Rally-utflykt!
2012-04-01
Igår var vi på rally-utflykt till Karhuvaara. Inte träning. Inte tävling. Utflykt! En dag i goda vänners samvaro helt enkelt. Vi sladdade lite med rallybil, snackade lite skit, åt en massa god mat... Livet var rally helt enkelt! Så skoj vi hade! Själv inledde jag dagen med att köra slut på hundarna på skaren på Brors ängar. Helt underbart! Solen skrek mig i ansiktet, och hundarna var saliga. När de var trötta hoppade jag bakom ratten i 940´n. Det var så länge sen sist, så jag trodde knappt jag skulle klara att få till en sladd, men den bilen sladdar bara man tänker på det! Alla säger att den är stor och klumpig, men döm inte hunden efter håret! Sånt driv, sånt go, så trevlig att hantera! Mellan de tillfällen man sätter sig bakom ratten, försöker man förtränga hur skoj det är, men... Fan, det är helt enkelt en känsla av eufori! Adrenalin blandat med total lycka, hur beskriver man det på ett bättre sätt? Jag inledde väl som nån slags reinkarnation av Polisskolan-filmernas "Hooks", om ni minns den färgade tjejen som pratade så roligt, och som satt och sjöng bakom ratten när hon skulle lära sig avancerad körning?! Nu satt jag väl inte och sjöng precis, men försiktig var jag allt. Men innan jag gav mig och återlämnade ratten till Robert och andra som stod i kö, lyckades jag med en riktigt manlig dask med rumpan i en snövall! Inte en skråma på bilen, utan så där riktigt manligt, som Robert och Brage brukar göra! (ler) Jag kan fortfarande stoltsera som en av få som kört i Karhuvaara, utan att behöva bärgning. Men jag tror faktiskt vi blev fler efter helgen!
Stackars Dan som varit en av de ivrigaste innan helgen, körde sönder växellådan på sin Golf, redan andra vändan. Men han fick åka så det räcker till, och sen avslutade han med att köra 940. Inte en enda avåkning, men väl soppa-torsk! (skratt) Jocke sparade lite däck och fick Hollis att hicka lite, men annars var det lugnt. Brage var lugnet själv och fick främst se på när Sofie bodde bakom ratten och skjutsade lyckliga passagerare. Hon är bara för duktig, denna överjordiskt duktiga tjej! Svensson höll sig på vägen han med, som vanligt, trots att han provkörde både våran och Brage´s 940. Han vill inte erkänna det, men jag tror det drar i hans gamla Volvo-tarm. Robert breddade vägar för glatta livet, men Bror slapp allt bärga honom, även om jag misstänker att det var nära! Larre och Anne hade fixat Golfen efter otäckingen i Lycksele. Men jag vet inte om det var tumultet efter kraschen, eller allmän visdom som drabbat Larre då han frågade om han fick provköra vår kärra. Leendet efter både provkörning och provåkning var inte att ta miste på! Efter han fick rå om bilen själv, och skjutsa Anne som hör hemma vid hans sida, undrar jag om inte Golfen hänger löst i det Ohlanderska garaget?!
Tyvärr var Roger i risig form, så han orkade inte med oss andra dårar i samma utsträckning som han brukar. Men Lotta han med att provköra deras stiliga farkost, och motionerade Bror med traktorn en del. I övrigt var det en lugn dag för Bror, då Sofie lyckades skotta sig ur sin enda fadäs för dagen.
Jag glömde rent kameran hemma, och Hasse orkade inte ta sin ur bilen. Han surrade mest med världens bästa pappa, som brukligt alltså!
Moster-Rut tog sig en promenad med Senna, som blev aaaaaningen längre än hon hade tänkt sig. Hon hälsade på en gammal jobbar-kompis, och sen när hon skulle tillbaka glömde hon bort en V1 i vsk, och drog förbi hela det uppskyltade vägskälet. Jag tyckte hon varit borta väl länge, så till slut ringde jag och frågade var hon var.
- Jag vet inte, jag undrar om jag gått fel, för jag har då gått minst en halvtimme!
Med tanke på att det var ca 10 min promenad från Bror till hennes jobbar-kompis, så tog jag ett säkert kort och skickade pappa för att hämta henne. Drygt en halvmil fel hade hon gått.
- Ja, men jag tänkte att jag borde väl komma ut till stora vägen snart, menade Rut när pappa frågade vart hon var på väg.
Pappas svar kom lika coolt som vanligt :
- Ja, det hade du gjort, borta i Nikkala!
Tydligen var Rut nästan i Keräsjänkki, för er som råkar ha bättre koll på geografin än vad jag har! Jag är ju gift med en 2-bent GPS, så jag klarar mig så länge jag inte är halv! (ler)
TACK till "mammorna" (mamma-Siw och mamma-Eva Aldenlöv) som hade toppenservice med maten, vi går aldrig ner i vikt med er hjälp!!! (ler)
Den här dagen ska jag lägga på hyllan med minnen jag har för avsikt att suga på länge!
I skrivande stund är Amazonen förhoppningsvis på väg hem från Råneå. Åtminstone har gubbarna åkt för att hämta den. Kan väl aldrig tänka mig att de får utlopp för några ord på sina tungor! Inte med Jansson, han är ju för blyg för att prata han med! (as-garv).
Fick förövrigt en flash en dag i rastgården, när mamma tagit ner en identisk spade med de pappa hade dubbel uppsättning av i Amazonerna under hans rally-era. Samtidigt har jag redan sen tidigare en av Roberts spadar från 940´n till min assistans. Om ni ser på dessa spadar, och betänker att det handlar om två herrar som känner sig själva rätt bra vid det här laget, så kanske ni förstår varför pappa överlåter till Robert att ta ratten på Polarrallyt?! Inte för att det är snö då, men väl 25 SS...
Igår var vi på rally-utflykt till Karhuvaara. Inte träning. Inte tävling. Utflykt! En dag i goda vänners samvaro helt enkelt. Vi sladdade lite med rallybil, snackade lite skit, åt en massa god mat... Livet var rally helt enkelt! Så skoj vi hade! Själv inledde jag dagen med att köra slut på hundarna på skaren på Brors ängar. Helt underbart! Solen skrek mig i ansiktet, och hundarna var saliga. När de var trötta hoppade jag bakom ratten i 940´n. Det var så länge sen sist, så jag trodde knappt jag skulle klara att få till en sladd, men den bilen sladdar bara man tänker på det! Alla säger att den är stor och klumpig, men döm inte hunden efter håret! Sånt driv, sånt go, så trevlig att hantera! Mellan de tillfällen man sätter sig bakom ratten, försöker man förtränga hur skoj det är, men... Fan, det är helt enkelt en känsla av eufori! Adrenalin blandat med total lycka, hur beskriver man det på ett bättre sätt? Jag inledde väl som nån slags reinkarnation av Polisskolan-filmernas "Hooks", om ni minns den färgade tjejen som pratade så roligt, och som satt och sjöng bakom ratten när hon skulle lära sig avancerad körning?! Nu satt jag väl inte och sjöng precis, men försiktig var jag allt. Men innan jag gav mig och återlämnade ratten till Robert och andra som stod i kö, lyckades jag med en riktigt manlig dask med rumpan i en snövall! Inte en skråma på bilen, utan så där riktigt manligt, som Robert och Brage brukar göra! (ler) Jag kan fortfarande stoltsera som en av få som kört i Karhuvaara, utan att behöva bärgning. Men jag tror faktiskt vi blev fler efter helgen!
Stackars Dan som varit en av de ivrigaste innan helgen, körde sönder växellådan på sin Golf, redan andra vändan. Men han fick åka så det räcker till, och sen avslutade han med att köra 940. Inte en enda avåkning, men väl soppa-torsk! (skratt) Jocke sparade lite däck och fick Hollis att hicka lite, men annars var det lugnt. Brage var lugnet själv och fick främst se på när Sofie bodde bakom ratten och skjutsade lyckliga passagerare. Hon är bara för duktig, denna överjordiskt duktiga tjej! Svensson höll sig på vägen han med, som vanligt, trots att han provkörde både våran och Brage´s 940. Han vill inte erkänna det, men jag tror det drar i hans gamla Volvo-tarm. Robert breddade vägar för glatta livet, men Bror slapp allt bärga honom, även om jag misstänker att det var nära! Larre och Anne hade fixat Golfen efter otäckingen i Lycksele. Men jag vet inte om det var tumultet efter kraschen, eller allmän visdom som drabbat Larre då han frågade om han fick provköra vår kärra. Leendet efter både provkörning och provåkning var inte att ta miste på! Efter han fick rå om bilen själv, och skjutsa Anne som hör hemma vid hans sida, undrar jag om inte Golfen hänger löst i det Ohlanderska garaget?!
Tyvärr var Roger i risig form, så han orkade inte med oss andra dårar i samma utsträckning som han brukar. Men Lotta han med att provköra deras stiliga farkost, och motionerade Bror med traktorn en del. I övrigt var det en lugn dag för Bror, då Sofie lyckades skotta sig ur sin enda fadäs för dagen.
Jag glömde rent kameran hemma, och Hasse orkade inte ta sin ur bilen. Han surrade mest med världens bästa pappa, som brukligt alltså!
Moster-Rut tog sig en promenad med Senna, som blev aaaaaningen längre än hon hade tänkt sig. Hon hälsade på en gammal jobbar-kompis, och sen när hon skulle tillbaka glömde hon bort en V1 i vsk, och drog förbi hela det uppskyltade vägskälet. Jag tyckte hon varit borta väl länge, så till slut ringde jag och frågade var hon var.
- Jag vet inte, jag undrar om jag gått fel, för jag har då gått minst en halvtimme!
Med tanke på att det var ca 10 min promenad från Bror till hennes jobbar-kompis, så tog jag ett säkert kort och skickade pappa för att hämta henne. Drygt en halvmil fel hade hon gått.
- Ja, men jag tänkte att jag borde väl komma ut till stora vägen snart, menade Rut när pappa frågade vart hon var på väg.
Pappas svar kom lika coolt som vanligt :
- Ja, det hade du gjort, borta i Nikkala!
Tydligen var Rut nästan i Keräsjänkki, för er som råkar ha bättre koll på geografin än vad jag har! Jag är ju gift med en 2-bent GPS, så jag klarar mig så länge jag inte är halv! (ler)
TACK till "mammorna" (mamma-Siw och mamma-Eva Aldenlöv) som hade toppenservice med maten, vi går aldrig ner i vikt med er hjälp!!! (ler)
Den här dagen ska jag lägga på hyllan med minnen jag har för avsikt att suga på länge!
I skrivande stund är Amazonen förhoppningsvis på väg hem från Råneå. Åtminstone har gubbarna åkt för att hämta den. Kan väl aldrig tänka mig att de får utlopp för några ord på sina tungor! Inte med Jansson, han är ju för blyg för att prata han med! (as-garv).
Fick förövrigt en flash en dag i rastgården, när mamma tagit ner en identisk spade med de pappa hade dubbel uppsättning av i Amazonerna under hans rally-era. Samtidigt har jag redan sen tidigare en av Roberts spadar från 940´n till min assistans. Om ni ser på dessa spadar, och betänker att det handlar om två herrar som känner sig själva rätt bra vid det här laget, så kanske ni förstår varför pappa överlåter till Robert att ta ratten på Polarrallyt?! Inte för att det är snö då, men väl 25 SS...
Kommentarer
Trackback
