Ännu en bal på slottet...

2011-06-30
Det blev en lite oväntad notskrivning igår kväll, efter lite misskommunikation. Vi var tillfrågade av LMS redan i början av maj, men det sista man sa var att man skulle höra av sig när det var klart med vilka vägar man skulle ha. Därefter har det hunnit rinna mycket vatten under broarna, och tävlingen har också flyttats. Så i söndags fick jag en evenemangsinbjudan av min "lillebror" Örjan på Facebook, till Grusslingan den 3/7. Oooops, tänkte jag, men samtidigt slog mig tanken att man kanske skippat noter då man inte hört av sig. In på ÖNBF´s hemsida för att kolla inbjudan, och mycket riktigt stod det "arrangörsnoter av Robert Niemi". Ringde Nisse och fick höra att det var tunt med anmälda, så vi inväntade sista anmälan och beslut om körning, vilket kom tisdag eftermiddag. Så igår blev det till att åka till skogs med penna och nothäfte i högsta hugg! Det var bland det jobbigare till notskrivning jag har varit med om! Turligt nog var det inte nåt långt rally, och skogsvägen var tok-fin. Men sååååå varmt det var då! Luften stod riktigt still! Trots att vi hade tre rutor öppna i bilen, höll jag på att krevera. Vad skulle den hästkraftstokige man jag är gift med plocka bort AC´n i VOC´en för??? Lägg därtill att det var kväll, i midnattsolens land, och därmed givetvis en lågt stående sol rätt i ögonen. Kardemumma!
När jobbet var utfört i det närmaste sprang jag och Niki över till Vito´n och drog AC´n i botten! Uppe på Näverberget fläktade det lite, så där var det klart överlevnadsbart i alla fall, och vi fick lite trevligt nostalgi-surr med Nisse som var och grejade med roadbook.


Vår "nya" Vito fick hoppa in som dragbil direkt! Redo för notning!
Här stod luften fullständigt stilla, och det var mygg så in i hel-- an går!


När vi åkte banan, kommenterade Robert att vi passerade Erik Gustafssons postering. En tanke han gå genom mitt huvud, att "undrar om han ska stå där nu", innan jag kastades tillbaka i den krassa verkligheten att vår vän inte längre är med oss i livet...

I alla fall konstaterade vi, att Fällträsk-sträckan är en av Roberts absoluta favorit-vägar. Där spenderade han många träningstimmar under det ljuva 80-talets senare del och 90-talets första hälft. Det var många ställen han visade där folk kvaddat sina privat-bilar på deras absolut inte legala träningar, bland annat hade visst Perka stukat sin ny-inköpta Alfa till oigenkännlighet. Här skrev Robert sina första noter, tillsammans med Janne Boström 1991, dvs 20 år sedan. Då för eget bruk. Nu, 20 år senare sitter man på samma ställe, skriver fortfarande noter, men nu njuter man inte längre av dem själv... Hur knäpp får man bli?! Ungefär som vi kanske...

Det enda minne jag har från den här sträckan, är från betydligt mera nutid, närmare bestämt Grusslingan 2000, ingående i WESAB-cup. När vi kom till sträckan sa Robert att nu skulle det gå undan, för den här vägen kände han som sin egen innerficka! Kan tänka mig att jag drog bältet ytterligare ett snäpp hårdare, för att säkerställa mina sedvanliga bältes-blåmärken efter en tävling...
Ett litet problem bara, den bil Robert främst hade kört med här, var en BMW 2002... STANDARD! Här stod vi alltså redo med en fullblods-940 GrpH, med 2,5 liter UNITEK under huven, och dryga 250 vilda som skulle släppas loss. Jag kan säga att det blev fler än en "herrejösses-upplevelse" (citat J-O Renberg) bland annat då det visade sig att man kalhuggit vissa bitar. För er som aldrig åkt rally på en väg före och efter avverkning, kan jag meddela att man tror inte man är i samma kommun! Robert hävdar bestämt, men med ett leende, att det aldrig ens var nära att vi skulle plantera... Vi gick ut som bil nr 4 i startfältet, men i mål var vi första bil... Jocke Rånby med Mitsubishin, Tommy Jakobsson och Robban Angeria med varsin Ascona, stod nämligen planterade. För varje avåkning man passerade, åkte hjärtat högre och högre upp i halsgropen, och jag undrar om det inte hant upp för en tuggning i munnen innan det återvände till sin plats i samband med målgång! Tur det inte är en så lång sträcka! Men vi var klart snabbast! Nästa varv sträckan kördes, bättrade typ alla utom vi... Men vi fick ändå delad sträckseger med Micke Wikström, som åkte Ascona då. Till slut vann vi tävlingen med nån sekund före Wikström och det året vann vi även hela WESAB-cupen, jag och Robert och vår älskade 940. Det är ett kärt minne!

Till den här svängen hade jag duktigt nog packat ut kameran, men när jag skulle ta första bilden på Fällträsk, visade det sig att jag glömt minneskortet hemma. Suck! Så ni får hålla till godo med mina sunkiga telefon-bilder. Ändamålet helgar medlen, sägs det ju, så här får ju motiv gå före kvalitet!




Starten på Fällträsk


On the way!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0