1:a notningen avklarad!
2011-01-09
Igår var det då dags, för årets första notning. Nästan ett år sen sist, och inget man så där direkt har saknat... Övertalade än en gång, och hur lätt är det att neka när man t o m blir uppringd av förare som Tobbe Forsman i Skellefteå, då han förklarar hur mycket han tycker om våra noter och hur duktiga man är?! Han vet givetvis vilka strängar han ska spela på, jäkla pojk-vasker! Men han lyckas uppenbarligen, år efter år...
Nåväl, vägarna var toppen! Vad kan man annat tycka, då det är vägar Robert en gång i tidernas begynnelse fick nys om och började använda på Lappnatta, Vårspecialen och Montecalix?! Konceptet är klockrent, med 72% SS av totallängden, nära från service till sträckorna gör att servicepersonalen kan gå och titta emellanåt. Två långa sträckor, innebär mycket godis till förarna, och samtidigt med förhållandevis låg åtgång av funktionärer för arrangören. Dessutom med kanon-vägar! Visserligen kändes väl vissa avstickare lite så där att nota i alla fall, de flesta dock nödvändiga för att farten inte ska bli för hög. Samtidigt har man klassiska Soptippen (Blåsberget) i Råneå i huvudet. Den känns vidrig när man notar den, men de flesta förare älskar den i tävlingstempo, så även jag som kartis!
Men hur glamoröst är detta med notskrivning då? O, det är som en bal på slottet! Typ... inte alls! Upp i ottan, en annars välförtjänt lördags-sovmorgon, dessutom en dag då TV´n är fulladdad med Vinterstudio. Stackars hundvaktande Emma var inte pigg när Robert hämtat henne, men hon kunde i alla fall gå och mysa i soffan med de fyra som hon blev lämnad med. Senna fick en vilodag hos "mormor och morfar", där han bl a roade sig med att knycka lördagsmiddagen, inte långt från ett halvt kilo färdigstekt lammkött! Han osade på rätt bra när vi hämtade honom... Kickan och Pirelli fick bli med i rallybilen, och de myste på rätt bra med varsitt ben, intrasslade bland rören i bågen.
Som vi fått vänja oss genom åren var det inga salsgolv som mötte oss, men tack och lov var de 2 dm snö som låg på vägarna av varianten puder, så det var inga problem att ta sig fram.
Efter att ha skrivit den ca 14 km långa första sträckan, var det dags för en lyxlunch a´la nottradition, dvs en kall frukostkorv med en halv kexchoklad till efterrätt! Till det fick det bli Mer-Apelsin, för Robert hade glömt ta med det röda guldet (Coca Cola) när han packade matsäcken... Men först blev det rastning av tjejerna, och Kickan och Pirelli njöt av att springa fritt och jyra på i lössnön. Ingen oro för att skrämma någon, så där mitt ute i ingenstans!
Andra sträckan var ännu finare än den första, och snabbare! Första varvet avklarat
Men med det ljus som råder så här i början av Januari och med en bakhjulsdriven / enhjulsdriven bil på pudersnön, sammanlagt med rätt många gupp som det brukar vara i skogen... Tja, ett varv stod jag pall bra, dvs skrivningen av noterna. Men när det blev dags för andra varvet, dvs när jag skulle börja läsa, då började det bli riktigt jobbigt redan efter halva första sträckan (var tack och lov bara två långa!). Men jag stod pall, och det gick bra. Sen fick jag en välbehövlig paus som uppskattades av hundarna, och då gick det bra igen.
När vi väl var hemma var man som en urvriden disktrasa, och sedan föda intagits och landning skett i TV-soffan, var det proppen ur. Det är nog svårt att ens gissa sig till hur krävande en notning är, så helkoncentrerad under så lång tid, veta att man är sjukt noggrann, då granskning kommer att ske under lupp, och hur bra jobb man än gjort kommer det finnas de som inte är nöjda. Livet för en notskrivare!
Men det finns saker som är bra också. Man får se mycket, och det är ofta riktigt vackert ute i skogen, på äventyr man aldrig skulle gjort om det inte vore för dessa hat-älskade noter som väcker så mycket känslor hos så många. Det senare får mig att tänka på detta med egna rekognoceringar. Vi brukar förorda på våra co-driverutbildningar, att man åker ut och skriver egna noter, som träning. Det är jätte-nyttigt! Det är även ett roligt inslag på små-tävlingar, där det annars ändå inte skulle varit noter. Men i min värld är det fantastiskt viktigt att det inte är många eller långa sträckor då.
Med logiska vägar som dessa blev det en av de smidigaste notningarna vi gjort, och det blev bara ca 3 timmar effektiv nottid, exklusive pauser och resa till och från tävlingsplatsen. Det är vår snabbaste notning, och vi har hållit igång sedan 2001. Det får mig att undra om vi är extremt långsamma, noggranna vet jag att vi är, men ändå undrar jag hur förarna skulle hunnit med detta på 1,5 timmar som det står i Sikfors inbjudan att rekningen ska pågå?! Jag är inte mot nymodigheter, men jag är rädd för att det blir att tumma på säkerheten om man får för lite tid på sig... Men som sagt, det är förhoppningsvis bara vi som är långsamma!
Nu återstår bara en massa timmar i redigering, tryckning och wirebindning. Så vår fritid är räddad ända fram till nästa helg!
A rally-point-of-view!
Lite missvisande, för så här mörkt var det inte, går inte att nota i
mörker. Men vacker vintersol var det!
Pärlan!
Pirelli och Kickan roade sig i snön!
Igår var det då dags, för årets första notning. Nästan ett år sen sist, och inget man så där direkt har saknat... Övertalade än en gång, och hur lätt är det att neka när man t o m blir uppringd av förare som Tobbe Forsman i Skellefteå, då han förklarar hur mycket han tycker om våra noter och hur duktiga man är?! Han vet givetvis vilka strängar han ska spela på, jäkla pojk-vasker! Men han lyckas uppenbarligen, år efter år...
Nåväl, vägarna var toppen! Vad kan man annat tycka, då det är vägar Robert en gång i tidernas begynnelse fick nys om och började använda på Lappnatta, Vårspecialen och Montecalix?! Konceptet är klockrent, med 72% SS av totallängden, nära från service till sträckorna gör att servicepersonalen kan gå och titta emellanåt. Två långa sträckor, innebär mycket godis till förarna, och samtidigt med förhållandevis låg åtgång av funktionärer för arrangören. Dessutom med kanon-vägar! Visserligen kändes väl vissa avstickare lite så där att nota i alla fall, de flesta dock nödvändiga för att farten inte ska bli för hög. Samtidigt har man klassiska Soptippen (Blåsberget) i Råneå i huvudet. Den känns vidrig när man notar den, men de flesta förare älskar den i tävlingstempo, så även jag som kartis!
Men hur glamoröst är detta med notskrivning då? O, det är som en bal på slottet! Typ... inte alls! Upp i ottan, en annars välförtjänt lördags-sovmorgon, dessutom en dag då TV´n är fulladdad med Vinterstudio. Stackars hundvaktande Emma var inte pigg när Robert hämtat henne, men hon kunde i alla fall gå och mysa i soffan med de fyra som hon blev lämnad med. Senna fick en vilodag hos "mormor och morfar", där han bl a roade sig med att knycka lördagsmiddagen, inte långt från ett halvt kilo färdigstekt lammkött! Han osade på rätt bra när vi hämtade honom... Kickan och Pirelli fick bli med i rallybilen, och de myste på rätt bra med varsitt ben, intrasslade bland rören i bågen.
Som vi fått vänja oss genom åren var det inga salsgolv som mötte oss, men tack och lov var de 2 dm snö som låg på vägarna av varianten puder, så det var inga problem att ta sig fram.
Efter att ha skrivit den ca 14 km långa första sträckan, var det dags för en lyxlunch a´la nottradition, dvs en kall frukostkorv med en halv kexchoklad till efterrätt! Till det fick det bli Mer-Apelsin, för Robert hade glömt ta med det röda guldet (Coca Cola) när han packade matsäcken... Men först blev det rastning av tjejerna, och Kickan och Pirelli njöt av att springa fritt och jyra på i lössnön. Ingen oro för att skrämma någon, så där mitt ute i ingenstans!
Andra sträckan var ännu finare än den första, och snabbare! Första varvet avklarat
Men med det ljus som råder så här i början av Januari och med en bakhjulsdriven / enhjulsdriven bil på pudersnön, sammanlagt med rätt många gupp som det brukar vara i skogen... Tja, ett varv stod jag pall bra, dvs skrivningen av noterna. Men när det blev dags för andra varvet, dvs när jag skulle börja läsa, då började det bli riktigt jobbigt redan efter halva första sträckan (var tack och lov bara två långa!). Men jag stod pall, och det gick bra. Sen fick jag en välbehövlig paus som uppskattades av hundarna, och då gick det bra igen.
När vi väl var hemma var man som en urvriden disktrasa, och sedan föda intagits och landning skett i TV-soffan, var det proppen ur. Det är nog svårt att ens gissa sig till hur krävande en notning är, så helkoncentrerad under så lång tid, veta att man är sjukt noggrann, då granskning kommer att ske under lupp, och hur bra jobb man än gjort kommer det finnas de som inte är nöjda. Livet för en notskrivare!
Men det finns saker som är bra också. Man får se mycket, och det är ofta riktigt vackert ute i skogen, på äventyr man aldrig skulle gjort om det inte vore för dessa hat-älskade noter som väcker så mycket känslor hos så många. Det senare får mig att tänka på detta med egna rekognoceringar. Vi brukar förorda på våra co-driverutbildningar, att man åker ut och skriver egna noter, som träning. Det är jätte-nyttigt! Det är även ett roligt inslag på små-tävlingar, där det annars ändå inte skulle varit noter. Men i min värld är det fantastiskt viktigt att det inte är många eller långa sträckor då.
Med logiska vägar som dessa blev det en av de smidigaste notningarna vi gjort, och det blev bara ca 3 timmar effektiv nottid, exklusive pauser och resa till och från tävlingsplatsen. Det är vår snabbaste notning, och vi har hållit igång sedan 2001. Det får mig att undra om vi är extremt långsamma, noggranna vet jag att vi är, men ändå undrar jag hur förarna skulle hunnit med detta på 1,5 timmar som det står i Sikfors inbjudan att rekningen ska pågå?! Jag är inte mot nymodigheter, men jag är rädd för att det blir att tumma på säkerheten om man får för lite tid på sig... Men som sagt, det är förhoppningsvis bara vi som är långsamma!
Nu återstår bara en massa timmar i redigering, tryckning och wirebindning. Så vår fritid är räddad ända fram till nästa helg!
A rally-point-of-view!
Lite missvisande, för så här mörkt var det inte, går inte att nota i
mörker. Men vacker vintersol var det!
Pärlan!
Pirelli och Kickan roade sig i snön!
Kommentarer
Trackback
