hnmotorsport

 

Tävlingen genomfördes med tre sträckor, där samtliga körde två gånger, med bara en service i halvtid. So far so good, 6 sekunder upp till Kenneth Andersson på andraplats och 17 sekunder upp till Fröis. Själv stod jag först och fotade på SS1 tillsammans med världens bästa Gezze, men efter sista bil tog jag chansen att hoppa med gubbarna i efterbilen, dvs Kent Larsson och min pappa H.

Jag fick se hur spåriga vägarna hade blivit, och kände en oro börja gnaga i magen, med vetskap om att Amazonen är en av startfältets smalaste bilar, och inte sväljer spåren särkilt bra. Jag hade precis lagt ut en rapport på facebook om hur gubbarna skött sig på första varvet, där jag i sista sekunden la till att jag hoppas alla kommer i mål med hela bilar, "för jag har sett spåren...". Lägger ner telefonen i famnen, då den ringer! Ja gott folk, och i synnerhet ni som agerat service eller anhörig till rally-nördar - ni vet känslan när telefonen ringer! Ni vet dessutom känslan när ni inser att det är bilens co-driver, Mikael "Hollis" Hollström, som ringer! Pulsen hade förmodligen fördubblats innan jag hanna svara, och den mildrades inte när jag fick höra Hollis säga att "vi har rullat"! Fula ord, fula ord, fula ord!!!!!!!!!!!!!
Vi var då precis på väg till sträckan där det hänt, och det var nästan så man hade önskat att man kunde släppa de sista bilarna med bara en halv minuts mellanrum, så man fortare fick komma in. Vi raggade folk med oss i både starten och chikanen, vilka anslöt plikttroget så snart sträckan dragits in officiellt.
Man kunde inte missa Amazonen, som låg prydligt på tak, alldeles vid plogkarmen. Alla trodde att den var flyttad dit, men så var det inte, det var där man hade stannat. Hollis och Robert var helt oskadda - eller, nä, inte riktigt. Hollis stukade tummen när han skulle försöka ta sig in i bilen för att hämta grejor, efter man redan hade kommit ut i första läget. Robert klämde ett finger när han skulle ta fram triangeln i kofferten, då han samtidigt fick hålla fast reservhjulet så inte det skulle ramla ut. Fröis, som startade minuten bakom, var imponerad över hur snabbt de hade tagit sig ur bilen, och det får man hålla med om, att "junior-landslaget i Appendix K" är vid god vigör, trots att den ena precis passerat 50 och den andra snart är framme vid den magiska gränsen. Däremot fick man ju inte med sig mer än en triangel i första utbrytningen, så mellan varje bil fick man sedan skynda tillbaka och hämta OK-skylt och kläder. Roberts ena handske hade lagt sig längst bak på hatthyllan, och dit är det inte lätt att komma sig när bilen står på hjul, så ni kan ju ana hur lätt det är när bilen ligger på tak! Men då är det praktiskt med en kartis som är lång och smal, med bra räckvidd, så Hollis for fram som en orm i bilen, och hittade allt de behövde.
Mekar-Tobbe fick förmodligen en black-out, kanske av pulsstegringen när rapporter kom om en rullning, för han drabbades plötsligt av mitt eminienta lokalsinne, och åkte åt fel håll. Så det tog en bra stund innan vi fick släpet till sträckan. Men det gick ingen nöd på oss, idel ädel racing-adel hade hittat oss på sträckan. Där var bland annat forne rallycross-räven Christer Fredriksson, allas vår rally-ikon Rolf Kemi och kunarna av Hällkölen, bröderna Bo-Gustaf och Lennart Ahlbäck. Dessutom hade Daniel "CastroL" Larsson lyckats pricka in en blixtvisit till Luleå, precis när det var rally - och denna härliga karl, som stod på samma sträcka 2015, när Robert och Hollis tappade spåret och flög upp i drivan, stod alltså bara några hundra meter före rullningen den här gången! Han har dock lovat, att nästa gång ska han stå i målet på sista sträckan! 2015 hade Daniel och några skolkompisar från LTU förirrat sig ut i skogen, nu är han bosatt i Göteborg, så oddsen är som ni förstår inte alldeles högst. För er som inte minns, eller helt har missat det, så tappade Amazonen kromlisten på höger framskärm vid den avåkningen, och den gick inte att hitta hur man än sökte. På sommaren hade denna Daniel förirrat sig tillbaka till skogen, hittat ungefär samma plats som avåkningen, och hittat listen i en bäck - helt intakt! Den kom han sen och levererade till Robert, på klubbtävlingen i Kalix, hösten samma år!
Till en början var det lite vilda västern över hur bilen skulle tippas på rätt köl, men så såg jag till att Bo-Gustaf Ahlbäck tog kommandot och styrde upp saken, och då gick det som en dans. Man vill ju liksom inte ha mer skador än nödvändigt på bilen!

 

 

Nåväl, vad hände då egentligen?! Robert har inte slagit runt sedan 1994, och bilen var då en Mitsubishi Galant. Hollis är ännu värre, och har inte rullat sedan mitten av 1980-talet - så det är inte direkt vardagsmat i teamet. Avåkningar överhuvudtaget, hade vi före den 2015, inte haft sedan slutet av 1990-talet - MEN, det är nåt magiskt med denna sträcka, för de TRE senaste incidenterna av rang, är på den sträckan! Den första var dock med en 940 GrpH, och sen två med Amazonen.
Det är svårt att säga vad exakt som hände, men en sak som kan ha inverkat, är att trumbromsarna har en tendens att få bilen att dra åt höger vid inbromsning, men oavsett vilket har Robert full kontroll över kurvan, och inget överladd, även om det är en snabb kurva och han kör på fyrans växel. Men höger bakhjul lyckas i alla fall hitta vad som förmodligen är enda stället där det finns en tendens till överplogning på sträckan, skär ner och suger fast bilen, och tyvärr var det även kantskuret karmen precis här - vilket innebar att det inte fanns något att stötta mot. Man har gått en bit i drivan, och passerat en bäck-ravin med en hårsmån (!), innan det sög fast bilen och slog runt den 1,5 varv! Det är alltså inte ens en reguljär avåkning, i stil med 2015, utan nån variant av att bilen kliver ur spår och sugs fast. Oavsett vilket, måste man säga att det är fantastiskt bra kvalitet på gamla bilar! Inte en enda ruta är trasig, och även om han är ful i plåten och det väntar en massa jobb, så borde han ha varit mycket fulare med tanke på smällarna den har utsatts för! Volvo-quality a la 50-tal!!!
Det lustigaste av allt, är att Robert verkligen gillar denna oturssträcka, och Lennart Ahlbäck hade i vanlig ordning gjort ett häst-jobb med plogningen.
- Det var så läckert att gå ut först på första varvet. Normalt är det ingen fördel att gå ut först, men på den här sträckan var det trevligt. Det var så fint plogat, så man kunde åka precis vilket spårval man ville!, var betyget från Robert.

Nåväl, bilen kom sig upp på släpet, och efter många om och men in i garaget. Nu väntar tak-byte, och... Nä, enklare att gå andra vägen och säga att vi hoppas slippa byta bakskärmar, dvs att en skicklig plåtslagare kan få ordning på dem, och sen är dörrar och koffertlucka hela - tror jag! Vi tror inte heller att det har blivit några skador på vitala organ, men det är väl vad vi får se när vi väl börjar riva. Bilen ska dock bli lika fin igen, finns inga alternativ, så någon fler start för oss i vinter, det blir det inte! Jag lovar att uppdatera er här på bloggen, hur återuppbyggnaden av Amazonen fortskrider!

 

Tävlingen i övrigt fick jag lite dålig koll på, då mitt fokus körde i diket vid Amazonen. Men Fröis lyckades i alla fall hålla Andersson stången, och drygade till och med ut sin ledning på andra varvet. Curre Jonsson övertog nu den tredjeplats Robert hade på gång.

 

Totalt i tävlingen, var det Michael Wikström / Lennart Nilsson som höll i taktpinnen, och vann med en minut före Peter Johansson / Tommy Jakobsson, som äntligen fått igång den Honda Civic som man har nån slags delad vårdnad om. Duon vann givetvis även klassen för GrpH 2WD, 16 sekunder före Thomas Lahti / Thomas Wikström och ungefär minuten före Dan Thörnevall / Daniel Jonsson. Jan-Olof Renberg / Jan Stenberg fick slut drivning på SS3, och Jonas Rönnlund drabbades kanske av något liknande, då det står "drivknut" i resultatet. Jäklars skoj att Lövångers-gubbarna, Jonas Rönnlund och Rickard Normark hittat tillbaka ut i rallyskogen - de är friska fläktar både på sträckor och serviceplatser!

Intressant start gjorde Jonas Snäll / Joakim Wikström, som nu taggat upp från Ekonomi-klassen och kör en Honda Civic, som Jonas och Per-Åke hämtat i Litauen. Man hann inte få pappren klara i tid för premiären i Boden, men redan från SS1 var man i full kubbning och körde på liknande tider som Thörnevall! Tyvärr tog det roliga slut i början av sista sträckan, då det blev tak-känning även för dem. Dock en snällare rullning, så de har förmodligen snart fixat bilen och är fit for fight för nästa deltävling i Umeå.

I Boden hade Ingemar Svensson / Peter Lindqvist problem med lite mätare i bilen, och vågade inte chansa och riskera något. Motorn är nu genomgången, och bilen visade sig vara i god vigör, nu till skillnad från sin chaufför som går på antibiotika mot en envis förkylning. Som de flesta av oss vet får man inte antibiotika mot en vanlig förkylning, så särskilt kry lär herr Svensson inte ha varit, men man tog sig i mål, och har fått de svar man vill ha av bilen. Motortrimmaren Peter Forlund, med Anders Aidanpää i högerstolen, genomförde nu sin andra raka tävling, efter att ha debuterat i rally i Boden. Han har en historia med ett fåtal rallycross-tävlingar, för ungefär hundra år sen, och gör det fantastiskt bra. Han kör så klokt att jag nästan undrar om han genomgått nån form av lobotomi! (ler)

 

I VOC var det så klart Råneå-sonen Alexander Pettersson med namnen Alexander Helmersson i högerstolen, som bestämde tempot. Han sa själv att han varit lite ofokuserad från början, och man ser på tiderna att det är Tippen som är favoriten, för där har han mästerliga tider. Huvudkonkurrenten, Göran "Växellådshaveriet" Ahlström / Kurt Ahlström, har uppenbarligen kommit på att det finns fler roliga grejer man kan ha sönder i transmissionen, då man den här gången slog till med bakaxelhaveri, på väg från besiktningen till start- och målplatsen! Man kan inte annat än gråta en skvätt, för dessa galenpannor av rang!

 

I Ekonomi-klassen var det tunnsått, dels avverkades ju som berättat ett antal bilar i Boden, och dessutom var det nån jäkla mässa i Göteborg, som gjorde att varken Esa Makslahti eller Erik Wiklund (VOC) fanns på plats. Niklas Engström / Jimmy Engström vann tävlingen, trots att man tappat några minuter på SS3, och tabelltvåan Nils Sandström tvingades bryta med haveri, vid tidbilen på SS1.

 

Inser att jag suttit och rabblat kartläsare, överallt, utom för Kenneth x 2 i Appendix K. Hur är det man brukar säga?! Man sparar de bästa till sist! Inger Lundberg dikterar i Anderssons högerstol, och Per "Norrman" Johansson håller låda i Fröis högerstol - icket att förglömma!

 

Jag ber om ursäkt för mina egna tråkiga bilder, men för att få lite mer action har jag fått lov av min "lillebror", Örjan Larsson, att dela med mig även av hans fräcka bilder :