hnmotorsport

2016-03-26
Vilken dag det här blev! Kan bäst sammanfattas som ett Kinder-ägg (på självaste påskafton). Där är det förvisso bara "tre önskningar i en" (enligt reklamen), men den här dagen var det snudd på att alla mina önskningar slog in! Tyvärr kan ju inte alla man tycker om vinna samtidigt, och givetvis fanns det nån plump i protokollet - men närmare en perfekt is-dag än det jag har upplevt idag, det tror jag är svårt att åstadkomma!

 

Dennis Bergström fick assistera NSD´s Maria Engström-Andersson att hitta ett bra "hål" till att lämna bilen.

Depån var förlagd alldeles intill långa målkurvan, men tyvärr låg solen lite taskigt till för skuggbildning i nosen på bilarna. Min kollega på NSD, Maria Engström-Andersson, är betydligt duktigare på det här med bilder än vad jag är, och ville vandra iväg direkt. Men jag har ju lite svårt att slita mig från depån, så jag blev kvar. Skulle lifta med Roberts kusin, Stig Lundströmer, som körde bärgare - problemet var bara att det inte blev nån bärgning. Till slut tog jag mig ändå till innerplan, men där träffade jag ju besiktar-gänget, och vem kan slita sig från dårar som Staffan Rönnmark, Fredrik Johansson och Janne Forslund, utan att slänga lite käft?! Det fick ju till följd att jag inte tog mig längre än innerplan innan långnabben släpptes iväg. Helt ärligt stod jag inte på ett riktigt bra fotoställe förrän andra rundan av långnabben - men vad 1000:an, jag har fotat i depån, jag har fått slänga massor av käft, och jag har haft en galet rolig dag! Jag vet ju att Eilert Gezelius tar en massa magiska bilder, så är det mästerverk ni vill se kan jag rekommendera Motor Norr-gruppen på facebook. När ni ser bilderna här på bloggen, kan ni väl tänka så här : "Ok då, men tjejen hade i alla fall skoj!".
Som parentes kan jag tillägga att när jag väl vandrat mig genom halv-djup snö, till banans bortersta kurva, då bröt en bil, precis där jag stod, så bärgar-Stig parkerade nästan vid mina fötter!
Slut-svamlat, dags för tävlingen :

 

Jag måste bara inleda med att visa er två guldklimpar som sällan syns, men om de inte finns på plats så märks det tydligt!

 

Elisabeth Eriksson, möter en alltid med ett glatt leende och ett klingande tonfall, närhelst man möter henne eller sätter sin fot inne i ett sekretariat - sedan många år flitigt arbetande för både Kalix, Morjärv och Överkalix, i synnerhet när det gäller istävlingar.

Dagens första junior-heat vanns av en ny bekantskap för mig, Andreas Bäckman, tävlande för Luleå MS. Fredrik Tiger har ett finger med i spelet som nåt slags mentor för den här grabben, och nog verkar han ju ha lyssnat på både ett och annat, inte bara när det gäller bilvalet! (BMW M3) Märkeskollegan, Julia Lundqvist, hade full fight med Madelene Axberg, än en gång, och de här tjejerna står verkligen för stor underhållning, i synnerhet då det är rena och fina tag trots att man växlar placeringar x flera! I första racet blev Eddie Lindvall-Carlsson 2:a, men det var så tight mellan honom och Julia, att inte ens Julia själv visste vilken del av pallen hon skulle stå på, vid efterföljande prisutdelning.
Andra racet var det Julia som var rappast iväg, men efter några varv fick hon vika ner sig för Andreas som var vass idag. Men ni ska inte tro att hon gav sig för att hon blev omkörd! Det blev full kubbning ända till mål! I den här klassen skulle jag vilja dela ut 2 st RM-tecken, men mitt ord väger givetvis inte tungt. Min åsikt är att det är väldigt svårt att få ett rättvist system, när man plockar poäng i olika bilklasser, men tävlar om samma medalj. Det har inte varit någon succé när vi haft så i rally DM, där grpH 2 wd och 4 wd tävlat om samma mästerskap under ett antal år, och därför är det ändrat även där så det numera är separata DM-tecken.
Sebastian Nilsson är den som kommer att tilldelas guldmedaljen, men jag utropar Madelene Axberg som inofficiell mästare tillsammans med honom - så här på min egen blogg har jag ju svårt att se att någon kan hindra mig!

Rally-dubbsklassen är lite svår att ha koll på, eftersom det i likhet med juniorerna prisbedöms efter olika bilklasser. Dock har det ju varit fler bilar här, och om jag inte är helt fel ute har det funnits deltagare från tre olika kategorier i årets serie. Men ljuspunkten med den här klassen, är att den till skillnad från övriga klasser har vuxit med tidens gång, och denna finaldags startfält var det största hittills i år! Kent "Kent-Isak" Isaksson inledde säsongen i stor stil, och så ut att gå mot ett klockrent RM-guld. Men så började det gå grus i maskineriet i både folkvagn och gubbe, och var den ena kry var inte den andra det. Idag var det växellådan som krånglade, och trots avsáknad av ett flertal växlar, slutade han trea i dagens första lopp - trodde han och hela publiken, ända till domarjuryn hade tyckt till. Det visade sig att en sammanstötning med en kollega på banan, hade bedömts så kraftig att Kent-Isak uteslöts och nollades i protokollet. Nu blev det riktigt tufft i protokollet. I synnerhet då Anders Andersson grusade sina guldambitioner via haveri nånstans i drivlinan, har gått genom mina öron att det var nåt med växellådan, men det låter jag vara osagt, blev det en ännu öppnare historia.

 

Första racet vanns av Kalix-föraren Anders Danell, som körde som ett skållat troll! Tvåa blev Henry Nilsson, som äntligen fått ordning på sin Golf. Henry hade planerat full säsong, och hade dessutom lagt ner extra mycket krut på att verkligen få fart på bilen, som fått extra många timmars kärlek efter fjolårets krasch. På Motor Nord hittade man nya friska kusar, och en nöjd Henry åkte hem. Men så fick bilen för sig att inte starta, och sen rann säsongen på, och innan Henry fått ordning på torpet var det dags för final. Den här karln började tävla 1976, det innebär att i år firar han 40 år i bilsportcirkusen! Gott folk, det om något är det värt att lyfta på hatten för! Som han körde också! Jag vill bestämt hävda att jag aldrig tidigare sett Henry köra så bra som han gjorde idag, och då förstår ni att den här andraplatsen var bara början!

 

 

 

Tre glada prispalls-invåndare : 1 Henry Nilsson, 2 Lars Wåhlberg, 3 Micke Johansson. 

Tack för underhållningen grabbar! Grattis till RM-titeln Lars Wåhlberg, och jäklar så skoj att en gammal Volvo 142 är still going strong! Silvret gick till Anders Andersson och brons till Kent-Isak.

 

Kortnabben såg ju länge ut att bara bli ett långt segertåg för Tommy Carlström, men som vanligt måste oturen grina honom i ansiktet, och i kraft av Daniel Loggerts dubbelseger i Morjärv, var det plötsligt liv i serien igen. Tommy hade under veckan fixat motorn för andra gången den här säsongen, och jag är så stolt över den här karlns vilja och egenskap att aldrig ge upp förrän det verkligen är över! All heder även till Stefan Tedestam, som slitit hårt även han, i kraft av motorbyggare till otursmotorn. Det lustiga i kråksången är att Loggert åker med en i princip identisk motor, med samma motorbyggare bakom sig - och det har spekulerats i vad det är som gått fel för Tommy - då båda teamen är seriösa ut i fingerspetsarna. Idag kom tyvärr replik från Loggerts bil...
Inför start diskuterade jag med Tommy om hur hans plan såg ut.
- Tar jag starten så går jag för seger, för vinner jag första racet är guldet klart!
Starten gick, Tommy åkte iväg som skjuten ur en kanon, och körde som om han hade stulit bilen! Dagens bana var också en bana som passar honom som handen i handsken, för när det blir snabba banor, då är Tommy extra vass. Han bemästrar alla ban-typer, men på banor som dessa glöder han!
Bakom honom tog Loggert rygg, med full huggning bakifrån genom Johan Riström, som i likhet med Carlström verkligen blommar ut när det blir mer likt banracing. Men först fick Johan problem och började tappa lite mark, vilket visade sig bero på att servopumpen gett upp, och med de hackiga rattrörelserna som blev då, är det svårt att hålla jämna steg med förare i Loggerts caliber. Han passerades också av Mats Savilahti, som verkligen fått upp ångan i sin Ford final-dagen till ära. Loggert hängde på bra bakom Carlström, även om han inte låg i attack-läge, men så slog oturen till mot honom och även hans Honda-motor gav upphov till ett stort rökmoln som såg dyrt ut! Tack och godnatt Loggert, och grattis Tommy Carlström till SM-guld nr 3!

Jag hann aldrig fram till Team Loggert innan de tackade för sig och åkte hem, men det pratades om något om kamkedjan - nån sån har man inte på en Volvo, och i min bröstmjölk har det bara serverats B20 och B23 - så som den Volvo-fan jag är, går jag inte djupare in på den analysen. Tråkigt var det i alla fall, för Loggert är en färgklick på banan! Även om jag fortsätter att tycka att han var ännu trevligare att se när han åkte Ascona B - har förövrigt äntligen kommit på vad den bokstaven står för - B = Bäst!!!!!!! (ler)

 

 

SBF sätter den slutliga SM-poängen, så som ni säkert förstår är det preliminära resultat jag kommer med.Dock är jag rätt säker på att även den slutgiltiga tabellen kommer att utropa Daniel Loggert som silvermedaljör, trots att han givetvis inte kom till start i andra racet, och jag bronspengen gick till Johannes Lundberg. Återstår att se vad som är fakta, när de finska deltagarna som inte kan ta SM-poäng blir utlyfta ur tabellen, men jag tror mina höftskott kommer att stå sig rätt bra.

 

Långnabb, långnabb, långnabb! Idag var det kul på riktigt, i synnerhet första racet! Benny Larsson hade fått ordning på Porschen, och for som en kanonkula av startplattan, snäppet efter Fredrik Tiger som deltog utom tävlan med sin fyrhjulsdrivna Ford Supercar. Några varv var det också full kubbning, men sen började Benny av någon anledning tappa mark och åkte rutschkana allt längre ner i fältet. Jag trodde det var fel på bilen, men det visade sig att Benny ramlat under veckan och slagit huvudet i isen, varefter han fortfarande hade ont i framförallt nacken. Porschen har som bekant inte den största cupén, och tränger man dessutom dit en störtbåge blir det inte alls gott om plats. De enorma krafter man utsätts för i långnabben, gjorde att Benny slog huvudet i bågen gång efter annan, och till slut kände han att han inte orkade mer. Nu har han lovat mig att uppsöka läkare under veckan, och jag hoppas verkligen han gör så också! Till pappa hade han dessutom berättat att han inte vågar riskera något, för han anser sig ha minst 10 år kvar i maskin-branschen - om inte jag är alldeles fel underrättad har Benny uppnått den ålder normala människor klassar som pensionsåldern (66 år), men vem har sagt att bilsportutövare är normala?! Det är väl en himla tur att vi inte är det!

Om någon trodde att Niklas Mörtsells framfart i Morjärv var en engångsföreteelse, att det var den lite knixigare bantypen som passade hans körstil, så var det bara att revidera den teorin omedelbums! Han åkte lika vackert i första racet i Kalix, och blev tvåa bakom Tiger, men i praktiken var det alltså andra segern denna debutsäsong i långnabb! Placeringen bakom honom tog regerande mästaren Niklas Sandström, som i elfte timmen äntligen hittat rätt med allt mickel i sin BMW. Håkan Johansson såg inte alls ut att trivas, trots att bantypen borde passa både hans körstil och hans PV. Men trots den blygsamma placeringen, fick jag ändå äran att inkassera en kram från en numera 18-faldig SM-vinnare! Det bästa är att Håkan lovat mig att verkligen ge Stig Blomqvist en match om att vara mesta mästaren i SM-sammanhang.
- Det var mitt mål redan innan jag slutade, klart som fan att det är mitt mål även nu!, meddelade en glad mästare.
Jag kan inte låta bli att skicka en passus till hans son, Kristoffer Johansson, som valde skotern före PV´n denna påskafton : - Jag hoppas du hade lika kul som oss Kristoffer, men jag tvivlar! Men du är välkommen åter i depån nästa år, för du saknades!!!

 

... medan Benny Larsson bytte till standardhjul och kastade in handduken.
 

Race nr 2 var helt plötsligt Håkan med i matchen igen, och hade full uppvaktning av Tiger under några varv. Sedan var helt plötligt Niklas Sandström också med i duellen, och Fredrik fick snart se sig passerad av sin mek. Undrar hur det sved i hjärtat för honom att se en BMW passera honom, där han satt i en sur gammal Ford?! Fredrik + BMW = Sant! That´s it! Jag tillhör de som inte gett upp hoppet om att en gång få se honom i sitt rätta element igen, dvs bakhjulsdrivet och i en äkta hederlig supernationell klass!

Fredrik hamnade nu mellan Niklas och Håkan, så någon större duell blev det inte längre frågan om. Niklas Mörtsell sa till mig innan racet att "bronset var klart", varefter jag ställde motfrågan om silvret därmed var kört. Det var det inte, så jag läxade upp honom, givetvis med glimten i ögat, och sa att han inte hade nån medalj alls förrän sista loppet var kört. Kanske tyckte fru Fortuna att han kunde nöja sig med bronset, för nu gick ett styrstag sönder, och Niklas kunde inte bjuda Kjell Persson på någon match om silvret. Själv är jag ju nöjd oavsett, för både Kjell och Niklas är stora favoriter!