Kanonrundan 2013
I lördags, 17/8, var det årets sommar-händelse på rallyfronten i norr, nämligen den 53:e Kanonrundan i Boden! Arrangemanget blev precis så trevligt som det brukar, med ett gäng guld-klimpar både i tävlingsledning och ute i skogen. Det enda som inte var med oss den här dagen, var min egen hälsa och regnvädret.
Men vi tar allt från början.
Bäst vi satt här hemma i godan ro, och avnjöt en förträfflig middag tillsammans med mamma och pappa i vanlig ordning, plingar det på min telefon. Ett MMS från min "storasyster" Pia Klemming, med en bild på en skylt som det står "Haparanda" på... Men... här hade man sagt att Janne inte fått ledigt, så det skulle inte bli nån Kanonrunda för dem som de hade funderat på tidigare. Då har de murvlarna fått med sig NMS-staben på att inte anslå deras namn i startlistan, bara för att lura hela HN-gänget! Kan man göra så va`?! Ingo Svensson den nidingen, har både varit hit och lånat 940´n, och pratat med mig x flera i telefon, och inte med ett end litet ord har den ordbajsaren försagt sig! Vilka vänner man har va`! Men... Är det på nåt sätt man ska bli grundlurad, så är det av sina bästa vänner på det här sättet! Så jäkla glada vi blev! Så det blev en massa bus och upptåg tillsammans med Örebro-dårarna, trots den knappa tiden inför tävling.
På onsdagen fick jag svar på min dygnsmätning av blodtrycket, och det var ett medelvärde på 159/95 - inte så jäkla bra av en sån "ungdom" som jag faktiskt får klassas som i sammanhanget. Fattar inte vart det kommer ifrån, då jag alltid varit lågtryckare. Men så var faktum. Med tanke på att jag har en pappa som alltid varit lågtryckare, men plötsligt stod med högt tryck och hjärnblödning för två år sen, för att nu vara lågtryckare igen, så tvekade man inte många sekunder att slänga in mig på tablettbehandling mot åkomman. Jag funderade fram och tillbaka om jag skulle vänta till efter tävlingen med att börja ta tabletterna, men efter velande fram och tillbaka blev det så att jag började medicineringen i torsdags. Det skulle jag nog aldrig ha gjort. Var ju inte överjordiskt tidigt i säng på fredag kväll, och sov inte många timmar innan revelj blåstes 04.45 på lördag morgon. Inse känslan att då vakna med en så ivrig helikopter i huvudet, att jag höll på att tippa när jag klev upp! Ingen lek! Kunde inte ens fokusera blicken! Utfodrade hundarna och lämnade dem med varm hand till min fantastiska mamma som alltid ställer upp i ur och skur. Inse känslan att må som en åksjuk INNAN man kliver in i bilen! Sen satt jag och försökte sova hela vägen till Boden.
Pia´s Point of view! Passerar här Kalix på väg mot Boden, Jag och Robert leder tåget, så det är
med Amazing Red framför nyllet som Örebro-gänget och världens bästa pappa får åka de tio milen!
Lyckades aldrig somna, men vilade i alla fall. Väl framme mådde jag fortfarande pyton, men började ana en avtagande yrsel i alla fall. Gjorde min plikt och skrev noterna tillsammans med Robert, och det kändes faktiskt helt ok. För säkerhets skull "tog jag en livlina och ringde en vän", min "lillebror" Örjan Larsson, som lovade ta med overall och hjälm ifall jag inte skulle greja eländet. Jag sa till Robert att Örjan var redo att hoppa in om det behövdes, vilket Robert så klart uppskattade.
- Men jag vill helst ha dig med, konstaterade han lugnt. Det här gör vi ju för att det är kul, mår du dåligt är det bara du slutar läsa så får jag klara mig själv!
med Amazing Red framför nyllet som Örebro-gänget och världens bästa pappa får åka de tio milen!
Lyckades aldrig somna, men vilade i alla fall. Väl framme mådde jag fortfarande pyton, men började ana en avtagande yrsel i alla fall. Gjorde min plikt och skrev noterna tillsammans med Robert, och det kändes faktiskt helt ok. För säkerhets skull "tog jag en livlina och ringde en vän", min "lillebror" Örjan Larsson, som lovade ta med overall och hjälm ifall jag inte skulle greja eländet. Jag sa till Robert att Örjan var redo att hoppa in om det behövdes, vilket Robert så klart uppskattade.
- Men jag vill helst ha dig med, konstaterade han lugnt. Det här gör vi ju för att det är kul, mår du dåligt är det bara du slutar läsa så får jag klara mig själv!
Känns ju i alla fall skönt att veta att man tydligen duger så pass bra, att inte ens min åksjuka avskräcker att han vill ha mig med!
När vi kom tillbaka till startplatsen la jag mig och vilade, och lyckades faktiskt somna några minuter. Lagom till förarmötet kände jag mig rätt fräsch, och när det var dags för start på SS1 var jag riktigt laddad för uppgiften! Tyvärr var diagnosen på dagens väder "Heavy rain", men första sträckan var helt ok ändå. Halkigt? Självklart! Men klart hanterbart, och vägarna på södra skjutfältet kan aldrig bli så dåliga av vädret, att de ändå inte är helt makalösa! Vid ett enda tillfälle kom illamåendet över mig, men det försvann lika fort och notläsningen satt som smäcken och Robert skötte sig exemplariskt bakom spakarna. Vi fick förvisso stryk med 12 sekunder av Ascona-åkande Leif Jonsson, men det kändes som ett hedrande resultat med tanke på väghållningsskillnaderna mellan bilarna och att Leif är en så skicklig chaufför! Tyvärr ville inte Asconan vara med längre än så i blötan, så vi fick inte chansen att mäta oss fler gånger, utan fick inrikta oss på att hålla Curre Jonsson bakom oss i alla fall. SS2, Brotjärn. Här hade både vi och uppenbart många andra, oroat oss för att asfalten på sträckan skulle bli halkig. Men här visade det sig att det var gruset som blev rena rama såpan! Jisses, vi spann på alla växlar och for omkring som "prästens lilla kråka" över vägen. När vi kom till asfalten var det fäste som bara attan, tvärtom mot förväntat. Den här sträckan var ungefär samma sträcka som man körde på NMS-svängen i våras, men åt andra hållet, och ironiskt nog var det ganska precis där vi bröt med trasig växellåda i vintras, som jag nu kände att det var dags att sluta läsa noter och vika bort mikrofonen... Jag klarade mig precis förbi närmaste passagen mot service-platsen på publikprovs-delen av sträckan, sen var det dags att inviga spy-påsarna av lassaretts-typ som mamma fixat till mig! Glädjande att inse att de funkar perfekt i alla fall! När publikprovsdelen var klar, var jag redo att läsa noter igen, men tyvärr han sträckan ta slut innan jag hittade tillbaka i noterna. Nåja, andemeningen fanns i alla fall! En riktigt bra tid i förhållande till Curre, så vi fick vara nöjda i alla fall.
Dags att köra första sträckan en gång till, och den här gången var det betydligt bättre fäste. Regnet hade avtagit, och 4-hjulingarna som startat bakom oss hade skött sig exemplarsikt med att sprätta bort en massa löst från vägen. Körning och notläsning funkade prima, mycket bättre attack än första varvet, och trots att bilen började gå lite illa efter ca halva sträckan, så bättrade vi tiden från första varvet med 9 sekunder! Tyvärr mådde jag inte jätte-bra efter sträckan, och det blev inte bättre trots att jag fick sitta och hundflämta lite genom fönstret på transporten till service. Kul att då veta att det var dags för Brotjärn igen, där jag mått lindrigt sagt dåligt varvet innan... Det blev samma visa igen, trots en mycket lugnare satsning med en bil vi bitvis inte trodde att skulle orka i mål. På precis samma ställe blev det stopp i notläsningen igen, och på samma ställe som innan var det dags för nästa påse. Den här gången var det dock inte tal om att börja läsa noter igen, för nu var det knappt jag hade spytt färdigt innan vi kom till målbilen. Tur det var Peter Lindqvists härliga dotter Ina med sambo som satt i målbilen!
När vi kom tillbaka till startplatsen la jag mig och vilade, och lyckades faktiskt somna några minuter. Lagom till förarmötet kände jag mig rätt fräsch, och när det var dags för start på SS1 var jag riktigt laddad för uppgiften! Tyvärr var diagnosen på dagens väder "Heavy rain", men första sträckan var helt ok ändå. Halkigt? Självklart! Men klart hanterbart, och vägarna på södra skjutfältet kan aldrig bli så dåliga av vädret, att de ändå inte är helt makalösa! Vid ett enda tillfälle kom illamåendet över mig, men det försvann lika fort och notläsningen satt som smäcken och Robert skötte sig exemplariskt bakom spakarna. Vi fick förvisso stryk med 12 sekunder av Ascona-åkande Leif Jonsson, men det kändes som ett hedrande resultat med tanke på väghållningsskillnaderna mellan bilarna och att Leif är en så skicklig chaufför! Tyvärr ville inte Asconan vara med längre än så i blötan, så vi fick inte chansen att mäta oss fler gånger, utan fick inrikta oss på att hålla Curre Jonsson bakom oss i alla fall. SS2, Brotjärn. Här hade både vi och uppenbart många andra, oroat oss för att asfalten på sträckan skulle bli halkig. Men här visade det sig att det var gruset som blev rena rama såpan! Jisses, vi spann på alla växlar och for omkring som "prästens lilla kråka" över vägen. När vi kom till asfalten var det fäste som bara attan, tvärtom mot förväntat. Den här sträckan var ungefär samma sträcka som man körde på NMS-svängen i våras, men åt andra hållet, och ironiskt nog var det ganska precis där vi bröt med trasig växellåda i vintras, som jag nu kände att det var dags att sluta läsa noter och vika bort mikrofonen... Jag klarade mig precis förbi närmaste passagen mot service-platsen på publikprovs-delen av sträckan, sen var det dags att inviga spy-påsarna av lassaretts-typ som mamma fixat till mig! Glädjande att inse att de funkar perfekt i alla fall! När publikprovsdelen var klar, var jag redo att läsa noter igen, men tyvärr han sträckan ta slut innan jag hittade tillbaka i noterna. Nåja, andemeningen fanns i alla fall! En riktigt bra tid i förhållande till Curre, så vi fick vara nöjda i alla fall.
Dags att köra första sträckan en gång till, och den här gången var det betydligt bättre fäste. Regnet hade avtagit, och 4-hjulingarna som startat bakom oss hade skött sig exemplarsikt med att sprätta bort en massa löst från vägen. Körning och notläsning funkade prima, mycket bättre attack än första varvet, och trots att bilen började gå lite illa efter ca halva sträckan, så bättrade vi tiden från första varvet med 9 sekunder! Tyvärr mådde jag inte jätte-bra efter sträckan, och det blev inte bättre trots att jag fick sitta och hundflämta lite genom fönstret på transporten till service. Kul att då veta att det var dags för Brotjärn igen, där jag mått lindrigt sagt dåligt varvet innan... Det blev samma visa igen, trots en mycket lugnare satsning med en bil vi bitvis inte trodde att skulle orka i mål. På precis samma ställe blev det stopp i notläsningen igen, och på samma ställe som innan var det dags för nästa påse. Den här gången var det dock inte tal om att börja läsa noter igen, för nu var det knappt jag hade spytt färdigt innan vi kom till målbilen. Tur det var Peter Lindqvists härliga dotter Ina med sambo som satt i målbilen!
Eilert Gezelius, the one and only crazy bastard! Knäckt av Borrelia traskade han ändå ut i skogen och
tog dessa fina bilder på oss och många fler!
Ingemar Svensson lånade VOC-pärlan av oss igen, men det blev väl ett si så där äventyr för honom, då
han hade svårt att släppa fokus från att vara arrangör. Men jag hoppas han hade lite skoj i alla fall!?!
Bilen orkade i mål, och vi tog en klar seger över Curre, som även han fått lite problem på sista sträckan då gasstaget lossnat. Jag mådde fortfarande inte jätte-bra, men i sällskap som detta kan man ändå inte låta bli att mysa och trivas. Dessutom kom solen lagom till prisutdelningen!
Lagom till prisutdelningen blev det strålande sol
Spyorna till trots blev det ändå seger i Appendix K
Janne och Pia slutade trea i 4 wd, och fick med sig fina pokaler hem till samlingarna i Örebro!
Gezze han givetvis med en fin bild på Örebroarna. Den här dagen var Gezze än en gång som han
Jesus - alla hörde talas om honom, men ingen såg honom!
Jesus - alla hörde talas om honom, men ingen såg honom!
Jag och min "storasyster" Pia. Älskar min frisyr, suck! Men den är fixad av åksjuka, svett och hjälm, så
det är då mycket jobb bakom! (ler)
Anders Jonsson tog en bild på mig och min kompis Cornelia, dotter till våra härliga vänner Malin och
Tobbe. Tobbe som förövrigt är super-mekaniker när helst han har tid, och så även idag. Det är så skönt
med Tobbe, för man vet verkligen att allt är gjort om han är med!
Man har ju inte jätte-koll på vad som händer runt omkring en när man är med och tävlar själv. Men Thomas Lahti kan man inte undgå att ha koll på. Han hade så klart inte mycket att sätta emot flerfaldige Kanonrundan-vinnaren Jan-Olof Marklunds fyr-kraffsare i detta väglag, men tro mig att han försökte! Han var och surrade med Robert inför start på Södra, andra varvet.
- Vi hade i alla fall 220 på mätarn här inne!, konstaterade han med det ständigt lekande leendet i mungipan.
Oh my god! Andra varvet var fästet betydligt bättre, och vi var upp i 170 km/h med Amazonen - 50 knyck till... Tja, då ville man nog minst sitta i en 940!
Oh my god! Andra varvet var fästet betydligt bättre, och vi var upp i 170 km/h med Amazonen - 50 knyck till... Tja, då ville man nog minst sitta i en 940!
Det här blev i alla fall till slut säsongen då Lahti en gång för alla fick göra upp med sitt DM-spöke, och fick det åtråvärda guldet som hans gedigna samlingar så länge saknat. Flera gånger har han vunnit FM i VOC, men så många gånger har han snubblat på mållinjen i DM.
En som fällt honom flera gånger, är kompisen Magnus Lundgren. Dagen till ära fick han låna en av Lahtis VOC-940 och göra en liten comback efter dryga tre års bortavaro. Kungen av Södra Skjutfältet var tillbaka, och inte alls oväntat så blev det seger! Men den här gången bara med en ynklig sekunds marginal till Brage Lundmark! Säga vad man vill om Lundgrens prestation, men jag ser snudd på Brages som större! Att vara så nära att klå Bodensarna på deras så väl in-pinkade domäner, det är stort!
FM i VOC blev en tight historia även detta år, och än en gång var Lasse "Pålacken" Johansson snubblande nära ett guld, så nära att han nästan kunde känna smaken av det innan det rycktes från honom. Lasse slutade trea, trots att han kört båda fjäderbenstornen genom huven. Med årets poängberäkning medförde det att Göran Ahlström behövde en poäng för att vinna, och det var precis vad han åstadkom på ett underlag han inte alls trivdes i. Trea slutade Dennis Jönsson, som varvade topp-tider med smärre fadäser. På ett ställe var han av en aning, men kom upp på vägen igen.
- Vad hände?!, ropade han till kartisen, tillika storebror Jimmy.
- Har vi bromsar?, blev hans svar, och efter Dennis jakande svar ropade han bara :
- Vad hände?!, ropade han till kartisen, tillika storebror Jimmy.
- Har vi bromsar?, blev hans svar, och efter Dennis jakande svar ropade han bara :
- Kör!
Coolare kille får man leta efter, och man kan inte annat än avguda hela den underbara Jönsson-ligan, med pappa Palle i spetsen!
Tobbe Forsman tog sin sjunde titel i Ekonomi. Det blev en komfortabel seger sedan ärkerivalen Jonas Rönnlund tvingats bryta med motorproblem redan på första sträckan. Trots krokig bakaxel och ett antal intermezzon lyckades Dan Thörnevall med co-driver Theres Aldenlöv knipa silvret i klassen, detta Dans första kompletta säsong i klassen! Stort!
2013-08-21
Igår genomgick Amazing Red sitt sista vatten-bad innan han fick komma ner från släpet och släpptes in i garaget. Då fick han sina största skador på hela sin korta karriär som rallybil, då stänkskyddet hakade i släpet och både det och det blå-eloxerade fästet slets sönder. Skit! Nåväl, var ju inte så illa som det först lät när jag hörde mästaren på fula vokabulär morra i höga toner i alla fall. Är ju länge till nästa tävling, så vi får helt enkelt fixa nytt! Värre var väl då att bilen fått nytt bränslefilter, och det gamla har sågats itu för att konstatera som inte alls igensatt. Så där var inte felet. När Robert nu startade bilen gick den ännu sämre än i Boden, så nu återstår att hitta felet. Hoppet står fortfarande till nåt med bränslet, typ nålventil eller nåt munstycke i webrarna. Annars blir det större operation, tyvärr. Nåja, som sagt, bra tajming med så långt till nästa tävling!
Själv har jag nu gett mig in på att ge blodtryckstabletten en ny chans, men nu i halverad form. Tog första igår, och mår ännu helt ok. Av och till lite yrslig, men långt ifrån som i lördags! Min läkare säger att man ibland kan vänja sig om man ger tabletten några dagar, så vi testar och ser, annars blir det byte. Nån gång blir det bra, om inte förr så senare!
Ett trevlig slut på en trevlig vecka!
Lev å må!
Kommentarer
Trackback
