hnmotorsport

2013-09-29
Rally-debatten har varit både lång och i en hej-dundrande berg-och-dal-bana, och det tycks alltid finnas nya heta potatisar att diskutera och älta. Man blir berörd, man blir upprörd och man blir arg, och ibland drabbas man av tillstånd av likgiltighet för att måttet blir rågat.

 

Men så händer det alltid något som får en att börja reagera igen. Den här gången på nära håll.
Under helgen var det många vänner som åkte iväg på något av sitt livs rally-äventyr, till Castrol Ralli Finland som kördes som en deltävling i Sverigeserien i VOC Mekonomen Rally. En tävling som avgjordes på kungliga VM-vägar, av underbart härligt snabb karaktär. Alla jag pratat med efteråt var lyriska över både tävling och vägar, och öser lovord över VOC-ledningen som åstadkommit detta. De enda som hittar något att klaga på, är de som inte varit där...

 

En mycket kär vän, Dennis Jönsson, kraschade kungligt med sin 940, men både han och co-drivande brorsan Jimmy klarade sig helt oskadda. Ja, självklart lite blå efter bälten som gjort sitt jobb, men inte ens mör i musklerna! När jag ser en krasch som deras som rullar flitigt på youtube, så tänker jag "vilken fantastisk sport vi har, när man kan klara sig oskadd från en sån resa". Sen går man ut på lite forum på internet, och inser att i våra egna led söker man istället hitta fel och brister, och vilken farlig sport vi har... Va`?! Är sporten farlig om man i 120 knyck kan rulla fyra rejäla varv och kliva oskadd ur bilen???

 

Man börjar prata om att C- och B-förare kanske inte ska få åka på såna äventyr för att det är för snabba vägar - men visst har vi väl snabba vägar i Sverige också?! Går inte rally ut på att vi ska åka fort?! Sen pratas om begränsningar och hittan och dittan, men jisses, olyckor kommer vi aldrig att komma ifrån! Nån kläckte ur sig att det bara är B- och C-förare som chansar, och att det är därför de kraschar oftare... Hmmm... Förvisso är Dennis B-förare, men som yrkeschaffis dagligdags har han rattvridar-timmar som få och är en fantastisk chaufför. Lite galen - ja, men visst, och det är ju det som gör honom till den han är, och det är väl därför han valt den sport han har valt! Men vid samma tävling fanns en annan film som visade när tre av det här distriktets vassaste förare daskar av i samma kurva! Riktiga ratt-virtuoser alla tre, men nog 1000:an chansar även A-förare! Skulle man aldrig behöva chansa för att komma nån vart, skulle adrenalin-kicken aldrig bli densamma och sporten vore inte vad den är. Sen väljer vissa att kalla det för "kalkylerade risker", men jag skulle nog vilja säga att det är en annan benämning på en "chansning".

 

Detta med begränsningar slår aldrig väl ut, oavsett var man drar gränsen. Min egen sängvärmare vann DM som B-förare - var nog helt ok som rattvridare redan då med andra ord! Min kära far däremot, blev aldrig mer än C-förare trots att han på vissa sträckor haft sekundstrid med några av Sveriges bästa förare. Men snöskottning var för vanligt förekommande för hans del. Trots drygt drygt 30 år i sporten lever min far i allra högsta grad, och det trots att han fått köra som han önskat och kraschat en och annan gång. Två olika sidor av samma krona.

 

När det gäller Dennis, så vore det väl underbart om han kunde klonas, eller åtminstone om folk kunde börja tänka och bete sig mer som honom! Pratade med honom i telefon idag, och han var precis densamma som han alltid varit. Lika nära till skratt och skämt som vanligt, och att finnarna döpt honom till "Crazy Ruotsi" var inte nån större sensation för mig. Första gången jag såg Dennis köra folkrace var i Kalix, och det i kombination med att prata några ord med honom, gjorde att jag utsåg honom till en "reinkarnation av min pappa". Det får jag stöd i, gång efter annan. Inte bara av framfarten i rallyskogen och att även min pappa gjort en krasch som det ännu pratas om i Finland, utan även för deras fantastiska sätt att tackla motgångar och vända det till något positivt.

I familjen Jönssons garage står redan en kaross redo för byggnation, och till vintersäsongen räknar man med att vara igång igen.

Jag uppfattade via filmklippet på youtube att det var väldigt mycket otur med i Dennis krasch, vilket jag sa till honom. Det bemötte han med ett as-garv:

- Nä du, det där rådde jag helt och hållet för själv! Jag körde för fort redan i kurvan innan, så jag var fel ute hela vägen!
- Håll käft, sa jag och skrattade tillbaka åt honom. Här håller jag på och försöker ge dig helgon-gloria, och så säger du emot mig!

- Ja, men jag behöver ingen sån, det var mitt fel helt och hållet, konstaterade han.

Jag sa då till honom att "normala" förare skulle försökt skylla ifrån sig på allt möjligt, om inte annat notskrivaren eller kartisen.

- Noten var perfekt skriven och levererad perfekt, det var bara mitt fel!, upprepade Dennis.

Men till slut gav han med sig, att det var nog Jimmys fel ändå, i och med att han ville åka med till Finland! (ler)

 

Tänk vilken trevlig stämning det skulle kunna bli i rallyskogarna, om folk fick möjligheten till mer självbestämmande, och kanske därmed även lära sig att själva ta konsekvenserna av sina handlingar och stå upp som Dennis och ta nederlag som en man, och till och med vända dem till nåt positivt :

- Fan, jag blev ju krasch-kung i både Sverige och Finland, kolla vad många som sett filmklippet!, konstaterade Dennis med ett rungande skratt! Dessutom har Colin McRae kört av på samma sträcka, men ca en kilometer längre in!

 

Dennis har några fysiska fördelar. Han har tränat mer eller mindre hela sitt liv, förvisso fotboll, men ok det får väl duga (ler). Dessutom är han är sambo med en blivande sjukgymnast (hon pluggar än) och hon lär honom vilka muskler som kan vara vettiga att träna. Det handlar om de små musklerna, de som aldrig syns, men som märks om de inte finns. De små musklerna, som tränas med "fjantiga övningar", som bl a att ligga på rygg och "vicka lite med huvudet" (citat Dennis), inte nåt manligt som att lasta på skrot på en skivstång och pressa fram lite svett.

 

Det här är det jag efterfrågat i många debatter kring säkerhet. Tänk om SBF skulle kunna ta lite av alla de

licens-pengar vi levererar in, och ta hjälp av exempelvis en sjukgymnast för att få fram ett generellt träningsprogram som kan utföras av "normal-friska" individer, för att förebygga problem i synnerhet i nacken, men givetvis hela kroppen. Ett program som kompletteras med hur många gånger övningen ska utföras och hur många gånger i veckan programmet ska göras. Ett program som enkelt ska kunna laddas ner via sbf.se och vara tillgängligt för alla som önskar!

Jag har ingen utopi om att folk kommer att hurra över programmet, eller bli jätte-duktiga på att utöva det. Men får man nån att nappa, är väldigt mycket vunnet och till bra mycket mera vinst generellt för hela livet för den enskilde, till avsevärt mycket mindre penninginsats än vad alla andra skydd vi påtvingas medför!

 

För er som inte sett Dennis krasch, är det bara att följa länken :

 

Lev å må!