hnmotorsport

2011-07-03
Idag återuppstår Rally Grusslingan i Luleå, efter att ha legat i träda i 10 år. Vandringspokalen har fått bo hos Brage Lundmark i 10 år nu, snacka om att han fick bättre lön för sina mödor än de som vann 2000! Gissa vem som vann då? Jo, det gjorde ju världens bästa Robert, med nåt pucko i högerstolen som knappt gjorde nån nytta alls på den tiden. Skulle väl möjligen ha varit att räkna tider då, men hade det varit nödvändigt hade chaffisen klarat även det, och hittade till vägarna gjorde han ju definitivt på din forna hemma-plan i Luleå. Man får nog ändå säga att det var tur nån hittade på det här med noter, så vi till höger fick ett värde vi med! (ler)

Robert och pappa har åkt för att bevista arrangemanget, och jag hoppas det blir lite lagom varmt, och alldeles fantastiskt super-trevligt. Det unnas alla på plats, trots att jag får vara hemma och vara hund-mamma. Låter jag bitter? Det är inte meningen. Visst kan det kännas lite jobbigt att missa lukten av en GrpH Volvo eller Ascona, och framförallt att inte få träffa vänner man inte sett på minst ett år. Men aldrig så att jag skulle ångra att vi begav oss in i äventyret som 7-hundsägare. Det går upp och det går ner, men vi har aldrig ångrat en minut!

Eftersom jag ändå inte kan göra annat än att sitta här och invänta resultat, hur gärna jag än vill kan jag ju inte påverka annat, tänkte jag att jag skulle börja dela med mig av min pappas galna äventyr genom åren. Det kommer inte på något vis att bli i kronologisk ordning!


Världens bästa pappa! Min pappas mål med motorsporten har alltid
varit att ha så mycket skoj man bara kan, och det har han också
haft, även om det varit stolpe ut lite nu och då...

För det första kan jag ju berätta det här med hans "dumma, blåögda, blondin" till dotter, som fick växa upp i tron om att tallar kunde hoppa ut på vägen! Jajamen, för så hände det med jämna mellanrum. Det sa min pappa, och pappor har ju alltid rätt! Eller...?!



Lappnatta, är en anrik tävlingsföreteelse i Kalix, som pappa aldrig fått njuta särskilt mycket av. Klassiska hoppsträckan på Kamlunge har många pratat mycket om. Men den kördes aldrig som SS1, så den fick pappa aldrig prov-köra... Han har kört Lappnatta sju gånger, men knappt avklarat sju sträckor... Den värsta Lappnatta-upplevelsen, som även blev den sista (pappa själv hävdar att det inte är sista utan senaste...) har jag inte fått slutet på storyn förrän i modern tid, då Bo-Göran "Boggie" Carlsson berättade deltaljer som undlåtits oss förrut. Året var 1985, och numera klassiska Målsbäcken-sträckan kördes som SS1. Det var en längre variant av sträckan, med en körtid på närmare 12 minuter. 400 meter in på sträckan kom den FÖRSTA avåkningen. Men de hade så tur att bärgaren kom för fort in på sträckan och drog upp dem, och givetvis lyckades man övertala bärgar-killen, en klubbkompis, att stå kvar och knipa käft, och så drog man iväg igen. Boggie försökte förtvivlat förklara att de bara hade någon minut på sig att klara maxtiden, men pappa sa sitt klassiska att "det kan gå". Trots att körtiden på sträckan var runt 12 minuter... Vad som hände rätt snabbt igen, känns nästan överflödigt att skriva, men för er som har lite för stora förhoppningar om era medmänniskor, måste jag väl meddela att det blev ännu en avåkning. När så bärgaren än en gång kom och drog upp dem, klev pappa in till HÖGER i bilen och sa till Boggie att han fick köra i mål! Känns som ett oväntat klokt beslut av min kära far i rally-sammanhang! Mindre skoj var det väl, att det här blev pappas sista rally-tävling, men mer skoj då att här tog rallycross-satsningen fart istället. Här hade man gått och väntat på att fylla 13 år för att få åka kartis, men jag han inte ens fylla 10 så lades karriären på is...


Pappas första kartis, Stefan Forsberg, finjusterar lite...


Under en period körde pappa med två bilar; rallycross på sommarn
med den här bilen som inköptes av klubbkompisen Lasse Englund, och
is på vintern med både den gula rally-Amazonen i rallyklassen och
den här bilen i rallycrossklassen. Kunde bli rätt hektiskt ibland...


Så hektiskt att han knappt han pinka, vilket var anledningen till att
han i hastigheten drog sönder dragkedjan på overallen just innan
start, och det enda som stod till buds var en rulle silvertejp! "Det som
inte går att laga med silvertejp är trasigt!"

För att fortsätta på Kalix-temat, och ge er en lite positivare bild av min käre far, så har vi även kört något som hette "Expo-labyrinten", något som senare döptes om till "Rally MonteCalix" (döpt av ordflänge Boggie Carlsson, med åsyftning på Rally MonteCarlo). I det skördades många klass-segrar, och vid något tillfälle hade herr H rent av delade sträcksegrar med självaste Anders Jonsson och Kenneth "Fröhandlarn" Johansson! För er som inte vet det, finns en bokserie som sträcker sig från slutet av 60-talet och fortfarande utkommer varje år; Årets Bilsport. I en av dess upplagor finns en resultatlista som man borde sätta i förgylld ram, nämligen det där det står :
C-special : 1:a Henry Hapasari, Volvo Amazon  2:a Henrik Morin, Volvo Amazon 
Det ni! Det står ingenstans att det var Henriks första tävling, och vad spelar det för roll egentligen? Henrik kom att bli en av mina största idoler i rally-cirkusen, så det är något jag är stolt över!

Sen finns det ju något som heter Kanonrundan, och trots att sommaren varit pappas gebit, blev det aldrig nån målgång där heller. Men här får man faktiskt skylla en hel del på tekniken. Själv minns jag när jag och mamma körde service åt honom 1984. På service innan sista sträckan, meddelade pappa att han hade nåt missljud bakifrån, men att han skulle försöka lunka sig i mål, om inte annat bara för att kunna säga att han genomfört en Kanonrunda. Men han hant inte många hundra meter från service, så rasade bakaxeln. Det blev sista försöket med Kanonrundan.
Dessförinnan hade man ett år fått bryta efter nio genomförda SS, pga en trasig fläktrem. Folk runt omkring tyckte att "hur kan man vara så dum att man inte har med en reserv". Pappas replik lät inte vänta på sig :
- Hade jag haft en så hade det ändå inte hjälpt, för då hade jag lånat den till Hasse Borg!
Det konstigaste felet man haft i historien, var också på Kanonrundan. Bilen ville inte varva mer än 4000 varv, då dog den. Då man även kört sönder avgassystemet så trodde man det kunde vara orsaken, men så var inte fallet. Efter många om och men, och förmodligen en hel hög svordomar i garaget, så hittade man felet. Det visade sig att när man kom upp i runt 4000 varv vickade motorn sig tillräckligt mycket för att lyfta av kabeln från tändspolen! Ni förstår, min far är nog en av upphovsmännen bakom "Murphy´s Law"; - If anything can go wrong, it will go wrong! Med den lilla skillnaden att min far är en obotlig optimist!


Jag och pappa på Anderstorp Formel 1 1978

Förhoppningsvis ska jag förse er med lite rally från moderna tider under dagen, men "Pappas bravader" kommer igen!

2011-07-02
Vipps var vi då inne i Juli, och snart har även den här sommaren sprungit ifrån oss! Nåväl, så illa är det ju inte riktigt, än lyser ju midnattssolen och vi planerar några trevliga barmarksmånader till innan vi åter drar på oss skidor! (ler)

Då noterna var färdigt tryckta och wire-bundna, föreslog jag till Robert att han skulle åka och checka dem redan idag. För att hinna med sånt på morgonen är alltid en stress, och i synnerhet nu när första start i morgon är klockan 11. Pappa, som var här, nappade direkt, för då skulle han ju få sniffa rallyvägar redan idag!
Några ändringar som väntat på Näverberget, där man dragit om sina tilltänkta vägskäl, men annars inget, så vi har uppenbarligen inte legat av oss helt efter vintern. Kanske fått en viss rutin på de 10 år vi varit igång?!

När "bus-pojkarna" återkom hem för utfordring, hade de båda leenden lekande i mungiporna och lysande ögon.
- Tänk, sa pappa, att inget har förändrats sen man började med rally på 80-talet... Eller det skulle möjligen vara att nu tittar Nils-Olof ovanför glasögonen när han tittar i sina papper, men i övrigt är allt sig likt!
Med detta åsyftade han att det fortfarande är samma folk som håller på och arrangerar. Mycket satsas på ungdomar, men ändå har allt en tendens att falla tillbaka på den gamla trygga stammen.
Henke Larsson var sommarpratare idag i P1, och han steg i min aktning med många kloka åsikter. Men det som fastnade direkt, var att vi i Sverige är en riktiga ÅLDERSRASISTER! På slutet när han spelade handlade mycket i Sverige om hur det kändes att spela när han var så gammal, medan man utomlands koncentrerade sig på hans insatser istället. Så sant! Något som jag också påpekat sedan jag var tonåring själv, är att man hela tiden säger att man ska satsa på ungdomarna i allehanda sammanhang. Så klart att man ska göra det, men man ska satsa på ALLA SOM ÄR VÄRDA ATT SATSA PÅ oavsett ålder! Det är precis som det här med att kvotera in kvinnor till olika saker. Där kommer jag alltid att fortsätta hävda att det borde vara viktigare vad man har i huvudet, än vad man har mellan benen. Förutom i några speciella sammanhang då förstås, och jag misstänker att många av er kära sex-galningar, redan hunnit dra på smilbanden och tänkt att jag har fel! (ler)

Eftersom jag vet att många av er som läser min blogg, helst hoppar texten och bara ser på bilder, tänkte jag bjuda på lite gamla godingar idag :


CEX 944, en riktig pärla som köptes av Micke Hallberg. Men oj så
den fick stryk genom åren. Här är det klubbmästerskap i Kalix, där
pappa och hans bror Erling delar bil. Pappa står visserligen på kartis-
sidan på denna bild, men han åkte inte kartläsare!!! Åk-rädd som skam
var han på den tiden, kanske till viss del beroende av att han visste
vad han brukade utsätta sina kartläsare för?! (ler)


Motorns dag i Kalix. Vet inte vilket år, men lin-totten i rosa var visst
inte så stor... tror jag klippte av mig flätorna i årskurs 1... Men hela
familjen H är rätt unga här! (ler)


Den här bilen var nog en av de flitigaste funktionärsbilarna i länet
under sin era; JNH 062. Vi tillhör de här knäppisarna som tycker att
det är kul att vara funktionär, så Boden och Luleå har hört till
"våra domäner" sedan pappa slutade med rally i mitten av 80-talet.
Vid ett tillfälle var jag och pappa funktionär även på ett rally i Älvsbyn,
jag har kvar plaketten man gav till alla funktionärer än! Men då tror
jag faktiskt vi pratar 90-tal, om än tidigt sådant... (ler) JNH 062 var
även en av de flitigast lånade bilarna i SM-depåerna under tiden jag
körde, då när alla andra hade buss utom vi. På något underligt vis
var vi ändå en av de som hade flest grejor med oss. Fråga familjen
Jens och Jonas Lindberg i Skellefteå, så dras det nog på smilbanden
även där om ni nämner "Hapasari´s rostiga 245:a"!


CWS 490, senaste Amazonen i familjen H, men förhoppningsvis inte
sista!!! Den här bilen han faktiskt inte pappa "slakta" med sin fram-
fart. Enda bucklan han åstadkom, trots även is-körning som på bilden,
var att han slog spaden i dörren vid en av sina avåkningar i skogen!



Tommy Jakobsson har inte tagit pink-paus, för om ni kikar på spark-
plåten ser ni att han nyligen varit placerad en bit utanför "ideal-spår"...



Hans "Moro" Aldenskrot, en friskus bakom ratten som inte alltid hade
koll på vad som borde vara upp och ned...


Min far, avåkningskungen, borde jag nog ta och berätta lite storys om
nån gång. För oj så många roliga minnen hans rally-karriär rymmer!
Vid ett tillfälle överlät han till och med ratten till sin kartis, Bo-Göran
Carlsson! Varför ska jag dela med mig om vid ett annat tillfälle, för nu
säger kroppen att jag måste göra slut med datorn för idag!

2011-06-30
Det blev en lite oväntad notskrivning igår kväll, efter lite misskommunikation. Vi var tillfrågade av LMS redan i början av maj, men det sista man sa var att man skulle höra av sig när det var klart med vilka vägar man skulle ha. Därefter har det hunnit rinna mycket vatten under broarna, och tävlingen har också flyttats. Så i söndags fick jag en evenemangsinbjudan av min "lillebror" Örjan på Facebook, till Grusslingan den 3/7. Oooops, tänkte jag, men samtidigt slog mig tanken att man kanske skippat noter då man inte hört av sig. In på ÖNBF´s hemsida för att kolla inbjudan, och mycket riktigt stod det "arrangörsnoter av Robert Niemi". Ringde Nisse och fick höra att det var tunt med anmälda, så vi inväntade sista anmälan och beslut om körning, vilket kom tisdag eftermiddag. Så igår blev det till att åka till skogs med penna och nothäfte i högsta hugg! Det var bland det jobbigare till notskrivning jag har varit med om! Turligt nog var det inte nåt långt rally, och skogsvägen var tok-fin. Men sååååå varmt det var då! Luften stod riktigt still! Trots att vi hade tre rutor öppna i bilen, höll jag på att krevera. Vad skulle den hästkraftstokige man jag är gift med plocka bort AC´n i VOC´en för??? Lägg därtill att det var kväll, i midnattsolens land, och därmed givetvis en lågt stående sol rätt i ögonen. Kardemumma!
När jobbet var utfört i det närmaste sprang jag och Niki över till Vito´n och drog AC´n i botten! Uppe på Näverberget fläktade det lite, så där var det klart överlevnadsbart i alla fall, och vi fick lite trevligt nostalgi-surr med Nisse som var och grejade med roadbook.


Vår "nya" Vito fick hoppa in som dragbil direkt! Redo för notning!
Här stod luften fullständigt stilla, och det var mygg så in i hel-- an går!


När vi åkte banan, kommenterade Robert att vi passerade Erik Gustafssons postering. En tanke han gå genom mitt huvud, att "undrar om han ska stå där nu", innan jag kastades tillbaka i den krassa verkligheten att vår vän inte längre är med oss i livet...

I alla fall konstaterade vi, att Fällträsk-sträckan är en av Roberts absoluta favorit-vägar. Där spenderade han många träningstimmar under det ljuva 80-talets senare del och 90-talets första hälft. Det var många ställen han visade där folk kvaddat sina privat-bilar på deras absolut inte legala träningar, bland annat hade visst Perka stukat sin ny-inköpta Alfa till oigenkännlighet. Här skrev Robert sina första noter, tillsammans med Janne Boström 1991, dvs 20 år sedan. Då för eget bruk. Nu, 20 år senare sitter man på samma ställe, skriver fortfarande noter, men nu njuter man inte längre av dem själv... Hur knäpp får man bli?! Ungefär som vi kanske...

Det enda minne jag har från den här sträckan, är från betydligt mera nutid, närmare bestämt Grusslingan 2000, ingående i WESAB-cup. När vi kom till sträckan sa Robert att nu skulle det gå undan, för den här vägen kände han som sin egen innerficka! Kan tänka mig att jag drog bältet ytterligare ett snäpp hårdare, för att säkerställa mina sedvanliga bältes-blåmärken efter en tävling...
Ett litet problem bara, den bil Robert främst hade kört med här, var en BMW 2002... STANDARD! Här stod vi alltså redo med en fullblods-940 GrpH, med 2,5 liter UNITEK under huven, och dryga 250 vilda som skulle släppas loss. Jag kan säga att det blev fler än en "herrejösses-upplevelse" (citat J-O Renberg) bland annat då det visade sig att man kalhuggit vissa bitar. För er som aldrig åkt rally på en väg före och efter avverkning, kan jag meddela att man tror inte man är i samma kommun! Robert hävdar bestämt, men med ett leende, att det aldrig ens var nära att vi skulle plantera... Vi gick ut som bil nr 4 i startfältet, men i mål var vi första bil... Jocke Rånby med Mitsubishin, Tommy Jakobsson och Robban Angeria med varsin Ascona, stod nämligen planterade. För varje avåkning man passerade, åkte hjärtat högre och högre upp i halsgropen, och jag undrar om det inte hant upp för en tuggning i munnen innan det återvände till sin plats i samband med målgång! Tur det inte är en så lång sträcka! Men vi var klart snabbast! Nästa varv sträckan kördes, bättrade typ alla utom vi... Men vi fick ändå delad sträckseger med Micke Wikström, som åkte Ascona då. Till slut vann vi tävlingen med nån sekund före Wikström och det året vann vi även hela WESAB-cupen, jag och Robert och vår älskade 940. Det är ett kärt minne!

Till den här svängen hade jag duktigt nog packat ut kameran, men när jag skulle ta första bilden på Fällträsk, visade det sig att jag glömt minneskortet hemma. Suck! Så ni får hålla till godo med mina sunkiga telefon-bilder. Ändamålet helgar medlen, sägs det ju, så här får ju motiv gå före kvalitet!




Starten på Fällträsk


On the way!

2011-05-07
I rådande Hockey VM-tider, är det lätt att ta till termer som inte riktigt hör den högst älskade sportgrenen till, men whatever, dagligen hör man ju hur det lånas termer från oss till allehanda andra sporter, ibland knappt värda namnet... Men låna på bara, så kan vi med gott samvete göra detsamma!

Det är nu man borde ha full svetsrök i garaget, och städat för fullt i bussen. Men här råder lugnets tider, trots att premiären av Upphill Cup går på söndag, i favvo-backen i Örebro; Ånnaboda - Storstenshöjden - Paradise of Sweden!
Men, nix, vi är inte på G. Här råder total brist på motivation, dels på grund av tråkiga händelser i slutet av förra säsongen, och mycket på grund av penningbrist. Det senare är ju inget nytt, och något man alltid tidigare på något vis kunnat förbise, alternativt förtränga in i framtiden, whatever, men i år finns inte tillräckligt med sug, eller för all del ork, för att göra det.
Ta bara det här med bilen. Först får man besked att bilen inte får vara med längre. Sen lyckas Sune Rundborg, mannen som borde få bragdguld och alla möjliga utmärkelser, fixa så det blir ännu ett års respit.
Men då har man redan hunnit börja resan utför. Sen lyckas underbara Sune få till att vi slipper HANS-skyddet ännu ett år, och man börjar så när klättringen uppåt igen, för att sedan ramla tillbaka då förbundet backar och återinsätter HANS-kravet.
Det innebär alltså för oss en kostnad på uppåt 20 000 kr, för troligen funkar det inte med Roberts stol. Det finns billiga stolar, vi vet, men meningen med HANS skulle väl vara säkerhet?
Den största säkerheten bedömer jag, ligger i att man sitter optimalt i bilen. Det gör man inte om man inte har en stol som passar den kropp man fötts med. 
Det är inte lätt att hitta en stol som passar, tro mig, jag sökte över ett år innan jag hittade min, och givetvis fanns den bara i kolfiber och kostade nästan 10 000:-. Men det börjar ju vara några år sen, och trots att jag knappt åkt 10 tävlingar i den, är det inte helt säkert att ens den klarar HANS... HANS kan säkert vara bra, men jag skulle vilja se lite tester på det, kommen som jag är, från den så vackert kallade "evidensbaserade" sjukgymnastikens skolning. Nåväl, det här känns sönder-ältat, jag fortsätter vidare.

Vi står alltså i ett vägskäl, där vi har en bil som endast är renoverad sedan 2005, dvs inte alls uppdaterad. Här ställs alltså Robert säsong efter säsong mot nyare och nyare teknik i motståndarnas bilar, och även om karlskrället besitter en talang att vrida ratt utöver det normala, så blir det tuffare och tuffare. I synnerhet en säsong som denna, när 2 av 3 backhelger går på asfalt.

Detta lämnar oss alltså i ett läge där vi har en utgift på ca 20 000 kr, utan att vi lyft ett finger på vår älskade Ascona, och inte ens tankat bussen! Mamma Mia, och vi som bor ungefär så långt från Back Mecka som möjligt är i det här landet! Älskar att åka, tro mig, men inte att betala dieselräkningarna!

Så det senaste beskedet från min sängvärmare, är att det blir ingen körning i år. Trots att han egentligen vill, är det så mycket som får honom att tappa lusten. Men den som lever får se. Örebro drar ju alltid, och till September är det ju länge. Kanske kan man i alla fall hjälpa till och ställa till det i totalen?!
Kommer tid kommer råd! Kommer jobb kommer pengar, kommer slut tid...
Endast den som lever får se!


Med premiär i Ånnaboda-backen i antågande, är det inte utan att
det drar i race-tarmen... Så det blev lite bildpyssel idag!
Vet inte, men när jag ser bilden på Robert får jag Jerry Williams gamla
hit "No One" i huvudet... Kanske har att göra med att jag är en stolt
fru, både i med och motgång!

2011-04-12
Hur jyr får man vara?! Nu hamnade ett hundinlägg på motorbloggen igen! Suck!
Ber om ursäkt!

2011-04-12
Idag är det värre lugnt i flocken, har nog inte upplevt något liknande med det här gänget tidigare. Men trots det inte på ett sätt så man blir orolig. Har nog mycket att göra med att Jackie är så lugn och försiktig idag, efter gårdagens tilltuffsning. Hon brukar annars vara den som har för mycket överskottsenergi och får igång de andra.

Efter raggar-slagsmålet vi hade för några veckor sedan i rastgården, har det varit hur lugnt som helst i flocken. Tendens till att somliga vill vara för ivriga på kvällsrundan, när de får vara lösa, vilket vi misstänker att beror på att det snart är dags för löp hos somliga. Men inget som bekräftar det än. Danica har satt sig i respekt i flocken, och är hur gullig som helst i övrigt, och så länge de andra låter henne vara har det varit lugnt. Igår höll hon t o m på att leka med de andra här inne, vilket är länge sen senast. De var ute en stund i rastgården, och jag hade dörren in öppen ett tag. Men efter ett tag började det dra så kallt på golvet, så när Danica och Senna kom in så stängde jag. Efter ett tag ville de ut igen, och eftersom det varit så lugnt var jag inte ens orolig när jag släppte ut dem. Än en gång lämnade jag dock dörren öppen för att åtminstone ha bra koll med hörseln. Jag hant knappt av med skorna inne, förrän jag hörde att det blev bråk. Pirelli kom inspringande, för hon tycker inte om bråk. Kan leka våldsamt och låta farlig, men när det verkligen gäller tar hon till flykten = skönt! Så jag hoppade i skorna och ut. Tyvärr stängde jag ju inte, så Senna och Pirelli följde efter mig ut, och på sitt lilla tafatta sätt ville de väl få stopp på bråkmakarna, vilket idag var som vanligt Niki och Danica, men desto ovanligare var det Jackie som fick sig på nöten. Jag började med att ta tag Senna och Pirelli för att få in dem igen, och när jag drog iväg med dem, följde bråkarna efter, varefter jag han stänga den yttre dörren till inglasningen (mellan rastgården och inglasningen) så Niki och Penske blev kvar där, och så sprang Pirelli och Senna frivilligt in i huset, varefter jag fick stängt även den dörren. Under tiden rände Danica och Jackie rätt in i trädgårdsbordet, och blev nog så paff av smällen att de kom av sig i bråket. Över på mindre än en minut, men givetvis var ju Jackie tvungen att ha fått sig en reva på bogen. Hade tur och fick snabbt tag på Christina på veterinärstationen, och fick komma in för koll. Såret var så fint, att hon först inte tänkte sy, men så beslutade vi gemensamt att sätta ett stygn på mitten av revan för att hjälpa sårkanterna att ta ihop. Men vi slapp sövningen, och kom undan med bara lokalbedövning, tack och lov! Nu är det våran fina uppblåsbara krage som gäller, en gudagåva till hundägarna! Mycket smidigare än de traditionella, men funkar tyvärr inte mot alla åkommor.


Jackie med den fina kragen, som jag rekommenderar att man köper
hem så den finns om det mot alla förhoppningar en dag skulle
behövas. Tyvärr är det sällan man får planera sånt...

Lill-hjärtat Jackie, följer mig som en skugga och är en riktig har-palt idag. Hon sov som vanligt på min kudde i natt, med avbrott för en stund på husses kudde, men höll sig mer stilla än vanligt. Dessutom lät hon bli att påbörja morgonen med att busa igång de andra ungarna, så det blev lite sovmorgon idag. Nu börjar hon komma tillbaka i gamla banor, men det tar nog en stund innan hon blir trygg med de andra igen. Hon tittar lite vaksamt på dem, men har så smått börjat komma igång med lite små-bus igen. Bara bra att hon väntar lite, så får såret lite mer tid på sig att ta ihop! Så har det varit med Niki också.
Tur i oturen så var inte Kickan hemma när det small, så jag hade en hulligan mindre att få bort. Hon var med "mormor & morfar" (mamma och pappa) i Lappträsk. Hon älskar att åka bil, och blir överlycklig när hon får följa.

Veterinären frågade mig om det inte är jobbigt med dessa sammandrabbningar. Självklart är det jobbigt, men främst för att det gör ont i mig när min troll har skador, eller är ledsna på varandra. Det är inte så skoj med fakturorna till veterinären heller. Men i övrigt börjar man, hör och häpna, så smått vänja sig. Jag har kunnat hålla mig helt lugn till alla är särade, men när jag börjar söka efter skador, vilket jag kommit på att lättast görs med hjälp av en ren och vit handduk, brukar det bli lite kastanjetter i knäna. Men då är det OK, då är ju läget under kontroll, och någon he-man är man ju inte! Bara en hund-mamma med stort hjärta, som mer än gott och väl rymmer alla våra fyrbeningar!
En vän från Kilafors hade en fin bild på sin facebook som jag var tvungen att "låna", för den kändes som om den passade väldigt bra på mig :


OBS! Denna bild tillhör Suzanne B Larsson!


Pirelli har lagt sig att vila på "jul-älgen" de fått av "mommo". Härligt
att se att det inte tuggas för en gångs skull! (ler)


Penske och Niki, för bra precis ett år sedan!

2011-04-03
Jisses, det är redan April! Var har hela vintern tagit vägen? Jag har ju inte hunnit med hälften av vad jag planerade i somras! Köra släde i massor, jo då, en gång har det blitt. Var ju inte direkt som att lära sig cykla... Men vi ska knäcka nöten, även om det blev mer skidor för oss i år. Insåg att det var lättare att träna in flera moment för släden på det viset istället. Dessutom är det ju ingen nackdel att "småttingarna" hinner bli två år, innan det blir mer "allvar", vilket är positivt för lederna. När jag kör skidor drar de mer lagom, och jag kör aldrig längre än att jag ser när de börjar bli lite trötta, då vänder jag. Nu handlar det ju om att bygga upp dem, kör man för mycket blir det nedbrytning istället. Förra helgen blev det närmare 2,5 mils vandring på söndagen, och knappa hälften på lördagen. Är så himla härligt att traska efter skoterlederna! Har en väg där jag går första biten efter vägen, in i skogen, ut på isen, över en väg, ut på isen, över en väg, in på en skogsväg, in i skogen och ut på isen igen, innan det blir några hundra meter väg hem. Helt perfekt, och rundvandring. Som jag hade sett fram emot den här helgens vandringar. Men så går det och blir pluss-grader! Suck! Två rundor blev det, mot förra söndagens 4 + en bya-sväng (utöver kvällis), sen var det så mjukt att det inte gick mer. Men Danica och Penske fick sig i alla fall varsin perfekt träningsrunda, med mycket hjärngympa av alla djurspår, och dessutom fick de vara lös stor del av de 6 km rundan innefattar. Duktiga på inkallning var de också! Sen fick det bli skidor med först Kickan och Niki och sen Pirelli och Jackie. Gick jätte-bra! Trodde det skulle vara för tungt, men det var helt perfekt. Sen gick Robert med Senna, för då var mina hälar rätt anti... I natt blev det aldrig minusgrader, så min runda var helt körd. I princip kan man säga detsamma om min skidrutt, för nu var det verkligen löst, och en hel del vatten. Gick väl hyffsat för mig på skidor, men hundarna fick jobba i det lösa underlaget. Så jag åkte bara två korta svängar, först med Niki och Pirelli och sen med Kickan och Jackie. Gick efter omständigheterna bra. Men Kickan är så jäkla ivrig, så det går inte att kommunicera med henne de första hundratalet meter. Så när hon var på väg rätt in i värsta flö´vattnet, var det bara att välja var jag skulle ramla, så jag slängde mig i förtid. Adrenalin! Sen hade vi precis kommit igång igen, så blev Jackie akut bajs-nödig, och tvärnitade, med påföljden av att jag och Kickan inte fick stopp innan vi dragit av henne selen. Svårt att välja om man skulle skratta eller gråta när hon for runt och hoppade som en kanin, och tyckte det var jätte-skoj att vara lös! Blev några svordomar måste jag erkänna! Men sen gick det jätte-bra! Efter de svängarna valde jag att gå med först Danica och sen Penske, för Penskes leder ligger risigare till i det lösare underlaget eftersom han är så stor och tung, och Danicas sår är förvisso helt läkt men huden är så tunn att jag inte vill utsätta den för mer än jag måste. Så det blev Axelsvik x 2, ca 4 km / sväng. Ca hälften kunde jag ha dem lösa, och de var jätte-duktiga idag igen! Det är också de två som är duktigast att gå i koppel. Rätt tur man har dem, så man inte känner sig totalt misslyckad i sina djupa stunder. Men Niki är så stressad i allmänhet efter framförallt hundattacken hon var ut för i fjol somras, och Pirelli & Jackie är ju egentligen också duktiga, men de har ju så mycket energi att jag måste hålla med Emma om att de är som Foreller. Det bara spritter i dem! Men de kan, bara de vill! Så även Kickan, och Senna är ju duktig bara det inte luktar så mycket gott av tikar eller andra trevliga djur... (ler) Förövrigt gick Senna och Robert en sväng till Axelsvik idag, riktig långstyrning för att vara husse! (ler)

Igår fick vi två nya koppel av mammis, med lite expander i. Funkade toppen! Hon hade även köpt en massa godis och ben, vilket uppskattades av 4-beningarna!

Pirelli kalasar på en morot, vilket jag hört både ska vara bra för
tänderna och motverka analsäcksproblem. Sak samma, det gillas i
alla fall!


Penske puss




Danica


Jackie och Kickan


Niki

2011-03-26
Vilken härlig dag att vara här hemma och njuta av våren! Har vallat hundar nästan hela dagen, och nu har både de och jag intagit föda, inför stundande kvällsrundorna. Men först har jag inhämtat lite rapporter från Sikeå, och är nervös för hockeyn... Just nu ser det ju bra ut, men det är ju flera minuter kvar! Heja Luleå!!! Och precis som jag skrev det, så blev det kvittering av Skellefteå, och orgasm för reportrarna. De får gärna ha ett favorit-lag, men som reportrar borde de hålla det för sig själva! Suck!

Men här ska det handla om bilar, mycket trevligare det minsann! Framförallt som min kära moder-klubb, Kalix MK, samlat på sig ytterligare 3 medaljer i olika valörer!
I kortnabben handlade det enligt Johan Riström bara om en person idag :
- Schefströms bil går sjukt bra, och så duktig chaufför som han är, så var jag chanslös!
Dubbel-seger till Schefström gav guld, medan Johan följde upp en andraplats med en 5:e plats (tror jag det var...) och fick nöja sig med brons, och Anders Christoffersson fick silver.

I långnabben var det highlife som vanligt, och Sören Häggström som vann första var för en tag utesluten pga tjuvstart, men sen visade det sig att arrangören tabbat sig som inte gett honom ett stop-and-go, och han fick tillbaka segern helt enligt regelboken. Micke Jansson gjorde en dålig start och var sist iväg.
- När Nyman stängt mig i 3 varv lyckades jag ta mig förbi, och då körde jag upp mig till 2:a plats.
Även andra tävlingen vanns av Häggström, som därmed bärgade guldet till Ö-vik. För Jansson gick det sämre.
- Jag slirade bort mig i starten igen, men lyckades köra upp mig till tvåa, men halv-snurrade och var upp på två hjul, men lyckades styra ner! Men då fick jag en riktigt bredsladd och for upp i vallen och fick en riktig flygtur, och landade på framhjulen så hårt att jag knäckte ena framfälgen!

Daniel Lidström rullade och låg mitt på banan, något som borde ha lett till rödflagg enligt de jag pratat med, men jag var inte där och kan inte ha nån annan åsikt än att man ofta är för rädd att rycka den röda flaggan som trots allt är en säkerhetsgrej. Enligt uppgift var det även Thomas Fredrikssson, från publikled, som var först framme för att hjälpa Daniel ur bilen...

I alla fall, så tror de jag pratat med att Thord Thingvall tog silver, och ev Jansson brons. Får återkomma i frågan när jag kommer över nåt resultat!

Som vanligt när en säsong är avklarad, är man orolig för att folk slutar. När det gäller Mr Jansson kan jag dock komma med lugnande besked :
- Jag slutar när jag dör eller när de lägger ner sporten!

Något liknande gäller för Sören Häggström :
- Självklart ska jag försöka försvara guldet nästa år! Om bara ambition finns och folk runt om som hjälper till!

2011-03-21
Några bilder blev det i alla fall från Överkalix, även om fotografen var mer än lovligt anti. Först skulle jag inte få använda dem, men så besinnade han sig och gick med på att vi jobbar för förarna och det är vår älskade sport man vill marknadsföra!


Kjell Perssons trotjänare som funnits med i race-kretsar sedan 1983!
Återkommer med en närmare presentation, sedan jag fått uppgifterna
av Robert. Min barndomsidol, still going strong! Tyvärr gick det inte
så bra i Överkalix, då den kurviga banan inte alls passade Kjells ut-'
präglade långnabbskörning.


Johan Riströms pärla, en av Mikael Janssons läckra krationer!


Peter Johanssons Pegga, ny-stylad av Mikael Jansson!


Man får nästan för sig att "husse" hade hemlängtan, när han spanade
in och fotograferade två snygga schäfrar på publikplats?! (ler)


Jag skrev igår att Jocke Evertssons 240 var för stor och klumpig på
den rejält kurviga banan, men jag måste rätta mig, för det är ju en
140 han kör junior-klassen med. Borde väl använt hjärnan och tänkt
på att 240´n är en 2400 cc... Men han passar bäst i den bilen i min
värld, så rent spontant blir det väl den jag placerar honom i, i min
tankevärld! (ler) Här i fight med Johan Sandow och Kim Andersson.
Många duktiga juniorer till start i år, även om regerande mästaren
Linus Johansson saknades pga en resa till Kina.


Kim Andersson lyckades passera Jocke Evertsson, men fick jobba för
att hålla honom bakom sig!


Peter Johansson vann första racet i rallyklassen, här före B-O Näslund
och Kenneth Andersson Skoj, då Morjärvs-tävlingarna var debut på is
för rallykungen Johansson!


Kenneth Andersson vann lopp nummer två, trots att han i slutet bara
hade 4:ans växel kvar!


Mångsysslaren Kenneth Andersson är duktig på vad han än företar sig,
åtminstone så länge farkosterna har en ratt!


Anders Christoffersson hade häcken full av Johan Riström, som gjorde
tappra försök till omkörning. Men hans läckra ytterspår rymdes inte på
dagens bana, och han fick se sig slagen x två av regerande mästaren.


Undrar om man inte känner sig som ett ganska litet villebråd, i Andreas
Petterssons ställe, i en liten Kadett C, jagad av två S40???
Andreas knep andraplatsen före Riström i första loppet.




Ingemar Bjöörn ger Andreas Pettersson en knuff, som slutade med
punktering för Pettersson som bröt sin fina inledningssvit på den här
säsongen. Men han är garanterat tillbaka i Sikeå till helgen!





Henry Nilsson aviserar pensionering av sin Saab, för att till nästa
issäsong åka Golf. Kanske kan åtminstone vikten vara honom till gagn,
sen lär väl en inbiten fanatiker som undertecknad, fortsätta att hävda
att driften ändå sitter på fel ställe! (ler)


Sören Häggström fortsatte att bjuda på hjulvift för fotografen, men i
första racet var det Jansson som fick till det bäst. Här i sin egen läckert
lackade BMW. Ni som funderar var ni ska lacka bilen, misstänker jag
att har funderat klart?!



Jansson visade att han bemästrar även snålåkning, även om han
normalt sett ser ut att trivas bäst på breda banor som tillåter hans
fina spårval.










Segertrion ser inte särskilt munter ut, men som vi alla vet kan skenet
bedra!


Thord Thingvall fortsatte att bjuda på läckra omkörningar på yttern,
och i jämförelse med mannen i den vita bilen kan man kalla de övriga
två för ungtuppar med rätt god marginal. Vore väl häftigt om Thord
skulle få sitt första SM-guld när han enligt vad jag tror, har passerat
60-strecket?! Vilken sport vi har!!!


Jansson bjöd upp...


... men Thingvall fick sista ordet för den här helgen, och har inte jag
räknat fel håller han ledningen inför Sikeå på lördag!

Från Sikeå kommer jag tyvärr bara att kunna dela med mig av telefonrapporter, för nån gräns måste det finnas även för oss. Mycket på jobbet för Robert sedan pappa blev sjuk. För även om han mår "bra" nu, måste han fortsätta att hålla sig lugn, och är helt sjukskriven till i April. Gissa om jag får vakta på honom?! Han håller på att krypa ur skinnet! Som tur är får han inte köra bil än, så där blir ju mamma en bra bromskloss för vart han kan bege sig och inte.
Istället lär det bli skidrace med hundarna på isen, om vädret så tillåter. Men jag önskar er alla som får glädjen att vara på plats, en riktigt härlig dag, med härliga juste race!!!

2011-03-20
Så var då även långnabben klar, och det blev seger nr 2 till Thord Thingvall! Så nu behöver jag inte fundera över om han eventuellt leder tabellen, för gör han inte det, då är det dags att göra ett nytt poängsystem! (ler) Så jäkla skoj att vår sport är så totalt ålders-oberoende! Eller, nåja, riktigt hur ung som helst kan man ju inte vara, men ni förstår hur jag menar! Thingvall passerade Häggström på yttern i tredje kurvan, i en vansinnigt läcker omkörning, enligt han jag delar säng med. Sören blev tvåa, och Jansson trea. Förhoppningsvis lämnar männen i mitt liv snart Överkalix, så får vi se om det finns några bilder att dela med sig av!
Lev väl!

2011-03-20
Kl 15.00
Jag inser att jag i min lilla bubbla glömde att delge er resultat från rallyklassen, där Peter Johansson vann före B-O Näslund och Kenneth Andersson i första racet. I andra vann Kenneth Andersson, trots att han innan det var klart bara hade 4:ans växel kvar! Peter Johansson 2:a och B-O 3:a. Tommy Jakobsson kom tyvärr inte till start idag.

Juniorerna var lite luddigt, men ev var det Johan Sandow som vann, vilket vore extra skoj då han fick åka hem med trasig bil igår.

Kortnabben blev ny seger för Christoffersson, före Johan Riström, Jocke Evertsson och troligen Fredrik Schefström 4:a. Robert tror att han körde sönder framvagnen på slutet, men han lyckades linka sig i mål. Ingemar Bjöörn körde på Andreas Pettersson på 3:e varvet, så Andreas tvingades bryta med punktering.

Sören Häggström hade tydligen bytt motor i natt, men Robert var osäker på om det var trasigt block eller varför man bytt. Något maskinellt var det även nu, dock osäkert hur allvarligt, men bilen hade gått illa. Förhoppningsvis har man fått ordning på kalaset, då det alldeles strax är dags för dagens sista race, långnabb nr 2.
Men än pågår plogning!
Åter till verkligheten!

2011-03-20
Jag fick precis lite snabba rapporter från en lätt upprörd make i Överkalix. Tänk så många år vi varit på vift med vår kamera, och aldrig haft några som helst problem med att få befinna oss på arrangemangens platser där det går att få fina bilder, förutom på ett ställe i detta avlånga land : ÖVERKALIX
Den platsen är både vacker och innehåller många fantastiska människor. Jag vågar inte nämna nån, med risk för att inte komma ihåg alla, men ni som inte ska beröras av min fortsättning, ni vet med er att ni inte ska göra det! Men av nån anledning lyckas man år efter år gräva upp idioter som skulle kunna förstöra chansen för dessa härliga idrottsmän att få synas i media. Nu är vi väl envisare än så, men man blir förbannad på ren svenska. Senast jag var där, skulle jag inte få stå där jag stod och fotade, med rejält avstånd till banan, i allt annat än en avåkarböj, snarast på rakan mellan två kurvor. Tack och lov kom Martin Ollinen till min undsättning då, så jag fick stå kvar, och gjorde också så trots att jag var rejält upprörd. Idag var det Robert som inte skulle få stå där han placerat sig, på rejält avstånd till banan, visserligen på yttern, men i ingången till en rejält tvär hårnål. Dvs på intet sätt ett avåkarställe. Om man är så rädd för incidenter, förstår jag inte hur man vågar ha folk på posteringar överhuvudtaget, för räknar man in oturs-incidenter, då är man ju knappt säker i depån! I alla fall medförde det att Robert packade ner kameran efter dagens första deltävlingar, för nu hade han bara lust att vara publik. Är det så vi vill ha det? Vet inte, men vi bevakar trots allt för två av de största medierna som bryr sig om vår sport, dvs Bilsportbörsen och Årets Bilsport (boken) Tänk om kära funktionärer, och börja behandla media med respekt och trevliga tongångar! För att inget missförstånd ska bli, ska jag än en gång betona att vi aldrig blivit dåligt bemötta på något annat is-arrangemang, och trots allt var det här uppenbarligen en tjurskallig individ som gör att jag förargar mig över ett helt arrangemang. Stort fel av mig, men så blir känslan!

I alla fall hade Anders Christoffersson tagit hem första kortnabben, före Andreas Pettersson och Johan Riström. Pettersson hade passerat Riström på ett av de avslutande varven. Schefström 4:a och Ingemar Bjöörn 5:a. Jocke Evertsson fick punktering.

Bland juniorerna tog Evertsson starten, men banan är tydligen vansinnigt kurvig, så det fanns inte på världskartan att Jocke skulle kunna hålla Kim Anderssons lilla bil bakom sin stora 240. Men han var inte långt efter i mål, vilket är värt allt beröm!

I långnabben höll det äntligen hela vägen för Jansson, som varit otursförföljd ett antal år nu. Sören Häggström fick problem med bilen och tappade ett varv, men tog sig i mål till slut. Troligen sist av de körande dock. Thord Thingvall slutade tvåa, och i min tankevärld borde de flytta upp honom i SM-ledning för tillfället! Mäktigt!
Daniel Lidström blev 3:a och jag får nog be lite om ursäkt för mina hårda ord om hans jänkare, även om jag fortfarande anser att "riktiga män kör Volvo" och fortsätter att anse att han hör hemma i en sån! (ler)

Återkommer så snart jag vet mer!

2011-03-19
Så var det äntligen dags, efter en lååång väntan; Is SM-premiär i Morjärv!

Tingeling i famnen på en av depåns många nervösa fruar, här Micke
Janssons Angelika.

Mamma erbjöd sig att vara hundvakt, om jag tog på mig uppdraget att vara barnvakt åt pappa i Morjärv. Det
var dock något som inte alls var lätt, och jag tappade bort honom mest hela tiden. Var nog tur Emma var med
och höll reda på mig, för annars hade jag förmodligen tappat bort mig själv också! Var ju så himla skoj att träffa alla kompisar man inte sett på så hiskeligt länge. Blev ju ingen is för mig 2010, då valparna föddes i februari.


Var ju tvungen att "fånga" pappa på bild, en av de få gånger jag
lyckades hitta honom i folkvimlet. Men jag behövde inte vara orolig,
det var många som tog hand om honom! Här står han och får rapport
av Jansson, som drabbades av drivaxelhaveri direkt i starten av andra
långnabben.

Galen-Perra Andersson nattade hos oss från fredag, inför sin debut på isen. Robert som fullt och fast klev in i rollen som Saab-mekaniker, beordrade ner plåthögen från släpen och in i garaget. Där blev det lite översyn och oljebyte, innan Perra skickades i säng hos mamma och pappa.
Det blev ju nu inte världens bästa helg för herr Andersson, då han i första tävlingen tog sig ett varv innan drivaxeln gick sönder och sedan ytterligare ett i sakta mak för att han inte hittade ut från banan. Var väl för att Sussi inte var med och hjälpte honom hitta hålet... I plogkarmen menar jag, för er som fick andra fantasier!!!
Nästa tävling blev det hela sju varv, men sen var det ordentligt färdigkört, då olja överallt och ett rejält rökmoln talade för sig själv. Nu hoppas Perra på att det "bara" är en spricka bakom svänghjulet, men nog så allvarligt även det, och det blev till att åka hem till Kjula en dag tidigare än planerat. Men oskulden på isen är tagen, och det gav mersmak : - Ja, jag siktar självklart på nytt försök nästa år!, meddelade Perra efteråt.


En förväntansfull Galen-Perra innan start i första racet


Leendet är lika brett, när Robert hämtar tillbaka honom på lina efter
det andra racet


Men nog kunde man hålla sig för skratt när det såg ut så här!


Undrar om inte herr Saab-mek såg mer besviken ut än Perra, när
han här gör en av de sista insatserna som Saab-mek för den här
gången?!


Här är det galna planer på att Perras däck passar på en viss Ascona
hemma i HN-garaget. Gissa vem som ligger bakom det förslaget?!
Givetvis han som står i bakgrunden och ler, när fröken fotogra får
agera negativ hustru!

Det var andra som också kunde haft en bättre start på årets is-serie. I långnabbens första kval, gjorde Anders
Nyman som vanligt en kanon-start med sin Metro. Men missbedöming av en snäv kurva, kast eller påkörning (meningarna går isär, men ingen annan hade något märke på sin bil i alla fall) gav honom en rejäl luftfärd och en obehaglig upplevelse med snöfyllt bil som resultat. Tack och lov klarade han sig utan skador, och kunde vandra omkring i depån för egen maskin efteråt.


En otäck luftfärd, med landning i djupsnö bakom en vall!


Metron såg inte alltför tilltygad ut, med tanke på den luftfärd den
varit med om...




... men här inne hade jag definitivt inte haft lust att sitta!



I omstarten var det Sören Häggström som var rappast av plattan, och såg ut att gå mot en solklar seger. Men så fick Thord Thinvall ordentligt med luft under vingarna, och klättrade hela vägen upp på översta pallplatsen, med superläckra omkörningar på vägen dit! Sören fick problem med vatten in i tändboxen, så han var rätt nöjd med sin andraplats trots allt! Jansson slutade trea.


Thingvall och Jansson


För mig klingar det här rallykult, men det är uppenbarligen norsk
nutidsorientering!


Sören Häggström före Thord Thingvall och Mikael Jansson.


Thord Thingvall före Sören Häggström


Daniel Lidström kom i nyförvärvad kostym, men för egen del hade jag
utan tvekan föredragit att ha kvar honom i sin pappas hel-ylle 240!
Kul med ny-tänk, men... Nä, här hade jag trott på en fight om guldet,
men den drömmen gick upp i snörök!


Sören Häggströms innovativa långnabbs-brickor, som till en början
väckte många diskussioner (för några år sedan)



I andra långnabbs-loppet var det däremot Häggström från start till mål, och på den guppiga och besvärliga isen bjöd han upp till många läckra bilder framför Roberts kamera, med sin nya fina väghållning! Två slutade Kjell Persson, före en förvånad trea i form av Niklas "Lill-Stöcke" Lundström.

Sören Häggström har genom åren utvecklats från en tystlåden och lite blyg "en i mängden" till en självsäkert talför fronfigur och uppfinnar-Jocke i långnabb. Det roligaste med det, är att han på intet sätt är hemlighetsfull, som så många andra i vår kära sport, utan han delar glatt med sig av sina nymodigheter. I år var det främst väghållningen han jobbat med, och en ny diff från Mats Karlsson där han enkelt ändrar förspänningen med en liten "knopp" (se bilden längre ner). Diffen, tillsammans med en del andra förbättringar, som bl a inköp av Henke Flodins växellåda, ska förhoppningsvis medföra att drivaxlarna kommer att hålla fortsättningsvis.
- Jag började vara så less att byta drivaxlar, så nu satsade jag!, berättar Sören och förevisar sin nya diff.


Den nya diffen, som kanske blir hjälpen till ett nytt SM-guld?!


Fixning av bil, efter vattnet som kom in i tändboxen. Den lät inte
alldeles frisk för en stund...


... men diverse handpåläggning fixade seger i nästa lopp!


Uppenbarligen funkar de nya grejorna i väghållningen, och oj så
häftiga bilder det föranledde! Här i ledning före Kjell Persson








Kjell Persson, men idol från barnsben, som är still-goin-strong! Aldrig
glömmer jag den gång i början av 90-talet som jag fick åka med honom
i Norra hamnen i Luleå! Den dagen var min lycka gjord, och dessutom
i denna vackra skapelse, som är med än!


Kjell har översyn av grejorna efter första loppet. Han var missnöjd
med sitt däckval, men till andra loppet fungerade det bättre.
- Jag tror iskvalitén hade förändrats till det andra, för nu funkade det
bättre, meddelade Kjell från pallen.


Guppen fick t o m denna tunga jänkare att lyfta på tassarna!


Stackars Daniel fick förklara sig för en besviken fotograf, som önskade
se ett bilbyte med hans pappa, redan till deltävlingen i Överkalix!


Sören Häggström, SM-ledare inför deltävling 3 & 4 i Överkalix


Kjell Persson, tvåa i dagens andra lopp


Niklas "Lill-Stöcke" Lundström, var på väg att passera pallen, för han
hade inte fattat att han kört så bra att han var välkommen upp på 3:e
plats! Men man ska väl inte kräva för mycket av en stackars Ume-bo?!
(skratt) - Jag hade gas-häng de sista varven på målrakan, så det var
lite spännande hur jag skulle klara kurvan, meddelade han glatt från
pallen. Bredvid honom konstaterade Sören och Kjell med ett skratt, att
det var väl det som krävdes för att få fart på honom! Stämningen var
god i depån, och jag njöt av att få vara med att dela den!


En glad trio som förhoppningsvis pysslar med juste fighter just nu,
i min skrivande stund, i Överkalix!

I kortnabben tog min race-broder, Johan Riström en välförtjänt seger i första racet, efter tufft motstånd från i första hand regerande mästaren Anders Christoffersson. Johan som fått sitt tredje barn i början av året, sin första son, har taggat ner förväntningarna på sig själv från den sky-höga nivån 2010.
- Ja, nu kör jag främst för att det är roligt, och ser segrarna som en bonus. I fjol var allt som inte var en seger en besvikelse, och då blir det inte roligt att köra med en sån press från sig själv.


Borr-maskinen är en maskin Johan förhoppningsvis bemästrar lika
bra som S40´n!

I lopp nummer två såg det ut att bli repris, men så fick Fredrik Schefström upp ångan på allvar, och lyckades stressa klubb-kompisen Johan till ett misstag i sista kurvan på sista varvet! Dubbel-seger till Kalix MK, före Andreas Pettersson från Piteå.


Johan i ledning av det första racet, det enda racet som inte gick i
gassande solsken


Andreas Pettersson, men mer intressant är att se var min "lillebror"
Örjan Larsson har för sig i bakgrunden...


När Mr-Drifting him self försöker åka snålt går det så här!



Den här gången gick det väl, men i andra loppet fick han bryta med
en trasig stötdämpare.


Schefström före Christoffersson mfl


Klubbkompisarna Johan Riström och Fredrik Schefström i full fight!


Johan Riström


Fredrik och Johan intervjuas


Andreas Pettersson var nöjd 3:a


En glad trio! Svårt att i dessa bilder kunna skönja vilken bragde det
är han gör Fredrik, som kommit tillbaka trots svåra smärtor i ena
benet, efter en bilolycka han var med om som passagerare för ett antal
år sedan. Bilden innehåller tre fantastiska personligheter, som jag unnar
all framgång!!!

Idag är Robert barnvakt åt pappa i Överkalix, men förhoppningsvis hinner han motionera kameran till nya bilder jag kan dela med mig av senare. Jag ber om ursäkt att jag inte delar med mig av några bilder på juniorer och rallybilar, men jag missade de loppen och har inte mycket mer att säga än att Mikael Jansson gjort ännu ett fantastiskt lackjobb på Peter Johanssons Peugeot!!!
Frid vare med er till vi hörs igen! Nu ska jag äta mat, bättre sent än aldrig!

2011-03-04
Det var så mycket tråkiga rapporter från Sikfors, så man var mindre taggad att uppdatera bloggen då.
Men i alla fall, så gör jag det nu.
Tobbe Forsman gjorde en riktig fullfartsvurpa, och uppskattar själv att de slog runt 3-4 varv på vägen.
Som tur var, var det kloka människor som kom just efteråt, bla Ingemar Svensson / Peter Lindqvist. Så allt slutade lugnt, trots att bilen stod på vägen, mot färdriktningen. Kabin-personalen var så klart mörbultade, men
ändå efter omständigheterna helt OK.
Ingemar Svensson guppade själv sedan sönder sin motor, vilket även Daniel Larsson gjorde. Daniel var då i total-ledning i Ekonomi med 7 sekunder före Rönnlund! Super-talangen från Hakkas, den här gången med rutinerade och duktiga Inger Lundberg i högerstolen. Något han var mycket nöjd med efteråt!
Till slut blev det i alla fall Rönnlund som vann, och det ska mycket till för att rubba honom från FM-tronen nu, även om det återstår två sommar-tävlingar i mästerskapet. Magnus Kitti verkar bli en lika orubblig tvåa, medan tredjeplatsen ännu inte är avgjord.

I VOC var det "the terrific Lundmarks" som fick en ny skalp, med Lahti som tvåa medan årets något oväntade gigant Lasse Johansson fick bakaxelhaveri.
I övrigt har jag lite dålig koll, men enligt källor både här och där, var det mycket sönderkörda bilar, tyvärr.
Vilket kanske decimerar startfältet i dagens och morgondagens tävlingar i Boden, som i det här fallet då med tanke på alla haverier, lyckligtvis inte ingår i DM.

2011-02-23
Det har varit en lite konstig vinter det här... Sinnessjukt kallt har det varit, och länge tog det innan vi fick snö. Lite rally för min del, vilket förvisso var väntat med hela hundflocken vi har, men framförallt konstigt i och med att alltid friska pappsen gick och blev sjuk.
Dock kan jag lämna lugnande rapporter, att han mår efter omständigheterna bra. Förutom lite nedsatt känsel och att han blir trött mycket fortare, så är det samma underbara pappa! Munnen har samma diarré som förrut! Han är utskriven från sjukhuset sedan en dryg vecka, men självklart sjukskriven. Ni kan ju gissa hur lätt jag och mamma har att hålla honom från Lappträsk?! Det är ju just detta som är problemet med en blödning, att man måste ta det extremt lugnt rätt länge efter, då det trots allt är ett sår som ska läkas. Kan meddela att han är väldigt nöjd med att is-premiären skjutits upp, för nu räknar han med att närvara! Han tänkte smita redan lördag efter han blivit sjuk, på ÖNBF-festen i Kalix! Men där var det stora stoppet från hela gardet runt honom!

Lycksele-tävlingen har passerat, och jag fick toppen-rapport-service från Tobbe Forsman igen! Är så härligt att någon förstår hur jag saknar att vara på plats. Tänk att han tar sig t o m tid att skicka SMS mellan varje sträcka för rapport, samt att han ringde på väg till slutmålet!!! Man blir nästan lite rörd... Det blev ännu en andraplacering för honom, bakom vinterns fart-fantom Jonas Rönnlund. Hatten av! Dock får vi hoppas att Tobbes mystiska fel på bilen, äntligen är hittat, så det blir full kräm i Sikfors. Jobbigt med sporadiska fel, och framförallt i ett läge som detta, då förmodligen rätt många tror att det är i huvudet på honom själv som ett självförsvar för att han fått stryk. Men det kan jag meddela, att så inte är fallet. Han är sjukt imponerad av Rönnlunds framfart, och hävdar på intet sätt att han skulle slagit honom även om bilen varit kry!

Vinterns fartfantom, Jonas Rönnlund! Föga förvånande dock, för han
har varit på G länge, och hade inte hans rygg stoppat upp honom,
hade det här "genombrottet" kommit för flera år sedan!


Tobbe Forsman är en makalös talang, och en vinnarskalle utan dess
like. Men trots att det varit en vinter med mer motlut än vanligt, tar
han sig tid och rapporterar till en rallytörstande hundmamma! Stort!!!

I VOC lyckades Thomas Lahti enligt de rapporter jag fått, åka av i samma kurva som han åkte av när vi var med 2009. Den klassiska avåkar-böjen på Rörmyrberg, en H1 i botten av en rätt lång utförskörning. Ett år när vi var och kollade noterna, hade någon sprayat med röd färg på den då rätt höga plogvallen "BROMSA DUM-JÄVEL". Vi fick oss ett gott skratt, och sen fick vi förklaringen av Anders Nilsson, då det tydligen varit ett rally då i princip varenda A-förare + många fler, hade åkt av där. Han själv hade också varit av, men uppenbarligen stått kortast tid då han ändå lyckades vinna tävlingen!
Brage Lundmark hade dagen till ära lånat ut sin Sofie till Linus Johansson, och med Inger Lundberg åter i högerstolen blev det en fin-fin andraplats då man tappat alldeles för mycket till Lasse Johansson redan på första varvet på issträckan. Tydligen var det ett misstag att lägga på nya däck, då alla som gjort det tappat mängder i tid. Lasse "pålacken" Johansson har en makalös vinter, och det börjar lukta guld för hans del! Anders Nilsson hade en herre-jösses-upplevelse och stod ett tag på Knäppingen, vinterns nya sträcka (om mina rapporter stämmer).


Lasse "pålacken" Johansson har alltid kört fort, men i vinter har det
varit jämn-hög hastighet och inga avåkningar. Nu leder han DM i stor
stil!


Thomas Lahti har haft en "stolpe-ut" vinter, med "bara" en seger (i
Piterundan)



Världens bästa Brage och Sofie!!!



Inger Lundberg skulle få en ledig vinter då Dennis Jönsson sålt bilen
och har uppehåll. Men i Piterundan blev det inhopp och klasseger med
Emil Fransson och i Lycksele blev det inhopp och andraplats tillsammans
med Brage. Kanske många som börjar få upp ögonen nu, för den här
talangen som inte bara är duktig, hon är seriös ut i fingerspetsarna också,
och lämnar ingenting åt slumpen!


Världens bästa Brage och Sofie!

Linus och Sofie skötte sig utmärkt, lugnt och städat första varvet, och andra varvet började man till och med matcha Krister Ettings tider! Etting som givetvis vann på något av favoritvägarna i Lycksele. Är det snabbt, då är det "man eller mus" som gäller, och uppenbarligen är Krister inte det förstnämnda... Trots att han kör Golf! (Kram till dig Krister... ler) Tvåa slutade Peter Johansson. Jan-Olof Renberg hade en helg värd att delvis glömma, och lite ironiskt sa han själv att :
- Jag blev i alla fall trea i bakhjulsdrivet! 1:a var Lasse Johansson, 2:a Brage och sen var det jag!
Hans helg började redan på veckan, då han sträckte sig i ryggen. Det blev något bättre, till han sträckte sig igen och förvärrade det första. Fredag kväll ringde han mig för rådfrågning, då han hade så in-i-h-vete ont. Så jag skickade honom att länsa medicin-skåpet, och peppar, peppar, men det blev bättre. När smärtan avtagit gick han ut och lastade bilen, och avslutade med att paja dörrlåsningen. Halv-tre var han i säng, och klockan ringde halv-sex... Termometern visade på en bit under -20, och motivationen var inte på högsta nivå. Men han hade elverk på släpet för att kunna köra motorvärmare, så färden gick till Lycksele. Väl där visade det sig att elverket stannat vid okänd tidpunkt, och bilen var gode kall. Men även om det kittlade i avanmälnings-tarmen, så gav givetvis inte allas vår J-O upp, utan han pluggade i värmaren på nytt, och besiktade troget in. När sen temperaturen under dagen steg från -28 till -12, blev det andra bullar också. Men uppladdningen, eller kanske snarare bristen av, är en ganska stor förklaring till resultatet. Utöver alla stopp för andra oturs-gubbar förstås!

Totalvann gjorde Juha Talvitie, tydligen för andra året i rad!


Always-keep-fighting-Renberg!


Roland "Micro" Åström hade en bra Piterunda, men följde upp den
med flera karmkänningar och en trasig dämpare i Lycksele.


Peter Johansson följde upp segern i Piterundan, med en andraplats
i Lycksele. Härligt att de nya grejorna i Peggan verkar fungera!!!


Svensson Sverige! Stod över Lyckseles tävling, då det blev lite strul
med sjukdomar och diverse inför min och Roberts notning, och hoppade
in i min stol och skötte sekreterar-jobbet åt Robert. Underbara
gubb-skrälle!






Magnus Kitti, här kör han som en riktig man! Har radat upp pallplatser
i vinter, och ligger tvåa efter Rönnlund i tabellen!!!


Larre Ohlander och Anne Westerberg, som gjorde en fantastisk insats
i Piterundan, där man slutade 4:a totalt!


Larre och Anne

Idag har jag lagat rumssoffan igen. Våra hulliganer är i en redig tugga-bit-och-slit period, och tålamodet frestas många gånger / dag. Som tur är, är man uppfostrad i sann silver-tejps-anda, och det som inte går att laga med "rallycross-tejp" kan jag hålla med om att är trasigt! Men så tog ju vår "svarta silvertejp" slut, eller helt ärligt så har jag tappat bort rullen. För att snabbt få ny tejp, skickade jag svärmor på Biltema, och dagen efter hade jag en rulle i brevlådan. Billigt och snabbt. Men Biltema... Jag känner nästan hur ett guturalt läte smiter ur strupen på mig! Visst är det bra att man kan komma över billiga saker, och vissa saker kan säkert till och med funka, men... Nog får man vad man betalar för! Tejpen fastnade ju knappt på soffan! Så då gjorde jag det enda rätta, och ringde Erik Wiklund på Laitis i Piteå. Lika snabb leverans som svärmor, förmodligen lite dyrare (men fakturan går till pappa... ler) men den här tejpen fastnar nästan på mig själv innan jag hunnit få den på soffan! Ska man ha nåt som funkar, då är det Laitis Piteå som gäller. Jag har snabblinje till Erik, och är stackarn ledig nån gång, är det finns Daniel Wikgren som reservplan. Duktig och kunnig, men framförallt trevlig och serviceinriktad personal, och bra grejor, det är Laitis Piteå det!!! Till och med när det gäller att laga rumssoffan!!!

2011-02-06
Jag utlovade bilder, och det kommer att komma. Men jag vågar inte säga när, eftersom pappa tyvärr fick en liten hjärnblödning igår. Blödningen var väldigt liten, och läget är stabilt, men givetvis allvarligt. Han ligger på Sunderby Sjukhus, så han är förhoppningsvis i goda händer. Tack vare vår vän Åke Suo´s sjätte sinne och vaksamhet, fick vi varningsklockorna att ringa i tid, och jag fick nytta av mina år som sjukgymnast på rehab-/stroke-enheten på Kalix sjukhus. Inga funktionsbortfall, bara nedsatt balans och känsel. Så till er som ev såg hans snedsteg då och då på rallyt i Piteå, kan jag meddela att han var inte onykter!

2011-02-05
Tja... för någon timme sedan, när jag skrev sist, var jag helt på det klara med att Lahti skulle vinna med de 19 sekunder han hade i försprång inför de två avslutande sträckorna. Men alltså, Brage Lundmark måste ha stått upp och kört! Han tog in 11 sekunder på snabb Jävre-sträckan, som jag normalt sett brukar kalla för en "Lahti-väg" och sen ytterligare 6 sekunder på Blåsmark. Så visserligen vann Lahti, men bara med 2 sekunders marginal! Puh, svettigt!!! Trea slutade Lasse Johansson, 25 sek efter Brage och han i sin tur var ytterligare 4 sekunder före Anders Nilsson.

I GrpH var det inte som jag trodde vid förra skrivtillfället, att Peter Johansson ledde. Utan det var Anders Andersson. Men sen har det gått undan, för till slut vann Peter i alla fall, 23 sekunder före J-O Renberg. Micro Åström blev 3:a, bara 5 sekunder efter Renberg. Anders Andersson 4:a och B-O Näslund 5:a.

I Ekonomi blev det Jonas Rönnlund som vann, mycket tack vare sin knock-out-öppning på första sträckan. Det blev till slut 14 sekunders marginal till Forsman. Magnus Kitti släpper inte sin 3:e plats, utan radade upp den fjärde på raken i år. 4:a blev en prakt-sensation, och jag är så glad att kunna meddela att det börjar lossna för Lars-Åke Ohlander med sambon Anne i högerstolen!!! 5:a slutade Ingemar Svensson, som avslutade dagen betydligt sämre än den fina inledningen han fick. Än en gång kom problemen alltså i mörker...

Återkommer förhoppningsvis med lite bilder, om maken skött sig i skogen! Men han blir nog rätt sen, för nu ska han åka och titta på en hundsläde i Luleå!!!
Åter till verkligheten!

2011-02-05
Roger Fransson kör fort som attan, även om jag inte fått tiden på ettan fastställd än. Tyvärr hade han även lite bråttom in i en ankomst, 2 minuter för tidigt. Han trodde det gav honom ett tidstillägg på 2 minuter, men Robert kunde lugna honom att det "bara" var 40 sekunder, dvs 20 sekunder / minut man går in för tidigt till TK. Sedan fick jag verifiera det via reglementet på SBF.se, för säkerhets skull!

I alla fall verkar Lahti äntligen ha fått upp farten, och ledde efter tre sträckor med 16 sekunder över Brage. Sen var Robert osäker om det var Lasse Johansson eller Anders Nilsson som var trea.

I 2 wd trodde han att Peter Johansson hade en knapp ledning över J-O Renberg, medan Markku Kärkkäinen tyvärr tvingats bryta. Innebär att det är fortsatt tight i DM-toppen då, eftersom Krister Etting inte är på plats i Piteå.

I Ekonomi går fighten vidare, och nu var det dött lopp mellan Forsman och Rönnlund på SS4 Bergsviken (samma som SS1).

Och innan jag ens hunnit bli riktigt klar med texten får jag rapport om att Lahti dragit ifrån Brage med ytterligare 3 sekunder på Bergsviken, och leder nu totalt med 19 sekunder inför de återstående 2 sträckorna.

2011-02-05
Forsman tog in 6 sekunder på Rönnlund på snabba Jävre-sträckan, men fick snabb kontring av Rönnlund på knixiga Blåsmark. Nu sitter nya däck på och man är ute på Bergsviken igen (samma som SS1).
Fortfarande inga rapporter från Grp H, för foto-Robban har smitit ut i skogen. Det enda jag vet, är att J-O Renberg fortfarande var med i matchen efter första sträckan! Bara en sån sak!!! (ler)

2011-02-05
Då har jag fått ett gäng kryptiska rapporter från VOC också, som i stora drag säger att Lahti är snabbast, före Brage, Anders Nilsson och Lasse Johansson.  Tight som vanligt! En liten luring säger att nåt kanske inte stämmer, eller också har somliga varit jagad av polisen, men Roger Fransson körde in på samma sekund som Lahti vid Roberts märke... Återstår att se, men stämmer det ska jag ställa mig först i kö att gratulera vår rally-ambassadör!!!

Kan meddela att det stämde att Forsman fått stordäng av Rönnlund, t o m med 16 sekunder. Har telefonats med "farsan" = Benny Forsman. Han hade inga misstag, men tyckte det gick tungt. Men det tyckte Rönnlund också. Så det enda han kunde tänka sig att vara annorlunda dem emellan, var att Tobbe kört begagnade däck medan Rönnlund lagt på nytt. Samtidigt var övriga gänget väl så nära, mot hur det brukar vara, så jag har bett Benny kolla över bilen en extra gång! Kul om det tightar till sig hela vägen, men dumt att skänka bort nåt om allt inte är som det ska!