Knäpp, knäppare, knäppast?!
2012-03-18
Ibland får man funderingar på hur man egentligen är funtad i planeten. Tänk vad man utsätter sig för ibland!
Igår var en sån dag, men det var skönt att ha stöd från min "lillasyster" Theres Aldenlöv. Annars hade jag aldrig vågat!
Konspiration gav bildspel
Vad har vi gjort då?
Jo, det var nämligen så, att en stor race-ikon i norr, och en härlig vän hade 60-års party. Nämligen is-legenden Kent Larsson, som uppnådde den aktningsvärda åldern i torsdags (15/3).
Vi ville på något sätt visa hur mycket vi tycker om och uppskattar honom, och det har varit vilda planer. Framförallt mellan familjen H-N och Örjan.
Ett bildspel var ju mer eller mindre självklart att vi var tvungna att ha, och det är ju något jag tycker att, på ren svenska, är skit-kul att göra. Tog väl en två dagar att få ihop det, men vad gör man inte för Kent?! Örjan bistod med de flesta bilderna, som han scannade från familje-album och diverse. Men dessutom fick jag assistans från Roland "Dino" Fritzell, Hans "Moro" Aldenlöv och våra egna skatter.
Men jag kände ändå att jag ville ha nåt mer. Så jag kontaktade min pappas kusin, som är jätte-duktig att skriva ihop kåserier, och även har en historia inom stå-upp-branschen. Men han hade för mycket på sig.
Rollator-date på PRO
Dock kunde jag inte släppa det, och i mitt minne fanns också den plåtklädda rollator som Kent fick när han fyllde 60.
Efter diverse konspiration, fixade Örjan fram plåtarna, som pappa och Robert hämtade i Råneå. Därefter blev det till att söka fram de rollatorer jag så turligt sparat när man bytte ut och slängde gamla tipp-benägna saker när jag jobbade i äldreomsorgen. Min kusin Jonas fixade bockning av plåtar till ytterligare en rollator, och min kära make byggde ihop och stylade även en Ascona, allt under inspektion av min kära pappa.
Förberedande byggnationer!
Rollator-Asconan, redo för bus!
Från början hade jag tänkt att jag och Örjan skulle vara våra pappor, men så föddes en tanke om Theres, att hon skulle vara Hasse. Först tänkte jag att vi skulle vara alla tre, men sen insåg jag att Örjan hade alldeles nog med allt annat. Theres var lyckligtvis hemma i Boden, och tokig som hon är, ställde hon upp på mina galenskaper. Då återstod bara manus... som jag till slut själv snickrade ihop!
Theres fixade lösmustascher, och sen återstod att göra inbrott i våra pappors garderober.
Dagen D infann sig igår, och jag var mer nervös än jag brukar vara på tävlingar! Kanske för att på tävlingar har jag någorlunda kontroll över situationen, och åtminstone en del kunskaper för det jag ska företa mig. Det kan man verkligen inte säga när det gäller skådespeleri!
Rollator-bilarna lastade och klara i Citran, redo för frakt med mamma
och pappa till Råneå.
Men vi lastade Vito´n full i hundar och drog till Råneå, och som de race-brudar vi är skulle vi så klart mötas på den viktigaste platsen i hela Råneå, dvs starten på Tippen-sträckan! Men där var inte plogat, så vi fick flytta oss till en av besiktningsplatserna istället, för att iklä oss magar och mustascher.
Två nervösa brudar, färdigt ombytta och ready to rumble! Kan
förövrigt meddela att foto-Robert hade rätt skoj han med!
Klart, och iväg för uppställning utanför PRO i Råneå, där partyt förlagts.
När vi står där ute i snöslasket, med en miljard fjärilar i magen, och munnen full av tunghäfta, säger Theres till mig :
- Du Jenny, nästa gång du får en sån här galen idé, ring inte till mig då!
Theres : - Nästa gång du får en sån här galen idé Jenny, ring inte till
mig då!
När vi väl kom in i festsalen var jag så blockerad, att jag i princip bara såg Kent. Efter ett tag vet jag att jag såg Torbjörn "Still" Johansson och hans bror Nisse också, men trots att mamma stod framför mig och fotade (som jag sett på Roberts bilder) har jag inte sett henne.
The show must go on!
Rosor till Kent, medan Örjan varvar igång bildspelet.
Rosa rosor var ju ett måste att ge till Kent! Givetvis med egen till-
verkning av kortet!
Efter några minuters stakande skådespel, avslutade vi med det drygt 18 min långa bildspelet. Vi uppnådde vårt mål, folk skrattade! Sen om det var för att vi var så fruktansvärt dåliga, eller vad det berodde på, det spelade egentligen ingen roll. Vi hade i alla fall fått vara med och liva upp stämningen på en väns party! I efterhand är det också roligt att ha varit med om det här, och jag är vansinnigt stolt över både mig själv och Theres; att vi vågade!!!
60-åringen med två original och två fusk! Fejk-Hasse och låtsas-Henry
åkte dock hem efter buset, med motiveringen att "inget party mäktar
med två upplagor av Hasse och Henry"
Hasse och hans alter-ego
Den gröna mössan fick återuppstå, efter att under många år ha varit
ersatt av den numera klassiska vinröda!
"Dino" förevigar kvällen
Original-Hasse testar fusk-mustaschen.
Originalen och 60-åringen fortsatte att surra senare på kvällen. Så
oväntat! (ler)
I övrigt kan jag ju inte låta bli att hylla dagens sportsliga hjälte, André Myhrer! Undrar just om han var lika nervös som jag och Theres var inför vårt uppträdande, inför sin start i andra åket?! I vilket fall kan man konstatera att han i så fall hanterade det på bästa sätt, och vi riktar våra hyllningar till mästaren av 2012-års slalomcup och givetvis segern idag som slog spiken i kistan!
Lev å må!
Ibland får man funderingar på hur man egentligen är funtad i planeten. Tänk vad man utsätter sig för ibland!
Igår var en sån dag, men det var skönt att ha stöd från min "lillasyster" Theres Aldenlöv. Annars hade jag aldrig vågat!
Konspiration gav bildspel
Vad har vi gjort då?
Jo, det var nämligen så, att en stor race-ikon i norr, och en härlig vän hade 60-års party. Nämligen is-legenden Kent Larsson, som uppnådde den aktningsvärda åldern i torsdags (15/3).
Vi ville på något sätt visa hur mycket vi tycker om och uppskattar honom, och det har varit vilda planer. Framförallt mellan familjen H-N och Örjan.
Ett bildspel var ju mer eller mindre självklart att vi var tvungna att ha, och det är ju något jag tycker att, på ren svenska, är skit-kul att göra. Tog väl en två dagar att få ihop det, men vad gör man inte för Kent?! Örjan bistod med de flesta bilderna, som han scannade från familje-album och diverse. Men dessutom fick jag assistans från Roland "Dino" Fritzell, Hans "Moro" Aldenlöv och våra egna skatter.
Men jag kände ändå att jag ville ha nåt mer. Så jag kontaktade min pappas kusin, som är jätte-duktig att skriva ihop kåserier, och även har en historia inom stå-upp-branschen. Men han hade för mycket på sig.
Rollator-date på PRO
Dock kunde jag inte släppa det, och i mitt minne fanns också den plåtklädda rollator som Kent fick när han fyllde 60.
Efter diverse konspiration, fixade Örjan fram plåtarna, som pappa och Robert hämtade i Råneå. Därefter blev det till att söka fram de rollatorer jag så turligt sparat när man bytte ut och slängde gamla tipp-benägna saker när jag jobbade i äldreomsorgen. Min kusin Jonas fixade bockning av plåtar till ytterligare en rollator, och min kära make byggde ihop och stylade även en Ascona, allt under inspektion av min kära pappa.
Förberedande byggnationer!
Rollator-Asconan, redo för bus!
Från början hade jag tänkt att jag och Örjan skulle vara våra pappor, men så föddes en tanke om Theres, att hon skulle vara Hasse. Först tänkte jag att vi skulle vara alla tre, men sen insåg jag att Örjan hade alldeles nog med allt annat. Theres var lyckligtvis hemma i Boden, och tokig som hon är, ställde hon upp på mina galenskaper. Då återstod bara manus... som jag till slut själv snickrade ihop!
Theres fixade lösmustascher, och sen återstod att göra inbrott i våra pappors garderober.
Dagen D infann sig igår, och jag var mer nervös än jag brukar vara på tävlingar! Kanske för att på tävlingar har jag någorlunda kontroll över situationen, och åtminstone en del kunskaper för det jag ska företa mig. Det kan man verkligen inte säga när det gäller skådespeleri!
Rollator-bilarna lastade och klara i Citran, redo för frakt med mamma
och pappa till Råneå.
Men vi lastade Vito´n full i hundar och drog till Råneå, och som de race-brudar vi är skulle vi så klart mötas på den viktigaste platsen i hela Råneå, dvs starten på Tippen-sträckan! Men där var inte plogat, så vi fick flytta oss till en av besiktningsplatserna istället, för att iklä oss magar och mustascher.
Två nervösa brudar, färdigt ombytta och ready to rumble! Kan
förövrigt meddela att foto-Robert hade rätt skoj han med!
Klart, och iväg för uppställning utanför PRO i Råneå, där partyt förlagts.
När vi står där ute i snöslasket, med en miljard fjärilar i magen, och munnen full av tunghäfta, säger Theres till mig :
- Du Jenny, nästa gång du får en sån här galen idé, ring inte till mig då!
Theres : - Nästa gång du får en sån här galen idé Jenny, ring inte till
mig då!
När vi väl kom in i festsalen var jag så blockerad, att jag i princip bara såg Kent. Efter ett tag vet jag att jag såg Torbjörn "Still" Johansson och hans bror Nisse också, men trots att mamma stod framför mig och fotade (som jag sett på Roberts bilder) har jag inte sett henne.
The show must go on!
Rosor till Kent, medan Örjan varvar igång bildspelet.
Rosa rosor var ju ett måste att ge till Kent! Givetvis med egen till-
verkning av kortet!
Efter några minuters stakande skådespel, avslutade vi med det drygt 18 min långa bildspelet. Vi uppnådde vårt mål, folk skrattade! Sen om det var för att vi var så fruktansvärt dåliga, eller vad det berodde på, det spelade egentligen ingen roll. Vi hade i alla fall fått vara med och liva upp stämningen på en väns party! I efterhand är det också roligt att ha varit med om det här, och jag är vansinnigt stolt över både mig själv och Theres; att vi vågade!!!
60-åringen med två original och två fusk! Fejk-Hasse och låtsas-Henry
åkte dock hem efter buset, med motiveringen att "inget party mäktar
med två upplagor av Hasse och Henry"
Hasse och hans alter-ego
Den gröna mössan fick återuppstå, efter att under många år ha varit
ersatt av den numera klassiska vinröda!
"Dino" förevigar kvällen
Original-Hasse testar fusk-mustaschen.
Originalen och 60-åringen fortsatte att surra senare på kvällen. Så
oväntat! (ler)
I övrigt kan jag ju inte låta bli att hylla dagens sportsliga hjälte, André Myhrer! Undrar just om han var lika nervös som jag och Theres var inför vårt uppträdande, inför sin start i andra åket?! I vilket fall kan man konstatera att han i så fall hanterade det på bästa sätt, och vi riktar våra hyllningar till mästaren av 2012-års slalomcup och givetvis segern idag som slog spiken i kistan!
Lev å må!
Kommentarer
Trackback
