hnmotorsport

2014-02-02

Med Kanonrundan i lite för färskt minne, var det med blandade känslor man såg att Månstråket och årets premiär nalkades. Men på tips från Sofie Lundmark fick jag nu utskrivet åksjukeplåster. Eftersom jag fick så mycket biverkningar av tablett-varianten av detsamma, så tog jag på plåstret redan i förrgår. Lite biverkningar fick jag, men inte värre än att det var ok; torr i munnen, lite yr och svårt att fokusera blicken så jag ser suddigt på nära håll.

 

Men det var även fler faktorer som talade för att jag inte skulle åka. Var ute med spark med våra underbaringar i torsdags, och tyvärr lyckades min Niki fastna med benet i draglinan, och Pirelli fortsatte springa så hon slet loss linan från Niki som ylade till. Det blev ett fult jack i benet, men tack och lov inte några senskador. Men det blev ett gäng stygn hos veterinären i alla fall - allt med bara lokalbedövning! Till och med veterinären var imponerad över hur bra det gick! Nu ska ju då hon vara i stillhet minst två veckor, då vi till att börja med tar stygnen. Inte så lätt ordnat med 6 till i flocken. Min söta mamma som t o m tagit semester för att vi skulle kunna åka, tyckte dock att det inte var något problem. Själv hade jag totalångest, och när sen mamma däckade i förkylning gav jag i princip upp och fixade en plan B-kartläsare som stod redo. Inger Lundberg måste vara en av jordens snällaste människor! Hon skulle inte åka tävlingen, hade tänkt sig en ledig helg. Men när hon hörde hur läget var, kunde hon tänka sig att hoppa in i alla fall! Ni anar inte hur skönt det var att ha den reservplanen när det var hur jobbigt som helst i min dumma tjej-hjärna! Så sent som klockan 06 i morse tog jag beslut om att åka trots allt.

 

Var lite tight om tid för rek, så mina snälla "lillebror" Örjan Larsson, ställde upp och besiktade Amazonen. Såg rätt skoj ut när näst intill 4 m långa Örjan knösade in sig bakom ratten i Roberts baby-stol! Det var typ knän upp till hakan, och jag kan förstå att han fick frågor om han tog sig ut för egen maskin! Dessutom fick vi ett par gula glasögon av honom, för våra egna var ju givetvis bortsprungna när vi som bäst behövde dem. Gjorde susen!

 

Jag hittade en ledig toa, gör det jag ska, reser mig upp och ska spola - men spolningen fungerar inte! Vad f-n gör man då? Jag tittar mig runt, och får syn på en toalett-borste i ett hörn. Som tur var, fanns tvättställ inne i toan, så jag fyller hållaren till toaborsten x flera, och får bort pappret som simmade i vattnet. Puh, made it! När jag så fått på mig overallen som den ska, vrider låset och försöker få upp dörren, så har dörren gått i baklås! Panik! Lugna ner dig Jenny, lugnt och metodiskt. Vicka, vicka, juck, juck - yes, dörren gick upp! Made it!

 

Han mingla lite med mysigt rallyfolk, men ganska snart var det dags att bege sig till skogs, för vi gick ut först av alla tävlingsbilar idag. Helt underbara sträckor! Trots att det låg lite fjun på vägen, och att vi har numera 17 år gamla däck, så gick det jätte-bra. Halkigt, tja, klart det är, men vi vet ju om våra förutsättningar och kör efter det.

 

 

På service efter första varvet kom goaste Brage Lundmark och frågade mig hur det funkade med plåstret som hans dotter tipsat mig om. :

- Jo tack, jag har inte mått illa, men är ganska yr, svarade jag.

Då fick jag tipset att jag skulle plocka bort plåstret, för det fortsätter att ha sin verkan ett tag efter, men styrkan minskar successivt. Sagt och gjort, och baske mig om det inte blev väsentligen mycket bättre! Glömde ju säga att vi hittade inga åksjuke-armband här hemma, så jag fick låna min goa "lillasyster" Theres Aldenlövs. Körde något av "både hängslen och livrem" idag.

Andra varvet bättrade vi tiderna på båda sträckorna, och nu började vi flyga rätt bra också. De precis Sellholm-servade dämparna som även injusterats lite hårdare, var klart bättre än tidigare, men skulle nog ha svalt ännu lite hårdare på kompressionen bak. Men man kan ju inte få allt. Ibland flög vi så jag tvivlade på att vi skulle hinna landa innan nästa kurva! Men bra gick det. Vi vann klassen och slutade 11 totalt!

Tyvärr tappade vi en klasskompis redan innan första sträckan, då Curre Jonsson och Lars Nilsson fick el-fel på 142-blå, så de blev stående på E4 och försökte få igång bilen. Jag vet inte alla turer, men en lastbil rammade dörren på bilen och Curre hade änglavakt nog att precis ha hoppat in i bilen! Slutade med en demolerad dörr, men man vågar knappt tänka på vad som hade kunnat hända!

 

Annat anmärkningsvärt idag, var att Jan-Olof Renberg slutade totaltvåa, endast fem sekunder efter Peter Johansson! Thomas Lahti var grymmast fram till hans gaswire gick av på SS3. Inte konstigt den slits ut, med tanke på hur han gasar!!!

Alltid lika roligt att se hur Theres Aldenlövs fotbollsspelare, Dan, utvecklats till en grym rallyförare. Blev seger i FWD-standard idag igen!

Att Brage Lundmark vann RWD-standard, förvånar mig inte ett ögonblick, men däremot stod Alexander Petterson och Dennis Jönsson för bedriften att vara 2:a och 3:a totalt i den klassen, inte alls långt efter Brage!

 

Här finns ett filmklipp från rätt många av oss som var med idag, filmat av Örjan Larsson :