hnmotorsport

2015-03-30 Måndag

Så var det redan dags för att summera årets SM i Isracing. Lite som att äta en godis - man hinner precis känna hur god den är, så tar den slut!
Inledningsvis måste jag bara få skryta över mina fantastiska klubbkompisar, som slitit som djur för att möjliggöra att det alls fanns en bana att köra tävlingen på. Först var det såna snömängder, att det var svårt att ens få banan upplogad. Men det fixades maskiner från snälla medlemmar, och Lasse Englund köpte ny snöslunga till sig själv, för att kunna låna ut. Sen visade det sig att hans traktor var i minsta laget för slungan - då bytte karln traktor! Banan blev upplogad, och såg fin-fin ut. Då kom blidan, och då menar jag BLIDA!!! Här var det inte frågan om plus-grader i några dagar, utan VECKOR! För ca 2 veckor sedan, var det på sina ställen under 40 cm is, vilket är på tok för lite! Det löste man genom att spola isen. Man kan nog inte ens föreställa sig hur många timmar dessa eldsjälar lagt ner på vår bana, men man kan i alla fall ana sig till att det är många, då jag berättar att tävlingsdagen var isen 70 cm! Det är alltid farligt att bara plocka fram enstaka namn, för då är det alltid någon som blir trampad på tårna. Men jag sticker i alla fall ut hakan med en liknelse :

Om man har en hög med fin ved, så gör man inte mycket med den utan eld. Men utan ved gör man inte så mycket med eld heller. I det här fallet var det Fredrik Tiger som var tändstickan, och Lasse Englund tändvätskan - och tillsammans med veden (ett gäng hjälpvilliga) blev det en riktigt fin eld!
Tävlingsledare Peter Norman skötte sig toppen, och det var trevligt att se att posteringarna var bemannade från flertalet klubbar i den här delen av distriktet (ja ända ner från Ö-vik i form av härliga Anna Hallams!) - samarbete ger framgång!
Tack alla ni som gjorde det här både möjligt och trevligt, allt från härliga Claes Lundqvist som speaker, hamburgerföräljarna (hörde att de var sjukt goda, men provade dem inte själv) plogningsarmadan, alla ni som lånat ut er själva och era maskiner - kort sagt alla ni som gjort det här möjligt - NI ÄR FANTASTISKA!

I kortnabben var förutsättningarna att den enda som hade möjlighet att utmana Tommy Carlström om guldet, var Viktor Johansson, men då var han mer eller mindre tvungen att vinna båda tävlingarna, under förutsättning att Tommy tog poäng i båda. Tommy tog starten i första, men blev överraskad av att det redan var så mycket modd i ytterspår, så Daniel Loggert kunde passera. Tommy tog sedan tillbaka, då även Loggert drev ut i modden.
- Jag klantade till mig och trodde det skulle vara bättre grepp på yttern, och då släppte jag förbi Loggert. Men sen gjorde han likadant och bjöd tillbaka mig, konstaterade Tommy efteråt.

På de tre sista varven började Lexusen bete sig lite skumt, och i samma veva hade Viktor Johansson fått upp ångan, passerat Loggert och flåsade Tommy i nacken. Det var så tight, att endast en halv billängd skiljde de två åt i målgången, till Tommys favör. Tommy var skum över vad som var på G i Lexusen, och stängde inte ens av bilen under prisutdelningen. Men inget verkade galet när han kom in i depån, och läget var lugnt till man skulle starta bilen igen. Då är bilen sten-död! Hela Team Ökvist var i, på eller bredvid kofferten och skruvade, medan Team Loggert fixade grejor. Till slut fick man nästan springa till sina egna bilar då det var dags att köra, och Lexusen kopplades på lina för att dras igång. Var bara det att den gick inte igång! Förutsättningarna för guld var att om Viktor vann, behövde Tommy bara ha kört ett varv för att få tillräckligt med poäng för guld.
När Jonas Ökvist såg att Lexusen inte var samarbetsvillig, var han på väg att hoppa ur sin Corsa, och erbjöd Tommy att låna den. Tommy trodde dock inte att det var tillåtet, och tackade besviket nej och ställde in sig på ännu ett haveri som kostat honom ett guld. Men då började det ageras i teamet. Kunde man kanske skicka ut Tommy i Hondan, som hans pappa Peter Christoffersson körde i klass 4 (Iscup för rallybilar och 2150 RC) med. Den var ju inbesiktad och godkänd för klassen. Fredrik Tiger förklarade att det kunde vara ok, men då behövdes skriftligt godkännande från alla deltagare i klassen. Övriga bilar stod redan på startplattan, så det blev liv i luckan. Medan Team-chef Dennis Bergström ringde tävlingsledare Peter Norman, sprang undertecknad till startplattan och kollade med förarna. På i princip ingen tid han jag även fixa tolk för vår finske stjärna, Kimmo Anttila, så att allt verkligen skulle gå rätt till (1000 TACK Stig Lundström, Falc Bärgning och TFT i Övertorneå!!!). Inte en enda förare tvekade - flera la dessutom till kommentaren "självklart". Få i depån trodde det var möjligt, men jag VISSTE att det är sanna sportsmän vi har att göra med. Inte ens Viktor Johansson, som visste att han tog bort sina egna möjligheter att vinna guld, tvekade ens en hundradel. Dessutom vann Viktor tävlingen, och fick silver med en ynka poängs marginal :
- Inte vet jag om jag tänkte rätt, men jag tror nog jag kan vara bra mycket stoltare över det här silvret, än jag hade varit över ett guld med Tommy kvar i depån, konstaterade han efteråt.

Jag är så stolt över dessa grabbar, så mitt race-hjärta svämmar över! Jag skulle kunna sitta här i timmar och ösa ur mig alla superlativ jag kan eller kan hitta i uppslagsböcker, men jag nöjer mig med att säga : Kimmo Anttila, Viktor Johansson, Martin Åberg, Daniel Loggert, Johannes Lundberg och Jonas Ökvist - ni är fantastiska!

Rallyklassen, som inte är nån rallyklass, utan en kombination av rallybilar och 2150 RC, i år inget mästerskap heller, utan kort och gott "is-cup". Hade inte Tommy Jakobsson varit med, kunde det kanske ha blivit lite spännande om guldet, men karln kör ju som i trans! Spelade ingen roll om han var först eller dåligt med i starten, han tog sig till spets innan det var färdigt oavsett, och 5 av 6 segrar säger väl det mesta. Min klubbkompis, Anders Danell, körde inte i Morjärv - jag hoppas han ångrar sig med tanke på finaltävlingarnas resultat - trea i första och tvåa i andra, i strid om seger! Mäktigt Anders, det här var ju din grej! Hoppas verkligen vi får se dig från start i nästa års serie! Jag ska inte sticka under stolen med att jag hade en favorit framför alla andra i klassen, i form av Alexandra Karlsson i sin Ascona B. Jag har ju liksom en svaghet för dessa bilar, och så kör hon ju som en hel karl! (utan att vara sexistisk eller vad 1000:an det nu heter). Tyvärr blev det två brutna lopp, med motorhaveri i det andra racet. Synd, det här hade kunna bli hur bra som helst! Snälla Alexandra, behåll pärlan och gör ett nytt försök nästa vinter! Jag tror stenhårt på dig!

Långnabben är ju känd för att gå hårt åt materialet, men årets upplaga blev nästan väl så extrem. Några försvann redan i Morjärv, och även om det inte var några krascher i Kalix, så fick bärgaren jobba på en hel del. Andreas Sandberg låg i tabelltoppen inför finalkörningarna, och han var även i ledning i första racet, när bilen slår tvär-pall. Orsaken kan vara både en och flera, men tyvärr är den troligaste orsaken att motorn gett upp, och därmed var det i så fall familjens andra haveri för dagen. Förmodligen rätt skönt då, att det var kompisen och fjolårsmästaren Niklas Sandström, som slog till med dubbel-seger och tog hem guldet, före Lasse Englund och brons till Andreas. Trippel Kalix MK i långnabb - vem hade tippat på det i förhandssnacket?!

Håkan Johansson hade problem med varmgång även den här dagen, men fick ändå avsluta med två andraplatser, efter att ha varit upp i ledning i båda! Det är rent så lång-håret reser sig på skallen, när han börjar sina upphämtningar på yttern, efter att ha varit sist i flertalet starter. Den här karln har nåt som ingen annan har, och då menar jag inte bara Sveriges snyggaste PV, en superhärlig familj eller 17 SM-guld (i fyra olika klasser, varav tre olika discipliner), 4 SM-guld samma år, med samma bil, glimten i ögat, en talang som få. Nä, han har nåt som för oss i motorkretsar blir ungefär som när Stenmark frälste hela landet på sin tid - stannade landet när Stenmark åkte, så slår hjärtat extraslag när Håkan Johansson kör. Kanske som Fantomen - När Fantomen rör sig står blixten stilla?! Nånting ditåt. Får citera nyss nämnde Stenmark - Hä löns int å förklar för en som int begrip! Ni som vet, ni förstår hur jag menar!

Juniorerna fortsatte att imponera. Första racet rödflaggades, då Julia Lundqvist och Eddie Lindvall-Carlsson bröt och stod olämpligt till. I omstarten gick bromspedalen av för Madelen Axberg, så hon blev långt efter, trots en formidabel start. Jesper Carlsson vann, i tight match mot Otilia Lindblad. Andra racet fick Madelen till det och vann, före Jesper och Julia. I en tight lista, innebar det RM-guld till Jesper, före Madelen och Otilia (- tror jag. Har inte fått en fastslagen slutställning i min hand i denna skrivande stund!)