Long time no seen
2012-02-21
Oj, vad tiden springer! Idag hade jag ett mail, där jag fick på pälsen för att jag inte uppdaterat bloggen och berövat någon lite läsning. Ett sånt mail ger både dåligt samvete och positiv energi, innebär ju uppenbarligen att personen saknat mina kåserier! Lite spooky att en ord-bajsare som jag, haft soppa-torsk i fingrarna. Inte bra alls faktiskt! Så jag ber väl om ursäkt och hoppas på både bot och bättring, och gör en insats redan nu då.
Halva vinterna har ju sprungit iväg, utan att jag hunnit med. Så nu har redan Morjärv, Råneå, Vännäs och Piteå avverkats. Av DM-serien återstår endast Lycksele, och så lite extra rally-godis i Boden som efterrätt utan DM-status, men med VM-status på vägarna!
Vintern inleddes med total dominans i VOC i Morjärv, av Lasse "pålacken" Johansson. Han inte bara körde fort, utan fick topp-betyg av både pappa och Robert för underhållningen i skogen också. Både Thomas Lahti och Brage Lundmark fick buga och bocka, och se sig slagna av en värdig vinnare.
Lack-Lasse inledde med galet hög hastighet, direkt på premiären i
Morjärv!
Lahti gjorde debut med "CAD", som skulle vara så mycket bättre än
"LER"... Men jag fortsätter nog att vara med i LER´s fanclub jag!
Thomas Lahti och världens bästa Roger Öberg!
Men visst får jag väl erkänna, att CAD´en är en stilig skapelse!
Brage och Leif servar
Podiet i VOC i Morjärv
Vidare till Råneå, där Robert hoppade in i högerstolen hos Brage. Dagen till ära försedd med åksjuke-armband för första gången, och vare sig de var de som hjälpte eller annat, så var det en av de allra första gångerna Robert mått på topp en hel tävling! Notläsningen gick ok, eller egentligen riktigt bra, med tanke på att Robert åkt en si sådär 10 tävlingar de senaste 12 åren... Att skriva noter är liksom inte samma sak. Men Brage var nöjd, och Robert gav sig själv godkänt i alla fall. Det var huvudsaken. Lack-Lasse hade samma fart som i Morjärv, men nu hade Lahti plockat fram sin gamla trotjänare, 940´n som allmänt går under namnet "LER" pga reg.numret, och nu var det fight på hög nivå. Inför SS4 (om jag inte missminner mig) skiljde endast en sekund! Men tyvärr slutade det upp och ner för herrar Thomas x 2, och riktigt nära en tragedi när Robert och Brage som första bil efter får syn på kabin-personalen på var sida om vägen precis efter ett krön. Men båda han slänga sig i plogvallen, och trots att bakänden kom på bred front, lyckades Brage få stopp på bilen ca 1½ billängd ifrån "LER". De stannade och hjälpte till att få bort bilen så det gick att ta sig förbi, och kollade att Thomas x 2 var ok. För Robert kunde nästan svära på att det åtminstone tagit i Lahtis overall innan han försvann bakom plogvallen. Nästa bil till olycksplatsen bemödade sig inte att komma ut och hjälpa de olycksdrabbade, vilket jag tycker man ska ta sig en funderare på hur man vill ha det i rallyskogen när man själv ligger på tak?! Önskar man sig inte att andra bryr sig om en och kommer till undsättning?!
Någon idealtid blev det heller inte fråga om för Robert och Brage, och jag vet att det är luddigt skrivna regler, så det är absolut inget jag anklagar arrangören för heller. Dock tycker jag det är något man ska ta sig en funderare över, om man kanske borde ta fram ett klargörande för att underlätta, samt att man kanske ska titta på detta med respekten för varandra i skogen. Det är inte lätt, och saker och ting ska alltid utnyttjas på ett felaktigt sätt av vissa. Men hur jag än vrider och vänder på steken, är den lika rund ändå, och jag kommer fortsätta att ha min åsikt om att vi är för rädda att använda oss av idealtider. Jag är rädd att det får vissa att låta bli att bry sig om sina medtävlande, av ren egoism för sitt eget tävlande. Sen tror jag också att det skulle vara skönt för den ensilde, att veta att min fadäs här får inga följder för resten av de tävlande, för de får en idealtid så de åtminstone inte förlorar allt. Brage och Robert kommer alltid att fortsätta bry sig om sina medtävlande, och de kommer fortsätta att stanna oavsett idealtid eller inte. Men vi måste tänka på vilka signaler det ger till våra rookies, etc.
Nog om det. Brage blev trots tappade ca 2 minuter, ändå inte sist i VOC, och det är ju alltid något. Lack-Lasse skulle vunnit ändå, så ingen skugga över honom, och absolut inte över Lahti. Det händer alla, förr eller senare!
Tvåa i VOC total, blev nu istället Viktor Johansson, denna tystlåtna super-talang från Älvsbyn! Vad ska det bliva av denna unga grabb??? En annan grabb som imponerar stort på oss alla, är Danne Hovila från Haparanda, eller rättare sagt Karhuvaara, the rally paradise of Sweden! Jisses, bonn´pöjken som lekt lite med bilar på is, men annars snarast varit en liten "Ferdinand", lite försiktig, men alltid lika trevlig. Han radar upp klass-segrar i VOC-C som hade han aldrig gjort annat! Jag är stolt över vår återväxt, som trots allt finns!
Ett av våra nya stjärnskott, Daniel Hovila, Haparanda SMS
Till Vännäs fick Brage hjälp med bilen, av Tomas Karlsson i Tavelsjö. Något både Lahti och Lack-Lasse fått redan tidigare. Plötsligt var regerande mästaren sig lik, och som brukligt i Vännäs var det Brage i topp. Den här gången fick istället Lack-Lasse stå bakom ett oturs-ekipage, och inför Piteå skiljde endast en poäng i DM-tabellen, till Lasse´s fördel.
Annat roligt i Vännäs, var att Mats Uhlander gjorde comeback i VOC! Efter ett par års utflykt i GrpH, till en början trevliga sådana i världsmärket Opel Ascona B, sedan några år med kärringdrift (Golf), lite sabattsår, och nu tillbaka i en VOC-940. Kan bara säga : VÄLKOMMEN!!!
I Piteå var det dags för jätte-sekundstrid igen, men den här gången mellan Lasse och Brage, då Lahti åkte av redan på SS1 och tappade mycket tid även om han kunde fortsätta. Enligt något obekräftade källor ska det tydligen ha varit pga fel i noterna, trots att det är en kurva som funnits med på den vägen under alla år vi skrivit noter i Piteå... Jag vet inte, vad säger man?! Större delen av startfältet säger att noterna varit klockrena, men ändå känns det som om det nu är sant att även Lahti klagat på noterna, så kanske det verkligen är dags att lägga ner. Något vi försökt under flera års tid, men hela tiden varit dumma nog att låta oss övertalas att fortsätta. Problemet är att man bli ledsen, trots att man vet att noterna stämmer, och att det är något annat som ligger bakom...
Nog om det, tillbaka till roligare saker = tävlingen! Lasse och Brage fortsatte sin fight, och i mål skiljde endast 4 sekunder, till Brage´s favör! Mer spännande kan det knappast bli. Nu väntar Lycksele, och normalt sett ska det vara Lahti som är kung på de snabba vägarna, men Lack-Lasse har gode fin speed... och Brage Lundmark, den evigt unge, ska man aldrig någonsin räkna bort!
Lack-Lasse´s snygga pärla lyser bland plogvallarna. Den här röd-
färgen hoppas jag vår Amazon blir!
Makalösa Brage, med underbara Sofie i högerstolen!
Lahti rakade drivor både här och där, uppenbarligen lite för mycket
ibland... Men här gick det vägen!
Innan jag lämnar klassen, måste jag ju berätta om två personliga jätte-favoriter, och deras upptåg i skogen.
Vi börjar med Erik Wiklund, som övergett sin gamla trotjänande 240 och numera rattar Per Perssons puts-fräscha 740. Vässad högerstol i form av Inger Lundberg, och nu jäklar siktar vi mot trädtopparna!
Till att börja med måste jag bara berätta, att det är den övergivna 240´n som Viktor Johansson numera skördar sina stora framgångar med, och Erik Wiklund han skrattar och gör narr av sig själv, och är man nog att ta dyng-stryk som en riktig man!
Erik har alltid varit vägsäkerheten själv, och det är en fantastiskt duktig chaufför. Problemet är bara att Erik har ett gott självförtroende, men inte i en rallybil! Han har själv sagt en gång :
- Jag har en koppling mellan 4:ans växel och högerfoten. När 4:an åker i, lättar jag på gasen!
Robert har åkt några gånger med honom, bl a på rallyskolan, men även på Piterundan. När Robert driver på och är Erik´s självförtroende, då matchar Erik t o m Brage Lundmarks tider! Bara så ni vet vad den här karln besitter.
I år har Erik beslutat sig för att höja ribban, och det har han verkligen gjort. Nu börjar han likna min far i rallyskogen på det ljuva 80-talet, för mellan avåkningarna går det fort! Oj vilken tur att Inger är så luttrad från Dennis Jönssons högerstol, för nu skottas det snö å det vassaste i rallyskogen. I Piteå blev det inte mer än tre avåkningar! Skyller Erik på någon? O ja, sig själv!
- 200 meter in på första sträckan är det en besvärlig kurva, och jodå, ni har enkelvarnat den i noterna. Jodå, Inger läste det åt mig, men gjorde jag som hon sa? Nä, jag stod på, och pang in i drivan! Klockrent mitt eget fel! Men inte gör det något. Vi inväntade hela startfältet för att inte störa någon annan, och sen körde vi kravlöst hela tävlingen. Vi skottade mer snö, men så skoj vi hade!
Erik Wiklund - love your style! Hoppas du är smittsam, så fler blir som du!
Erik Wiklund, ännu en gång i ny kostym. Först tog det nära 20 år att
överge den första 240´n. Den andra fick knappt 2 säsonger innan
den fick vandra vidare till ny ägare, för nu är det 740 som gäller.
Viktor Johansson, en riktig "morgondagens man", som tar för sig i
Erik´s avlagda trotjänare. Till sommaren väntar med största
sannorlikhet rallycross för Viktor, och det kommer bli hur spännande
som helst! Så glad att vår gamla, blåa buss, får återse en depå igen!
Nästa idol, Roger Fransson, yrvädret från Skellefteå. En revolution mot den i övrigt rätt tysta och försynta klanen Fransson. Han är då med om allt. Jag tar mig friheten att dela med mig av hans galna helg, där han som han själv säger borde ha förstått att han skulle stannat hemma.
Eftersom Roger är en arbetsnarkoman med 1000 järn i elden, och med en inte alls särskilt stor förkärlek till garage, är det tur han har Nisse o co som tar hand om hans bilar. Men det medför ju att bilarna bor i Vännäs, Roger i Skellfteå och den här helgen var tävlingen i Piteå. Man behöver inte vara särskilt berest för att förstå att det blir en hyffsat omväg att åka Skellefteå-Vännäs-Skellfteå-Piteå... Helgen till ära skulle Roger piska 240 igen, för som en man med god självkännedom, valde han att låta 940´n vila inför kommande helgs Vinterserie i VOC. När alla livlinor avverkats, var det bara för Roger att hämta bilen, som stod med pajad växellåda. I med en gammal, och iväg. På väg tillbaka till Skellefteå tappade han hjulet på släpet, ett hjul som suttit så bra så i flera hundra mil, men plötsligt gav sig iväg på eget upptåg. Stannade, letade upp hjulet, och med allt fixat hem till Skellfteå. Lördag morgon, besiktning i Piteå, inser att bilen inte kört tävling på ett tag - larmflaggor saknas. Goda råd dyra - vad göra? Rådige Roger inser att OK har liknande färger i sin logga och drar därför dit, och har tur. De hade rött tyg på metervara, som de använt i sin skyltning. Köpte även en sopkvast, som fick offra skaftet, och bli en väldigt snygg larmflagga till en rallybil. Perfekt, allt i sin ordning. Eller inte? Glömt reservbatterier till intercom! Tillbaka till OK, passar då även på att tanka och köpa halstabletter. Betalar med kort. Väl tillbaka på skolan, för att lugnet ska återfinna sig, får han se Nisse komma traskande med bestämda steg och inte jordens gladaste uppsyn.
- Har du varit och tankat?
- Ja, det har jag, hur så?
- Du har inte funderat på att betala för dig?
- Klart jag har, jag har kvittot här, säger Roger och plockar fram kvittot ur plånboken.
Problemet är bara att kassörskan inte fattat att Roger hängde ihop med bilen som tankade, och har bara tagit betalt för batterier och halstabletter. När hon sett bilen åka iväg har hon ringt den bilen står registrerad på, lika med Nisses pappa Lennart som blir uppringd angående en icke betald tankning...
Roger tillbaka till OK, tjejen skrattar gott när hon inser vem det var som "smitit", och allt blir frid och fröjd och ett roligt minne att berätta för efterlevande.
Klart för start.
Tidigt på första sträckan, kommer mot en besvärlig kurva, drar i tv... TVÅAN! Ingen 2:a, helt stopp, och pang in i drivan. Tar sig loss och fortsätter, guppar lite, smäller till i lådan och YES, 2:an fungerar igen.
SS2, besvärliga spår i starten, kör fram för att back... BACKEN! Nu fungerar inte backen, och där står han ett snäpp fram vid tidbilen, dvs inne i K-zon. Funktionären ber honom backa bak, Roger förklarar att det inte går för backen fungerar inte. Funktionären ber dem knuffa bak bilen, för annars får de tjuvstart. Roger förklarar att de inte får kliva ur bilen i K-zon, och funktionären meddelar att de då får en tjuvstart. Rejält uppe i varv, iväg igen, och nu kommer tidernas avåkning.
- Jag var tvungen att traska iväg och kolla spåren, för att se vad som gått fel. Men det var bara att inse att jag kört åt helvete för fort! Sladdspåren sa mig att det inte hade räckt om ens vägen varit dubbel så bred!
Oh, what a day! Nu brister mitt minne en aning, för det var inte få intermezzon dynamiska duon från Skellefteå, Roger och Lotta, varit med om denna dag. Men jag har faktiskt för mig att man han med ytterligare en avåkning innan dagen var slut.
Men jag älskar Rogers sätt att tackla problemen på - med ett gap-skratt och "nu går vi vidare", utan att för den skull tappa den vinnarskalle som ändå finns där under hjälmen!
Två profiler i rallyskogen, jag tror det finns fler. Jag letar och återkommer!
Herrejösses, en kort sammanfattning av VOC... Resten kvar, vi fortsätter :
Under tävlingarna, då jag numera allt som oftast befinner mig på hemma-plan, brukar jag dela med mig av mina rapporter på facebook. Då får jag ofta klagomål för att jag inte har koll på GrpH. Det finns en enkel anledning till det, det är ingen i GrpH som förser mig med rapporter! I VOC är det den mest spännande striden, det kan ingen komma ifrån, med tanke på att de 3 herrarna i toppen är så jäkla jämna, och dessutom är ju Volvo bilen i hela familjens hjärta. Så där har oftast pappa och Robert koll, och flera andra med dem. Egentligen gillar man brum-brum mycket mer, men var är profilerna? Peter Johansson är en makalös chaufför och en underbar människa, men så sagolikt blyg att det nog inte ens är säkert att han "skryter" om sina segrar för sin fru. J-O Renberg har gjort säsongens klassbyte, när han numera rattar en Mitsubishi EVO7, men få J-O att skryta om sina bravader - good luck! Sen hittar jag nog ingen mer, som möjligen skulle vara intresserad av att förse en stackars rally-törstande hundmamma på hemma-plan med resultat och anekdoter. Vare sig under tävlingsdagen eller efteråt, så länge jag inte själv ringer och efterfrågar det! Miss you, Krister Etting!
Men jag vet ändå, att Peter körde skjortan av alla andra i Morjärv, och J-O slutade tvåa efter sekundstrid med Eero Tallus. I Råneå vann Peter lika övertygande igen, och jag har faktiskt för mig att J-O var tvåa även där.
Peter Johansson hade fys-träning i form av "lyft med mycket snö"
i Piteå, men tog sig i mål.
Tommy Jakobssons lilla fuling, med snygg lack!
Vännäs vet jag att J-O inte körde, och att bl a Stefan Jonsson var med och satte färg på tävlingen. Men sen... Förlåt, men där har jag inte koll heller. I Piteå ledde däremot Renberg vid halvtid, och det hade nästan varit som ett lyckligt slut i en Hollywood-film, att Renberg skulle få totalvinna Piterundan, som han slitit så hårt med under såååååå många år. Men då hittade Nils Fransson farten, och likt de farliga banditerna i filmerna, stal han segern genom fantastisk körning och fixade det oväntade slutet på en fairytail.
J-O Renberg har övergett sin Manta-krokodil, och rattar nu en
4-hjulsdriven farkost. Janne Stenberg är åter permanent i högerstolen,
och allt är som det ska vara!
Nils Fransson knäckte Renberg på slutvarvet och totalvann i Piteå.
Bästa 2-hjulsdrivna ekipage var däremot Kenneth Andersson, som fick bli plåstret på såret för arrangörsklubben, efter att ha snuvats på totalsegern.
Kenneth som så många gånger fått se tävlingarna från plogvallen, med diverse tekniska problem, fick bli sagan med lyckligt slut.
Alltid lika skoj när det håller hela vägen för Kenneth Andersson.
Ännu en tystlåten förarbegåvning, med mycket motlut i karriären.
Klass Ekonomi har jag däremot bättre koll på, trots så mycket kärringbilar och framkrafs! (ler) Från den här klassen får jag t o m direkt-rapporter under tävling, framförallt från reserv-farsan Benny Forsman, men t o m vissa dagar även från drivern himself! Gissa om man blir glad, när nån som kör sig svettig i rallyskogen med fullt fokus, ändå har tid att tänka på lilla mig?! Det dessutom utan arga tankar på dåliga noter eller annat jag kan ha ställt till med!
Tobbe Forsman - med rätt uppbackning ekonomiskt, och lite bättre
smak när det gäller bilar, kunde han lätt ha varit en VM-man idag!
Måhända saknas det förstånd ibland, men begåvning har han så det
svämmar över!
Reserv-farsan, Benny Forsman. Mössan matchar mustaschen! Själv
köpte jag likadan, men blå, mössa i somras på RC SM i Kalix. Då
mobbade alla mig, för den ansågs inte höra hemma den årstiden, men
nu är alla avis när jag slipper frysa i min fula mössa!
Benny är t o m duktigare än Robert och pappa på att rapportera från
tävlingarna, och ibland har han t o m koll på VOC!!!
Industrispionage? Forsman kontrollerar vad duon Ingemar Svensson
- Peter Lindqvist pysslar med
Gick fjolårssäsongen i moll för Tobbe, så har det varit väldigt mycket dur i år. Regerande mästaren, Jonas Rönnlund, vars kartläsare varit med om en otäck arbetsplatsolycka som han återhämtar sig från, har ett förståeligt uppehåll. I hans frånvaro har en ny stjärna tänts på rallyhimlen, i form av Wiktor Danielsson från Åsele! Det verkar vara en gångbar grej att vara ung och heta Wiktor, åtminstone när det gäller rally i Övre Norra. Den här grabben har i sina ljusa stunder t o m piskat Tobbe på nån sträcka, och det har varit idel ädel fina resultat, med början på en andraplats totalt i Morjärv.
Årets komet?! Wiktor Danielsson från Åsele är inte blyg att ta för sig
i klass Ekonomi´s övre skikt. I Piteå kom första segern!
Morjärv i övrigt blir nog annars känt som en Golf-slaktar-tävling, eller åtminstone övervägde VOC-åkande Johan Makslahti att döpa om Kamlunge-sträckan till "Golf-banan", för där stod åtminstone 3 Golfar parkerade; Magnus Kitti och bröderna Dick och Larre Ohlander.
Dick och Jenny Ohlander
Forsman fortsatte sedan sitt segertåg i Råneå och Vännäs, men i Piteå blev det stopp, med minimal marginal. På SS4 (SS1 varv 2) var det lite för guppigt för fransyskan, så en kabel till tändmodulen hoppade av. Innan den var på plats och allt i sin oordning, hade ca en minut förlorats. Men kusinerna Forsman drog nu på i ett sånt tempo. att sluttiden ändå räckte till en andra plats, med futtiga 3 sekunders marginal. Men när det innebar att den nya talangen från Åsele fick sin första seger, och det drama man erbjöds att följa, så var det nog det bästa som kunde hända!
Ingen särskilt fartig bild på Forsman, men kolla bara hur mycket
en bild kan tala! Här är verkligen livet rally, med höga vallar och träd
nästan på vägen!
3 sekunder från seger, trots en minuts mek-stopp... Surt sa räven
om rönnbären, tack för underhållningen säger jag!
I övrigt är det främst Ingemar Svensson och Dick Ohlander som skuggar fartdårarna i täten, medan Larre Ohlander haft en säsong ordentligt i moll. Vid årets andra avåkning, i Råneå, gjorde sambon / kartläsande Anne Westerberg illa sin rygg, och plötsligt hade man inte bara jobb i garaget, utan även med att hitta ny kartis. Något som gjorde att man inte ens kom till start i Piteå. Nu håller vi tummarna att all olycka har avverkats, det räcker nu!
Ingemar Svensson har fått upp tempot och kör med nyvunnen
motivation och nya glasögon. Pass upp när ormen får luft, då kan
han börja hugga!
Jag har lovat att jag ska rapportera från Amazon-bygget, och det ska jag också göra. Men nu tycker jag att jag får mer än väl godkänt för den här gången, och ni har säkert nog med att läsa till jag vilat mig i form för nytt ord-bajseri igen.
På återskrivande!
Oj, vad tiden springer! Idag hade jag ett mail, där jag fick på pälsen för att jag inte uppdaterat bloggen och berövat någon lite läsning. Ett sånt mail ger både dåligt samvete och positiv energi, innebär ju uppenbarligen att personen saknat mina kåserier! Lite spooky att en ord-bajsare som jag, haft soppa-torsk i fingrarna. Inte bra alls faktiskt! Så jag ber väl om ursäkt och hoppas på både bot och bättring, och gör en insats redan nu då.
Halva vinterna har ju sprungit iväg, utan att jag hunnit med. Så nu har redan Morjärv, Råneå, Vännäs och Piteå avverkats. Av DM-serien återstår endast Lycksele, och så lite extra rally-godis i Boden som efterrätt utan DM-status, men med VM-status på vägarna!
Vintern inleddes med total dominans i VOC i Morjärv, av Lasse "pålacken" Johansson. Han inte bara körde fort, utan fick topp-betyg av både pappa och Robert för underhållningen i skogen också. Både Thomas Lahti och Brage Lundmark fick buga och bocka, och se sig slagna av en värdig vinnare.
Lack-Lasse inledde med galet hög hastighet, direkt på premiären i
Morjärv!
Lahti gjorde debut med "CAD", som skulle vara så mycket bättre än
"LER"... Men jag fortsätter nog att vara med i LER´s fanclub jag!
Thomas Lahti och världens bästa Roger Öberg!
Men visst får jag väl erkänna, att CAD´en är en stilig skapelse!
Brage och Leif servar
Podiet i VOC i Morjärv
Vidare till Råneå, där Robert hoppade in i högerstolen hos Brage. Dagen till ära försedd med åksjuke-armband för första gången, och vare sig de var de som hjälpte eller annat, så var det en av de allra första gångerna Robert mått på topp en hel tävling! Notläsningen gick ok, eller egentligen riktigt bra, med tanke på att Robert åkt en si sådär 10 tävlingar de senaste 12 åren... Att skriva noter är liksom inte samma sak. Men Brage var nöjd, och Robert gav sig själv godkänt i alla fall. Det var huvudsaken. Lack-Lasse hade samma fart som i Morjärv, men nu hade Lahti plockat fram sin gamla trotjänare, 940´n som allmänt går under namnet "LER" pga reg.numret, och nu var det fight på hög nivå. Inför SS4 (om jag inte missminner mig) skiljde endast en sekund! Men tyvärr slutade det upp och ner för herrar Thomas x 2, och riktigt nära en tragedi när Robert och Brage som första bil efter får syn på kabin-personalen på var sida om vägen precis efter ett krön. Men båda han slänga sig i plogvallen, och trots att bakänden kom på bred front, lyckades Brage få stopp på bilen ca 1½ billängd ifrån "LER". De stannade och hjälpte till att få bort bilen så det gick att ta sig förbi, och kollade att Thomas x 2 var ok. För Robert kunde nästan svära på att det åtminstone tagit i Lahtis overall innan han försvann bakom plogvallen. Nästa bil till olycksplatsen bemödade sig inte att komma ut och hjälpa de olycksdrabbade, vilket jag tycker man ska ta sig en funderare på hur man vill ha det i rallyskogen när man själv ligger på tak?! Önskar man sig inte att andra bryr sig om en och kommer till undsättning?!
Någon idealtid blev det heller inte fråga om för Robert och Brage, och jag vet att det är luddigt skrivna regler, så det är absolut inget jag anklagar arrangören för heller. Dock tycker jag det är något man ska ta sig en funderare över, om man kanske borde ta fram ett klargörande för att underlätta, samt att man kanske ska titta på detta med respekten för varandra i skogen. Det är inte lätt, och saker och ting ska alltid utnyttjas på ett felaktigt sätt av vissa. Men hur jag än vrider och vänder på steken, är den lika rund ändå, och jag kommer fortsätta att ha min åsikt om att vi är för rädda att använda oss av idealtider. Jag är rädd att det får vissa att låta bli att bry sig om sina medtävlande, av ren egoism för sitt eget tävlande. Sen tror jag också att det skulle vara skönt för den ensilde, att veta att min fadäs här får inga följder för resten av de tävlande, för de får en idealtid så de åtminstone inte förlorar allt. Brage och Robert kommer alltid att fortsätta bry sig om sina medtävlande, och de kommer fortsätta att stanna oavsett idealtid eller inte. Men vi måste tänka på vilka signaler det ger till våra rookies, etc.
Nog om det. Brage blev trots tappade ca 2 minuter, ändå inte sist i VOC, och det är ju alltid något. Lack-Lasse skulle vunnit ändå, så ingen skugga över honom, och absolut inte över Lahti. Det händer alla, förr eller senare!
Tvåa i VOC total, blev nu istället Viktor Johansson, denna tystlåtna super-talang från Älvsbyn! Vad ska det bliva av denna unga grabb??? En annan grabb som imponerar stort på oss alla, är Danne Hovila från Haparanda, eller rättare sagt Karhuvaara, the rally paradise of Sweden! Jisses, bonn´pöjken som lekt lite med bilar på is, men annars snarast varit en liten "Ferdinand", lite försiktig, men alltid lika trevlig. Han radar upp klass-segrar i VOC-C som hade han aldrig gjort annat! Jag är stolt över vår återväxt, som trots allt finns!
Ett av våra nya stjärnskott, Daniel Hovila, Haparanda SMS
Till Vännäs fick Brage hjälp med bilen, av Tomas Karlsson i Tavelsjö. Något både Lahti och Lack-Lasse fått redan tidigare. Plötsligt var regerande mästaren sig lik, och som brukligt i Vännäs var det Brage i topp. Den här gången fick istället Lack-Lasse stå bakom ett oturs-ekipage, och inför Piteå skiljde endast en poäng i DM-tabellen, till Lasse´s fördel.
Annat roligt i Vännäs, var att Mats Uhlander gjorde comeback i VOC! Efter ett par års utflykt i GrpH, till en början trevliga sådana i världsmärket Opel Ascona B, sedan några år med kärringdrift (Golf), lite sabattsår, och nu tillbaka i en VOC-940. Kan bara säga : VÄLKOMMEN!!!
I Piteå var det dags för jätte-sekundstrid igen, men den här gången mellan Lasse och Brage, då Lahti åkte av redan på SS1 och tappade mycket tid även om han kunde fortsätta. Enligt något obekräftade källor ska det tydligen ha varit pga fel i noterna, trots att det är en kurva som funnits med på den vägen under alla år vi skrivit noter i Piteå... Jag vet inte, vad säger man?! Större delen av startfältet säger att noterna varit klockrena, men ändå känns det som om det nu är sant att även Lahti klagat på noterna, så kanske det verkligen är dags att lägga ner. Något vi försökt under flera års tid, men hela tiden varit dumma nog att låta oss övertalas att fortsätta. Problemet är att man bli ledsen, trots att man vet att noterna stämmer, och att det är något annat som ligger bakom...
Nog om det, tillbaka till roligare saker = tävlingen! Lasse och Brage fortsatte sin fight, och i mål skiljde endast 4 sekunder, till Brage´s favör! Mer spännande kan det knappast bli. Nu väntar Lycksele, och normalt sett ska det vara Lahti som är kung på de snabba vägarna, men Lack-Lasse har gode fin speed... och Brage Lundmark, den evigt unge, ska man aldrig någonsin räkna bort!
Lack-Lasse´s snygga pärla lyser bland plogvallarna. Den här röd-
färgen hoppas jag vår Amazon blir!
Makalösa Brage, med underbara Sofie i högerstolen!
Lahti rakade drivor både här och där, uppenbarligen lite för mycket
ibland... Men här gick det vägen!
Innan jag lämnar klassen, måste jag ju berätta om två personliga jätte-favoriter, och deras upptåg i skogen.
Vi börjar med Erik Wiklund, som övergett sin gamla trotjänande 240 och numera rattar Per Perssons puts-fräscha 740. Vässad högerstol i form av Inger Lundberg, och nu jäklar siktar vi mot trädtopparna!
Till att börja med måste jag bara berätta, att det är den övergivna 240´n som Viktor Johansson numera skördar sina stora framgångar med, och Erik Wiklund han skrattar och gör narr av sig själv, och är man nog att ta dyng-stryk som en riktig man!
Erik har alltid varit vägsäkerheten själv, och det är en fantastiskt duktig chaufför. Problemet är bara att Erik har ett gott självförtroende, men inte i en rallybil! Han har själv sagt en gång :
- Jag har en koppling mellan 4:ans växel och högerfoten. När 4:an åker i, lättar jag på gasen!
Robert har åkt några gånger med honom, bl a på rallyskolan, men även på Piterundan. När Robert driver på och är Erik´s självförtroende, då matchar Erik t o m Brage Lundmarks tider! Bara så ni vet vad den här karln besitter.
I år har Erik beslutat sig för att höja ribban, och det har han verkligen gjort. Nu börjar han likna min far i rallyskogen på det ljuva 80-talet, för mellan avåkningarna går det fort! Oj vilken tur att Inger är så luttrad från Dennis Jönssons högerstol, för nu skottas det snö å det vassaste i rallyskogen. I Piteå blev det inte mer än tre avåkningar! Skyller Erik på någon? O ja, sig själv!
- 200 meter in på första sträckan är det en besvärlig kurva, och jodå, ni har enkelvarnat den i noterna. Jodå, Inger läste det åt mig, men gjorde jag som hon sa? Nä, jag stod på, och pang in i drivan! Klockrent mitt eget fel! Men inte gör det något. Vi inväntade hela startfältet för att inte störa någon annan, och sen körde vi kravlöst hela tävlingen. Vi skottade mer snö, men så skoj vi hade!
Erik Wiklund - love your style! Hoppas du är smittsam, så fler blir som du!
Erik Wiklund, ännu en gång i ny kostym. Först tog det nära 20 år att
överge den första 240´n. Den andra fick knappt 2 säsonger innan
den fick vandra vidare till ny ägare, för nu är det 740 som gäller.
Viktor Johansson, en riktig "morgondagens man", som tar för sig i
Erik´s avlagda trotjänare. Till sommaren väntar med största
sannorlikhet rallycross för Viktor, och det kommer bli hur spännande
som helst! Så glad att vår gamla, blåa buss, får återse en depå igen!
Nästa idol, Roger Fransson, yrvädret från Skellefteå. En revolution mot den i övrigt rätt tysta och försynta klanen Fransson. Han är då med om allt. Jag tar mig friheten att dela med mig av hans galna helg, där han som han själv säger borde ha förstått att han skulle stannat hemma.
Eftersom Roger är en arbetsnarkoman med 1000 järn i elden, och med en inte alls särskilt stor förkärlek till garage, är det tur han har Nisse o co som tar hand om hans bilar. Men det medför ju att bilarna bor i Vännäs, Roger i Skellfteå och den här helgen var tävlingen i Piteå. Man behöver inte vara särskilt berest för att förstå att det blir en hyffsat omväg att åka Skellefteå-Vännäs-Skellfteå-Piteå... Helgen till ära skulle Roger piska 240 igen, för som en man med god självkännedom, valde han att låta 940´n vila inför kommande helgs Vinterserie i VOC. När alla livlinor avverkats, var det bara för Roger att hämta bilen, som stod med pajad växellåda. I med en gammal, och iväg. På väg tillbaka till Skellefteå tappade han hjulet på släpet, ett hjul som suttit så bra så i flera hundra mil, men plötsligt gav sig iväg på eget upptåg. Stannade, letade upp hjulet, och med allt fixat hem till Skellfteå. Lördag morgon, besiktning i Piteå, inser att bilen inte kört tävling på ett tag - larmflaggor saknas. Goda råd dyra - vad göra? Rådige Roger inser att OK har liknande färger i sin logga och drar därför dit, och har tur. De hade rött tyg på metervara, som de använt i sin skyltning. Köpte även en sopkvast, som fick offra skaftet, och bli en väldigt snygg larmflagga till en rallybil. Perfekt, allt i sin ordning. Eller inte? Glömt reservbatterier till intercom! Tillbaka till OK, passar då även på att tanka och köpa halstabletter. Betalar med kort. Väl tillbaka på skolan, för att lugnet ska återfinna sig, får han se Nisse komma traskande med bestämda steg och inte jordens gladaste uppsyn.
- Har du varit och tankat?
- Ja, det har jag, hur så?
- Du har inte funderat på att betala för dig?
- Klart jag har, jag har kvittot här, säger Roger och plockar fram kvittot ur plånboken.
Problemet är bara att kassörskan inte fattat att Roger hängde ihop med bilen som tankade, och har bara tagit betalt för batterier och halstabletter. När hon sett bilen åka iväg har hon ringt den bilen står registrerad på, lika med Nisses pappa Lennart som blir uppringd angående en icke betald tankning...
Roger tillbaka till OK, tjejen skrattar gott när hon inser vem det var som "smitit", och allt blir frid och fröjd och ett roligt minne att berätta för efterlevande.
Klart för start.
Tidigt på första sträckan, kommer mot en besvärlig kurva, drar i tv... TVÅAN! Ingen 2:a, helt stopp, och pang in i drivan. Tar sig loss och fortsätter, guppar lite, smäller till i lådan och YES, 2:an fungerar igen.
SS2, besvärliga spår i starten, kör fram för att back... BACKEN! Nu fungerar inte backen, och där står han ett snäpp fram vid tidbilen, dvs inne i K-zon. Funktionären ber honom backa bak, Roger förklarar att det inte går för backen fungerar inte. Funktionären ber dem knuffa bak bilen, för annars får de tjuvstart. Roger förklarar att de inte får kliva ur bilen i K-zon, och funktionären meddelar att de då får en tjuvstart. Rejält uppe i varv, iväg igen, och nu kommer tidernas avåkning.
- Jag var tvungen att traska iväg och kolla spåren, för att se vad som gått fel. Men det var bara att inse att jag kört åt helvete för fort! Sladdspåren sa mig att det inte hade räckt om ens vägen varit dubbel så bred!
Oh, what a day! Nu brister mitt minne en aning, för det var inte få intermezzon dynamiska duon från Skellefteå, Roger och Lotta, varit med om denna dag. Men jag har faktiskt för mig att man han med ytterligare en avåkning innan dagen var slut.
Men jag älskar Rogers sätt att tackla problemen på - med ett gap-skratt och "nu går vi vidare", utan att för den skull tappa den vinnarskalle som ändå finns där under hjälmen!
Två profiler i rallyskogen, jag tror det finns fler. Jag letar och återkommer!
Herrejösses, en kort sammanfattning av VOC... Resten kvar, vi fortsätter :
Under tävlingarna, då jag numera allt som oftast befinner mig på hemma-plan, brukar jag dela med mig av mina rapporter på facebook. Då får jag ofta klagomål för att jag inte har koll på GrpH. Det finns en enkel anledning till det, det är ingen i GrpH som förser mig med rapporter! I VOC är det den mest spännande striden, det kan ingen komma ifrån, med tanke på att de 3 herrarna i toppen är så jäkla jämna, och dessutom är ju Volvo bilen i hela familjens hjärta. Så där har oftast pappa och Robert koll, och flera andra med dem. Egentligen gillar man brum-brum mycket mer, men var är profilerna? Peter Johansson är en makalös chaufför och en underbar människa, men så sagolikt blyg att det nog inte ens är säkert att han "skryter" om sina segrar för sin fru. J-O Renberg har gjort säsongens klassbyte, när han numera rattar en Mitsubishi EVO7, men få J-O att skryta om sina bravader - good luck! Sen hittar jag nog ingen mer, som möjligen skulle vara intresserad av att förse en stackars rally-törstande hundmamma på hemma-plan med resultat och anekdoter. Vare sig under tävlingsdagen eller efteråt, så länge jag inte själv ringer och efterfrågar det! Miss you, Krister Etting!
Men jag vet ändå, att Peter körde skjortan av alla andra i Morjärv, och J-O slutade tvåa efter sekundstrid med Eero Tallus. I Råneå vann Peter lika övertygande igen, och jag har faktiskt för mig att J-O var tvåa även där.
Peter Johansson hade fys-träning i form av "lyft med mycket snö"
i Piteå, men tog sig i mål.
Tommy Jakobssons lilla fuling, med snygg lack!
Vännäs vet jag att J-O inte körde, och att bl a Stefan Jonsson var med och satte färg på tävlingen. Men sen... Förlåt, men där har jag inte koll heller. I Piteå ledde däremot Renberg vid halvtid, och det hade nästan varit som ett lyckligt slut i en Hollywood-film, att Renberg skulle få totalvinna Piterundan, som han slitit så hårt med under såååååå många år. Men då hittade Nils Fransson farten, och likt de farliga banditerna i filmerna, stal han segern genom fantastisk körning och fixade det oväntade slutet på en fairytail.
J-O Renberg har övergett sin Manta-krokodil, och rattar nu en
4-hjulsdriven farkost. Janne Stenberg är åter permanent i högerstolen,
och allt är som det ska vara!
Nils Fransson knäckte Renberg på slutvarvet och totalvann i Piteå.
Bästa 2-hjulsdrivna ekipage var däremot Kenneth Andersson, som fick bli plåstret på såret för arrangörsklubben, efter att ha snuvats på totalsegern.
Kenneth som så många gånger fått se tävlingarna från plogvallen, med diverse tekniska problem, fick bli sagan med lyckligt slut.
Alltid lika skoj när det håller hela vägen för Kenneth Andersson.
Ännu en tystlåten förarbegåvning, med mycket motlut i karriären.
Klass Ekonomi har jag däremot bättre koll på, trots så mycket kärringbilar och framkrafs! (ler) Från den här klassen får jag t o m direkt-rapporter under tävling, framförallt från reserv-farsan Benny Forsman, men t o m vissa dagar även från drivern himself! Gissa om man blir glad, när nån som kör sig svettig i rallyskogen med fullt fokus, ändå har tid att tänka på lilla mig?! Det dessutom utan arga tankar på dåliga noter eller annat jag kan ha ställt till med!
Tobbe Forsman - med rätt uppbackning ekonomiskt, och lite bättre
smak när det gäller bilar, kunde han lätt ha varit en VM-man idag!
Måhända saknas det förstånd ibland, men begåvning har han så det
svämmar över!
Reserv-farsan, Benny Forsman. Mössan matchar mustaschen! Själv
köpte jag likadan, men blå, mössa i somras på RC SM i Kalix. Då
mobbade alla mig, för den ansågs inte höra hemma den årstiden, men
nu är alla avis när jag slipper frysa i min fula mössa!
Benny är t o m duktigare än Robert och pappa på att rapportera från
tävlingarna, och ibland har han t o m koll på VOC!!!
Industrispionage? Forsman kontrollerar vad duon Ingemar Svensson
- Peter Lindqvist pysslar med
Gick fjolårssäsongen i moll för Tobbe, så har det varit väldigt mycket dur i år. Regerande mästaren, Jonas Rönnlund, vars kartläsare varit med om en otäck arbetsplatsolycka som han återhämtar sig från, har ett förståeligt uppehåll. I hans frånvaro har en ny stjärna tänts på rallyhimlen, i form av Wiktor Danielsson från Åsele! Det verkar vara en gångbar grej att vara ung och heta Wiktor, åtminstone när det gäller rally i Övre Norra. Den här grabben har i sina ljusa stunder t o m piskat Tobbe på nån sträcka, och det har varit idel ädel fina resultat, med början på en andraplats totalt i Morjärv.
Årets komet?! Wiktor Danielsson från Åsele är inte blyg att ta för sig
i klass Ekonomi´s övre skikt. I Piteå kom första segern!
Morjärv i övrigt blir nog annars känt som en Golf-slaktar-tävling, eller åtminstone övervägde VOC-åkande Johan Makslahti att döpa om Kamlunge-sträckan till "Golf-banan", för där stod åtminstone 3 Golfar parkerade; Magnus Kitti och bröderna Dick och Larre Ohlander.
Dick och Jenny Ohlander
Forsman fortsatte sedan sitt segertåg i Råneå och Vännäs, men i Piteå blev det stopp, med minimal marginal. På SS4 (SS1 varv 2) var det lite för guppigt för fransyskan, så en kabel till tändmodulen hoppade av. Innan den var på plats och allt i sin oordning, hade ca en minut förlorats. Men kusinerna Forsman drog nu på i ett sånt tempo. att sluttiden ändå räckte till en andra plats, med futtiga 3 sekunders marginal. Men när det innebar att den nya talangen från Åsele fick sin första seger, och det drama man erbjöds att följa, så var det nog det bästa som kunde hända!
Ingen särskilt fartig bild på Forsman, men kolla bara hur mycket
en bild kan tala! Här är verkligen livet rally, med höga vallar och träd
nästan på vägen!
3 sekunder från seger, trots en minuts mek-stopp... Surt sa räven
om rönnbären, tack för underhållningen säger jag!
I övrigt är det främst Ingemar Svensson och Dick Ohlander som skuggar fartdårarna i täten, medan Larre Ohlander haft en säsong ordentligt i moll. Vid årets andra avåkning, i Råneå, gjorde sambon / kartläsande Anne Westerberg illa sin rygg, och plötsligt hade man inte bara jobb i garaget, utan även med att hitta ny kartis. Något som gjorde att man inte ens kom till start i Piteå. Nu håller vi tummarna att all olycka har avverkats, det räcker nu!
Ingemar Svensson har fått upp tempot och kör med nyvunnen
motivation och nya glasögon. Pass upp när ormen får luft, då kan
han börja hugga!
Jag har lovat att jag ska rapportera från Amazon-bygget, och det ska jag också göra. Men nu tycker jag att jag får mer än väl godkänt för den här gången, och ni har säkert nog med att läsa till jag vilat mig i form för nytt ord-bajseri igen.
På återskrivande!
Kommentarer
Trackback
