Lappnatta tillbaka - för att stanna???

2016-03-13 Lappnatta

Så här vackert var det på Lombens skjutfält igår, söndag den 13/3 2016 - och om det såg vackert ut,
var det inget emot hur vackert det sjöng bland tallarna!
2008 var senaste året Kalix MK´s anrika tävling, Lappnatta, kördes. Det var en del turer som gjorde att kärntruppen i rallyverksamheten, inklusive undertecknad med familj, kände att glädjen med att arrangera försvann. Men tiden fixar mycket, så även minnet på somliga. Robert har pratat nåt år om att han är sugen, och till slut har det nått Ingemar Svenssons öron. Han i sin tur har spridit det vidare, och vipps fick vi erbjudande av ett gäng underbara  människor från NMS Boden, att de skulle hjälpa oss ro iland en tävling. Helt otroligt vilket kunnigt och genomarbetat gäng! Faktiskt låg det mycket i det pappa sa halvt på skämt, när jag tackade Svensson för all hjälp, när dagens tävling var över.
- Vaddå, varför tackar du Jenny?! Det borde ju vara NMS Boden-gänget som tackar Kalix MK som varit med och hjälpt dem på deras tävling!
Det var våran tävling, och vi hade många fantastiska funktionärer ute i skogen och på besiktningen (på besiktningen hade vi dessutom god hjälp av Luleås Råne-folk!). Men förutom Fredrik Tiger som tävlingsledare och Daniel Nyman som domare, hade flertalet i tävlingsledningen NMS Boden som klubbtillhörighet. Men det ser inte jag som ett nederlag, jag ser det istället som att det måste ju vara något som är bra med oss, som gör att alla dessa fantastiska människor vill hjälpa oss! Den tongivande känslan är tacksamhet!
 
Kalle Nilsson i funktionärsväst - han såg ut att trivas ungefär lika
illa som mina hundar i regntäcke!
 
Desto lyckligare såg han ut när han rymde från västen, och fick vara sig själv. Den här guldklimpen var
både starter, sträckchef och besiktare! Ja, jag vet att det inte är tillåtet, men på en så här kompakt
tävlingsform var det fullt möjligt, och vi hade en så väl fungerande säkerhetschef i form av Lars Schöden,
så behovet av den roll sträckchefen har på pappret, var inte av särskilt stor vikt den här dagen, och
därför tyckte Kalle själv att han gärna hjälpte till "där han gjorde nytta". En av Kalix MK´s guldklimpar,
helt klart!

Stefan Dahlén, med sonen Martin i högerstolen i "min" pärla. Ägarbytet har inte hunnit fastna i tryck,
men framöver är det den här duon som kommer att ta hand om GBH - och det känns faktiskt bra, trots
att jag avskyr att sälja bilar, och i synnerhet tävlingsbilar!
Funkisarna på bilden är Anton Thingvall, Niklas Sandström och i grå ponnysvans med gul väst ses
Ulf Wärskog. Måste bara berätta om denna härliga man, som ringde Robert för flera månader sedan,
möjligen redan i november, då han hade hört att Lappnatta skulle återupplivas, och han ville hjälpa till
som funktionär! Man måste nypa sig i armen, men dessa människor finns, på riktigt!
 
Nu till tävlingen. Det var ett kompakt arrangemang, med en sträcka på nästan 1,5 mil, som kördes tre vändor. Sträckan går i princip runt ett skjutfält, så den mer eller mindre utgick från serviceplatsen och gick i mål på serviceplatsen. Nästan så att start- och målbilar såg varandra! Serviceplatsen var dessutom densamma som start- och målplats, med både servering och tidsrapportering (tidkortsbyte varje varv).
Inför tävlingen hade Jan-Olof Renberg berättat för mig, att han och Kenneth Andersson hade pratat om att det aldrig hade hänt, att de båda hade gått i mål med hel bil, samma rallytävling. De två är inte bara klubbkompisar, utan goda vänner även privat.
Kenneth öppnade vassast, och var 12 sekunder före Jan-Olof och Thomas Lahti som var sekundlika på andraplatsen. Men sen var det som om den lede flugit i Jan-Olof, som nu började ta i ordentligt. På SS2 var han snabbast, 5 sekunder före Kenneth, och på SS3 var han 7 sekunder snabbare! Plötsligt befann vi oss i sitsen att Piteå-herrarna var sekundlika! Då inget var angett angående särskiljning i inbjudan, innebar det att SS 1 enligt reglementet avgjorde, och trots sin fantomavslutning, fick Jan-Olof ändå se sig slagen och se Kenneth lyfta Lappnattas vandringspris som äntligen fått dammas av!

Kenneth Andersson var inte bara först i resultatet, han var även första tävlande ut i skogen, tillsammans
med Inger Lundberg i högerstolen.

Dagens tvåa, trots att han var lika snabb som sin kollega. Jan-Olof Renberg hade dagen till ära lättat lite
i högerstolen, då ordinarie högerstolsprofeten Jan Stenberg bytts ut mot Daniel Jonsson.
Dagens totalsegrande duo, Kenneth och Inger. Inger för dagen ny-stylad i Niklas Sandströms overall, då
hon visat mänskliga takter och glömt sin egen hemma. Pappa H var precis på väg att åka ner till Kalix och
låna Sandra Nilsson-Björns overall, när Fredrik Tiger blixtrade till och kom på att Niklas kanske inte hade
hunnit last ur bilen efter Robertsfors - så där fanns det en overall på plats! En del män är mer välutrustade
än andra!
 
Thomas Lahti hade inga problem att ta hem GrpH 2 wd, i synnerhet då den på förhand tilltänkta största konkurrenten, Dan Thörnevall, rullade sin Honda efter ca 2/3 av första sträckan. En halv-stygg rullning, utan personskador, men väldigt ovacker bil, tyvärr.
 
 
 
 

Thomas Lahti tillsammans med dagens kartis, Peter Lindqvist - närheten till serviceplatsen, gjorde att
även de tävlande hade möjlighet att hinna se sina konkurrenter.
En stukad, men dock körbar Honda, med Dan Thörnevall bakom ratten.
 
Tyvärr såg det ännu värre ut på nära håll, och det kan nog kosta både många timmar och pesetas att få ordning
på det här ekipaget.


Svårt att tro att det här är två fotbollsspelare (den till höger med tillägget "fd" numera) som man brukar
se filmande och små-grinande på TV för att nån knuffat dem lite - tänk vilken tur att Theres Aldenlöv
adopterade Dan, och sen blev på tjocken så även hans bror Per blev adopterad av vår sport! Det här
är inga vanliga fotbollsspelare, det här är riktiga rally-män som dock spelat en massa fotboll! (ler)
Inte kan man tro att det är en duo som precis kraschat en dyr bil heller...

Istället kom striden om andraplatsen i klassen att stå mellan Anders Andersson och Ingemar Svensson, vilket slutade med 6 sekunders fördel för Andersson. Tyvärr gav Svensson bort sin möjlighet genom att missa ett vägbyte på sista sträckan.
Herrar Lahti och Svensson hade dagen till ära kast-bytt kartläsare, och helt uppenbart var det fina fisken med Kalix MK (Thomas Wikström) i högerstolen hos Svensson - vilka vägbyten han gjorde där jag stod och inspekterade! Stor tummen upp!
 

Tänk att Golf-man Svensson skulle inse sitt bästa och hitta tillbaka till sina bakhjulsdrivna rötter - en fröjd
för både ögon och öron när denna röda skapelse intar skogen!
 Anders Andersson och Magnus Kitti, 2:a i 2 wd.

Min egen sängvärmare, Robert Niemi, hade en dag i moll. Han hade länge ångest över vilken klass han skulle köra, men valde till sist GrpH med Alf-Eriks Ascona B. Dock med brasklapp - mekar-Tobbe plockade med Amazonen i morse, för om Asconan skulle gjort som alla andra Oplar i länet gjort den här säsongen, skulle Robert kunna byta till Amazonen och köra 0-bil - för så fin som vägen var ville han inte missa ett enda varv!
På första sträckan trodde han att han lyckats ställa om varvtalsregulatorn, för bilen varvade inte mer än 5500 varv - ganska obra generellt, och i synnerhet på en väg som bitvis var rejält snabb. Nästa vända insåg man dock att problemet snarast låg i bränsletillförseln, för bilen ville fortfarande inte varva, trots att regulatorn nu var stadigt ställd på 7500. På tävlingens längsta raksträcka toppade han 120 km/h, där t o m VOC-bilarna kom över 150 km/h och där åtminstone både Lahti och Renberg knäckte 200-sträcket, är det inte så bra. Så dålig är inte ens en frisk Opel! Det tråkiga i sammanhanget, var att de kurviga partierna gick riktigt bra! Sista varvet försökte man fixa till bränsleproblemet, men det lyckades så där. Dock var det som tog mest tid en snurrning där man dessutom la fast röven i plogvallen när man skulle vända. Här försvann inte mindre än ca 2,5 minuter - suck! Nåja, det var enligt uppgift kul i alla fall, även om humöret var rätt långt ner på skalan ändå.
 
I VOC blev det som väntat Lasse Johansson i topp, före Alexander Pettersson och Göran Ahlström.

Per "Norrman" Johansson - den här mannen är sååååå välkommen tillbaka till rallyskogen! Han kan
lätt charma den hårdaste gråsten till att le! Den här dagen hade han dock övergett sin vapendragare
Kenneth "Fröhandlarn" Johansson, och lotsade istället Pålacken runt Lomben. Innan start övade han sig
på att säga att Volvo var bra, men Opel dåligt - till skillnad mot vad man annars brukar säga i teamet!

Här måste jag ju inflika en story från veckan inför rallyt. Jag fick ett skämtsamt SMS från högerstolen i Alexander-bilen (där heter man Alexander både till höger och vänster) om att de och Ahlström ville komma och träna på sträckan, för nu jäklar skulle de ge Lack-Lasse (Lasse Johansson) en match! Tiden mot tävlingen gick, men det kom ingen anmälan från Ahlström, och till slut fick jag veta orsaken. Säsongens tredje växellådshaveri fick musten att gå ur de annars alltid lika spralliga och tokiga Boden-gubbarna. Jag skickade PM till Alexander och sa att han får klara sig utan sin klasskollega, men dagen efter hade jag svar. Alexander x 2 åkte till Boden och bytte lådan, utan att Ahlström visste om det! Vissa människor går lite utöver det mesta - så är det bara!
 

I VOC fick vi även se Kenneth "Fröhandlarn" Johansson, i Thomas Lahtis anrika "LER" (Volvo 940) - en snurrning gjorde att han tappade nästan 2 minuter - men sånt ingår i tävlingen, och jag hoppas sonen Mattias har retat honom att han fick däng! För er som tycker jag låter sarkastisk, så är det med glimten i ögat - för det här är en super-mysig familj, där det tävlas i både det ena och det andra, och verbalt är fadern den mest uttalade tävlingsmänniskan - men Mattias är en ulv i fårakläder - och han går från klarhet till klarhet med sin körning. Med den vinnarskallen höjer jag en varningens flagga!
 
Ett trevligt återfall, var forna super-junioren Samuel Miettinen - vilken laddning i skogen!!! Jisses, i vägbytet där jag stod, var alla säker på att det skulle komma en plantering - men det blev ett skit-snyggt vägbyte! (på ren svenska).
Av nån anledning fick jag aldrig Samuel Miettinen på bild, men kung Gezze lyckades få med hans
fantom-uppställ på SS 3 - så jag har lånat den här bilden - all cred till fotografen Eilert Gezelius!

Roligt återfall var det också i form av Erling Bohman, som köpt Roger Erikssons stiliga Grp H Light BMW - som nu ska bli en renodlad Grp H.

Dagens otursgubbe får jag ju heller inte glömma. Lars-Erik Henriksson kom så långt som till besiktningshallen. Där efterlämnade han reservdelar från sin Peugeot, som Kalle Nilsson lyckades spåra till honom med hjälp av google. Det visade sig att bromsarna höll på att ramla isär, och handduken fick kastas in redan innan den hunnit användas! Vad händer då?! Jo, då kommer hans kartläsare Maria Aldenlöv, och erbjuder sig att vara funktionär! Så hon och hennes sambo, Jens, tog hand om mållinjebilen hela dagen istället. Jag frågade om hon hade nån penna, när de skulle åka iväg. Då vände hon sig om och skrattade:
- Jag har ju rallyväskan!
Dessa Aldenlövare!
Ingen idé att hänga läpp, verkar vara Maria Aldenlövs filosofi. Den tilltänkta service-maten och rallyväskan,
blev funktionärsmat och funktionärsmaterial - och sen satt hon på mållinjen tillsammans med sin sambo
hela dagen.
 
Skönheten och odjuret?! Inte riktigt, men ålder och ungdom åtminstone - Martin Dahlén är senaste
tillskottet i rallyskogen, som lots till sin pappa Stefan. Herrn till höger har varit med desto längre. Dock
är jag glad över att han är en fantastiskt mycket bättre pappa, än han var att ta sig i mål på Lappnatta.
Sju gånger har han försökt sig på att köra denna tävling, men det har knappt blivit sju sträckor totalt,
och det är en nolla i protokollet som anger hur många gånger han lyckats genomföra tävlingen. Men
min pappa H är ändå bäst!
 
 

Anders Bergström med dottern Linnea i högerstolen. Jag vet inte om det är någon som någonsin sett
den här mannen sur eller arg?! Helt säker är jag då på att han inte vet vad orden "nej" eller "tråkigt"
betyder - konstant med ett leende på läpparna, och ett alltid lika trevligt inslag oavsett vilken form
av rally-happening det gäller!
 
 
 
Världens bästa Erik Wiklund har äntligen fått fason på min mammas gamla shopping-vagn, och leker som
förr med ett stort leende på läpparna. Efter första körningen var han tvungen att komma med allvarlig kritik
till tävlingsledare Fredrik Tiger och tävlingens initiativ-tagare Robert Niemi : - Den här tävlingen måste
köras minst fyra gånger per år!
 

Esa Makslahti och Uffe Lindberg, i en härligt bakhjulsdriven ekonomi-bil! Morrar rätt sött den silverfärgade
kraken, och gubbarna har hur kul som helst i bilen. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen - utan
entusiaster som dessa skulle det inte finnas rally. Idag blev det segerpokal för duon, som var ensam i
sin klass.

Owe och Magnus Westerlund var ensamma i Appendix K. Det var härligt att se duon tillbaka i rallyskogen,
efter diverse hälsostrul på chauffören. Inte heller här lyckades jag med någon bild, så även här är
bilden lånad av mäster Gezelius.
 

Emmy Lundberg - mysigaste rallytjejen på länge. Liten och spe, men bakom ratten är hon fullvuxen!
 

Nollbilen körde ingalunda som en nolla - stiligt uppställ av Stefan och Martin Dahlén!

Tänka sig vad man kan hitta när det brummar bland tallarna - Kalix MK´s storchef (ordförande) och
för dagen tillförordnad mijöchef, Gunnar Andersson, håller på att undervisa ÖNBF´s gamla ordförande
Mats Öberg.

Hur mycket galenskap ryms det egentligen i samma bil?! Ungefär så här skulle jag vilja påstå, för
dessa dårar klev nämligen ur samma bil, efter att ha lotsats ute på sträckan av säkerhetschef Schöden.
Två Canon-killar mot en stackars Nikon-sate i mitten - men innan det blir för rasistiskt måste jag ändå
försvara mannen i mitten, Lelle Hansson - han tar fantastiska bilder trots sitt handikapp som hänger över
axeln! (ler) En kan undra om Kent Englund (t h) var tillförordnad vårdare för dessa gråa herrar en dag
som denna?!
 
Paparazzi-kriget fortsätter - men när jag fick upp den här bilden i kameran, insåg jag att det inte blivit
en vanlig paparazzi-bild - det är ju rent en skit-bra bild! Känns nästan photoshoppad, men visst är det
ju ett helt fantastiskt porträtt av Eilert Gezelius?! Det här är Gezze i sitt rätta element, fastvuxen i en
snödriva, på ett militärt skjutfält, med en rallybil susandes förbi!
 
På mötet inför tävlingen, pratades det om projektor och andra nymodigheter till resultatrapportering, då Fredrik Tiger kläckte ur sig "att kan vi inte ha såna där remsor som vi hade förrut" - alla tittade på varandra och blev så där lagom nostalgiska i blicken - och sen var det spikat! Jag hade lite tankar om vad det skulle bli för reaktioner - men alla jag hörde var idel positiva - för det är verkligen lätt att se, och samtidigt lite spänning när man står och väntar på var en tidremsa ska hängas upp. Man ser bra på långt håll också - oavsett hur mycket silver man har i håret!

Gamla hederliga tidremsor - tydliga och uppskattade!
 
Efter tävlingen rymde vi ett gäng, och betalade tillbaka lite åt dessa hjältar som ställer upp som funktionärer i skogen. Så det blev åkturer med några snälla rallyförare - vilket uppskattades!
Anders Durwall var en av de funktionärer som tog chansen att uppleva rally från "andra sidan". Ingemar
Svensson sitter vid rodret.
 
 

Junior Durwall fick chansen tillsammans med Anders Bergström.

Mitt i skogen hittade jag två grabbar med utomsocknes dialekt. Det visade sig att de hade Södertälje som
hemadress, men den ena av dem med tre år framför sig på LTU i Luleå. Grabbarna har ett så brinnande
intresse för rally, att de via google hittat ett PDF-dokument, som ledde dem till Lombens skjutfält denna
dag! Jag frågade om de någonsin åkt i en rallybil, och då svaret var nej, var det givet att fixa så grabbarna
blev av med rally-oskulden!
Martin Dahlén kommer nog tyvärr aldrig mer att tycka "pappa är bäst", i alla fall inte bakom ratten - då
han fick chansen att åka med Thomas Lahti en runda! En skaplig efterskotts-present, till Martin som påbörjade
20-talet under veckan före tävlingen!

Jag hade dammat av min gamla faster Maria (som i själva verket bara är ett år äldre än mig, och jätte-ung!) som ställde upp och hjälpte till som sjuksköterska på tävlingen - så henne skickade jag i Thomas Lahtis högerstol.

Här berättat hon för sin dotter Carolina om hur tråkigt det var... Kan meddela att alla som klev ur högerstolarna
såg likadana ut i frontpartiet!
 
När jag såg Marias leende där hon satt i stolen, vaknade helt plötsligt mitt bortflugna sug efter att åka igen - så jag dristade mig till att inta samma högerstol som henne (om inte annat för att hon inte skulle kunna reta mig att hon hade åkt med skogens konung, men inte jag!) - fy tusan vad skoj det var! Den där karln har koll på vad han sysslar med, och det går inte att komma ifrån : - VOLVO ÄR VOLVO!!!

Thomas Lahti är skogens konung, och Volvo är Volvo - det här var det roligaste jag gjort på länge!
 
Stort TACK till alla inblandade i dagens aktiviteter - dvs alla funktionärer, tävlande, publik och vad man kan tänkas ha haft för uppgift. Det var en rolig dag, och jag hoppas Lappnatta är här för att stanna!
 
För er som undrar vad som händer med förarna efter tävlingen...
 
 
Lev å må!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0