Kanonrundan 2014 - den 54:e i ordningen

2014-10-06
I lördags var det tävlingsdags, och efter ett uppehåll från Månstråket i början av året, var det bara att damma av Robert och Amazonen. Själv hade jag för skarpa minnen av fjolårets "wet-race", i dubbel bemärkelse - regn från ovan och en spygatt i bilen. Funkade ju ok på Månstråket med åksjuke-plåster, men efter att ha blivit lite åksjuk i vanlig bil senaste tiden, kände jag att nån annan fick prova mitt "jobb" som omväxling. Micke "Hollis" Hollström fick uppgiften, och bara att köra rekognoceringen med Mickes nya bil, en Renault Cenic (eller hur det nu stavas) blev en utmaning för Robert.
- Jäkla pling-plong-bil! Först hittade jag ingen startnyckel, vilket berodde på att det var startknapp. Nyckeln hade Micke i fickan. Sen hittade jag ingen handbroms att släppa, men det var visst bara att gasa så fixade bilen det själv. Det plingade och lät mest hela tiden, men till slut vande man sig och det funkade bra!
 
Själv tog jag sovmorgon, då gubbsen åkte hemifrån redan 05.30. Penske och jag tog mammas "slangbella" - en Mercedes Automat från tidigt 90-tal. Öknamnet har den fått av en spjuver som jobbar åt oss, som tycker att den är som en slangbella - dvs man trycker på gasen och det tar länge innan nåt händer, men när det väl händer så går det fort! Nåja, fort är väl en överdrift, men fort-ARE i alla fall! Jag piskade på latmasken rätt bra på väg till Boden, och åstadkom t o m 3 omkörningar i uppförsbacke på väg dit!
Väl på plats var den första jag stötte på ingen mindre än den levande legenden Ingemar "IP" Persson, och med en kram från honom kunde ju inte dagen få en bättre start. Uppföljt av en kram av Kenneth "Fröhandlarn" Johansson och perfekta dagen var ett faktum! Det blev helt enkelt en sån där lördag som man gärna har i minnet och plockar fram och påminner sig om, när man har en sån där "tycka-synd-om-sig-själv-dag" nån gång.
 
Det här var första gången sedan 1995 som man använde en speciell sträckning av vägarna runt Pagla-området i Boden. Det var nämligen här jag och Robert träffades i ett vägbyte, på en December-upplaga av Kanonrundan det året. Jag är en katastrof när det gäller att hitta till olika platser, och inte mycket bättre på att känna igen mig. Men hur det nu vart, hamnade jag som publik i detta vägskäl, medsläpad som nån slags pratsalig ballast åt pappa och Tobbe Hansson.
Uppkliven på en sten försökte jag motionera kameran, men den här dagen var ingen bra foto-dag helt enkelt, och jag lyckades med nån inställning så det blev mest skräp av de bilder jag tog. Jag lyckades även med bedriften att ramla ner från stenen, skakig i benen som jag blev av alla skön-sjungande Volvo-bilar! Som tur var stod Thomas Fredriksson nedanför och lyckades fånga upp mig, och hindrade mig från att göra nåt slags ryggplask i buskaget.
 
Vägbytet på Pagla, som kan förändra livet på oanade sätt. Det lustiga är att när man tar fingrarna till
hjälp, kommer man fram till att det är 19 år sen jag och Robert träffades här (eller i December blir det
åtminstone det). Men 19... Jag är ju bara 23 nu - innebär att jag måste ha varit fyra år då. Snacka om
barnarov! (ler) Innan ni tänker ut nån klurig motkommentar, dräper jag den i sin linda och säger "man är
inte äldre än man gör sig!"
 
Robert körde som om han hade stulit bilen - vilket han snudd på hade gjort i och för sig, med tanke på att det är pappas bil. Han fick givetvis stryk av fenomenale Arne Rådström i sin 240, med ett vrål under huven som nästan fick håret att smita ur knuten det satt fastbundet i, och ställa sig rakt upp på mitt huvud! Vilken bil!!! Man hörde musiken på kilometers avstånd, och det var en allvarlig konkurrent till Thomas Lahtis evige melodi-festival-vinnare i skogarna. Går ju inte riktigt att jämföra 240´n mot vår Amazon, och på ett klassiskt rally skulle de inte tävla i samma klass heller. Lägg till det att Arne är nån slags superhjälte bakom ratten också, och kan ta vara på de läckerheter som placeras i hans händer. Jag kan inte hela hans stamtavla, men så mycket har jag ju i alla fall koll på, att han blev 2:a i Svenska rallyt, efter sekundstrid med Petter Solberg i en BDA-Escort! Icke desto mindre är väl meriten att han vunnit Sverigeserien i Volvo Original. Rolig kuriosa, är att det var 20 år sedan Robert senast mötte honom i en Kanonrunda. Året var då 1994, och slutresultatet blev då totalseger för Rådström, med Robert på andra plats (även då!) - men för Robert innebar det DM-guld, så han var inte särskilt ledsen över nederlaget då heller.
Vi brukar skoja internt, om att Robert förmodligen skulle slå sina egna tider med Amazonen, med vilken som helst av de övriga klasskompisarnas bilar (här uppe i norr alltså!) - men det spelar ingen roll, för han har så jäkla skoj med Amazonen! Visst, det vore rätt trevligt om vi slapp trumbromsarna, och rätt nice hade det också varit om vi hade fått ha en lite lägre utväxling så vi lite lättare kan nyttja det vi har ned-framför vindrutan. Men å andra sidan - det räcker ju fantastiskt långt som det är redan nu.
Det var rätt jämt i klassen, förutom Rådström som var i nån slags klass för sig, på alla sträckor utom dagens längsta, en 2-milare på Kusträsk. Här gav sig Robert attan på att inte ge nån något gratis, och ögonen lös också på honom på servicen efteråt :
- Inte många gassläpp där inte! Har de slagit mig där, då har de kört bra!, konstaterade han nöjt.
- Men det var jobbigt! Efter halva sträckan rann svetten i ansiktet på mig, och jag kände att jag började mattas av och tappa lite tempo. Men då piskade jag på mig själv och fick upp tempot igen!
26 sekunder blev mariginalen till närmaste man bakom i klassen! Dyngstryk av Rådström såklart, men mindre än väntat. Efter att alla tävlingar hittills ha legat nånstans i mitten av VOC (om man jämfört med den klassen), hade Robert plöstsligt delat snabbaste tid med Lasse "Pålacken" Johansson, och snabbare än Brage Lundmark!
Sluttiden efter fyra sträckor, skulle också ha räckt till en andraplats i VOC, 20 sekunder efter Pålacken, som är en välkänd fantom bakom ratten, och det i synnerhet på vägarna i Boden!
 
                                                                                                                       foto : Eilert Gezelius
                                                                                                                foto : Eilert Gezelius
                                                                                                                 foto : Eilert Gezelius
                                                                                                                        foto : Eilert Gezelius
 
 
Nog om Roberts prestation, Arne Rådström var dagens näst snabbaste tvåhjulsdrivna bil - slagen av Thomas Lahti med endast 53 sekunder, på fyra mils körning! Lahti är ju en historia i sig, men jag har avverkat så många superlativ om honom genom åren, så det börjar förmodligen bli tjatigt. Jag nöjer mig med att säga att den här dagen fanns det två kungar i skogen - den ena var brun och hade stora horn, den andra lystrade till namnet Lahti och hade förmodligen också horn, men i aningen mindre format! Idag blev det en total tredjeplats för Lahti, slagen med en ynklig sekund av Mattias Rönnqvist i en Mitsubishi EVO 9 och en drös sekunder ytterligare till dagens totalsegrare, Jan-Olov Marklund med sin gamla Lancia. Gammal är väl förmodligen bäst, för det börjar vara ett gäng totalsegrar i Kanonrundan för det här ekipaget. Mycket sevärd i skogen, för det händer alltid något kring det här teamet! Men DM-titeln gick till Lahti, och hur man än vänder och vrider på steken, kommer jag bara fram till samma slutsats : - "Volvo rules!"
 
I mitt snabba språng från Rådström till Lahti, hoppade jag ju över resten av Appendix. Idag blev ju alltså dagen då jag äntligen fick se min barndomsidol, Anton Mattsson, i föraroverall och rattandes en Volvo 142 igen!!! Med dottern Erika i högerstolen körde man sekundlika med Curt Jonsson, som via särskiljning i kraft av bättre tid på SS1, drog det längsta strået. Nu envisas man ju dock med att dela upp alla bilklasser i förarklasser, så Curt Jonsson blev 3:a bland A-förarna och Anton 2:a bland B-förarna bakom Leif Jonsson. Själv tycker jag det läggs för mycket krut på förarklasser, och tycker väl att åtminstone i Appendix som inte är nån jätte-stor klass, kunde man gott ha endast ett totalresultat. Inte bara i denna klass, utan i flertalet klasser, är oftast bästa B-förare så bra med, att han får pokal i alla fall. Med de startfält vi har idag, tycker jag gott klubbarna kunde skonas i alla fall för några utgifter. Pokaler ska ju vara prestige, och något man får kämpa för. Kanonrundan är en av de få tävlingarna man åker hem från, där man har klart för sig vem som totalvann tävlingen, dvs vem som faktiskt varit snabbast av alla i skogen. Detta för att man har sitt anrika vandringspris, som Marklund får släpa med sig för jämnan. Men annars blir ofta prisutdelningarna en lång och utdragen historia, där det är ytterst få av de tävlande som åker hem utan pokal.

Anton Mattsson och co-driver Erika Eriksson (dotter)
 
I VOC var det ju som tidigare nämnts Lasse "Pålacken" Johansson i topp, före Göran Ahlström och Brage Lundmark. Detta räckte för att Brage skulle bärga ännu en FM-titel till Svensbyn och Piteå MS.

Brage Lundmark bärgade ännu en FM-titel till samlingarna. Men det kändes nog rätt konstigt att inte
ha dottern Sofie på plats, alternativt konstigt att inte själv vara på plats med Sofie på rally SM i Uppsala,
där hon lotsade Mats Thorzelius till en total andraplats!
 
Dennis Jönsson inledde denna sin första tävling som A-förare på bästa tänkbara sätt, och hade rent sex sekunders övertag på Brage i halvtid. Men på SS3 tappade man tvåans växel och 10 sekunder, och sen ytterligare 9 på SS4. Men redan på SS1 var man i trångmål, då bromsarna kokade och funktionen uteblev. Men ett rådigt agerande med växelspaken, gav till slut ett snyggt uppställ och perfekt kurvtagning, som om det hade varit planerat från start.
- Oj, det blev svettigt!, konstaterade Dennis till co-driver-Jimmy, som gav en frågande motkommentar.
- Vi hade inga bromsar, så det var nära det där, fortsatte Dennis.
- Vaddå, det var ju snyggt! Kör nu!, blev svaret, från denna alltid lika coola storebror i högerstolen.
 
Med facit i hand och lite distans till tävlingen, är Dennis ändå nöjd.
- Det räckte ju till silver i förbundsmästerskapet, och dessutom vann jag ju byamästerskapet!
"Byamästerskapet" var det alltid lika viktiga slaget om Råneå, där Dennis denna gång lyckades slå Alexander Pettersson med hjälp av särskiljning, då man var sekundlika efter dagens övningar.
Alexander fick däremot med sig min utmärkelse, för snyggaste kurvtagning i fallande vänstern i målet på Södra skjutfältet - dock talade hans min i bilen om att det inte riktigt var planenlig körning. Men oavsett planer, är det ju resultatet som räknas!
 
Dennis Jönnson / Jimmy Jönsson
 

Alexander Pettersson
 
I ekonomi-klassen var gula gänget från Skellefteå med i matchen - och därmed kändes servicplatsen med ens komplett. Familjen Forsman ska vara med, that´s it! Tyvärr håller de inte med mig, men drömma och önska är både tillåtet och gratis.

Inte en enda ok bild på Killer-Citran fick jag, men det måste ju ha att göra med att kameran inte gillade
motivet (ler) "Farsan" Benny Forsman, fångade jag dock på promenad på SS1, och han förgyllde sedan
min dag för en stund med sitt sällskap.
 
"Morsan" Barbro Forsman hade "Canon-krig" med mig, men jag måste ha vunnit, eftersom mitt motiv var
så mycket finare än hennes!
 
Det blev så klart seger för Tobbe och Jonas i killer-Citran, men det satt längre in än i alla fall jag hade kunnat tro på förhand. Tvåa bakom dem blev Jonas Snäll, som inledde året med nybyggd Opel Astra, som lades på tak direkt i säsongspremiären i Morjärv. Sen har man arbetat sig tillbaka, och gav nu Forsman en rejälv match. I halvtid skiljde bara 2 sekunder, där man bland annat åkte jämt skägg på Kusträsk, och slutmarginalen blev enast 10 sekunder. I kraft av detta tog Jonas därmed hem FM-titeln till Piteå, och det är bara att buga och bocka. Extra kul med denna satsning, är att Jonas åstadkommit en nytändning hos sin far, Per-Åke Nilsson. Per-Åke tillhörde kärntruppen i Kalix MK´s funktionärsstab på 80-talet, och fanns med som både utbildningsledare, tävlingsledare och allt man kan tänka sig. Var bland annat utbildningsansvarig när jag tog junior-folkrace-licens! Per-Åke har även tävlat själv, men det tillhör nog nästan forntiden!

Jonas Snell / Daniel Jonsson
 
Fjolårets komet, Dan Thörnevall, knäckte ett styrstag redan på SS 1, och eftersom service inte var förrän efter SS2, fick han köra halva Pagla och hela Kusträsk med en väldigt vinglig bil. På service kunde inte annat göras än justera det som justeras kunde, för varken tid eller material fanns att tillgå. Tiderna är rent fenomenala med tanke på tabernaklet, men tyvärr får man inga stilpoäng i form av tidsavdrag, även om det ibland känns befogat. Tvåa bland B-förarna måste ändå klassas som ett jäkligt bra resultat, i den konkurrens som råder där.
 
Med justerat styrstag presterade Dan Thörnevall / Theres Aldenlöv topptider - helt otroligt vad man kan
åstadkomma av en gammal fotbollsspelare! (ler)
 
 
I fjol i regnet, vill jag minnas att det inte var en enda avåkning av sån dignitet att man blev kvar i skogen. I år blev det tyvärr tre rullningar. Sånt som händer, och inget allvarligt, men man tycker ju alltid synd om den det drabbar då man vet hur mycket garagetimmar som väntar.
Roger Fransson och Lotta Holmqvist - VOC-cheferna i Sverige, drabbades i alla fall av det mest udda. Precis i starten känner Lotta hur det sticker till på halsen, och skriker till. Sen sticker det till ytterligare ett antal gånger, och givetvis är hon inte helskarpt med i noterna efter det. Roger får lita på sin intuition, och det vet vi ju hur det kan vara med karlar och sånt! (ler) Så det slutade med rullning i ett dike.
Lotta hoppar ur bilen, undersöker overallen, och hittar en geting!
- Var skönt att hitta den, för man trodde ju nästan att man var knäpp! Men den är död nu!, konstaterar hon med ett skratt. Mysiga Lotta, vilken tur att det var henne och inte Roger som getingen fattat tycke för, då det är ett känt faktum att Roger är överkänslig mot getingstick!
Där jag står och får min rapport om deras äventyr, kommer Roland "Micro" Åström, tävlandes för Vännäs MK även han, och berättar att han rullat han med, bara en liten bit bortanför Roger och Lotta.
- Men jisses, konstaterar jag, det är ju inte till att släppa ut er Västerbottningar i rallyskogen!
Jag hoppas alla förstår med hur mycket ironi det uttalandet kom. Det var två stora favoriter jag pratade med, och detta att det faktiskt var ovanligt många Västerbottningar som deltog, gjorde att dagen blev extra rolig!
Sen var det ju också en super-Norrbottning som rullade, måste väl erkännas. Allas vår rallycross-kung, Viktor Johansson, la pappa Staffans 240 på tak. Här har jag faktiskt ingen koll på vad som hände, men jag kan tänka mig det var nåt i stil med Juha Kankunen, då Ove "Påven" Andersson frågade om han hade kört för fort när han åkte av : - No, the speed was alright, but the corner was to tight!, blev svaret...
 

Roger & Lotta
 

Micro
 

Viktor Johansson - medan skönheten ännu var vacker.
 

Skönheten med mindre vackert stuk! Men familjen Johanssons skicklighet i garaget är vida känt,
och deras driv är det inget fel på heller. Så
jag räknar med att bilen finns med till vintersäsongen igen,
frågan är bara om det blir far eller son som spakar?!                                                  foto : Eilert Gezelius
 
NMS Boden svarade för ett arrangemang av toppklass, som vanligt. I Boden blir man alltid trevligt bemött, både av funktionärer och folk runtomkring, och det är en perfekt avslutning på säsongen. Robert lovordar vägarna, och Kusträsk har tydligen aldrig varit roligare än nu, då man skippat ett antal farthinder. Enligt vad jag förstått, var det inget som medförde fler olyckor heller, så det är förhoppningsvis ett beröm man tar till sig av!


Topp-jobb av tävlingsledare Hans "Moro" Aldenlöv med sin funktionärsstab!
 
Hollis gjorde ett så bra jobb i högerstolen hos Robert, så risk finns att det blir repris. Jag hoppas få tillbaka gnistan så jag orkar med nån fler tävling i alla fall. Månstråket och Kanonrundan brukar ju vara mina favoriter, så vi får väl se.
Hollis var lite skamsen när han berättade för mig att han varit sen med en not på sista sträckan.
- Jag kände att jag var sen och försökte rabbla ikapp, men jag borde ha hoppat över och berättat om H1 i vsk (vinkel höger i vägskäl) på en gång istället.
Jag frågade Robert om detta, och fick ett stort skratt till svar.
- Jag höll ner över krönet och tänkte att det måste gå att bromsa senare, men det blev uppenbart för sen. Inte var det Hollis fel, jag hade full koll på vad som väntade. Vi tappade inte mycket tid heller, för då det var en fyrvägskorsning slapp jag backa, utan fixade bara en väldigt rund och vid kurva istället. Nä för tusan, Hollis gjorde ett bra jobb. Jag är nöjd!
 
"Lillebror" Örjan Larsson, gjorde som vanligt ett fantastiskt jobb, med både stillbilder och filmer denna gång. Sen sägs det att karlar inte har simultankapacitet... (ler)
Dessa filmer hittar ni om ni söker på hans youtube-alias, orjansierra, eller testar dessa här länkar :

https://www.youtube.com/channel/UC5rcuOzbdlahVOwJ17Cc0yw   (alla Örjans filmer)

https://www.youtube.com/watch?v=ivHT9XW5GF4&feature=youtu.be (Appendix K, SS1)
 
Anders Blomqvists fina bilder, för er som saknar Facebook och Motor Norr :
https://www.flickr.com/photos/qvistblomman/sets/72157648343262676/
 
 
Rickard Bergström
 

Ord-virtuosen Eilert Gezelius hävdade att Pierre Hansson firade julafton med "luck-öppning". Själv
ifrågasatte jag om man verkligen får ha vinge på dessa bilar?! Fick svar på tal av Janne Forslund, som
hävdade att det är ok så länge de är ställbara...
 

Jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen - det är män som Rolf Kemi (bilden ovan) och Esa
Makslahti (bilden nedan), som gör vår sport till vad den är. Man hittar dem inte överst i resultatlistorna,
så länge man inte vänder dem upp och ned. Men det är inte heller resultatlistan de har för ögonen när
de sätter sig bakom ratten. De vill ha skoj, och det är nog inte på många ställen man kan ha så roligt
som i en tävlingsbil!
 
 

Göran Ahlström
 
Lars Wennberg
 

Jokkmokks MS har varit en klubb i mer eller mindre fullständig träda, efter att ha varit en riktig stor-
klubb i distriktet vid 90-talets början. Nu är man på riktig fram-marsch, och det är så jäkla skoj!
Jerry Johansson med pappa Björn i högerstolen, är än så länge ensamma om att hålla fanan i rallyskogen,
men det visas intresse från fler håll, och jag hoppas det sker en snabb förökning!
I Jokkmokk har jag förövrigt många minnen : Tog junior-licens i folkrace där, rullade för första gången,
körde min första rallycrosstävling och jämte Älvsbyn har jag nog upplevt mina roligaste Rallycross SM
och Nordic Cup där.
 

Gick lite brett och blev en halv snurr, men allt för publiken!
 

Själv förärades jag med en dryck som bar ett namn av rang - i synnerhet om man vet att Coca Cola är
vad jag kallar "livets dryck" och rally är sporten i mitt hjärta (tillsammans med rallycross & backe!!!)
 
"Volvo el brutale" - Arne Rådström / Thomas Nilsson. Looks good, sounds great!
 
 
Snabbast i klassen, trots en snabb snurrning på SS1. Inse sången i skogen, när han drog iväg på alla
växlar uppför backen som väntade efter detta vägskäl!
 
Amazonen som överallt möter motstånd - dvs folk som säger att den inte får vara med i skogen, för
den är för fin. Co-driver-Hollis hade dock bra svar på tal : - Det är ju det här de är skapta för!

 
 

Häftigt att klassens två 142´or är målade i nästan samma färg, och slutade på samma totaltid. Curre
Jonsson upptäckte dock att man särskiljt fel i första läget. Han tittade på mig och frågade om jag visste
vilket år Anton är född. Jag svarade att jag tror det är 1953. - Aha, då är jag äldre än han, då ids vi inte
protestera. Jag och co-driver-Lasse tittade på varandra, varefter Lasse utbrister : - Äldre??? Nä, vad fan,
jag är ju yngre, kom då Curre plötsligt på och skrattade gott. Tja, jag tror jag håller med om att de som
är födda 1955 faktiskt måste klassas som yngre än de som är födda 1953. Härligt gäng de är, dessa
gubbar som inte ens har koll på sin egen ålder!
 
Owe Westerlund vände dock blad på sin åldersalmanacka i så nära tid, så han har nog en väldig koll
på att han är 67 år fyllda. Respekt, fast i skogen är vi alla jämn-unga!
 
Leif Jonsson har passerat 60 år även han, men det märks föga på körningen. Råmar bra, den här Asconan,
synd bara att han valt fel bokstav på den.
Jag och Kenneth "Fröhandlarn" Johansson var helt överens om att det var åt fanders att inte en enda
Ascona B fanns med denna dag, i ett annars så komplett startfält.
 
Anton Mattson med dottern Erika i högerstolen. Antons mål var att ta sig i mål, vilket inte var alltför
frekvent förekommande på forntiden när han åkte rally förrut. Mål blev det, och klart godkänt resultat.
För mig räckte det att ha Anton tillbaka i föraroverall och i en 142. Tiden med Escorten i rallycross har jag
liksom raderat från hans stamtavla (ler) Men tänk, han har ägt en BDA, och han sålde den för så liten
peng, att det nästan kan klassas under benämningen "gåva"!
 
 
Skogens konung med lite mindre horn - Thomas Lahti, men min klubbkompis Thomas Wikström i
högerstolen. Känns fint att vi i Kalix MK får åka med på ett litet bananskal på alla dessa DM-guld som
duon inbringar!
 
 
Bilar kan se bra ut, de kan vara snygga, och så kan de se ut så här! Nästan så han borde få beskatta
bilen extra mycket, för att den är på gränsen till för snygg och låter för vackert!
 
Anders Andersson var närmaste hotet till DM-guldet, men han försvann tidigt med trasig drivknut, enligt
uppgift.
 
Lars-Erik Henriksson slutade fyra bland A-förare, Grp H 2 wd
 
Ingemar Svensson / Peter Lindqvist, har haft maskinen på ett större kirurgiskt ingrepp hos PF Racing,
Peter Forlund i Lappträsk. Onsdag innan tävlingen satt motorn på plats, och efter allehanda motgångar
kom man till start. Bilen sjöng i klass med Rådström och Lahti, och ståpälsen har inte riktigt lagt sig
på mina armar än.
 
 
Anders Bergström blev bästa B-förare, vilket inte var särskilt svårt då han var ensam kvar när tävlingen
summerades. Dock skulle han även ha sprängt in sig på andraplats om man jämför tiden mot A-förarna,
vilket får klassas som en desto större merit!
 
Crazy Marklund och hans ledsagare Micke Eriksson - inget lätt jobb att lotsa en sån här galning, men
förmodligen jäkligt skoj!
 
Jan-Olof Renberg levde ett liv i skymundan denna dag. Inga bränder eller haverier, som vi motvilligt fått
vänja oss med, men en tredjeplats i GrpH 4 wd blev det däremot.
 
 
Kenneth Andersson / Inger Lundberg blev kortvariga "besökare" i skogen. Åtminstone tillsammans med
rallybilen.
Troligen händer något i precis det här ögonblicket, då man snurrar och sedan inte får bilen att dra som
den ska. Det gissades på trasig diff, men var något annat, som jag inte kommer ihåg.
 
Mattias Rönnqvist slutade två i både 4wd och totalt, med en hel sekunds marginal till totaltrean Thomas
Lahti.
 
Rickard Bergström, årets komet och även sprintkung. Dagens snabbaste C-förare, och tiden skulle även
ha räckt till delad andraplats bland B-förarna
 
Pierre Hansson - ny på min favorit-himmel. Gillar skarpt hans körstil, och önskar jag kunde få se honom
i en "rätthjulsdriven" bil nån gång!
 
Rolf Kemi
 
Kjell Grage


Hendrik Andersson
 
 
Göran Ahlström
 
Lars Vennberg, på "hemväg" skulle man kunna tro - stilrent och kontrollerat, och faktiskt så bor han
här i närheten
Emil Fransson
 
Jerry Johansson
Suddig, men ok, jag bjuder på det!
 
Ove Westerlund
 
Snyggast i skogen - Penske Hapasari-Niemi
 
Postmästare Svensson
Svensson Svensson (Ingemar, Nina och motor-mannen Peter Forlund) Blev en andraplats i klassen,
och både förvåning och glädje stod skriven med fet stil
i nosen på dessa herrar, när Ingemars närmaste chef, hustrun Nina, meddelade resultatet efter tävlingen!
 

Appendix K, B-förare.Från vänster : Anton Mattsson, Erika Eriksson, Leif Jonsson, Urban Jacobsson.
 

Appendix K, A-förare. Från vänster : Curt Jonsson, Lars Nilsson, Thomas Nilsson, Arne Rådström,
Mikael Hollström, Robert Niemi
 
Sak-bytar-tävling! Blev lite omkastning av pokaler, där B-förarna fick A-förarnas pokaler. Robert och
Hollis fick byta med Anton och Erika. Ännu ett skäl till att skippa lite pokaler - blir enklare för
kranskulle-Linda att hålla reda på!
 
Avslutningsvis delar jag en bild på en man med stort hjärta, fullt av både kärlek och motorsport.
Vila i frid Roger Öberg, du är saknad!
 
 // Jenny Hapasari-Niemi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0