hnmotorsport

Johan Uhr

Bil: Opel kadett gsi
Ålder: 41
Klubb: AMF Årsunda
Yrke: CNC-operatör/långhålsborrare
Team: Lumek motorsport
Sponsorer: Horisonterra, Servicedepån i Mjölby, Lumek i Sandviken AB.
Favoritbana: Arvika
Tidigare tävlat i: Folkrace, banracing/radical, rallycross.
Klass: 2150
Anledning till val av klass: Skulle prova på istället för folkrace, och trivs väldigt bra i denna klass. Håller sig inom rimliga kostnader.
Mål säsongen 2018: Mitt mål 2018 var först och främst att komma till start och få tävla igen efter 2,5 år ofrivillig frånvaro.

Johan Uhr har ett efternamn som skriker av bilsportanor, där både hans pappa och kanske ännu mer välkända farbror, Rolf Uhr (en av Sveriges skickligaste Saab-åkare), har varit med och satt färg på sporten genom åren.

-Med tanke på mitt efternamn så föll det sig naturligt med motorsport när både min pappa och farbror höll på med motorsport.

Johan började med folkrace när han fyllde 15, och därefter har det trummat på, med vad han själv kallar ”skapliga framgångar”, men som man förmodligen får anta är en ganska blygsam beskrivning.

- Jag flyttade ner till Norrköping där min farbror har ”Nordicuhr”, där jag jobbade i några år. Det var även där jag åkte banracing i både Saab 9000 och 9-3. och även där vi provade på att åka lite Radical.

Åren med motorsporten har tyvärr inte bara varit en dans på rosor för Johan, som kraschade rejält i samband med Svealandscupen i Arboga 2012. Men man åstadkommer mycket med järnvilja och tillräckligt mycket kärlek till sporten:

- Jag spräckte axelkulan, och muskler och senor släppte från fästena. Har opererat mig två gånger för att sätta tillbaka bröstmuskler och bicepssenor. Senor och muskler har inte kunnat fästats på sina rätta ställen på grund av att det fattas en bit av axelkulan. Har nedsatt funktion i axel/arm som tyvärr är bestående, men försöker att lösa det på bästa sätt för att kunna göra det jag tycker om!

Uppehållet från tävlandet blev tyvärr längre än planerat, efter att man först missat hur stor skadan verkligen var, och när Johan väl blev opererad i januari 2016, skedde en missbedömning igen, och operationen blev inte så bra som den borde ha blivit. Onödigt mycket tid hann rinna iväg, innan Johan till slut fick hjälp hos en specialist i Uppsala, som åtminstone kunde göra det bästa av situationen. Tyvärr innebar det ännu mer fördröjning, då läkaren krävde minst ett år av läkning och rehabilitering, innan Johan ens fick tänka på att sätta sig bakom ratten i en tävlingsbil igen.

- Problemen som jag har, är att jag orkar inte riktigt över med vänsterarmen om man svänger till höger. så därav sitter jag lite snett så jag får lite mer kraft när det behövs. Men jag jobbar på och komma tillbaka i "vanlig" körställning så fort som möjligt. Gjorde en liten justering till Arvika och det verkar ju inte vara fel beslut, så snart så!

Tursamt nog är funktionsnedsättningen det enda problemet efter skadan, smärta känner Johan bara om han gör nåt ”galet”.
Givetvis var det många tankar som snurrade i huvudet inför comebacken, men att det skulle gå så sjukt bra som det faktiskt har gjort hittills, med maximal poäng efter två av fyra RM-deltävlingar, hade Johan aldrig kunnat drömma om!

- Jag visste ju före skadan att jag kunde vara med och slåss om pall-platserna , men skulle det funka nu? Förhoppningen var att gick det och hänga med mot klockan mot dom andra, så skulle det finnas en chans i alla fall. När det började så bra som det gjorde i Strängnäs så har det släppt en rätt stor sten från mig, om jag säger så. Förhoppningen var att komma runt och åka semifinal och få vara med och åka!

Att Johan är en man med pannben utöver det vanliga, är väl redan ställt utom alla rimliga tvivel. Frågan är bara hur skadan har påverkat honom som chaufför?

- Bättre eller sämre chaufför… Svår fråga! Jag tror så här... Man tänker nog till en extra gång innan man lägger in stöten. Jag brukar tänka att allt ont brukar i regel ha nåt gott med sig, så jag hoppas jag har blivit lite bättre chaufför rent utav!

Ett mål om att åka semifinaler, och ett resultat så här långt med full poäng - kanske dags att revidera målet inför upploppet av RM-serien?

-Jag kanske får höja ribban lite nu när allt har klaffat så otroligt bra! Men det är mycket kvar som ska ramla på plats när vi ska upp till Norrland och åka de två racen som är kvar. De åker fort norrlänningarna!

Klädsamt blygsam inställning, och är man så luttrad som Johan när det gäller motorsport, så vet man att allt kan hända, och inget tas ut i förskott. Men oavsett hur fortsättningen går för denna fighter, så kan ingen ta ifrån honom det han redan åstadkommit, där den förmodligen största segern är att ha besegrat axelskadan och tagit sig tillbaka där han uppenbart hör hemma, bakom ratten i en tävlingsbil!

Klassisk sportfråga, hur känns det just nu Johan?
-Jag finner nästa inga ord som kan beskriva hur jag känner så långt i serien ... skulle vara helt överlycklig i så fall!