hnmotorsport

2015-03-30 Måndag

Så var det redan dags för att summera årets SM i Isracing. Lite som att äta en godis - man hinner precis känna hur god den är, så tar den slut!
Inledningsvis måste jag bara få skryta över mina fantastiska klubbkompisar, som slitit som djur för att möjliggöra att det alls fanns en bana att köra tävlingen på. Först var det såna snömängder, att det var svårt att ens få banan upplogad. Men det fixades maskiner från snälla medlemmar, och Lasse Englund köpte ny snöslunga till sig själv, för att kunna låna ut. Sen visade det sig att hans traktor var i minsta laget för slungan - då bytte karln traktor! Banan blev upplogad, och såg fin-fin ut. Då kom blidan, och då menar jag BLIDA!!! Här var det inte frågan om plus-grader i några dagar, utan VECKOR! För ca 2 veckor sedan, var det på sina ställen under 40 cm is, vilket är på tok för lite! Det löste man genom att spola isen. Man kan nog inte ens föreställa sig hur många timmar dessa eldsjälar lagt ner på vår bana, men man kan i alla fall ana sig till att det är många, då jag berättar att tävlingsdagen var isen 70 cm! Det är alltid farligt att bara plocka fram enstaka namn, för då är det alltid någon som blir trampad på tårna. Men jag sticker i alla fall ut hakan med en liknelse :

Om man har en hög med fin ved, så gör man inte mycket med den utan eld. Men utan ved gör man inte så mycket med eld heller. I det här fallet var det Fredrik Tiger som var tändstickan, och Lasse Englund tändvätskan - och tillsammans med veden (ett gäng hjälpvilliga) blev det en riktigt fin eld!
Tävlingsledare Peter Norman skötte sig toppen, och det var trevligt att se att posteringarna var bemannade från flertalet klubbar i den här delen av distriktet (ja ända ner från Ö-vik i form av härliga Anna Hallams!) - samarbete ger framgång!
Tack alla ni som gjorde det här både möjligt och trevligt, allt från härliga Claes Lundqvist som speaker, hamburgerföräljarna (hörde att de var sjukt goda, men provade dem inte själv) plogningsarmadan, alla ni som lånat ut er själva och era maskiner - kort sagt alla ni som gjort det här möjligt - NI ÄR FANTASTISKA!

I kortnabben var förutsättningarna att den enda som hade möjlighet att utmana Tommy Carlström om guldet, var Viktor Johansson, men då var han mer eller mindre tvungen att vinna båda tävlingarna, under förutsättning att Tommy tog poäng i båda. Tommy tog starten i första, men blev överraskad av att det redan var så mycket modd i ytterspår, så Daniel Loggert kunde passera. Tommy tog sedan tillbaka, då även Loggert drev ut i modden.
- Jag klantade till mig och trodde det skulle vara bättre grepp på yttern, och då släppte jag förbi Loggert. Men sen gjorde han likadant och bjöd tillbaka mig, konstaterade Tommy efteråt.

På de tre sista varven började Lexusen bete sig lite skumt, och i samma veva hade Viktor Johansson fått upp ångan, passerat Loggert och flåsade Tommy i nacken. Det var så tight, att endast en halv billängd skiljde de två åt i målgången, till Tommys favör. Tommy var skum över vad som var på G i Lexusen, och stängde inte ens av bilen under prisutdelningen. Men inget verkade galet när han kom in i depån, och läget var lugnt till man skulle starta bilen igen. Då är bilen sten-död! Hela Team Ökvist var i, på eller bredvid kofferten och skruvade, medan Team Loggert fixade grejor. Till slut fick man nästan springa till sina egna bilar då det var dags att köra, och Lexusen kopplades på lina för att dras igång. Var bara det att den gick inte igång! Förutsättningarna för guld var att om Viktor vann, behövde Tommy bara ha kört ett varv för att få tillräckligt med poäng för guld.
När Jonas Ökvist såg att Lexusen inte var samarbetsvillig, var han på väg att hoppa ur sin Corsa, och erbjöd Tommy att låna den. Tommy trodde dock inte att det var tillåtet, och tackade besviket nej och ställde in sig på ännu ett haveri som kostat honom ett guld. Men då började det ageras i teamet. Kunde man kanske skicka ut Tommy i Hondan, som hans pappa Peter Christoffersson körde i klass 4 (Iscup för rallybilar och 2150 RC) med. Den var ju inbesiktad och godkänd för klassen. Fredrik Tiger förklarade att det kunde vara ok, men då behövdes skriftligt godkännande från alla deltagare i klassen. Övriga bilar stod redan på startplattan, så det blev liv i luckan. Medan Team-chef Dennis Bergström ringde tävlingsledare Peter Norman, sprang undertecknad till startplattan och kollade med förarna. På i princip ingen tid han jag även fixa tolk för vår finske stjärna, Kimmo Anttila, så att allt verkligen skulle gå rätt till (1000 TACK Stig Lundström, Falc Bärgning och TFT i Övertorneå!!!). Inte en enda förare tvekade - flera la dessutom till kommentaren "självklart". Få i depån trodde det var möjligt, men jag VISSTE att det är sanna sportsmän vi har att göra med. Inte ens Viktor Johansson, som visste att han tog bort sina egna möjligheter att vinna guld, tvekade ens en hundradel. Dessutom vann Viktor tävlingen, och fick silver med en ynka poängs marginal :
- Inte vet jag om jag tänkte rätt, men jag tror nog jag kan vara bra mycket stoltare över det här silvret, än jag hade varit över ett guld med Tommy kvar i depån, konstaterade han efteråt.

Jag är så stolt över dessa grabbar, så mitt race-hjärta svämmar över! Jag skulle kunna sitta här i timmar och ösa ur mig alla superlativ jag kan eller kan hitta i uppslagsböcker, men jag nöjer mig med att säga : Kimmo Anttila, Viktor Johansson, Martin Åberg, Daniel Loggert, Johannes Lundberg och Jonas Ökvist - ni är fantastiska!

Rallyklassen, som inte är nån rallyklass, utan en kombination av rallybilar och 2150 RC, i år inget mästerskap heller, utan kort och gott "is-cup". Hade inte Tommy Jakobsson varit med, kunde det kanske ha blivit lite spännande om guldet, men karln kör ju som i trans! Spelade ingen roll om han var först eller dåligt med i starten, han tog sig till spets innan det var färdigt oavsett, och 5 av 6 segrar säger väl det mesta. Min klubbkompis, Anders Danell, körde inte i Morjärv - jag hoppas han ångrar sig med tanke på finaltävlingarnas resultat - trea i första och tvåa i andra, i strid om seger! Mäktigt Anders, det här var ju din grej! Hoppas verkligen vi får se dig från start i nästa års serie! Jag ska inte sticka under stolen med att jag hade en favorit framför alla andra i klassen, i form av Alexandra Karlsson i sin Ascona B. Jag har ju liksom en svaghet för dessa bilar, och så kör hon ju som en hel karl! (utan att vara sexistisk eller vad 1000:an det nu heter). Tyvärr blev det två brutna lopp, med motorhaveri i det andra racet. Synd, det här hade kunna bli hur bra som helst! Snälla Alexandra, behåll pärlan och gör ett nytt försök nästa vinter! Jag tror stenhårt på dig!

Långnabben är ju känd för att gå hårt åt materialet, men årets upplaga blev nästan väl så extrem. Några försvann redan i Morjärv, och även om det inte var några krascher i Kalix, så fick bärgaren jobba på en hel del. Andreas Sandberg låg i tabelltoppen inför finalkörningarna, och han var även i ledning i första racet, när bilen slår tvär-pall. Orsaken kan vara både en och flera, men tyvärr är den troligaste orsaken att motorn gett upp, och därmed var det i så fall familjens andra haveri för dagen. Förmodligen rätt skönt då, att det var kompisen och fjolårsmästaren Niklas Sandström, som slog till med dubbel-seger och tog hem guldet, före Lasse Englund och brons till Andreas. Trippel Kalix MK i långnabb - vem hade tippat på det i förhandssnacket?!

Håkan Johansson hade problem med varmgång även den här dagen, men fick ändå avsluta med två andraplatser, efter att ha varit upp i ledning i båda! Det är rent så lång-håret reser sig på skallen, när han börjar sina upphämtningar på yttern, efter att ha varit sist i flertalet starter. Den här karln har nåt som ingen annan har, och då menar jag inte bara Sveriges snyggaste PV, en superhärlig familj eller 17 SM-guld (i fyra olika klasser, varav tre olika discipliner), 4 SM-guld samma år, med samma bil, glimten i ögat, en talang som få. Nä, han har nåt som för oss i motorkretsar blir ungefär som när Stenmark frälste hela landet på sin tid - stannade landet när Stenmark åkte, så slår hjärtat extraslag när Håkan Johansson kör. Kanske som Fantomen - När Fantomen rör sig står blixten stilla?! Nånting ditåt. Får citera nyss nämnde Stenmark - Hä löns int å förklar för en som int begrip! Ni som vet, ni förstår hur jag menar!

Juniorerna fortsatte att imponera. Första racet rödflaggades, då Julia Lundqvist och Eddie Lindvall-Carlsson bröt och stod olämpligt till. I omstarten gick bromspedalen av för Madelen Axberg, så hon blev långt efter, trots en formidabel start. Jesper Carlsson vann, i tight match mot Otilia Lindblad. Andra racet fick Madelen till det och vann, före Jesper och Julia. I en tight lista, innebar det RM-guld till Jesper, före Madelen och Otilia (- tror jag. Har inte fått en fastslagen slutställning i min hand i denna skrivande stund!)

2015-03-22
När det stod klart att Håkan Johansson skulle göra comeback i vinter, började man vänta på isracing-premiären, likt en unge som väntar på tomten! Att Överkalix sen tvingades erkänna vädrets makter som övermäktiga, var som att hålla fram en godisskål och rycka undan den precis när fingrarna nuddade vid den.



Bara att tagga ner, och ladda om för Morjärv. Igår var det dags, och jag hade nästan ont i magen av förväntan! När det väl blev dags var det ju inte bara Håkan som gjorde comeback, utan även min barndomsidol Peter Christoffersson, i sonen Tommy Carlströms Honda, och lägg till det att 80-talets stora namn, Kent Isaksson (mest känd som "Kent-Isak") också hittat tillbaka till sporten, 26 år efter han "slutat! Som om det räckte med det godiset, nix, nej, icket! Två super-rookies i form av sommar-giganterna Daniel Loggert och Viktor Johansson slog till med debut i isracing denna redan stora dag till ära, och som grädde på moset fanns Thomas "Rådis" Rådström på plats och körde uppvisning med en av Andreas Erikssons Supercar Lite Fiesta. Rådis körde både lång- och kortnabb, men utom tävlan. Enligt vad jag förstår, så var det bara formalia som saknades för att bilen skulle kunna ingå i långnabb, för den lär uppfylla alla kriterier. Men jag låter det vara osagt, för jag har det inte verifierat.

 

Hur gick det då?! Jo, det blev en kraschernas dag, och det var mycket snack på publikvallen. Många ville hävda att snöröken inte alls var något problem, men när rutinerade förare säger att det är bland det värsta de varit med om, då finner jag ingen anledning att inte tro dem. Jag kan dock tro att den super-härliga sol vi förärades med, kan ha förvärrat siktproblemet, men det spelar egentligen ingen roll. Helt klart är i alla fall att Staffan Johansson inte såg att Henry Nilsson låg och körde sakta i race-line, utan körde rätt in i honom, snurrade och blev påkörd av B-O Näslund. Stackars B-O var i en varvningssituation, och låg som fin-fin 2:a efter suveräne Tommy Jakobsson. Att han körde lånad bil, tillhörande Roland "Micro" Åström, gjorde väl knappast att kraschen kändes roligare. Men enligt gårdags-uppgifterna var det "bara" bilarna som fått fula skador.

Även Fredrik "Freddy" Johansson fick en otrevlig upplevelse i Kortnabben, då heatet rödflaggades, och precis när Freddy ser flaggan, smäller han in i finske Kimmo Anttila som tvärbromsar framför honom. Freddy var öm i nacken, men hade svårt att avgöra vad som var hönan och ägget, eftersom han har en "ofrisk" nacke även till vardags.

 

Den smäll som såg otäckast ut på håll, kom i långnabben, där Finske Jari Pääkölä fick problem med styrningen och åkte av i ledning. Bakifrån kom en Anders Nyman i full karriär med sin Metro, och såg förmodligen ingenting när han ränner rätt in i den finska Forden. Jari berättade för min svärfar att han hade hunnit se i backspegeln att det skulle smälla, så han hade inte hunnit spänna lös sig, och var i alla fall så förberedd man kan hinna bli på någon tiondel av en sekund. Jari klarade sig oskadd, och var själv med när vi hjälpte honom att lasta bilen senare. Nyman var enligt gårdagsuppgifterna inte synbart skadad, men med tanke på smällen så tog man en försiktighetsåtgärd och förde honom med ambulans till sjukhus. Därför valde man också att avsluta tävlingen, och man fastslog ett resultat i den ordning man senast passerat mållinjen, och utdelade full poäng.

För er som funderar över varför det blev så många krascher igår, och ingen idag, så hjälpte dagens blåst dels till att skingra snöröken fortare, men framförallt ska man komma ihåg att det är väldigt små marginaler i isracing, många bilar samtidigt på ett begränsat utrymme, och den här dagen var uppenbart dagen då marginalerna inte var på förarnas sida. Ibland kan man uppleva att ett agerande ser lite konstigt ut, där man står som "förståsigpåare" på publikplats, men betänk att förarna sitter i sina bilar, med fokus på både bilen, sin egen körning (var de befinner sig på banan), bilarna runt omkring dem och dessutom flaggsignaler från posteringar / tävlingsledning. Nån förare har nån gång sagt till mig, att "det är som att sticka huvudet i en mjölpåse" att köra isracing. Daniel Loggerts kommentar efter första loppet, när mekarna frågade hur han tyckte det gick, var både klockren och beskrivand : - Ingen aning, för jag såg då ingenting!

 

En parallell man kan dra när någon undrar om sporten är för farlig - i störtlopp pratar man aldrig om att ändra reglerna, oavsett hur mycket krascher man har. Man nöjer sig med att säga att de aktiva vet vilka risker de utsätter sig för. Jag säger inte att den sporten har mer rätt, men lite har vi att lära, för även om säkerhetsarbete är viktigt, så kan man aldrig försäkra sig mot all olycka!

 

 

Lite roligare information då, vi börjar med Kortnabben :
Thomas Rådström vann givetvis i stor stil, med sitt fyrhjulsdrivna lilla vidunder, och vem hade trott något annat med en sån chaufför bakom spakarna?! Det var ögongodis, på riktigt! Kimmo Anttila slutade tvåa i första, med sin Toyota Mr2, med mittmotor. Tommy Carlström hade honom på halstret i första kurvan, men när snöröken slog till släppte Tommy en aning, så finnen tog sig iväg före. Tommy hävdade själv att han "fegade", men jag har vetorätt och anser att han var klok! Anttila byggde till att börja med upp ett rätt bra avstånd, men sen knaprade Tommy in allt mer, och jag undrar vad som hade hänt om det hade varit ett varv till?! "Om inte om hade varit, hade fan varit kung". Nåväl, spelade ju faktiskt ingen större roll, för det blev ju ändå Tommy som tog full pott i SM, eftersom man måste ha svensk licens för att kunna vinna SM. Viktor Johansson närmast bakom, och sedan Johannes Lundberg. Andra racet har jag ju redan berättat att det blev rödflaggat, men för att gå in mer på djupet så var Tommy Carlström riktigt giftig i starten, och låg tvåa bakom Rådis när det flaggades av. I omstarten gick det lite sämre, och han var senare iväg, och hamnade i "mjölpåsen" av snörök, men slutade ändå fyra och hade SM-ledning inför söndagen.  Daniel Loggert var längre ner i första loppet, tror femma, men är inte alldeles säker. Men i race 2 fick han ställa sig på pallen! Han låg ett tag tvåa efter Rådis, men tappade varv efter varv ut bilen i en moddig kurva, och fick se sig passerad och snuvad på fullpoängaren av Niklas Mörtsell. Mörtsell som i sin tur hade brutit första racet med en bil som lät allt annat än frisk, och dessutom hade spenderat veckan innan tävling med att byta tak på sin bil, efter en 3-varvsrullning på träning, var mer än välförtjänt av denna seger! Att sen få stå på pallen och diskutera med Rådis, var nog rätt trevligt det med! Mörtsell och Loggert fick alltså stå 2:a och 3:a på pallen, men sett ur SM-tabellens synvinkel var de 1:a och 2:a, och Viktor Johansson slutade 3:a. Viktor Johansson slutade trea i andra racet, och var han inte nöjd med sin debut, ska han ju nästan ha stryk. Var inte han nöjd med sin debut, ska han ju nästan ha stryk.

 

 

I söndagens första lopp var det Tommy Carlström som tog spets direkt, och ledde hela vägen över mållinjen. Men det var ett tufft lopp, där åtminstone de fyra första låg på pärlband. Daniel Loggert låg 2:a till det var ca 1½ varv kvar, då Niklas Mörtsell som kört upp sig från ca sjätte plats, snuvade även honom på en placering. Jonas Ökvist körde sönder växellådan på lördagen, men skruvade heroiskt hemma i Piteå till 1-snåret i natt, men på plats i Morjärv var man i tid i morse, och det belönades med en fjärdeplats i första racet. Viktor Johansson slutade 5:a.
I andra racet tog Tommy Carlström starten än en gång, men efter ca ett varv slog Viktor Johansson till med en snygg omkörning och förvaltade ledningen till en seger! Carlström slutade 2:a, Niklas Mörtsell 3:a, Daniel Loggert 4:a, Johannes Lundberg 5:a, och Jonas Ökvist bröt i sista kurvan. Inte fått nån rapport om varför (än).

 

 

Juniorerna var på förhand ett bättre startfält än vanligt, men diverse teknikproblem decimerade dem efterhand. Ett gäng "race-valpar" stod att se, och Anders Nilssons dotter Otilia Lindblad inledde med seger, före fjolårsmästaren Eddie Lindvall (barnbarn till Göran Lindvall) och Jesper Carlsson (son till Anders Nilssons super-mek Bertil).

Andra loppet fick Otilia tekniska problem, och slutade sist, medan klubbkompisen Jesper Carlsson vann. Eddi Lindvall blev tvåa, och Madelen Axberg 3:a. Julia Lundqvist, dotter till Jens och Jenny Lundqvist, i Magda Anderssons fjolårs-BMW, slutade 4:a.

På söndagen fanns inte Eddie Lindvall med i startuppställningen (av okänd orsak), men Jesper Carlsson hade fått rejäl luft under vingarna av lördagens framgånger, och följde upp med ännu en seger. Madelen Axberg slutade tvåa, medan Otilia Lindblad som fick något problem i starten och var halva startrakan efter från start, körde upp sig till en tredjeplats. Julia Lundqvist 4:a.

Helt otroligt vilka städade och skickliga körningar dessa juniorer bjuder på, vilken framtid man har att hoppas på!
I andra racet var det än en gång Jesper Carlsson som gick till spets, men när endast ca ett varv återstod hände något med bilen, och han tvingades bryta och överlämna sgern till Otilia Lindblad. Medelen Axberg 2:a och Julia Lundqvist 3:a - lite ovanligt med en hel pall full av tjejer!

 

I rallyklassen dominerar Tommy Jakobsson, än en gång! Håller bara bilen, är det få som har en suck mot denna rutinerade gigant! På lördagen blev det dubbel-seger, och tyvärr försvann den enda som riktigt var med i matchen då B-O Näslund kraschade, vilket jag redan berättat om. Alexandra Karlsson började få till fina spår och ett bra tempo redan i andra racet, och låg fyra när hon tvingades bryta med trasig bakaxel. Hon styrde upp i drivan för att inte vara i vägen, så det var många med mig som trodde att det var pga en avåkning hon bröt. Peter Christoffersson missade helt att komma till start i första loppet, men i det andra fanns han med, och första metrarna av startplattan var det bara Tommy Jakobsson som kunde matcha honom. Tyvärr föll han tillbaka direkt, och avkläddes sin bakre kofångare redan på startrakan. Som genom ett mirakel klarade alla att undvika den, innan funktionärerna kunde få bort den efter första varv-passeringen. En slutlig 5:e plats kändes ändå som en godkänd början för min gamla idol! Kent Isaksson kom inte iväg i starten med sin folkvagn i första racet, men slutade ändå femma, men i lopp två var han i ledning något varv, innan först Tommy och sedan även Anders Andersson kunde passera. Det visade sig att Kent-Isak´s armstyrka mattats av under dessa 26 år i träda, så det var en riktigt nöjd "gubbe" (ålderspensionär!) som fick kliva upp på pallens tredje plats! Harry Johansson har hunnit bli 73 år, men blommar som aldrig förr i sin Ascona B - 3:a i första racet och 4:a i det andra.

 

 

Till söndagens lopp hade Alexandra Karlsson fixat ny bakaxel, och fortsatte sin fina körning. 2:a plats bakom Tommy Jakobsson i första, var den rapport jag fick. Men jag blev relativt snabbt nedknuffat från min euforiska plattform, när jag fick besked om att hon uteslutits för omkörning under gulflagg. Men tävling två fick hon äntligen den pallplats hon så väl förtjänade, då hon slutade 3:a. Tommy Jakobsson vann första, före Anders Andersson. Han ledde även andra, men kan eventuellt ha fått nåt problem när han tappade till Anders Andersson och även först tappade mark, men sen började plocka in igen, dock för sent.

 

 

Man brukar spara det bästa till sist, men med ett hjärta som klappar för 2400 så är det lite dött lopp i mitt racehjärta på den fronten. Men visst var det extra speciellt med Håkan Johansson på startplattan! Synd bara att varken Mikael Jansson eller Sören Häggström kom till start i år - två färgklickar båda två.

Håkan ringde mig för ca ett år sen och frågade om jag hade en aning om var hans gamla PV fanns. Jag bad att få återkomma, och drog en enkel livlina då jag precis var mitt uppe i jobbet med Tiger-boken, och med hjälp av Fredrik kunde Håkan snabbt kopplas ihop med dåvarande ägaren. Bilen befann sig i Norge, men flyttade snabbt tillbaka till Umeå, och är nu i samma fantastiska skick, och även samma härliga färger, som den var när det här seklet var ungt! Bara att se den i depån gjorde att man kände sig hemma, en kram av Håkan och välkomnande av Kristoffer direkt man kom in i depån gjorde ju inte saken sämre. Hustru Maria satt i kåpsläpet och sken ikapp med solen : - Som jag har längtat efter det här, och Carolin säger att äntligen kan man börja längta efter vintern igen!

När bilarna linades upp på startplattan och de stod under startens kommando, kände jag hur jag rent började skaka i benen! Håkan missade i starten, men påbörjade sin karakteristiska uppkörning på ytterspår, och adrenalinet var nog på minst lika hög nivå hos mig, som hos honom själv! Men tyvärr började bilen gå varm, och han fick backa av. Finske Jari Pääkölä tog sig snabbt förbi alltid lika startsnabbe Anders Nyman, och vann i stor stil före Thomas Rådström (utom tävlan), Niklas Sandström (som därmed tog full SM-pott) och Niklas Lundström. Till andra loppet skulle det vara ordning på värmen i PV´n, men då gick en spindel av och Håkan tappade framhjulet! Jag, och många med mig, stod precis och höll koll på vad som hände med Håkan, när den otäcka kraschen inträffade mellan Pääkölä och Nyman. Resultatet blev nu efter hur man senast passerade mållinjen, och det innebar Niklas Lundström i topp, Andreas Sandberg 2:a och Niklas Sandström 3:a.

 

 

Söndagen bjöd på ett klart decimerat gäng, då Håkan tvingats kasta in handduken, trots att han fick invadera Hans Rönnlunds fina verkstad. Pääkölä hade också åkt hem, och Nyman låg kvar för observation på sjukhuset. Kjell Persson körde sönder blockpackningen på lördagen, men fixade det och var snabbast iväg i första racet. Efter drygt ett varv passerades han av både Niklas Sandström och Andreas Sandberg, och kort efter det bröt han med tekniska problem. Andreas uppvaktade Niklas, och lyckades till slut ta sig förbi i en stilig omkörning. Tyvärr tvingade även Niklas senare bryta, och nästa Kalix-förare, Lasse Englund, fick ställa sig bredvid Andreas på pallen. Niklas Lundström fick problem i sista kurvan, och jag är osäker på vem som slutade 3:a.

 

Lopp 2 Var det Andreas Sandberg som ledde från start till mål. Niklas Sandström låg 3-4:a nånting, men körde upp sig till andraplats. Lasse Englund låg 2:a ett tag, men fick nöja sig med en tredjeplats. Körde som en på-nytt-född enligt Robert. Ove Salomonsson åkte bra idag, och även han var ett tag uppe och kände på andraplatsen. Niklas Lundström bröt efter han varit ihop med Salomonsson i ett försök till omkörning, med något trasigt i styrningen.

 

Nu har jag skrivit så fingrarna glöder - håll till godo! Nu väntar stenhårt jobb med bokprojektet, till det är dags att förlusta sig i Kalix nästa helg! Ber att få tillägga att jag jobbat med preliminära resultat, så vissa justeringer kan komma att ske!

 

 

Lev å må!

 

PS. När jag lagt in alla bilder och bara hade bildtexterna kvar, försvann hela mitt jobb - så risk finns att någon korrigering eller något komplement försvunnit på vägen. Men nu är jag totalt slut i skallen, så det får jag helt enkelt bjuda på i så fall!  DS.