiska - jag såg aldrig någon plåtkontakt under alla dessa varv, trots att man hade sån fight. Sen måste jag berömma dessa tjejer - för oavsett vad många som har samma reservdelar som jag i underbyxorna säger, så är det inte alls vanligt att tjejer är lika duktiga som killarna när det gäller bilkörning - men det här är två tjejer som bekräftar att det finns undantag. Med tanke på att Julia bara är 16, och Madelene är 23, så har de dessutom åren på sin sida och kan hinna utvecklas mycket än! Skitkul, är ordet som bäst sammanfattar dagens juniorrace! Sebastian Nilsson blev trea, dock rätt distanserad som sig bör, med tanke på att han kämpar med en VOC-S40 mot övrigas 2150 cc rallycrossbilar. Tanken är rätt att ha alla juniorer i samma klass, men jag kan inte säga att jag tycker det känns rätt på vilket sätt man prisbedöms - för i och med att Sebastian är ensam, får han ju full poäng så fort han går i mål, medan övriga måste slåss om saken. Så i praktiken är RM-guldet redan i hamn för Sebastian, som bara måste komma i mål i Kalix. Ingen skugga över Sebastian, som åker fantastiskt bra, men i år känns det som om det verkligen hade varit läge för första tjejen i topp i en mästerskapsklass på isen. I den bästa av världar hade man delat ut 2 guldmedaljer i år!
Tjejerna som stod för dagens fight, och underhållning på högsta nivå i åtta varv; Madelene Axberg till vänster, och Julia Lundqvist till höger. Suveräna på att vrida ratt, och jätte-trevliga vid sidan av - det här är två tjejer jag verkligen unnar framgång på alla plan!
Herrarna må ha bjudit på fina omkörningar och andra läckerbitar här och där, men jag undrar hur många som hade orkat med den fight vi fick se junior-tjejerna Madelene Axberg och Julia Lundqvist hålla ut med under åtta hela varv?! Själv var jag säker på att det var målgång flera varv tidigare, för jag blev alldeles slut bara av att se dem genom kameragluggen!
Eddie Lindvall-Carlsson blandade sig också i leken, och var uppe i ledning ett tag, men tvingades bryta med en bil som inte lät kry.
Slutet av sjunde varvet kan jag tänka mig att det var två trötta tjejer, och här avgörs det hela till slut, då Madelene fick ett kast av modell större - bara att hon redde ut det här måste ha varit en liten seger i sig!
GRATTIS Julika Lundqvist - jag sa ju att jag känner på mig att fösta segern kommer i år. Tack för att du väntade så jag fick vara med och dela den, och tack för underhållningen tjejer - you made my day!
Dags för kombiklassen igen, och nu var jag uppställd på plogvallen, redo för att ta lite bilder och verkligen redo för att få se Johan Sandows uppkörningar. I vanlig framkrafs-ordning var han i det närmaste sist från plattan, och sedan försvann man in i snöröksdimman för mig. Sen tog det ett tag innan man såg några bilar, och snabbt kunde jag konstatera att någon röd Golf fanns det inte med i den körande ensemblen. Tyvärr skymtade jag något blått och något rött som stod kvar i första kurvan - givetvis såg jag rätt, det var Harry Johansson och Johan Sandow - tävlingens äldsta (tror Harry är 73 år) och tävlingens yngsta (tror Johan är yngst med sina 23 år) stod kvar efter en hejdundrande smäll! Ingen vet riktigt hur det gick till, men det var flera bilar inblandade. Till slut hamnade i alla fall Harry på tvären framför där Sandow satsar på yttern, i tron om att där är tomt i snöröken. Tyvärr säger rapporten att Harry bröt nyckelbenet i kraschen, medan Johan klarade sig undan med stukade kronjuveler. Asconan såg inte vacker ut, men i jämförelse med Golfen såg den ut att ha klarat sig bra - men när man börjar kolla på djupet kan ju läget vara annorlunda. Sen måste jag erkänna att jag såg inte omstarten av denna klass - var mest inne i att hitta Johan och kolla att han var ok. Men det blev Lars Wåhlberg som knep segern, före Anders Andersson och Mikael Nordvall.
Harry Johanssons Ascona B fick sig en ordentlig kyss. Såg inte allra värst ut vid en snabb kik, men jag misstänker att det kan vara krokigt både här och där.
Värre såg det ut med Johan Sandows Golf, som såg ut som en Bulldog i nosen.
Johan själv var vid gott mod efter kraschen, men konstaterade att det kunde dröja innan han kommer till start igen i rally-sammanhang. En uppmaning till alla som har möjlighet - det här är en kille som kan gå hur långt som helst! Förarbegåvning har han gott om, men tid och pengar är det sämre med. Skippa några öl och swisha en slant till Johan : 0703361076 - tillsammans kan till och med många av oss fattiga vara rika!
I kortnabben var det planerat att Tommy Carlström skulle låna Harry Johanssons Ascona B, men de planerna spolierades givetvis efter kraschen, och Tommy fick stå bredvid och se Daniel Loggert inkassera ännu en fullpoängare. Pallen blev en repris från första omgången, med Johannes Lundberg och Martin Åberg jämte Loggert på pallen.
Johan Riström hade fixat den hyrda Peugeoten, efter rullningen i Överkalix, men tyvärr blev det inte så mycket körning nu heller. Enligt uppgift var det bakaxeln som gav upp den här gången. Ibland går det troll i saker och ting, så är det bara.
Johan Riström hade fixat den hyrda Peugeoten, efter rullningen i Överkalix, men tyvärr blev det inte så mycket körning nu heller. Enligt uppgift var det bakaxeln som gav upp den här gången. Ibland går det troll i saker och ting, så är det bara.
Långnabb igen, och snabbast av plattan var Lasse Englund, men innan man var framme i andra kurvan, hade Håkan Johansson passerat hela gänget på yttern, precis som han brukade göra i fornstora dar! Det besvärliga föret bekymrade Håkan, som på förhand berättat att han lagt om hela sin strategi för körningen till detta andra race. Trots det fick han några oroväckande kast, men körde sedan som på räls. Lasse Englund hängde bra med, men som en repris av första racet kom Niklas Mörtsell ångandes upp i fältet. Första läckerbiten var när han kom på två hjul ut på start och målrakan, och innan man hunnit svälja tillbaka hjärtat på rätt plats, hade han ändå fått med sig så hög fart, att han passerade självaste Kjell Persson på yttern av första kurvan! Nu var jakten på Lasse Englund igång igen, och det tog inte länge innan Lasse hade hela backspegeln full av en gul S40, och då Lasse fick ett lurvigt kast, gick Niklas om och började snabbt ta in även på Håkan! Det utvecklades till en rysare, i samband med en varvning, då Håkan blev mer hindrad än Niklas, och precis över mållinjen lyckas Niklas ta sig en liten aning före - och alla trodde att han än en gång hade snuvat nestor Håkan på segern. Men precis innan den eminenta speakern, Claes Lundqvist, skulle utropa dagens vinnare på prisceremonin, meddelade man från tävlingsledningen att det var kört ett varv för mycket, och därmed var det Håkan som varit först efter rätt antal körda varv. Niklas, som i nåt slags eufori lyckades med att köra ytterligare ett varv, fick frågan av Claes om hur det blev såg : - "Men det är ju så jäkla kul", blev svaret från en racer som verkligen vet hur man tar plats i en ärrad racebruds redan överfulla hjärta!
Än en gång fick Lasse Englund se den gula projektilen från Malmberget passera honom. Den här gången var det i samband med att Lasse fick ett kast, och det var inte utan att man hade upp hjärtat och tuggade på det för en stund!
Här går Håkan och Niklas egentligen i mål, men förvirring uppstod då Manninen samtidigt gick ut på sitt sista varv. Ingen skugga över varvräknarna - det är jäkligt lätt gjort, för det är inget lätt jobb! Se bara på förarna, inte hade de själva en susning om att de åkt för många varv, och Niklas hade t o m åkt två varv för mycket. Varvningen gjorde dock att vi fick lite extra spänning, då Håkan lyckades lite sämre än Niklas med den, vilket gjorde att Niklas var först över mållinjen när flaggan föll - vilket den alltså gjorde med ett varvs fördröjning.
Just före mållinjen...
Just efter mållinjen...
En bult hade gått av i Lasse Englunds bakvagn, men enligt uppgift från mekanikern Per-Erik Niemi var det snabbt fixat och Lasse är redo för finalkörningarna i Kalix.
Förvirring efter målgång - vem ska gratulera vem egentligen?! Ett förslag - gratulera varandra lika mycket, för ni är grymma båda två, Håkan Johansson och Niklas Mörtsell!
Tre möjliga kandidater till årets SM-medaljer i Långnabb, men räkna med att Kjell Persson inte släpper ifrån sig den silverplats han innehar i dagsläget!
Enda sättet att få Jonas "Joppe" Törnkvist (Fyrkantens Gravyr & Reklam) på knä, är att ställa en Ascona framföra honom, då knäböjer han lika villigt som vissa gör när de vänder sig mot Mecka. Men Ascona är liksom en religion i sig - bara synd att blå-gul-vita Ascona-kollegorna från Boden gick och fick fel bokstav. Men det är en världslig sak, måhända får de ordning på torpet och återgår till B nån gång - dock är de alltid lika trevliga, oavsett vilka bokstavskombinationer som rymmer sig i bilar och päron!
Ett stort TACK till Morjärvs MS, för en väl genomförd tävling - nästan väl så snabbt kan jag tycka, för jag hann ju knappt med hälften av vad jag hade tänkt, innan tävlingen var över. Med förhoppning om repris nästa år!
Lev å må!
2016-03-22
Ber om ursäkt att det tog lite tid innan jag hade allt på plats här i bloggen - planen var att jag skulle varit klar i förrgår eller nåt. Men som sann tidsoptimist vill liksom inte tiden räcka till. Tycker att jag redan lever i 180 knyck, men det blir till att öka farten eller sova mindre - för prioritera bort något vet jag redan att jag inte klarar!
Ber om ursäkt att det tog lite tid innan jag hade allt på plats här i bloggen - planen var att jag skulle varit klar i förrgår eller nåt. Men som sann tidsoptimist vill liksom inte tiden räcka till. Tycker att jag redan lever i 180 knyck, men det blir till att öka farten eller sova mindre - för prioritera bort något vet jag redan att jag inte klarar!
Nu stundar Kalix om bara några dagar, och så härligt kalla som nätterna är nu, är jag absolut inte orolig för att tävlingen inte ska bli av! Vi ses väl på Kalixälven på lördag?!
Lev å må!
Kommentarer
Trackback
